Senaste kommentarerna i forumet

Vet du om det ordnas på andra ställen i landet också?

Att flytta till nytt boende är lite som att sluta med alkohol. Mycket känns rörigt och annorlunda till en början, men blir bättre och fräschare med tiden. Jag sov första natten själv här nu, utan barn men med 2 hundar. Lite ovant men skönt på morgonen. Huset ligger vid en skogsdunge med en väg intill så bilarna hörs. Är ju stadsbo från början så det passar med lite ljud. Idag kommer en vän på lunch. Vi kan prata om det mesta. Hennes far dog i alkoholism hann ej fylla 40 år. Mamman slutade dricka för 4 år sen och lämnade sin a-missbrukande sambo. Vännen har klarat sig bäst av syskonen själsligt. Några av syskonen missbrukar a eller droger. Utåt sett är det fint med hus och bilar. Min vän är 15 år yngre än mig. Jag har alltid haft vänner i olika åldrar , det berikar livet. Jag tar det lugnt dom sista semesterdagarna som återstår. Åker senare till min fd sambo och hämtar grejor. Har inte mycket kvar nu. Men bra för alla att vi har lite kontakt ändå. Jag valde ett nyktert liv, och det är jag stolt och glad för..

Att klura på sitt omedvetna är en lika spännande som never-ending-aktivitet. Kungsvägen till det omedvetna är drömmen, enligt Freud. Målsättningen med psykoanalysen är att göra det omedvetna medvetet, säger han visst. – I möjligaste mån, antar jag att han menade.

att det här forumet är anonymt, annars hade jag aldrig vågat formulera en del av mina mer bisarra tankegångar, av rädsla för att bli betraktad som galen. Just nu är det medvetandet som är föremål för mina funderingar. Det finns flera nivåer i mitt medvetande, först och främst har jag talet. När jag talar med människor formulerar jag meningar som är anpassade till situationen jag är i, men så har jag den del av min tankeverksamhet som är frikopplad från yttre kommunikation; jag kan till exempel, samtidigt som jag utbyter plattityder med en medmänniska tänka: "vilken vedervärdig slips han har på sig" eller "hur kan man vara så ful och ändå visa sig offentligt". Det där är en del av mitt medvetande som jag bara delvis har kontroll över.

Men när jag är ensam så pratar jag ju inte, då flyttar min medvetenhet in i min tankevärld, jag kan när jag ligger och väntar på att sömnen ska infinna sig formulera tankar, styra dem i den riktning jag vill; jag kan dagdrömma och bygga upp scenarier efter tycke och smak. Det är då en ny nivå infinner sig; det verkar som om det bakom dessa medvetna tankar finns ännu en tankeverksamhet, en som jag bara kan ana men som ändå finns där. Den är svårgripbar och omöjlig att styra, den består inte så mycket av tankegångar som av känslor och intryck. Det är en sida av mig själv som jag är oerhört nyfiken på men som jag hittills inte lyckats tränga in i. Kanske är det där min demon bor, kanske är det där han kan styra och ställa som han vill, kanske är det därför jag ibland står så försvarslös mot mig själv. Jag är övertygad om att om jag kan tränga in där och ta kontroll även över det slagfältet så har jag en mycket bättre chans att hålla honom stången.

Ha en skön dag!

När jag läser vad du går igenom kan jag uppleva precis det jag en gång gick igenom. Min dåvarande man sa alltid tre saker till mig: du är dum, tjock och ful. Det tog tio år av mitt liv! Jag såg till slut mig själv sådan som han alltid beskrev mig. På olika sätt har jag arbetat mig vidare till att få ett nytt självförtroende. Jag vill bara säga en sak till dig, gå, medan tid är, han kommer inte att ändra sitt beteende utan han kommer att fortsätta att kränka och förtrycka dig. Enligt min erfarenhet. Det är
inte värt en massa förspillda år av ditt liv i tro och hopp om att han ska förändra sin personighet som han visar idag. ALL STYRKA till dig!

