Senaste kommentarerna i forumet

Jag håller med Pi! Försök återanvända dig av de som hjälpte dig förra gången och utöka de verktygen med det här forumet. Det kan vara väldigt skönt att komma in här och bara skriva av sig, att läsa om hur det går för andra, hur de hanterat olika situationer och finnas styrka för att vara nykter.

Hur mår du idag?

Läser och får en klump i magen. Hur mår du idag? Har du klarat av att vara nykter? Finns det vänner du kan prata med. Låter som du inte ska vara ensam med din ångest just nu.
Jag känner igen mig i mönstret du beskriver om att du haft en lång nykter period och sedan flera (mindre?) återfall. Lurigt det där med hur det kan smyga sig på och sedan bildligt talat explodera.
Vad var det som hände? Även om man lätt kan se ett samband mellan stress och återfall så hade du många års nykterhet bakom dig. Livet är ju inte helt utan stress, har du strategier sedan din nyktra period som går att ta upp igen?
Hoppas du klarar de här första jobbiga abstinensdagarna och fortsätter skriva här. Kram

I inlägget du skrev i din andra tråd framgår det att du haft ett långt uppehåll på flera år, sedan haft återfall, och nu ramlat dit ordentligt på A igen.
Jag har också haft långa uppehåll och börjat dricka igen. Det är ingen höjdare. Man upptäcker att sjukdomen/beroendet finns kvar, vilande i en slags dvala, och bara väntar på att alkohol ska tillföras. Dessutom förvärras beroendet. Sjukdomen är progressiv.

Men det positiva är, att har man tidigare lyckats bryta och leva nykter, så har man erfarenhet och tidigare fungerande verktyg. Då kan man med en ansträngning lyckas igen. Kampen blir hårdare och svårare, men det går, med mycket vilja (och det har vi beroendepersoner mycket av) och djävlaranamma.

Mitt råd till dig är att du så snart som möjligt dammar av dina tidigare använda verktyg och tar upp kampen för att bryta med A. Du har ju tagit ett viktigt steg genom att skriva här. Läs bland trådarna här inne, här finns många bra råd och tips.

Styrka och pepp!

Dit vill jag också komma - något att sträva efter...

Jag kommer att välja en helt vit helg och det känns som att välja livet.

Tack för att du delar med dig av din historia. Ger mig hopp. Känner igen mig i mångt och mycket.
Tack

Ja det hoppas jag oxå att det är ? Vi märker vi märker ^^

Ja men precis. Det är som en jäkla dans detta där i början när man lär sig fallgropar och trillar titt som tätt. Det viktiga är vad du gör med det. Självklart är det okej att vara ledsen för att man känner att man misslyckats. Men om du verkligen tänker efter så är misslyckandet bara en känsla, du bestämmer hur du går vidare.
Ska du ta på dig offerkoftan och fortsätta misslyckas eller ska du testa ett annat sätt? Se hur mycket du faktiskt gör för att förändra ditt liv? Ger dig en klapp på axeln att du försöker. Fokusera på det braiga? Stanna upp i nuet och ta in det? Ifrågasätt dina tankar. Varför tänker jag såhär nu? Döm inte dem bara iaktta och ifrågasätt.
Du kommer klara det, om du verkligen verkligen försöker.

Puss på dig!

Tack för att du delar med dig av din erfarenhet. I vissa stycken känner jag igen mig själv mycket tydligt. I andra något mindre. 4,2 promille måste nästan varit livshotande!
Tack också för att du visar en väg ut. Alkoholismen kan behandlas!
vänligen
Ikaros

Förresten. Jag har inte skrivit här så ofta som jag tänkte. Jag läser litegrann men jag läser nästan mindre nu när jag har ett konto här. Känner att min alkoholproblematik är så fjuttig på nåt sätt. Eftersom jag inte har ett beroende (nu, längre, än)....

Men ja... det är ju ett beroende jag är här för att hindra. Så jag kommer fortsätta läsa och heja på alla här. Lider med er som lider just nu av den vidriga alkoholen. Det kan verkligen drabba vem som helst... ?

