Senaste kommentarerna i forumet

... men jag tror vi alla mår bäst av att vara uppriktiga mot oss själva och varandra: jag har precis som du E. haft besvär med magen i några veckor, besvären kom fr.a på natten och bestod i en skavande värk precis där revbenen slutar. Galla? Hjärtbesvär? Cancer? undrade jag. Häromkvällen sa jag att jag skulle ta ett par öl för att bota mig. Svepskäl, förstås. Men häpen blev jag – första smärtfria natten på länge! Sov som en liten gris! Medicinskt oförklarligt? Psykologiskt? Kanske en spänning som släppte? Ja, jag har varit rätt spänd på sistone. Ska nog försöka ta tag i den känslan utan a också. Men nu tror jag i varje fall att det inte var någon allvarlig fysisk sjukdom.

Min utpräglade ADHD försvårar genom impulsiviteten och de starka svängningarna som gör att jag tvivlar på mig själv. Hjärnan gör tvära kast som jag inte hinner reflektera över. Infall leder till tvång som leder till snabba beslut. Flyta med, surfa på suget, vila i stunden, stanna upp och tänka. Allt det där som är nödvändigt för att göra bra val är så förbannat svårt.
Har ett mantra som jag försökter pränta in så det kan användas lika snabbt som impulsen flyger i mig. "Gör inte saken värre"

Du har hållit dig vit ett par månader trots dåligt mående. Jag vet inte hur ditt dryckesmönster var innan du slutade vid nyår (eller finns det i en annan tråd?) så det är ju svårt att spekulera i om kroppen och psyket behövt två månader på sig för återhämtning eller om det är något annat som orsakat besvären.
En farlig slutsats skulle vara att gå på tanken om att du mår bra av alkohol och dåligt utan, för så är det ju verkligen inte.
Använd istället den här vita perioden som en möjlighet till omstart och reflektion. Kanske behöver du en vit månad till för att kunnna se resultatet?

Acceptans och villighet hänger ihop. Att vilja något kan innebära en önskan och en början, men det krävs något mer. Jag tror att det finns olika sätt att tolka maktlöshet. Det AA förmodligen menar är att först när man inser och accepterar att man är maktlös inför alkoholen på så vis att den tar över kontrollen (över tankar och/eller beteende) om man dricker och accepterar att enda sättet att få tillbaka makten är att inte dricka, först då tar man tillbaka makten över sig själv.
Att förstå är inte samma sak som vilja till förändring och vilja till förändring är inte samma sak som villighet. Villighet är precis som du skriver, Ellan, att vara villig att göra allt som krävs helhjärtat och utan villkor.
Oavsett omständigheter, oavsett mående och utan bortförklaringar vara villig att förbli nykter.
Jag har insikt och vilja men saknar ännu villighet. Därför är det vita knogar för mig. Jag dricker inte, men lever med tankar på att göra det. Jag vet att jag inte har kontroll över alkoholen. Jag försöker kontrollera den genom att antingen låta bli eller dricka med vita knogar.
Kanske finns inget sånt uttryck, hittade just på det. Att dricka med vita knogar tänker jag är när man har ett alkoholberoende och ändå väljer att dricka med föreställningen om att man har kontroll. För mig är det inte att dricka måttligt. För mig innebär det en planerad suparperiod med planerad tidpunkt och mängd. Stora mängder sprit i syfte att bli tillräckligt berusad för att "radera hårddisken" på eftermiddagarna men ändå kunna leva på som vanligt för övrigt. Det lyckas sällan utan tiden och mängden ökar tills jag märker att jag inte längre har kontroll och då bryter jag, eller, än så långe har jag kunnat bryta men senast höll det på att spåra ur helt.
Direkt efteråt trodde jag mig kunna uppnå den där villigheten, men inser att jag har en bit kvar. Att dricka finns nu som en sista utväg, ungefär som en del djupt deprimerade angänder tanken på sjölvmord som ett sista "hopp" utan att för den skull vilja genomföra det.
Kanske är en försvårande omständighet i mitt fall att återfallen, eller perioderna, varit få (ganska många punktåterfall på en eller två dagar och tre rejäla på en till fyra veckor mönstret är progressivt) och att tiden sedan mitt svåra missbruk är så lång som tjugo år.
Jag har intalat mig själv att beroendet läkt ut. Jag håller fast vid föreställningen om att jag visserligen inte varken kan eller vill dricka måttligt men att jag inte heller behöver alkohol för att må bra. Jag mår för det mesta väldigt bra när jag är nykter men kan svänga fort i sinnesstämning och då är faran för en period väldigt akut. Det finns en rest kvar av självdestruktivitet och längtan efter flykt när tillvaron bli för svår att hantera.
Nykterheten är alltså villkorad när det gäller omständigheter och mående.
Kanske hade jag varit hjälpt av att gå på AA-möten, men är envist fast i mitt motstånd mot allt prat om Gud och högre makter även om jag vet att man skulle kunna tolka detta precis som man själv vill.
Jag var på behandlingshem i början på 90-talet och gick då på ett par AA-möten. Erfarenheterna därifrån har kanske fastnat i mig. Jag var ung och inte särskilt motiverad. Mådde för jävligt, hade en samsjuklighet som inte behandlats, och kunde inte ta till mig budskapet. Kanske valde jag att vara kritisk och se alla fel i dessa möten för att jag egentligen inte ville lyssna.
Istället för AA går jag regelbundet i terapi sedan två år tillbaka. Först nu har jag börjat ta upp beroendet som en större del i mina psykiska problem än jag tidigare insett. Kanske kan det bli en väg till villighet. Kanske klarar jag det utan att känna behov av att få det bekräftat genom en period till. En period till kan vara dödlig.
Denna helg är det vita knogars nykterhet, långcykling, löpning och simning. Kör på vilja tills villigheten infinner sig
Kram

