Senaste kommentarerna i forumet

gäller i en vidare bemärkelse här ute på landet än det gör i de städer och samhällen jag bott i hittills. I en lägenhet innefattar det dem som bor på samma våningsplan, plus de som bor ovanför och under en. I ett villaområde kan man väl säga att ens grannar är de man delar staket med, plus möjligen dem som bor tvärs över gatan. Här på landet är det svårare att göra en avgränsning, skulle jag gå efter staketprincipen så har jag bara en granne; men jag vill nog påstå att jag har fler. Måhända skulle jag kunna definiera det som att mina grannar är de som har sina brevlådor på samma ställning som min, men så är det ju de där tre husen som ligger på andra sidan den stora vägen, de presenterar sig som "din granne" när de ringer. Svårt det där, ändå vet jag intuitivt vilka som är grannar och vilka som inte är det, en uppfattning som jag verkar dela med resten av dem som bor här.

Så, under det här utvidgade begreppet har jag en granne som har alkoholproblem. Jag har hört det av mina andra grannar, och jag har också sett honom mer än en gång, cyklande de åtta kilometrarna hem från bolaget, kassen på styret, aningen vingligt men målmedvetet. Jag känner så väl igen mig själv i det där, det var en tid när jag hade kunnat gå genom eld och vatten för de åtråvärda dropparna. Grannarna säger att han är ok, han blir ju inte elak eller slåss eller så när han är full, så dom låter honom vara ifred. Jag tror det är en universell inställning det där, så länge man inte blir störd så bryr man sig inte. Och ändå gör dom ju helt rätt, det finns inte mycket de kan åstadkomma så länge han inte själv har bestämt sig, mer än att hålla lite koll så att han inte ligger och sover i en snödriva på vintern. För egen del tror jag nog det är bäst att jag håller mig på avstånd, jag har nog med mig själv just nu.

Ha en fin dag allihop!

Skogsfrun!
Hade tänkt svara i din tråd men blev visst aldrig av.
Nostalgi tror jag är en stor del av problemet. Man har så mkt minnen med alkohol och visst är vissa bra. Samtidigt romantiserar man bilden och suddar bort all skit som hänt. Eller man kommer ihåg endel men mycket läggs i glöm bort korgen. Tror det e beroendehjärnan som försöker lura en
Tror även att sommaren e mkt svårare än höst/vinter. Man ser alla uteserveringar och sånt nu.
Jag har ett par gånger googlat "kändisar som inte dricker". Vet inte varför men det hjälper faltiskt löjligt nog . Haha

... ville jag bara säga. Jag ska följa din resa. Du verkar beslutsam i upp och nedgång. Bra! Jag är lite orolig för att börja jobba igen och hur det blir om jag får svårt att hantera stress. Det är enkelt för mig att sluta på semestern då jag kan ta hand om mig själv 100 %. Men jag tänker (hoppas) att jag kanske automatiskt blir lugnare när jag inte dricker längre. Jag kanske sover bättre, blir gladare och har lättare att ta utmaningar. Kanske stressen är en effekt av drickande? Jag får se hur det blir sen och hitta strategier efterhand.

Fortsätt uppdatera då och då!

MM, Vapenlös och vinärgott. Vi blir alltså snyggare, liksom föryngrade, rika, får en massa kul saker att göra och mer energi. Och inte minst får vi fatt på de äkta dopaminkickarna igen. Bara det borde väl vara anledning att vara nyktra? Eller hur :D!

Sätt dig själv och det du vill först. Vad kommer vara bra för dig?

Problem försvinner inte i och med att man flyttar. De flyttar oftast med. För problemen bor i en.

Jag har levt med en beroende man som missbrukat droger, alkohol och spel. Han har också bipolär sjukdom. Skoven kommer och går. Och de gör att det är lätt att självmedicinera då.

En gång för länge sedan flyttade jag med honom långt bort från allt mitt. Det var förödande för mig. Jag blev bara ännu mer ensam och han blev värre i sina beroenden.

Jag har lämnat. Men gjorde det allt för sent. Jag har förlorat så många år. Och mig själv. Skulden för det jag har utsatt mina barn för äter av mig varje dag.

Om du läsa mer om mina erfarenheter om du tror det skulle kunna hjälpa kan du kolla in min tråd under anhörigsidorna. "Nu är jag fan arg" heter den.

Jag hoppas du lyssnar till dig själv!

Hej, jag har inte varit i en liknande sits utan går på mitt bondförnuft.

Jag kan förstå att han vill flytta men jag tycker inte du ska göra det om det betyder att du kommer längre ifrån de som kan stötta dig. Om han inte tar tag i sitt missbruk innan ni flyttar är sannolikheten stor att han fortsätter på den nya orten. Alkohol är inte svårt att få tag på, inte annat heller. Det hittar man snabbt på en ny ort bara man vill. Ställ ultimatum om behandling: antabus, AA/NA och allt annat som han hålla honom borta från missbruket samt att han måste ta tag i sin bipolaritet annars tänker du inte ens överväga en flytt. När han hållit sig helt och fullt nykter och "frisk" ett år eller så kan du börja fundera på det.