Nu har det gått tre veckor sedan jag registrerade mig här. Vill mest skriva nu för att inte tappa bort min tråd. Jag har druckit ett glas vin denna tid och det var borta på en middag. Eller det var knappt ett glas men nästan.

I övrigt går det bra. Mår väldigt bra psykiskt av det här alkoholstoppet. Tror också det är bra att stoppa innan våren och sommaren så att jag är avvänjd när värmen kommer och det är lätt att bli sugen... Har jag fått in vanan då redan kan det gå bra utan alkohol.

Jag vet att jag inte kommer att dricka hemma men blir jag bjuden på en middag eller så är jag osäker faktiskt. Men jag hoppas jag säger nej. Jag har inga besvär med att säga nej och tänker aldrig att någon ska undra varför men däremot vet jag inte om jag bara får lust att tacka ja liksom. Men jag tror inte det.

En sak som är bra för mig när jag tänker på "årshjulet" med högtider... midsommar, jul osv är att jag i flera år varit nykter dessa perioder. Tror jag druckit alkohol en enda midsommar i mitt liv. Så den triggern har jag inte. Däremot när solen skiner på framsidan av mitt hus... då kommer en särskild känsla. Men den arbetas sakta men säkert bort ☺

Det gäller att hålla sig sysselsatt också tror jag. Gå ut, åka och bada, träna, hitta på små saker när man är ledig som gör att man inte har tid över till att börja romantisera ett glas vin.

Just nu känns det så lätt. Just nu.

(Jag sover bättre också nu än för tre veckor sedan).

Vad kul med jobbet, grattis! :D 4 år är en lång tid och förhoppningsvis är det värt varenda timme :)

Det är fint att du säger att jag utvecklas för just nu känns det bara som att jag går baklänges, kanske är det de som behövs för att kunna komma framåt. Lite som när en bil kör fast, då måste den backa lite för att kunna komma framåt med förnyad kraft.

Låter som att du utvecklas, bra att du tänker efter och problematiserar alkoholen. Du är på god väg, fasten det inte känns så nu. Men du är på väg.
Ta en timme för timme, det är bra. Be alkoholen och dess tankar kring det bara dra åt helvete. Du förtjänar vila nu, och återuppbyggnad.

Jag fick jobbet! Börjar jobba i morgon :D ÄNTLIGEN!! 4års studier och jag fick det jag ville, och de ville ha miiiiiig YAAAAY!!! :D

Så fint <3 Det kommer du klara av galant!
Det finns ingenting som stoppar dig ifrån att bli den du vill vara förutom dig själv!
Någonting vi har som de andra inte har är denna kampen som gör oss dubbelt så starka. Efter detta är vi svåra att bräcka. Varje dag lägger vi till styrka och erfarenhet i bagaget.

Jag kände mig lite tom häromdagen efter uppbrott med en pojkvän och även efter ett tag utan alkohol och då sa min underbara vän såhär:
Nu har du vårstädat i ditt förråd. Du har tagit bort massa gamla saker du inte längre vill ha och slängt dem. Du har skurat alla väggar och lister, allt är skinande rent. Det är klart att det känns lite tomt! Men nu är du redo för att fylla på med massor av nya grejer! Denna gången kan du välja ut vad som platsar med mer omsorg.

Vilket pepp jag fick då! Ha en härlig onsdag. KRAM!

En dag i veckan, sjukskriven 25% sedan december. ADHD som sårbarhetsfaktor i kombination med hög belastning. FK bråkar lite men jag försöker få dem att förstå hur jag fungerar. Kan jobba hur mycket som helst tills jag kraschar. Det fungerar bara att inte vara på jobbet alls en hel dag annars skulle jag ändå köra på för fullt och förmodligen göra 120% arbete på 75% tid. Och idag var sonen sjuk. Vi har promenerat, lyssnat på musik, jag har masserat honom och vi har haft prat o mys. Bonusdag helt enkelt, även för honom då huvudvärken han var hemma för släppte efter lunch. Nu vilar vi.

