Senaste kommentarerna i forumet

en liten spårningsanordning till hunden. Det är en liten plastklump som man sätter fast på kopplet och som med hjälp av GPS och mobilmaster håller reda på var han är och som skickar hans position till min dator. Sedan kan jag sitta i lugn och ro framför datorn medans hunden är ute i trädgården och följa ett rött streck på kartan som markerar hans irrfärder bland buskar och blad. Det finns en app också, man kan göra samma sak fast i telefonen och då får man också ett larm om han lämnar tomten. Väldigt praktiskt tycker jag, men det förutsätter ju att man har en smart telefon.

Så nu får jag väl bli high-tech igen. Sonen var här igår och hämtade sportbilen och då gav han mig en av sina gamla telefoner, han byter ideligen och har en hel drös med uttjänta sådana. Det är absolut inget fel på den men han bara måste ha det allra senaste; jag klagar inte eftersom det som är antikt för honom är sprillans nytt för mig. Så nu sitter jag här med en liten klump av glas och metall och har inte den blekaste aning om hur man tar sig in i den. På någon sätt måste jag ju få i mitt sim-kort, men hur det ska gå till står skrivet i stjärnorna. Det är för tidigt att ringa honom och fråga, dessutom är det ju lite pinsamt att behöva medge att jag inte kan klura ut det på egen hand. Jag har funderat på skruvmejslar och bräckjärn men då får jag en förnimmelse av annalkande katastrof så jag får väl svälja min stolthet och ringa honom i alla fall. Senare.

Ha en fin dag!

Det mesta tersig mycket annorlunda när det gått en tid i nykterhet. Dåliga val i livet har vi nog gjort de flesta av oss som finns här inne, säkert de flesta andra därute dmed, men just i början av nykterheten brukar det ju "gröta" till sig - eftersom så mycket skuld och självömkan finnas i vårt tankesätt. Inte illa ment detta, jag var precis sån jag med. Men det lättar, lägg till dag av nykterhet till annan så blir det lättare att se klart och fatta bra val. Önskar dig styrka och en del envishet och ståndaktighet för tiden framöver. Säkert finns det något nytt bra kring hörnet som du kommer må bra utav! Även om det kan kännas osannolikt så blir det ofta till och med bättre än innan
//PP

Vad hoppfullt att läsa ditt inlägg Lim!!! Jag tror att det är dit jag är på väg, hoppas det, att känna att det inte finns något alternativ till nykterheten. Det har bara gått två veckor men det känns som om jag lärt känna mig själv på nytt. Och fått så många nya insikter, trodde det var omöjligt men så plötsligt går det!!! Långsamt, en dag i taget, men det går! Är så rädd för att falla igen men ändå hoppas jag att jag fortsätter vara rädd. Rädsla är också en drivkraft. Som är mänsklig.
Sitter också här med mitt kaffe som är ett viktigt stöd i min kamp? Kaffet drar jag ner på nån gång i framtiden, en sak i taget?
Kramar❤️????

Miss lyckad, tusen miljoner tack för ditt svar. Som så ofta tröstar det mig att läsa. Och så vet jag att du förstår också hur det är att vara i en relation där man vill olika i frågan om alkohol. Tack!!

Idag har jag jobbat. Många timmar och en lång dag blev det men jag trivs så det var inte så farligt att semestern var slut ändå. Som ett brev på posten har jag dock blivit förkyld. Men i övrigt mår jag bra.

Jag har inga tankar på alkohol förutom vad det gäller min man då. Själv köper jag inte ens alkoholfri öl längre. Inte för att jag har nåt emot det men jag kommer inte på det ens längre. Och så tror jag det ändå påminner mig om A-öl så då blir det bara dumt just nu.

Just nu är nykterheten så lätt och självklar. Dessutom tror jag att om man reflekterat såhär intensivt och länge kring alkohol som jag har gjort ett halvår nu (och inte druckit) så tror jag det vore omöjligt att börja dricka igen utan en ENORM ångest varje gång. För jag VET ju vad jag vet om mig själv och mitt drickande. Det skulle vara som att försöka lura hela mitt väsen. Varje cell i min kropp vet sanningen om alkohol så det finns ingenstans i mig som inte skulle bli ångerfyllt och må dåligt. Det är som att jag blivit oåterkalleligt medveten och därför GÅR det bara inte att dricka igen. Inte ens måttligt och på ett socialt accepterat sätt. Det tåget har liksom gått. Jag kan aldrig njuta av ett glas vin igen för det skulle inte gå att njuta. Även om jag skulle kunna bli måttlighetsdrickare och om någon kunde garantera mig att det skulle funka för mig så hade det ändå varit kört. För jag skulle ändå må dåligt av det och ångra det. Jag har insett på djupet vad vidrigt alkohol är och den bilden av det kan jag aldrig radera. Jag hatar alkohol. Hatar att vanliga sunda människor begär alkohol.

