Senaste kommentarerna i forumet

Hade nästan glömt bort detta inlägg. Känns skumt denna månad och det är många tankar som dyker upp ifrån mars månad förra året. Det är väl 1-års spöket som visar sig och jag har en hel del kvar att bearbeta.
Tack för er återkoppling.
Kram!❤

Wow, vad kul att läsa ditt inlägg
Och stort grattis till ditt år som är på ingång...

Tack

<3

Möjligen så att han inte är oförutsägbar och explosiv som jag har varit, men han är helt avtrubbad känslomässigt, även mot de andra barnen. Kunde innan han blev deprimerad göra saker med dem men visar inget engagemang och intresse. Pratar inte, ger inte den närhet och värme som jag skulle önska att han gjorde och har fått kommentarer av alla barnen utom den äldste om att han är sur och tyst.
Det är jag som står för trygghet, spegling, omsorg, bekräftelse, närhet, gränssättning, förbild (!) såväl i positiv och negativ bemärkelse....som får ta känslostormarna, paniken, ilskan, rädslan men också glädjen och tacksamheten för att hon längst inne vet och även uttrycker att jag står bakom henne och stöttar henne i allt.
Förra veckan sa hon till mig: "jag kommer inte prata med pappa förrän han visar att han bryr sig om mig"
Mycket skada har hon nog tagit av min brist på känsloreglering. Och det har jag pratat med henne om. Sedan jag fick adhd-medicin kan jag reglera känslor utåt på ett mycket bättre sätt. Innan var det många raseriutbrott och hon tog mycket illa vid sig. Jag har alltid tagit ansvar för mina handlingar och bett om ursäkt, visat ärliga försök att förändra, gått ifrån, lämnat över till pappan när jag känner det komma.
Därför tar jag automatiskt även på mig skulden och ansvaret för barnens mående samtidigt som jag vet att hans osynlighet och icke-engagemang förmodligen påverkar dem mycket mer än mina humörsvängningar och de tillfällen jag druckit.
Jag kan säga att oförutsägbarheten kanske är en överdrift när det kommer till humöret för jag brukar tala om högt vad som händer i mig och ofta gå ifrån, oförutsägbarheten handlar mer om min inre stress, att jag glömmer och får infall och stressar dem genom att plötsligt utropa (om jag själv glömt tiden) jävlar nu är det bråttom! Skynda er! Eller min ständiga aktivitet och tidigare oförmåga att vara närvarande längre stunder. Nu kan jag det, är lugnare, får nästan inga utbrott och redan efter ett år har det mesta reparerats tror jag. Barn svarar snabbt på sina föräldrars beteenden, även när det är förändring åt det bättre.
Skuldkänslor är nödvändiga för självkorrigering. Jag ser det så. Tar emot dem som ett budskap, sätter ord på skulden i syfte att kunna bära den utan att gå under av den. Det hjälper. För i samma stund kommer tankar om att det finns bra saker också. Både och. Vissa sår tar tid att läka och vissa misstag tar tid att förlåta sig själv för. Det jag kan göra är att se det och göra så gott jag kan.

Har sovit några timmar. Pratade med en sköterska där vi halvtvåtiden inatt som än en gång lugnade mig i värsta tankarna. Han sa att det finns hjälp här om du vill men annars sluta drick och ta ångesten tills alkoholen gått ur. Han trodde inte att det skulle vara nån fara för de värsta tillstånden i mitt läge. Men eftersom jag vill bryta det här och nu så måste det ske nu. Annars fortsätter jag dricka i min ensamhet.

Jag har några öl kvar. Hår hushålla dessa över natten.

Jag har 2 mil dit. Inga bussar just nu. Ja taxi är det sista alternativet. Min syster kan köra in mig vid lunch imorgon.

Eller hur långt är det? Kan du gå, eller åka buss? Men annars, ta taxi!

Ja jag måste ta mig in dit. Jag försöker få tag på någon som kan köra mig in dit nu. Inte helt lätt.

Åk dit. Tala om hur du mår, att du inte klarar detta själv, säg att du håller på att ta livet av dig (för det gör du ju indirekt) vägra åka hem. Sitt bara kvar. Får du inte vård ändå så är du inte hemma, inte ensam och har gett dig själv ett "bryt"tecken. Och är dessutom nära till hjälp om du är rädd för dille eller ep.
Finns risk att bemötandet är dåligt eller nedvärderande. Låt det stå för den som uttrycker det isåfall (lättare sagt än gjort)

Livet är underbart. Ringde piva nu och skulle förbereda lite att jag tänkte komma in ikväll. Nej men du har bara druckit i 6 dagar. Troligtvis kommer du bara hit och få åka hem igen. Tack för kaffet.

