Senaste kommentarerna i forumet

AlkoHyper, hur går det?
Idag har jag sämre dag och allt känns så overkligt meningslöst. Det är mörkt ute, jag hade mina vanliga mardrömmar pga kortisolet, de är så tydliga och verkliga. Var tvungen att duscha på morgonen för att jag var helt genomsvettig, trots att jag duschade igår kväll.
Försökte träna igår och det gjorde så ont och var så himla jobbigt och deprimerande.
Hur är framtiden? Hur klarar man allt detta? Denna kombination av intet och det att man ska leva lite till? Mina barn är vuxna, på gott och ont.

Tack bedrövad sambo för varma ord. Det hjälper verkligen och ger hopp i allt osäkerhet. Jag får panikanfall, imorse handlade det om det att jag har bara en njure, kommer den påverkas mycket negativt av noll binjurar? Ingen vet i dagsläge.
Demonerna.

Var är du AlkoHyper? Orkar du skriva?

Välkommen hit! Skriv och läs mycket här på forumet. Skriv om sorgen, skriv om ditt drickande. När man skriver tvingas man sätta ord på vad man tycker, tänker och känner. Samtalshjälp är också bra, få prata av sig med någon som är proffs. KBT-terapi har hjälpt mig när jag fastnat i destruktiva tankemönster. Frisk luft, motion, bra kost och tillräckligt med sömn är också viktiga byggstenar.

och jag också. Nu går han med en tratt på huvudet, i tio dagar ska han ha den på, dag som natt. Jag hade hoppats att jag skulle kunna ta av den när vi går på vår morgonpromenad åtminstone, men det låter sig inte göras; så fort han får tillfälle sätter han sig ner och börjar slicka på såret. Å andra sidan har jag fått mig många goda skratt, han ser för festlig ut. Tratten är större än han själv, så han fastnar konstant i dörrposter, sedan står han där och gnäller tills jag kommer och tar loss honom. Att själv backa sig loss ingår inte i hans repertoar. Så nu har han klurat ut att om han följer mig tätt i hasorna, tratten tryckt mot mina smalben, så kommer han dit han ska utan incidenter. För mig är det en intressant upplevelse; att försöka gå med en stor plastkon som ideligen puffar på mig bakifrån. Mat och vatten får jag servera honom genom att sticka in en skål i tratten, än har han inte klurat ut hur han skulle kunna göra det på egen hand. Kan bli jobbiga tio dagar, men jag antar att vi vänjer oss.

Ha en bra dag!

Hej på er alla som försöker döva sorg med alkohol. Min erfarenhet är att det inte funkar. Förlorade min man för ett år sedan, jag dricker vin för att döva känslorna men det enda som händer är att jag gråter hejdlöst. Finns det någon där ute i Cyberspace som har förslag på något bättre sätt att hantera det hela?

Oj, Oj Ellan .. som jag känner igen mig , vet att jag skrivit det tidigare ..
men det är som dina ord kunde vara mina egna rader ..
Den sjukliga besattheten av A ..
ju mer jag får distans och tiden går så förstår jag hur illa ute jag var ..
Sommaren för två år sen när jag mådde som sämst så ..
kunde jag börja dagen med ett eller ett par glas vin ..
Idag ser mitt liv annorlunda ut ..
A och jag är klara med varann ..
och så härligt att höra att du också är det ..
Även om resan har varit lång och jobbig ..
och som du säger så är det smärtsamt att inse allt
elände som alkoholen har ställt till med ..
Att vara fri och kunna bestämma själv över sitt liv är en sån ..
Obeskrivlig Lycka .. Kramar igen

i Hässleholm och träffat gamla och nya vänner, många glada nyktra människor. Särskilt gladdes jag åt de unga som hade en framträdande plats och tillförde nya grepp samtidigt som de stabilt höll sig till traditionerna. Jag känner stor tacksamhet över att få ta del av sådan gemenskap. Också förundran över att det faktiskt är möjligt att det svåra kunde bli så bra.... men framförallt tacksamhet. Tack❣️/ mt

Tack för inlägg och hälsning Ler och Gunda.❤️ Härligt att du hittat AA och en sponsor. Jag tror att du hittat din väg ur skiten.

