Senaste kommentarerna i forumet

Ser fram emot att läsa en massa trevliga inlägg om hur skönt det är att leva själv, utan en suput till karl.

Jag har läst hela din tråd och är imponerad av din styrka och beslutsamhet.

Du frågar om medberoende och vad det är.

Jag kan bara beskriva mig själv och jag är nog en klassiskt medberoende.
Men jag är också relationsmissbrukare.

Det går ofta hand i hand och gör det ännu svårare att bryta en relation som inte är sund.

I mitt fall så har jag sökt mig till män som jag gått in i symbios med.
Jag har snabbt blivit beronde av dom och ofta också dom av mig.
Att de oftast har haft ett missbruk har nästan varit en förutsättning för att jag ska tycka tt det är värt att kavla upp ärmarna för.

Min mission har varit att förändra den man jag valt istället för att acceptera läget.

Jag har på något vis accepterat missbruket så länge som de i övrigt varit som en lydig hund.
Dvs kompenserat för en dryckesperiod.

Mycket av min vakna tid har gått åt till att lösa relations eller alkoholprolem inne i relationen.
Och när och om de klingat av har jag istället gått in i arbetsnarkomani.

Jag har egentligen alltid sett mig som mycket stark och kompetent.
Som dessutom orkat med en missbruksrelation.

Men lugn och ro,räkor och mello på fredag har jag aldrig klarat.
Hellre kaos och katastrof så jag sluppit att utforska min själs tomrum som vuxit sig allt större.

Så medberoende kan se väldigt olika ut.
Jag har aldrig pjoskat,skyddat eller dolt.

Däremot förstått,förlåtit och accepterat alldeles för mycket inne i mina relationer.
Allt för att slippa den värsta smärtan av alla,separation.

Men om du är medberoende eller inte vet jag inte.

Jag önskar dig i alla fall lycka till med din fortsätta nykterhet och ditt nya liv.

Strålande Skogsfrun! Du har kommit en bra bit på väg. Ja, vår hjärna har en tendens atr glömma bort allt skit som giftet för med sig. Vid såna tillfällen är det bra att påminna sig själv om just dessa, speciellt om man skrivit ner dom i sin tråd eller någon annanstans.
Fortsatt trevlig och fri helg!

Nu närmar sig flytten och separationen. På Tisdag blir det överlåtelse av huset. Det känns bra. Sambon fortsätter med sitt drickande. Jag pratade med honom och frågade om han tänker vara nykter varannan vecka? Ja det är klart sa han och flinade. Hur ska det gå, du har ju druckit varje dag i mer än 2 månaders tid utom 4 dagar. Jag var nykter 1 dag på semestern också, sa han!!...Ja vi får se hur det går. Som tur är har vi en stark son som inte går med på vad som helst. Samtidigt som han såklart älskar sin pappa. Vi har ungefär 10 minuters bilresa mellan oss så det blir ingen större grej om jag får hämta hem honom. Jag har en svärmor som jag tycker "strutsar" dvs stoppar ner huvudet i sanden. Jag sa till henne att nu bör hon faktiskt tala med sin son, han har druckit så många veckor i sträck. "Hur mycket dricker han då? Frågade hon då..Ja det beror ju på om han ska till jobbet eller inte. Men hade någon sagt till mig att "nu separerar sambon från sonen och han har druckit i 2 månader, så hade jag tagit ett snack med sonen. "Men han kanske skärper sig nu då?" sa svärmor..Varför skulle han göra det? Ja när han mister allt. Jag kan tillägga att svärmor aldrig har vågat konfrontera sonen med någonting. I deras familj pratar man aldrig om känslor. Det viktigaste är att jobba..Hur någon mår psykiskt spelar ingen roll, bara man jobbar..Ändå jobbade svärmor i psykiatrin tidigare...Hmm.. Jag är så trött på denna jävla alkohol som nästlar sig in överallt. "Är det inte svårt att leva utan att festa till det? Kanske någon frågar...Det festliga med alkoholen för oss har försvunnit för många år sedan. Nu är det ett beroende, en fruktansvärd törst som aldrig går att släcka mer än korta stunder!! Dessutom förstör och förgör alkoholen vår och många andras familjer!! Kom inte och säg festligt en gång till!! Arga tankar från en Miss Lyckad som nu försöker finna lyckan i ett eget hus och en alldeles egen trädgård..Kram..