Nu dricker jag kaffe alldeles för sent. Men kaffe älskar jag ?

Godnatt alla!

Hej
Det var ett sorgligt inlägg käner riktigt din förtvivlan.
Utan att veta vad som hänt eller vad du anglagar dej för att ha gjort så undrar jag om du inte krossar dej i stunden för hårt.
Vi kvinnor är duktiga på det.
Tror inte heller att Gud är inbegripen i händelsen eller har önskat att dej din smärta.Inte alls.
Det står ju någonstan att tid och oförutsedd händelse är orsak till olyckor.
Så vem kan rå för dom ?
Hoppas att din vän och du kan förlåta dej själv.❤ Det är vägen ut
Imorgon är en ny dag ❤

Har jag gjort en vän utom sig av sorg.
För min vårdslöshet och oaktsamhet.
För min oförmåga till riskbedömning.

Visst,en olycka kan drabba vem som helst.
Men nu var det inte vem som helst och vad som helst.
Kunde jag backa bandet så skulle jag givetvis göra det.

Hennes sorg är monumental och min skam likaså.

Jag vet inte just nu hur jag ska resa mig ur detta.
Jag kan inte heller se "Guds mening" med detta.

Kanske den kommer,men just nu är den väldigt långt borta.

Jag har medvetet valt bort personer på forumet som tar återfall...Dom som jag följer ska inte ha "dörren öppen" som du sa skogsfrun. Sen finns det ju i vårt läge alltid risk att falla. Men jag är rädd att någons sug ska trigga mitt. Hittills har det fungerat bra. Även fått mycket bra stöttning på forumet vid sug. Här har jag fått tips och råd av andra experter som var mycket användbara.. Jag följer dig skogsfrun och jag kan lova att din kropp läknar och blir slankare med tiden. Det tog mig flera månader innan vinmagen försvann helt..Det viktigaste först.. Förmodligen så tar det tid för systemet i kroppen att återhämta sig..Kram..

Å andra sidan kan ett hål i marken som mål vara så mycket bättre än ett hål i ... ja, på en del andra ställen....

Livet ska inte vara en grå gröt eller dimma. Där alla fina stunder solkas ner av alkohol, skam och skuld. Det kanske är först när jag varit vit ett tag och även lämnat min missbrukande sambo som jag kan se allt klart. Skogsfrun, din hobby med hästar är verkligen ett bra val. Det ger energi, motion och kärlek. Jag har en vän som lämnade sin sambo som drack för mycket och köpte en liten hästgård. Hon är lycklig med sitt val. Vi har pratat om att någon annan inte ska stå i vägen för ens drömmar. Vi hjälper varandra genom livets upp och nergångar. Jag kan titta på foton och skämmas, för att jag är bakfull på de flesta bilderna. Det kanske inte någon annan vet? Men jag ser det, usch...Tittade på en datingsajt, ser att väldigt många män i min ålder ser ut som om dom dricker för mycket. Det känns som en farsot drar över Sverige. Vårt helgsupande och det kontinentala drickandet har dragit ner massor av människor i alkoholism..

Det kanske precis är det som vissa behöver, att inte ha något annat mål än nästa hål under fyra timmar. Jag blir stressad av bara tanken. Skulle säkert vara oerhört nyttigt.
Lycka till i morgon!

Ångesten kan komma och gå, det är helt naturligt. Blir det för starkt och du blir rädd så kontakta din vårdcentral för att se om de kan hjälpa dig. Allt är bättre än att självmedicinera med A. Du ska vara så glad och stolt över dina veckor! Så bra jobbat. Jag tänker också på A till och från och jag märker på mina vänner hur alkoholen verkligen är en central punkt i tillvaron för många. Men jag har också hittat annat umgänge genom mina intressen och där förekommer alkohol knappt alls. Det blir som en frizon. Kanske kan du också hitta något där inte alkoholen är en central punkt för alla inblandade.