Sen tycker jag egentligen att frågan handlar om huruvida du vill flytta? Av någon anledning låter det inte så och då tycker jag att du ska gå på din känsla.

Du kommer först! Fortsätt skriv.

Du skrev i min tråd så jag blev nyfiken på dig och skriver i din :).

Så bra att du funderar på att i terapi. jag har tänkt göra det i åratal men kan inte bestämma mig för vilken form: korttid eller vanlig psykoterapi? Jag vill heller inte göra mig mer sårbar än jag redan är så helst inget som skapar kriser, för då vet jag hur det blir. Rätt vad det är kanske jag börjar hitta anledningar att börja dricka igen. Nej, det får vara något lugnt och vuxet som inte drar fram barnet i mig.

Jag tycker du är superstark och att du har bra koll på dig själv. Du kommer att lyckas, snart är nykterheten en sådan vana att det blir för främmande för dig att dricka igen. Kram!

tid du nu har tagit ! 14 månader är för oss en rätt lång tid men ändå är vi bara barn i början :-))

Heja dig! Jag kommer läsa och låta mig bli inspirerad av dig!!

Jag slutade dricka i februari. Jag bara bestämde mig efter en snefylla och så blev det. För några veckor sedan vacklade jag lite och tänkte att kanske är jag en av de som kan ta några glas?

Som tur är så tystade jag den rösten ganska snabbt. Det bästa med att sluta är att slippa suget och alkoholtankarna när man väl tagit första glaset. Då riktas mitt fokus på A och bort från annat. Därför kan jag aldrig mer ta första glaset, för den kampen vinner jag sällan.

Man får kraftiga dopaminkickar av alkohol, men också av andra saker såsom mat, rörelse, värme och närhet. Kanske inte lika kraftiga men man slipper bakfyllan. Själv så joggar jag. Att springa lopp ger en så himla häftig kick :) och i flera dagar kan man känns sig duktig och bra istället. Ser fram emot din resa, kommer följa den! Du är grym! Och lika beslutsam som jag var, jag är snart inne på 6 månader.

Tack snälla Sannah. Och detsamma ?

Jag tittade på en dokumentär om alkohol. En amerikansk https://youtu.be/dja8Zx39Jks

Den var väldigt bra tycker jag och visade olika former av missbruk. Den festande unga tjejen, vindrickande mammorna, nersupna pappan (helt fruktansvärt att se honom fyllesnacka med sin femtonåriga son), den gravt alkoholiserade äldre mannen. Mycket bra dokumentär om än jobbig att se på.

Den rekommenderar jag er att se på när ni blir sugna på A. Suget borde försvinna en liten bit in i filmen....

och "Vad ska jag göra nu när jag inte dricker"? - tristess frågan övergår snart till "Jisses vad mycket jag hinner med och orkar (och har råd med) nu när jag inte är bakis. Jag har fullt upp med att leva, känna tacksamhet och vara lycklig.

Kram till dig

Jag tror inte att de försvinner, tankarna, nånsin om man har klivit över till beroende sidan. Det blir dock lättare att hantera tankarna och styra bort dom.

Om jag tittar på bilder på mig själv när jag var som värst och nu 10 månader senare så ser jag 10-15 år yngre ut nu. Fylltants looken är borta. Även om jag är långt ifrån en tant, så ser mitt ansikte mindre rynkigt ut. Folk undrar om jag har botoxat mig: Nä jag har bara slutat att dricka är ju svaret. Så visst förändras utseendet till det bättre, mycket bättre.

Kämpa på - det är värt det.

Kram

MM

Sitter jag här med insikten att jag trillat dit igen.
Jag,nyss svårt sjuk i mitt medberoende inbillar mig att jag är kapabel att hjälpa en knarkande ung man.

Just för att jag känner att det jag säger ramlar in i honom som någon sorts upplysningslampa och han suger i sig varje stråle.

Stärkt av det fortsätter jag att ge av min samlade kunskap.

Men jag orkar ju inte.
Jag bytte forum för att det skulle vara slut med dessa konster.

Låt honom rädda sig själv, ta nödvändiga steg.
Finns där att rådfråga och ösa ur sig ibland.
Men stoppa där,sätt en gräns och skydda dig själv ullabulla...

...men jag sa att jag gärna kör hem på kvällen på grund av en massa åtaganden. Just nu har jag inte lust att sitta och titta på när andra dricker vin. Det känns dumt att utsätta sig i onödan när man är nynykter. Jag har inget sug men jag tänker mycket på vin och på att aldrig dricka mer. Tankarna får komma och gå. Om jag inte ger dem näring då försvinner de väl till sist?

