Senaste kommentarerna i forumet

Jag går brevid dig på din promenad.
Snart är det vår och då knallar vi på i vårsolen.

Vi är snart inne i Februari! Och då är det ju nästan Mars.
Och är det nästan Mars, där är det ju nästan VÅR

Kram Pi

för dig "Nu är jag klar med A".
Javisst är det härligt att vara nykter, en härlig frihet.
Fortsätt nu med det nyktra och härliga livet.

Idag är det 37dagar nykter härligt!
Och det bästa är att jag är på skidresa med min älskade sambo och mina barn? Igår var jag på afterski och drack kola det gick bra jag till och med sjöng nykter, det var lite jobbigt men helt ok!
Vill bara säga att alla andra skidresor jag har gjort med både jobb och privat så har det varit mycket alkohol från tidig morgon till sen kväll men denna kan man ju njuta av på ett annat vis!
Men inatt så har jag drömt att jag var jätte sugen på A så jag vaknade av att jag grät och kände mig bakis!!
Kram alla

Idag är det 37dagar nykter härligt!
Och det bästa är att jag är på skidresa med min älskade sambo och mina barn? Igår var jag på afterski och drack kola det gick bra jag till och med sjöng nykter, det var lite jobbigt men helt ok!
Vill bara säga att alla andra skidresor jag har gjort med både jobb och privat så har det varit mycket alkohol från tidig morgon till sen kväll men denna kan man ju njuta av på ett annat vis!
Men inatt så har jag drömt att jag var jätte sugen på A så jag vaknade av att jag grät och kände mig bakis!!
Kram alla

Härligt att du hittat ditt lugn och önskar dig en fin dag

Kämpa och försök att befria dig från alkohol-bojorna nu.
För varje gång man återfaller till drickandet blir man mer söndertrasad mentalt, och kroppen tar mer stryk.
Man blir inte starkare med tiden, ju mer man dricker, utan det är den hemska ångesten som tilltar.

Du har styrkan och viljan nu om du bestämmer dig, och kämpar.
Var extra vaksam i svaga ögonblick vid stora humörsvängningar.

Du kan om du vill. Ha en bra vecka!

Bra att det fortsätter att fungera med det nyktra livet för dig.
Ja, jag skriver och läser betydligt mindre här inne också nu för tiden.
Det blir väl så, man har redan skrivit om det mesta, omprioriteringar, nyhetens behag m.m.
Men det innebär inte på något vis att man är mindre rädd om sin frihet och nykterhet.

Ha en bra vecka Jullan65. Sköt om dig!

nyktra stigen fortsätter lugnt och säkert, ett steg i taget.
För varje dag som går, ökar tryggheten och säkerheten med det fria livet utan A.

måste kommit till någon magisk gräns nu för suget har liksom stannat av, lockar helt plötsligt inte på samma sätt. Jag vet inte men kanske är det för att jag hinner liksom göra det jag ska nu för det läggs inte en massa tid på att supa och festa och sen stänga in sig flera dagar pga bakfylla och ångest. Slipper börja om med allt hela tiden.
Det var oftast när jag var stressad och så som jag tänkte att jag förtjänade att slappna av lite och ladda om med några öl och trevligt umgänge. Men utan den påtagliga stressen blir behovet inte lika stort. Trodde verkligen tristessen skulle vara helt överväldigande men jag är liksom nöjd med att inte göra så mycket alls. Det som jag föreställde mig skulle kännas som en pina visa sig helt ok.
Börjar dock bli mer och mer tydligt att jag inte ska dricka, allt det som jag gjort i berusat tillsånd är helt sjukt nu när jag tänker tillbaka på det. Visst kan jag känna mig lite tråkig att jag inte dricker men jag gillar änd¨utmaningen. Hoppas känslan håller i sig.
För att det här inte skulle kännas helt omöjligt satte jag faktiskt en tidsgräns på det hela men hoppas att den är tillräckligt lång så att jag beslutar att aldrig försöka igen. Det är trotts allt lättare att räkna dem i familjen och släkten som inte har problem med alkoholen och jag borde ur ett logiskt perspektiv aldrig mer försöka dricka måttligt.

