Senaste kommentarerna i forumet

De senaste åren när jag velat skriva så började jag i hopp om att lära känna mig själv..det brukar ju sägas att man kan lära sig mycket om sig själv och vem man är när man skriver. Visst gjorde jag det, jag lärde mig att jag var i förnekelse och inte ville se sanningen om många saker. ;D Och sedan fortsatte jag livet som om inget hänt medan klumpen i magen växte och ångesten ökade.. Väldigt sunt! Eller så inte..;)

Enda gången jag lyckats hålla en längre skrivperiod var för lite mer än 2 år sedan när jag försökte komma över en person jag blivit blixtkär i. I stället för att bombardera människan startade jag ett dokument på datorn jag kallade "Letters to...". Och där skrev jag allt möjligt, vardagliga saker jag hade velat berätta, känslor och diverse filosoferande. Det var skönt att få ur sig. Som att prata med personen utan att behöva blanda in honom. :)

... m.fl! Så intressant med ditt skrivande! Visst kan det vara så att man lurar sig själv när man försöker skriva uppriktigt, så upplever jag det. Å andra sidan – vem är jag? Vem är jag nu, eller i morgon? Konstruktion och rekonstruktion. Spännande!

Väckning 05.40 idag XD. Trött som attan för jag är tröttare än vanligt just nu, en del av processen i början av nykterhet..men det gjorde inget. Jag känner att jag har en del att ta igen med barnen i fråga om att vara närvarande. Inte en trött mamma som bara vill slå på barnkanalen och sova vidare ett tag. De har saknat en pigg och glad mamma och jag ska göra mitt bästa för att börja vara en sån nu. En sån som orkar lyssna, orkar leka, orkar vara där på riktigt..inte bara fysiskt utan också i sinnet. :)

Igår var jag på AA igen och jag älskar det så! Får ett sådant lugn och känner mig så hemma bland alla. En sådan brokig skara men ändå känns det som att komma hem..! Reflekterade på hemvägen och egentligen är det väldigt logiskt..förutom det självklara som att bli accepterad precis som man är så vet jag ju att jag, när jag druckit, alltid trivts med de som visat upp samma lust att dricka mycket..och nu är jag ju med samma typ av människor igen fast nu är vi alla nyktra! :D För mig som suttit ensam hemma och isolerat mig i nästan 8 månader är det också skönt att komma ut, få träffa människor, få vara social..jag är ju egentligen en väldigt social människa! :)

Bara lite reflektioner såhär på morgonen..men nu dags för kaffe! :)

Grattis till den långa perioden du klarat! ? Och det verkar också som sambon gett dig en ny chans som jag tolkar det? Ta vara på den! ? Om suget blir stort och du någongång tvekar, tänk på ångesten du skrev om i början och där du önskade få tillbaka tilliten.. Om du fått familjen tillbaka är det inte värt att riskera! Även om det stundtals kan vara svårt..

Jag har barn varannan vecka. Mitt destruktiva drickande har skett på mina barnfria veckor. Men även om jag inte druckit annat än några folköl när de somnat, nån enstaka gång vin på helgen (oavsett fel förstås) och alltså fungerat som förälder och tagit hand om dem på ett bra sätt så ställde exet ultimatum på mig. Dricker jag igen kommer han att vilja ha enskild vårdnad. Nu har jag fått förklarat för mig att det inte bara är så enkelt som att han bara kan kräva det, men det är ändå min motivation och jag vill inte dra in oss alla i en sådan situation så jag är tacksam för att han är hård. Att sluta för gott är ju lika viktigt för min egen skull för att inte förstöra mitt liv så ett alkoholfritt liv är det bästa för såväl barnen som för mig. :)

det stämmer att det är 278:e dagen,
och läget är helt under kontroll.

Oro och ångest måste man lära sig hantera på ett bra sätt.
Det hör också till livet ;)

Håller med.
Det är SÅ värt det.
Varenda minut!

Kram o kämpa på.

Gör en "Hur är läget" koll hos dig .....
Hoppas du är på 278 (?) dagen ;)

Kram

MM

Idag kännst det faktiskt tufft utan A!! Men jag är stark med antabusen och hoppar över att gör ett försök det är det inte värt! Lite oro och ångest klarar man!! Ut och gå o träna så hjälper det!!

