Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Jag tvekade att svara på ditt inlägg dels därför att jag inte kan tillföra något och dels därför att jag frestades att försöka släta över. Göra livet litet bättre. Ändå svarar jag att det beror helt enkelt på att jag vill uttrycka min sympati.
Jag har en son som är mycket lika mig, högpresterande och känslig, som har alkoholproblem. Han är nu 43 år och har inte druckit på två år. Men oron finns där. Dock dricker han inte som jag. Han slutade innan det verkliga vansinnesdrickandet tog fart.

Ja, vad vill jag ha sagt? Lycka till för er båda låter litet taffligt men det är det jag önskar er.

Vänligen
Ikaros

Idag när jag gick hem från jobbet kände jag ett diffust sug. Inte psykiskt men fysiskt. Eller, jag hade ju inte lust att dricka öht men min kropp reagerade på att jag i sinnet tänkte att jag var på väg hem och det är barnfri vecka. För det första jag brukade göra då var att öppna en folköl..typ sekunden jag kom hem.. Man är ju vanemänniska :)
Därför försöker jag ju nu också förändra så många rytmer och rutiner i vardagen som möjligt, bara sånt som att gå en annan väg hem t.ex., inte starta datorn det första jag gör m.m.. Måste liksom få kroppen också stt förstå att nu händer här nya saker! Suget försvann rätt snabbt, det var någon minut bara och sen inte mer med det men jag kommer säkert råka ut för liknande känslor i andra situationer.. Känns skönt att kunna upptäcka och identifiera dessa för då kan jag mentalt ersätta med en annan, ny bild :)

Härligt?

I hear you!! ? Fantastiskt bra jobbat! ?

utåt.... mot livet. Jag rör mig fortfarande på den vägen. Under ca fem år var mitt livsfokus riktat mot mannens alkoholmissbruk och några år in i hans nykterhet upptog den (hans nykterhet) mycket av mina tankar. Flera år nu har vi nu båda gått både våra egna vägar och tillsammans. Jag har genom utbildningar och yrken haft möjlighet till fortbildning och handledning som gett självinsikt - och medvetenhet om vad jag vet inte har mod? kraft? vilja? att närma mig.
Nu har livet fört mig till sammanhang, självhjälpsgrupper, med fokus på andlighet (som i AA och Alanon. Det har igen satt igång rörelse i djupare skikt inom mig. Det finns händelser i mitt liv som jag aldrig haft modet? att vidröra eller låta vidröras. Jag har också medvetenheten om att jag aldrig blivit mött i detta.

För ett par veckor sedan köpte jag boken Skamfilad av Göran Larsson. En bok jag länge känt till att den finns men inte läst trots att jag annars läser mycket inom genren. Jag tror jag skyddat mig. Nu läser jag, skriver (i andra sammanhang än detta) och börjar formulera mig i ord. Nu kommer tårarna, inte nu när jag skriver utan när jag berörs, de varma tårarna djupt inifrån. Jag närmar mig ett ordlöst landskap inom mig. För första gången erfar jag en öppen beredskap att ta emot. Jag vet inte om mina mest smärtsamma erfarenheter nånsin kommer att kläs i ord. Det viktigaste är känslan av att bli mottagen. Ett utrymme som är mitt där jag blir mött utan att någon varken visar ett ordlöst stopp eller tar över. Igår kunde jag "se" - i ord gestalta - en yta av mitt inre landskap som en snötäckt is med svarta vakar. De har jag gått runt länge - det låter ju klokt - i rädsla att falla.... och drunkna? Nu utforskar jag det här fältet...

Jag tänkte bland annat på dig Ullabulla, om du läser, hur mycket som kan finnas där i medberoendet djupaste djup. Idag känns det som om detta mitt tidigaste är själva gyttjan på bottnen där trasslets finaste rottrådar hämtar sin näring. Jag önskar alla oss som är intrasslade i medberoendebeteenden ett utrymme där vi får utforska våra sammanhang i trygghet.

