Senaste kommentarerna i forumet

Det är ändå väldigt märkligt att man en morgon vaknar utslagen och känner aldrig mer! Och bestämmer sig men ändå inte kan på nått sätt känna av det ångest mm tex helgen efter. Kommer ihåg nu senast, fast besluten om nyktert liv ändå vid ett tillfälle skulle ta en harmlös öl med min far. Nästan skrattretande när jag tänker på det nu. Det går bara åt ett håll för mig, det har jag bevisat gång på gång. Förut tyckte jag lite synd om mig själv, "stackars mig som inte bör dricka, festa mm" . Va fan!! Som inlåst i en tunnel och kan inte se nånting annat. Det finns väl hundra andra saker man kan göra för att vinna belöningssystemet. Som drick ditt morgon kaffe bekymmersfri, ut och hoppa fallskärm. Va fan som helst, Finns alltid något större. Det är inte synd om mig.
Men efter så många fall nu så är det bara inse att detta är för mig en ärftlig sjukdom som jag måste handskas med och lära mig att leva med.
Även om vi som erkänner oss vara maktlösa inför A, och även om vi skadat oss både fysiskt och psykiskt, att när vändpunkten väl på riktigt vänt. Kan leva väldigt tacksam varje dag, och stiga upp på morgonen glad även om det regnar ute. En olycka, och ett uppvaknande är vad de är.

Nu ska jag ut och försöka fånga kraft att orka igenom resten av dagen

Tack för dina ord som påminner om var man startade❤

Pratade med min syster i telefon. Hon var berusad. Först lite försiktigt samtal sedan blev hon dummare och dummare. Tänkte på hur jag själv pratat en massa skit med oftast andra berusade personer. Trodde jag var smart men hade ju glömt de flesta diskussioner nästa dag. Så patetiskt. Och dessa mornar. Bakis, blek, ofta blåmärken på armar och ben som jag inte vetat hur jag fått dom. Risigt hår och plufsigt ansikte och ölmage. Glädjen jag kände på kvällar jag slapp att köra någ ra barn till vänner eller aktivitet, så jag kunde dricka a. Jobbade jag kväll, direkt till bensinmacken för att köpa folköl. Öppnade 1 och hällde i mig i bilen. Drack även hemgjort vin som smakade f-n. Ni fattar, skulle ju aldrig druckit sånt äckligt a-fritt. Grälen med sambon när även han var full. Dom vuxna barnen som var förbannade och ledsna över vårt destruktiva liv. Är det någon på forumet som undrar om jag längtar till det livet igen? Kram på er...

Ringde vårdcentralen idag. Fick tid hos läkaren först om ett par veckor, kanske inte behov av motgift mot alkohol men jag måste få prata med någon. Ångesten gnager i mig. Kan vara lugnt ett tag men sen kommer en storm. Depression är ett faktum.

Långa promenader både igår och idag. Tankarna om livet och vad gjort av den tiden. Oro hur jag skadat mig själv, men framför allt andra. Sociala medier som fb mm orkar jag inte med , orkar inte se andras lycka. Familjer som utökas och jag har inget. En jävla sorg. Försöker intala att allt kommer ordna sig, men det är svårt att hitta styrka och fokus.

Alkohol tankarna är borta, får se när dem dyker upp. Då ska den egoisten få höra på sanningens ord.

Ta inget för givet vänner! Tänk på de

Angående användarnamn på andra sociala plattformar eller andra kontaktuppgifter. Vi kan tyvärr inte tillåta att man postar sådana uppgifter öppet på forumet på grund av att vi vill garantera användarnas anonymitet och säkerhet.

Om två användare vill byta kontaktuppgifter så kan båda maila oss på info@alkoholhjalpen.se så kan vi hjälpa till. Vi är intresserade av att utveckla nya vägar för att t ex chatta och hoppas kunna erbjuda detta i framtiden.

/magnus
alkoholhjälpen

Yeahh ?