Jsg släpper på kontrollen och tankarna på allt som måste göras här hemma,och det är skönt...
Jag vilar kroppen och hjärnan. Andas djupa andetag medan dammråttorna växer i hörnen och telefonsamtalen förblir oringda.
Skriver och läser. Blundar och lyssnar på mina egna andetag.
Ibland dyker tanken upp om att jag inte får något gjort, att jag förspiller min tid. En tanke som brukar leda till panik. Får inte panik. Konstaterar bara att det här är hemläxan.
Jag har stressat sönder både hjärnan och kroppen. Diagnos utmattningssyndrom står det ju i läkarintyget. Jag är sliten. Det allra bästa jag kan göra just nu är att bara ligga här och umgås med mig själv. Om det skulle till rätt medicin för att klara det må det väl vara så. Jag är pragmatisk. Alla vägar som leder i rätt riktning är ok.
Jag sover sju timmar per natt, vaknar halv sex varje morgon, hyfsat utvilad, tränar varje dag, men kan tillåta mig dra ner på mängd och intensitet om jag känner mig trött.
Jag kan låta bli att planera och kontrollera varje minut av dagen. Det måste inte bli helt rätt. Jag får missa saker. Och oj, vad jag missar och låter bli. Väljer bort. Det jag istället väljer är återhämtning. Tristess, ja. Och det är den svåraste utmaningen av alla.
Kan man sova mitt på dagen? Tydligen. Nickade precis till?

... Jag klarade mig inte längre än 10 dagar. Sedan blev det ett flera dagars långt utspel med alkohol i olika former. Jag lyckades nästan hålla det på en stabil nivå, så att jag la mig innan jag blev för full men i förrgår blev det alldeles för mkt igen. Igår drack jag bort de sista ölen, det lockade och drog för mkt när de stod i kylen. Idag ska jag hälla ut vinet. Egentligen vill jag skriva att jag ska hålla mig nykter nu men det vore nog oklokt, för man vet ju faktiskt aldrig. Det jag vet är att jag inte kommer dricka inom den närmaste timmen. Mitt en dag i taget verkar bli ersatt med en timme i taget.

Oj vilken rörig text. Nåväl, hoppas allt är fint med dig och att arbetsintervjun leder någonvart!

... Jag klarade mig inte längre än 10 dagar. Sedan blev det ett flera dagars långt utspel med alkohol i olika former. Jag lyckades nästan hålla det på en stabil nivå, så att jag la mig innan jag blev för full men i förrgår blev det alldeles för mkt igen. Igår drack jag bort de sista ölen, det lockade och drog för mkt när de stod i kylen. Idag ska jag hälla ut vinet. Egentligen vill jag skriva att jag ska hålla mig nykter nu men det vore nog oklokt, för man vet ju faktiskt aldrig. Det jag vet är att jag inte kommer dricka inom den närmaste timmen. Mitt en dag i taget verkar bli ersatt med en timme i taget.

Oj vilken rörig text. Nåväl, hoppas allt är fint med dig och att arbetsintervjun leder någonvart!

Vaniljsmak?:)

Såg svaren från er nu.
Gav lite upp när jag ntte kom in på sidan några dagar. Alltså att försöka komma in här, inte med mitt liv lixom.

Var på arbetsintervju idag, gick bra :D Är fortsatt nykter och tamefan rökfri. Så det går bra.
Har lite i skolan som stressar och känner mig lite plufsigare än vanligt, men antar att det var "sluta röka kilon" som satte sig.
Men alltså, hellre plufsig än rökare. Hur går det för dig Sisyfos?

Ja och för er bofaste, vinargott och vill kan ska? Hur går det? ^^

Jag blir tårögd! Du har så rätt. Jag vet precis vem mitt drömjag är och hon dricker inte alls. Hon är ansvarstagande och en förebild för barnen jag önskar att jag kommer få en dag. Mitt drömjag går gärna upp tidigt på morgonen och cyklar till jobbet. Hon löptränar långpass på helgerna och äter nyttigt. Mitt drömjag röker inte (som jag alltid gör när jag dricker). Mitt drömjag gör bra val!

Jag ska försöka hålla fokus! Tack <3

Dag 52! Det är jättemycket! Grattis Grattis, så starkt.
Jag själv är på dag 45 dagar idag!

