Senaste kommentarerna i forumet

han borde verkligen vara mer rädd om nykterheten.
Kan det möjligen vara så att han varit nykter med "vita knogar", att det varit ett uppehåll, och att han inte arbetat beslutsamt och övertygande för en hållbar nykterhet. Ja, det kan ju varken du eller jag veta, utan bara han själv, innerst inne.

Tack för din hälsning, och hoppas att det ändå går bra till slut för din sambo.

Tack bedrövadsambo för klappen på axeln! ? och Sisyfos, vad skönt att du släppt alkoholromantiken kring sommaren. Den är så vidrigt egentligen och ställer till sådan misär. Blä!!!

Jag ligger och funderar såhär nästan vid midnatt. Vill skriva ner lite av det för att minnas..... bland annat att det tog två månader ganska exakt för mig att bli totalt i ett med mitt nykterhetsbeslut. Det har visserligen hela tiden känts helt rätt och självklart men det har ändå funnits oro och sug osv. Men när jag hade varit helt alkoholfri i två månader så insåg jag att jag inte tänkte på alkohol längre med någon längtan. Och nu när jag varit alkoholfri i 68 dagar så längtar jag ingenting alls efter att dricka. Jag känner på allvar det som att jag lika gärna kan dricka gift, tändvätska, klorin eller något annat lika farligt om jag ska dricka alkohol. Jag kan känna hur ett glas vin skulle göra illa min mage med sin surhet.

Jag vill komma ihåg allt jag känt och tänkt dessa månader och komma ihåg att jag mådde dåligt när jag registrerade mig här men att det är alkoholstoppets förtjänst att jag mår bra nu. Det är inget annat som har gjort att jag mår bra och det ska jag inte inbilla mig i framtiden.

Jag ska komma ihåg att alkohol är olycka, oro, dåligt föräldraskap, ångest, skuld, illamående, sömnlöshet, självhat och nykterhet är motsatsen till allt. Allt det jag mår bra av nu kommer att förvandlas till ångest igen om jag börjar dricka igen. Det gäller att komma ihåg och förstå varför jag mår bra. Jag mår bra pga att alkohol är frånvarande.

Det är skönt att komma till den här punkten. För i början är allt ganska luddigt och rörigt och frågan om hönan och ägget passar in... men när det gått en tid (i mitt fall 2 månader) så är gåtan löst. Det ger ett väldigt väldigt lugn inom mig som jag verkligen njuter av.

Gode Gud vad skönt det är att vara nykter varje dag, kväll, natt och morgon. Att hela tiden vara nykter. Jag känner mig yngre och gladare och friskare.

Nu slog klockan tolv. Så godnatt alla och hoppas ni mår bra eller åtminstone snart bra. Kämpa vidare ❤

Grattis till det!

Sambon min har varit vit i ett år nu i början av april. I påskhelgen skjutsade han en vän till krogen och det följde med en skvätt vin hem.

Han var påverkad, men förnekade det när jag lite senare berättade att jag hade märkt det.

Så kan det ju tydligen också bli...

Han borde vara rädd om de framgångar han gjort under året, sa jag, för han har tagit stora kliv, dock ej bearbetat något med samtal.

Fint att det går bra för dig!

Heja dig Santorini! Du är fantastisk! ♥

Hej på dig vännen,

hur har du det? Allt bra med dig?

Kram

♥♥♥

Under påsken hälsade jag på en släkting. Övernattade och sov då i ett rum med ett välfyllt barskåp. Detta berörde mig inte det minsta.
Jag tänkte (småskrattande inombords) att jag nog rent av skulle kunna sova en natt i en tältsäng inne på ett systembolag utan att jag skulle bli påverkad. I dubbel bemärkelse!

/Pi31415

övergå i en stabil, hållbar och trygg fas. Det medför att jag går runt i tillvaron med ett milt och behagligt lyckorus och en härlig frihetskänsla.
Detta är ytterligare en positiv sak som kan föras in på vinstkontot för nykterheten.

Delar med mig av styrka till alla som kämpar. Ha en bra och nykter dag!

Är jag inte nöjd avslutar jag min anställning tror jag. Som mattelärare har jag inte direkt svårt att få jobb och då kan de stå helt utan behöriga Ma/No lärare.

Jag skulle tolka det som att arbetsgivarens krav upphör SENAST den 31 mars - men att de kan välja att avsluta tidigare? Att du ska gå som i limbo och inte veta är verkligen inte ok. Och du har ju skött allt exemplariskt. Arbetsgivaren måste ju släppa taget.

Jo arbetsgivarens krav på mig upphör 31 mars men det står i kontraktet att arbetsgivaren väljer när det ska avslutas. Får olika svar. Ett svar från Precis, ett svar från personalchefen och ett från min chef.

