Senaste kommentarerna i forumet

Inte heller jag har fått några biverkningar av antabus. Möjligen att det blivit lite mer fart på magen i början av behandlingen men det har gått över på 1-2 veckor. Din kille äter inte några antidepressiva? De brukar kunna ge de sexuella biverkningar du beskriver.

Tack för ditt inlägg. Du har redan fått några svar av andra användare här på forumet. Men jag tänker att det ändå kan vara bra med lite kompletterande info. från FASS. Där står det såhär om eventuell biverkningar av antabus:

"Det kan många gånger, framför allt i början av behandlingen, vara svårt att skilja symtom som är orsakade av Antabus från symtom på uteblivet alkoholintag eller skada från tidigare alkoholkonsumtion.

Vanliga (förekommer hos fler än 1 av 100 användare):

Trötthet, sömnighet, magbesvär, diarré, dålig andedräkt och metallsmak. Huvudvärk. Mani. Nedstämdhet.

Mindre vanliga (förekommer hos mellan 1 av 100 och 1 av 1000 användare):

Acneliknande utslag eller allergiska utslag med klåda och/eller rodnad. Störd sexualfunktion.

Sällsynta (förekommer hos färre än 1 av 1000 användare):

Stickningar, domningar och muskelsvaghet i framför allt armar och ben. Nedsatt syn och värk i och kring ögat. Förändrad blodbild. Leverfunktionsstörningar, ibland med gulsot. Psykiska störningar i form av personlighetsförändring."

På fass.se kan du själv gå in och söka efter information om läkemedel du har funderingar kring!

Varma hälsningar,
Miriam Alkoholhjälpen

Hej! Tack för det, jag berättade lite av vad som hänt och hur det är. Inga problem alls. Men det är ju inte allt heller vad de tycker. Många ser nog ner på en om man berättar hela sanningen. Återigen lögner lite här och där, men mitt problem äger jag hur som helst och jag ska inte Inte falla tillbaks nu. Jag har ju ingen relation till dem på jobbet i den bemärkelsen och det viktiga nu är att inte återupprepa det inträffade. Klarar jag det är jag stolt. Ja vi är starkare tillsammans och en dag hoppas jag att jag kan titta i backspegeln och säga, hur kunde jag sjunka så lågt. Ta hand om dig och tack

Det är helt sjukt... och det gör en så jäkla förbannad då man börjar tänka till. Varför har man satt sig i denna sits? Minns att familjen kommenterade att jag drack mycket i 15årsåldern-19. Jag tänkte att jag dricker väl inte mer än vad någon annan av mina vänner gör..? Var helt omöjligt att kunna tänka mig att jag en dag skulle ha problem. Men nu är det där man är och man kan inte ångra sig eller beskylla sig massa, utan nu är det här och nu och det är bara super bra att man faktiskt insett och vill ta sig ur!
Känner igen mig i ensamheten. Fast i regel kunde jag förut önska att jag blev själv, att föräldrarna la sig, att sambon lägger sig så man kan få sätta sig och dricka domdär vinglasen ifred någon gång... så himla sjukt.
Vi alla har varit där, med minnesluckor mm. Så beskyll dig inte för mycket!

Angående frågan om jobbet.. det är en svår fråga. Vad jobbar du med? Finns risken att du kommer att förlora jobbet?
Annars tycker jag väl egentligen att ärlighet varar längst. Folk är mer förstående än vad man tror. Berättar du så vet dom ju orsaken till att du är hemma, ist för att du ska "sjukanmäla" dig varje gång. Då börjar dom nog undra. Men då ska du nog vara noga med att säga att du håller på att kämpa dig ur det också. Så dom ser att du är ärlig och vill förbättra ditt beteende. :) story lycka till! Hör av dig om hur du gjorde och hur det gick! Fin kväll på dig!

Efter ca 14 dagars nykterhet brukade min energi komma tillbaka. Det tar ganska så lång tid innan kroppen rensat ut det cancerogena giftet man hällt i sig.