Så bra att du skriver här och reflekterar. Genom att sätta ord på tankar om alkohol, gör att det går bättre och bättre att se igenom den dimma som alkoholen ger. Två flaskor vin per kväll ger garanterat negativa konsekvenser och om inte nu, så säkerligen framöver. Jag får rysningar och kommer ihåg hur det var när jag var aktiv. Bra att bli påmind.
Jag hejar på dig! Nu tar vi en nykter dag/kväll igen, eller hur!

...igen tipsa om en superbra dokumentär, den funkar så bra som avskräckare.
https://youtu.be/CrTlI6seM0A

Du har kommit långt i klokhet och insikt, Ulla. Det du beskriver är så sant, så viktigt och vi är många som brottas med något liknande. I och med den vetskapen är förändringen bara en hårsmån bort?

Att arbetet med mig själv är minst lika jobbigt som tidigare när jag varit i relation med en som dricker.
Då gick ju visserligen allt fokus åt till att hitta vägar för att förmå honom att se problemet och göra något åt det.
Nu är det ju fokus på mig och vad jag kan göra för att förbättra och förändra mitt eget liv.

Det är svårt och tufft vissa dagar.
Andra dagar går det som en dans och jag undrar vad jag tramsar om.

Sen händer då något som gör att jag känner hur jag trillar dit på eller i ett beteende som inte är sunt eller som jag innerst inne står för.

Jag kan ibland se på mina väninnor hur de agerar svartsjukt/avundsjukt eller curlar sina barn i onödan.
Själv har jag inte så många såna ageranden mot vänner eller barn.
Däremot mot min partner,där äger jag dom alla.

Ibland riktigt snedvridna "regler" kan jag tillåta mig att vilja ha,men sen sansar jag mig och ser hur tokigt jag tänker.
Så min partner,vare sig han dricker eller inte får ha en alldeles för stor och viktig roll i mitt liv,vare sig han vill ha den eller inte.

Och oftast är han ju inte så jättepigg på det ;-)

Men det hindrar inte Ullabulla.
Hon vill gärna styra upp det så att det blir som hon tycker är bäst,oavsett vad motparten anser.
Och sen reagerar jag på att min kärlek slår bakut.
Står där och försöker analysera hans beteende och skyller på trasiga barndomar och annat.

Problemet är nog ofta jag och det grepp jag jobbar på att ha om min partner.
Sakta sakta klämmer jag åt och förminskar friheten för den jag lever med.
Själv får jag då större och större yta och mer och mer plats att leva på,i i bekostnad av kärleken.

Sunt och bra,fortsätt så ullabulla så har du snart drivit ut alla ur ditt liv som du verkligen vill ha nära.

i arla morgonstund och ungdomarna ligger och sover på övervåningen. Med ålderns rätt kallar jag dom ungdomar trots att de har passerat de trettio. Själv tyckte nog jag var vuxen när jag var tjugo år och hade gjort värnplikten, men den uppfattningen har justerats med årens gång. Jag läser just nu böcker som skrevs på fyrtiotalet, och där är åldersuppfattningen en helt annan, man skriver om folk i tjugofemårsåldern som vore dom redan gamla och kloka. Kanske är det den stigande medelåldern som är orsak till denna åldersinflation, vad vet väl jag?