Och jag vet att det är möjlighet att ta makten över mitt eget liv! / mt

Men åh vad mysigt det lät med utflykt!

Ja, dåligt samvete tror jag för min del kom direkt under förlossningen med första barnet?

Klart du ska bada, sova och ta hand om dig i stället! Ha det så mysigt?

Sedan allt brakade samman.. Det var en vAcker dag det med, ändå känns det som att jag minns den som mörk..

Idag fick jag ut barnen tidigt på dagen, vi gick ut på en utflykt i skogen som här uppe är som hämtad ur en vintersaga. Massor av snö och vintern blir liksom inte vackrare än dessa soliga dagar under vårvintern. Vi hade med oss matsäck och eldade lite.. Sådan kontrast! Dessutom var det MITT initiativ..jag som brukar vara helt slutkörd på barnhelgerna känner nu en helt annan sorts energi och det känns så skönt!

Ikväll är det möte förstås och jag hade tänkt gå men två tidigamorgnar och ingen möjlighet till att vila på dagen gör att den här sluta dricka-tröttheten är extrem just nu. Och vad händer, jo jag får dåligt samvete för att jag inte går på möte! ? Finns det NÅT jag inte får dåligt samvete över.. Är bäst på "jag borde".. Nej, jag borde inget annat än göra det jag för stunden mår bäst av, förutom att dricka..:) Så nej, inget möte idag, i stället ska jag ta ett bad, lägga en ansiktsmask, ladda batterierna inför arbersveckan och få lägga mig tidigt..?

Tack Pi.

att du mår bättre och är på väg åt rätt håll. I från alkoholen.
Fortsätt nu att jobba på tillfrisknandet, och för ett liv i frihet.

Önskar dig all styrka och framgång.

Tack IM. Ja jag mår bättre rent fysiskt och det är en bra start. Nu är den psykiska biten som gäller och den kommer ta tid. Jag åkte iväg med avsikten att nu skall allt upp på arenan. Inget som spökar i det okända vill jag ha kvar och det har kommit några smärtsamma uppenbarelser under veckan som gjort ont men som samtidigt varit bra. Idag kom en ny uppenbarelse till som jag måste jobba vidare på som kan ha varit en anledning till att jag tagit återfall det senaste året. Jag är iaf tacksam att jag är där jag är och ser varje dag som en gåva till mitt liv.

Vad långt du verkar kommit i din process, roligt att höra att du mår bättre! Säkert ett klokt val att stanna en vecka till, tänka färdigt innan du ska hem igen i ditt vanliga liv.

Önskar dig en bra kommande vecka också!

Hejsan! Nu har det gått en vecka som jag varit på behandlingshemmet. Det var välbehövligt. Jag skulle egentligen åka hem idag. Men efter noga eftertanke så valde jag i torsdags att stanna här 1 vecka till. Jag är inte mogen att åka hem än. Jag har alldeles för mycket att bearbeta. Dagarna går med en viss uppgivenhet. Jag saknar familjen och jag saknar min livskamrat. Jag har inte varit kontakt med min hustru under den här tiden för att jag inte velat. JAg har bara varit i kontakt med min dotter varje dag. Jag är väldigt tacksam att jag tog det sista återfallet och att jag mådde så dåligt över det från första till sista klunken. Annars så hade jag förmodligen inte suttit här utan då hade jag förhandlat med mig själv om när jag skulle dricka nästa gång. Nu är det över. Det kommer bli stora förändringar i mitt liv och det känns skönt att än en gång förpassat alkoholen iväg från mitt liv. Jag gjorde besluten själv och jag tog kontakt med människor som hjälpte mig omgående. Jag har haft en väldigt lärorik vecka och även om jag varit nykter sen 2007 så har jag spätt på med ytterligare kunskap om min sjukdom. Kunskap som jag inte hade när jag nyktrade till 2007. Mycket mer personkännedom. Nu vet jag. Det går inte att dricka någon alkohol längre och jag känner mig lugn i kroppen av det. Att slippa all planering, smygande och oärlighet mot mina medmänniskor. Nu vill jag bara gå vidare i mitt liv mot att bli en bättre människa mot mina medmänniskor. Och jag hoppas innerligt att min hustru, som vill skiljas, vill uppleva min gränslösa kärlek till henne i framtiden.
MVH
Thomas
Nykter Alkoholist

