Senaste kommentarerna i forumet

Jag törs lova att du kommer att må bättre - men det tar tid! Låt det ta lite tid. Om du under lång tid (flera dagar) har druckit väldigt mycket så tar det åtminstone lika många dagar innan kroppen och, framförallt knoppen börjar återgå till någon slags normalitet. Det är precis som du skriver i början: ångest, oro, rädsla skam och panik. Men det BLIR bättre! Önskar dig tålamod att "stå ut" ett tag till - och invänta att dessa känslor sjunker undan.

I min värld gör du helt rätt!
Att syssla med annat och inte sitta hemma och älta är bra tycker jag.

Att om man känner som du och även jag att man försökt skära ner men misslyckats då är det bättre att bryta helt.

För mig känns livet lite tomt och meningslöst vissa dagar men vad är alternativet? Att fortsätta leva med en sorts tickande bomb i sig. Att inte kunna styra över när man bör sluta och riskera att vakna med minneslucka och ångest? Nej tack!

Tror även på det du säger tyst för dig själv "för resten av livet". Den känns mera verkligt på nått sätt än dag för dag. Iaf för mig

Hej!

Idag är det lika grått väder som de flesta denna sommar. Jag börjar så sakteliga göra mig mentalt redo för hösten. Med betoning på sakteliga. Ska fortfarande njuta av lediga dagar trots att vädret gör att det känns som höstlov snarare än sommarlov.

Tänker på de som druckit större delen av semestern, vilket ju är många i vårt avlånga land. Hemskt många. Jag är så tacksam att jag inte är en av dem. Jag är säker på att min ångest inför hösten hade varit enorm nu om jag dessutom hade mitt alkoholbruk att tackla. Nu kan jag ändå tänka på hösten utan panik. Jag vill såklart inte att ledigheten ska ta slut men jag får inte samma stresspanik.

Jag känner att jag kommer att orka med allt. Det är mycket som kommer hända i höst och utan ork och kraft hade det känts som ett enormt berg att klättra över. Men tack vare nykterheten kommer jag att orka. Och jag kommer kunna vara ett bra stöd för mina barn, som båda två ska börja nya skolor i höst. Jag kan bara ana hur värdelös jag känt mig om jag drack nu och skulle försöka sköta mitt jobb som mamma. Nu kan jag finnas för dem på det sätt det är menat.

Kram till er alla!

mitt förråd av invektiv. Jag är lite gammaldags och använder dem inte dagligen, så när något går snett kan man höra mig använda uttryck som "nedrans", "attans" eller "jäsiken". Det där får sällan avsedd effekt, folk har en tendens att börja fnittra när de hör dem. Jag minns en gång då jag kallade en person för "luspudel" och resultatet blev att han snabbt vände sig om varpå jag såg hans axlar skaka på ett misstänkt sätt. Jag tror inte han grät. Problemet är att hitta rätt miljö för denna min expedition till svordomarnas förlovade land. Förr kunde man köpa några wienerbröd och ta en fika ihop med ett gäng borstbindare, men dagens borstbinderier är inte vad de har varit; de är automatiserade och befolkas av timida människor som uttrycker sig med emojis.

Så nu ska jag börja spela golf. Jag har förstått att Sveriges golfbanor utgör den mylla utifrån vilken en formlig springflod av nya kreativa invektiv emanerar. Visserligen riktar sig dessa uttryck i första hand till bollar, klubbor och sand men kan lätt appliceras på bilister och tanter i kassaköer. Jag var iväg och köpte klubbor, bollar och små träpinnar igår och ska gå en kurs om ett par veckor. Egentligen ska man också bära rutiga, mångfärgade byxor och skor med spikar under men det får vänta ett tag. Jag vill först se vilken ipm-rating jag kan uppnå (Invektiv Per Minut). Hur många gånger man slår på bollen och missar lär ska ha en viss inverkan på kreativiteten i ens uttryckssätt, såväl som om man träffar och ser bollen flyga ut i skogen eller ner i en sjö. Det sägs ska finnas ett övningsområde hos den lokala golfklubben, jag ska åka dit endera dagen och tjuvlyssna lite tänkte jag. Jag vill ju inte komma helt oförberedd till kursen.

Ha en härlig dag alla!

Jo visst går det utmärkt att leva utan alkohol. Man lever då ett mycket gott liv.

Trevligt att du uppskattar min tråd och mina erfarenheter, jag önskar att du kommer att få uppleva alla positiva fördelar utan alkohol också.

Roligt att läsa att det går så bra för dig :). Jag kommer att följa hur det går för dig. Språket är väldigt påverkande. Att säga "Idag slipper jag dricka" är ett bra sätt att tala om för sig själv att man slipper beroendets bojor, och då kommer man lättare ihåg hur de bojorna fungerade. Bra tips! Att säga: "jag har slutat" är för mig en markering att jag gått över på andra sidan en skarp gräns. Därför är det viktigt för mig att kunna säga det här och till några av mina närmaste, som att befästa det för mig själv. Att till bekanta säga att man tagit en paus pg. av vikt eller hälsoskäl är är också jättebra. För min del vill jag gärna lägga till tyst för mig själv: "För resten av livet" också så att jag inte befäster det som något tillfälligt.

