Senaste kommentarerna i forumet

Därför att när jag krökar till, så gör jag det ordentligt. Efter halv vinaren till middagen, så frågar jag runt om någon hänger på till krogen. Om ingen hakar på, inga problem, jag sticker ut själv och kommer hem kl 5. Det är inte normalt. Resten av middagsgänget gick hem nöjda.

Vad gör du här då om du älskar alkohol och inte vet något bättre än att bli berusad? Så länge ingen annan (fru, sambo, barn) blir påverkad är det fullt upp till dig att supa skallen av dig. För du mår nog inte så bra speciellt länge. Alkohol har tyvärr den effekten.

Menade verkligen det jag sa. Lärare för mig är inte ett kall utan ett yrke vilket som helst. Problemet med mig att jag hjälper andra mer än mig själv. Jag uppskattade verkligen ditt inlägg, det var så målande. Tack för din tid och dina kloka ord.

Det första svaret var utmärkt, men väldigt självklart. De sociala konsekvenser jag fått pga mina alkoholproblem är små, därför att jag är intelligent nog och vet fortfarande att läsa sociala signaler (dvs jag struntar inte i de signaler jag får från välmenade vänner/bekanta). Men jag är långt ifrån en social katastrof, dvs att förlora jobbet och bli en parkbänksalkis.

Det andra svaret är mer konstifikt? Allergi? Jag älskar alkohol och jag vet ingenting bättre än att bli berusad! Är inte det ganska exakt motsatt till allergi? Sen vet jag att mina hjäncellers kärlek till alkohol är någonting att frukta. Det är anledningen till att jag uppsökt detta fora.
Hälsningar.

Ja, ju mer jag dyker i det här desto mer förstår jag vidden av problemet. Det är sm å steg på vägen till att tillfriskna.
Just nu har jag ingen hjälp! Förutom tabletter och att stålsätta mig.Men jag jag tror att det kommer, när tiden och jag är mogen. En känsla bara!

dricka alkoholfritt. Har träffat flera personer som börjat med det. Övergått till lättöl, folköl, starköl och sedan varit tillbaka i skiten. Själva smaken har triggat dem till mer. Jag har oxå hört lite olika tankar kring detta men jag väljer att avstå.
Grattis till veckan!!!?

Antagligen vill dom att du ska ta en sak i taget, koncentrera dig på att bli av med alkoholen, – vilket är ett stort jobb i sig, för att sedan börja ta tag i "allt det andra", som också kan vara ett stort jobb och som förutsätter nykterhet för att man ska orka med det. Alkoholen kan ligga som ett hinder för att bearbeta känslor och känslorna som rivs upp kan trigga alkoholsug. Ungefär så har jag upplevt det för egen del. Nu, när jag efter många om och men är fri från a-beroende och kan koncentrera mig på att ta upp "allt det andra" i lugn och ro. Får du någon hjälp förutom tabletter för att hantera ditt beroende? Mindfulness (i grupp med medsystrar) var för mig ett viktigt verktyg en period.
Lycka nu till och ta en dag i taget!

din berättelse! En fantastisk helg önskar jag dig.

Vilken underbar lista och tråd, ger inspiration! Tack för att du delat med dig.

Japp bitterheten är något jag måste släppa. Jag är en person med hög moral och stort ansvarstagande och det är väl därför jag ser ned på mig och min gärning så hårt. Belastar mig så hårt och lägger all skam och skuld på mig själv. När sedan min arbetsgivare inte litar på mig trots 15 månader helnykter. Så länge har jag aldrig varit utan alkohol. Jag har bestämt mig att ställa mig över dessa människor som försöker förkrympa mig som människa, som försöker nedvärdera. Jag ska bli en bra egoist. En egoist som tänker på sig själv och sitt mående. Som tar hand om sig själv på jobbet och inte de andra. En egoist som lägger tid på sitt eget arbete istället för att hela tiden bistå andra genom att offra sitt eget. Kanske är det inte egoism utan helt enkelt att bry sig om sig själv.
Jag är en person som bryr mig om andra men vänder mig själv ryggen. Jag hoppas att ni får en toppenhelg alla där ute för nu ska värmen och solen komma.
Säger som Tony Richardsson Jag ä inte bitter.

