Senaste kommentarerna i forumet

Aptiten tillbaka? Vad blev det till middag om man får fråga? Och vad tycker vovven om menyn?
Hälsar en trost allt – glad! Dionysa.

Brukar säga att jag får fnatt i hjärnbanorna. Går nykter och klarögd rakt in i helvetet utan att förstå varför. Tre gånger sedan jul, men nu skall det banne mig dröja om jag får vara med och bestämma. Vilket jag ju får.
Jag hade en mor som alltid brukade säga" nu mår jag så bra så vad fn skall hända nu". Inget bra livsmotto.

Det undrar jag nu när jag sitter och funderar kring mitt återfall. Jag har till och från haft de vanliga tankarna på att sitta i trädgården med ett glas vin men inget som jag inte har kunnat handskas med. När återfallet kom föregicks det inte av något resonerande hit och dit, inga idéer om att kunna dricka måttligt, inga tankar på en öl till maten, jag var fullt på det klara med vad jag gav mig in i. Jag visste så väl vart jag var på väg att jag inte ens brydde mig om att börja med att köpa bara en halv flaska vin, jag gick direkt på det tunga artilleriet. Kanske har jag haft det för bra, kanske tycker jag någonstans djupt nere i min själ att jag inte har förtjänat det goda liv jag har levt i ett år nu, kanske ville jag straffa mig själv. En annan tanke som också dykt upp är att det liv jag lever, och som bara har blivit bättre med tiden, känns osannolikt, snudd på overkligt. Förr eller senare kommer en katastrof att inträffa och dess magnitud kommer att stå i proportion till hur länge jag har haft det så här bra. Så jag skapade en katastrof, hellre en som jag vet hur den kommer att avlöpa än en som jag är oförberedd på. Sådan är min logik.

Jag förstår att det här verkar som rent svammel i de flestas öron och kanske kommer jag själv någon gång i framtiden att läsa det här inlägget med skammens rodnad på kinderna, men just nu är det så här mina tankar går. Jag önskar att jag på något sätt kunde sätta på pränt hur förvirrad jag känner mig just nu, och hur jag har mått de här dagarna, så att mitt framtida jag kan ta lärdom och inte upprepa samma misstag om och om igen. Jag kanske är dömd till ett liv som alkoholist men det behöver inte innebära att jag är dömd till ett liv som berusad. Jag kan ju faktiskt leva ett gott liv utan alkohol, jag vet att jag kan för jag har gjort det länge nu. Jag får nog se det här som en nyttig läxa, nu har jag fått kontrasten mellan de två livsstilarna uppmålad för mig, tydligt och klart som en muralmålning, och jag vet vilken jag väljer. Kanske var det till och med det som låg bakom mitt beslut, kanske insåg jag att jag behövde en handfast påminnelse om vad det liv innebär som jag har lämnat bakom mig. Hursomhelst, det är över nu och hjärtinnerligt glad är jag för det.

Nej, tre dagar av 365 är verkligen ingenting att hänga upp någonting på, varken ångest eller besvikelse. Ett litet gupp bara!
Härliga dagar framför oss.
Själv skall jag försöka mig på att göra en näckrosdamm, där grodorna kan få bo.

Just nu behöver jag dom verkligen. Det blir ingen resa till bolaget idag i alla fall, så långt har jag kommit i mitt resonerande. Att köra är som sagt uteslutet, det är för långt att gå och jag har ingen cykel. Dessutom vill jag inte må så här längre och som jag så väl vet blir bakfyllan bara värre ju längre jag skjuter upp den. Just nu mår jag relativt sett ok, jag har bara druckit i tre dagar vilket är ingen tid alls i min alkoholistiska värld. Jag börjar till och med bli lite hungrig. Jag har så mycket som står på min sida: det här forumet, naturen här utanför fönstret och min långa erfarenhet av alkohol och vad den gör med mig. Jag är trött på det nu, det liv som jag lever som aktiv alkoholist. Eller undviker att leva ska jag kanske säga. Så nu ska jag ska sitta i min stol ute i trädgården och bara vara, kanske ta en tupplur, kanske reflektera lite över varför jag hamnade här men framför allt inte slå på mig själv, inte släppa fram ångesten utan fokusera på mitt nyktra år och allt gott det har fört med sig.

...jag tycker inte att du "börjar om"!!! Du har ju faktiskt varit nykter i ett år. Då börjar man inte om - utan fortsätter där man slutade, och med den nykterhet du har i ryggsäcken. I min värld så är det en stor mental skillnad. OM du tar en återställare idag så förstår jag dig, om du inte gör det så säger jag grattis. Förstår att det bli väldigt jobbigt när du väl bestämmer dig för att "ta dig ur"! Kanske är det idag - eller inte. Kanske i morgon. Som du skriver - de flesta av oss har ju gjort det, upprepade gånger. Det är inget nederlag! Jag önskar dig all styrka i din nuvarande situation Heueh, och att du bestämmer dig för att gå en match mot abstinensjävulen vilken dag som helst. Du kanske redan gör det. Håll ut - det blir ju bättre. Och: Försök att inte glömma bort ditt nyktra år - det har du ju med dig. Oavsett vad som nu har hänt.

att du berättar och visar hur jag ska undvika att göra samma misstag.
Funderat på att gå på AA och få en mer personlig återkoppling och kanske några telefonnummer att ha i nödfall eller rent av för nöjes skull ?
Och att du skriver och häver ur dig här ! Ensam alkis med tvångstankar är en farlig alkis.

