Senaste kommentarerna i forumet

Ja bedrövad sambo, jag tror precis som du, att man måste uppleva det själv. Det är då man kan tro på att det går. Annars känner mig sig bara som undantaget som bekräftar regeln... så har jag känt det den senaste veckan. Som att många som varit nyktra länge blir fri från suget men att jag råkade bli undantaget som bekräftar regeln. Men tack och lov klarade jag mig förbi det vidriga suget och rastlösheten det för med sig.

Jag har ju bestämt mig för att vila mkt denna sommar. Men jag har också insett att nån liten grej måste vi göra varje dag för att det inte ska bli tråkigt i längden. Det behövs inte så stora utflykter men en fika på stan eller en tur nånstans på några timmar. Då tar jag vara på ledigheten på ett sätt som känns bra just nu.

Vi ska åka iväg nästa vecka till en annan stad också. Och så ska vi ordna i barnens rum när lite nya möbler levereras. Det är sånt jag tycker laddar mina batterier och samtidigt har barnen det bra. Synd att jag hade sån ångest innan semestern. Tyckte den skulle bli så innehållslös. Men jag inser nu att det var ju också alkoholen som spökade. Jag var helt enkelt rädd att ta ett återfall. Jag litade inte på mig själv och såg framför mig hur jag skulle dricka och att det skulle bli vad semestern skulle handla om..... alkohol, sug, att försöka inte dricka efter ett återfall etc.

Men nu när alkoholdjävulen insett att han inte kan ta mig igen så njuter jag av det stilla lunket. Och jag tycker vi har en jätteskön semester helt lagom innehållsrik. Ska tillägga att där vi bor finns det så mycket barn att man kan tro det finns en förskola och en skola på gården så mina barn har det så roligt när vi är hemma.

Jag gillar deckare och mordhistorier mycket och det har jag återupptagit nu. Jag läser och jag tittar på rysliga dokumentärserier. Det låter väl morbit men jag gillar spänningen och mystiken och obehaget. Gillar inte skräckfilm så mycket men deckare och thrillers. Och i dokumentärer blir det så spännande och intressant. Så när jag inte har annat för mig så ligger jag i skuggan och tittar och läser. Det blir inte långa stunder eftersom barnen och deras kompisar ofta behöver nåt men ändå. Det hindrar mig dessutom från att tänka på alkohol och det är skönt för jag är så trött på det.

Hoppas jag inte låter klämkäck nu plötsligt i mina inlägg. Det menar jag verkligen inte. Jag försöker bara fånga och anamma det positiva för jag har tyvärr en tendens att älta det dåliga. Och det ger så mkt onödig magonda och stress.

Just nu är det bra. Och det är tack vare att jag inte bestämde mig för att dricka när jag ville det.

Kram!

Du träffar verkligen rätt på många sätt med detta inlägg. Livet är inte glans som de framställs på fb och insta. Det fick mig att i samband med att jag för ett år blev nykter ta bort mitt fb konto. Senare även insta. De bilder och inlägg som läggs upp där, vilket jag själv var en del av är inte äkta. Iaf inte alla. Man ska mäta lycka och visa hur kul man har. Man checkar in med så många man kan gärna på en bar. Man visar bara glada bilder på sina barn.
Man tar bilder skålandes och leende. Sanningen är ju att många av de bilderna är tagna mellan kaos och bråk.
Vad är det man vill visa?
Samtidigt går vissa av oss runt och känner oss som skit. För vi klarar inte av att umgås med alkohol.
Jag har heller inte riktigt nått till det stadiet där jag kan känna glädje för någons "fantastiska utekväll med bästa gänget". Eller känna mig helt avslappnad och obrydd när folk skryter om en rolig fyllefest.
Min beroendehjärna vill fortfarande inget hellre än att lura mig tillbaka till kaos och galenskap.
Jag håller den kort men den är envis just nu. När mitt övriga välmående är sådär så blir det svårare.
Förlåt om det blev aningen långt. Din text fick mig bara att vilja skriva.
Tack

Till huset!! Och till ditt liv så som du väljer att leva det!!
Kram?

Nästa sug klarar du plättlätt, vis av den erfarenhet du själv skaffat dig. Ingen kan säga det till dig, du måste uppleva det själv. Så tror jag. Din självkänsla växer med stormsteg varje gång du står upp för dig själv och dina behov ?