Nu behövs krafterna och vännerna...Jag avskyr när människor far illa. När någon har makten och kränker andra. Du är värd ett bra liv. Dina barn vill ha en mamma som mår bra. Oavsett hur gamla barnen är. Ta dig ifrån denna man som är farlig både fysiskt och psykiskt. Ett bättre liv väntar dig.. Styrkekram❤️

Jag var visst helt fel ute. Du beskriver ett helt annat sammanhang än det jag såg. Klart du har rätt att ställa krav. Lyssna på miss lyckad istället . Kramar till er båda.

Jag bor nu själv i huset.. Det är lugnt och vet du vad lim? Min nykterhetskänsla som var borta i mitt gamla hem är tillbaka. Det var det du sa! Att min sambos drickande blev ett slags sunkig känsla för mig också... Jag förstår att du har känt det med. Jag har också hållet inne med massor av saker på forumet om sambon för det hör ju hemma på anhörigsidan. Nu har ju jag också a.problem och då har jag tråden här. Finns det möjlighet att få din mailadress? Har tänkt på det ett tag. Du behöver så klart inte. Men om du vill? F-n att man aldrig vill ha nykter framtid samtidigt.. För min sambo är det försent.. Kärleken försvinner i alkoholdimman. Hoppas din förkylning är bättre i alla fall.. Stor kram till duktiga fina lim...

Sisyfos... Tack för ditt svar. Pga anonymiteten här skriver jag ju väldigt odetaljerat och det jag skriver om blir min oro. Diskussionen vi hade senast var på hans initiativ. Jag ville absolut inte diskutera något alls då. Men en berusad person är ofta väldigt svår att resonera med, särskilt min man. Ville han prata (bråka) på fyllan kunde han rycka upp mig ur sängen tre på natten fast jag skulle upp och jobba kl 7.

Min man har förlorat körkortet och vi har blivit kallad till socialen. Alltså, oavsett om han har insikt eller inte så tycker jag att jag som hans fru har rätt att ställa krav nu. Jag har sopat under mattan i flera år. Och det har blivit värre och värre. Så jag är väldigt rädd att det ska bli samma igen. Att jag måste sjukskriva mig från jobbet för att han tvingat mig att vara vaken och lyssna på hans monologer och bråk.... det vill jag inte uppleva igen.

När man är så destruktiv i sitt drickande har man liksom förstört sin chans till att dricka igen utan att omgivningen reagerar med besvikelse och ilska.

Jag tycker inte man ska dalta med alkoholister som förstör för sina anhöriga. Men tyvärr är det lätt att man gör det för husfridens skull.

Han gör sina egna val och ska få ta sin väg. Men det är inte rätt att jag ska leva med en klump i magen redo för bråk.

Jag hoppas det ordnar sig och att han inser vad han gör. Det önskar jag för alla som har en destruktiv relation till alkohol.

Jag ska tillägga att jag inte går runt och pratar om alkohol med honom dagligen. Snarare tvärtom. Jag går mest runt och hoppas att han ska välja rätt. Alltså det som är rätt för att jag ska välja att stanna hos honom.

Jag vet att ingen som inte levt med en alkoholist eller med någon som missbrukar alkohol vet hur det känns. Det är mycket mycket mycket värre än vad man kan tro.

Men ändå... jag hoppas. Hoppas på ett lyckligt liv med honom. Tror han kan hålla det i schack nu pga hans nya jobb han tycker om och vill göra bra ifrån sig på. Men får han en dipp kan det lika gärna bli som förr igen.

