Senaste kommentarerna i forumet

Panik
Helgmorgonångesten har kommit tillbaka. Vill bara vara för mig själv. Orkar inte planera aktiviteter, orkar inte engagera mig i barnen, kan inte organisera mig. Vill ut, andas, träna, cykla i skogen.
Ser allt som behöver göras hemma. Får panik av oordningen. Vet att jag behöver börja någonstans men blir låst i min obeslutsamhet.
Rastlösheten beror på ensamhet och är nog egentligen sorg. Men inte ens den kan jag hitta. Kvar blir bara känslan av att jag befinner mig i kaos och tomrum. Drivet att agera ligger under men jag är handlingsförlamad. Märker att jag blir irriterad så fort någonting eller någon kräver min uppmärksamhet.
Jag klarar inte ens av att organisera min egen dag idag. När jag dessutom får frågor av barnen om vad vi ska göra tappar jag greppet. Vill inte, orkar inte. Självklart vill de ha uppmärksamhet, men jag kan inte ge den. Vill bara vara ensam med mina egna tankar. Vill helst av allt fly från vardagen, inte nödvändigtvis genom att dricka mig berusad, utan fly rent fysiskt. Klaustrofobi. Andras behov är för mycket. En enda fråga från S om jag kan göra någonting tillsammans med henne känns som ett berg faller över mig. Vill slippa tänka och planera samtidigt som bristen på en agenda för dagen gör mig vilsen. Men jag kan spela kort med henne en liten stund innan jag sticker iväg.
En cykeltur på 1 1/2 timme räddar mig från det inre kaoset.
Därefter hårt arbete utomhus, röjer bland skräp, gamla utslängda möbler, sorterar grovsopor som jag knör in i bilen, tar fram motorsågen och kapar upp allt som går att elda, kryper under V's bil och hjälper honom meka lite, bär in de kapade träbitarna...fysisk aktivitet och frisk luft tar bort paniken.
Jag är lugn inuti när jag är i full aktivitet, glömmer tiden, är effektiv och outtröttlig som en maskin. Så fort jag stannar upp är den tillbaka, tillsammans med känslan av utmattning som aldrig märks när jag är igång.
Jag är medveten om att jag flyr. Att jag skulle stannat upp och utforskat känslan. Men det blir för mycket. Räcker bra med att inte förvärra.
Jag fick aldrig en tanke på att dricka och nu är systemet stängt och jag är glad för det var trots allt viktigast just nu.

2 månader till, och sedan har du i teorin brutit en ovana.

Tack alla för de vänliga kommentarerna.

Jag har inte heller kommit in under helgen. Det var rätt jobbigt då det var min första nyktra helg på ... ja jag vet ärligt talat inte hur länge! Turligt nog överlevde jag och alkoholen fick stå. Åt en del godis och ostbågar och fick lite ångest för de så jag tränade ett par pass över helgen och nu har jag sådan sjuk träningsvärk så jag tror mina ben ska ramla av! haha

Jag längtar efter att få känna att jag vart nykter en längre tid!

Har inte kunnat komma in på denna webbsidan under helgen? Kanske varit driftstörning? Har det varit så för er andra?

Nej men helgen har går bra :)
Varit på resa i Skåne och haft fullt ös. Det var skönt att äta hotellfrukost och inte vara bakfull.
Det var förbaskat jävla skönt att slippa gå ut genom hotellentrén för att frysa och röka.

Så det rullar på i lagom takt.
Har känt mig glad i kroppen och knoppen de sista dagarna.
Såklart tänker jag på alkohol ibland, men jag får någon bild i mitt huvud över trasiga synapser i min hjärna och en trött lever. Jag vill verkligen ge min kropp och knopp chansen att läka ordentlig nu. Det är spännande och roligt att vara nykter en längre period.
Man få en typ av självkänsla som jag inte riktigt känner igen sedan tidigare. Ja och ett LUGN i kroppen, ingen ångest ingen stress. Bara ett inte lugn.

Kram på er!

Så, helg igen. Min första men inte din. Hur har de gått? Tänker att de kanske vart lite extra kämpigt när du skrev om suget i senaste inlägget.

Grattis!
Så roligt! Så härligt!! Jag glädjer mig med dig.
Kram från Ursula

Lycka till på resten av resan, så starkt jobbat

Så kul med så goda nyheter! / mt

Ja nykterheten ger ofta flera sidovinster. Positivt att du fick löneförhöjning också.

Lycka till framöver!

