Senaste kommentarerna i forumet

Hej hej PP,

Hoppas du har det bra. Funderade lite på vad du skrev i min tråd. Dvs. att det inte spelar någon roll längre hur man var på fyllan/vad man hittat på - det är passé. Det är en väldigt skön inställning. Den leder ju till att man kan sluta älta vad man hittat på. Likaså behöver man inte oroa sig för vad man ska hitta på - eftersom man inte dricker längre.

Jag har under senaste tiden insett hur oerhört lite jag faktiskt lever i nuet. Antingen har jag fullt upp med att gräma mig över all gammal skit som jag eller andra ställt till med. Eller så har jag fullt upp med att oroa mig för vad som komma skall. Men är jag någonsin HÄR och NU...?! Nä, inte mycket. Så det jobbar jag på nu. :-) Likaså jobbar jag på att inte hetsa upp mig för allt, utan istället bara känna in, acceptera och släppa. Det är nästan ännu svårare... Hej å hå, det är inte lätt och vara människa... ;-)

Ha en jättefin dag hörru! Bamsekram

Men Ebba?? Är det verkligen du??? Så otroligt roligt att höra ifrån dig! Jag har tänkt jättemycket på dig ska du veta. Stort och jättevarmt grattis till dina tre år! Du är fantastisk!

Puss och kram i stora lass <3<3<3

"Vad du har bestämt och varför!" Det är SÅ bra ord. De ska jag ta med mig.
Och visst är det skönt att ha kontrollen över vad man har sagt och vad man har gjort.

Stort varmt grattis till dig Lim. Du vet vart du ska och framför allt varför.

<3 <3 <3

MM

Grattis Lim!
Läser din tråd och känner igen mig i så mycket. Du är en sann inspirationskälla!

Det är viktigt att veta hur vi vill leva. Vad är man beredd att offra för ett förhållande? Alkoholberoendet tar så mycket kraft och energi när man låter det vara aktivt. Var och en bestämmer ju över sitt liv. Hur mycket vill du att alkoholen ska styra ditt liv i ett förhållande? Jag lämnar sambon efter ett långt liv ihop för att han fortsätter att missbruka. Jag ser det som självklart. Jag får stöttning av vänner/släktingar och på forumet som gör det lättare att ta det beslutet. Alkoholen har tagit mannen som jag har älskat. Han orkar/vill/förmår inte bryta sig loss från helvetet det är att vara aktivt beroende. Jag blir " smittad" av hans supande. Jag har frigjort mig från att själv dricka så nu väljer jag ett vitt liv. Vill inte vara i missbruk längre. Varken supa själv eller se på när andra går ner sig i skiten..

"för att det är så vist ordnat av naturen"... "dom är visserligen obehagliga men dom fyller en funktion"... säger man ju ibland. Kommer ihåg en lärare jag en gång hade som för evigt avlivade myten om naturens absoluta vishet. Det finns massor av saker som finns till helt utan funktion; utan någon som helst bakomliggande mening. De bara – finns! Tror att naturen skulle klara sig alldeles utmärkt utan människan. Ändå finns vi.

Lim, vilken bedrift.
Lyfter på hatten för dig ??❤️?

Det finns ju grupper för olika slags situationer och problematik. Här på forumet har du möjlighet att ventilera det mesta. I många jobbiga situationer tar vi till bedövning i form av alkohol eller tabletter. Det kan säkert lugna för stunden men är förödande på sikt. Sorg kommer vi alla i kontakt med förr eller senare. Att bli lämnad av en partner som lever eller är död är stor skillnad .Just för att döden är definitiv, det finns ingen återvändo. Hoppas du fortsätter att skriva och läsa på forumet. Vi är många som kan stötta/peppa varandra i svåra och glädjande stunder i livet..Kram..

Det är imponerande med 6 månader!
Känner igen tankarna kring barnen och skolstarten! Känslan av att kunna möta andra vårdnadshavare och kollegor på jobbet med en stark blick! När frågan om semestern har varit bra och jag på riktigt har haft det bra!
Kram till dig!?

gjorde ett besök idag när jag stod ute på balkongen och rökte. Det var redan ljust ute, så det kändes som om han hade tagit fel på tiden. Dessutom gjorde han fåfänga försök att sätta sig mitt på husväggen så jag tror han hade glömt GPS'en hemma och nu hade gett upp försöken att hitta hem. Antagligen var han ute efter någonstans att tillbringa dagen på för att sedan återuppta sitt letande efter hus och hem när mörkret åter föll. Då slog det mig att djur gör också fel. När man läser om djur, eller ser på naturfilmer, så verkar allt så perfekt ordnat; alla gör precis vad de ska, rollerna är huggna i sten och ingen gör några avsteg från dem. Men precis som vi människor så schabblar även djuren, det vore väl konstigt annars. Jag undrar bara om det, precis som hos oss, finns exemplar hos djuren som är mer olycksbenägna än andra.