Idag ska jag lära mig spela golf och ungarna är här för att passa hunden, sedan ska vi bygga färdigt staketet och lite annat smått och gott. Det har alltid varit så i vår släkt, vi träffas aldrig för att bara umgås; det måste alltid finnas en anledning: någon som behöver hjälp med något. Och så jobbar vi, och så jobbar vi lite till, och så åker vi hem. Pratar med varandra gör vi per telefon. Lite knäppt antagligen men så har det varit så länge jag kan minnas. Så det är inte bara jag som är lite asocial.

Ha en härlig lördag alla!

Det är så roligt att läsa om någon som hållit upp i tre år och mår så bra :)

Jag har hållit upp i tre veckor nu, och det känns helt ok. Hoppas kunna skriva 3 år en dag! Som du!

Hej alla, i skrivande stund har jag hållit upp i tre veckor (det är natten till lördag) och det har gått över förväntan. De vardagliga alkoholtankarna om att dricka, köpa, spara, lagra, inte dricka mm är borta och inget sug har jag haft. Det enda som stör mig är att min hjärna är uppmärksam på vad som skulle kunna räknas som normalt drickande. En kompis till mig pratade om någon annan som drack 2 flaskor vin per kväll utan att blinka men varken hon eller personen som gjorde det betraktade det som något missbruk. Men det gör jag. Jag vet exakt vilket sug som ligger bakom det drickandet och förstår att det måste vara jobbigt att hantera. Men min beroendehjärna försöker övertala mig att det nog an vara normalt att dricka så eftersom ingen höjer på ögonbrynen. Och att jag nog skulle kunna göra det... Sådana tankar kan komma och det stör mig. Likaså kommer tankar om att beslutet att aldrig mera dricka kanske inte är så definitivt? Men jag låter tankarna få finnas utan att ge dem näring. Har fullt upp i övrigt och mår bra. Jag är lika tjock som för tre veckor sen men lite mindre röd i ansiktet. Jag andas bättre och magen är lite lugnare de flesta dagar. Nu är det dags att dra ner på mejerierna så jag kommer ner mina ca 10 kg. Jag har tre garderober med kläder som inte passar, jag vill komma i dem och börja rensa ur sådant jag inte vill ha kvar. Jag har bestämt mig för att de kläder som inte passar den 31/12 åker ut för nu är jag trött på att ha en massa kläder jag inte kan använda.

God Natt alla ni hjältar som kämpar därute!

som förstör så mycket. Tänkte idag att det borde vara varningstext på flaskorna och baginboxen.. Beroendeframkallande.. Bilder på sönderfrätta levrar och texter på barn som säger..Snälla mamma och pappa bli inte fulla..Eller något sådant. Tycker synd om dig Lim, fast jag vet att det inte hjälper att göra det. Men känner igen det där med hoppfullhet och framåtanda för förhållandet. Och stunden efter nedslagen av beroendet som skövlar familjer med hull och hår. Jag träffade en kvinna, som berättade en tragisk historia. Jag köper ju möbler och sånt nu för min flytt. Och jag skulle köpa en möbel av henne. Dom höll på och tömde ett jättestort vackert hus. Med underbar trädgård. Kostar säkert en förmögenhet. Jag kände på mig av dom som var där att detta var ingen vanlig flytt. Tänkte om det var så att mannen i huset träffat en ny eller så? Det var värre...Han hade supit i många år. Frun hade flyttat för ett år sedan. Nu bodde dottern kvar med sin far. Och han hade kört ihjäl sig i fyllan.. Alltså det spelar ingen roll vem du är vad du har om du inte söker hjälp för ditt beroende. Allt skiter sig till slut eller väldigt snabbt..Berättade detta för sambon, han verkade bara rycka på axlarna..Situationen här är lite likadan. Förutom att mannen som körde ihjäl sig var egenföretagare.Finns ingen arbetsgivare som kan tvinga honom att få hjälp.. Lim, jag tänker på dig och din familj..Allt har sin tid, bara du håller dig nykter, det är viktigast eller hur..Du är stark du klarar dig.. Kram..

jag undrar vad jag kan göra för att undvika sug efter alkohol har ju haft flera återfall, men nu varit nykter snart 5månader den 25Augusti, men ibland så får jag ett sug efter vin,men jag har inte druckit något men tankarna kommer ibland,hur ska jag göra för att inte få sug,

mvhAnnie54

Tack snälla Amanda!! Jag är säker på att du klarar det om jag kan! Det gäller bara att stå emot sug som periodvis kommer. Liksom bara hålla ut för det går över tillslut och man kommer ut på andra sidan ännu säkrare i sitt beslut.

