Senaste kommentarerna i forumet

Hej Pärlan.
Vad stark du är och vilken målmedvetenhet du har. Har följt dig sedan ditt första inlägg. Lidit med dig och glädjs med dig i din nykterhet.
Känner mångalikheter. Nu har jag varit nykter i över en månad och vågar se ljust på framtiden. Så länge man inte drabbas av övermod utan påminner sig om att a inte är något för oss. Varför sörja, det finns så mycket annat som är underbart i livet ,, att avstå a är igentligen ingen större förlust, utan en stor vinst, tänk så många fördelar:))
Lycka till Pärlan, du fixar, vi fixar detta.
Stor kram

Hoppas det fortsatt gå framåt för dig Thomas67! Kämpa på, vi här på forumet stöttar dig! Vill önska dig en trevlig helg!

Det har gått en bra tid sedan du började här och du läser regelbundet. Du mår nu bra av att inte gräva i tankarna om alkohol som du skriver och vill dela med dig av att det går bra och ett hopp om att det är fler som känner som du. tack va fint! Det är garanterat många som känner och tänker som du. Det blir nog lätt så att det skrivs mer när man har det lite jobbigare, sånt här kan ju också vara hjälpsamt för många att läsa!

Fortsätt gärna berätta hur det går och hur det känns för dig!

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Det har gått en månad och tio dagar sedan jag registrerade mig här. Läser här fortfarande ett par gånger i veckan men vet inte vad jag ska skriva. Känner just nu inte för att gräva så mkt i tankarna kring alkohol utan vill mest vila i att jag har slutat. Får korta och få stunder av sug men de går snabbt över. För nu har jag verkligen börjat känna av effekterna av att vara alkoholfri. Jag känner mig lugnare och mindre stressad och orolig helt allmänt. Inte ens nu fast det är fredag är jag sugen på någon alkohol.

Hade jag druckit nu och fredagsstädat hade jag snart mått lite illa och börjat få skuldkänslor. Hade jag väntat till ikväll med att dricka något så hade sömnen varit förstörd till natten. Just nu är det bara sådana bilder och känslor som dyker upp när jag tänker på någon alkohol.

Det är så skönt att vara utan.

Hoppas fler upplever att det är enkelt just nu och inte bara en kamp. Alla är värda att må bra.

Tack för peppen!

Därför jag också tänker att jag gör bäst i att INTE börja grubbla över det här just nu.. Som du säger, vem vet hur allt blir nu när jag kommer börja ha massa energi igen ?

Idag var första gången jag träffade min närmsta chef sen allt hände..Jag var ju borta förra veckan och hon har varit sjuk den här.. Det var underbart! Hon är så fantastisk, stöttande, öppen och jag känner mig väldigt trygg med att vara öppen mot henne också..:) Nu har jag också pratat med lite kollegor..man har kommit in på ämnet av nån naturlig anledning och då har det känts naturligt att berätta..väldigt skönt också! :)

Men nu när du är nykter kanske du kommer börja visa framfötterna som bara den!

en dag i taget med hjälp av AA och min högre kraft. Har ett bra liv. God kontakt med min familj, tack vare min nykterhet. Ja, det är skönt att leva.

Och energin har kommit tillbaka och håller i sig hela dagen! Både idag och igår har jag haft en massa energi kvar när jag har kommit hem från jobbet! Tidigare har jag varit som en zombi hela dagarna.

Underbar känsla? Ta hand om er?

Tack för tipset! Must lät jättegott? Glass är en last för mig? men jag försöker samtidigt hålla igen på kalorierna så jag får ta till det när det kniper på riktigt?

Jag är 67 dagar in och känner mig otroligt stark. Just nu älskar jag att vara nykter. Jag älskar energin jag får av det och att jag tycker om mig själv och mina val. Jag är så glad att jag har landat i detta. Jag hoppas att det fortsätter så här. Om inte är det hit jag ska se tillbaka när det är svårt.

Jag brukar bellöna mig själv med en glass sent på kvällen. För mig blir det ha något att se framemot, en belöning.
Ett annat tips är att köpa hem must. Jag föredrar kullamust hallon-äpple men det finns andra smaker Sen häller jag den i ett whiskeyglas och fyller på med mycket is. Hur gott som helst!