Huset är tyst. Maken sitter och läser i rummet intill (eftersom jag tar upp hela soffan med alla filtar, kuddar, fötter och ben. Endast vuxne sonen är hemma, vilar nog han också, eller sitter på rummet och spelar. De tre andra ute på olika ställen.
Tvätten väntar på att tas ner från strecket, disken står kvar på bordet. Det är inte bråttom.
Sedan halv sju i morse har hjärnan varit inställd på hyperfokus. Arbetsdagen fullspäckad. Jag har handlett en grupp upprörda och terapiresistenta sjuksköterskor, haft ett familjebesök och två långa terapisamtal, ringt ett par patienter och tagit hand om eftersläpande administration i en hastighet som fick mig att jämföra den moderna teknikens långsamhet med den berömda scenen i barnfilmen "zootropia". Däremellan sprungit ett intervallpass medförande att lunchen intogs samtidigt som jag skrev ett brev. Jag har känt mig i högform. Först när jag satt i bilen hem upptäckte jag hur trött jag var. Som tur var hade maken lagat middag och väl sittande vid bordet höll jag på att somna över tallriken...
Tröttheten är för mig en gåva. På ren automatik hade jag planerat ett simpass innan jag åkte hem. Tröttheten är en gåva för den talar om för mig att jag behöver stanna upp och varva ner innan jag kraschlandar. Tröttheten håller mig faktiskt nykter.
Förr kunde jag inte varva ner efter en dag som denna. Speciellt inte om kvällen innan ägnats åt att i 2 1/2 timmar leda ett årsmöte.
Då skulle tvätten på strecket och disken på bordet väckt tankar som "varför kan ingen annan göra detta" med resultatet stress och ilska. Jag skulle ha farit runt som en furie i huset, plockat in och tagit ner. Gärna dammsugit lite också när jag ändå höll på. Kanske toppat med en promenad efteråt för att ta ner det värsta påslaget. Det hade förmodligen hjälpt. Det brukar funka ett tag. Men växer ilskan, stressen, upplevelsen av att jag aldrig "får" vila, eller kroppen säger ifrån så jag hindras att träna som jag vill, då vet jag att återfallet kan vara nära.
Jag som fnyst åt ordet balans. Äh, vad ska det vara bra för, lagom är löjligt. Allt eller inget. Glömde lägga in "inget" bara. Så det blev allt hela tiden.
Målet är inte att sakta ner eller att bli "lagom". Jag vill känna elden och hyperaktiviteten för den gör mig levande. Men jag vill kunna vila innan jag bränner mig. Gör det nu.
Imorgon bitti blir det löpning och därefter kanske det där simpasset som jag hoppade över ikväll.
Att vara nykter är inte någon kamp, tvärtom. Det är när jag släpper kampen som jag kan vara nykter.

Mm, lite grann iaf.. Jag är ju inte van att prata med henne heller så jag känner mig rätt obekväm..än så länge.. Men det blir nog bra :)

Åh, hoppas besöket går bra! Du får gärna berätta mera sen! Läste lite om det igår, verkade handla om samtalsterapi typ?

Jag verkar gå på ngt lyckorus idag! Är bara extremt peppad! Jag måste lugna mig lite så jag inte får en dipp sen..brukar bli så när jag varit för övertaggad och livsglad att det slår tillbaka med deppigt nån dag senare.. Men lite vill jag njuta av att jag är hoppfull och glad! :)

Tack detsamma! ?

Ja det kan vara bra att du pratar med din mamma om allt som har hänt. Vad kul att barnen kommer?

Jag har varit med min yngsta dotter på bup. Hon har adhd (som jag) och vi var där på medicinuppföljning. Nu sitter jag och väntar på att få komma in på första mötet på 15 metoden. Blir provtagning också och jag ska be om att få blodvärde kollat igen. Efter 11 nyktra dagar så borde det väl ha gått upp?

Hoppas du får en trevlig kväll?

Hahaha, det hade varit nåt.."Åh så skönt, här ska firas!" ? Håller med, jeans var roligare..och faktiskt mer belönande..man får känna sig lite fin..?

Hur är din dag? :)

Snart kommer mamma hem med barnen, de har ju fått vara hos mormor och morfar några dagar så att jag skulle få utrymme att ta hjälp.. Mamma stannar över helgen.. Kommer nog kännas lite obekvämt i början..vi är ju så ovana att behöva prata om jobbigheter..Men vem vet, det kanske kan bli en trevande början till en annan typ av relation :)

Sen möte ikväll. Ftedagsmötena sägs vara roliga och drar rätt mycket folk så det ser jag fram emot! :)

Det finns större förståelse än vi ibland tror! Trodde du skulle skriva att du köpte vin? Jeans är bättre?

Jag känner igen mig i din historia. Nu stöter jag inte på folk när jag är full. Men blir ofta för packad, och får minnesluckor. Jag har bestämt mig för att aldrig mer dricka på det viset. Och heller aldrig dricka ensam hemma. Jag sa till mig att nu är det slut. Jag lade drickandet på hyllan och har varit helt nykter nu sedan i januari. Innan dess var jag nykter en hel månad. En vecka i Egypten drack jag måttligt.