Jo det är skönt. Han är också väldigt mån om mig och att jag inte dricker. När han kom hem i fredagskväll så kollade han direkt på vardagsrumsbordet. Jag förstod att han kollade om det stod nått vinglas där. När jag inte var i rummet så frågade han min man hur det går med min medicin (campral) och om den verkar fungera.

Hoppas och tror att denna måna sida från honom är ett tecken på att han förstår vilket farligt gift A kan vara?

Det krävs ju även alkohol för att bli alkoholberoende. Låter som även han klarat sig än så länge. Skönt!

Förstår din oro. Min 18-åring började festa när han var ca 16 år men skaffade ganska snart en flickvän som inte gillar alkohol särskilt mycket. De har varit tillsammans i snart 2 år och festtillfällena går att räkna på ena handen.

Jag flyttade ifrån 18-åringens pappa för 16 år sen med anledning av pappans alkoholism. 18- åringen (och 20-åringen) har alltså alkoholgenen väldigt nära på bägge sidor.

Hoppas att de reagerar med att aldrig bli som sina föräldrar i stället för att ta efter. Tragiskt egentligen när man vill vara en förebild. Tragiskt också att jag "räddade" dem från sin alkoholiserade pappa och så blev jag likadan själv. Ända
Skillnaden är att jag försöker göra något åt det.

Min 18-åring ville ha skjuts till grannorten i eftermiddags. Förfest, tydligen, sedan vidare till annan ort. Ok, han ska dricka, förstod jag ju.
Bra att han är noga med att aldrig köra onykter. Så var det även när han körde moppe. Bra att han varit nykter alla tidigare helger sedan han fick körkort eftersom det är första gången han ber om skjuts.
Redan 21.30 ringde en sluddrande son och ville bli hämtad. En kompis fick förklara vägen för mig. Sa att han mådde dåligt och hade spytt. Jag fällde sätena i bilen och la ut en filt. Sist jag hämtade honom i det skicket var han femton och förmodligen första fyllan. Då,fick jag bära honom.
Jag har en stor rädsla att barnen ska ärva mina alkogener. När sonen vid några få tillfällen druckit sig stupfull har jag sett likheter med mig själv, blivit orolig och varnat honom för taskiga gener tillsammans med sprit. Men jag är inte lika orolig längre.
För det första har han nästan aldrig varit berusad utan bara haft en lätt öldoft runt sig när jag hämtat, vilken brakfest han än varit på och även det sker sällan. Dricker han sprit blir han riktigt dålig. Därför blir jag lättad när han stönande i bilen hem ikväll beklagar sig över att vara så liten och inte tåla någonting. Tråkigt för honom att festen blev kort. Bra för framtiden att han inte tål sprit och mår så dåligt av det.
Då vet du att sprit är som rysk roulett. Håll dig till öl om du vill festa länge, kommenterade jag, och fick ett stönande hmmmm till svar.
Han har kanske sluppit alkogenen. Jag var redan långt inne i alkoholberoende vid hans ålder, spydde sällan av sprit och om jag gjorde det, eller däckade en stund, fortsatte jag dricka så fort jag kvicknat till lite. Han ringde hem. Sover nu.
Imorgon mår han illa hela dagen. Ligge nog i soffan och stönar. Försöker äta utan att klara av det. Ångrar att han drack för starkt, mycket eller fort. Det kommer dröja ett bra tag innan han gör om det.
I bilen hem sa jag till honom att det inte behöver vara negativt att tåla lite om man bara tar hänsyn till det. Billigt blir det också.
Jag tänkte, men sa inte högt, att hög tolerans dricker man sig till, eller så sitter den i generna. Inget av de alternativen önskar jag honom.