...till dina 15 månader! Wow! Jag kan inte riktigt förstå varför arbetsgivaren inte vill avsluta rehab? Hade ni inte gjort upp innan om när/hur? Varje individ måste ju ändå få känna att man har kontroll över sig och sitt - och har man bestämt ett datum så kan jag inte tänka mig något positivt komma ur att man "låser in" någon en längre tid - bara därför att?! Nu skall du ju ut på egna vingar - om det nu var bestämt så. Att komma nu o säga att de vill att du fortsätter känns väldigt bakvänt tycker jag. Nåväl, hoppas att det går din väg. Grattis igen.....

Nu vill inte min arbetsgivare avsluta mitt rehabkontrakt. Möte 19e maj. Får se vad de hittar på nu. Jag har gjort allt som står i kontraktet. Påsken började inte bra med ett sönderblåst förtält. Van vid motgångar nu men man får ta dessa.

Det borde ju vara mer naturligt att avstå a än dricka det gift det egentligen är. Alltid pigg och go och man kan göra vad man vill.

Tänk på det du skrev överst när suget kommer och det blir prövningar. Bra jobbat och visst är det underbart att vara nykter.

För fin läsning! Min första gång på sidan, inser efter allt för lång tid att det nu är dags för mig! Vilken stor sorg..vad ska jag göra istället? Ska läsa dina punkter varje dag! Tack! ❤️ All styrka till dig!

Här kommer sena påskhälsningar tillbaka till dig Maran ..
Tänk att få sån distans till A att kunna dricka ngt glas och sen känna att det är bra och att inte vilja ha mer ..
Har läst din positiva effekter lista och kan hålla med på alla punkter ..
Mår såå bra utan A ..
Tack igen för att du räddade mig den där lördagkvällen ..
har nu över 180 dagar som nykter ...
Ha en fortsatt fin vår .. och kram tillbaka .. Lerigen

Jag hamnade efter rejäl fylla på avgiftningen med hjälp av min dotter. Vaknade på morgonen och förstod inte var jag var HJÄLP!!! Låg inne i en vecka och där träffade jag en som har blivit en viktig vän till mig. Tre dagar efter jag hade blivit utskriven så drog hon med mig på AA`s tolvstegsgrupp där jag skaffade mig en sponsor som jag har gjort dom 12 stegen med FANTASTISKT kan jag säga. Nu så har jag varit nykter i snart sex månader. Jag började med att ta antabus på v.c men min sponsor ville inte jobba med mig om jag tog dom så jag slutade (dock LIVRÄDD utan) men det har gått jättebra för man jobbar med sina karaktärsdefekter i dom 12 stegen och får en helt annan insikt i varför man dricker. Irritation och ilska beror på mental besatthet alkoholismen är indelad i två delar mental besatthet och fysisk allergi. I första steget så inser man att man är kraftlös mot alkoholen och i 10-12 stegen så får man kraft. I början så drömde jag också om alkohol och var sååå irriterad och mådde pyton gick på vita knogar. Nu så är jag färdig med dom 12 stegen men måste för alltid jobba i dom men det gör jag gärna hellre det än att må skit pga alkoholen. Lycka Till!!

att dela med dig av dina erfarenheter och kunskaper mulletant. Det är alltid givande att läsa dina texter. Och med det du skriver i inlägget innan, så skulle man kunna säga att här delar vi med oss till varandra. Det är fint.
Ja det är möjligt att ta makten över sitt liv. Det viktigaste och första steget är att sluta med alkoholen, och därmed ta makten över beroendehjärnan. Att ta makten över något låter lite hårt, kanske man istället skulle säga att man tar hänsyn och ansvar för sitt liv, att man pysslar om sig och sitt liv så att man mår bra och utvecklas på ett positivt sätt.

Nu ser vi fram mot värme, ljus, vår och försommar. Den vackraste tiden på året, när naturen föds och blommar upp efter vintern.
Hoppas du får en fin och trevlig vår mulletant!

bjöd vi traditionsenligt närmaste familjen på påsklunch. Så trivsamt och glatt helt utan alkohol. Det har blivit alldeles naturligt nu - det måste vara den sjätte nyktra påsken. Att förändra liv och traditioner är ingen quickfix. Men det går!
Jag skrev nyss i en andra trådar lite om vad som händer i mig - för det står minsann inte stilla fastän livet är nyktert och känns stabilt och jag inte alls är nån ungdom längre. Jag har hittat mycket att läsa, lyssna på och lära om sockerberoende och håller på att hitta mig själv nånstans på den skalan. Har ändrat mina matvanor en hel del och maken följer villigt med. Ändå har vi alltid ätit rätt så 'hälsosamt' och bra. Jag skrev också om min inre kamp i att stå upp för mig själv och göra mina egna val. Det har jag hållit på med ett par år och det är en spännande och farofylld (känns det) väg.... äventyr som oftast slutar i förvåning och häpnad över hur enkelt det var när jag väl vågade språnget.
För sex år sen var maken inne på sitt andra år som nykter - på vita knogar, men det förstod jag inte då. Återfallet var nära, det insåg jag att jag i efterhand att jag (kanske) förstod nånstans djupt inom mig. Den stabila nykterheten, hans egen, är fem år nu till sommaren. Mycket i vår relation har förändrats, och allt till det bättre. Vi är ärligare idag, både mot oss själva och varandra. Ja - jag är rätt säker på att det också gäller honom. Jag ska förstås skriva för mig.
Åh - nu kommer en övernattande liten. Jag hör trampet av små fötter. Vi hörs igen, kom ihåg ni alla som kämpar att det är möjligt att ta makten över sitt liv! / mt