Snyft. Hade ett gallstensanfall (något av det mest djävulskt plågsamma man kan råka ut för). Mannen bjöd på en whisky i smärtstillande syfte. Snällt - eller snarare "snällt". Jag kan inte dricka kontrollerat just nu, visar det sig. Och det är inte bra att ens partner köper hem. Själv skulle jag knappast köpa ut alls. Ok, jag får skylla mig själv, jag svepte glaset frivilligt. Man kan leda en häst till vattnet, men inte tvinga den att dricka. Och idag får jag sota för mitt snedsteg. Allt känns svart, hopplöst. Men det går över; det har det hittills alltid gjort.

... med ett livstecken, Stingo. Och så magvärmande med skutten, det är dig och er väl unt. Kram på dig.

Ok, det vet jag inte vad det är

Ok! Jag är väl lite vilsen på sajten, men lär mig efterhand. Jag ska läsa på.

Mvh, D.

Ursäkta, men nu förstår jag inte riktigt meningen med din fråga. Om du vill veta mer om min historia med alkoholen, så finns här hundratals inlägg i två trådar. Bara att läsa.

Kan vi hitta en annan plats att kommunicera? Kik har ju gruppforum där man enkelt kan nå varandra utan att det blir ett måste.

Jag heter ##redigerat## där. Ladda gärna ner appen om ni inte redan har den och leta reda på mig så tar vi det där ifrån.

Helena

Tack för era kommentarer. Blir glad för kommentarer, vad det än kan tänkas vara.

Ja visst är det befriande Helle, jag har nått den punkten då jag inte bryr mig längre vad folk tror eller säger om mig. Jag har alkohol problem, och det är bara så. Det är tufft att gömma sig bakom fasaden av alkohol. Det vill jag inte mer.

Absolut ska vi hjälpa varandra, en väldigt bra idé! Vi är människor som behöver hjälp och support. Försöker själv hitta glädjen tillbaka i träning. Men ett bra första steg är långa promenader, rensa tankarna. Funkar just nu för mig!

Tack för svar

Hej

Kan det vara så att vi kan hjälpas åt?
Jag vill dricka mindre och komma tillbaka till träning.

Helena

Visst är det befriande att kapitulera.?!
Vi hjälps åt så är vi en bit på väg.?

Idag gick jag till apoteket 1tim 20min promenad, kändes bra även om tårarna rann emellanåt. Köpte lite tabletter mot sömnsvårigheter, men måste nog gå till läkaren för riktig medicin om inte ångesten och sömnsvårigheter inte lägger sig, får se. Har levt med det här väldigt länge men det är alkoholens fel. När jag varit nykter en tid så brukar det sakta avta. Har bara varit nykter en o halv vecka men nu är det tungt. Har inte tänkt på alkohol alls, eller känt sug. Dämpade ofta tidigare ångest med den men som ni vet kommer verkligen ikapp före eller senare. Nä just nu försöker jag bara lugna ner den så brinnande illska som knyter i mig, att det är över nu, bara inte dricka alkohol nå mer. Att man ska vara helt utslagen innan det går in. Förstår att allt jag älskar är borta.

Snart ska jag till jobbet för kvällsskift, Längtar tills jag får gå ut på promenad i morgon, motion är befriande. Möter blickar ibland som säkert ser mina glansiga ögon, men det skiter jag i.

På med järn masken lämna tragiken åt sidan och försöka fokusera på jobbet!

Hej Stingo. Jag är ny på sajten. Undrar varför just du snöat in på det här med alkohol. Berätta gärna mer!
Mvh/ D.

På resa igen och fick ett rum jag haft tidigare. Ett tag trodde jag att det var samma rum som jag för dryga 2 år sedan skrev mina allra första inlägg här ifrån men när jag läser de inläggen så verkar det inte stämma. Men den tanken lockade i alla fall in mig här, så jag kan väl lämna en kort hälsning med samma.