Jag tror att du helt enkelt måste säga till dig själv att inte ta det där första glaset. Man måste inte dricka.

Hur ser ditt drickande ut? Dricker du varje vecka? Varje helg? Blir du alltid dunderfull?

Det gick bra! ? Hönapöna, dina ord var de sista jag läste igen medan chefen hämtade kaffe åt oss..behövde den sista peppen..tack!!! ❤

Hon tyckte jag var grym och visade styrka som berättade och hon var också glad att det var på eget initiativ..Hon sa också att jag kan känna mig trygg och att hon tror på mig!

Sådan lättnad! Men känner mig nästan omtöcknad av känslomässig uttömning.. Som belöning för att jag kommit så här långt nu och tagit klivet in i mitt nya liv gick jag och köpte jeans..? Det tyckte jag att jag var värd! ?

Hur i hela jävla fridens namn kunde jag dricka så ofta och så mycket och ändå ha ett vardagsliv igång?
Är seriöst typ sjuk nu, fantastisk huvudvärk. Hur klarar man av att vara alkis? Jävlar vad det måste tära på kroppen...

Var på mitt första kalas igår, drack faktiskt, blev full. Tyckte inte om det ?
Så nu vet jag det oxå, inget dramatiskt hände, mår helt okej idag. Är ifs bakis men förväntade mig inget annat. Min toleransnivå är väldigt låg nu. Det känns skönt att veta ändå.
Kram

Hur många anställda har din arbetsgivare? Var 10:e medarbetare ska visst ha missbruksproblem så då kan du ju räkna ut hur många det är. Visserligen berättar inte alla för sin arbetsgivare eller tar tag i problemet men ändå.

Men pärlan. Du tar ju ansvar för din situation. Det är något som din arbetsgivare kommer se som en styrka hos dig! Var rak, tydlig och bestämd med vad du behöver för stöd! Du fixar det här??????

Vi har en viss tid här på jorden. Den kan man använda hur man vill. Vi kan skaffa oss utbildning, jobb, vänner, familj. På fritiden och på ledigheter kan vi göra det som känns intressant. Vi kan utöva sporter, läsa böcker, umgås med vänner, vara i naturen, resa mm. Livet är ju fullt av möjligheter. Ändå väljer vi att förstöra mycket av det fina i livet genom att supa. Det börjar ju fint med lite berusning då och då, Efter många år (för de flesta) känns livet tomt utan en riktig fylla oftare och oftare. Hur blev det så här? Ja, det är bara att inse att alkohol är ett medel som förändrar våra sinnen. Ibland till fördel för oss själva, men inte så ofta. När vi väl har blivit beroende kan vad som helst hända. Fylla, misshandel, trasiga barn och andra anhöriga, dåligt mående, skam och skuld. När bollen börjat rulla, går det fortare och fortare utför....Som tur är går det att stoppa. Vi kan stoppa själva genom att be om hjälp, anhöriga kan ta hjälp och den vägen hjälpa oss, arbetsgivaren har skyldighet att hjälpa oss. Så ni som undrar vad ni ska göra, kom igen. Ta hjälpen som finns. Livet finns här och nu... Kanske inte sen.. Kram

Bra påminnare där om vitaminer.. Åh, känns så skönt att få en riktig chans att få ett piggt liv nu.. Jag är egentligen så otroligt trött på att alltid känna mig trött, ha nånslags ständig bakfylla, noll energi..och såklart ganska deppig.. Jag ser fram emot att må bättre!

Om en timme, mötet med arbetsgivaren.. Jag kan inte koppla bort nervositeten, det ilar i hela kroppen, susar i öronen..jag vet inte vad jag ska säga, jag är ganska rädd helt enkelt.

Jag kollade mitt blodvärde när jag var på vc för att förnya ett recept. Hade 121 i blodvärde och brukar ligga väldigt högt, 150-160. När man dricker för mycket så får man b-vitaminbrist. Vitamin b behövs för att ta upp järn i kroppen så visst kan det ha påverkat kroppen fast man inte vet om det. Äter nu både vitamin b och järntabletter och känner mig piggare. Visserligen blir man piggare av att inte supa men järnbrist blir man ju också väldigt trött av.

Japp, dax att börja ta hand om sig själv nu?

Måste förresten bara berätta.. Jag har ju inte direkt ätit mycket under här tiden.. Lunch på jobbet men ytterst små portioner, middag med barnen..kanske lite grann eller inte alls, låtit dem äta men sagt att jag äter senare eftersom jag inte haft aptit, frukost äter jag inte. Och mina veckor har jag ätit alkohol till middag. Vill säga förlåt till min stackars kropp för den har sannerligen inte fått mycket näring eller energi. Galet att jag fungerat..eller, det har jag väl inte. Förkylning på förkylning..