Just nu fungerar nog inga analyser på varför det gick som det gick utan det viktiga är att se till dagen i dag och inte ta det första glaset. Läs gärna på AA's hemsida, där finns lite råd och tips. Och kontaktvägar !

Denna helgen är det bästa konventet av alla under året : Gotlandskonventet ( http://www.gotlandskonventet.se/ ) Kan ju vara lite inpå men ett hett tips. Du hinner med supe'n och dansen i kväll !

Skriv här så skapar vi en stödlinje för dig !

Kram ♥

men så bra att du vänder dig hit, att du skriver och berättar. Hoppas du får kloka tankar och råd från nån som på riktigt förstår vad du går igenom.
Allt det bästa! / mt

Men du klarar detta också! Bestäm dig för att inte gå hela vägen ner. Trappa ner på något sätt. Kanske med folköl från Ica eller med lugnande. Du har haft herraväldet över ditt liv ett helt år och du kan återta det.
Håller båda tummarna.

och nu sitter jag här med konsekvenserna. Jag mår som jag förtjänar kan man väl säga. Jag nådde nästan ett års nykterhet och nu får jag börja om. Jag vet att jag inte är ensam, de flesta av oss har varit där jag är nu, ändå kan jag inte hjälpa att jag känner mig som den enda människan i hela världen som inte klarar av det här. Jag hade det ju så bra, jag mådde som en prins i min nykterhet, ändå gjorde jag detta mot mig själv. Jag vet inte ens om det är slut än, jag tömde sista flaskan i går kväll och nu sitter jag här och försöker klura ut hur jag ska ta mig till bolaget innan dom stänger för dagen. Att köra är uteslutet, jag må vara desperat men riktigt så illa är det inte. Jag vet ju att jag borde ta smällen och nyktra till, nu, men demonen är stark och jag är svag. Den känslan är den värsta tycker jag, den där att jag inte kan lita på mig själv längre; jag har ingen aning om vad jag kan tänkas ta mig för, jag är inte jag längre, någon annan har tagit kontrollen och jag vet inte när jag mäktar att ta den tillbaka. Så nu sitter jag här och bävar inför den framtid jag inte vet vad den kommer att innehålla: blir det ett nytt fyllerace eller kommer jag att ta mig samman och genomlida baksmällans hemskheter? Just nu skulle jag i alla fall ge min förstfödde för en återställare.

Ha en bra dag ni som kan uppskatta den.

med ett nyktert liv i frihet. Ett enkelt dagligt val.

Vad tuff du är! Jag hoppas att det löser sig med boende och allt. Ha en härlig torsdag!

Fint att du lägger flera vita dagar bakom dig. Var på din vakt nu, för det är väl efter en sisådär två-tre veckor som tankarna kan dra igång ordentlig igen. Känns så bra att du tar antabus. :-)

Själv har jag mått riktigt bra ett tag, men nu har jag totalhavererat. Som du vet har jag ju haft sorg i familjen för ett litet tag sedan, men har tyckt att jag hanterat det ganska bra nu. Men jag har nog bara stängt av - som vanligt. Nu är jag så ledsen att jag knappt orkar gå upp. Samtidigt blir jag så extremt sugen på allt jag inte ska äta och dricka. Galet sugen. Det är sååååå tydligt att jag äter och dricker för att döva känslor. MEN det är slut med det beteendet. Fast det är sjukt jobbigt.... Funderar på att bara gå och lägga mig nu och hoppas att jag vaknar och mår bättre imorgon...

Heja dig nu! Bamsekram

Vi gör varandra starka på forumet.. Separationen kan vara en långdragen process. Vissa stunder känns det overkligt. Det är bara att önska sig tillit till situationen och till vår egna utveckling. Ibland kan det vara svårt att se klart när man står mitt i det. Jag behöver prata med vänner som förstår och kan se allt utifrån och från ett annat perspektiv.. Kram..

Jag har också tänkt på det här med att kunna ta hand om sina barn alltid oavsett vad som händer.
Mina barn är äldre och ute en del på helgerna. Jag tycker att det är viktigt att de vet att de alltid kan bli hämtade. Om något händer kan jag alltid ta bilen. För några månader sedan var det inte alls självklart att någon av oss föräldrar kunde köra en lördagkväll (eller tisdagskväll för den delen) Känns tryggt och är ännu en av sakerna på + sidan med att inte dricka.
Ha en bra dag!