Själv tillhör jag de där som inte kan hålla i en hammare utan att slå mig på tummen, det har gått så långt att jag alltid har ett paket plåster i bakfickan när jag ska göra något med verktyg inblandat. Än har jag alla fingrar och tår i behåll, men det kan nog mest skrivas på tur-kontot. Å andra sidan har min kropp lärt sig att läka fort, den vet ju aldrig när nästa sår dyker upp. Jag sitter ofta och skrattar åt videos på nätet där folk gör bort sig på olika sätt; vilka amatörer! Hade jag bara en kamera så skulle jag vara kung på Youtube.

Ha en skön dag alla!

till nykterheten, friheten och livet?
Så fint att du hörde av dig. Allt gott, puss & kram ? / mt

Nu kan du vara stolt över dig själv. Du har stått emot både eget och fått känna på din mans sug på alkohol.Du har lugnt ridit igenom stormarna med dina verktyg du skaffat dig.. Jag är så glad för din skull. Skulle vilja ge dig en grattiskram. Men du får tänka dig det idag i stället.Fantastiskt bra jobbat!!!

Instämmer med Murisen, nu en månad sedan livstecken. Med tanke på hur muggit du mådde efter rundan i våras, hoppas jag innerligt på din nykterhet. Det är det som gäller och det du förtjänar! Oavsett, släng iväg ett par rader. //PP

Tänk vad fort tiden har gått ändå! Bra jobbat!

?

6 mån är grymt bra! Så skönt att du slipper tänka på alkohol dagligen, att vara nykter är numer det "normala" för dig ?????

Hej allihop. Har tänkt skriva förut idag men inte kommit mig för. Ibland går dagarna utan så många funderingar. Ganska skönt egentligen. Dessutom är vardagen smått tillbaka och därmed finns mindre tid för reflektion till allt. Just nu reflekterar jag över mkt annat som pågår dock. Skolstarter osv.

Att möta lärare och föräldrar och andra vårdnadshavare i samband med barnen gör mig åter igen tacksam för min nykterhet.

Ingen har sett mig köpa öl eller vin etc. Inte för att jag tror någon av dem skulle bry sig ett dugg om det, men jag som hade så låg självkänsla för ett halvår sedan hade tänkt att de säkert sett mig många ggr osv. Känt mig mindre värd. Som en usel person. Misslyckad. Skamsen.

Imorgon är det 6 månader sedan jag slutade dricka. Jag är så glad för det. Och att jag stått emot när jag förr i tiden hade fallit.

6 fina månader har det varit.

Nu har jag hängt upp min tavla som symboliserar mitt nya liv. Den ser mig rakt i ögonen och påminner mig (motivet har ögon alltså ?). Det känns som den ser rakt in i mig och säger "Kom ihåg vem du är. Vad du har bestämt och varför. Du får absolut inte ge upp det. Aldrig nånsin. Du kan! Du ska! Ingen ska trampa på dig".

Kram alla!

Grattis till dina 3 år och till friheten som kommer med nykterheten.

Kram
Ellan

till 3 år utan alkohol! Så bra! Visst är det kroppens naturliga tillstånd.

Vill bara skicka en styrkekram och mycket glädjande att du verkar vara på benen igen. Ser fram emot att läsa din insiktsfulla rader under hösten. Personligen älskar jag hösten, inga krav, bara njuta av friskheten i naturen och förändringen inför vilan. Sköna träningspass i mustig luft och varför inte regn, motvind och 1 plusgrad = träningen känns ännu bättre efteråt och man känner att man lever :-)!
Kram