Igår drack min man. Först hade han inte druckit när han kom hem vid 22. Jag blev så glad och gav honom en stor kram. Men sedan hade grannar grillning ute och gav honom både öl och sprit. Jag blev direkt sur och besviken. Det slutade med att vi blev osams på natten. Och sättet han pratade med mig på, blandat totalt nedvärderande och hjärtlöst med snälla ord. Jag grät mkt och han tyckte mest jag var fånig och att jag tycker om bråk (????). Jag hatar bråk och är en sån som tippar på tå för husfriden oftast. Igår pratade jag dessutom sansat fram till han betedde sig som sitt alkoholistjag. Jag vet inte hur berusad han var. Han såg inte berusad ut men däremot märktes det på hans beteende. Och på hur samtalet gick i cirklar. Han sa samma sak hela tiden och när allt lugnat sig började han om igen. Jag satt mest tyst då. Jag får sån flashback till förut även om det var värre då.

Det jobbiga är att jag haft sånt hopp inom mig att få leva lycklig med honom. Men alkoholen förstör åter igen.

Han får väl helt enkelt välja mellan att bo kvar med mig eller dricka. Jag kan inte bestämma över honom. Jag kan önska hur mkt som helst men vad han beslutar är inte mitt val. Fan vad dum jag känner mig nu. Jag hade så mkt hopp kvar. Vi har planerat nästa sommar, jag har till och med tänkt på fler barn idiot som jag är. Och så gör han såhär.

Jag kan inte fatta hur alkohol kan vara så viktigt för en person att den kan frivilligt låta den förstöra en familj? Jag vet att han lägger det på mig nu, att jag kan välja att vara positiv istället. Men så funkar det inte när jag tycker att han är alkoholist. Att han kan hålla sig nykter emellanåt är INTE ett bevis på att han inte har problem. Herregud jag anser att jag själv har problem och jag kan ju vara nykter i år! Men jag tar ansvar för mitt handlande och gör val som är bra för familjen och som inte söndrar.

När livet är såhär önskar jag att han kunde försvinna. Jag önskar jag fick vara ensamstående med mina barn.

Jag fattar inte vad jag har gjort i mitt liv som gör att jag förtjänar att leva såhär. Varför kan jag inte få ha ett harmoniskt förhållande till min man? Nu har jag tre dagar (fredag, lördag och söndag) kvar ledigt innan jag börjar jobba igen. Vad trevligt att de dagarna ska bli fyllda av ångest och oro för framtiden.... Eller så ska jag strunta i att oroa mig. Bara lägga beslutet på honom. Men så enkelt är det ju inte när man har barn ihop heller. Det är allt annat än enkelt ?

Hoppas ni andra har en fin dag. Jag ska försöka ha det trots allt. Nyktrare än nånsin. Jag ska aldrig dricka igen. Det äcklar mig så mkt!!! Jag äter hellre bajs till frukost varje dag!!

Kram!

Till dina tre år ??
Önskar att jag om tre år kan skriva samma som dig.
AA har också blivit något verkligen viktigt för mig, träffar så fina människor där och nu har jag dessutom en sponsor som jag hoppas ska bli ett riktigt bra kontakt. Just nu känns det bara bra i alla fall.
Ha en fin nykterhet framöver. ??????❤️❤️

Grattis Ebba till tre år. Kul att du hör av dig och berättar. Ich du har nog rätt hoppas jag... skulle vi nånsin få för oss att hälla i våra husdjur alkohol skulle vi förfäras. Det har väl gjorts djurexperiment som är helt förfärliga egentligen. Jag är nog bra korkad som ändå inte vill släppa helt.

och hans sambo har semester och har bestämt sig för att komma och hälsa på. Idag. Så nu måste jag städa. Usch.

