Senaste kommentarerna i forumet

nu än jag mådde igår. Fick ett telefonsamtal på kvällen, det visar sig att när hunden var ute på egna äventyr så har han startat ett slagsmål med en annan hund, och var värre var bitit dess ägare såpass att han fick åka in till akuten. Om den gossen bestämmer sig för att polisanmäla så finns det mycket stor risk att jag tvingas avliva hunden. Sedan vi flyttade hit upp har han blivit mer aggressiv mot både hundar och människor, han har till och med bitit mig ett par gånger. Jag är tyvärr inte särskilt duktig som hunduppfostrare så jag har ingen aning om vad jag gjort för fel. Tragiskt om hunden får betala priset för mina tillkortakommanden.

Jag har fått i mig lite vatten under natten, men maten får nog vänta ett tag till. Jag har legat vaken hela natten och ältat det här eländet. Inte nog med att man mår urkass på grund av själva drickandet, man ställer till med en massa onödiga bekymmer också. Hade jag varit nykter när hunden smet så hade jag kanske hunnit få fatt i honom innan han råkade i bråk. Så ni kan säkert gissa hur jag mår rent psykiskt just nu.

Den där personliga botten man måste dundra ner i innan man kvicknar till och inser hur illa det är... Skönt att det går så bra för dej, att starta ett nytt liv är inte det första man ger sej på!! Underbart!!!
Kram!
/MB

Pratade med släktingen som följde med och tittade på huset.. Han har också slutat med alkohol!! Helt fantastiskt. Tyvärr dricker hans fru fortfarande. Han tror att hon också kommer att sluta. Vi talade om svårigheten med att bo med en aktiv missbrukare. Och han förstår att jag måste flytta. Exet dricker som vanligt. Ju fullare han blir desto mer struntar han i att dölja. Usch vad jag blir förbannad inombords av att han inte tar hänsyn. Det ska bli skönt att slippa honom och hans förfall. Man blir smittad av missbruket så jag också känner mig ofräsch. Jävla alkohol vad det förstör oss människor...

Förstår inte att dom inte har bättre koll på sin kalender.
Hur skall du nu göra? Har du ringt till sjukhuset, eller tror du att du klarar upp det själv?
Lider verkligen med dig.

hur känns det nu? Fick du behålla vätskeersättningen?
Kram
Mammy Blue, (långliggare här på forumet sedan 2012, nykter sedan januari 2013)

det där. AA's jourfolk hade inget telefonnummer till den här gruppen så jag tog en taxi dit. Väl där var det mörkt och helt renons på folk. På dörren stod en skylt att dom träffas på onsdagar men i AA's kalender står det söndagar. Just nu skulle jag betala bra för att ha någon att tala med. Suck.

Ja Sisyfos visst är den det? Det är så synd. Jag tänker ibland på samhällen som lever utanför den "moderna" världen. Samhällen som inte har kontakt med omvärlden utan lever så som de gjort i hundratals år. Och hur de ibland har kommit i kontakt med alkohol och fått reda på hur man framställer det. Och hur det blivit katastrofalt för deras byar. Det är ju det vi håller på med fast i större skala på något sätt. Samhället klarar sig och det tjänas visserligen pengar på alkohol men om varje person som dricker fick svara ärligt på hur hen mår av alkoholen.... undrar hur många som skulle säga att de faktiskt mår rätt dåligt av det. Många, tror jag. Så egentligen är det katastrofalt även för vår stora civilisation.

Om folk mådde bra av alkohol, även de som är "normalkonsumenter"..... skulle uttrycket en "vit månad" ens finnas? Det har väl myntats av "normalkonsumenter" som råkat dricka bort sin semester eller julledighet?

Nu ska jag sätta på lite kaffe.

Hoppas ni andra bor i en del av Sverige där det inte regnar idag. Där jag bor har det regnat hela dagen. Tråkigt.

Kram!!

gruppen att komma och hämta dig ! Brukar alltid lösa sig !

med att titta på folk......jag kikade lite, nåja, mycket !, på Kronprinsessans kortege och ser att de passerade bara ett stenkast från Riddargatan 1 där vårt forum styrs ifrån :-) Tänkte just hur många som reagerar, tar fram skämskudden??, eller viskar stolt att "Där har jag varit" :-))
En liten fundering bland många andra bara :-))

att sitter och väntar på att AA's jourtelefon ska öppna. Det finns vad jag förstår en grupp som träffas på söndagkvällar här i närheten. Frågan hur jag ska ta mig dit, att köra själv är uteslutet, kanske jag kan få skjuts med någon.

ta upp AA-gåendet igen, kan det vara nåt ? Åka till Landsmötet första helgen i augusti ? Gullbranna först helgen i september ?

vänta sen fem minuter och öka sen sakta på mängden om du får behålla det.

Jag gav mig på jakt i köksskåpen och hittade vätskeersättnings-tabletter. Jag sitter och rör om i glaset nu. Ont i magen brukar jag få men den här gången är det värre än någonsin. Blir det inte bättre snart får jag nog åka in i alla fall.