Enl mig är jag ett levande bevis på att gurkmeja gynnar levern. Har druckit tungt i mnga år o alla tre levervärdena var skyhöga. Fick en månad på mig att minska dom om jag ville ha hjälp. Drack lika tungt under den månaden och intog gurkmeja m en liten skvätt svartpeppar dagligen. Vid återbesöket månaden senare var mina levervärden strax över det normala.
Gurkmeja är alltså inget kvacksalveri som hjälpmedel för din lever enl mig!

jag har många gånger klarat mig kanske någon vecka/månad och kan hålla mig utan men på något sätt så hamnar man tillbaka, kanske denna viljan att kunna kontrollera alkoholen.men jag (tror) utan nu att veta så mycket att, har man haft ett problem under längre tid vet man att alla hemska händelser kommer tillslut. Jag känner också att ett totalt stopp är enda lösningen. Inte för alla kanske har det så men, jag kan inte låta ett misstag till hända pågrund av alkohol. Måste sluta med drickandet.

Tack för svaret.
Han är säkert låg pga frånvaron av alkohol också men det är nog annat också. Det är frustrerande att vara med någon som är som en zoombie och inte har ork till vår relation. Det är väl bara att gilla läget.....

Hej på er!

Jag känner igen mig så mycket i det ni skriver. Har egentligen inget fysiskt beroende, drack kanske 1-4 gånger i månaden... Ibland fungerade det ganska bra, ibland gick det åt helvete... Det hände en grej som fick mig att se klart, som en käftsmäll.

Idag är jag 38 dagar nykter och har ett annat liv. Jag sover som en stock och vaknar tidigt. Jag är uppfylld av liv och glädje inför allt som står framför mig. Mitt självförtroende stärks mer och mer. Men tanken på att aldrig mer få ta ett glas vin skrämmer mig.
Jag vill aldrig förlora denna kontrollen som jag har nu. Jag mår så bra!

Jag har börjat gå till en ungdomsklinik (är 23 år) med inriktning på alkohol- och drogproblem. Mitt första möte var fantastiskt och jag fick ett underbart bemötande av en ung kvinna. På torsdag har jag mitt första möte med psykologen där. Jag kan inte uttala mig än, men jag tror att det är superbra att finna professionellt stöd någonstans. Man kan börja med att prata med någon på vårdcentralen!
Kanske kan man hitta underliggande problem till varför man släpper kontrollen så fullkomligt med alkohol? Eller bara få tips och verktyg till att klara av situationer när alkohol introduceras? Inte vet jag!

Lycka till allihopa <3 Varje dag räknas och läggs till i erfarenhet. Glöm inte det!

Hej, och tack!
Du har helt rätt Miss self-destr..!! Jag försöker att ha samma inställning och det är ju verkligen så jag känner innerst inne. Jag tål inte alkohol och för mig är alkohol onekligen en drog. Och jag vet att jag inte vill ha den. Samtidigt hamnar jag i tankebanor där jag känner att "åh varför kan du inte bara vara normal och ta en öl som alla andra". Jag märker att jag hela tiden börjar ifrågasätta mitt val, "har jag verkligen problem?" "Överdriver du inte lite nu?"

Min omgivning ifrågasätter mig inte, vilket är skönt. Men jag ifrågasätter mig själv hela hela tiden.

Jag är snart uppe i två månader. För några år sedan var jag nykter i över ett halvår och jag bestämde mig när jag började dricka igen att om jag någonsin tappar det helt igen är det över med alkohol. Jag tangerade gränsen väldigt många gånger, men eftersom jag inte fick en full blackout kunde jag alltid intala mig själv att "Nej, det går bra, du är inte där än"

Nu är jag där. Jag nådde botten igen. Och jag vet att det här valet är för alltid för mig. Jag vet att minsta lilla vinken från min sida att jag kanske kan ta ett glas nån gång då och då innebär att jag kommer nå botten igen. Och jag orkar inte med botten längre. Jag orkar inte! Så för mig är för alltid ett måste. Men jag inser också att vägen till för alltid går genom "en dag i taget". Allt jag har är idag och idag ska jag vara nykter.