för din kamp som du så ärligt och insiktsfullt delar med dig av. På nåt sätt växer vi tillsammans. Just nu påminns jag om det jag hört i Katarina församling där nån präst eller diakon sa: här hjälper vi inte andra, vi hjälper varandra. Jag tycker så om det, att vara jämsides och hjälpa turvis - ellersamtidigt. Men inte över och under, inte stark och svag utan tillsammans för varandra.
Kram på växandets väg / mt

Och än roligare att allt ät fortsatt väl med dig! Livet lär den som har förmåga - vilja och kraft- att ta till sig av de svårigheter en möter.
Jag har lärt mig så mycket genom mitt läsande och skrivande här. Har på senare tid läst och lyssnat på nätet om sockerberoende och även om jag inte tror mig ha ett beroende har jag hittat stöd att förändra mina matvanor. Hittade av en händelse Fb-gruppen Sockerbomben i min hjärna och därifrån har jag fått liknande insikter som från det här forumet.
Vi lever nyktert och bra numera och det känns helt naturligt att umgås utan alkohol med de som hängt kvar. De vänner som valde bort oss träffar vi båda ännu i andra sammanhang. Ibland kan jag känna en tagg: Var vår 'vänskap' eller vårt sällskap inte mer värt än så? Vi kan prata om det maken och jag men ingen av oss är bitter. Tack och lov för det.
Nu går vi vidare mot våren! Vi vet att det är möjligt att ta makten över sitt liv. Återerövra det. Vilken härlig frihet!
Allt det bästa till dig! / mt

Att skriva här och framför allt läsa och faktiskt inse att man inte är ensam. Det var ovärderligt för mej. Här är det enda stället jag varit helt ärlig. Mina forumvänner är de enda som verkligen vet hur illa det var. Men nånstans måste man kunna och våga vara ärlig. Med åren som gått har jag börjat se nån mening med det som varit. Alla erfarenheter som man lär sej av bidrar till ens utveckling. Det vikitigaste av allt är att inte bli bitter. Med den erfarenhet jag har från mina år som alkoholberoende och min kamp att bli fri så kan man inte lura mej. En alkoholist genomskådar en likasinnad. Det är spännande att läsa på forumet när andra ser varningstecknen då nån bäddar för ett återfall. Känner igen tankegångarna och vet också hur himla svårt det kan vara att stoppa. Men bra att nån vågar peka på det. Jag blev faktiskt räddad av en sån kommentar en gång. Lite stött först för jag trodde jag hade koll på vad jag gjorde men snabbt insåg jag att personen hade rätt. Kanske rentav räddade min nykterhet. Men jag lyssnade och tog till mej. Därför är jag också brutalt ärlig mot andra då jag ser varningstecknen. När nån försöker lura sej själv. Visst kan jag ibland tycka att det är lite synd att inte kunna ta ett glas vin. Men då spelar jag filmen till slut och jag vet att för mej existerar inte två glas vin. Det spårar ur och blir långt ifrån romantiskt. Så nej tack. Efter ett tag bryr man sej inte om vad folk tror och alla i ens närhet lär sej.

Min erfarenhet av alkohol har utvecklat mej och lärt mej en massa. Fått mej att tänka, förändras. Visst hade jag hellre varit utan den erfarenheten men nu är det så här. I två år har jag också trakasserats av en narcissist i min närhet. Det har varit en bokstavligt talat dyrköpt erfarenhet med advokatkostnader och terapitimmar men jag har lärt mej mycket av det också. Och framför allt är jag tacksam att jag har en stabil nykterhet bakom mej för annars hade det varit lätt att supa ner sej. Det gäller att inte bli bitter!

Idag är en bättre dag och det känns som jag fått någorlunda fokus igen. Kan bara säga att dagen blir nykter. Lovat mig själv 24h. Kram alla påskharar

Säger som föregående talare - att någon journalföring måste ju finnas. Vet inte var du bor - men om du blir inlagd inom beroendevården så kan du välja att spärra journalen därifrån - då kan andra läkare/vårdinstanser inte se att du har varit där. Vet ju inte heller i vilket "skick" du är. Det är ju inte bara att åka dit och lägga in sig - du skall vara i rätt dålig form för att "tas in" och få dygnetrunt-hjälp. Önskar dig lycka till!