Du har väldigt svart på vitt vad det är du vill göra. Sluta dricka. Fast du är rädd, så vet du ändå det innerst inne.
Man får vara rädd! Det är normalt. Man är rädd för att "miss out". För att inte passa in, vad andra ska säga osv. Jag är jätterädd för det: Att inte passa in.

Någonting som hjälper mig jätte, jättemycket är att visualisera mitt drömliv. Mitt drömjag är en pigg, välmående, spontan och livsglad tjej. Livet är lättsamt med kvalitativa relationer och roliga saker nästan varje dag. Mitt drömjag och mitt drömliv går inte ihop med alkohol, bakisångest och att sova bort hela dagen. Jag VÄLJER bort det. Det tas inte ifrån mig, jag väljer bort det. För mig är det inte värt det.

I ditt drömliv kanske du ser ett barn? Ditt drömjag är kanske att vara en bra mamma. Passar det att dricka då?

Vad är din drivkraft? Hitta den och fokusera. Håll fokus. Bygg ditt drömliv. Allt kommer gå bra <3

Jag vet precis vad ni menar. Tanken på att aldrig mer få dricka ett glas rödvin (Som jag ÄLSKAR) skrämmer mig fruktansvärt. Inte nog med det, jag pllågas av tankar om hur orättvist det är att jag ska behöva ge upp detta på grund av att det var 10e gång kan gå åt helvete. Men jag har ju insett att jag inte kommer kunna undvika att den där 10e gången kommer.

När jag var i 20-års åldern kunde jag dölja mitt problem i alla andra som också blev för fulla och hade svårt att kontrollera sitt intag. Men nu, vid 30 går det inte att dölja i andra längre. Nu ser jag mitt problem på ett annat sätt. Vill jag vara 30 och dricka på detta viset? Vill jag vara 40 och dricka på detta viset? 50? Hur länge får det hålla på innan jag sätter stopp?

Även om jag har så många lyckade gånger av att kunna kontrollera mitt drickande så kommer den där gången alltid komma. När jag glömmer en detalj i mitt pussel. Min partner har påpekat att det kanske inte är den bästa idén för oss att skaffa barn så länge jag har det här problemet. Min älskade partner som detta så många gånger gått ut över. Kan jag vara en förälder och bete mig såhär?

För mig blir alla svaren att det måste vara slut nu. Att aldrig mer dricka vin skrämmer mig. Men att vara förälder till ett oskyldigt barn, att vara 40 eller 50 och fortfarande bete mig såhär skrämmer mig ännu mer. Dag 52. Det går upp och ner i att hantera det här. Men dagarna tickar uppåt.

Oj oj våren är ju här vissa dagar.
Idag är det snö i Sthlm men under där spirar våren...

Glad att du känner lugnet. Så gör jag med men vet
att det kan ändras fort.

Du kliver mot ett år! :)
Stort

Bra jobbat, Aeromagnus! Ska tjata på dig lite, nu igen. Du fick ta del sv lärarlönelyftet! Det betyder att någon såg att du gör ett bra jobb! Tala om det för dig själv också. Och du, det är inte sämre att hålla sig nykter på antabus. Det är väldigt klokt helt enkelt. Du har varit nykter väldigt många dagar de senaste åren också. Både med och utan antabus. Önskar dig en fin semester!

Instämmer! Fantastiska rader MT och mycket sanna även för många av oss i beroendeträsket. Att bära mycket...ja, det är nog så för mig också men på ett annat sätt. Sakta, gradvis skakar jag av mig bördan, men rätt var det är är jag där igen. Lite offerkofta givetvis. Lite självgodhet i att ta ansvar, planera, styra upp och bära. Och när man inte orkar, finner ro, då är det a som lindrar. Men där får jag inte längre nån ro, så jag får väl liksom du mt hitta andra vägar och styrka nog att se skillnaden i mitt och andras. Det är bara sig själv, sina egna känslor och sina egna tankar man har makt att förändra.

Hej!
Nu var det ett tag sedan. Hut mås det?
Kramar