"... detta handlar inte om att vara duktig för det har jag varit tillräckligt i livet. Det handlar för mig om att ge mig själv möjligheten till att få må bra."
Ja, det finns en motsättning mellan att vara duktig och att unna sig själv att må bra. Sannerligen. Vi som tenderar missbruka a, har nog lite för mycket duktighetskrav på oss. Kanske därför generationen kvinnor födda på 40-50-talet numera toppar alkoholstatistiken vad gäller ökat (miss)bruk? Att unna sig själv a i tid och otid är inte ds som att unna sig ett gott liv har jag märkt.

Vilken intressant frågeställning! Just det där med att inte bara vilja (förändring) utan att vara villig att underkasta sig det som krävs för att åstadkomma något bestående. Eller, så tolkar jag det du skriver. Personligen är jag inte så glad över 12-stegsprogrammets sjukdomstanke när det gäller beroende. Mer tyder på att det handlar om inlärt beteende, en djupt rotad vana - som är svår, ibland nästan omöjlig att bryta. Men fullt möjligt. Om man vill. Och är villig att göra det som som är nödvändigt Och villig att se sig om efter den hjälp som passar en själv. Tabletter, terapeutiska samtal, grupper m.m. Den form av underkastelse, som i den traditionella synen på alkoholism där man ska erkänna sin maktlöshet inför drogen, gillar jag inte. För det är precis tvärtom. Det är först när man tar tillbaka makten över sitt eget tänkande som man kan förändra sitt agerande. Inte makt som i krampaktigt (vita knogar) hålla sig på den rätta vägen, utan förståelsen för de val man har gjort och de val man faktiskt nu har möjlighet att göra i stället. Ursäkta, ett svamligt svar. Jag tror det är många som håller med om det du skriver, även om det inte blivit så många kommentarer ännu. Efter 10 års velande hit och dit, är jag sedan drygt 1 år tillbaka för närvarande fri från det akuta beroendet. Oändligt tacksam över det. Så här i efterhand ser jag de senaste åren som en process som var nödvändig för att komma hit. Hit, där det både är enkelt och självklart att avstå. Eller rättare sagt, att inte ens längta efter alkohol. Märkligt hur våra hjärnor fungerar ändå! Hoppas du får fler svar om vad det är för slags vilja som är avgörande för att lyckas. Det är väl det här som är kärnan i det hela? Att ta sig ur sitt beroende.

Hoppas du får en bra lördag! Ät nåt gott och ta hand om dig! Du fixar dethär ?

...jag tror att du hade vaknat på samma sätt även utan den cidern. Att det var den tiden din kropp/psyke behövde för att rensa.

Tack Ellan! Än en gång har jag gått på detta elände. Men nu räcker det. Jag vet vad det leder till nästa gång. Det blir bara värre och värre. Så nu är det bra för min del. Och för att säkra upp dels för mig själv och dels för mina medmänniskor så kommer jag börja äta antabus på måndag. Mina medmänniskor, anställda och familj skall inte behöva oroa sig för när tar jag mitt nästa återfall. Och framförallt för mig under en tid. Och det känns skönt att detta är mitt eget beslut och ingen annans. 41 timmar nu. Börjar lugna ner sig lite. Har legat och tittat på film och varit hyfsad lugn.
Kram

Så skönt att läsa att du börjar vända igen. Har läst din tråd och känslan av strid förmedlades så starkt. Men också en känsla av beslutsamhet. En timme i taget blir 24 h. Glad för din skull! Kram!❤

Du jobbar med en förändring i livsstilen när det gäller alkohol och längs vägen dyker tankar och upplevelser upp. Fint att du delar med dig, som du skriver är det inte för att glorifiera utan att helt enkelt prata öppet om det du tänker, modigt och klokt.

