Senaste kommentarerna i forumet

Jag vet inte om det är jag som är fobisk... men jag föreställer mig att attraktionen jag känner när jag träffar någon som "har det som jag"... kan vara lurig. Jag tror det kan bli problem med gränserna och att det blir rörigt värre. I missbrukarsituationen ställs allt på sin spets och jag behöver motstånd, inte medhåll, först och främst. Något annorlunda. I alkoholdimmorna slätas gränserna ut, allt blir till behaglig harmoni – det vill jag undvika just nu. Därför vill jag bibehålla min anonymitet här. Vara personlig men inte privat. "Möjliggöra intimiteten och uppriktigheten". Bättre förstå vem jag är.

Åter blir jag så överväldigad av det fina stöd som ni användare ger varandra. Ensamhet är en dålig kombination med oro och här inne möter ni varandra. Ofta snabbt och med empati.

Det händer ibland att deltagare vill vara till mer hjälp än vad detta forum ger utrymme för och det finns möjligheter att komma i kontakt med varandra genom oss på admi. Sänd oss ett mejl så förmedlar vi kontakt om båda vill. Alkoholhjälpen är ett anonymt forum av många skäl, främst för att det har visat sig vara hjälpsamt för så många. Det är fint att se att ni är så många som skapar relationer här samtidigt är det just anonymiteten som ibland möjliggör intimiteten och uppriktigheten.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hur känns det idag? Blev det någon sömn inatt?

för hälsningar och grattis.

Grattis till ett klokt val för dagen
Önskar dig en fin dag

i följd bestämmer jag mig för att vara nykter och fri i dag.

Det kan finnas flera anledningar till att dina fötter svullnar men jag kan nästan säker säga att det inte har med sömnbrist att göra. Är ingen läkare, inte ens på hobby nivå (haha) men läser väldigt mycket och läste även en del om kroppen och dess funktioner under mina psykologi studier, är och kommer inte heller bli psykolog eller terapeut eller något liknande utan ville förkovra mig och lära mig förstå hur människan reagerar och agerar i olika situationer och vad som får oss att göra det vi gör. Jobbar som mellan chef och vill förstå mina medarbetare och mig själv bättre.
Lång utläggning, förlåt men vill inte att du ska tro att jag sitter här och hittar på massa konstigheter för du ska ta dina svullna fötter på allvar.
Det är inte helt ovanligt att fötter svullnar och du får vätskeansamlingar runt vader och anklar och i synnerhet fötter efter ett långvarigt alkoholintag, eller som i ditt fall ett par ganska tuffa dagar. Detta kan bero på att du får försämrad blodcirkulation på grund av alkoholen, blodkärlen drar helt enkelt ihop sig. Har du hamnat i ett stilla sittande läge vilket inte heller är speciellt ovanligt under en pågående period så kan detta skapa ett så kallat ödem, alltså vätska i fötterna. Inget av ovanstående är speciellt farligt för dig, skapar mest obehag. Du kan pröva med vätskeersättare för att återställa vätskebalansen. När jag drack alkohol svalde i alla fall inte jag något som det inte var alkohol i, skulle tro att det är så för det flesta med vår sjukdom. Detta gör att vi blir uttorkade (en självklarhet kanske men inte alltid under ett aktivt drickande). Att blodkärlen drar ihop sig är heller ingen jätte fara, lösningen är tyvärr enkel, drick vatten, jos eller något liknande och försök att lite försiktigt börja röra på dig så kommer det bit för bit bli bättre.
Däremot är svullna fötter också ett tecken på och kan orsakas av diabetes och då ska du per omgående kontackta sjukvården.
Det är även ett tecken på njursvikt/leversvikt och hjärtproblem, detta är ju ganska ovanligt men ändå inte att bara ignorera om du inte märker någon skillnad med vätskeersättning eller att du börja röra på dig.
Mitt råd, ring 1177 omgående eller be någon du har förtroende för göra det. jag ställer självklart också upp om det behövs.
Snälla ge mig en återkoppling på vad som händer och hur du väljer att göra.
Växla till mailen om du vill vara mer privat.
Jonnie

Mina fötter är alldeles uppsvullna. Väldigt orolig för detta.

Missade å nämna att jag själv har en sömnlös period, beroende på min bipoläritet. Mår i övrigt bra med har ett kraftigt minskat sömnbehov så känner du behov att skriva eller prata av dig så skicka bara ett mail eller skriv här på forumet, kommer ha lite koll på det.
Men försök att sova några timma i alla fall Då kommer du känna dig lite bättre i alla fall.

Tack snälla Jonnie.