Stort grattis aeromagnus, vilken härlig resa! Lycka till framöver med träningen och ta det lite lugnt i början och försök hitta något som är kul. För mig är träningen (i mitt fall löpning) livsviktig.

Firar ett år som nykter alkoholist. Känns fantastiskt. Visst jag går på medicin, Antabus samt lämnar blod en gång varje månad. Snart löper kontraktet ur som jag har med min arbetsgivare känns super det också. Efter ett jävligt 2016 blickar jag framåt. Fick ta det av lärarlönelyftet vilket jag inte väntat mig. Vi planerar semester nu. Ska resa till Krk en ö i Kroatien, ska bli så kul.
Det går att vända ett helvete till något bra. Jag har bevisat det för alla men framför allt för mig själv. Har gått ned 10kg nu också så jag kan börja träna snart.

Tack Varför jag. Det känns som en stor gåva när någon läst hela tråden. Ett stort ansvar också. Å andra sidan kan jag inte ta ansvar för någon annan, bara för att beskriva min egen resa på ett uppriktigt sätt och det har jag verkligen försökt.

Jag har flera gånger försökt skriva vidare, men det bara vill inte bli till. Det jag skrivit eller försökt skriva sedan förra sommaren känns ihåligt och tomt, eller så upprepar det bara vad jag skrivit många gånger tidigare. Jag läser också mer och mer sällan och då oftast bara gamla bekantas trådar. Antagligen är det mycket därför jag inte heller kan skriva, jag har aldrig varit en berättare, däremot gärna en aktiv debattör. Den andra orsaken är att de saker jag slåss med i mitt nuvarande liv för det mesta är orelaterade till alkohol.

2,5-årsmärket passerade jag för ett par veckor sedan. Just då hade jag faktiskt en liten episod med alkoholen. Jag hade fått en bonusflaska vin levererad till mitt hotellrum och tillbringade dessutom flera av kvällarna på restaurang där det också blev en öl eller två. Så jag drack mera den veckan än jag nuförtiden är bekväm med. Me flaskan räckte hela veckan och jag var aldrig ens nära att vara berusad och hade aldrig någon tanke på att fortsätta efter att jag kommit hem. Så jag ser det som en upplevelse där jag kanske igen lärde aningen aning mera om mig och alkoholen.

får ordning på serverproblemen snart.
Från de flesta internetuppkopplingar kan man ej komma åt denna hemsida, och problemet har pågått i flera dagar.

Tur att det inte är min nykterhet som krånglar, utan att den är stabil. Men det blir ju trevligt när man kan läsa/skriva här på forumet som vanligt igen.

.

människor, oftast kvinnor, som sitter fast i oreflekterat ansvar som jag så väl känner igen... människor som tar på sig bördan av problem som så tydligt hör till andra - när jag ser det hela utifrån. Och jag vet så väl att där har jag varit. Jag vet hur omöjligt det är att se - genom den (nästan) ogenomträngliga känslosörjan - att det finns en annan lösning... Att jag har rätten att släppa taget. Hur nödvändigt det är att fråga sig vem som äger problemet och därmed rätten att lösa det... och hur svårt det är att skala av, skala bort påtaget ansvar för sånt som inte tillhör mig.

Hur förvirrande och smärtsamt det är att bli omskakad... känslan att vara ifrågasatt.... i min hjälpsamhet, min omsorg, min godhet. Att bli medveten om det hårfina strået, den knivskarpa eggen mellan kärleksfull omsorg och påtaget ansvar... Så smärtsamt att klippa band flätade av hela känsloregistret som innerst bär trådar av kärlek, glädje, passion.... intvinnat med förtvivlan, sorg, avsky och hat. Jag ser också, och vet i mig själv, hur mönstret att ta på sig, ta över andras bekymmer vävs in i min hållning till vardagliga problem även utanför mina närmaste relationer.
- Du bär mycket, sa en klok människa till mig långt innan jag upplevde mitt liv som ohanterligt. - Du bär mycket och du är van att bära tunga bördor. Så sa hon och orden tog boning i mig för jag visste att de träffat rätt.
Det har kostat på att inse att en del av det jag burit inte hört till mig, en del jag gjort har i grunden inte alls varit hjälpsamt för andra, somt har gett mig makt som jag inte eftefrågat men tilldelats genom att ta över andras ansvar och därmed frånta dem rätten att lösa sina egna problem.