Det finns inget som säger att människan behöver alkoholen, kroppen försöker göra sig av med alkoholen när den kommer in och den har ingen naturlig plats i kropp eller hjärna som tar emot den. Det låter som du haft en besvärlig tid och i samband med att du tog beslutet att dricka måttligt vid ett tillfälle var du av med alla dessa besvär. Inte konstigt tänker jag att du börjar fundera.

En fundering jag får när jag läser är, du gav dig själv något, ett val för att visa dig själv att du klarat något, en känsla av nöjdhet och tilltro till din egen förmåga igen. Kan det vara själva resan hit, som ger lyckoruset? Finns det annat du någon gång ger dig själv? eller skulle kunna ge?

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Trodde själv att jag var det ett tag. Men det gällde bara alkohol och först när jag väl var fast i missbruket. Rökat och snusat har jag gjort. Men det var väldigt måttligt. Förutom vid a-intag. Då rökte jag som en borstbindare, det är ju också vanligt. Är det inte många personer med ADHD- diagnos som är allt-eller inget typer? Även vid Bipolär-diagnos vanligt förekommande. Har en känsla av det i alla fall. AlkoDHyperD oavsett vilka metoder vi använder oss av för nykterheten så är det bra, bara det funkar..

Jag började röka som 16-åring, hade smygrökt en del sedan jag var 12-13. Snusade och rökte samtidigt i flera år. När jag var 29 slutade jag med hjälp av nikotinplåster. Då hade jag redan kronisk bronkit, kedjerökte, var uppe och rökte även på nätterna. Jag är ju funtad så. Aldrig lagom.
Efter en överträningsperiod för två år sedan med hälseneskada och träningsförbud i några dagar (tränar annars ett eller två pass om dagen) blev jag rastlös på lunchen och fick ett infall. Om man skulle köpa lite snus...
Efter 17 nikotinfria år blev jag fast igen!
Till en början var det ju inte mer än 5-7 prillor om dagen, men ökade förstås snabbt. Är nu uppe i knappt en dosa av den starkaste sorten per dag. Det är så det kommer att bli med alkoholen också. Jag försöker se det och ta in fakta.
Men samtidigt finns det en annan farlig tanke. "Spelar det någon roll?"
När den tanken kommer är återfallet - eller nästa period om man ser det så - farligt nära.
När jag trots medvetenhet om konsekvenser, risker och hur det brukar gå till under hela processen ändå inte har tillräckligt med omsorg om mig själv eller vett att känna rädsla för att ens vilja stå emot. Som om mitt liv inte är så viktigt.
Så, tyvärr är det vita knogar som gäller just nu. Håller dem hårt som fan tills systemet stänger imorgon.
Det ska visst bli en solig dag. Om jag planerar in ett långt cykelpass mellan 10 och 14 redan nu. Bestämmer med några träningskompisar....så får det bli!

Att komma till insikt om sig själv, och sitt missbruk är viktigt. MM du vet ju vad konsekvensen blir för dig oavsett tabeller och tester. Jag kunde "sköta" mig dom flesta gånger med alkohol. Det spelar ingen roll. Konsekvensen av missbruket för min del var skam,skuld, ohälsa, närståendes dåliga mående. osv osv. Och som du skriver Pi 31415 att börja om denna procedur igen är inget jag vill...Det var smart Ellan att ha lappen med levervärden lätttillgänglig..

Jag dricker ju dessutom bara typ var 12:de vecka. Får MVG på alla
"är du alkoholist tester" för jag dricker ju i snitt mycket mindre än
normalsvensken. Som periodare är man liksom nykterist och alkoholist i
samma förpackning...

Så ibland anser min beroendehjärna att: - Nä jag är inte alkoholist.
Jag kan inte vara alkoholist. Senast igår så tänkte min
hjärna så...

Min terapeut frågade mig: Och hur tänker du då?

Jag sa som det var. - Jag tycker du pratar skit vid dom tillfällena.
Han skrattade högt och roat åt mitt utlägg.

Det är just den där tanken som måste kontrolleras.
Det var väl inte så farligt? Det var ju det. Det var kaos.
Det var panik. Kräkor. Blod. Det var på allvar.

Önskar att jag hade fotat mitt sista slagfält...........

Min hustru och min dotter kommer hem på söndag förmiddag så vi skall träffas en stund då. Det skall bli underbart. Så får jag lite tid att friskna till också.
Min mentor kommer hem hit på måndag så vi skall diskutera vad som blir bäst att göra här i framtiden. Jag skall tillbaka till mitt företag så snabbt som möjligt. Det är sporren just nu. Och såklart mina barn. Längtar så efter dem. Det känns så skönt att det finns människor runt omkring mig just nu även om jag är ensam hemma. Min "gamle" sponsor och den nya mentorn. Nya kontakter från AA-mötet igår. Mina syskon. Jag skall bara uthärda några dagar till tills den värsta abstinensen lagt sig. 35.5 timmar sen den sista ölen. Så jag är glad av att jag fattade rätt beslut igår natt.