Tack miss lyckad och Sinnituss. ❤ och jag har läst att det gått 1,5 år för dig miss lyckad! Grattis!!! Jag är glad för din skull. Och glad att se exempel på att det går. Jag ska också vara nykter så länge och mer. Det har jag förut och ska igen. Du verkar så bra med dina barn... öppenheten och dialogen ni har är helt säkert jättebra och kommer att hjälpa dem i framtiden när tankar kommer om alkohol.

Jag drömde att jag råkade dricka en öl inatt. Kanske för att jag igår reflekterade en extra gång över hur bra det är att jag inte dricker. Min son ramlade med sin cykel igår framåt kvällen. Och jag kunde springa ut och hjälpa honom och inte bli nervös över om jag har druckit och tänk om vi måste till sjukhuset och jag har druckit!? Och jag kunde prata med grannarna och se dem i ögonen. Nu gick allt bra och han var oskadd. Men ändå. Det kunde varit värre och vad vidrigt det hade varit om jag varit berusad. Eller ens lullig på ett eller två glas.

Ha en bra dag allesammans ???

Hur jag oxå kunde vara nöjd med att inget dumt hände en fredag om jag vart ute. Detta trots att jag inte minns hur jag kom hem men som sagt. Inget dumt hade hänt. Vad är det för liv?

Tack miss lyckad för fina orden!

Tack för dina fina rader till mig. Jo min syster o jag kan prata om det mesta. Men hon kan oxså bli förbannad på mig o tycka att jag strular till det när du vet så väl hur det slutar, och sant är det och jag tar det till mig. Hon var som jag när hon tagit första glaset var det bara mer och mer som ett tvång till slut. Jag minns den kvällen för 17 år sedan då hon ringde till mig och bad att jag skulle köra upp henne till psykakuten, jag var skärrad förstod liksom inte o visste inte heller att det var så illa, själv var jag glad i vin men det gick inte över styr på den tiden. Hon gick därefter igenom 12-stegsprogrammet och konstigt nog har hon aldrig tagit ett återfall på 1 år. Mycket sällsynt men sant. Vi har pratat mycket nu och hon menar på att total avhållsamhet är vad som gäller för mig och det vet jag. Demonerna får jag ta efter hand som dom kommer och inte gömma mig i alkoholdimmorna. Visst är naturen underbar nu och jag lägger märke till allt igen. Det går bra för dig och det glädjer mig mycket ska du veta.
Fin kväll till dig
Kram Konstnären

Igår gick jag till vc för att få något att sova på samt remiss till någon att prata med. Jag gick hem med det jag kom dit för samt tre veckors sjukskrivning med ev förlängning.
Var snälla mot er själva och varandra.

och varvar ner Konstnären. Att du återvänder till det normala livet utan A.

Har du mycket kontakt med din syster, som levt nykter så länge?
Jag menar om du kan bolla funderingar och prata med henne. Kanske få bra råd och så.
Du kan ju också skriva och bolla funderingar med oss här på forumet.

Du har ju fått en del tips att fundera över här av andra i tidigare inlägg. Du kanske kan komma på något att sysselsätta dig med, som avbrott i den vanliga vardagen. Eller återuppta något tidigare intresse.

Fortsätt också att utnyttja och njuta av den härliga årstiden. Sommarmorgnar är bland det finaste som finns. Vackra soluppgångar med lite dagg i gräset. Härligt.

Sköt om dig Konstnären. Kramar!

en nykter dag o det känns fint. Inte tillstymmelse till ångest oro magont.. Jag har verkligen varvat ner och inte hamnat i några stressade situationer. Tänker ofta på hur dessa ädla drycker har förstört mitt liv, o jag har tillåtit det, visst är det sjukt, men icke att jag gräver ner mig för det. Kommit in vissa rutiner och det är något jag måste ha för att må bra, jag följer dom inte slaviskt. men jag försöker hålla kaos borta, och inga tankar på alkohol ännu men det kommer o då får jag möta dom och ta fram allt ont som följer med den satans alkoholen, inte försköna och tro att det var ju inte så farligt, för det var riktigt farligt. Har bett syster min om ursäkt då jag ringde till henne på fyllan och gaggade en massa skit. Hon förlät och hon dömer då hon är en nykter alkoholist sedan 17 år, och hon skulle aldrig komma på tanken att ta ett återfall. Jag har mycket att lära mig. Var ute vid 5-tiden i morse o kissade hunden och då fick jag se 3 igelkottar som var underbart söta, lycka. Kia gjorde ett utfall men drog sig snabbt tillbaka då hon fick känna på taggarna.
Fin dag till alla kära vänner
Konstnären

Det är styrka i dina ord, det är skönt att vara på väg.
Önskar dig all lycka och tack för du delar din styrka

Rövarkulan.. Det är jobbigt men nödvändigt för min och barnens skull. Det vore förödande för oss alla om jag började supa igen..Kram

Pi och Svartvit.. Det känns jättebra att få. Framtiden blir vad man gör den till..... det låter bra <3

Mycket bra gjort. Du ska vara stolt över sig själv och jag hoppas familjesituationen blir bättre. Det är tunga saker att ta tag i. Jag önskar dig lycka till.