Senaste kommentarerna i forumet

Igår var min andra dag. Det har varit väldigt mycket ångest och tårar. Jag vet inte om ångesten beror på alkoholen eller om alkoholen var till för att döva ångesten. Tillslut blev det en enda röra. Pratade med mannen på eftermiddagen och då kändes det bättre. Idag är det då dag tre och för tillfället känns det bra. Jag har gett mig själv ledigt några dagar nu vilket är lite dumt då jag också är student, det kommer ju inte in någon vikarie för att ta till sig all kunskap istället för mig... men mitt välmående får gå före nu.

Japp, du har helt rätt :)
Det är i pillerform. De tar inte bort något "sug" eller gör att man inte kan dricka alkohol heller, utan fungerar som en typ av dopaminförsvagare kan man typ säga. Den där kicken/välbehaget man kan få när man dricker uteblir lixom.
Nu har jag inte testat att dricka med naltrexon i kroppen så jag vet inte hur det känns :)

Dagen idag utan har varit lugn. Märker ingen nämnvärd skillnad. Det kanske tar någon dag? Vad vet jag. Läste att man skulle kunna ta dem vid behöv oxå, om man ska på semester eller på någon större fest. Det känns betryggande att jag ändå har alternativet att ta naltrexon, om det så bara är placebo :)
Huvudsaken är ju att det hjälper.

Hur har din dag gått idag? :)

Låter bra faktiskt! Kan vara lite lättare att hålla när det blir lite konkret. Och det är ju lättare än man tror att sluta. Det svåra är att inte börja igen.

Måste bara tipsa om en app som heter easy quit drinking. Jag har haft nån tråkig app förut som bara räknar dagar och veckor osv. Men denna visar hur mkt pengar man spar, hur många drinkar man undvikit, hur hälsan förbättras på massa plan. Jättepeppande! Kanske simpelt men det är verkligen peppande att se så konkreta bevis på att man vinner något för varje timme utan alkohol! Och det står ju om hur man reducerar risk för cancer, hjärtsjukdom, stroke osv. Heja oss alla som kämpar och vill ta hand om våran kropp och själ och nära och kära.

Tackar! :D

Det kan nog vara bra att prova utan ett tag, så får du se hur det fungerar och kan förhoppningsvis få ut mer njutning av träningen. Det vore ju dumt att äta medicin man inte behöver, tänker jag. Visar det sig sen att du faktiskt behöver tabletterna (antar att de är tabletter, har noll koll på sådant här) så är det väl bara att börja ta dem igen.

Bra kämpat! Fortsätta så!

Bra jobbat Björkek!
Fan vad grym du är!!

Jag faller också oftast pga uttråkning. Och stress. Båda de sakerna. Saker man alltid kommer uppleva mer eller mindre så vi måste ju lära oss att acceptera negativa känslor då och då...

Haha ung kille ? jag är nog motsatsen personifierad haha. Ja vad tokigt det kan bli. Man gör sig bilder av alla som skriver och det mesta är nog helt fel. Men det spelar ju ingen roll. Alla har vi ju samma dilemma gemensamt oavsett kön och ålder.

Alltså jag känner exakt samma som du angående att prata med barnen när jag druckit. Jag hatar det. För ibland är det ju allvarliga ämnen som kommer upp eller ledsna. Och då känns det oförsvarligt att vara påverkad. Jag har faktiskt förr tagit ett ganska allvarligt samtal onykter med mitt ena barn och det skäms jag för nåt oerhört. Usch jag vill kräkas på mig själv. Vidriga jag!!

Imorse när jag var på väg till jobbet efter att ha lämnat barn på skola och förskola fick jag en sån ångest. Började minnas saker jag gjort genom åren. Pinsamheter, vidrigheter. Jag blev faktiskt fysiskt illamående.

Tack för denna sida!! För det är så skönt att sätta en del av tankarna på pränt! Egentligen har jag viljat ha en dagbok och skriva om detta i men jag har inte vågat. Rädd att någon ska hitta den. Här känns det tryggare. Även om jag håller tillbaka mycket för att vara privat.

Stort grattis till din månad!
Skriver under på alla de positiva effekter du beskriver. Är på dag 39 idag och det blir fortfarande bara bättre hela tiden.
Nu kör vi på och du, om en månad har du två!!!

Ja alla äro vi olika, det ena funkar för någon och något annat funkar för någon annan. Skönt att du hittat något som funkar för just dig. Kreep up the good work ?

Själv har jag aldrig prövat medicinera mot a.begäret, har inställningen för min personliga del att jag vill bygga tillit till mig själv, inte överlåta det till medicinen. Ungefär som jag förr överlät det till drogen alkohol. Kan samtidigt begripa att den ibland behövs i rent livräddande syfte.