To be honest tror jag inte att jag får den..för mycket frånvaro och sjukskrivningar under hösten tror jag ställer till det.. Börjar känna allt mer att jag är en av de där som glömts bort alt. inte är önskvärd..mängder av personer som börjat efter mig som avancerat vidate och blivit anställda direkt av företaget medan jag fortfarande är anställd av bemanningsföretaget.. Vet inte hur länge jag ska kämpa på innan jag måste leta mig vidare.. Vill inte deppa ihop men det finns ett gäng som är otroligt duktiga men som också glömts bort på samma sätt, som jobbat där i uppemot 5 år utan att bli anställda direkt av företaget.. Jag ville inte bli en av dem men tror att många redan satt en stämpel på mig..:/

Nåja. En dag i taget på det planet också.. Fel tidpunkt totalt att börja deppa över det. Bäst att bara fokusera på mig nu och låta jobbet vara som det är.. Finns en plan för mig också vill jag tro..

Kram på er alla!

Tack så mycket? Ja det går faktiskt jättebra. För 2 år sen var jag nykter i 8 månader så jag ropar tyvärr inte hej än?

Grattis till (mer än) två veckor nykter! Det låter som att du landar i det nyktra livet på ett fint sätt :)

Hahaha! ? Förstår att det känns som snökaos ;) Önskar jag kunde visa en bild.. Vi har väl ca 40cm snö just nu..I morse var det -17 när jag skulle gå till jobbet så jag blev lat och tig buss..? Tar 15 minuter att gå till jobbet men det var det värt idag..?

Förstår allt eller inget-sättet..är lite likadan i vissa fall jag med..Då får du helt enkelt balansera upp med mycket av allt ett tag ;) Appropå granatäpple har jag ätit det en enda gång.. för typ 10 år sedan.. Förstod inte hur jag skulle få loss nåt och orkade aldrig försöka igen ?

Jag är väldigt bra på att förklara ? Håller mig nu bildligt talat om munnen ibland för att det inte ska hoppa grodor ur den. När jag gör det kan hon dra lite på munnen - om humöret är gott. Jobbar på....

Bra tips! Jag äter ff granatäpple på kvällen då det håller mig sysselsatt ett tag. Men säsongen är över så de kan bli svåra att få tag i nu.

Jag har så svårt att unna mig lite godis eller nått annat gott. Allt är svart eller vitt i mitt liv. Tränar jag så tränar jag jättemycket. Tranar jag inte så rör jag på mig så lite som möjligt. Ska jag gå ner i vikt så äter jag jättelite och annars äter jag för mycket. Likadant är det med alkohol.
Allt eller inget genom heeeela livet. Jag har adhd vilket gör att jag är väldigt impulsiv och även att det inte finns något som heter mellanting för mig?

Åh vad sugen jag blev på bubbelvatten nu. Patronen är dock tom (varför glömmer man alltid att fylla på den?) och jag har absolut ingen lust att gå ut! Såg att du bor i uppåt i Sverige.
Här i Mellansverige har vi sk snökaos vilket innebär att vi fått 10 cm snö?

Åh! Lät ju hur gott som helst!! ? Jag brukar inte dricka så mkt läsk i vanliga fall men nu har jag hemma så att jag kan ta ngt litet glas och få lite snabbsocker om jag är sugen..alt apelsinjuice.. Och så småäter jag riskakor, eller knäckebröd med avokado salt och peppar. ? Kvällstid dricker jag bubbelvatten när jag ser på tv..:)

Tack för tipset? Lyckades avstyra suget med raw-chokladbollar rullade i lakritspulver som jag har sparat i frysen?

Känner igen! Jag försöker äta superregelbundet..eller rättare sagt..småäta :p Försöka undvika hungerkänslir och varvar salt, sött med vatten. Kanske inte nyttigt men gör det för att hålla balansen.. För mycket socker kan dock öka suget så det är bra att inte trycka för mycket sånt :)

I samma veva som jag slutade dricka så la jag även om kosten. Nu börjar jag bli sugen på A men tror att det beror på att jag bara vill ha snabba kolhydrater.

Vill inte dra i mig A utan skulle nöja mig med godis eller nått annat sött... Varför ska det vara så svårt?

Hoppas du får tjänsten då! Ja nya rutiner är nog ett måste. Tiden som har gått till A måste fyllas med något annat dopaminhöjande.

Jag har väl inte själv lyckats hitta roliga saker att göra än. Försöker bara landa i nuet...