Finns här och hjälper dig så mycket jag kan i din kamp.
Du hör av dig om och när du vill, ställer inga krav och det är dina villkor som gäller.

Ta hand om dig.

Tack snälla för det. Uppskattar din omtanke.
Hör av mig.

Jag läste tyvärr ditt tidigare inlägg om hur du flydde till hotellet osv efter jag skriv mitt inlägg, inte för att det hade spelat någon roll men fick ändå en annan bild av hur du säkert mår just nu och kan tyvärr inte annat än känna med dig.
Absolut inget konstigt med att känna att man behöver trappa ner. Alkohol är ett gift och lämnar det kroppen för fort kan det gå illa på många sätt, inte minst psykiskt. Du har kommit långt ska du veta.
Du verkar genuint ångra ditt återfall och hur du hanterade situationer efter ditt och din frus gräl.
Du tar ett eget ansvar för din situation, som inte en person som på allvar menar att bryta med alkoholen skulle gjort.
Du har en ärlig ångest, alltså inte bara en vanlig "fylle" ångest. Tyder på att du har viljan och enligt mig styrkan att förändra/ändra på din situation.
Om du dricker folköl eller starköl har ju knappast någon egentlig betydelse mer än för dig, menar absolut inte att fördömma eller förlöjliga hur du tänker men alkohol som alkohol. Det viktigaste är ju ändå att du har viljan och önskan att återgå till livet utan A. Sömn är som du själv nämner viktigt, kroppen och hjärnan måste få vila för att kunna återhämta sig, vet av egen erfarenhet att det inte är så lätt att bara lägga sig å sova när hjärnan går på övertid. Ett tipps, oavsett tid på dygnet, gå ut och ta en lång promenad. Vid sömnproblem måste du bryta mönstret, alltså att ligga å glo på tv eller ligga å snurra runt i sängen. Gör något annat men försök att inte drick dig till sömns, som du själv vet så blir den sömnen inget vidare och du kommer inte må bättre i morgon i så fall.
Är du på väg att krassa totalt tycker jag faktiskt att du ska ta dig in till psyk och få tillfällig hjälp där, inget fel i de. Återigen, du har en sjukdom som behöver behandlas precis som alla andra alvarliga sjukdomar.
Jag är själv allkolist med diagnoserna bipolär och ADD så jag vet verkligen hur svårt det är att acceptera och ta professionell hjälp, men som jag tolkar dig så är du tillräckligt med i matchen för att ta det beslutet själv. Uppfattar dig (på sättet du skriver) som samanhållen med väl fungerande tankeverksamhet så du kommer fixa detta och komma igenom denna period, även om det är tungt nu.
En personlig fråga, hur är relationen för tillfället med din fru och dina barn?
Min mailadress är (redigerat av admi, se nedan inlägg) om du hellre vill ta det där, ditt val, jag önska och vill bara stötta dig i din kamp.
Kämpa
Jonnie

Det låter som en fantastisk plan. Jag skall göra allt för att få ner kroppen i lite varv. Hela kroppen behöver sova nu. Jag har sovit så illa den senaste veckan. Ett under att jag står upp. Jag skall försöka avsluta drickandet nu så att jag har lite tid om jag somnar. För det handlar bara om tiden nu.
Den känslan som kommer när det börjar lätta och man äntligen kan andas ut. Obetalbar. Och den finns bara ca 72 timmar framför. Bara.

När det känns som man inte får luft plötsligt. När täcket känns som kedjor. När huvudet är så fullt med tankar så det känns som en bisvärm som ilsket surrar runt därinne. Alla om, kanske, men, borde, kunde, skulle ha, ifall inte, men om ändå inte som åker karusell i resonemanget. Den plötsliga ivern att bestämma sig för att vara positiv som lika snabbt byts ut mot en dödsångest.

Tänk att vi på var sin sida av problemet med alkohol ändå mår ganska likadant? Det har jag aldrig riktigt tänkt på, man ramlar liksom in i sin egen sida av det hela bara.

Det enda som brukar få mig att somna såna kvällar, som jag även haft otaliga av på sistone, så är det att tvinga mig själv att tänka nåt bra som ska hända i framtiden. Hur oansenligt det än må vara, att se bilden framför sig hur man äter en glass med sitt barn på en solig parkbänk på en varm solig sommardag tex. Att tvinga sig att bara fokusera på den glada bilden, försöka leva sig in i hur det känns både fysiskt och mentalt just där man föreställer sig vara. Efter en stund lättar värsta tungsinnet då tycker jag och när man då kan slappna av lite brukar sömnen smyga på. Vet inte om det alls kunde funka för dig men kanske värt att testa?