Tack för pepp och gonatt!

Jag har läst stora delar av din tråd nu. Tar särskilt till mej ditt inlägg #17, om den mentala kampen samt inre och yttre hjälp. Jag har börjat fundera över hur jag ska klara resten av livet utan alkohol, men tvivlar ofta på om det verkligen går. Men sen jag läst vidare i din tråd börjar jag inse att det ändå kan bli ett gott liv. Det kan fungera, med rätt redskap och mental inställning, samt med inre och yttre hjälp.
Roligt att läsa om dina upplevelser och betraktelser under din semesterresa också.
Ha en fin fortsatt semester! ?

Tack Sannah, miss lyckad, bedrövadsambo och Sisyfos för era svar. Det är så snäll av er att engagera er.

Det är ju så att jag stöttat min man i många år genom mycket. Mer än vad de flesta skulle ställa upp på. När det kommer till alkoholen så har jag verkligen kämpat och stöttat, förlåtit och sopat under mattan och jag har tagit emot så mycket dåligt, natt och dag. Men hans drickande har drabbat mig hårt och i slutet drabbade det även barnen (mer än att de såg honom bakis). Jag lämnade honom då men efter några månader gav jag honom en ny chans med kravet att han är nykter. Så att han dricker igen är liksom mer än ett vanligt återfall och att det är synd om honom som vill vara nykter men inte lyckas. Han sviker verkligen mig. Men det tycker inte han alls. Han lovar att inte bli som förr. Men ett löfte från någon som ljuger ständigt kring alkohol är ett ganska fattigt löfte.

Vi får se hur det blir. Det är så svårt att lämna också för jag står inte ut med tanken på att inte ha barnen hela tiden.

Men det är så att om det fortsätter med att han dricker varje vecka så kommer min avsky växa så till den grad att det inte blir hållbart att leva tillsammans. Jag trodde att månaderna isär hade fått honom att äntligen fatta. Men ett halvår i trygghet med en glad fru verkar ha fått honom att glömma helvetet som var förut. Men jag har inte glömt och alla minnen har väckts till liv.

Men nu ska jag inte skriva mer om det kanske, det hör till anhörigsidorna mer antar jag.

Jag ska först och främst fortsätta hålla i min egen nykterhet. Den oroar jag mig inte för det minsta. Kanske till och med mindre nu. För det ska åtminstone finnas en förälder i det här huset som klarar av att välja familjen först.

Jag hoppas på en ljus framtid. Helst med min man. Så jag hoppas han bromsar sig själv nu.

Usch det är faktiskt mkt deppigare att bekymra sig för andras drickande än sitt eget. Maktlösheten blir så total. Denna känsla ska jag aldrig orsaka någon annan. Med andra ord ska jag aldrig dricka igen. Aldrig.

Godnatt alla ❤

Detta inlägg ska vara under anhörig hamnade fel

Hej och välkommen hit skogsfrun! Det andas beslutsamhet kring ditt inlägg tycker jag och motivationen kring vad som än ska förändras är ju förmodligen den viktigaste nyckeln. Detta med att säga "Jag ska aldrig mer dricka!" har det resonerats/diskuterats i många forum, bl a detta. En del menar/säger att detta uttalande kan ställa till det. Själv gillar jag och har stöd av att varje dag, eller rättare sagt morgon när jag vaknar säga till mig själv: "Idag slipper jag dricka!" och sen såklart påminna mig om vilka vinster detta val innebär, ock också ibland komma ihåg alla nackdelar med giftet.
En annan sak är vad man ska säga till personer som erbjuder en alkohol. Hittills har jag sagt att jag har en hälsoperiod och där ingår inte alkohol, får se vad jag säger framöver. Kanske att jag blivit beroende av att må bra... ;-)
Hur som helst, välkommen hit och på återhörande!

Idag kände jag mig lite svajig för en stund faktiskt. När jag berättat för min mamma så tog hon det så avslappnat och icke-moraliserande att jag för en stund fick för mig att mina problem kanske var inbillade? Men jag tror att det bara är min beroendepersonlighet som jävlas med mig genom att säga typ "det inte är så farligt" och "...andra dricker ju lika mycket utan att göra nåt åt det" osv. "Håll käften!" säger jag tillbaka till den. Jag vet att jag inte vill brottas med sug eller skada min kropp längre. Nu får det vara nog.

Tack för tips om både skyddslinor och mer läsande i trådarna. :)

Underbart! Du har den väl kvar hoppas jag.