Något annat jag tycker känns så himla svårt är, vem måste jag förklara mig för? Jag känner att jag behöver förklara mig varje gång jag väljer att inte dricka. Jag är så trött på det! Hur ser ni på att behöva förklara sig för andra? Jag har ju berättat om mitt problem för mina närmaste vänner, men känner ofta att ångesten hittar mig i de situationer där jag inte vet om jag borde eller inte borde förklara mig.

är jag nu på grund av jobbsituationen... Det är jobbigt att vänta på besked om vad jag ska arbeta med framöver..Vore lättare om jag visste.Nu skriver jag vad jag önskar mig.... Jag önskar mig ett arbete med enbart positiva människor som arbetskamrater, inga gnällspikar.. Ett arbete som utvecklar mig själv och människorna runt omkring. Jag hoppas få lika bra arbetstider som nu, dvs helg och dygnspass så jag får mycket ledigt emellan. Är ingen 7-16 person. Jag hoppas mina utbildningar och min erfarenhet kommer till nytta i det nya jobbet. Jag önskar att jag får utöva friskvård på jobbet.. Detta har inte mycket med beroende att göra, men hoppas också jag kan hjälpa andra med a-missbruk i framtiden. Det är ju ändå fantastiskt att två med beroende-problem, jag och sambon faktiskt efter många års supande är nyktra och friska. Det är nog inte många som förstått att vi hade så stora problem med alkohol förutom dom närmaste förstås. Det är så det ser ut för många. Ordnade liv med familj, jobb, vänner, fint hem osv... Bakom fasaden lurar beroende, fylla, oroliga och ledsna barn, bilkörning och arbete i bakrus, dåligt samvete, skuld och skam....Tur att livet kan få en annan riktning.... Kram..

från dig Jullan65.
Jo visst kan sug och tankar finnas kvar länge, men de klingar av mer och mer. Precis som du skriver så ökar också allt i den positiva vågskålen, så den väger tyngre och tyngre. Och inte vill man rasera allt detta.

Hoppas det fortsätter att gå bra för dig Jullan! Nu siktar vi på en nykter och solig vår!

Ja visst är saker konstiga med livet, man får sina problem och helt plötsligt vill man söka hjälp för något man har förbrukat i massor varje dag. Men man får vara stark och tålmodig med sig själv. Ja kvällarna är jobbiga och för mig är normalt om jag är hemma med familjen inget problem, men så fort jag ska resa emellan jobbet och hemmet blir det jobbigt. Även när jag är själv kommer den där krypande känslan att bara ett glas....men slutar ju som regel med mycket mer och tokigheter. Missade flighter, trasiga kläder, vaknar på ställen man inte vet hur man kom dit. Ja så mycket som ska förlåtas och hur kan man leva sen. Ja tragedin är för alla inblandade, skam och sorg. Men en dag i taget så kanske det kan bli bra.senast i helgen var jag så full och kommer inte ihåg vad jag gjort eller vem jag pratat med, jag sjukskrev mig 2 dagar från jobbet och ska dit imorgon. Men ska man berätta att man varit hemma för att man druckit på tok för mycket. ?

Jag känner igen mig i så mycket. Drack också minst 1-2 vinflaskor varje kväll, ibland startsprit då jag tyckte ruset kom för sagta.
Känner igen mig i att "bedöva" känslorna!
Jag har bara varit nykter 2 dagar nu! Det är som jobbigast på kvällarna. Jag brukar lägga mig i badkaret och ligga där tills jag blir trött och vill sova.. vi är starka tillsammans! Jag blir jätte motiverad att läsa och skriva här! Så fortsätt med det! ??