Det bästa sättet att få vänner som vuxen är att engagera sig i föreningsliv. Ett gemensamt fokusområde. Allt som har med barnen att göra funkar också, alla ideella krafter behövs. Men för att orka med det måste man förstås orka. Och försök att inte "läsa mellan raderna" utan bara på vad folk faktiskt säger. Föreställ dig inte, var dig själv. Alltid. Det enda som funkar i längden. Och cyberrymden kan ge oss många goda vänner, man behöver inte ens träffas.

Vill också kika in och säga Grattis till huset! Så fantastiskt roligt. Förstår att känslorna är lite blandade dock. Det är ju så mycket inblandat i en separation. Livet är verkligen innehållsrikt på gott och ont. Hoppas du kan landa i alla känslorna ❤ det blir bra tillslut, detta är en bra början.

Kram!

Jag sökte hjälp för myrkrypningar i benen när jag ska sova, vilket är ett symtom. Andra symtom jag direkt kände igen var enorm mental trötthet, öronsus, nedstämdhet, muskelont trots noll träning, andfåddhet, huvudvärk, sårig tunga, och sprickor i mungiporna. Fick dunderkur med järntabletter av läkaren.

http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/11-tecken-som-kan-tyda-pa-att-du…

God kväll allihop.

Nu har ju min storm lagt sig men jag vill ändå skriva. För att jag i framtiden kanske ska kunna utröna ett mönster. Se hur länge jobbiga perioder håller i sig osv.

Idag har jag haft en väldigt skön dag. Solat, badat, varit till en bäck och letat grodor, ätit glass, tagit en timmes promenad med mitt ena barn. Vi pratade massor och klättrade över staket för att komma dit vi ville. Det slog mig då igen vad skönt livet är nykter. Det är så härligt att ta in alla dofter och skapa fina minnen med mina underbara barn och veta att det vi gör ihop inte kommer att bestå av en minneslucka.

Jag är så glad att jag kämpat mig igenom en veckas sug utan att faktiskt överväga att dricka. Jag fantiserade om det men tänkte inte en enda gång förverkliga någon fantasi. Steget dit känns oerhört långt för jag vet hur mycket jag skulle hata mig själv om jag drack. Och jag skulle ångra mig så mycket att jag inte hade orkat med det nästan. (Obs! Menar inte att man förtjänar hat för att man faller utan jag vet bara att det är så jag reagerar mot mig själv).

Jsg funderar över hur jag skulle kunna inkludera nykterheten i mitt liv ännu mer. Alltså som i att gå med i nån klubb eller så ?

Jag känner åter igen en sådan enorm lycka över vägen jag valt. Jag är på de rosa molnen igen som jag var på för en vecka sedan. Känner mig lite nyfrälst nu när jag haft en sån skitvecka. Jag klarade det!

Det är inte farligt att få sug och det i sig betyder inte att man kommer att dricka. Jag var så rädd att jag från och med när suget kom skulle vara sugen på alkohol för alltid varje dag. Men så blev det inte tack och lov!!

Alla ni som kämpar mot suget, ge inte efter, det kommer att passera! Ge det bara lite tid.

Kram och godnatt!

Fick precis idag veta att jag har järnbrist, trots att mitt hb är okej. Mina depåer behöver fyllas på. Värt att kolla kanske? Det behöver ju inte alls hänga ihop med nykterheten!

Stort grattis Miss Lyckad!

Glad blir man ju!! Inspirerad!

Vad kul och spännande. Vad glad jag blir.
STORT GRATTIS!

Varm Kram Miss Super Lyckad!

Det är alldeles, alldeles underbart att du vann budgivningen ? SÅ glad för din skull!

Det är alldeles, alldeles underbart att du vann budgivningen ? SÅ glad för din skull!

Jag vann budgivningen!! Tack för all support <3 Priset blev högre än vad jag trodde, men hade lånelöfte på summan.Skriver papper imorgon. Lite förväntansfull och lite sorgsen. Men tänker på oss a-beroende och varför jag gör detta. En annan sak är att nu blir min ekonomi min. Ingen kan köpa alkohol för pengarna och jag stå för maten..Tack igen alla fina på forumet, ni betyder mycket för mig.. Stor kram från Miss Lyckad som snart är ensam husägare för första gången i mitt liv...

Morgondag, tack för ditt svar också! Mitt långa svar ovan var riktat som svar även till ditt inlägg men vill bara tillägga att det finns saker jag tyckt varit kul. Jag känner bara inte längre lysten att göra dem. Brukade spela gitarr och sjunga förr men efter en förkylning i april tappade jag sångrösten och den vill inte å terhämta sig. Sätter mig ned med gitarren ibland men inspirationen infinner sig inte och den åker undan.