Och det tar dig hela vägen! Vilja att sluta och ett bra tips är att ta en dag i taget! Skriv av dig och läs de som gått före!
Känslor och sug kommer komma och det är helt normalt och ofarligt så länge vi inte agerar på de!
Ta hand om dig extra och tillåt dig att nykterheten går först i alla lägen!
Kram!

Ju fler du berättar för desto fler "skyddslinor" att ta till. Konstigt nog är det alltid lättare att svika sig själv än andra. Och har man sagt det så har man gjort det på riktigt. Ska liksom mycket till för att svika då liksom. Varmt lycka till med ditt nya nyktra liv!

Hej Liv,
Har din man problem med alkoholen? I så fall kan du absolut prata med någon annan om det. Att bära hela bördan själv håller inte i längden. Då går du under...
Kram
Ellan

Det var nästan mer än ett år sedan jag skrev senast. Då kallade jag mig mod60 men jag kom inte ihåg mitt lösen, surprise, så nu kallar jag mig för nyatider.
Ett bra användarnamn för det är det som gäller. Nya tider och dags att dra på bromsen igen. Året har varit ok men jag känner att jag sakta är på väg tillbaka i gamla dåliga spår. Så nu tar jag tag i mitt drickande igen. Kul att du har det bra. Jag ska leta upp alla gamla kontakter om de fortfarande skriver och hoppas de mår bra de oxå. kram mod...menar nyatider

Jag är glad för ditt inlägg och pepp! :)

Idag har jag ringt en kompis som jag har haft mycket roligt tillsammans med genom åren. Vi hade tidigare pratat om att ses och hon skulle sova över hos mig. Det betyder att vi skulle äta gott och dricka vin också såklart. När vi nu pratade så sa jag bara att jag har tagit en längre paus eftersom jag druckit så mycket på sistone, men att jag gärna vill ses ändå. Jag sa att hon gärna får dricka vin men jag kommer att dricka alkoholfritt vin. Hon sa att hon förstod precis. Jag tror hon sitter i samma båt som mig men inte är redo att själv ta en paus än. Ikväll ska jag berätta hur det verkligen ligger till för den person som står mig närmast. Att jag har slutat.

Kram alla som kämpar!

påminde mig om en annan episod som faktiskt har hänt, för länge sedan. Jag var på semester i glasriket och gick och botaniserade i ett av glasbrukens presentbutiker när en säljare visade mig en glaskaraff. Klumpen i botten var lite asymmetrisk och den var överhuvud taget lite annorlunda i formen, men säljaren sade att den prydde sin plats på varje matbord, så jag köpte den. Den påminde mig om något, men jag kunde inte komma på vad. Först när jag hade gäster och såg damernas blickar insåg jag att där, mittpå matbordet, fylld med vitt vin, tronade en gigantisk penis.

Så har det gått tre år sedan jag avbröt mitt missbruk. Här har jag inte skrivit mycket under det senaste året, så jag tittar tillbaka på min uppdatering för ett år sedan. Det jag tycker mig märka är att mitt förhållande till alkoholen avdramatiserats en hel del under ett år till av måttlighet. Visst finns det fortfarande en medvetenhet och viss spänning i allt som har med alkohol att göra, men jag känner inte mera av det lika starkt som jag skrev förra året. Hemma kör vi ändå nära nolllinje och då semestern tillbringats mest på stugan så har det bara blivit enstaka finska treor under de senaste veckorna.- helt nöjd med det.

Under resor kan det bli en öl varje dag och i gott sällskap kanske till och med tre - helt nöjd med det också.

Grattis till jobbet. Hoppas strulet på den sidan nu är över.

Du har helt rätt tänk tror jag. Aldrig mer. De flesta som velat hit och dit brukar landa i det till slut. Det ska bli spännande att följa din resa!

Du kan göra som Madonna (eller är det Lady Gaga?) – ha stringen utanpå jägarbrallorna när du är ute och går med hunden!?

Låter mycket bra det där, med att skriva regelbundet! En positiv spiralbörjan på dagen, både hos dig och oss.

Vi får väl hjälpa varandra hörinne så gott det går ?. Känner väl igen det där med att förstärka sina egna tankar. Och vikten av att se positivt på saker. Inte alltid lätt. Avskyr när jag hamnar i en negativ spiral. Umgås helst med såna människor där man kan prata allvar och om dystra saker, men där man sen lyfter upp varandra ur hålet, med skoj och skämt och lite positivt. Det är därför jag är så förtjust i dina inlägg, tror jag. De beskriver och betraktar världen på ett humoristiskt sätt och med lite självironi. Stringtrosor? Vi får hoppas att du inte travar vilse på damavdelningen... och hur tror du att du och hunden skulle hantera en sån klädsel.

Vilken bra liknelse med diabetes 1! Precis så är det ju! Det vi har att jobba med är att acceptera det, inte att försöka lära oss dricka "normalt". Det är varken nödvändigt eller en mänsklig rättighet att dricka vin :)