Funderar lite på detta med frihetskänslan. Att inte känna mig besatt och inte behöva leva i klorna på alkoholdjävueln. Och på hur otroligt sjuk jag faktiskt var. Det smärtar fortfarande när jag tänker på vad jag har missat i livet och hur det blev. Men det är ok att det gör ont. Jag tror tom att det är en sund känsla. Den påminner mig också om att jag inte vill tillbaka. Aldrig vill jag bli så sjuk igen att jag prioriterar alkoholen för livet. Att vinet var viktigare än allt annat. Kunde inte tänka mig att vara utan. Nu slår det mig snarare att det är ju för tusan bara alkohol. Det är en sak i världen jag inte tål för då blir jag sjuk, riktigt sjuk. Allt annat är tillåtet för mig (undantag andra kemiska substanser såklart) så vilka möjligheter jag har. Ju mer jag arbetar med mig själv desto större blir frihetskänslan. Jag står inte längre och stampar på samma ställe, jag utvecklas, jag förändras och jag växer.
Idag visar appen att jag varit nykter i 495 dagar! Första året var tiden väldigt viktig för mig för jag visste att tiden var min vän. Nu är det mest kul att se att dagarna går och de blir fler och fler. Hade jag fixat detta utan AA? Jag vet faktiskt inte. Det är möjligt att jag gjort det pga trycket från jobbet och de prover jag lämnade under det första året. En sak vet jag i alla fall. Jag hade inte mått lika bra i nykterheten som jag gör idag. Att ha gemenskapen som grund och dela erfarenheter med andra. Det hjälper enormt. Jag är inte nykter för att min arbetsgivare kräver det. Jag är nykter för min egen skull. Det är inte synd om mig heller som inte kan dricka. Jag kan dricka... men det skulle innebära att jag förlorar mig själv igen. Jag skulle förlora friheten och jag skulle förlora livet. Så därför avstår jag.

Kram
Ellan

Ja, den har jag sett. Bra! Hon kommer då alltid att vara "mimmi"! :-)

Vilken otrolig resa och tack för stt du delar.
Nu har även jag hittat AA och i dag ska jag träffa en tjej som ville bli min sponsor.
Har också haft kontakt med några fler som också erbjudit sig stt hjälpa mig.
Spännande att se vad detta tar mig.
Stort grattis till din nykterhet.
Kram. ?❤️?

Du har tagit ett beslut att göra en förändring nu, klokt steg att ta att börja berätta och skriva här. Nu funderar du på hur du ska göra med den vänner du har, om du ska bryta kontakten eller ej. Du verkar ha varit ute med dem och klarat vara nykter, de stöttar dig samtidigt är du orolig att du ska falla tillbaka dit du inte vill eftersom de inte gjort samma val som du. Det är säkert olika för många hur de väljer att göra, förhoppningsvis berättar fler här på forumet hur det är för dem eller om du kan läsa i trådar och hitta något som passar dig.

Finns något mer du tänker du kan vara hjälpt av utöver forumet?

Ibland kan det ta lite tid innan man får svar, fortsätt gärna skriv och läs!

Återigen, välkommen!

Vänliga hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

Vilken fruktansvärd upplevelse. Håller tummarna för att allt ordnar sig med tiden.

Styrkekramar!

Du varit med om. Ta hand om dig, var rädd om dig!!
sänder styrkekramar. ❤️❤️

Nu får du användning för all din kompetens och "sisu". Det ska gå bra!

Sitter jag och har rätt full fm.
Hundar ska ut,paj och köttbullar ska fixas för lunchgäster.
Min stuga ska snabbstädas.
Och vad gör ullabulla?

Jo hon vaknar när hon sovit klart.
Dricker sitt kaffe och känner ingen stress någonstans.

Något har hänt och det känns gott.
Är det måhända sinnesron?

Hej på dig,

jag har inte skrivit i din tråd tidigare, men läst en hel del av det du skriver. Vill bara skicka all styrka som jag bara kan uppbåda till dig! Hoppas innerligt att du snart ska få bli bra igen.

Stor kram

Hej Gabriel,

välkommen till forumet! Så bra att du har hittat hit och så fantastiskt bra att du lyckats bryta ditt destruktiva beteende! Väldigt, väldigt bra gjort!

Jag är väl kanske inte rätt person att ge dig några råd. Är typ dubbelt så gammal och i en helt annan livssituation, MEN tant har också varit ung och festat som en tok. Tant har också reflekterar under de senaste åren över samma frågor som du. ;-)

Hur eller hur, så slutade jag dricka för över tre år sedan. Då kändes det både konstigt och jobbigt - det där med ens vänner. Behövde jag "skaffa nya" eller hur skulle det funka? Nu handlade det inte om att jag var ute och festade hela tiden, men då vi umgicks ingick alltid ganska stora mängder alkohol. Det hela har liksom löst sig med tiden. Jag dricker inte, mina vänner dricker, men de dricker mindre i mitt sällskap. Antar att det handlar om att en nykter har en lugnande inverkan på andra. Jag känner inte längre att jag måste ha nyktra vänner omkring mig, utan det går bra ändå. Däremot uppskattar jag inte människor som dricker för mycket och orkar absolut inte sitta och lyssna på en massa gaggande under alltför lång tid. Jag blir ganska irriterad och tycker att det inte ger något. Men det är ju hur min situation ser ut nu idag. Den är inte direkt jämförbar med din.