Detta är sannerligen en betraktelse från djupet, nästan från avgrunden. Min innersta, djupaste... Var och en måste gå sin egen väg till insikt och förändring. Jag går min, bort från det jag brukar kalla medberoendeträsket, den känslosörja där jag gick vilse innan jag kunde tala, innan jag kunde formulera mina erfarenheter i tankar. Det är smärtsamt och nästan obegripligt att inse hur snärjda vi människor kan vara och hur svårt det är att nysta upp trassliga härvor. Hur svårt det är att vända blicken och se sig själv i stället för att förbanna andra.

Och Ja! Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv. Det enda liv jag äger rätten att ta makt över. Allt gott / mt

till dina nyktra månader! Fint att se dig här! / mt

Vid 17 idag började tankarna vandra mot att köpa vin, en flaska rött bara sådär. Kolla en film i kväll och dricka vin. Röka några cigaretter och dricka vin.
Googlade öppettider på Systembolaget, de hade öppet till 19, perfekt! Samtidigt tänkte jag nej nej nej, jag vill ju inte, eller vill jag? Så jag satt där i en timme och försökte att bestämma mig vad jag ville. Ville jag dricka vin och varför isådafall?
Varför vill jag inte dricka vin?
Varför kunde jag inte riktigt bestämma mig över vad jag ville?
Var jag hungrig?

Så jag gick ut med hunden och tänkte att nu bestämmer du dig studenten. Jag vill ju verkligen inte röka och egentligen är jag inte sugen på vin eller berusning alls. Så jag bestämde mig att nej. Inte idag heller. Jag vill inte.
När jag väl tagit beslutet kunde jag släppa alla tankar kring öppettider på systemet och filmer på tvn. Det visade sig att jag var hungrig och behövde middag och en glass.

Idag var det inte lika lätt att vara helt nykter, men det gick och det gör mig glad. :)

Kram på er! ?

Torsdag igen!
Kanske om jag ställer klockan på 08:00 varje morgon så kommer rutinen av sig själv? Jag blir ju lixom trött på kvällen men kommer inte riktigt i säng. Inte för att jag gör något speciellt på kvällen för den delen, men somnar ändå inte förens ett/halv två.
Det är ju betydligt bättre än för några veckor sedan då jag somnade vid fem sex på morgonen. Eller inte sov alls.
Det är verkligen inte kul.
Så vill jag inte leva.
Det optimala hade ju varit att somna vid 00:00 och sova tills man vaknar ^^

En tanke som slog mig igår innan sömnen infann sig var hur det var att vara i fyllecellen. Jag kände hur hela kroppen spände sig och hur jag fick ett lätt ångestpåslag. Det kändes obehagligt, men så insåg jag att det var då. Nu är nu, jag behöver inte spänna mig och vara rädd för den situationen.
Andades igenom känslan, välkomnande den. Förlät mig för att jag försatt mig i den situationen och tröstade mig själv.
Det var fruktansvärt obehagligt ja, utan tvekan, men det kom något väldigt gott ur det. Nu går jag ur min 4e vecka som promillefri och det tror jag inte jag hade gjort, om jag inte hade försatt mig i den situationen.

Summan av kardemumman; allt händer av en anledning, men man styr sina egna handlingar som ger positiva som negativa konsekvenser.
Det är inte synd om mig, jag är inget offer för olika samanhang. Jag är stark och jag väljer att vara lycklig.

kram på er! ❤️

hejsan!

jag fungerar precis på samma sätt och har varit utan i två månader nu. Jag bestämde mig för att sluta men eftersom jag inte klarade av tanken att aldrig mer dricka igen tog jag beslutet att ha ett uppehåll på 18 månader, gå igenom alla årstider och storhelger och ytterligare några månader för att det ska kännas normalt att inte dricka. Bara testa liksom och så hoppas jag att jag då tar beslutet att fortsätta vara nykter men som sagt är jag inte stark nog att säga för evigt. Det är tillräckligt länge för att inte kunna planera vilket är skönt.

Även om det har varit rätt segt att inte dricka något på fester och liknande så är det i alla fall väldigt mycket enklare att helt stå emot än att försöka dricka måttligt. Det är lite befriande för då behöver man inte vara på sin vakt på samma sätt för man är nykter.

Har ännu inte kunnat säga att jag haft roligare som nykter än full men antar att det tar längre tid att lära sig än två månader men däremot är jag väldigt lycklig över allt annat som börjat fungera som tex ekonomin och träningen men bäst är nog att den där jävla återkommande ångesten har försvunnit eller det faktum att jag inte längre vaknar helt sjukt bakis med skyhög puls, sprängande huvudvärk och ett illamående som aldrig går över!

Underbar läsning!
Jobbar på att bocka av din lista och är på god väg. Dag 40 för mig idag och det känns fantastiskt bra!