Iaf, det märks! Häromdagen drömde jag som sagt om hemlagad pizza, sen drömde jag om nån annan mat..nästa tupplur om att jag slevade glass med chokladsås (och där vill jag tillägga att jag inte är någon glassmänniska..) Min kropp fullkomligt skriker på mig "For fucks sake, you FINALLY quit that other shit, give me food!!!!!!" ?

Jo men visst! Ja kan förstå dey och det är ju faktiskt jättebra! ?
Jag jobbar med ett hundratal där majoriteten är 19-27 så många kommer inte att kunna relatera..än. För sups ordentligt det gör det bland många.. Vem vet, kanske jag kan få vara en liten varningsklocka för nån..gladly! ?

Just kollegorna är jag inte orolig för..jag skäms inför cheferna, de jag har ansvar mot och där jag känner att jag brustit som inte tagit hand om mig.. Men tja..vad kan man göra. Inget. Inget mer än att visa att man vill bli frisk, förändras och må bra :)

Åh! Bra gjort! Det är precis det vi ska fokusera på ? Jag är sjukskriven den här veckan, behövde det för att kroppen skulle hinna ikapp..tar ju tom längre innan den mår bra..men det har varit skönt att vila, sova..känna lugnet. Och förstås, ha tid att ringa en massa samtal som jag gjort. :)

Jag skrattade nyss.. Jag har aldrig kunnat hantera kriser och smärtsamma känslor och det var det som fick mig att börja dricka destruktivt. Jag ville fly från att behöva hantera känslor för jag vet helt enkelt inte hur man gör. Och jag flyr på många sätt, tv, dator, nya projekt, intressen..blir alltid besatt av en idé. Keep occupied så du slipper känna hur ont det gör..

Och nu slår det mig hur SJUKT ironiskt det är eftersom jag är en högsensitiv*känslomänniska. Jag har alltså LÄTT för att känna känslor och med lite större styrka än gemene man. ?

Ska man skratta eller gråta ? Fast det är klart..är väl inte det lättaste när känslan är smärtsam om den är EXTRA smärtsam..Vet man inte hur man ska göra blir man ju lite knäpp. Glada och lyckokänsla däremot har jag inget emot att känna starkt..?

*HSP ((Highly sensitive personality)..

Kul att vi har bf så nära varandra då;p

När jag berättade för mina kollegor så gjorde jag det via sms. När jag sen arbetade med dem en och en så kom det fram saker som jag inte visste.

Någon (som jag tror dricker för mycket) började fråga en massa saker. En annan berättade att denne är orolig för sin sambo som dricker varje dag. En tredje berättade om en nära anhörig som har problem och som denne inte vet hur den ska hjälpa till.

Det känns som att det kom något gott ur det och jag känner ett enormt stöd. Hoppas du kommer känna det samma. För mig så handlade det om att vara ärlig inför min omgivning för att jag ville vara ärlig mot mig själv.

Nu fokuserar jag på att ta hand om mig själv genom att äta nyttigt, promenera, få ordning på sömnen, måla naglarna, göra ansiktsmask etc. Allt för att bara pyssla om mig själv:)

Jag kan bli så less på hur mycket jag avstått från för att kunna dricka..eller för att jag tog en klunk innan jag gjorde det jag tänkt..

Typ en vacker vinterdag, solen strålar och jag känner hur skönt det hade varit med en promenad.. Fast först vill jag bara ta en öl, lyssna på musik och njuuuta.. 5 h senare, mörkt ute.. Jahapp, det var den lediga dagen i dagsljus. OH well, då fortsätter vi väl då. Ibland har jag varit nöjd över att jag hann gå till affären och köpa folköl innan det blev mörkt. "Vad skööönt att jag hann ut i dagsljuset iaf. Vad duktig jag är!" ?

Vad kul! Jag tror jag ska kolla upp den, kan ju hända att det är en metod som min arbetsplats vill att jag kör och skadar inte att veta mer på förhand.

Åh, fastän det är bra och jag är glad över att jag nu bestämt mig så kommer det inte kännas klart att börja jobba med allt förrän jobbet vet.. Kommer vara riktigt nervös men jag hoppas verkligen de stöttar. Det är ett bemanningsföretag som finns över hela landet så knappast kan det vara ngt nytt för dem..:)

Och GRATTIS till 10 dagar!! 4 här nu ;) Känns kul att vara så nära på något vis i tid..:) Haha, nu kom jag bara att tänka på hur det var att vara gravud och få veta att någon annan hade beräknat datum nära en själv. :D