Ska testa postafen och se om det lugnar ner mig så jag kan somna in bättre. :)

Jag ser fram emot klar blick! Du skriver att fyllekroppen försvann, vad menar du med *fyllekropp*? Hursomhelst låter det bra :). Jag är lite röd i ansiktet också och hoppas att det lägger sig inom några veckor. Jag undviker socker och stärkelse och jag vet att det tar min ner i vikt om jag samtidigt avstår A. Just nu har jag emellertid unnat mig lite mer mejerier än normalt men när jag skurit ner på det med kommer det att börja märkas ganska snabbt. Lite positiva affirmationer framför spegeln skadar nog inte heller, bara jag kommer mig för. :)

Ute på landet med släkten. Kära gamla BIB:ar åker fram och jag dricker och dricker, kan inte sluta när jag börjat. Hatar detta, varför blir det så här och varför lät jag inte bli nu när jag kämpat i nästan fem år?? Pappa min är med och han är ok tycker jag när jag dricker, men när jag själv inte dricker så ser jag honom för vad han är, en alkoholist som bestämt sig för att inte sluta dricka. Nykter i går kväll och så skönt att vakna idag och vara mig själv, men ändå inte. För jag är så arg, ledsen och besviken. Orkar inte med mig själv, mina barn och min sambo, vill dö. Kan inte se mig själv eller någon annan i ögonen. Känner sådan skam för att jag inte kan kontrollera detta. Somrarna är värst.

Ja herregud vad det händer saker rent fysiskt när vi slutar dricka. Även fast jag var väldigt tillåtande mot mig själv i form av choklad, fika, mat osv så förändrades kroppen. Blicken, ansiktet och kroppen blev förändrad och det uppmärksammades av omgivningen. Jag gick inte automatiskt ner i vikt men ändå blev jag annorlunda. Det blev en vaken och nykter blick jag mötte i spegeln. Utan ångest och med en insikt om att det gick att må bra bara jag gjorde rätt saker för mig och min nykterhet. Min dotter satte upp lappar på badrumsspegeln som vi läste högt för oss själva. Positiva affirmationer fungerar. Och fyllekroppen är borta. Visst är det motiverande med det fysiska men det psykiska måendet jag känner idag slår det mesta.
Önskar dig en fin dag.
Kram
Ellan

Och du har varit en bra förebild för mig.

Med 14 månader! Så befriande. Det har varit värdefullt att få följa dig för min del, sedan du hittade hit! Fortsatt fin sommar!
//PP

Tycker du gör ett fantastisk bra jobb!! Det räcket verkligen att säga nej tack! Ska komma ihåg det :)
Fortsätt din väg fram och jag tror många blir imponerad av dem som säger nej! Många kämpar med alkoholen!
Kram

att jag kan ha gjort ett misstag. I över tjugofem år har jag bott i lägenhet i stadsmiljöer och har anpassat mig till det livet. Jag har aldrig varit någon sommarperson, jag uppskattar inte värme och jag uppskattar definitivt inte att trängas med tusentals andra människor i parker och på stränder, så somrarna har jag tillbringat inomhus, framför datorn, med att jobba. Så, min vana trogen har jag tagit på mig en hel massa jobb även denna sommar men mycket tidigt insåg jag att jag trivs alldeles för bra här ute på landet. Det är svårt att få något gjort när man har en alldeles underbar natur precis utanför fönstret.

Så jag har levt med konstant dåligt samvete hela sommaren, jag vet att jag borde sitta inne och jobba men det är ju så härligt där ute, bara några steg bort. Här där jag bor är det dessutom tämligen svalt även när solen tittar fram, jag tror inte jag har sett termometern visa över tjugotvå grader någon enda gång hittills. Perfekt för mig. Jag skulle vara lycklig som en ko på vårbete om det inte hade varit för det där mörka molnet av jobb som hänger över mig. Jag kan inte riktigt njuta av varken det ena eller det andra, är jag ute i trädgården så skäms jag för att jag inte jobbar; jobbar jag så längtar jag ut.

Frågan är om inte det här har spelat en roll i mina återfall dessutom, jag inser nu att det är viktigt för min nykterhet att må bra; jag kan ta motgångar om dom är temporära eller möjliga att lösa över en förutsägbar period, men att ha den här gnagande olustkänslan i bakhuvudet under en längre tid är dåligt. Så nu har jag bestämt mig; jag ska klara av de åtaganden jag har, men när det är klart någon gång nästa år ska jag gå i pension, på riktigt. Jag ska lägga min plikttrohet åt sidan och satsa på mig själv. Jag är definitivt redo.

Ha en bra dag!

för dig Konstnären?
Längesen du uppdaterade här inne på forumet nu.

Hoppas att du har en bra och skön sommar. Var rädd om dig. Kram!

Det hade varit trevligt. Nu har jag rött ansikte och bröstrygg, bruna underarmar och kritvita ben ha ha. Inte så snyggt. Men jag har inte heller känt mig motiverad att ligga på stranden och exponera hullet. Nästa år kanske det blir annorlunda :)

Tack Morgondag och god natt!