Vad jag kan komma ihåg i alla fall.
Känner att jag vill skriva något. Jag har läst dina inlägg och ofta fått mig ett gott skratt.
Också sett en stor tänkare och kännare bakom raderna.
Dina 70 år eller lite mindre? så är du en levande och fortfarande nyfiken människa som vill och försöker uppleva livet.

Att även du faller som verkar ha så mycket insikter och klokskap och tjurighet.
Det säger bara ännu mer om vilken djävlig sjukdom detta är.

I morgon är en bättre dag och även om denna är nog så djävlig så kommer den också att ta slut.

Recept på vätskeersättning för vuxna

Koka upp 1 liter vatten. Låt det svalna av.
Blanda i 6 teskedar socker och 1/2 tesked salt
Smaksätt gärna med pressad citron för att få en godare smak

Jodå, tillståndet är lika bekant som avskräckande. Förutom magsmärtorna. Brukar du få så där ont? Om det inte släpper bör du nog åka in. Magsmärtor ska tas på allvar. Har du prövat koka vätskeersättning (en matsked salt, en socker i vatten som kokas upp)? Att ta matskedsvis.

beskriva hur jag mår just nu, på ett så målande sätt att jag kunde gå tillbaka hit och återuppleva det när sugen kommer. Alla här inne har väl varit där jag är nu, mer eller mindre, och jag har ju läst andras berättelser, ändå är det så evinnerligt svårt att beskriva misären man upplever i hela kroppen. Det gör ont överallt, nu är jag i ett läge då jag inte ens får behålla vattnet jag dricker, jag törs inte lägga mig ner för då hör jag hjärtat så tydligt att jag inte förmår göra något annat än lyssna på det och undra hur länge till det orkar hålla på. Jag kan inte sitta still någon längre stund så jag vandrar en hel del mellan datorn och sängen och soffan. Värst är ändå magen; den värker och hugger som om jag har svalt en kniv, och jag har en konstant känsla av att jag kommer att kräkas när som helst. Det är svårt att inte slå på sig själv i det här läget.

Kan du inte få någon att skjutsa dig /ta ambulans in? Kan någon se till, ta hand om, hunden medan du är borta?

Det berörde mig
Mycket att du mår så,dåligt. Jag läser mycket här inne men har inte skrivit mer än en gång tidigare. Borde kanske skaffa mig en egen tråd. Brukar läsa det som du skriver heueh och det är så intressant och jag tycker att du besitter så mycket klokskap. Har själv varit många gånger i din situation som du är nu, vet hur överdjävligt det är. Kan du inte ringa efter en ambulans, det gjorde en vännina tiill mig när jag var dålig och behövde avgiftning som ju är ett farlig tillstånd. Jag blev väl omhändertagen och fick fin omvårdnad. Min historia är att jag för ganska många år sedan fick behandling och var efter det nykter i åtta år. Sedan trodde jag att jag kunde dricka alkohol igen men som för så många andra fungerade det inte. De senaste fyra åren har jag kämpat och försökt sluta nu har jag varit nykter i två veckor och vill fortsätta med det. Jag vill inte uppleva bakfyllor och ångest igen, det är minnande av dessa som får mig att låta bli alkohol. Jag tänker på dig och skickar styrkekramar.

jag brukar se det som att jag får fnatt i hjärnvindlingarna i brist på bättre förklaringar.
Har man inte rätt att ringa ambulans om man inte kan köra själv? Man kan i alla fall alltid ringa sjukhuset och fråga vad man skall ta sig till.

jag visste vad som drog igång det hela. Jag blev som en zombie med ett enda mål i sikte. Det förekom inga resonemang, inga diskussioner med mig själv, inte någon punkt då jag kunde ha hejdat mig. Jag får väl analysera lite mer sedan, just nu skakar händerna så att jag har lite svårt att skriva. I det här läget är det inte bra att vara ensam, men det är tio mil till sjukhuset så det blir lite dyrt att ta en taxi.

Om det blir för illa med abstinensen så ta en taxi till sjukhuset och be grannarna se till din fyrbente vän.
Ibland måste man ha hjälp. Det är ingen lätt sjukdom detta.
Det gör mig så ledsen. Själv har jag tappat motivationen flera ggr i år och vet hur fruktansvärt dålig man känner sig. Men vi är inga dåliga människor som skall skämmas!

AlkoHyper - skrev ett fint ord i ett du kan tänka lite på...
Självmedkänsla

Kram

Vi är inte mer än människor. Vi faller.
Jag tänker ändå att hjälp av läkare är kanske ett bra beslut.
Kanske akut men också för att få hjälp med att slippa återfall i framtiden....
Eller undvika/hantera kanske är ett bättre ord...

Vad triggade igång det? Om Du inte misstycker att jag frågar.

"Fall seven times, stand up eight"

Och massa varma kramar

MM

Bra jobbat AlkoDHyperD! Sluta snusa var det värsta jag gjort. Klättrade nästan på väggarna. De första två veckorna var värst och jag slutade tvärt med nikotin. Nu har jag inte snusat på 25 år och saknar det verkligen inte. Nykter har jag varit lite drygt ett år. Det har också gått bra än så länge och min målsättning är att det ska fortsätta så. Är periodare och nu är jag inne i en bra period. Vet att jag kan trilla dit igen och det vill jag inte. men nu flyter det på!