Så underbart att du snart kan flytta in och börja bygga ditt eget liv. Måla, tapetsera, möblera, odla precis om du vill ha det. Det är nästan så jag kan se det framför mig. Du får berätta mer om det. Låta allt det positiva uppfylla dig så det jobbiga och negativa blir mindre och obetydligare för varje minut. Åren går fort ja... Jag gjorde många spännande saker, resor mm under åren som jag drack för mycket vin. Men det läskiga är att den större delen av tiden, vardagen då jag drack vin och kollade på serier, är helt grå för mig. Många år gick utan att kommer ihåg så mycket av det. Allt blev en grå gröt utan ljuspunkter. Jag hade depressioner också och gick igenom en del svåra saker (det var förmodligen det som triggade drickandet) men det känns inte roligt att ha haft så lite liv i mitt liv. Det är fotona som påminner mig om att jag faktiskt gjorde något och det känns lite läskigt. Nej, skönt att det är ändring på det nu. Kram på dig och lycka till med tillträdet och flytten!

Tack Lizzbet för filmtips. Jag tar det längre fram när jag inte är så oroad för min hälsa. :).

Tack Rose! Ja det blir många nyktra kvällar nu och i framtiden. En kompis kom över i lördags och hon frågade apropå mitt uppehåll när vi skulle kunna dricka vin tillsammans igen. Jag svarade: "jag vet inte... inte nu i alla fall. Om tio år eller nåt kanske ha ha". Jag ville understryka att jag tagit en lååååång paus (för resten av livet, tyst för mig själv). Det är fascinerande hur betydelsefull alkoholen är i umgänget. Jag får positiva reaktioner och alla jag pratat med hittills respekterar mitt beslut men några ändrar sina planer från att t ex övernatta hos till att åka hem istället när jag har sagt att jag ska vara nykter och inte är med och festar. Det är intressant. De kanske åker hem till sitt vin?

Tack Morgondag för påminnelsen om att läsa egna och andras trådar. Det hjälper verkligen att göra det. Jag fortsätter titta in här men inte varje dag. Jag tycker också att det är lite demoraliserande för mig att läsa om att någon tagit/haft ett återfall. Jag vill inte moralisera om det för jag förstår verkligen hur svårt det är men min beroendehjärna börjar dividera med mig om att jag också skulle kunna ta ett återfall när jag läser om någon som gjort det? Och jag vet att om det skulle hända så har jag inte samma beslutskraft längre. Så det är på gott och ont att läsa trådar.

Kram alla!

Har varit väldigt självgående innan. Vet av erfarenhet att jag är den ända som kan hjälpa mig. Dock, visste jag inte hur farligt det är att råka träffa fel om man mår dåligt. Som kan dra ner en ännu mer.

Jag vet det nu. Jag kommer att vara mycket rädd framöver. Kanske bra. Har mig själv att skylla. Var dock tufft för mig under en tid. Jag får andas mig igenom min förlust om att ha haft en god vän och bygga mig själv. Jag visste inte i heller hur skönt det var med omtanke och värme. Det hjälper, jätte mycket.

Jag får andas en dag i taget utan vin. Hitta min sunda sida tillbaka efter en tuff period. Det blir nog något av en utmaning. Därför är jag här och läser.

Tack för ditt svar.

för reflektioner. Nej jag är inte medberoende. Kanske nuddade vid det tidigare innan jag blev beroende. Jag kanske förstår a-missbruket på ett annat sätt nu än tidigare? Kanske lättare att lämna förhållandet just därför? Nu vet jag att det finns 2 val. Att sluta helt eller att fortsätta supandet som bara gräver sig djupare in i personligheten. Sambon ljuger på ett sätt han aldrig gjort innan. Det känns skönt att jag inte bryr mig. Sa det till honom också. Kan tänka mig hur jobbigt det är att leva med någon som mörkar sanningen i tid och otid.. Undrar hur många män( en del kvinnor också) som supit bort sina livskamrater och nu söker nya på olika ställen? Ja Bedrövad sambo. Förhoppningsvis ljusnar tillvaron för oss som lämnar beroendet och de beroende. Klart att allt behöver bearbetas och läkna. Men det känns som om att jag äntligen kan leva som jag vill. Jag har redan många nya kontakter som jag ska lära känna. Beroendet har ju begränsat både intressen och socialt liv utan alkohol. Åren går fort, man vet inte hur snabbt det tar slut. Måste hinna besöka fler fina platser, lära känna nya människor och prata och skratta tillsammans...Kram