Det är precis då man måste ha en plan. Vet bara inte vilken plan för att hoppa över denna smarta ide djävulen har. Jag funderara på att ringa alkohollinjen vid såna tillfällen om de kan motivera en att motstå. De jobbar med MI (motiverande samtal) specialister på att bryta vanor...

Man har förmodligen ett uppkört spår, ett "hack i vinylen" som gör att hjärnan tar denna "genväg" till välmående, för hjärnan är lat, hjärnan vill må bra. Så ser vi ut evolutionsbiologiskt, tror jag.

Vilken relation har hon med sin pappa? Det kan bli räddningen.
Du behövs, du är viktig och du älskar henne och kommer att göra allt för henne.
Men du kommer aldrig att lära henne att reglera känslor, du kan inte det själv :)
Min tips är att inte lägga för stor vikt på genetiken. För att i framtiden kan det användas som en förklaring för det att hon är beroende ("det var inte mitt fel, det var gener"). Man ärver anlagen. Resten kan man påverka.

Ja det funkar inte detta. Att sitta själv hjälper inte i detta läget. Det kommer bli värre för varje dag nu.

Bra du är förståndig nog att söka hjälp! Du vill bryta men behöver yttre stöd för det, bra att du kräver hjälp där det finns att få! Du fixar dethär ännu!

Ja bilden är en fungerande pappa som mår bra och har 2 fantastiska barn som bara längtar efter att få umgås. Ett företag som går som tåget och som jag brinner för. Jag har allt att vinna. Det är därför jag kommer åka till piva. Oundvikligt i mitt läge just nu. Min mentor har varit i kontakt med piva så de vet vad som gäller.
Tack AlkoD.

Åk nu, bryt själv, eller gå under!
Vad kan du använda för att motivera dig själv?
Barnen. Kan du måla upp en bild av dem för dig själv och hitta vilja där?
Fortsätter du har du också gjort ett val. Vad vill du?
När jag själv var i slutet av förra perioden var jag faktiskt osäker på om jag ville eller inte. Trots ett bra liv, trots allt som fanns att förlora. För alkoholen hade tagit över och tankarna spårade ur totalt. Inte fan ville jag dö, men tvekade ändå. Supa ihjäl mig eller bryta. För jag såg framför mig att det inte skulle ta slut. Att jag skulle bli nykter, ha en period igen, bli nykter, en period till, ända tills någonting hände, hjärtinfarkt eller bilolycka. Lika bra göra slut på det direkt. Helt sinnessjukt!
Jag trappade ner. Såg till att ha precis så mycket hemma så det räckte för en dag. Drack 1/2 dl sprit i timmen fram till sextiden på kvällen. Höll mig sysselsatt. Grejade hemma, promenerade, spelade spel med barnen (konstigt nog kände jag mig nykter) Det krävdes viljekraft men jag klarade det.
Du måste göra något nu. Tror du att du inte klarar det själv måste du åka in till sjukhuset. De kan inte avvisa dig (hoppas jag)
Har du någon vän du kan gå till eller som kan komma hem till dig annars?

Som ni vet så kom jag hem från hotellet i tisdags och min hustru och barnen är inte hemma utan bor på annan plats vilket är bra. De skall inte se pappa må dåligt. Men såhär facit i hand så är det inte så smart att sitta här själv. Jag kommer inte bort från drickandet. Det är ju bara precis som jag var på hotellet. Fast billigare. Det var skönt att få komma hem. Det var underbart. Men jag inser det nu. Jag måste bort från mitt drickande och det omedelbart så jag har varit i kontakt med piva nu och jag kommer åka in dit förhoppningsvis ikväll eller tidigt imorgon. Så det blir ett slut på detta. Jag har försökt att hitta alternativ men gör det inte just nu. Skit samma om jag hamnar i register. Det handlar om mitt liv nu. Det är viktigast.

Och jag tror att de har rätt. Abstinensen borde inte vara så svår. Du har inte druckit så länge. Däremot sitter kanske det kroppsliga minnet i av hur det var. Det kan säkert vara nog så skrämmande, men du kommer att överleva. Och mitt i det här kan jag inte låta bli att fundera lite över det absurda i att man utan att fundera närmare på hur farligt DET kan vara att hälla isig 75 cl sprit + annat inom loppet av ett dygn. Efter en rätt lång tids nykterhet. Sannolikheten att du blir mycket sjuk av de mängderna borde nog eg vara större än sannolikheten att abstinensbesvären blir väldigt svåra.