Lim, du har verkligen nått en insikt och det är oerhört positivt. Samtidigt så funderar jag lite på hur du agerar i förhållande till din man. Det känns som att det går så mycket energi till hans problematik. Och jag undrar om han har problem, det finns ju sånt du skrivit som tyder på det. Men tycker han det? Hur ser hans drickande ut? Har han bestämt sig? Han har sin egen resa att göra. Den kanske inte kommer att vara spikrak, men det kommer att vara avgörande hur målet ser ut för honom. Han behöver ett eget mål. En egen insikt!
Jag förstår att du är ledsen och besviken, särskilt om du tror att han är lika övertygad som du och jag menar inte att du ska acceptera ett osunt drickande, men att ta diskussionen när han har druckit är lönlöst. Fast det vet du ju redan. Har han problem, men saknar insikt så kan du inget göra. Men hans lösning kanske heller inte behöver se ut exakt som din. Du är oerhört stark i din övertygelse och din avsky för alkoholen och det är positivt, men han har kanske en annan väg ut. Funderar på om du bör ta ett steg tillbaka där och hoppas att han hittar som väg. jag menar såklart inte att du ska acceptera, men diskussionen om mål måste ske i nyktert tillstånd och att han sätter sina egna ord på hur han villl leva. Hoppas att han hittar sin väg!

betraktar ofta fotgängare som stillastående objekt; på samma sätt betraktar jaktplanspiloter små flygplan som stationära hinder. När jag var ung så ägnade jag all min fritid åt att flyga segelplan; det är som ett litet flygplan men utan motor, man blir bogserad upp i luften av en propellerkärra; sedan får man klara sig själv. Åtminstone på den tiden behövde man bara vara femton år för att få licens, så parkeringen vid den lokala flygklubben var full av mopeder. Vi hade ett gammalt plan från första världskriget som bogserade oss, det var lite Röde Baronen - känsla det där: att hänga i ett snöre efter en dubbeldäckare.

När man hade nått en viss höjd drog man i en spak som lösgjorde bogserlinan och så var man utelämnad åt vädrets nycker. Hur högt man kom hängde på hur mycket pengar man hade; bogseringen kostade per minut, varje minut förde en hundra meter högre upp, så man kollade plånboken innan man gav sig iväg och hoppade av när pengarna var slut. I närheten fanns en flygflottilj och deras piloter roade sig ibland med att skrämma oss ynglingar; de flög emot oss och passerade strax under våra plan. Det var en otäck känsla det där: att se ett Draken-plan komma emot en på kollisionskurs och sedan, när det flög förbi, få en hissfärd utan dess like, frammanad av tryckvågen från ett jetplan som passerar strax under en i åttahundra kilometer i timmen.

Det hände aldrig några olyckor, Svenska flygvapnets piloter tillhörde vid den här tiden världens absoluta elit; det gick många historier om hur ryssarna förlorade åtskilliga plan när deras piloter fåfängt försökte efterapa de halsbrytande manövrer våra gossar utförde under sina övningar ute över Östersjön. Så småningom tog dock bilintresset över; jag började köra rally och eftersom det också är en sysselsättning som lägger stora påfrestningar på plånboken så valde jag bort flygandet. Fast ibland undrar jag, när jag ser ett flygplan passera över mitt huvud, om det inte hade varit bättre att hålla sig till skyn snarare än att fara runt i skogen och fälla träd med hjälp av en bil.

Ha en bra dag alla!

inte mig själv förrän 1.5 år in i nykterheten och det tack vare en anhörig som klev upp på scenen vid avslutningsmötet på Gullbranna och sa exakt det jag behövde höra. Jag var mogen att ta emot budskapet då och det är möjligt att nån sagt det tidigare men att jag inte kunde ta emot det innan.

För mig betydde Gullbranna oerhört mycket under lång tid och jag lärde mig massor där. Rekommenderas !
http://www.aa.se/sites/default/files/filarkiv/pdf/evengemang/aa_hostmot…

Många bra kontakter fick jag och en helg med ren avkoppling och jobbiga, men nyttiga, möten.
Jag har inte bestämt om jag ska dit i år men är det fler från detta forum som ska dit så lockar det mer. Inte första gången medlemmar från forumet träffas där.

Kanske får man inte fråga här men Ellan jag har letat sponsor ett bra tag och finner det du skriver så bra och motiverande. Ta gärna kontakt.