Vad skönt att höra. Jag blir glad. Du låter mycket lugnare.

Det är snart tisdag och då får du väl träffa dina barn?
Trevlig helg du med

//MM

och sedan kan man fråga sig vad det är för mening med det.
Om man en gång i tident vant sig vid en hög promillehalt, varför ska man laborera med att ha bara någon tiondels promillehalt ibland?
Nej det som händer är att "beroendesystemet" retas och omdömet blir sämre, och till slut, förr eller senare, ramlar man dit igen.
Sen ska man göra om hela den jobbiga proceduren och försöka bli fri igen.

Är ju en helt vansinnig tanke som har dykt upp ett par gånger hos mig under mitt år. Då gäller det att ha verktygen redo. Liknelser som du beskriver, en person med kraftig nötallergi som bara ska äta "lite" nötter. Spela hela filmen, HALT, våga stanna upp mm Jag har en lapp i mobilfodralet som visar mina levervärden, PET och några till från förra året. Tar fram den ibland för att påminnas.
Det gäller att vara medveten om riskerna. Lätt att bli övermodig när det går "enkelt". ?

Min syster kom hem till mig idag och hon hade varit och handlat lite till mig och jag blev så glad över detta. Det stärkte mig mycket. Nu har jag så att jag kan laga lite god mat ikväll och distrahera tankarna lite. Lite godis och fika också. Nu skall jag ta mig en kopp kaffe och lite fika och kika på en film. Det behöver jag nu. Lite lugn och ro. Hoppas ni alla goda medmänniskor får en god helg.
Kram
Thomas

Har läst så många gånger om personer med a-beroende och som inbillar sig att man kanske kan prova att dricka lite igen..Och efter ett tag trillar tillbaka ner i träsket. Tänkte skriva att... vad är det för fel på folk?.. Men ska ju inte vara för kaxig... Kan en drogmissbrukare prova att ta en halv sil? Kan en som slutat röka, bara röka fimpar när andan faller på? Och tro att man kan sluta när som helst? Kan en spelmissbrukare bara satsa 100kr på spel i stället för 1000 kr? Och inte börja spela bort allt igen? Svaret är ju såklart NEJ... Det går ett tag sen är det kört!! Hur många miljoner människor ska behöva säga samma sak för att vi ska fatta? Dessa rader ska jag själv läsa OM jag tror att jag kan dricka lite alkohol någon mer gång...

Det som var märkligt när jag kom till piva och efter lite pratande med sköterskorna där så skulle jag ju göra utandningsprov. Blåste 0.0. Och jag sa att det kan inte stämma. Prövade om igen och samma resultat. Kanske var mätaren sönder. Det plockade fram en mätare till och samma resultat. Jag sa att det kan inte vara möjligt. Jag drack 2 öl vid halvtvåtiden och ytterligare 2 öl fram till kl 06.00. De hämtade en 3:e mätare från en annan avdelning och blåste samma resultat. Det var väl därför som de inte vill ta emot mig och så såg dem att jag var inte tillräckligt illa däran. Jag snackade med han som tog mig till AA-mötet igår och den stora anledningen till att ha kom upp till mig omgående var att jag inte skulle bli inlagd. För det kommer ställa till problem i framtiden med soc. Och kanske har han rätt i det. Jag är nu glad att jag fått lite medicin så jag kan lugna ner mig och börja bygga tillbaks till min nykterhet.

Den ligger utanför din kontroll." Du är så klok du "ADHD"!

Håller med ovanstående.. Det inlägget hjälpte mig! Har varit nykter snart 3 veckor och har känt mig "tråkig".. Inte lika sprudlande och social som jag brukar vara i nyktert tillstånd.. Hade t.o.m börjat få tankar om att ha någon regel om att "få" dricka en lördag i månaden för att få uppleva den där glädjen ibland iaf. Blir också väldigt bekräftelsesökande när jag dricker och vill ha kontakt med människor och jag håller igång relationer med andra mycket tätare nr jag druckit.. Nu orkar jag knappt höra av mig till någon, känner ingen inspiration eller motivation. Men jag förstår nu att jag måste söka bekräftelsen inom mig själv på något sätt.. Också förstått av andras erfarenheter att det faktiskt känns ganska grått och trist i början när man blivit nykter men att det går över, så det är väl bara att hänga i antar jag..:)

Såå klokt skrivet av dig AlkoDHyperD!