Även om jag aldrig varit en varjedag drickare så har jag haft stora svårigheter att sluta när jag väl börjat. Dem sista månaderna ökade antalet berusade dagar under en vecka för mig och en stor del av mitt kompisgäng. Till en början ersatte vi den dagen med en anna men efter ett tag blev det liksom mer accepterat att dricka och oftare blev vanligare och helt plötsligt börja vi ses mitt i veckan också. Det var ju faktiskt något vi helt avhöll oss från tidigare. Allting eskalerade. Från att naturligt bara ses 1-2 gånger i månaden till en gång i veckan, till två och sen tre och när jag väl börjat behöver jag inte ens dem längre jag dricker vidare med vem som helst som är tillgänglig. Blir alltid vän med alla och så lyckas jag alltid hitta den/dom som vill dricka vidare och ut på äventyr hur omöjlig eller absurd situationen än verkar. Så jag är glad att jag slutade och äntligen kan skaffa perspektiv på saker och ting och verkligen inse att det inte är normalt som jag hållt på. Jag har ju bara haft min krets av kompisar och bekanta att jämföra mig med och då har jag inte stått ut och varit så farlig trotts att jag haft det på känn men nu börjar det faktiskt bli mer och mer tydligt att jag verkligen haft ett problem.

Kul att det gått så bra för dig. Var in och kikade lite på RRs hemsida. Lite nyfiken och om du vill får du gärna berätta lite hur du arbetat med RR-tänket i kombination med denna sida som jag tycker ger en hel del. Har aldrig varit på ett AA-möte, med träffat ett par terapeuter som försökt med lite olika verktyg. Min vilja har förmodligen inte varit tillräckligt stark, nu är det dock ett annat läge./M

Hej Julian
Ja, det är farligt när det börjar gå bra. Åtminstone jag har då slappnat av och sakta men säkert har tanken utan förnuft börjat spira. Det är det den inte får göra, den får inte slå rot. Mycket bra att du uppmärksammat risken. När man ser den kan man göra något.

Gratulerar till 5 månader. Din kropp och din själ har säkert mått bra av denna tid, för att inte tala om din omgivning.

vänligen
Ikaros

Neråt dagarna och dagarna med alkosug har blivit mycket färre. Jag får ut så mycket mer av mitt liv. Inte så att jag umgås med 300 människor. Jag får kvalitetstid med min familj framförallt. Se mina döttrar växa upp utan att vara upptagen med att gå ut och supa eller bota baksmälla. Utan att få se min frus besvikna ögon och frågan " kommer du ihåg vad du gjorde igår? ". Slippa den ångesten den frågan innebär. Slippa försöka att bagatelisera det genom att skratta nervöst.
Nu har jag 100 % kontroll på det man nu kan ha kontroll på.
Alkohol känns så jävla meningslöst. Känner mig inte alls avundsjuk på polare som berättar att de drack 10 öl och 4 shots. Det gjorde jag faktist under min förra nyktra period( kände mig avundsjuk alltså inte drack ?) . Nu tycker jag så mycket om att vara hemma.
Träningen går jävligt bra oxå.
Det mesta är bra just nu!

Ååååååh vad jag hatar abstinenssymtom och ångest och trötthet.
vad blir det nu? Dag 3ish, händer skakar, kroppen rycker, är glad, är ledsen, är enormt trött, mår illa, får ångest, blir glad igen. Samma sak som för ett år sedan. Finner tröst i att jag kan gå tillbaka och kolla hur jag mått. Accepterar skiten, tröstar mig själv.
Vet att det går över, känns lite lättare men blir lixom irriterad också.

Jag ska må bra igen.
Jag försöker vara här nu.
kram

Om två dgr har jag uppnått 5 nyktra månader. Det trodde jag inte jag skulle klara. Men här är jag och det känns lättare o lättare ju längre tiden går. Det är oxå svårare på ett sätt, för minnet bleknar och det är svårt att få tag i den hemska känslan man hade då. Jag märker att jag läser mindre härinne och skriver än mer sällan. Det gäller att se upp, så jag inte glömmer allt för mkt ... jag ska fortsätta ta en dag i taget och förblir nykter, åtminstone 24 h till. Kämpa på alla, ni är värda nykterhet. Kram

Sisyfos och Lenanyman, Tack <3.
Ja det finns något i mig att nu är det tamefan nog. Längst där inne är det nog.
Letat igenom mitt medicinskåp idag, hittade ingen antabus. Har ett vagt minne om att jag slängt den burken när jag tänker efter, men hittade Naltrexon.
Så så får det bli efter att ha googlat och läst på. Tydligen ska det ta bort "välbehaget" när man dricker och minska suget att ens vilja dricka.
Har även massa sertalin hemma, men vågar nog inte mig på dem i och med att risken för att bli ännu mer depressiv är hög med dem i början.
Så nu kör vi, på riktigt denna gången.