Senaste dagarna har jag funderat mycket på vad som egentligen har dolt sig bakom mitt drickande. Har jobbat och jobbar fortfarande mycket med mig själv både genom 12-stegs programmet men även genom samtalsterapi. Tanke, känsla, handling är begrepp jag är välbekant med, utbrändheten likaså men när den stora poletten trillade ner då blev jag helt matt. Självklart har jag förstått att jag är trasig men att vara sån känslomässigt trasig och få en djup insikt om det, det gör så ont. Jag kan känna att jag inte orkar ta itu med detta längre. Får tankar om att det inte är mitt fel att jag är skadad. Vuxna borde ha tagit ansvar... och jag blir så trött på allt. Inga tankar på att dricka men jag vill bara inte gräva mer. Men det finns en del av mig som känner att det är dags att lösa upp den stora klumpen i magen. Lära känna mitt inre och handskas med mina rädslor. Samtidigt som jag är rädd så är jag nyfiken på vad som kommer efter. Och jag känner att detta är äkta. Det gör ont men det är äkta. Jag är inte rädd för tårar längre men jag behöver pausa min inre resa emellanåt. Det är en berg o dalbana utan dess like och det finns inom mig.
Numera ser jag en röd tråd genom livet. Jag kan se vad som format mig. Människor i min omgivning är i sin tur formade av sina upplevelser och erfarenheter och av sin uppväxt. Jag kan aldrig skylla min alkoholism på något eller på någon men att förstå den och förstå mig själv stärker mig i insikten om att jag är mitt riktiga och sanna jag utan drogen vid min sida.
Kram
Ellan

Amanda, tack för ditt fina svar. Jag tror att du hittat din nykterhet. Det där beslutet som ligger grundat i dig kommer att vara där för alltid tror jag. Visst kan man falla ibland men det där beslutet som kommer av en stor insikt i vad alkoholen gör, det tror jag ligger kvar där. Så OM du skulle ta återfall (vilket jag inte tror du kommer ta) så tror jag ändå du har bestämt dig för att det får vara nog nu med att låta A förstöra livet.

Jag känner mig lite smårisig. Förkyld, ont i kroppen, hostar, huvudvärk, trött pga omställningen efter semestern att vakna tidigt osv. Kan ju föreställa mig hur risig jag hade känt mig om jag druckit hela semestern.

Igår var jag såååå trött efter jobbet. Kom hem vid 17. Trött trött trött. Men jag orkade ändå fixa undan i köket, laga mat, plocka etc. Förut när jag drack hade jag verkligen önskat en öl då. Tror jag? Jag börjar glömma litegrann när jag egentligen ville dricka. Det ter sig så ologiskt för mig nu att vilja dricka när man redan är sliten och trött? Man blir ju inte piggare av att förstöra sömnen med alkohol.

Hur som helst. Rishög var det här. Men av naturliga orsaker så jag ska väl stå ut ?

Ha en fin kväll allesamman! Kram!

Helt plötsligt har min hy börjat stråla. Jag har några lite rosa partier kvar på kinder och haka, men resten av hyn har en lyster! Bye bye foundation. Så skönt att skippa behöva täcka hela ansiktet med smink som man ändå skaver bort under dagen.

Ekonomin är bättre också, känns skönt att vara ur ekorrhjulet när man köper massa dyrt vin bara för att hälla i sig och pinka ur det och må dåligt både fysiskt, psykiskt och av kontrollförlusten. Känns jätteskönt. Kaffe är gott har jag kommit på. Tycker överlag att saker och ting smakar bättre.

Tack för ditt inspel Miss Lyckad! Jag följer dig med! Jag ser fram emot minskad vinmage och ska följa dina råd när det gäller forumet. I början var jag här varje dag, nu räcker det att vara inne ett par gånger i veckan känner jag. I alla fall just nu. Någon gång kanske jag behöver intensivläsa igen. :)

Kram alla!