Jag skall fixa det här och det skall komma en stark människa ur detta. Jag har gjort det tidigare och jag skall göra det igen. Nu. Och idag.

Du kommer fixa dethär! Det är asjobbigt och gör ont men säg till dig själv du ska fixa det. Säg det en gång till. Jag ska fixa dethär. Säg det istället för att klandra dig själv och vrida dig i smärtan av orsakerna du hamnat där. Säg istället: jag ska fixa dethär! Våra tankar är kraftiga verktyg och det hörs du har styrkan inom dig i allt du skriver. Även när du ältar, tror du ska dö och tycker lite synd om dig själv. Tänk istället på vad du gjort bra, lyft dig själv genom tankens kraft istället för att sänka dig med tankar om skuld och ångest.

Hoppas det vänder snart för dig, lider med dig och vill sända dig en styrkekram!

Kändes märkligt att komma hem. Ingen var hemma. Nystädat och fint. Men saknade mina barn runtomkring mig. Känns inte bra. Jag hade den tanken när jag åkte iväg till behandlingshemmet att jag skulle inte störa min hustru med mess och mail utan jag skulle fokusera helt på mig själv. Har inte pratat med henne eller sett henne sen hon körde upp mig till Dalarna. Otroligt tråkigt att vi har blivit distansierade. Hon och barnen har det tufft också och jag måste ta mig ur detta själv. Hade inte varit så bra om barnen hade varit hemma. De skall inte se hur dåligt jag mår. Hur faan kunde det bli såhär.

Ja du har så rätt AlkoD. Ta skiten utan medicin. För annars blir det bara en lindring och så börjar man förhandla med sig själv efter ett tag.
Det har ju inte gått så långt än så.

Ta den bara! Låt den finnas. Du vet att den klingar av så småningom. Mitt i den är det överjävligt, men...samtidigt skriver du en viktig sak här ovanför. Tänk om du kunnat gå ur en period och slippa ångesten, abstinensen och allt helvete du upplever nu. Hur ofta hade du då valt att ha en period?
Vet du vad, mitt utdragna återfall i januari var möjligt att ta trots att jag har en medicin som är farlig att kombinera med alkohol och som ger en antabusliknande effekt i baksmällan. Det var inte bara möjligt utan perioden blev dessutom lång på grund av att jag hittade ett sätt att dämpa abstinensen och obehaget när alkoholen gick ur kroppen på kvällarna, som hjälpte mig att sova hyfsat och gå på skiten igen nästa eftermiddag. Det allra värsta med detta är att en vetskap inte kan suddas bort utan ligger där och hjälper mr Hyde i sina försök att få mig tro att ett återfall inte "skulle vara så farligt".
Ju värre du mår nu, desto mer övertygad kommer du bli om att helnykterhet gäller och att alkohol inte hjälper dig hur svårt livet än är.
Jag borde själv lyssna på mina kloka ord, och gör kanske det för det blir tydligare nör jag ser min egen text.
Jag skriver detta i all välmening och inte för att förminska din upplevelse. Vi sitter i samma båt och vem är jag att döma, gör heller inte det, kan mekanismerna allt för väl.
Stå ut. Skriv ner hur du känner dig och hur illa den falska tröstaren gör dig.
Kram

2006 när jag försökte sluta mitt periodiska drickande så var jag i kontakt med företagshälsovården som egentligen är rena skämtet här. En klapp på axeln och kom igen nu Thomas. Skruva på korken så skall du se att det löser sig. Grät när jag gick därifrån. Men jag fick benzo då. 20 tabletter i en burk. Jag tog en av dessa tabletter dagen efter när jag hade druckit i några dagar. Fick varningen att kör inte på dessa tabletter då de framkallar dåsighet. Det gick 10-15 minuter sen var all abstinens borta. Ångest borta och jag kände mig "normal" igen. Fantastiskt. Jag tog 2 eller 3 tabletter till de närmsta dagarna och alla problem var borta. Jag insåg ganska snabbt att dessa tabletter är ju livsfarliga. Kan bara dricka utan problem så jag slängde resten av dem då. Och hade en längre tid av nykterhet efter det. Men jag skulle verkligen behöva dessa nu. Så jag kan ta mig ur mitt drickande så fort som möjligt.