Vet inte om jag skrivit i din tråd förut, men har följt dig sporadiskt. A-historiken kanske ser annorlunda ut men vi har ungefär samma "frihetsdatum" skulle jag tro, då min sista kontakt med skiten var 29/1.
Och visst är det så. Den inre beslutsamheten är så befriande. För mig krävde det flera månaders jobb med mig själv på molekylnivå? innan de vita knogarna byttes mot ett personligt tyst löfte och acceptans.
Stort grattis till oss Lim,och er andra som fattat beslutet, högsta vinsten är själslig befrielse!

Tack vare rätt inställning, beslutsamhet och tankeverksamhet, har det gått så bra för dig. Dina sug minskar i antal och styrka, dina tankar på alkohol leder inte till obehag eller sug. Till slut upphör sugen helt. Du har befriat dig från alkoholen.
Du har gjort helt rätt, det har gått bra för dig, och det kommer att fortsätta gå bra. Du har lagt grunden för en stabil och varaktig nykterhet. Bra jobbat!

Önskar dig en fortsatt fungerande nykterhet, ett liv i frihet, ett riktigt liv. Kramar!

Hej aeromagnus,
jag kikade in på forumet och såg ditt inlägg. Så tråkigt och så trista människor du har runt omkring dig.
Ge inte upp, magnus.
Kör ditt race.
Kör ditt race.
Och låt din arbetsgivare harva omkring och tro att hen är nåt. Men låt inte din låga bli kontaminerad av strunt. Du är till för dina elever!!! Vad jag kommer ihåg har du berättat att de tycker om dig och uppskattar dig. Eller hur, är det inte så?
Jag önskar att du kunde strunta i viktigpettrarna (zombierna).
God natt från Ursula.

Att vara vid vatten är härligt så det ska jag absolut försöka vara i sommar ?

Nu har jag varit helt fri från A i tre månader. Det känns varken långt eller kort. För det är inte tiden som är det viktigaste utan det är känslan och beslutsamheten som är det viktiga. Om jag hade satt ett mål att vara nykter i bara tre månader så hade de månaderna inte betytt nåt, om jag hade börjat dricka igen. För då vore jag ändå fast i alkoholens vidriga fängelse. Och samma film hade spelats upp igen. Jag är glad för dessa tre månader. Men jag var glad också efter en månad. För beslutet var förankrat i mig lika mycket då som det är idag. (Även om det i och för sig är lättare nu i och med att min kropp är avgiftad).

Jag tycker jag ser pigg och frisk ut även när jag är trött och förkyld. För jag är renad från giftet och jag är äntligen fri.

Jag vet att jag inte skriver om hur jag var när jag drack. Alla pinsamheter och idiotiska saker jag gjort. Men då och då tänker jag på dem och får ont i bröstet av ånger. Jag skriver mer om hur bra det känns utan alkohol, för det känns mer peppande för mig att tänka på. Ångest över det förflutna har jag haft så mycket redan så en sådan ångest ska inte min framtid präglas av. Jag ska aldrig dricka igen så några nya anledningar till ångest pga alkohol ska jag aldrig skaffa mig.

Jag har dock några specifika minnen jag plockar fram ibland när ett litet sug kommer. Minnena är som slutscener av hur kvällen slutar om jag exempelvis dricker vin när jag donar i trädgården. Jag kan inte ens skriva ner dem. Men tänker jag på det så förvinner suget fort som blixten.

Godnatt alla, var rädda om er själva.

När vänder det? När kan min bitterhet släppa? Just nu lever jag för min son. Han ska få en bra uppväxt. Jag fick inte denna gång eller en förstelärartjänst. Vem vill ha en alkoholist? Vem vill ha någon som inte säger ja till allt och som ställer krav? Vem vill ha någon som slåss för allas välbefinnande? Inte min rektor och arbetsgivare. Hade ett koncept klart om studieteknik och motivation som jag nu deletade från min skolas konto. Imorgon kommer jag avsäga mig mitt jobb i trygghetsteamet och göra som alla mina andra kollegor. Ägna mig åt mig själv, aldrig protestera, svälja allt och bli ja-sägare. Kommer inte lyckas med detta så jag får väl låsa in mig i kemisalen.