Ha en bra dag!

Stor grattiskram till dig Lim!!!?❤️
Så starkt gjort!! Jag ser verkligen fram emot att känna det du känner, jag är långt ifrån där ännu men din styrka och tro på dig själv får mig att våga tro på mig själv. Tack och grattis igen???❤️❤️!!

Bedrövadsambo, Sisyfos, miss lyckad, surkärring, Sannah, Gunda och MondayMorning - tack alla!! Vad lyckligt jag blir för era grattis och lyckönskningar. Och jag kände din cyberkram miss lyckad ❤❤

Idag har det varit fantastiskt väder. Och är det ännu nu på kvällen. Så härligt. Jag har varit ute nästan hela dagen. Men nu ska jag gå in och damsuga lite. Men sedan ska jag lägga mig ute och njuta av kvällen. Se någon dokumentär på ipaden medan barnen leker.

Idag var vi på stan en tur. Det var mkt folk. Och jag tittade som vanligt in på uteserveringarna. Idag kände jag varken längtan dit eller längtan därifrån. Jag kände ingenting alls. Blankt. Tyckte nästan flera vid borden såg ut lite så de med. Blanka ansiktsuttryck. De kanske har börjat ledsna på det obligatoriska glaset med vin så fort solen skiner.

Hur som helst. Jag känner att jag nått en milstolpe med ett halvår nykter. Nu tar varje kommande månad mig närmare och närmare ett år. Och sedan kan jag ju bara inte börja dricka för vem vill bryta en sån lång tid?

Ha en fin kväll alla vänner. Jag uppskattar er så mycket.

Kramar!

Eller bryta ihop?
Vara stark,eller visa sig svag.

Så många ytterligheter och ibland så svårt att förhålla sig till det svalkande lagom.

När jag hade de som var svagare,eller åtminstone trasigare runt mig så ramlade jag automatiskt in i lagomfållan.
Den som svalkade och gav stöd.
Där fick jag också min näring,även om det var jag som till synes byggde staketet att hålla sig i.

Men nu utan bortsprungna djur så behövs inte staketet längre utan har plockats ner.
Och där står då ullabulla med bara horisonter åt alla håll.

Både skrämmande och lockande.
Farligt och spännande.

I det så ska jag vandra hand i hand med mig själv.
Och hon är inte alltid så fröjdefull den där själv.

Att lära känna hela sitt jag igen.
Plocka fram henne ur gömmorna och bejaka det som är gott.
Säga ajabaja till de bitar jag vill jobba bort.

Och hitta den där gyllene medelfåran som inte bereder så värst många höjdpunkter.

Att våga tro att jag ska bära även mina dåliga dagar.

Men en dag i taget så hoppas jag komma närmare målet.
Att ha ett liv i balans med mig själv.

Det är helt ok, du får gärna gå igång i min tråd.

Jo jag har haft en skön sommar med många rofyllda och avkopplande aktiviteter. Jag har också kommit så långt i nykterheten, och är såpass trygg, att min nykterhet inte äventyras av diverse miljöer eller situationer.

Jag håller helt med dig, att det är jobbigt, eller åtminstone irriterande, när det görs en stor sak av något som egentligen borde vara helt självklart och naturligt, detta att en del inte dricker alkohol.

Jag läste i nåt av dina andra inlägg att du börjat jobba igen efter sjukskrivningen. Hoppas att det går bra för dig.

Ha en fin dag du också Muränan, och en stor kram tillbaka!