Du skriver om den ohållbara situation ditt missbruk har lett dig in i , och jag han fullt förstå din frustration och sorg över det. Vi alla som druckit för mycket känner igen oss i den, ibland blir det till och med svårt att veta som är vad. Det är till och med möjligt att vi tror att andra genom sitt agerande ska kunna dra oss upp, ja rädda oss liksom. Fast tyvärr kan vi inte lägga detta på andra. Vi måste själva göra jobbet, men visst är det bra att omge oss med sunda goda människor som ger energi, och inte bara tar. Jag hoppas du att det som en start, och att du tar tag i uppgiften att bra ett destruktivt mönster.
Hälsningar //PP

För bra?
Jag glömmer så lätt hur det var i går, eller för bara några dagar sedan. Vill så mycket. Energin börjar komma tillbaka och jag vill röra på mig, ta ut mig, använda kroppen. Hjärtat talar om för mig när det blir för mycket. Tryck över bröstet, metallsmak i munnen, klump i halsen och hård puls.
Var ute på en tremilsrunda med cykeln idag. Därefter gräsklippning. Frustration och glädje. Framstegen är enorma för varje dag och samtidigt ökar otåligheten i takt med energin.
Nu trött och nöjd och känner mig frisk. Helt frisk.
Tur jag skriver under "det vidare livet" för jag vet inte längre vad jag har att göra på forumen som handlar om alkohol.
I min värld just nu är det en icke-fråga.

Det ni skriver får mig att förstå att jag inte är ensamen om ångesten och att sjunka djupare ner i vinglasen. Sitta ensamen, röka och dricka vin. Vilket liv. Vill jag mig själv illa på något sätt? Det verkar fan så. Det räcker med att livet därute är tufft nog.

Ja det var många kriser i livet att ta sig igenom, tills jag hittade en ny vän. Vinet. Som gjorde mig skruvad i huvudet. Som arbetssökande går jag i press över att hitta ett nytt jobb. I två år nu. Brutit ner mig.

Jag saknar också min vän och kära. Som var en ny öppning i livet för mig. Hjälpte mig hitta i livet igen, att känna igen mig själv. Han sa, jag mår dåligt av dig. Mig? Jag har väl aldrig gjort nått mer än att skämma ut mig på telefon? Det räcker. Jag blir skruvad av vin.

En kris till alltså. Jag dricker för mycket vin. Sedan tre år cirka. Det är tre år i helvete. Att bearbeta dessa år får mig att vilja ha mer vin. Måste titta på hur fint jag hade det med min sunda vän och vilja ha det så. Inte sitta ensamen med vin och cigaretter.

Jag har haft tre års helvete med vinet. Det har sänkt mig psykologiskt, ekonomiskt och idag vet jag inte någon annan lösning på alla problem mer än vinet.

Jag måste hitta en annan lösning. Det är svårt, känns hemskt utan min vän. Man kan bli lämnad för mindre, men vi drack aldrig tillsammans i sju månader. Det räddade mig. Från tre års helvete.

Med ständig rädsla om att falla tillbaka gjorde jag det. Jag hade tre års helvete med vinet. Ångest. Sedan städa ut allt dagen efter, inte lämna spår av det, trilla i glaset igen, träffade en sjuk man under den perioden som ständigt fyllde mitt glas med mer vin. Tills mitt beroende var ett faktum. Jag brukade vara fräsch. Vinet gjorde att jag sa fula saker, yrade runt, stökade till, fick dåliga matvanor, ville ingenting.

Jag kommer att sakna min sunda vän som räddade mig ur dessa tre år. Han var med mig i åtta månader. Ville att jag skulle äta bra och sluta med vinet, men tydligen var jag fast i vinet.

Tack till er läsning och jag inser att detta blir inte alltför lätt kanske. Att hitta en stark sig själv som klarar livet utan vin. Måste. Måste. Tack till er.

Det ni skriver får mig att förstå att jag inte är ensamen om ångesten och att sjunka djupare ner i vinglasen. Sitta ensamen, röka och dricka vin. Vilket liv. Vill jag mig själv illa på något sätt? Det verkar fan så. Det räcker med att livet därute är tufft nog.

Ja det var många kriser i livet att ta sig igenom, tills jag hittade en ny vän. Vinet. Som gjorde mig skruvad i huvudet. Som arbetssökande går jag i press över att hitta ett nytt jobb. I två år nu. Brutit ner mig.

Jag saknar också min vän och kära. Som var en ny öppning i livet för mig. Hjälpte mig hitta i livet igen, att känna igen mig själv. Han sa, jag mår dåligt av dig. Mig? Jag har väl aldrig gjort nått mer än att skämma ut mig på telefon? Det räcker. Jag blir skruvad av vin.