Har vetat om dessa problem under många år men är ju alltid så att försöker försköna sin egen bild ut gentemot andra. Jag har ett hästjobb att utföra och ska försöka. Men jag har skapat drickandet av många händelser i livet och använder det som medicine för att dämpa känslor och ensamhet som ett led utav drickandet .jag är uppvuxen med en far som alkoholist (nykter nu) men alla minnen och saker som skett under alla år är jobbigt att hantera själv, så det ligger i bagaget för mig. Men man kan inte anklaga andra för vad man själv gör nu.. bara försöka ta sig i kragen och hitta lösningar.

Hej, välkommen hit!

Ett steg på vägen mot ett mer ordnat liv är att inse att du har problem, och det verkar du ju kommit underfund med. Nästa steg skulle jag säga är att ta hjälp, kontakta någon rådgivning eller vårdcentral (eller liknande) för att få stöd i att sluta dricka, om det är det du vill? Efter det gäller det "bara" att låta bli att dricka, det kan bli kämpigt, men väl värt det!
Läs mycket i forumet, det kan kännas motiverande! Lycka till i din strävan! /M

Inga biverkningar. Nu kanske jag låter taskig men det är skrivet av mina egna erfarenheter. Jag klagade också på energilöshet men det berodde på att jag inte ville äta antabus så jag kunde dricka.

Så innerligt sant i varje rad.
Och så otroligt svårt att bära med sig i vardagen som hela tiden ruckar på ovanstående sanning.
Man vill så gärna hitta andra vägar in i den man vill hjälpa än just detta.
Att avstå.
Tack för dina rader,de gjorde gott.

Tack för svaret. Tänkte att det finns många med erfarenhet här som kunde svara på det.

1177 eller gå till doktorn :)
Eller ring till beroendekliniken (om han går till den).

Lycka till!

Bra jobbat och bra tankar du har kring alkoholmissbruket. Ha de gott...

Bra att läsa din lista... Ibland glömmer jag bort hur det har varit och vad jag fått i stället. Kram..

Hej pi, vill bara titta in och se hur du har det. Skönt att du hänger med än. Kram

Nu har jag om 4 dgr uppnått 6 månaders nykterhet. Jag är verkligen glad och tacksam över det. Kan inte påstå att suget o tankarna på a försvunnit, det är tom elaka adjävulen som planerar när jag skulle kunna dricka. Men hitintills har jag hållit emot, med nån slags vetskap om att faller jag nu, är det jävligt kört. Dessutom sitter inte tankarna i så länge att jag hunnit agera på dom än. Det positiva i mitt liv fortsätter att öka oxå, kontakten med mina barn, barnbarn, mitt nya jobb, flytt till landet, relationen med gubben. Allt bara växer och ibland får jag nästan nypa mig i armen för att fatta att det är verklighet. Det som är skillnad känslomässigt, skulle jag kunna skriva en bok om, jag har inte landat i stabilitet ännu, men faktum att jag känner olika känslor o vågar känna dom, utan dämpning eller påspädning av a, räcker gott än så länge. Ja på det stora hela önskar jag alla medresenärer en nykter dag och det är värt varenda minut av jobb, för att få leva nyktert, en dag i taget. Stor kram o tack för all hjälp jag fått genom detta forum

ett par dagar till någon vecka efter sista precis som du skrev, men även beroende på hur länge man ätit dem regelbundet och hur hög dosen varit. Den psykologiska biten är bästa preventionen, för i och med att man tagit den har man sagt till hjärnan att tanken på alkohol är en stort nej. Kan fungera med annat också, såsom inbokade aktiviteter som kräver nykterhet mm
Olika hur man tål att dricka på antabus också, men finns det en ärlig vilja att sluta kanske man inte ska kolla sin egen gräns där. Eller byta medicin.
Mia: hoppas du fortfarande klarar att stå emot. Har du fått hjälp med ångesten?