Det har du rätt i?

hur orkar man egentligen sköta arbete, fritid och ett hem när man är alkis? Vilken bedrift :-)

sen finns det ju avokado, att ha på mackan istället för margarin, i salladen, ja, överallt! Innehåller massor av bra saker, gärna tillsammans med ägg om man gillar det. Smakar aldrig illa.

Vila är viktigt. Min energi har kommit tillbaka men den räcker inte hela dagen så jag måste tänka på att spara på den så det räcker hela dagen.

Ja jag är ju i en relation och har jättebra stöd där.
Äter också honungspolemo eller granatäpple varje kväll vilket håller mig sysselsatt ett tag. Jäkla pillande det där, främst med granatäpplen. Synd bara att säsongen för dessa vitaminbomber börjar gå över.

Ha en trevlig kväll Pärlan?

Jo, det är skönt..:) Tänker att det kanske inte hade känts lika akut om jag hade varit i en relation, då får kan väl (kanske) ett visst stöd där..
Skönt att höra att du är så stark i dig sjäv! Jag tror detta kommer gå bra för dig! ?

Vad skönt! Det här med att jobba utan att vara bakfull ser jag fram emot! Har inte alltid varit det, men även av 3-4 folköl blir man ju trött i kroppen..och barnveckor har jag ju gått bakfull de första 3-4 dagarna av veckan pga att jag druckit så hårt på helgen.. Också en anledning till att jag inte druckit lika ofta med barnen hemma, skönt nog..

Jag är trött idag..inte hunnit vila något idag och det känns..

Tack! :) Och tack för att du påminner mig om att inte stressa.. Jag speedar lätt iväg när något händer som känns bra och roligt.. Och allt som oftast slutar det med att allt kommer av sig.. Nu hoppas jag ju verkligen inte att det skulle leda till drickande för det har jag insett hur förödande det blev, men kanske skulle jag bli nedstämd och hamna in i någon annan typ av destruktivitet..

Jag flög verkligen in i en harmonisk lyckokänsla igår som håller i sig än idag..men nu känner jag mig TRÖTT. Dags att varva ner dagen nu..kanske tänka på något helt annat resten av kvällen. Nöja mig just nu med att det ser ljust ut som du säger och låta förändringen ta tid. Jag kan ju inte snabbspola till det nya livet (hur gärna jag än kanske skulle vilja det). Nej förresten, det vill jag faktiskt inte..jag vet knappt vem jag är och att lära känna mig själv igen ser jag fram emot..:)

En dag i taget i alla avseenden ?

Blir berörd av ditt brev och hur du gradvis ser ett mönster i ditt drickande. Tror att du är på väg mot något bra! Ta en dag i sänder och stressa inte. Det tar tid att ändra ett beteende men du har alla chanser i världen att klara det!!

Alla strategier som funkar är bra?

Vad kul att höra om AA för dig. Att det känns så bra menar jag. Jag har inte haft någon tanke på att söka mig till något sådant sällskap. Inte pga skam eller något sådana då jag är väldigt öppen med mina problem utan mer för att jag inte känner något behov just nu.

Själv har jag jobbhelg vilket innebär heldagspass. Är bara hemma för att sova typ? Slog mig när jag kom till jobbet att det är första gången på flera år som jag jobbar helg utan alkohol i kroppen! Förut så har jag druckit under helgen fast jag ska jobba. Även druckit på lediga dagen innan jobbhelg eftersom jag ska jobba helg. Drack också på lediga dagen efter jobbhelg eftersom jag hade jobbat helg?! Fick således 3 helger, läs:tillfällen att dricka?

Ja, ibland är den andre ju "bara" en projektionsskärm för allt man har inom sig