Senaste kommentarerna i forumet

Att sambons känslor går ut över mig och barnen har jag inte märkt av så mycket tidigare. Hans humör pendlar. Nu när han har bestämt sig att fortsätta dricka märks det tydligt. Det har blivit så tokigt att det verkar som om han väntar på att jag ska ha jour! Såklart för att han då dricker. Vi planerar veckorna som dom flesta gör. Men nu planeras aktiviteter som jag inte vill ha i mitt hem. Jag har sagt till sonen att om sambon dricker så kan han ringa mig på jobbet, så ordnar jag så han får sova hos sin moster. Tilliten och tryggheten undermineras. Den har gjort det för många år sedan, men när jag själv blev beroende så skyddade vi varandras supande.Nu vill jag vara nykter.Han vill supa, men väntar tills jag ej är hemma. Tilliten och framtidstron är ju kittet i ett förhållande. Hos oss finns det inte. Idag ringde jag banken :) Fick en tid för ev. lånelöfte. Äldsta dottern skickade grattis pga 1,5 år idag.. det värmer ..

Riktigt duktigt! Blir glad för din skull :)

och stort grattis till 1,5 år.

Bra att du planerar för framtiden.

Kramar!

Idag har jag varit nykter 1,5 år... Känns bra och normalt.. Barnen som bor hemma tyckte vi skulle fira med räksmörgås på kondis. Så det blir det. Separationen finns i mina tankar. Det känns oftast bra. Känner på mig att det finns ett "perfekt" hus till mig och barnen, men det är inte till salu än. Sambons val att vilja dricka är ju som att han väljer a istället för oss. Tänker ofta på medberoende. Inte att skyla över och möjliggöra drickandet. Utan att måendet som han har, påverkar mig och barnen. Är han sur/arg (sug), så blir vi lite avvaktande. Är han nöjdare(vet att han snart får a), så är vi glada. Ganska sjukt faktiskt. Allt detta är svårt att se. Men nu tänker jag bakåt i tiden och ser mönstret. Alla semesterresor vi varit på. Jag, jättenöjd för att vi är nyktra, han mer neutral. Alkoholberoendet hos honom har funnits i väldigt många år. Ibland har han bytt beroende till att samla (böcker 100-tals, cd-skivor, tidningar, dvd-filmer) Data-spel tusentals timmar. Se på filmer från morgon till kväll när det funnits möjlighet. Han har också grejat här hemma, men alltid öl som drivmedel. Jag är less på att allt kretsar kring honom. Nu ska jag bli nummer Ett i mitt liv. Vad vill jag? Hur ska mitt liv se ut om ett år? Drömmar? Mål? Barnen är ju såklart viktiga i mitt liv. Jag har pratat med sonen om att vi inte kommer att acceptera att sambon dricker när han bor hos honom. Man anställer ju inte en full barnvakt som någon skrev på forumet. Mycket tankar om framtiden. Hoppas "mitt" hus blir till salu snart... Kram <3

Jag kan, men vill inte för jag vet hur det slutar förr eller senare!.. Så tänker jag också. Förutom att jag aldrig har tyckt att det är gott med alkohol. Skulle aldrig druckit a-fri öl tex. Varför det ? Jag ville ju bli full. Jag är glad för din skull att det går så bra. Familjen har fått tillbaka sin riktiga "man". .

Närmar mig 1 år.
Det har varit lätt, det har varit svårt.
Har gått igenom mer det senaste året än på hela livet innan.
Jag har gjort det utan alkohol.
Suget har kommit tro mig. Nu när värmen har kommit och allt . " mmm vad gott med en kall öl på en utesevering. Det e jag värd. Alla andra har ju så kul och dricker och har sig"
Visst jag kan gå ut och sätta mig med de andra. Jag kan fan gå nu raka vägen till lokalpuben o dra i mig 4-5 öl o sen gå hem och sova. Jag kan tjata håll i huvudet på frun att den här gången blir allt annorlunda. " Dricka bara på söndagar, bara 4, folköl bla bla bla". Men sanningen är att jag klarar det inte. Det slutar med katastrof förr eller senare. Jag vill inte ha det i mitt liv. Jag tackar bestämt nej till beroendehjärnans förslag. Jag kan om jag vill som sagt supa mig dyngfull men svaret blir ALDRIG MER

Visst är dagarna viktiga!100 dagar är många bra dagar! Grattis till att du lyckats så bra

med rättigheter har slagit igen portarna i det lilla samhälle som ligger en halvmil härifrån. Det var en bekant på besök som överbringade de deprimerande nyheterna. Nu blir det helt plötsligt upp emot två mil till närmsta krog. Hur i helsike ska man ta sig dit och framför allt; hur ska man ta sig hem igen verkar vara frågan för dagen. De här trakterna är inte direkt berömda för sina snabba och täta kommunikationer, så det blir att hitta någon stolle som inte dricker och utse honom eller henne till chaufför, mot rimlig ersättning naturligtvis, kanske kunde man bjuda på efterrätten eller så. Eller betala bensinen kanske. Såsom varande en av de där stollarna, med bil, som inte dricker höll jag vist nog min mun stängd.

Det är som det är och lika så gott är det, tycker jag. Jag försvarar folks rätt att få ta sig en tår på tand när dom besöker en restaurang, jag ser ingen anledning till att förbjuda ädla drycker för alla bara för att jag inte kan delta i resan in i dimman. Men nu hade inte det här sin grund i ett politiskt beslut, det var snarare så att kundunderlaget helt enkelt inte söp tillräckligt mycket och ofta för att det skulle löna sig att driva en bar, om än aldrig så liten. Om det sedan i sin tur beror på den åldrande befolkningen här i krokarna eller på den utbredda seden att tillverka sin egen sprit runtom i stugorna vet jag inte, allt jag kan konstatera är att här har marknadskrafterna gjort lite nytta för en gångs skull.

Här där jag sitter på förstubron och ser gårdagens knoppar så sakteliga förvandlas till blommor och blad känns en mörk krog, doftande av utspilld öl och fylld av högljudd konversation, inte alltid sammanhängande,  inte som något attraktivt alternativ. Hundens tappra försök att nå in till mitten av en rishög, där någon utomordentligt intressant och troligen levande och livrädd varelse gömmer sig är för mig, just nu, höjden av underhållning. Det enda val jag står inför är om jag ska traska runt till solsidan eller ta på mig en tröja; det börjar bli lite kyligt. Det får nog bli tröjan, den hänger inom räckhåll medans det är en lång promenad hela vägen runt huset. Lite lat får man väl vara så här på ålderns höst. Jag har ju i alla fall klippt gräset.

Ha en härlig kväll!

Så fint att höra.. Du pratar om skammen för dig som full.. Ja det ska vi inte glömma bort. Men tror att dina barn är väldigt glada och tacksamma för din nykterhet nu.. Jag pratade med min 13-åring idag och han sa att han inte mindes alla gånger han bett mig att inte dricka.. Jag sa till honom att det inte är bra att förtränga saker, och att vi alltid kan prata om mitt a-problem när han vill.. Vi var ute på cykeltur i solen, så skönt. och friskt.. Kram

Kämpa på med en sak i taget tänker jag. Ha en fin dag.

Jag är inte modig , utan jag är klok som alla andra som inte visar upp sitt högkostnadskort. Jag borde veta att inte visa upp mina alkoholproblem . Det var första gången och jag gör aldrig mer om det.
Jag vet att du är socionom och jag tror inte att du är stigmatiserad. Du har bara värre problem, som de som jobbar där, måste ha för att kunna leva in sig i sina klienter.

Jag har en liknande väg som du AD. Ingen examen tog jag. Men en väldig massa högskolepoäng på 80-talet.
Nu sitter jag på andra sidan skrivbordet och ser en yngre generation roa sig utan erfarenhet.

Jag har velat sluta leva och tänker så just nu. Detta pågår varje månad, år ut och år in . Ansökan om försörjningsstöd är som en snara runt halsen, mina fobier är inte så svåra som detta bemötande jag får av personer som egentligen är mina arbetskompisar.

Brukar finnas i kommunerna. Annars tänker jag även socialnämnden i din kommun. Många fritidspolitiker som väljer att sitta i den är engagerade på riktigt. Och har ingen konservativ organistaion att rätta in sig i heller.
Om man vågar bita huvudet av skammen (vilket så klart är lätt att sitta och skriva) och rakryggad stå upp för sig själv (vilket är precis tvärtemot vad vi med alkoholiststigmat i pannan lärt oss att inte göra).
Alla, vem som helst, kan hamna i ett beroende. Men det är inte vem som helst som har mod och styrka att inse det och söka hjälp för att ta sig ur det. Du tillhör gruppen "de modiga och starka". Kan du säga det till dig själv? Bemötandet du får säger mer om den andre än om dig själv

Imorgon har jag inte druckit på 100 dagar. Mer än ett fjärdedels år har jag hållit min kropp fri från giftet. Hundra dagar till så har det gått mer än ett halvår. Känner inte att tiden är det viktigaste, vilket jag skrivit förut, men jag minns ändå hur det i vintras var en stor bedrift för mig när jag klarade tio dagar utan att dricka. Ibland gick det knappt fyra dagar fast jag försökte. Så på något sätt är tiden ändå viktig. Att komma längre och längre ifrån eländet.

Trevlig helg allihopa ❤

Tack, det är bra uppmaningar och frågor som du ställer.
Klart det är lite svårt att veta vilka hennes klienter och kollegor är?
Det här motståndet framtvingas medvetet av dessa social arbetare. Denna handläggare som gjort så här är endast 25 år. Helt ny i gamet altså!
Chefen är inget att lita på heller!
Jag satsar nog på ombud och/eller en anmälan. Och givetvis överklagan till förvaltningsrätten, som är helt meningslöst.
Tre månader är väntetiden till ivo.
Nä. Fy sjutton!
Vilket löpande pand!

För helvete, så får det inte gå till!!
Jobbar man med människor och medvetet försöker sabotera är det tjänstefel så det skriker om det, om inte formellt, så moraliskt.
Känner du till någon annan av hens klienter? Eller någon kollega som verkar mer proffessionell och medmänslig?
Viktigt att sånt här beteende blir synligt och åtgärdat, vem vet hur många skamsna hjälpbehövande människor som inte vågar eller kan ryta till och hävda sin rätt till en respektfull behandling den människan har träffat.
Kanske inte bara du som blivit illa behandlad.

Tack för svar AD!
Min linje med handläggaren är tyvärr på sammandrabbningsnivå.Hon vet att det är tungt och är ute efter att sätta hinder medvetet.
Jag söker ombud och idag började jag fila på en anmälan till ivo.
Jag ser anmälan klarare framför mig, men drabbas av dåligt mående för att jag faktiskt har börjat att sluta dricka alkohol. Saker som jag förträngt kommer upp till ytan, frusen sorg och gränssättande. Funderade nästan ringa psyk akuten idag.
Så jag tar bort avbokan.jag behöver den hjälp jag kan få.

som vanligt, AD...!

Vore ju synd om du missar något som du kanske skulle vara hjälpt av. Och om det är så viktigt, skulle inte handläggaren kunna hjälpa dig att skaffa det intyget?
Förstår att du blev uppgiven och avbokade. Paragrafryttare är det värsta som finns.
Men den enda som mister något är du själv. Bättre sätt att uttrycka missnöje kanske är att tala om för handläggaren hur tungt det känns att möta på hinder i form av extra administration. Hen ser ju inte vad som pågår inom dig. Borde ju förstå, men ibland undrar man om en person som inte kan sätta sig in i hur klienterna har det borde ha det jobb de har...
Om du vill ha behandlingen, be om hjälp med det "krångliga". Hoppas du kan uppbringa lite energi till för detta.
Kram

Det gick ok ska lämna slumpvisa blodprov på obestämd framtid. De blev lite sura när jag inte går på aa varje vecka. Är inte så att jag inte vill utan jag hinner inte hem från jobb hämta son göra mat och åka. Nåväl jag är nykter och det ska inget få ändra på.

Lustigt att ni nämner det. Maken föreslog idag att jag borde skriva boken " från partydrottning till eremit på rekordtid". Det bleve nog ingen hit. Jag målar i stället.
Därmed menar jag inte att det inte vore kul med en skrivarkurs!

Tack snälla för din respons. Skönt att få input från den andra sidan också.
Jag tycker att det blivit värre sista en och en halv månaden och han har gjort allt för att få bort mig, behandlat mig som skit.
Igår ringde han dock efter att vi sagt godnatt i ett tidigare samtal. Han var full av ångest och illabefinnande. Jag tror att han försöker skydda sig själv och inser att han just nu inte är mycket av en partner. Dessutom så är han på väg in i en depression.
Livet med alkolisten och spelmissbrukaren var ett rent helvete och livet med den "nya" killen är även det stundtals ett helvete.
Jag biter dock ihop och hoppas på bättre tider.
Köp den där blomman Janne, för mig hade den betytt allt just nu.

Oj, vilken berättelse du lämnat i min tråd. Tack för att du delar. Tack för att du berättar hur det var... Det blir en rejäl ögonöppnare för min del också kan jag säga. Något att ha inför näthinnan när kronjuvelen av alla högtider (PP?) står inför dörren i sommarskrud - midsommar!

Vet du, jag tror verkligen att PP har rätt i det han skriver. Dvs det här med att byta inriktning i livet. Det är ju inget man gör i en hast, utan det handlar om en progression och utveckling. Jag känner att jag nu håller på och utvecklas mot ett mer hälsosamt liv över lag. Då blir alkoholen ännu svårare att börja med. Det finns så mycket annat jag kan tillåta mig att falla för och börja med innan jag kommit ända ner till alkoholen. Jag skulle tex kunna falla på att springa en dag eller äta choklad. Jag behöver liksom inte falla ända ner till rödtjutet liksom. Men jag tror på att få nya mål i livet, nya intressen. Saker jag inte gjorde när jag drack, så jag slipper att jämföra och sakna eländet.

Skrivarkurs? Vilken oerhört rolig idé. Det har jag också tänkt i flera år, men jag tar mig aldrig tiden. Det finns jättebra distanskurser på nätet tex. Jag vet att Linné universitetet har jättebra kurser på nätet i kreativt skrivande del I-III. Men om man inte orkar med en universitetsutbildning i det här läget, så finns ju medborgarskolan m.fl. Du skulle kunna skriva om din alkoholresa...?

Nu måste jag rusa. Ska köpa strumpbyxor inför kvällens festmiddag som jag är bjuden på (som nykter och köttfri och med en hel lista med matpreferenser...). Ha en fin vit fredag nu vännen! <3

ju att jag inte syftade på att sätta press, och jag vet att allt har sin egen tid. Du känner mig ju ganska väl, och jag tror att du förstår att det inte var tänk som någonting annat än att stärka dig i nykterheten. Däremot är det inte utan att jag kan bli både frustrerad och småförbannad när jag tänker på det grepp alkoholen kopplar om oss, och alla fina personer här inne som tillbringar sina liv i dess fångenskap. Ja, om jag tänker efter riktigt kan jag bli skogstokig, men vad leder det till. Guldmedalj är det inte värt Konstnären. Det är så små skillnader på att hålla sig nykter, eller att ta ett återfall. Känner mig inte det minsta duktig faktiskt, mer som stadigt växande respekt inför mig själv som lurar den saten, och fortfarande har övertaget, och det växer sig fortfarande starkare. Men.... Nu är det baskemig din tur att få styrkan, och slutgiltigt ta farväl av detta "än slank hon dit". Du vet hur du ska gå tillväga och när du väl gjort så ett år eller så, så FORTSÄTTER du bara. Det är tid att ta plats bland i vinnarna nu Konstnären, Got It? :-)
Önskar dig verkligen styrkan som krävs nu, och inte minst framöver. Vi säger ofta att det inte är för sent, men tyvärr är det inte hela sanningen. Tyvärr har ju inte all tid i världen på oss...
Kram
//PP

Tack för hälsning pp, alltid kul att få några rader från dig. Jag har varit på några AA-möten, men ärligt var det inget för mig. Tyckte inte om det där, hej jag är alkoholist det vet väl alla men det blir tjatigt, och den där hatten som går runt att man ska lägga en peng i den, nu låter jag negativ men jag håller mig till drog och alkoholhjälpen här i min stad, dom passar mig, men jag har ju svikigt många ggr.
Jag skulle vilja göra massor av nya saker och jag ska faktiskt börja en kurs i meditation som går lite djupare än den jag själv håller på med. Hoppa fallskärm kanske, nej det vågar jag inte. Skrivarkurs har jag velat göra länge men har ej blivit av, det skulle vara jättekul. Men först ska jag bygga lego med min kropp bit för bit ska den byggas upp igen har börjat så smått. 3,5 år pelle du skulle ha en guldmedalj. Har du båten kvar förresten. Tack för tips vännen kramar från konstnären

Jag är på dag åtta och sambon är väldigt glad och stöttande, men jag måste erkänna att känslorna just nu är väldigt låga från min sida. Jag tror det är hormoniellt och hoppas verkligen inte det skall vara såhär i hela fem månader till. Det var väldigt bra att få din sida av det, jag måste försöke upprätthålla en fasad iaf. Köper nog lite blommor idag. För ser jag på det rationellt så är hon min stora stöttepelare. Kanske har mitt undermedvetna fått för sig att hon är hotet mot alkoholen? Ja, inte fan vet jag men nu vet jag att jag måste hantera detta.

Tack så oerhört för din post. Den hjälper mer än du säkert trodde när du skrev den.