Nuuuuu snackar vi miss self...
Precis så ?

Jag har samma problem som du, d.v.s svårt att kontrollera hur mkt jag dricker och hittar på saker jag inte vill när jag väl börjat dricka. Men också många ggr där jag lyckas dricka lagom. Har dessutom också så lätt för att avstå att dricka så att jag efter ett tag tycker att jag inte har några problem och övertalar mig att jag ska dricka måttligt, vilket kan funka några ggr innan det spårar ur igen.

Jag har själv inte bestämt mig för om jag aldrig mer ska dricka, eller om jag bara inte ska dricka på ett bra tag (minst några månader). Har dock sett i andra trådar att experiment med måttligt drickande av personer som har samma problem brukar sluta precis som det gör för mig då och då.

Jag försöker nu ändra inställning till alkohol, som egentligen blivit så normaliserad och hyllad p.g.a samhället. Alkohol är inte ens den roligaste drog jag provat, däremot en av dom farligaste, både på samhälls och individ nivå. Enda anledningen att den blivit så populär är troligtvis för att den är laglig. Man blir till och med ofta ifrågasatt om man inte vill ha ett glas av denna drog.

Jag försöker ändra tänk från: åh vad lycklig jag vore om jag kunde dricka normalt, nu tar dom andra ett glas rödvin som jag tycker är så gott så nu går jag miste om något. Till: åh, vad skönt nu behöver jag inte oroa mig för att vakna upp med världens bakisångest igen. Jag sparar pengar, kommer vakna gladare imorgon och kan ta bilen överallt.

Vi får se hur det går. Just nu är senaste bakisångesten väldigt färsk i minnet. Men jag hoppas att när jag varit utan ett tag och byggt upp en ändrad inställning så jag ist känner mig lycklig av att slippa dricka, inte ser på normaldrickare med avund utan istället medkänsla över att dom fortf behöver hälla i sig gift. Då hoppas jag att jag ist kommer att känna mig fri! Och om jag tränar på att ha riktigt skoj utan att dricka hoppas jag på att en dag vakna upp som en sån där härligt lycklig människa som ser ut som sinnesbilden av "Don't need drugs, high on life". Kanske låter flummigt men jag hoppas någon fattar på ett ungefär.. ;)

Nu sitter jag med kaffe och pustar ut efter en lång dag. När jag sent hämtat barnen tänkte jag på hur skönt det vore med en öl i ett varmt bad. Men vet ni, jag tror jag liksom hittade på den tanken fast jag egentligen inte har något äkta sug. Som att jag testar mig själv. Som att jag vill se vad jag gör om jag tänker sådär dumt. Svårt att förklara. För jag vill inte alls har nån öl. Skulle få ont i magen av det och känna mig slö. Det var som att jag låtsades vara sugen?

Hur som helst så fanns tanken där på nåt udda sätt en stund men så fort jag kom innanför dörren kände jag bara vad skönt att slippa ta en öl. Det är avslappnande nån halvtimme men sedan bara jobbigt.

Men trots att det var ett kort och inte helt äkta sug så känns det farligt. För om jag hade fått samma idé på affären, vad hade jag gjort då?

Föreställer mig känslan av att ha druckit en öl nu. Lockar inte alls! På riktigt alltså. Så varför känns det ändå så farligt? Jag vill ju inte ha! Men jag är rädd att glömma det i nåt hjärnsläpp en dag... Nån dag kommer jag ju tro att jag vill ha (tänk på alkonormen och alkoholromantiken, man kommer ju inte undan) och eftersom jag är vuxen kan jag ju ordna det jag vill ha (eller tror jag vill ha). Då måste jag genomskåda det och komma ihåg sanningen. Att alkohol är skit! Bättre att dricka vatten ur en vattenpöl. Det är nyttigare.

Får inte vara kvar inom området jag jobbar med.. Fick reda på det idag. Lite omtumlande men tänker att jag kanske kan få något intressant jobb så småningom. Jag har fast tjänst i kommunen så jobb får jag. Något som verkar konstigt nu kan bli jättebra sen. Förändringarna är ju bekvämast om man är med och gör dom själv. Jag har ändå tur som inte dricker för då hade jag förmodligen varit full nu. Jag säger fortfarande till mig själv ibland att jag är duktig och stark. Ser mig i spegeln, ingen vinmage längre som nästan gick upp mot brösten. Nu är siluetten slankare och jag är glad för hela förändringen jag gjort för min kropp och själ. Tacksam att jag har familj, vänner, jobb, hus och hem... Och att jag lyckats förbli nykter..