Senaste kommentarerna i forumet

@Vjlo Härligt med 314 dagar, snart ett år! För mig var det också annorlunda denna gång och för min del handlade det om min annorlunda inställning till att vara nykter. Inställningen var att jag var positiv till att leva nykter, planera mitt liv som nykter, en ny livsstil helt enkelt. Jag sörjer inte för att jag inte längre dricker alkohol. Denna gång har pusselbitarna ramlat på plats, att det är alkohol som är orsaken till att jag inte kan må bra. Det jag kunde få av alkohol var ett lustfyllt rus, en kort stund, men aldrig ett välmående. Det är en stor skillnad. Nykterheten ger välmående och livslust och såklart med- och motgångar som livet består av, men som nykter går det att hantera på ett bättre sätt. Och ju längre jag varit nykter desto mer träder detta fram och stabiliseras inom mig.

Ha en fin dag och bra jobbat!❤️

314 dagar....
Det känns ju som det är den här gången det fungerar på riktigt, haft ganska många försök tidigare där det gått i olika långa perioder, men aldrig så länge som nu.

@TappadIgen Så otroligt fin låt! Verkligen tröstande för mig som är medberoende! ”Att det modigaste jag kan göra är att rädda mig själv”. Det är det som är svårast, att erkänna mig maktlös, ibland tittar fortfarande känslan fram att jag kanske kan rädda min mamma. Tänk om jag kan och inte gör något! Dom känslorna är svåra. Men jag vet att jag höll på att drunkna själv sist jag engagerade mig fullt ut! Det är precis som med alkoholdjävulen, skulle jag tro? Den lurar oss att dricka trots att vi vet att vi inte borde, så är medberoendet där och lurar oss som är medberoende att vi kanske kan hjälpa ändå?

Tack för ditt inlägg, det rädde ut lite för mig hur beroendet i medberoendet och beroendet av alkoholen känns som samma grej! Kan det vara så att det är därför jag ibland tror att jag kanske kan hjälpa ändå? Precis som alkoholdjävulen kan ligga på lur och säga att det kanske inte var så farligt! Så spännande reflektion såhär på morgonen ❤️

”Vi e filosofer gitarren och jag” sjunger Ted Gärdestad.
Känner igen det där med flytt och rens och tappade glasögon. Jag önskar dig frid i att kunna se MÅLET- dit du ska- även om du inte vet vart du ska. Men om xx månader kommer jag att bo i en lägenhet som jag har köpt- och gillar. Att se målet även om det är luddigt har hjälpt mig många dagar.
Kram till dig fina G!

@Andrahalvlek Jag missade att du hade putt upp min tråd lite. Jag är ju inte här så ofta, men tack för att du tänker på mig och tack @Se klart för dina fina ord för ett tag sedan också.:)

Jag stötte på en låt som jag tolkar som handlar om medberoende och som berörde mig ganska mycket. Som jag förstår texten så är det ju sångaren, en man, som sjunger om sin nu förmodat tidigare partner som förmodligen har något slags beroende eller liknande bekymmer. Man skulle mycket väl kunna tänka sig att det handlar om alkohol, men det framgår inte egentligen i texten precis vad det är. Jag tänker mig att låten i sig skulle kunna vara helande för de som har varit med om eller just nu genomlever ett medberoende. Inte för att den ger ett facit på hur man ska göra men för att man säkerligen kan känna igen sig i delar av den och jag tycker att texten är fint skriven.

Jag har funderat på varför den berörde mig så mycket, men kanske handlar det om att jag känner igen mig lite i den som sångaren sjunger till.

You won't let go of all the things
That bring you down

Så var det ju då en gång i tiden. Jag var säkert inte så lätt att leva med alla gånger när jag var mitt uppe i mitt missbruk. Men nu har jag ju släppt taget, kanske inte om alla saker som tar ner mig, men de allra flesta.

Låten heter The Shore och artisten heter Matt McClure. Den finns tyvärr inte på Spotify, i alla fall inte ännu, men man kan hitta den på andra ställen om man söker online. Egentligen ville jag väl kanske rekommendera den till de som är på anhörigsidan och förmodligen läser de väl inte min tråd särskilt ofta. Men jag vet inte hur man skulle göra det sådär generellt.