Hej igen
Kan det vara så att ni behöver tid med varandra? När jag hade problem med min dotter, hon var då 13, reste bara hon och jag med tåg till Marocko och levde litet halvluffarliv. Vi kom då närmare varandra vilket har hållit i sig.
Jag kan också förstå att din dotter tycker du är jobbig som vet och kan allt. Hon vill ju skapa sin egen identitet och sitt eget liv. Det kan kanske vara klokt att ställa frågor till henne i stället för att komma med förklaringar men det har du säkert tänkt på.
Håller med om att det viktigaste är att hon känner att du bryr dig och älskar henne.
Ja, det var litet respons i all ödmjukhet.
Jag tycker du är en ovanligt klok och inkännande människa.
vänligen
Ikaros

hon och jag. Sårar varandra med vår rädsla och våra försök till närhet. Hon genom ilska och vassa taggar, jag genom att vara för mycket i allt. För mycket kontroll, uppmaningar, frågor, påminnelser ena stunden för att i nästa stund i upplevelse av kontakt och närhet bli som en glad men irriterande hundvalp. Skulden ligger ständigt där. Hon har rätt i sin rädsla och brist på tillit. Jag har varit en mamma med extra allt. Oförutsägbarhet, raseriutbrott, humörsvängningar, otålighet, glädje, påhittighet, närhet, kärlek. Och ord. Många, långa, komplicerade ord. Enkla frågor ger en föreläsning. Allt är intressant. Läxor? Jaaaa, mamma läser in sig på hela solsystemet när läxan handlar om månen och måste bara berätta, föreläsa, vara den som kan allt. Matte? Jaaaa. Måste förklara avancerade ekvationer när ungen ska lära sig "tioskutt". Typ.
Och så visar det sig att hennes största funktionshinder ligger inom ordförståelse och instruktioner i flera led. Dessutom svårigheter med att hitta det viktiga i en helhet (komma till kärnan i en berättelse) vilket har resulterat i att ADHD-mamman aldrig klarat av att hålla fokus tills hon berättat färdigt. Snacka om att få en djup känsla av att inte förstå och inte bli förstådd.
Sedan, på högstadiet, när självkänslan malts ner i botten av en läroplan som lägger ansvar, inlärning, planerande och struktur på eleven ploppar mammas nästa bidrag upp, beroendegenerna. Så lätt att välja sällskap där man känner sig bekräftad, mindre udda, stilla kaoset i hjärnan, dämpa känslostormarna. Förstår hennes dragning till den världen så väl. Att jag känner skuld för de egenskaper hos mig som sårat henne är nödvändigt, men skulden dränker mig inte. Det var inte skulden som ledde till mitt återfall. Kanske snarare hjälpte mig att hålla undan det så länge som jag gjorde.
Och skulden behöver lyftas, synas och berättas för att plockas ner och göras om till ansvar.
Jag är 100% på hennes sida och det vet hon. Jag vet också att om min egen mamma orkat se och ta ansvar för sina egna misstag, gett en bråkdel av den ärlighet och kontakt jag ger min dotter, skulle mitt liv sett helt annorlunda ut.
Just nu vill hon inte ha den kontakten. Det är mig hon slår mot när livet blir ohanterligt, mig hon öser sina känslor över, i en förklädnad av nonchalans, ilska och avstånd. Det enda jag kan göra är att fortsätta älska henne. Hindra och störa så mycket jag kan utan rädsla för reaktionerna. Jag vet ju att drogen, flaskan, beroendet, är starkare än förnuftet. Det är inte mig hon slåss mot utan sig själv.
Och visst, frustrerande minst sagt, att vilja och kunna hjälpa men inte få.
Tack, Ikaros, för ditt deltagande

En dryg vecka tillryggalagd. Det känns som flera veckor och ändå som ingenting.. Det hände så otroligt mycket förra veckan så det är svårt att tänka att det bara handlar om en så kort tid..

Men det spelar egentligen ingen roll.. Försöker att inte titta bakåt..

Igår sökte jag en ny tjänst/uppgift inom jobbet. Den har legat ute förr och jag har varit sugen på att söka men då har inte läget känts rätt.. Igår när jag kom tillbaka till jobbet och såg att det var sista dagen kände jag bara att "vad fan, nu provar vi!" ?

Har nog att göra med min nyfunna känsla av att jag skapar ett nytt liv..och inget häner ju iaf om man inte gör något! ?