Tack vaniljsmak :) ja visst är det.

sisyfos, låter intressant med dr phil. Jag är inte ett jätte stort fan av honom, men ibland så kommer det vettiga dialoger i hans program oxå :)
En tanke som slog mig nu när jag läser det du skrev, Hur kommer det sig att du dricker om inte blir glad?

När jag dricker blir jag allt som oftast väldigt väldigt glad och impulsiv, får en gedigen kick. Blir kåtare, gladare och mer energisk till viss del. Men det kan oxå slå ut i mer ångest, ledsamhet och ensamhet. Två sidor av samma mynt. Det som sidorna i myntet har gemensamt är den förstärkta "känslan", det blir så intensivt allt. Jag saknar inte det och jag känner inget tomrum, däremot har jag tagit beslutet att hoppa av naltrexon idag. Jag saknar dopaminkickarna från träningen. Så nu får vi se vad framtiden bär utan piller. Jag tror det kommer gå bra.

Samtidigt känner jag ett litet obehag för att jag vet lixom inte om det varit "jag" som hållit mig helt nykter eller om det varit tryggheten i naltrexonet som hållit mig nykter. Och ovissheten gör mig lite orolig. Inte för att jag planerar att gå till systemet eller något liknande, utan för att nu kör jag utan några stödkryckor. Spännande va? :P

Kram på er <3

#446

Vilket vackert inlägg! Vackert och skrämmande på samma gång.

Monday morning du beskriver det så bra! Har inga problem med att vara nykter en längre tid (ibland har dock samhället problem med det). Men eftersom jag själv inte har något problem med att vara nykter så glömmer jag bort hur det kan gå när jag väl dricker. Anledningen till att jag tillslut vill prova dricka igen är nog också att jag blir uttråkad, eller får för mig att jag går miste om något. Och att jag vissa ggr lyckas dricka lagom. Förrädiskt!

Mamma? Ha, ha jag har tänkt att du var en yngre kille... ibland får man för sig saker här och blir förvånad när det inte stämmer. Nu såg jag ju att du skrivit att du varit gravid redan i första inlägget som jag läst och minns, men det gick tydligen in dåligt ändå. Får tänka om. Det var nog bara nicket som jag tänkte var manligt. Och yngre... allt är relativt, det stämmer fortfarande i min värld ?.
Känner så väl igen mig i det du skriver och tänker att jag borde också ha startat min tråd ungefär i det skede när du gjorde det. Men jag lät det gå lite längre. Jag fick verkligen kämpa mig till ett beroende som jag har idag. Om man inte gillar att vara full så att det märks så är det inte så kul med själva fyllan. Och skammen som infinner sig redan i det stadiet.,, Jag tänker som du om framtiden och om hur det ska gå när barnen blir ännu större och man blir pensionär, men känner också att jag har börjat ta ansvar. Jag känner mig inte maktlös som jag gjorde en gång och du kan välja redan nu. Om du väljer en fylla en gång, låt det då stanna där. Min pappa drack på det hör sättet också. Inget att eftersträva alls och jag undrar var det hade slutat om han inte haft mamma. Nu hade han det och det var sällan det hände, men jag hade full koll. Visste exakt när och vad han druckit. Han trodde han var diskret, han ljög. Jag kan förstå honom nu när jag själv försöker smygdricka och tänker ibland att han ändå klarade sig utan för det mesta. Men jag känner också att jag vill ta större ansvar i det här. Jag ska inte vanedricka mer. Jag ska inte smygdricka mig berusad. Då har jag bättre förutsättningar att klara det här. Och jag ger mig själv små "presenter", t ex. Igår när jag var nykter lite senare på kvällen och barn 2 inte kunde somna och behövde stöd. DÅ var jag hjärtligt glad att jag var nykter. Hatar att prata med barnen och veta att jag druckit. Ska inte hända igen, tänker jag. De ska få ha en stabil, nykter mamma som ver vad hon säger.

God morgon världen.

Igår hade jag en dag där jag kände mig så tacksam. Ångestfri, stark och närvarande. Jag kände likadant idag när jag vaknade, fast det var tidigt.

Jag har haft sug efter alkohol ibland men det har kommit pga att jag tänkt så mycket på det i och med mitt beslut att sluta. Tankarna kan ta så många varv när man ägnar mycket tid åt dem. Först börjar tanken att jag är så nöjd utan till att sluta i ett sug bara för jag tänkt så mycket.

Men trots det. Jag är så glad att jag har ägnat mycket tid åt att reflektera över mitt alkoholbruk i princip sedan jag nånsin drack första gången i mitt liv. Jag har problematiserat det från starten i och med att jag var så emot alkohol innan jag började. Det är jag glad för.