Orolig i onödan….min dotter hade tagit fel på dag och inte kollat 1177🙈Men men nytt försök imorgon igen💪🏻

Godmorgon!
Om drygt en timma ska jag följa m min dotter t vuxenpsykiatrin. Känner mig lite nervös. Jag undrar varför jag känner mig nervös? Jo…jag tänker kommer hon bli lyssnad på? Kommer hon bli sjukskriven?Vad kan de erbjuda? Kommer det vara en läkare som man åter igen måste övertyga? Varför kan inte läkarbesök vara lätta? Varför måste jag känna ngn form av försvar? Och, senare bär det iväg för sista samtalet h min terapeut. Hoppas att försäkringsbolaget beviljar mig fler samtal. Fast om de beviljar så är det inte säkert att det blir h den verksamhet där min terapeut jobbar. Men med tanke att det var hon som tipsade mig om att ta kontakt m facket så kan man ju hoppas🙏🏻Hoppas även att försäkringskassan skickar mig lite pengar. Skulle kännas skönt för det var jäkligt många räkningar den här månaden.

Kram🌺

@Amanda L Tack❤️❤️

@Varafrisk Välkommen hit!❤️🙏🏻❤️

@Geggan Jag tror gitarren stortrivdes med att ha kommit ut på promenad och sitta med vid lunchbordet 🥰

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja men eller hur? Varför ska det vara så svårt med psykiska åkommor??
Om min dotter hade haft cancer el hjärtsjukdom mm så tror jag inte att någon hade sagt, du måste sätta gränser, du måste låta samhället/vården göra sitt men med hennes psykiska sjukdom så behandlar man mig som en överbeskyddande morsa!
Och när det gäller mig själv så varför vill man inte lyssna på mig? Jag som är uppfostrad av en äldre generation att alltid göra rätt för sig, inte gnälla, vara duktig flicka har känt mig som en smitare driven av lättja. Det får banne mig vara slut med det. Man pratar även om vikten av att ha kontakt m jobbet. Jag kände mig väldigt ensam under hösten på jobbet. Nu när varken någon svarade på det meddelande som jag skrev t teamet första veckan i januari eller att det är tyst fr teamet och chef så känner jag mig väldigt avklippt fr jobbet. Samtidigt som det kan göra mig lite ledsen så blir jag på något vis stark i det för jag vill inte vara ett offer. Det känns då väldigt skönt att skriva på forumet att vara bland vänner som förstår och har liknande erfarenheter.

🌺❤️🌺❤️

@Geggan Du är bara så himla bra💪🏻Kram❤️❤️

Gitarren fick egen stol.

@Andrahalvlek när jag kom till låssmeden efter att ha kånkat en halv kilometer på gitarren i sitt tunga fodral så knäppte han bara upp låsen. De var inte alls låsta med nyckel! Håhå. Sen bjöd jag mig själv o gitarren på god lunch.

@Geggan Gnäll på du, man behöver lätta på locket ibland. Och glöm inte att andas, andas, andas. Lugnt in och lika lugnt ut.

Kram 🐘

@Varafrisk Det är så märkligt att vården oftast är duktig på fysiska åkommor, men om man är sjuk i hjärnan så tas man inte på allvar.

När jag sökte hjälp senast på vårdcentral för två år sedan fick jag en kortare sjukskrivning i taget, men ingen behandling. Insomningstabletter på recept. Läkaren lade huvudet på sned och sa: ”Det är viktigt att sova tillräckligt, äta bra mat och motionera dagligen”. Öh 🤔 Tror hon att jag bott under en sten eller?

Mitt problem var ju att jag var så deprimerad och utmattad att jag inte kunde förmå mig att göra någonting, jag hade ångest för allt 24/7. Jag var tvungen att bli inkörd till psykakuten för att till slut bli remitterad till dagpsykiatrin. Jag behövde träffa en läkare som visste vad jag snackade om, som med sina erfarenheter i ryggen kunde hjälpa mig.

En sak som är viktigt vid utmattningsdepression är acceptans. Man kämpar emot, så illa är det nog inte, man försöker och försöker och försöker. Man måste acceptera, kapitulera. Nu är det så här. Och det får ta den tid det tar att komma tillbaka. Fortsätt jaga vården - kräv att få träffa en kunnig läkare!

Kram 🐘

Skriver på datorn nu så nu blir det inga emojisar men ni som följer mig vet ju att jag brukar skicka både hjärtan, kramar och tacksamhet!

@Vinägermamman Åh tack för att du tittade in både här och i min gamla tråd. Som jag undrar hur du mår och hur du har det, skriv gärna och berätta.

@Andrahalvlek Tack för dina ord! Det är precis så det är "Ryggsäcken kommer farande som en käftsmäll". Jag är väldigt traumatiserad av vad som har hänt. Min terapeut arbetar bla med traumabehandling m mig. Nu har jag sista samtalet imorgon men jag har ansökt om fler via mitt fackförbund. Jag håller tummarna för att jag ska få lite fler samtal.

@vår2022 Så fint skrivet! Ja, precis så är det! Jag måste verkligen ta tillbaka min berättelse för det är endast jag som kan berätta den.

@Sattva Tack! Det känns lite som om det är vad som händer inom mig...att jag har kämpat under så många år och nu är liksom bränslet slut. Jag är så rädd för att det här ska ta lång tid i synnerhet med tanke på min ålder. Jag vill ju komma tillbaka men jag kan inte stressa.

Som jag skrev igår i min gamla tråd så var jag och hälsade på en fd kollega. Hon hade fixat med goda mackor och bakelse!! Jag kom dit 15.45 och åkte därifrån 20.00. Var helt slut när jag kom hem! Men det var en fin eftermiddag. Vi pratade om oss själva om våra familjer om jobb. Kunde även prata om vår relation. Och, jag kände att jag är inte arg längre. Och jag vill gärna ha henne som vän i mitt liv. Tidigare när vi umgicks regelbundet brukade jag kalla henne för min privata 1177 för hon är en mycket kompetent sjuksköterska. Hon blev utbränd för ett antal år sedan då hon vi arbetade tillsammans. Ensam skolsköterska på 1200 elever. Den andra skolsköterskan var antingen sjukskriven eller tjänstledig och ingen vikarie sattes in. Hon berättade för mig hur det var när hon blev sjukskriven och att hon har fortfarande viss känslighet för vissa saker.

Nu går jag inte tillbaka och läser i mina trådar så kanske jag upprepar mig men igår blev det så tydligt för mig att jag sedan första dagen som sjukskriven en stress att jag ska tillbaka till jobbet. En stress över att jag måste ut och gå, ska ställa klockan på morgonen, ska göra det ena och det andra. Viktigt med rutiner...rutiner, rutiner och rutiner. Tro sjutton att jag har en hög stressnivå inom mig. Jag lyssnar ju inte på min kropp. Nu är det ju inte så att jag sover till kl 13 och äter frukost då osv. Jag är ju faktiskt 61 år så jag tror inte att mina rutiner försvinner bort om jag tar lite avstamp från dem just nu. Min fd kollega sa till mig att du behöver ju läka först/vila innan du gör allt det där andra. Orkar du inte ut och gå så låt det vara. Idag ställde jag inte klockan. Vaknade vid 8.15 ungefär, åt frukost. Vår hund är på dagis mån-, tis- och torsdag så idag är hon hemma och jag har varit ute m vår hund. Jag känner en stress över att läkaren/rehabkoordinatorn vill att jag kommer tillbaka till jobbet snabbt, att man inte lyssnar på mig. Jag är rädd likaväl över att vara sjukskriven länge att komma tillbaka för tidigt för att kanske behöva gå tillbaka till sjukskrivning igen. Och från chefen är det tyst...

Kram till er alla!!

Dagarna går. Nya försäljningar nästan varje dag, ibland går det snabbt, ibland blir det jättestruligt och drar ut på tiden. Bär bort, både skräp och användbart. Så knasigt att det är bara två år sedan den senaste vändan. Jag har hela tiden lite stresspåslag, fast jag försöker ta det lugnt. Men det är så mycket, olika saker. Och så hela ovissheten. Vad kommer jag att få för lägenheten. Vad kommer jag att hitta för ny. Var kommer jag att bo. Folk erbjuder hjälp och vissa saker kan man hjälpa med, köra till tippen mm. Men det mesta inte. Det är bara drivor av papper, högar av grejer som jag måste bestämma om. Vill dela med mig av rolig bild som min bror läst nånstans om hur alkohol påverkar levern: det är som ett gäng högstadieelever som gör livet surt för den färska vikarien, så verkar alkohol. Förstör tillvaron helt för alla som försöker lära sig något. Tar över hela situationen. 🤓😉 Nå, nu har jag gnällt lite, så nu är det bara att fortsätta. En av gitarrerna är i fodral som är låst o jag hittar ingen nyckel. Ska kånka bort till en låssmed som lovat hjälpa. Igår var jag till en firma för att få råd om hur behandla missfärgad köksbänkskiva. Har flera grejer på blocket så det kanske händer ngt med det. Och så har jag ju skrivläxa mitt i allt. Ojojoj. Tappat två par glasögon i röran.

@Varafrisk Välkommen hit!
Och vad bra att du ringde rehabmottagningen!
Hos oss finns det mycket hjälp att få. Det läggs på en nivå som är anpassad för individen o utifrån hens önskemål/ mål. Det brukar bli bra enligt min erfarenhet. Ett stöd och ett sammanhang över tid, inte bara i sjukskrivningen. Hos oss jobbar vi så, jag kan såklart inte gå i god för hur man jobbar på andra rehabmottagningar. Jag har tagit mig an bla denna patientgruppen (psykisk ohälsa) sedan några år, och vurmar verkligen för pat. Många har kämpat i så många år, och tillslut tar det bara stopp. Men det finns en väg tillbaka, och där brukar at o ft vara stort stöd hos oss. 🌸🤗

@Varafrisk Välkommen hit!❤️ Jag tänker att en stor del i nykterhetsprocessen handlar just om att lära känna sig själv på riktigt långt där inne. Vem är jag, vad känner jag och vad har jag för behov. Att det är då man kan få en balans med sig själv. Att få skriva sin egna berättelse om sig själv, inte den som andra berättar om en eller den som man förväntas vara av andra eller framförallt den man själv tror man förväntas vara. Mycket av min egna berättelsen har varit den jag tilldelats att vara och som jag försökt leva upp till. Så ofta som det uppstått oro och ängslan då det inte blivit rätt känsla inom mig själv, för det har inte varit mitt riktigt rätta jag som trätt fram. För att inte tala om den jag som trädde fram som påverkad, det var inte mitt rätta jag. För mig har nykterhetsprocessens viktigaste ingrediens varit att få kontakt med och hitta mig själv där innerst inne. Få äga min sanning och min berättelse om mig själv. Jag äger mina tankar och mina känslor och de är rätt för mig. Att få landa och stå stabilt i detta. Nu är det jag som skriver mina kapitel i boken om mig själv utan recensenter som ska bedöma om det är bra eller dåligt. Självklart kan jag diskutera med recensenter men det är på mina villkor och jag som söker upp dem, men vi behöver inte tänka lika.

Processen kan ta olika lång tid men det spelar ingen roll, vi har livet framför oss och vi ska följa dess rytm. Den visar vägen framåt och man behöver inte skynda❤️

Det är tristessen som gör att man dricker. Det är tråkigt helt enkelt. Grått och enformigt. Enda sättet att bryta detta är att fylla på med något annat som man tycker om.

@Varafrisk välkommen! 🥰🥰

Jag tänkte på oro för vuxna barn. Jag är ju god man till min dotter som fyller 25 år i sommar. Hon bor på ett LSS-boende, men vi träffas varje vecka och jag tar alla beslut för hennes väl och ve.

Ända sedan hon föddes har vi haft anledning att oroa oss för henne, av olika medicinska skäl. Massa undersökningar och operationer, bla bla bla.

En klok nattsköterska sa så här till mig, när dottern var inlagd som nyfödd: ”Nu ska man undersöka en himla massa. Du kan välja att oroa dig för varje enskild diagnos som ska utredas, eller du kan välja att oroa dig först när du har fakta på bordet.”

Efter det försökte jag verkligen att oroa mig endast för det som var sant och konstaterat, och inte allt annat som läkarna och annat löst folk (inklusive mig själv) killgissade om.

Om man har ett barn med utvecklingsstörning så lär man sig praktiskt att leva nu, nu, nu. Många års aktiv träning, med henne är det alltid nu som gäller. (Och viss planering.)

Och det har jag nytta av i vardagen också - på jobbet och i varje enskilt möte med någon annan. Så försöker jag leva mitt liv. Givetvis krävs viss planering, men så fort planeringen är gjord och nedskriven i kalendern så släpper jag det. (Försöker få dottern att göra likadant istället för att tjata.)

Nackdelen med att ha periodvis stark oro för ett sjukt/handikappat barn är att det blir nästan som ett trauma. Varje gång det sker något nytt akut så får man alla de gamla känslorna slängda över sig som en spann vatten. Av omgivningen (även läkare) kan det kanske tolkas som en överreaktion, men jag tror att det är så våra trauman påverkar oss i nuet. Ryggsäcken kommer flygande som en käftsmäll.

Jag funderar på att gå traumaterapi, men jag har inte kommit till skott än. Mindler har nog sådana psykologer och då sker terapin på video. Himla praktiskt.

Kram 🐘

Välkommen hit!

Kram 🐘

💝