Jag skall ta mig ur detta. Det är en sak som är säker.
Min hustru sa till mig att ställ dig och skaka på rumpa och armar. Skaka hela kroppen. Ja sa det gör jag redan.
Och försök sedan ha panikångest. Hahaha...det går inte. Vi skrattade gott åt detta.

Visst är det så. Det är lite svårt att hantera panikångesten som satt in. Den gör att det blir svårt att sova.

Försök få lite sömn inatt, utvilad funkar allt så mycket bättre ?

Tack snälla för ditt mail. Verkligen eftertänksamt.

Hejsan Jonnie!
Stort tack för ditt mail.
Jag har några personer som kommer hjälpa mig i de närmsta så det känns bra.
Jag har inte hållit mig vit idag. Jag har druckit folköl för att trappa ner. Känns dumt att skriva trappa ner. Låter som jag hållit på hur länge som helst. Jag började dricka i lördags och har druckit sen dess av varierande mängd. Dagens folköl är ju bara jobbiga att få ner sig. Planen är att försöka få lite sömn inatt och sedan bryta helt. Jag sov inte en blund inatt.
Risken är väl att det blir en likadan natt.
Thomas

Jag hoppas du inte misstycker att jag från "andra sidan", anhörigforumet, sänder dig en hälsning. Jag har själv en make som inte vill kännas vid att hans drickande är ett jätteproblem och jag tror hans fylla ikväll blev sista spiken i kistan och jag kommer flytta ifrån honom nu.

Jag blir så berörd av det du skrivit och det hörs hur du kämpar. Vi som lever med er som dricker har ett eget mående att kämpa med och även om din fru kanske skulle vilja hjälpa dig, för det gör vi nog alla innerst inne, men ibland tar orken slut för oss också och vi måste välja att lämna för att rädda oss själva.

Du har varit nykter länge förut och du verkar må ohyggligt dåligt över det som nu hänt. Jag hoppas verkligen du orkar kämpa ifall du vill behålla din familj och ditt företag, du har så oändligt mycket mer att se fram emot om du kan låta bli alkoholen!

Om du orkar med lite extra självplågeri tycker jag du ska läsa lite trådar på anhörigforumet, för att ge det lite perspektiv - din frus perspektiv- för att du förhoppningsvis ska finna en styrka och motivation i att hålla dig nykter med tanke på vad ditt drickande utsätter din familj för. Jag vill inte göra dig mer knäckt, men jag hör nånstans i det du skriver att du vill hitta dendär sista starka motivatorn att hjälpa dig själv vilket även skulle hjälpa hela din familj. Att förfalla i självömkan över det som hände hjälper ingen, se istället till att göra morgondagen bättre! Du kan, för att du vill!

Jag önskar dig all lycka till på vägen och kommer säkert att titta in igen för att se hur din förhoppningsvis positiva väg framåt ser ut!

Kul med jobbet! Hoppas du kan hitta lite ro i livet med nytt jobb. Ibland är det skönt när man vet vad som ska hända. Studier är en osäker tid.

Du e grym.
Kämpa på och tänk och hitta denna känsla inom dig när det är motigt och suget smyger sig på.
Du är en kämpe..

Kämpa på Thomas.
Har själv varit ren i 2 år och 3 månader, inga återfall men utan att ha tagit det kan jag förstå din ångest och att självkänslan tar fruktansvärt med stryk. Men kära broder i denna djävulska sjukdom, det är just det, en sjukdom. Det har inget med din karaktär eller dig som person att göra, det är en sjukdom eller sjukdomstillstånd. Oavsett så är det något DU kan kämpa emot, du behöver dock finna det sätt som passar bäst för dig, vi är ju alla olika och behöver olika hjälp vid olika situationer.
En dag i taget är det enda som gäller och du måste vilja det för din skull och inte för frugan eller barnen för då kommer du aldrig bli fri från det helvetiska begäret (även om det aldrig försvinner helt går det nog att ta kontroll över det).
Har du lyckats att hålla dig vit i dag? Tar du stöd från någon helt utanför din närhet, sponsor eller liknande?
Jag själv är ingen AA person, trivdes inte där. Däremot kände jag mig betydligt mer bekväm på NA möten även om det är längesedan jag var på ett sådant. Jag har en kurator jag kan prata med och det är bra för mig i alla fall.
Finns här om du behöver något.
Jonnie

Satt och somnade till lite eftersom jag inte sovit en blund på hela natten och när jag vaknade till var kroppen i full panik.