Ingen nämnd ingen glömd. Men jag vill svara dig, Rabbitgirl, eftersom du ropade. Tänkte först i din egen tråd, men, äh, fortsätter här.
Vad jag förstått har du drabbats av olika kroniska sjukdomar som påverkar din vardag väldigt mycket. Handlar det även om binjurar mm påverkas ju måendet otroligt mycket. Jag tror det var något åt det hållet mina största rädslor handlade om innan man hittat vad det var för fel på mig. Cancersjukdom som skulle kräva tuffa behandlingar och kanske livslånga "men", eller som sakta skulle nöta ner hela kroppen. Eller i värsta fall inte kunna botas.
För att hantera rädslan började jag tänka ut strategier, i den mån jag orkade tänka. Någon mening och någonting som gör livet värt. Som tur var behövdes inte just de strategierna, de livslånga, men på ett sätt befinner jag mig ändå i den situationen just här och nu.
Jag kommer förmodligen bli helt frisk igen inom några veckor. Tröttheten kanske sitter i längre. Samtidigt vet ingen någonting om morgondagen, och det är väl så du hanterar ditt liv, Rabbitgirl, genom att leva nu. Alternativet är ältande eller oroande eller bitterhet, så valet att leva nu är rimligt och antagligen det enda som funkar i längden. Nu är inte alltid en behaglig plats att vara på. När smärtan eller rädslan eller sorgen är allt för plågsam är nu en väldigt obehaglig plats. Det nuet är du i just nu. Det obehagliga. Här skulle jag faktiskt gå ut ur nuet en stund. Avleda är inte att undvika. Ibland behöver vi vila från de svåra känslorna en liten stund. Vad KAN du göra (utifrån fysik, omständigheter mm)? Gör det. Vila så ofta du måste. Då blir känslan att man tar sig framåt även om sträckan kanske är minimal.
Idag vaknade jag utan feber, men med huvudvärk, tung andning och klåda. Kände panik över att det går så oändligt långsamt och lättnad över att det ändå verkar ha vänt. Jag konstaterade sorgset hur mycket muskelmassa man kan förlora på två veckor. Nästa tanke, men jag har klättrat över betydligt svårare hinder och kommit upp ur djupare hål än det här, fokus på vad jag skulle kunna göra idag, för att påbörja rehabiliteringen. Jag vill vara på väg någonstans för då motverkas hopplöshetskänslan och hindrar bitterhet och ältande. För mig spelar det ingen roll om det handlar om tio tåhävningar för att förbereda fötterna på kommande löpning. Jag gjorde tio tåhävningar på varje fot, och några långsamma knäböj med fokus på att lära musklerna från scratch en helt korrekt rörelse. Inte riktigt samma träningsnivå som förrförra helgens sju mil cykling följt av en mil terränglöpning ena dagen och tolv mil cykling nästa dag. Men utifrån givna kort, vad jag kan just nu, ger det mig signaler om att det är dit jag ska igen och redan påbörjat resan.
Att göra det man KAN. Inte värdera, bara göra.

den relation jag varit i under så många år. Personen jag har en relation med dricker en del men sköter sig i övrigt.
Så ser det ju ut för många och ingår ofta i konceptet tvåsamhet, att båda eller den ena dricker lite för mycket. Och att det är något normalt i vår kultur.
Personen och jag lever inte ihop även om vi då och då snuddat vid tanken på det men sedan jag slutat med alkohol, så har jag omvärderat detta med att leva ihop Jag har förklarat för x varför jag slutat med alkohol och det har inte varit något konstigt med det. Jag har också erbjudit att stötta x om det finns behov av hjälp att sluta använda alkohol. Mer än så kan jag inte göra.
Funderar över min lojalitet, för på något vis har jag ju ett hopp om att x ska sluta dricka så mycket..och jag är där i skugggorna och väntar.
För jag vill ju leva i tvåsamhet, men jag vet inte riktigt hur det ska gå. Och kanske inte med x..eller jo med x om alkoholen inte var så framträdande. Kanske att jag gör mig själv en otjänst som låter relationen fortgå..och att jag väntar förgäves.

Stor varm krya på dig kram
Med din otroligt starka vilja är du på benen igen inom kort....

Kramar

MM

Det var ett tag sedan jag var in här och jag har saknat dina fantastiskt insiktsfulla texter! De senaste två inläggen var däremot inte alls roliga att läsa, jag hoppas du är på bättringsvägar!

Idag,så sitter jag med en känsla av sorg i bröstet.

En tyngd av vetskapen att mitt gamla liv med medberpendetrådar åt alla håll är över.
De är kapade och avslutade,eller åtminstone mer sunda.

I det står jag då kvar med en övergivenhet och sorg istället för den frihet och lycka jag kände igår.

Tydligen är jag inte riktigt klar med min inre resa än.
Det visste jag väl iofs men det känns ändå tungt med en dippdag.

Jag har lovat mig själv att inte analysera sönder det som händer i mitt känsloliv.
Bara låta det vara där och rumstrera om.

Läste idag strofen om att det är inte så svårt att visa sig naken.

Att visa sig riktigt naken är att blotta sina svagheter och sin längtan.
Och det är i det jag är idag.

En hunger efter det beständiga,trygga där jag är centrum,viktig och behövd.

Jag saknar mina medberoendemänniskor som gav mig existensberättigande.
Utan dom är jag ett instrument utan ljud.

Att skapa mitt själv och min dag utan dessa komponenter är vissa dagar en så stor utmaning att jag bara vill gå och lägga mig igen och strunta i alltihop.

Jag kan känna en ambition att starta upp ett projekt,vilket som helst som får mig att känna mig levande.

Just nu känner jag mig död och ledsen inombords och vill fylla mitt inre med innehåll som kommer utifrån.

Jag vet att det inte är svaret.
Jag måste bara ta det lugnt och vänta ut detta.