Pi!

skulle man väl kunna kalla det om någon tillverkar mobiler av lera och försöker sälja dem.

Otroligt bra grej det där! Har själv funderat på en till katten... Nu undrar vi förstås om du fick upp smart-fånen...!

Inspirerande att följa din kamp, Ulla. Ständigt återvändande till dig själv, letandet efter dig själv, allt visare efter dina utflykter, ditt letande, där du nu vet att stjärnorna också bor i – dig själv.

Jag tror jag börjar hitta någon sorts mening i vad som hände.

Jag anpassade mig in ansurdum för att klara en självpåtagen upppgift.

Jag jobbade verkligen för att allt skulle bli bra,för alla.
Ödets dörr öppnade sig ändå i den pytte lilla glipa som uppstod.

Jag tror att jag behöver förstå att det finns en gräns.
Över självpåtaget ansvar kring "plikter"
Också den vilja jag har att böja mig åt alla håll för att alla ska bli nöjda.

Jag räcker som jag är,Jag måste inte ställa upp i situationer där det inte fungerar.
Jag måste inte söka bekräftelse i det utan hellre blicka inåt.
Jag duger och har rätten att belöna mig själv istället för att söka bekräftelse utifrån.

Så tillbaka från yttre rymden och tillbaka till självet.
Där finns stjärnorna att plocka.

Och välkommen tillbaka till forumet! Härligt att du har 5 månaders nykterhet, grattis! Du upplever sug ibland, samtidigt som jag kan tänka mig att under de här 5 månaderna så har du också kommit fram till olika sätt att hantera suget.

Det är säkert många här på forumet som har olika sätt att hantera sug. Mitt tips är att du startar en egen tråd med detta ämne så får du säkert flera svar.
Här kan du också läsa lite vad andra har skrivit om sug: https://alkoholhjalpen.se/node/34733

Önskar dig en fin dag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Man kan inte backa bandet. Man kan bara be ödmjukast om ursäkt. Och låta vb:s ilska storma så länge den behöver. Men DU behöver inte straffa dig själv ytterligare. Gjort är gjort, och går inte att göra ogjort tyvärr.

Om du tänker efter... Ditt liv är ett helvete nu, hur jobbigt det än känns med tanke på separation så KAN DET BARA BLI BÄTTRE än det du har nu!
Du har ju ingen som helst frihet, varken ekonomiskt eller mentalt. Du lever under ständig stress och rädsla, både du och dina barn! Följ Carinas råd och ring Kvinnofridslinjen, ta dig ur detta så fort som bara möjligt!

Hej på dig "Lättlurad" och välkommen hit till forumet. Ojojoj, jag ser att du tyvärr inte fått något svar på ditt inlägg. :-( Ibland tar det tid för trådar att komma igång, så jag hoppas att du haft tålamod och passat på att läsa andras trådar. För det finns fler som upplevt liknande svåra situationer som du upplever nu.

Det tar mig emot att kalla dig "Lättlurad". Som du så väl beskriver så är psykisk och fysisk misshandel en långsam process, som ofta börjar charmerande och rosa skimrande. Med tiden kommer kontrollen, styrningen och minskande av det egna livsutrymmet tillsammans med olika kränkningar. Som växlas med ångest, förlåt och löften. Det brukar kallas våldets neutraliseringsprocess.

Jag hoppas verkligen att du vill söka hjälp, för jag önskar dig att du ska få må mycket bättre än så här och bli behandlad med den respekt du förtjänar. Du kan ringa Kvinnofridslinjen på 020-50 50 50 (http://kvinnofridslinjen.se/sv/om-vald-mot-kvinnor/vald-i-nara-relation…). Dit ringer man gratis (från Sverige) och numret kommer inte upp på telefonräkningen.

Jag undrar också, finns det någon vän eller släkting som vet hur du har det? Någon du kan prata med? Du nämner någon vän som körde dig till akuten...

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigforumet