Senaste kommentarerna i forumet

Tidigare alltid före jul, städade jag i bastun och källaren. Det brukade gå till så att jag spelade musik jag gillar, och massor med vin och cider.. sen skurning överallt väggar och golv. Tack vare alkoholen så gick det lekande lätt . Höll på någon timma. ..Städade bastun igår. Tänkte på hur det varit och hur det är nu. Inga fyllebråk mellan mig och vänner. Ingen sambo som slocknar i bastun. Inga barn som kommer ner och frågar vad vi håller på med.. Inga tomflaskor och tomburkar i mängder. Allt är lugnare, och en fräschare känsla infinner sig i mig. Nu kan dom vuxna barnen komma hem och fira en vit jul.. Den första helvita julen på många år....Lika vit som tomtens skägg.. Kram på er..

Har läst din tråd och lider enormt med dig!
Kan bara hålla med Ikaros i allt han skriver!
Du står inför din tuffaste match nu och den är avgörande - samla tankarna, inse att insatserna nu är högsta möjliga och fokusera, var uthållig och tro på dig själv!!!
Inte sen, inte om, inte ifall - upp i ringen nu och kriga för ditt liv!
Jag satsar mina pengar på dig!
/C

Ja eller testa bara campral om han inte skriver ut båda!
Canpalen är toppen!
Jag missar varenda timme utan den härligaste mysigaste bästa sambon?
Men jag vet att jag har slutat med A på riktigt känner jag? Så jag ska viss att det går vara utan A jävlen
Igår spelade jag bingo med mina barn?

...utskrivet samt Antabus men är rädd att jag har jag har kört min lever i botten så kanske får tvärnej av läkaren eller att jag inte tål medicinen.

Hoppas det löser sig med sambon - tror hon kanske bara behöver få lite tid att bara vara själv (och att du ska inse vad du missar?)

Lycka till!

Kram och kämpa på! ❤️

Grattis till dina 4 månader....-bra jobbat! Så kul att höra.

Jag har ju förstått att ni är ett lite samlat gäng här inne som verkligen peppar och stöttar varandra och nu kommer jag här utifrån men jag blir helt tårögd när jag nu under flera dagar läst i din tråd och följt din kamp!

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver och även i dina återfall! Jag önskar dig all lycka och framgång i ditt tillfrisknande för det är du värd❤️

Kämpa!!
Kram
Pärlemor

He he jadu den tiden är förbi, tomma juver numer??

Det låter bra det! Kul när du skriver "så jag styr kossan... mot min dotterson". Med mjölk och allt?!
:) D.

Det som är så bra med 24 timmarslöftet bla, är ju att jag idag redan kan fira 4 månaders nykterhet. Fast det är imorgon lixom:-). Annars får jag väl säga att det flyter på. A suget kommer ju då o då. Och tankarna på a rullar runt, runt i skallen. Inte galet jobbigt med akuta sug, utan lite stillsamt sådär. Men jag kan nog sammanfatta det som heeela tiden jag är vaken, så lite enerverande är det allt. Såhär i jultiden har jag dessutom hållit mig borta från glöggmingel, julborden . Kan ju tyckas lite tråkigt , men jag ser det som en medveten strategi för fortsatt tillfrisknande. Jag försöker vinna tid och bättring, för att i framtiden kunna delta i just sådana här sammankomster utan risk för återfall eller sämre mående. De dagarna kommer har jag förstått, och jag har tålamod och vänta. Nu sitter jag ju inte precis isolerad och väntar ut ademonen. Nä då, jag har ett nytt och fint jobb att gå till. Och det bästa av allt är ju mormorsrollen som jag har till det lilla knyttet som nyss föddes. Jag har dessutom flyttat in till gubben, så vi njuter av att få vara ihop på riktigt. Även om vi oxå nosar in den nya ordningen här hemma, den utan a . Lite nytt med samboförhållande och afritt på samma gång, gör ju att vi får lära känna varandra på nytt o införskaffa nya vanor och traditioner. Inte för att gubben är helt afri, men det dricks inget härhemma. Ja det är roligt och svårt, nu ska jag/vi inte gömma oss bakom ruset längre.......idag är jag ledig, så jag styr kossan mot min dotterson. Här ska bytas blöjor och promenera med den nya fina vagnen. Jag är nykter, full av tillförsikt och tänker.....Vilken jävla tur jag har. Häng på vetja , det är fantastiskt. Kram

när jag tar mig för att skriva till någon här upptäcker jag någon ny liten pusselbit som hör till mig. Så jag kopierar och klistrar in det mesta av det jag skrev till "hjärtat" alldeles nyss:
Så klokt av dig att skriva här när du är omtumlad och vet att du är svag. Du är långt ifrån ensam om att välja bort en destruktiv relation och sen uppleva att du inte alls är fri. Det är så med oss medberoende att det problematiska är inte hen som missbrukar. Det är inte missbrukaren vi ska förändra, det är jag själv som måste lära mig nya förhållningssätt och det är ett stort och ofta långsiktigt arbete. Rätt många har skrivit här i samma situation som du.
Jag har hängt här på forum flera år, om än numera ganska sporadiskt. Forum har varit mig till hjälp på olika sätt. Det viktigaste har kanske varit att skriva, det har hjälpt mig att få klarhet i mina egna känslor och tankar. Det har också varit bra att gå tillbaka och läsa vad jag skrivit under olika tider - och vilka svar jag fått. Förstås har det också varit hjälpsamt att ta del av andras situation och vilka tankar och känslor det väckt i mig. Oftast är det ju så mycket lättare att se vad andra borde göra:) Det har också betytt enormt mycket att läsa på missbrukarsidorna, det har gett insikt om hur det är att sitta fast och vilket enormt jobb det är att göra sig fri. Och framförallt att hålla sig nykter och fri.
Först nu börjar jag förstå att mitt varande här verkligen kan ses som, att det är ett ihärdigt arbetande med mig själv. Det är inte ett tidsfördriv och inte ett sällskapande uran ett seriöst arbete. Och mycket meningsfullt för hela mitt liv.
Så har det varit för mig, och är. Förutom att forum varit min livlina, ständigt tillhands, går jag på Alanon. Där är det, som jag upplever det, precis samma sak. Grejen är att komma till insikt om att jag måste vända mig inåt och ha fokus på mig. Även där möter jag dem som efter lång kamp får kraft att lämna missbrukaren och istället för frihet upptäcker en djup vilsenhet och har svårt att släppa taget. Det är ett stort jobb att hitta sig själv och göra sig fri.
Fortsätt läsa och skriva här och sök dig gärna till en självhjälpsgrupp. Kom ihåg att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv! / mt

Hej Nu är jag
Campral kan som pärlemor skriver vara ett bra komplement.
Du har ditt livs chans nu. Gör allt för att vara nykter. Gå till AA eller Länkarna eller Alkoholrådgivning eller .... Prova allt.
Din fd sambo kan ha räddat dig till ett liv värt att leva.
vänligen
Ikaros

Campral tycker jag hjälper jätte mycke men jag måste ha antabus med! Campralen hjälper även mot abstinens!
Jag har provat naltroxen med den funkade på mig ca 3dagar

Hej Harslutatnu
I din situation får nog alla kaos i hjärnan. Och säkert tumlar känslorna runt ibland utan kontroll även när du är nykter.
Jag vet inte hur jag själv skulle klara det men jag vill ändå ge handfasta råd.

1. Se till att inte dricka!!
1. Ge fan i att dricka!!
1. Se till att du inte kan dricka!!

Oavsett om du är alkoholist eller inte skall du inte dricka nu. Ta kontakt med en läkare och få antabus utskrivna då har du en krycka att luta dig emot. Gå på något AA-möte för att se om det är något för dig, eller Länkarna, eller alkoholrdgivningen, eller kyrkan, eller IOGT_NTO.
Se till att ha någon att prata med när du blir ensam. Fortsätt att älska henne trots att hon lämnar dig. Sätt barnen främst. De är de viktigaste.
Skriv här på forumet. Huvudsaken de första halvåret är att du är klar i knoppen dvs nykter. Då förstör du ingenting och kan t.o.m. kanske börja bygga något som är bra.

Lätt för mig att skriva. Visst! Svårt att genomföra?? Kanske inte, om man vill göra det bästa för barnen.
När jag skilde mig och min fru flyttade vältrade jag mig i självömkan och höll på att supa bort allt. Du har en möjlighet att undvika detta. Gör inga mentala undantag för födelsedagar eller annat. Utan bestäm dig.

När du beskriver hur du hanterat alkohol verkar det på mig som du har utvecklat ett beroende.
Jag är övertygad om att du oavsett det har ditt livs chans att göra något mycket bra för dig själv, din sambo och dina barn. OCH det är att vara klar i huvudet under åtminstone det första halvåret. Kaoset, sorgen,ensamheten, svartsjuka kan du då kanske bearbeta.

Jag önskar dig lycka till av hela mitt hjärta.

Ikaros

Tack för bra svar!!
Ja dricka med antabus skulle aldrig våga det en gång till snacka om att må kasst då!
Min sambo satte ett ultimatum till mig för ca 1 månadsedan att om jag dricker en gång till så ska jag lämna huset och att vi inte ska leva mer ihop!
Och den lilla A jävlen sa ta inte antabus så du kan dricka och tro rackarn att jag drack en gång till!! Det är därför jag började ta den nu med kontroll och övervakning!!
Och nu är det som hon sa!! Men hon sa att hon skulle vara utan mig ettag och sedan får vi se vad hon vill!!
Nu bor jag hos föräldrarna och har en jäkla ångest men den lättare lite i mellanåt som idag när mina underbara barn var här några timmar och spelade bingo! Men nu när jag lämnat dem hos sin mamma så kommer den ångesten igen och saknaden av min sambo!
Och jag som älskar min sambo och hennes familj såå! Och min högsta dröm vinst skulle vara om hon vill och vågar ta mig tillbaka! Denna gången så har insikten sagt att vara nyckter hela mitt liv!

Aldrig mera A

Det var bra! det är inget val det är att man äntligen kommit till insikt med att man faktiskt inte kan dricka A!
Jag har alltid trott att jag kan dricka lite men äntligen så vet jag att det går faktiskt inte så det är bara till att kämpa för man mår så mycket bättre utan A!
Jag önskar att min sambo tror mig denna gång!
Då jag äter antabus och campral under kontrollerade och bevakade former

...slav under alkoholen är vad jag är. Trillar dit hela tiden och mår sämre för varje gång. Tänker söka läkarhjälp och be om medicin. Fixar inte detts på egen hand...

Tacksam för att detta forum finns!

...slav under alkoholen är vad jag är. Trillar dit hela tiden och mår sämre för varje gång. Tänker söka läkarhjälp och be om medicin. Fixar inte detts på egen hand...

Jag förstod för ett antal årsedan att jag har problem och måste göra något åt det, precis som du säger så är det en lång process och en snårig väg att gå, det är jag fått erfara, många gånger har jag fått börja om från början igen.
Jag har märkt att det kan vara dom mest minsta och märkliga saker som utlöser suget, det kan vara en fin solig dag, det kan vara en viss plats eller veckodag, stress och liknande.

Det är svårt att ensam kämpa mot sjukdomen, så det känns bra att samtala med andra här med liknande erfarenheter, man känner sig lite starkare i kampen och inte så ensam.
Vi får kämpa tillsammans och jobba på att inte under några omständigheter få i oss någon alkohol, vi tar inte första glaset, dag för dag, även timme för timme om det så behövs, alkoholen har ställt till tillräckligt med bekymmer nu.
Jag följer dig här på forumet varje dag.

Mick//

Tack för kommentarerna

Ja nu är det ju jul snart och då blir det väl extra svårt. Jag kanske trillar dit igen och dricker igen. Men jag kan nog hålla det på en normal konsumtion iaf och det får väl vara bra bara det.

Min huvudplan är iaf att efter det så behöver jag hålla mig nykter längre. Jag hoppas kunna hålla mig till sommaren iaf. Kanske undantag när jag fyller år, men just som jag skrev det så är det ju då jag behöver hålla mig nykter :)
Att inte använda alkohol som en belöning.

3 månader är inte lång tid. Men ett bra första steg! Jag har visat för mig själv att det går. Jag är dock orolig för hur det blir nu när min sambo flyttar ut...
Känns riskabelt att vara själv, behöver hitta nått att göra.

Känns inte bra med dessa två parallella processerna....

Hej Ny
Jag har mångårig erfarenhet av antabus och campral. Har hållit mig nykter under långa perioder, mer än ett år, med hjälp av medicinen. Jag medicinerar själv och har lurat mig själv genom att inte ta dem. Klokt alltså av dig att ta hjälp med medicineringen. När det gäller alkoholen är jag ibland verkligen min egen fiende. Bra att du druckit på antabus en gång. Då gör man inte om det. Eller hur?

Tar leverprover regelbundet (viktigt). Jag har inte haft några biverkningar av medicinerna fastän jag stått på dem i mer än 5 år.

Lycka till med nykterheten och skriv och läs här på forumet. Här hjälper vi varandra och utbyter tankar.
Ser fram emot att läsa om hur du går vidare i din nykterhet.

vänligen
Ikaros

mot målet att bli fri från alkoholen Mick. För de flesta är det en lång process från att man börjar förstå att alkoholen ställer till problem och att man mår dåligt av den, tills man når full insikt och lyckas att med en kraftansträngning lösgöra sig.
Detta gäller även mig. Jag hade problem med alkoholen redan i övre tonåren, men bestämde mig för att sluta först när jag närmade mig 30-årsåldern.
Och som du kan läsa i min tråd, så är detta mitt tredje försök att bli fri. Lyckas jag, vilket är mitt bestämda mål, så blir det för gott.

Alkoholism är en progressiv sjukdom i dubbel bemärkelse. Dels mår man sämre av drickandet ju längre sjukdomen pågått, och dels, vilket kanske är värre, så blir beroendet svårare. Alkoholen både dämpar och triggar ångest. Men till slut kan ångesten bli ett hjälpmedel. Man når en punkt då nykterheten är det enda som gör att man kan bli fri från den svarta ångesten.
Ja, självklart skriver jag utifrån egna erfarenheter. Det varierar nog en del mellan olika människor som utvecklar alkoholism. Men ingen mår nog bra av att vara slav under alkoholen.

Så fortsätt att kämpa Mick.

Jag fick Campral utskrivet och jag har tagit dom i ca 2 månader.
Jag var tveksam att dom funkade tills jag missade att
ta dom, trodde att det enbart var min egen styrka.
Hej vad jag bedrog mig.

Missade att ta dom i en vecka, då jag inte hann till Apoteket
(bullshit - jag hade visst hunnit, ljuger för mig själv nu)
och då kom suget som en fet julklapp på posten.

När jag tar dom så bryr jag mig inte om alkohol alls.
När jag inte tar dom ser jag alkohol överallt.

Detta är dock väldigt individuellt.

Kram och kämpa på :D

Det är härligt att se att det går så bra för dig, verkligen bra jobbat, jag är full av beundran, men det går inte lika bra för mig just nu.
Jag mår verkligen dåligt av alkohol ändå så blir det fel så många gånger.
När helgen kommer så kommer ett starkt sug, ibland lyckas jag hålla emot, ibland inte, det är som om jag går på autopilot och har första glaset tagits så är det kört, det slutar med rejäl bakfylla och ångest, det var precis vad som hände igår. ( igen)

Jag vet att jag ska jobba på att se till att inte ta det där första glaset men jag vet inte vad det är som går fel, det är så fruktansvärt svårt, ibland tvivlar jag på att jag kommer att klara av det här, men på nåt sätt måste jag, för detta är inget sätt att leva på.

Jag läser din tråd och försöker ta till mig så mycket som möjligt.
Ha en fin söndag..

Mick //

Jag har bara tagit antabus tidigare men tålde inte dem utan fick utslag. Skulle vlja testa Campral el annan medicin som tar bort suget - någon som har erfarenhet av vad som är bra?

Annars är mitt tips att vara inne här - läs, skriv - det finns mycket värme och stöd här - alla förstår ju!!

Kram❤️

Hej! Starkt av dig att skriva! Klokt att inte dricka nu eller nån annan gång heller! Jag tänker att det är bra för din skull att inte dricka alls och få tillbaka respekten för dig själv! Ta emot den hjälp du kan få! Har varit där själv och vet att det går och det svåra är att vidmakthålla sitt nyktra liv. Men här kan vi alla hjälpa varandra med det!