Tips om bra AAgrupper i stockholm önskas?
Eller är det bara att hoppa in någonstans och hoppas på det bästa?
Kram på er.

För att man har a-genen kan man inte bara skylla på det och strunta i att ta hjälp hela livet. Blir lite trött när jag tänker på mina släktingar och deras respektive. Släktingen som fick stroke och har småbarn är nu sjukskriven. Väntar bara på att hon ska börja dricka igen. Deras barn har nästan aldrig haft nyktra föräldrar på helgerna eller semestrarna. Tragiskt. Våra barn har haft föräldrar som de senaste 2 åren, har druckit så fort dom var lediga från jobbet. Tufft att vara barn i vår släkt. 3 nära släktingar har slutat med a, och så jag förstås...Vad blir det för konsekvenser för barnen med föräldrar som är beroende av a? Medberoende, psykisk ohälsa,eget missbruk, dålig självkänsla, dåliga val av partners och vänner (jag är inte värd bättre, hen behöver min hjälp) Jag hoppas jag och sambon gett våra barn styrka och stöd så dom inte blev alltför skadade av vårt supande. Dom äldre barnen har valt fina partners med sunda värderingar. Tur att jag började dricka sent i livet och att jag slutade i tid innan vi gjort stora skador på vår familj. Kram <3

Ja, ta hand om oss. Grip tag i den där portionen självbevarelsedrift som finns i dig. Det finns inga tvivel i mig om att du kan. Och att du vill, ja, det vill du. Kanske inte hela tiden, men det spelar ingen roll. Det kommer. Och det kommer att sluta skaka så småningom.

Jag tycker att du duger. Att du är värd. Och en sak ska du ha klart för dig och det är att du är oersättlig. Skit i klichén bakom och ta in det sanna i dessa ord: Du är oersättlig. Begrip det.

Och stor kram på dig. Var ett gott sällskap till dig själv. Jamen, du vet, allt det där. Nu traskar vi på och vidare.

Usch vilken upplevelse, känner med dig. Nu finns det bara en väg och det är upp från botten. Det ärväl precis så ibland som alkoholen fungerar. Att man helt slutar bry sig om allt och alla, inklusive sig själv uppenbarligen. Hemskt!
Se nu till att du kan sova. Med eller utan hjälp. Sömnbrist är förödande för omdömet det också. Nu får vi kämpa vidare du och jag. Jag höll mig inte heller ifrån, så nu är det nya tag. Kramar!

Tack levande och björkek för era kommentarer. Jodå, jag ska fortsätta skriva, det funkade förra gången. Det gick ju åt skogen när jag trodde att allt var lugnt och slutade skriva.

Idag har varit en helt okej dag. Var på lunchdejt med mannen och några vänner.
Jag försöker fortfarande förstå mig på mig. Jag är inte besviken på mig själv, mest bara rädd för vad jag är kapabel till när jag är onykter. Den personlighetsförändringen är skrämmande och obehaglig.
Jag blir lixom dum i huvudet.
Och eftersom jag inte litar på mig själv så kommer jag börja med antabus ett tag igen. Bara för att verkligen försvåra för impulser...
jag har tagit det för flera år sedan, drack en gång med anatbus i kroppen. Så (åter igen helt ärligt) jag vet inte riktigt hur det kommer gå denna gången.
Det är iofs en jäkla skillnad på mig då och nu. Då förnekade jag all typ av eget alkoholmissbruk, jag vet att jag har ett problem med just alkohol idag,
Det är accepterat.
Hur som, den som lever får se :)

Ta hand om er!

Känner att forumet här blir nån form av dagbok. Kan ju vara bra.
Fortfarande ingen alkohol, jag känner mig pigg och klar i huvudet. Det är många dagar sen jag drack nåt nu! Jag funderar inte så mycket på alkohol heller. Ibland får jag för mig att jag inte alls missbrukat alkohol, att jag inte hör hemma här? Men så tänker jag tillbaka på alla otäcka och obehagliga situationer som uppstått kring mig när jag varit full. Då inser jag att det inte enbart är svårigheten att tvingas avstå alkohol som är måttstocken på om man är en regelrätt missbrukare eller ej. Det handlar istället om vilka konsekvenser alkoholen får i ditt liv när du dricker den. Konsekvenser som i mitt fall skadat mig själv (många gånger!) och gjort mina barn oroliga. Det känns väldigt skönt när dottern ringer sent på kvällen och man kan föra ett vettigt samtal i telefon, och man hör på hennes röst hur glad hon är för det. Eller när man, helt redig i huvudet, går in till sonen i hans rum och säger godnatt innan man går till sängs på kvällen - i vettigt tid (när man tidigare tuppat av i soffan och vaknat framåt småtimmarna).