Det känns lite grann som att vara i en vänthall. Man bara väntar men i det här fallet vet jag inte vad jag väntar på och är för trött för att ta reda på..

Åh vad ditt inlägg träffade i hjärtat..! Jag kommer nog att få läsa om det några gånger.. Jag kände i alla fall igen mig och visst är det så att jag är nedstämd och att det överskuggar förmågan att hitta glädje i annat.

Hela den här processen har gjort mig förskräckligt osäker på mig själv och jag ifrågasätter det jag gör säger konstant. Känner mig bortkommen, obekväm. Ibland känner jag mig löjlig, ibland dum och ibland när jag plötsligt vågat stå för mina åsikter eller varit väldigt rakt på sak får jag i stället ångest över att jag kanske sagt något olämpligt. Jag har svårt att kontrollera min osäkerhet och det sköljer bara över mig. Det här gör att jag nog håller mig undan socialt också..

Jag var ensam redan innan jag slutade dricka. Har i vuxen ålder sällan haft nära vänner även om jag verkar vara omtyckt på ett mer ytligt plan av kollegor och bekanta. Jag har bara inte någon umgängeskrets eller någon som det känns naturligt att höra av sig åt när jag skulle vilja hitta på något. Det här har jag ofta skamkänslor över. Vuxen och inga vänner. Det känns ibland som att det är mer tabu kring det än alkoholen.. Har man inga vänner måste det ju vara fel på en på riktigt, ungefär.

Kände VERKLIGEN igen mig i att kroppen reagerar på hot. Jag har t.o.m. reflekterat över det själv för i och med min osäkerhet upplever jag att jag instinktivt i varje situation reagerar med oro. Eller oron finns i kroppen hela tiden egentligen, ett sug och fladder i magen, utan anledning. Som att jag hela tiden är beredd på det värsta. Blir även paranoid och tror att människor jag knappt pratat med på jobbet tycker illa om mig, försöker motarbeta mig etc. Jag kan logiskt förstå att det är hjärnspöken i alla situationer men kroppen reagerar och osäkerheten kommer åter igen som ett brev på posten.

Jag vet inte om det finns hjälp att få. Samtalsterapi? De gånger jag gått hos någon har de ju varit peppade och jag hör dem men det är en helt annan sak att förändra en dålig självkänsla sedan barnsben.

Ja, nu blev det långt och kanske osammanhängande men det känns bra att kunna få ur sig och i samband med det reflektera lite..

Kram!

Utifrån det du beskriver ovanför verkar du nedstämd. Frågan är om dessa upplevelser kommit sedan du slutat dricka eller om de funnits där tidigare också. Jag tänker på avsaknaden av vänner att umgås med och ekonomi som inte tillåter massa aktiviteter. Ja, ekonomin förstår jag ju att den inte kan ha påverkats negativt av att sluta dricka, men vännerna? Var det någon/några som försvann i samband med att du blev nykter? Eller är det din trötthet som påverkar hur kontakten ser ut idag?
Varför jag undrar är egentligen för att det är lätt att känslor av nedstämdhet färgar hela tillvaron. Som en droppe bläck färgar hela kannan med vatten från klart till gråsvart.
Och om man då ser tillbaka kan livet verka ha varit så mycket ljusare tidigare. Vi har alla en tendens att bedöma, jämföra och värdera. Särskilt om man mår dåligt och längtan är stor efter att må bättre.
Du har gjort en stor förändring i ditt liv med motivationen (så som jag tänker att vi alla behöver motivera oss för att klara en förändring) och moroten att må bättre. Tro sjutton att man blir besviken när man sedan inte märker att man mår bättre utan snarare är tröttare och mer nedstämd!
Och vad händer med känslan då, om man dessutom blir besviken (på sig själv?) för att det förväntade resultatet av ens ansträngningar inte alls kom.
Nedstämdhet eller depression, eller vilket ohälsotillstånd som helst egentligen, är ju ingenting man önskar. Och rent instinktivt tar "statuscheck" allt större fokus - eftersom önskan är stark att upptäcka förbättring och oron/farhågorna för att obehaget finns kvar utgör ett hot. Våra hjärnor svarar med högre uppmärksamhet på alla hot, vare sig de är tankar eller rasande lejon...
Ofta får man rådet att hitta något som ger glädje eller göra något "kul". Det funkar inte riktigt så. För då behöver känslan av lust infinna sig och det gör den ju inte om man är mycket nedstämd.
Börja istället med att ge dig själv tillåtelse att känna. Sorg, oro, besvikelse, längtan, rädsla...
Gör det som är viktigt och nödvändigt. Det behöver inte kännas kul, det kommer förmodligen inte kännas kul. Men att göra "nytta" kan minska upplevelsen av meningslöshet. Även om du är trött är det kanske inte en trötthet som går att vila bort. Fundera på vilken slags trötthet det är. Kanske är det aktivering du behöver. Vänta inte på lust och inspiration, bara gör. Säg till dig själv "jag känner inte för något, men jag gör detta för att jag vet att det är bra/nyttigt/viktigt
kram