Idag har jag mycket att göra och det känns mindre jobbigt än vad det hade gjort för en vecka sedan. Idag är det 6 dagar sedan jag drack något. Det är inte mycket men det är tillräckligt för att jag ska känna effekten av hur bra det är att sluta.

Och mest av allt känner jag att jag ger mina barn vad de har rätt till; en helt nykter mamma.

Ja, jag kan känna igen det där när man plötsligt könner att man mår riktigt riktigt bra och är lycklig. Den könslan finns aldrig när man dricker. Flr mig finna den inte ens i fyllan. Såg på dr Phil idag och han visade två olika hjärnor. En alkoholist hjärna och en normal. Brrrt, usch! Det var inte många signaler rätt i alkis hjärnan heller. Inte många signaler alls faktiskt. Skrämmande! Tur att det är nyktert nu.

Och så kommer den där känslan, den som folk jagar i oändlighet.
Känslan som vissa vill köpa med pengar.
Känslan som pillerindustrin drivs av.
Känslan som vi alla kan skapa själva egentligen.
Känslan vissa flyr i från, känslan som vissa är rädda för.

Att vara glad.
Riktig autentisk och genuin glädje.
Den som kommer inifrån en själv.

Så här på en sketen och mulen februari måndagseftermiddag
sitter jag i soffan och känner hur glad jag är.
Jag är precis exakt vart jag ska vara just nu, och det är så skönt.
Jag behöver inte jaga glädje eller trygghet hos andra eller i alkohol längre, för det finns i mig själv

Vanligt att man dricker för att hämningarna släpper och plötsligt är den sociala ångesten som bortblåst. Inte konstigt att man gärna väljer a då. Min man dricker alltid innan sociala tillställningsr, men har turen att inte fastna. (Ironiskt nog är jag helt ohämmad i alla sammanhang även nykter, men jag ör alkoholisten i familjen.)
Jag tror kanske att du skulle vara hjälpt av att jobba med din sociala fobi. Det kan en vårdcentralskurator säkert hjälpa dig med, inte någon jätteavancerad terapi, faktiskt, även om problemet för den som har det är gigantiskt förstås.

Haha ja i wish!
En resa utomlands hade inte suttit fel just nu alltså ^^

Det går bra, inte mycket att notera här. Hade en mental rökabstinens igår som kom och gick under dagen. Även tankar kring öl florerade till och från, misstänker att det beror på kass sömn mellan fredagen och lördagen. Idag har varit normalt igen, var och tränade med mannen och sen blev det netflix å chill resten utav kvällen,
Så det är lugna puckar här :)

denna veckan som komma skall kommer jag foka på att käka normalt igen och inte äta precis exakt det som faller mog in.
Vill ladda kroppen med bra mat istället för kakor och godis (vilket har varit helt okej nu när jag lagt ner röken lixom).
Och så ska jag försöka fokusera ordentligt på plugget igen.
Woopwoop ?

Läste om epilepsi och alkohol och att man kan få ett provocerat anfall av mkt alkohol och abstinens. Alltså inte sedan för alltid ha epilepsi men man kan få anfall. Låter ju hemskt för även ett enda anfall kan ju komma vid en tidpunkt då det blir farligt. Vid bilkörning, cykling eller simning exempelvis.

När du haft sådana kraftiga återfall... Hur mår du fysiskt efteråt? Extra mkt med tanke på att du har låg alkoholtollerans. Det är så bra att du sökt hjälp. Också eftersom det annars är svårt att tro att du är alkoholist. Så lurigt med denna periodiska alkoholism....

... som har det här problemet, eller har någon närstående som har det. Tänk så på den som frågar. Den kanske själv är illa ute och letar efter någon som kan hjälpa, tänker jag.

Jag kämpar just nu med det du beskriver. För mig är gränsen heltvit eller så vet jag att a hittar mig och förgör mig. Kanske inte idag eller imorgon, kanske inte om en vecka, månad eller ett år heller. Men a hittar mig alltid. Jag försöker alltid intala mig själv att det ska gå, om du är försiktigt, om du tar bort spriten och bara dricker vin och öl, om du dricker mycket vatten. Men ingenting spelar någon roll. Det hittar mig alltid.

Så vad gör man när man måste stå till svars för det. När man är på semester eller på affärsresa. Man kan inte alltid ha bilen, man kan inte alltid gå på pencilin. Min enda väg är att orka vara ärlig. Det är så svårt och det är så jobbigt, varje ny människa är ett berg som ska bestigas. Varje förklaring.

Jag vet vem jag vill vara, och a finns inte med i det livet. Men det är så svårt att alltid behöva stå till svars för det.