Men, som sagt, jag har ju också varit 20. Då söp jag ordentligt och festade hårt flera gånger i veckan. Där hade det varit svårare för min del att sluta och sedan fortsätta och hänga med samma kompisar. Alltså är du väldigt stark som fixar det. Vad som hände för min del var att jag träffade en kille och då bröt jag med alla och bara lade ner alkoholen (inte heller att rekommendera - han var både svartsjuk och kontrollerande). Men jag har funderat på vad som hade hänt om jag inte hade träffat honom. Då hade jag nog gått ner mig ganska fort. Jag skulle säkert ha börjat med andra droger, för jag hade liksom tröttnat lite på alkoholen. Jag tänker att om du klarar av att vara nykter och fortfarande hänga med kompisarna så är väl det bra, men är inte risken stor att du trillar dit igen? För min del hade det inte funkat alls - men det är ju jag det. Sedan funderar jag på om du kommer att fortsätta att tycka det är kul att hänga med dina vänner som är både fulla och höga? Det ger dig inte särskilt mycket "i utbyte". Det kanske därför blir naturligt att du börjar söka dig till andra och träffa nya vänner som har andra intressen? Då handlar det inte om att bryta upp och klippa av band, utan snarare om att man växer ifrån varandra. En annan tanke är ju också att man fortfarande är vänner och träffas, men du kanske inte är ute med dem under helgerna. Veckan har ju fem andra dagar också. ;-)

Hur du än gör, så önskar jag dig lycka till och så hoppas jag att du orkar stå emot och hålla dig nykter/ren! Fortsätt gärna och skriv här, för det är ett fantastiskt bra stöd.

Min dotter är född med defekt hypofys pga fosterskada, och har substituerats med hormoner sen en månads ålder. Hon fyllde nyligen 18 år. När medicinen är inställd funkar det alldeles utmärkt. Det blir jobbigt inledningsvis förstås om du ligger på plus i kortisol nu, efter operationen noll, och sedan ska du hitta rätt nivå. Men din inställning underlättar enormt! Livet är nu, nu, nu. Det har min dotter lärt mig också. Hon har dessutom en utvecklingsstörning och lever verkligen i nuet. Men maken till livsnjutare finns inte heller.

Så fruktansvärt jobbigt för dig, och familjen. Mina barns pappa fick blodförgiftning och låg inlagd en vecka på medicin, med jättehög feber. Flera gg hann jag tänka "han dör kanske, och jag blir ensam med barnen". Ibland har livet svåra prövningar för oss. Förstår att du med ditt kontrollbehov och träningsmani har en enorm mental prövning framför dig. Men så skönt ändå att du är på bättringsvägen!

Idag är dagen med stort K, k som i kastrering. Eftersom jag är en person som oroar mig så satte jag redan igår igång med att måla upp alla tänkbara skräckscenarier inför dagens expedition till slaktaren. Jag försökte hålla skenet uppe men hunden genomskådade mig enkelt och blev så nervös att han gjorde på sig. Inne. Så det enda jag kunde komma på var att tillbringa hela resten av dagen framför tv'n, på så vis blev jag distraherad och hunden lugnade ner sig. Mycket snart ska vi påbörja den drygt timmen långa färden till veterinären och jag börjar jaga upp mig. Tur att hunden har sin plats längst bak i bilen, kanske märker han inte hur stressad jag är.

Ha en fin dag ni andra, för egen del blir den knappast bra förrän jag får tillbaka min hund, vid liv.

Vi får "skicka" kramar till varandra här ^_^
min mamma säger bland annat till mig att hon ångrar att hon hade barn med min pappa...... Hur dumt låter inte det?.

kram ❤️

tack för ditt stöd <3. Har funderat på att prova al anon

Kära fina du, önskar att jag kunde ge dig en stor stor kram. Be aldrig om ursäkt för dina önskningar. Du är värd så mycket mer än du kan ana.så Ledsen jag blir att du har haft det så tufft, så onödigt. Hoppas du kan få stöd från flera håll så du kan få gå vidare med ditt!
Kom ihåg att det var aldrig ditt fel, aldrig ditt ansvar. Det är din mamma men du förtjänar så mycket bättre, hon förtjänar inte dig.
Läs trådar och prata prata prata. Se ljuset i framtiden ☺️ all styrka till dig. Kram❤️

Den kan vara i "öppna arkivet" annars googla på namnet. Hon som spelar "Mimmi" i Reine och Mimmi i fjällen, har huvudrollen. Den är jättebra för jag kände igen mig. Mamman jobbar och döljer sitt drickande. Hon försöker sluta dricka. Sonen tycker det är jobbigt, även pappan. Mamman spårar ur gång efter gång. Ja ni får se mer själva :) Det finns mer filmer om man googlar..Kram..

råkat ut för AlkoDHyperD.

Hoppas verkligen att du blir återställd och frisk snarast.

Känner igen mig det är svårt. Men kom ihåg att det inte är omöjligt jag har också bestämt mig för att bli nykterist.
Hoppas allt går bra gör dig uppdatera gärna hur det går !