Ytterligare en dag har passerat. Nu har jag varit nykter i 5 månader och 2 dagar.

Det är förvånande hur lätt det gått för mig men plötsligt blev svårare. Inte för att jag faktiskt ens nånstans tänkte dricka igen. Men svårt för att jag plötsligt saknade nåt.

Men nu känner jag hur lugnet börjar komma tillbaka till mig. Det känns som att ett larm har tjutit i mig den sista veckan. Och varningslampor har blinkat. Hela jag har varit spänd som en fiolsträng och jag har varit på min vakt... rädd och orolig och irriterad. Det har varit så oharmoniskt inom mig.

Men idag kära vänner har jag faktiskt lyckats slappna av. Jag har inte tänkt på alkohol och jag har inte haft något sug. Alls.

Det har hjälpt jättemycket att skriva här varje dag och fått ert stöd. Det är nyttigt att få ur sig lite av det som stormar inombords.

Återkommer den jobbiga känslan igen så vet jag nu att den går över tillsist. Det är bara att härda ut, fokusera på det positiva och aldrig nånsin ta det första glaset.

Godnatt alla!

.... ibland har saker/aktiviteter som vi mått bra av fallit i glömska, kan du erinra dig något? Har du varit med i något sammanhang? Ibland kan det vara en gåva att få utföra någon form av ideellt arbete på något sätt, kanske kan det vara något?
Sen kan det ju också handla om att hitta nya roliga saker som gör att man mår bra.
Dessutom vet man ju numer att rörelse/motion är extremt viktigt på många sätt och vis. Motverkar depressioner, minskar stress/oro, ökar koncentrationen/minnet o s v.
Kan ju vara så att du behöver stöd i detta också i form av psykologhjälp och också kanske någon form av medicinering.

Fortsätt och skriv/läs och ha tron på att det blir ljusare och ljusare!

Kram!

..för era svar!

AlkoD: Jag har inte lyckats ersätta det med något, därav problemet. Jag känner mig inte lycklig i livet. Eller lycklig är en utopi. Skulle vara tacksam över att vara tillfreds men jag känner ingen livsglädje. Jag är så nedstämd att jag inte ens kan känna inspiration till att få inspiration att hitta något annat roligt. Jag tyngs ned av att jag saknar vänner att umgås med, att jag har en ekonomi som inte tillåter en massa aktiviteter och så den här tröttheten som gör att jag inte orkar göra något annat än sitta vid datorn efter jobbet, om ens det.

Jag känner mig bara riktigt riktigt ledsen och vilsen i livet. Och väldigt ensam. Jag vet inte ens var jag ska börja för att hitta tillbaka.

för dig och huset. Precis som du skriver så står inte du och faller med just det huset men det vore skönt för dig om den pusselbiten föll på plats. Du är stark!
Kram
Ellan

Tack för allt DU (också) ger!
Kram!
/D

13 månader närmar sig. Över 1 år. Livet hjälper mig inte direkt men jag känner mig ganska stabil.
Kan fortfarande bli avundsjuk av att höra kompisar berätta om hur de ska/har druckit. Men allra oftast räcker det med att tänka ett steg längre så e saken borta.
Var nyligen en vecka på ett all inclusive hotell med tillgång till fri öl/sprit/vin. Kände mig aldrig särskilt lockad.
Jag vet att jag aldrig mer kommer kunna dricka alkohol. Försöker tänka det ofta och det hjälper. Jag kommer aldrig mer dricka alkohol! Varför börja nu liksom? Bortkastat så inåt helvete. No fuckin way.

En liten lustig grej e att folk verkar tycka det e konstigare att man inte dricker alkohol än att man dricker för mkt och gör bort sig. Jag tyckte nog själv så oxå förut men vad e det? Jävligt skevt iaf!

För dig!!! Och som du skriver annars kommer det ett annat passande hus! Rätt tänkt, håll fokus! Vill dig själv väl!
Kram?