En kris till alltså. Jag dricker för mycket vin. Sedan tre år cirka. Det är tre år i helvete. Att bearbeta dessa år får mig att vilja ha mer vin. Måste titta på hur fint jag hade det med min sunda vän och vilja ha det så. Inte sitta ensamen med vin och cigaretter.

Jag har haft tre års helvete med vinet. Det har sänkt mig psykologiskt, ekonomiskt och idag vet jag inte någon annan lösning på alla problem mer än vinet.

Jag måste hitta en annan lösning. Det är svårt, känns hemskt utan min vän. Man kan bli lämnad för mindre, men vi drack aldrig tillsammans i sju månader. Det räddade mig. Från tre års helvete.

Med ständig rädsla om att falla tillbaka gjorde jag det. Jag hade tre års helvete med vinet. Ångest. Sedan städa ut allt dagen efter, inte lämna spår av det, trilla i glaset igen, träffade en sjuk man under den perioden som ständigt fyllde mitt glas med mer vin. Tills mitt beroende var ett faktum. Jag brukade vara fräsch. Vinet gjorde att jag sa fula saker, yrade runt, stökade till, fick dåliga matvanor, ville ingenting.

Jag kommer att sakna min sunda vän som räddade mig ur dessa tre år. Han var med mig i åtta månader. Ville att jag skulle äta bra och sluta med vinet, men tydligen var jag fast i vinet.

Tack till er läsning och jag inser att detta blir inte alltför lätt kanske. Att hitta en stark sig själv som klarar livet utan vin. Måste. Måste. Tack till er.

Ja ibland känner man sig som ett ufo när man förstår att man kanske är liite skyldig till att ens liv är pissigt.
Eller skyldig är kanske fel ord. Ansvarig är väl ett bättre ord.
Omständigheter har gjort att man rivit upp hål både här och där. Men istället för att försöka bota skadan så sätter man bara på plåster så gott man kan.
Det är jobbigt och svårt att fokusera på sig själv.

Jag läste precis din tråd.

Tack för att du så intimt delar med dig av alla de känslor du brottas med.
Det lilla. Det stora. Det svåra. Det lätta.

Du är insiktsfull. Och precis. Sätter fingret på så mycket.
Och det är en känslomässig berg och dalbana det här.

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver och alla de tankar som återkommer hos dig.

Jag fastnade framför allt för inlägg #30 och kände en rädsla över #34.

Din tråd är mycket intressant och jag kommer att återvända till den. För den gav mig mycket att fundera på.

Tack
MCR

Ville skicka en krya på dej hälsning. Du är stark som redan är på gång med återuppbyggnaden. Du är på väg någonstans men förstår att det är stor skillnad på fysiken på 2 veckors sjukdom. Du är klok. Önskar dej ett snabbt tillfrisknande och en höst utan demoner.

Är så trött på mina upp och nedbackar i mitt psyke.

Hela gårdagen gick åt att grotta och må halvdåliga trots att solen lyste och det egentligen inte var synd om mig någonstans.

Men jag bär liksom på en djup bottenlös känsla att livet är en pärs.
Jag som normalt sett studsar runt mellan olika aktiviteter och känner glädje för både stort och smått.

Jag kanske måste tillåta mig att häva mig upp ur tänket att jag ska "rida ut" känslan.

Kanske jag håller på att fastna i negativa tankemönster som håller mig kvar nere på botten.
Få se om jag kan hitta lite strategier som är upplyftande istället för nedbrytande.

Ge mig själv vila i detta arbete med mig själv som var mycket mer långdraget än jag trodde.

golfare. Det jag lärt mig hittills är att det innebär ont i ryggen, ont i knäna, ont i armarna och en betydligt tunnare plånbok. För att inte tala om frustration och allmän misär, åtminstone om det regnar. Det är nog kul och så, annars skulle väl inte så många springa runt på en jättestor gräsmatta och leta efter en liten vit boll, och jag antar att man lär sig en hel del om ödmjukhet men egentligen är det ett vansinnigt spel. Man slösar bort mer än fyra timmar på en mycket långsam, tio kilometer lång promenad, helt utan annat syfte än att komma tillbaka där man började. Man får bara en chans att träffa rätt, och gör man inte det så, tja, otur, bara att gilla läget. Golfare är knäppskallar egentligen. I morgon ska jag ut och spela igen. I morgon kommer det att gå bättre, det är jag säker på...