Nästa fredag 19e maj ska jag ha uppföljning av min rehabilitering. Min arbetsgivare vill inte säga upp mitt kontrakt trots att jag lämnat blod en gång i månaden, tagit antabus 3 gånger i veckan under övervakning. Jag vet inte mer vad jag kan göra.
Nu kryper jag ned hos min son, håller om honom och försöker ta nya tag men glädjen just nu att leva är inte så hög.

Förnuftet säger gå, hjärtat säger stanna. Just nu ger relationen mig inte något men jag hoppas på att det ska bli bättre.
Jag är dock på väg att sakta, sakta förbereda mig för ett avslut.

du blivit tryggare och säkrare i din nykterhet när man läser dina senare inlägg/texter AlkoDHyperD.
Det är bra. Och det är så det fungerar om man arbetar med, eller bygger på, nykterheten.
Det går att nå ett tillstånd där man känner sig helt säker. Sedan rullar tiden på.
Då räcker det med att avdela nån promille av uppmärksamheten mot felaktiga tankar, när
det gått såpass lång tid att allt negativt med tidigare aktiva perioder börjar falla i glömska.

Så fortsätt att bygga på tryggheten.

Önskar dig en bra dag AlkoDHyperD.

Själva konceptet med himmel och helvete är tämligen genialiskt egentligen. I en tid när det inte fanns ordningspoliser eller brottsplatsutredare uppfann man ett allseende öga uppe i himlen som såg allt, visste allt. Om man inte höll sig i schack så hamnade man i helvetet, var man däremot dygdig så fick man uppleva en evighet i paradiset. Som en försmak av helvetet straffade man folk på ett sätt som skulle ge dem en idé av vad dom hade att vänta om dom inte gjorde bot och bättring. Att kyrkan tjänade en hel del pengar på det här var ju ingen nackdel direkt, avlatsbrev var ett slags prästerskapets sätt att låta individer köpa sig ansvarsfrihet. Himlen var lite mer problematisk, medans de flesta hade en ganska tydlig bild av hur det kunde kännas att sitta i mitten av en brinnande vedhög så var, och är, visionen av paradiset lite mer individuell. Visst erbjöd prästerskapet en tolkning av vad himlen kunde tänkas bestå av; gröna ängder, små gulliga kattungar överallt, värme och solsken men där fanns också ett stort utrymme för individuella tolkningar. Kyrkan visste bättre än att pracka på folk en stereotyp; föreställ dig allt du någonsin velat ha: det är så det är sade man. Smart, eller hur?

Så vad är då paradiset för en alkoholist? Att gå från bar till bar, utan att någonsin bli trilla-omkull-full, att vakna upp morgonen därpå fräsch som en nyponros, att aldrig få ångest? Självmordstankar är naturligtvis uteslutna, är man i himlen så är man ju redan död så det borde ju också lägga sordin på ångesten. Eller kanske är det att aldrig behöva bli full; att kunna leva ut sin evighet utan att någonsin känna sug, utan att behöva genomlida det där förlamande tvånget att dricka? Det är knivigt det där; som alkoholist vill jag ju helst av allt dricka av hjärtats lust men som alkoholist vill jag ju också helst av allt slippa dricka. Personligen har jag alltid haft svårt med det senare, jag har många gånger tänkt att om jag drabbas av någon obotlig sjukdom som mäter ut min tid här på jorden så ska jag dricka mig till döds. Det ligger en demonens finurlighet bakom det där; jag anfäktas fortfarande av den märkliga idéen att det är kul att dricka, att det är något eftersträvansvärt, något jag kan unna mig om jag ändå ska dö.

Samtidigt är det kanske ett hälsotecken, det att jag behöver en dödsdom för att gå igång igen. Men ändå; om jag nu trodde på himlen och lever mitt liv som nykter under föresatsen att jag kommer att få dricka hur mycket jag vill när jag är på väg att göra entré i paradiset, är inte det ett slags vita knogarnas nykterhet? Som en unge som är oroväckande snäll veckorna innan jul enbart för att försäkra sig om många och dyra julklappar? Hur blir mitt nyktra liv då? Då känns det som ett bättre alternativ att lägga alla tankar på ett liv efter detta åt sidan och försöka hitta nirvana här och nu. Jag har ju faktiskt hittat ett litet paradis just här och även om det inte uppnår den perfektion som prästerna hävdar existerar i livet efter detta, så är det det bästa jag har upplevt hittills. Jag har dessutom en tendens att göra en sak i taget, jag vill nog klara av den här livstiden först innan jag börjar tänka på nästa, så jag tror nog att mitt bästa alternativ är att lägga alla tankar på framtida excesser i supande åt sidan och fokusera på att ha det så bra som möjligt idag. Och det utesluter alla former av alkoholhaltiga drycker, nu och för alltid.

Ha en bra dag allihop!

NykterDHyperD? Nääää, blir ju fel ...AntialkoDHyperD? Krångligt....AwesomeDHyperD...för långt...ApelsinjuiceDHyperD?
Asch, nu blev det överdrivet igen??

har man, mig veterligen, slutat med för länge sedan, eftersom det visat sig verkningslöst. Antabus ska man ta i samband med en pågående vårdkontakt. Den är enbart ett stöd, inte en lösning. Så jag är enig med dig AlkoD (snart dags att byta nick, förresten....?)

Varför inte istället regelbundet träffa någon på en beroendemottagning och i samband med stödsamtal få antabus?

För din egen skull. Om hwn redan planerar att börja dricka igen, om han efter ett halvår i behandling fortfarande lägger ansvaret för sitt mående i stort och för sitt drickande utanför sig själv låter det som att stanna i förhållandet kan bli mer destruktivt än givande för din del. Lämna nu, innan det är för sent, tycker jag!

Ja! I sommar ska jag ro ut och fiska, meta ... i stilla ljummen sommarkväll med regn i luften, då det nappar som bäst...

Ja, en resa är väl en typ av flykt och funkar på så sätt precis som alkohol. Man kan lämna alla måsten och vara i nuet. Bara man reser nånstans där man inte har ett stort program. Jag har gillat de resor vi gjort i Sverige eftersom vi tagit dagen som den kommer. Då har det verkligen varit "här och nu".
Ja, vissa åker och fiskar för att få ro... man kan fly på så mycket sundare sätt, det ver vi ju båda två. Lycka till!

Tack själv för att du skriver och delar med dig. Alla som delar med sig av råd, stöd och erfarenheter skapar denna varma väv som forumet utgör.

Att man får eller känner ångest en bit in i nykterheten kan ha flera orsaker, eller är en kombination av flera orsaker. En är sorgen och saknaden efter "vännen" alkohol, som en gång i tiden skänkte så mycket positivt. En annan är den som både du och Rövarkulan2 skriver om i hennes tråd, detta att man gjort sina nära, och andra människor, illa med sitt drickande. En tredje orsak är detta att man misshandlat sin kropp under många år med drickandet.
Saknaden efter alkoholen kan vi med sunda förnuftet bearbeta bort, när vi nu vet att alkoholen blev vår värsta fiende.
Närstående kan förhoppningsvis delvis förstå att det inte var våra sanna jag som de levde med under vårt missbruk, när dom ser oss tillfriskna från vår sjukdom.
En del skador kan våra tåliga kroppar reparera. Många av oss börjar också leva sundare när vi blir en nykter och äkta upplaga av oss själva. Bättre mat och mer motion ger även förutsättningar för bättre mående.

Det kan också vara bakomliggande orsaker, som t.ex. depression, som inte orsakats av alkoholen. Men med rätt hjälp är förhoppningsvis utsikterna fören fungerande behandling betydligt bättre utan alkoholen.

Vi har också de vanliga naturliga variationerna i måendet. Vissa dagar mår man bättre, vissa sämre. Men dessa naturliga svängningar märks inte så mycket när man omsluts av alkoholens bedövning eller tunga ångestfilt.

Slutligen, vanliga göromål i den grå vardagen kan vara mindre spännande att göra. Att t.ex. städa, tvätta och betala räkningar nykter kan vara ovant för en del.

När man är på toppar eller i dalar av måendet, är förrädiska tankar och sug närmare. Då gäller det att köra med konsekvenstänkande. Vad skulle det första glaset leda till?

Sammantaget mår man i genomsnitt betydligt bättre när man kommit en bit ut i nykterheten. När man når en stabil nykterhet klarar man de vanliga svängningarna i måendet på ett naturligt sätt.

Ha en bra dag