Kan man leva för mycket i nuet? Egentligen? Jag har ju varit en planeringsgalning, så jag bara kollar var gränsen går... Du vet, kan man lära sig och planera lagom liksom ;-)

Nä... tyst från vår vän... Jag är uppriktigt orolig...

Tack för att du frågar. Jo, det går väl sisådär att börja jobba igen. Minsta press och det blir härdsmälta. Funderar mycket på om jag verkligen har rätt jobb. Men jag har slitit så hårt för att komma dit jag är, så det känns tufft att slänga det över bord. Jag ska se hur det går under hösten och ta mig en rejäl funderare sedan.

Hur har du det själv? Mår du bra? Är du fortfarande nere i värmen eller njuter du av 17 grader och gråmulet typ?

Kram kram

Så kul att det går fint för dig, för det är väl du?! ?
Vill minnas att du raderade allt? Var det inte så? I så fall inte så konstigt att det försvann. Njut av livet i nykterhet!
Hälsar PP

Hej Pi,

Vad fint att du verkar ha haft en sådan härlig semester. Gillar verkligen ditt inlägg #434. Ett lysande exempel på att det ALLTID måste finnas med alkohol vad man än tänker företa sig - även mitt ute i ingenstans. Alltid ska den där alkoholen ha sin givna och självskrivna plats. Jag är verkligen trött på det. Sedan är det intressant att så många (även jag själv tidigare...) starkt hävdade att jag drack alkohol enbart för smakens skull - sjuttioelva olika ölsorter ute i ingenstans liksom. Om det var sant så skulle väl fler försöka ordna med riktigt bra alkoholfria alternativ som gifter sig med maten?! Men så är det ju inte, eller åtminstone väldigt sällan. Nu när vi har varit iväg på middagar den senaste tiden, så har detta blivit extra tydligt. Värdparet vinnlägger sig om att tydligt tala om att de minsann har införskaffat ett alkoholfritt alternativ. Ungefär med attityden "titta vad duktiga vi är" och så ska jag bli jättetacksam och jätteglad. (Det blir jag förvisso, eftersom de flesta inte ens tänker på att alkoholfritt inte behöver betyda barnens sockerdricka). Men att de införskaffat ett alkohol-alternativ, som kostar skjortan i jämförelse, är inget som omnämns, utan ses som en självklarhet. Sedan blir det dessutom sura miner över att jag kaaaaaanske inte väljer att dricka just det alternativet som de bemödat sig att införskaffa. Ja, då är man tydligen otacksam och kräsen... Ok, ursäkta att jag hellre dricker mineralvatten är rödvinssaft... Hos ett par blev det en hel diskussion om detta efter middagen. På riktigt så "visste de inte vad de skulle göra med den här flaskan nu då". Antingen fick jag ta hem den eller så skulle den öppnas och hällas ut. Ungefär som att det var något giftigt som inte kunde förvaras i kylen. Jag kunde inte annat än att le... Tänk att det ska vara en så stor sak att någon har valt bort alkoholen? Om jag istället hade druckit lite för mycket av vinet, så hade det ansetts som en extra trevlig kväll. Nu blev jag mest en obekväm gäst. Visst är det intressant? Tur nog är jag där i min nykterhet att jag inte ser detta som ett problem eller tycker att det är jobbigt. Det blir mest som en mycket intressant iakttagelse.

Oj. Där gick jag igång i din tråd. Zorry!

Ha en jättefin dag Pi! Kram på dig

Vi är säkert överlag dåliga på nuet, och det är så otroligt synd, för det leder till att vi missar livet, eller hur?!
Inte på något sätt bättre, till och från dyker medvetenheten om detta upp, men det är tyvärr så lätt att falla tillbaka.
Själv levt väl mycket i nuet ett tag. Var nog nödvändigt, söker nu en fin mix.
Inget hört från Konstnären....?
Hoppas du får en fin höst, blir säkert bra! Hur har jobbstarten gått?
Kram på dig!
//PP