Ja, det finns en hel del att glädjas åt. Ibland är det bra att påminna sig om det. Hjärnan har ju en förmåga att förtränga jobbiga minnen..

Studenten - jag blir berörd över din ärliga och hemska berättelse. Modigt av dig att skriva av dig och berätta! Undrar hur du mår nu? Fortsätt skriv här på forumet, här kan man dela med sig av vad man vill, ärligt rakt och öppet. Jag tror det är den enda vägen till att börja tycka om sig själv igen och kunna hålla sig ifrån alkoholen. Att vädra sina känslor, såväl glada , som arga, ledsna och jobbiga. Har inte varit med på forumet mer än några dagar och är väldigt nynykter själv (9 dagar), men tycker det här forumet är fantastiskt bra. Kram till dig!

Nu måste du få hjälp så du finner ditt lugn.
Mina tankar till dig och sök nu hjälp du skall inte behöva vara själv med detta

Torsdag eftermiddag och jag blir mäkta upprörd över en händelse på jobb. När jag ska gå hem tar jag vinflaskan som är en julklapp från en leverantör med mig hem. Öppnar den direkt innanför dörren och dricker den långsamt medan jag ältar händelsen på jobb, ingenting blir bättre av det. Däckar 20:00.
Fredag - förlovningsdatum; ett glas champagne, en utsökt halv flaska vin till maten. Blir väldigt berusad av detta lilla och stoppar där.
Lördag - julgransplundring; 1 GT, En halv flaska rioja och ca 30 cl starkvinsglögg (flaskan måste ju tömmas nu när julen dansas ut). Glad och uppsluppen kommer jag i säng 01:00 bra i ordning.
Söndag morgon - svullen. Tinnitus och överviktig.
Nytt omtag. Är under fel rubrik på forum. Trots allt glad för att jag inte druckit större mängder än så här och jag har inte varit otrevlig.
Suck!

Jag tror jag har hittat botten nu.
Skäms över att skriva detta, men vill inte glömma för framtiden. Jag vill inte glömma detta för min egen skull och jag är anonym här. Så fuck it, jag skriver.

För första gången i mitt liv har jag varit i "fyllecell". Det var bland dem mest läskiga, ensammaste och ångestframkallande uppblevelsen jag haft. Jag försöker komma på hur och varför jag bettede mig som jag gjorde. Försöker göra en kedjeanaalys av mina val den kvällen. Jag får inga svar av mig själv, helt ärligt.
Jag mixade piller med alkohol, skar mig igen. Vilket jag inte heller gjort på flera år. Visst tanken har slagit mig, men jag har ändå haft den självrespekten att inte göra mig själv illa. Inte så.

När polisen frågade om jag tagit några droger sa jag nej, och de körde mig till polissatsionen och inte sjukhuset. Vilket jag egentligen tror var det som behövdes, så sa jag nej.
Någonstans, den kvällen gav jag upp på mig själv. Jag slutade älska mig. Jag kunde inte bry mig mindre om jag skulle överleva den natten eller inte. Men om jag inte skulle överleva så skickade jag ut meddelanden till dem som står mig närmst, inget stort eller dramatiskt. Bara ett hjärta och ett jag tycker om dig.
(Jag är inte suicidal annars, inte ens lite).

I denna jäkla cellen som jag spenderade 6 ensamma timmar utan direkt tillsyn föll jag in och ut ur vakenhet. Jag hallicunerade och fick ångestattacker. Jag var paranoid och rädd. Jag var livrädd för de röster/människor/samtal/drömmar jag hade. Jag skrek efter hjälp. Men de avfärdade mig. De såg mig som vilket annat fyllo dom helst antar jag.
Där och då trodde jag att jag skulle dö av överdosen.
De stängde för fönstret in till min cell, sa att jag skulle vara tyst.
Så jag satte mig på den gula plastmadrassen igen, försökte andas och tittade på de olika monstrerna som klättrade på väggen framför mig.

Jag tror jag har hittat min botten nu.
Jag vill aldrig någonsin vara med om det igen. Och nu vågar jag inte riktigt sova, för jag är rädd för det jag "såg". Jag vill inte återuppleva det igen.

Ta hand om er.

Hur gick det för dig med grov rattfylla tester prover o allt?