Inget nytt på västfronten. Kör fortfarande med min måttlighetslinje (nollinje hemma) och livet vandrar vidare. Efter en litet märklig fnurra med Sofie, då hon verkade tolka allt jag gjorde och sa som att jag börjat/skulle börja dricka igen, så vekar det att ha tagit några skutt framåt mellan oss och vi börjar kännas riktigt nära varandra. Men det där med tillit är nog en väldigt svår sak.

Hälsningar till alla gamla forumvänner, jag tittar in och läser om er ibland, fast jag inte skriver.

Umgås med din sambo gör saker tillsammans. Byt ut dina sk vänner. Att punda och dricka är ju helt idiotiskt. Kontakta sjukvården finns mediciner som lindrar sug. Har du inga intressen?

Härligt!! Starkt jobbat

Hej min vän,

Hur har du det? Mår du bra?

Dagarna rullar och det är redan mitten av oktober... Har haft sug som gått upp och ner som börskursen en svajig dag. Det hänger nog ihop också med att mannen druckit lite mer sista veckorna. Det har väl funnits anledningar till det som kan ses som helt "legitima", men jag blir väldigt störd av det. Känner att jag inte alls har lust att sitta och prata med någon som har druckit. Jag blir riktigt irriterad när han blir så där lite loj och få en massa kreativa ideér. Allt det där som vi älskade att bli tillsammans förut. Nu känns det enbart irriterande! Sedan kom han hem trött och sliten efter en jobbresa och jag blev bara kokarg för att han var bakis. Har noll i tålamod med att någon är trött pga festande! Egentligen vill jag verkligen inte dricka, men det är så svårt när han dricker vin här hemma. Öl struntar jag i, men vin, ja det är jobbigt. Morr...!

Hoppas att du har det bra och att ni har det bra där hemma!

Bamsekram till dig

Dag 54 nykter. Lätt tycker jag inte att det är, men inte så svårt heller. Är väldigt stressad med min jobbsituation just nu, och det sätter igång ett visst sug. Vanan att varva ner med a, att koppla bort problem, att fly in i dimman...tankarna finns där varje dag, men jag accepterar det och accepterar att min jobbsituation är som den är. Det som hjälper väldigt bra är att läsa min o andras berättelser om hur det är och har varit med aeländet. Och även hur bra man kan må efter lång tids nykterhet. Har fått energi att besöka ett stall och ska så smått ta upp min hobby igen, hästar . Det är hur härligt som helst och jag ser det som ett tillfrisknande . Att inte bara vara intresserad av a, och allt vad det innebär...nä ledig idag, ska stå en stund på verandan och slipa mitt gamla skrivbord som ska rustas för kommande äventyr. Jag har sökt en distanskurs, så det kan komma till pass om jag kommer med vill säga. Först ut med gamhunden. Ha det bäst och nyktert idag.

Tack Pantern! Hur kan man hitta din tråd, förresten?
/D

Grattis, va fint....!

Det är fortfarande jätteskönt att slippa a! Närmast snopet att inse hur litet a ger jämfört med livet i stort. Ser att något hållit mig tillbaka när det gällt att respektera mig själv och ta hänsyn till mina verkliga behov. Jag har varit som en dålig mamma till mig själv, som velat ungen gott men inte vetat hur man gör - matat den med "brännvinssuddar" och annat "godis" (ett tag var det en doktor som generöst... överförskrev benzodiazepiner!) Gjorde det min mamma nog gjorde mot mig - det enda sätt jag visste om.
Nu håller jag inte den här människan (som jag visat mig vara) så hårt tillbaka. Jag har haft förstånd att vända mig till rätt människor som ger mig en ärlig chans att finnas till på mina villkor. Jag har lyckats börja ifrågasätta min negativ självbild, undra vad den kommer sig av.
Det blir roligare att leva så, - mycket! roligare... Det ena ger det andra i en god spiral, precis som a skapade en ond spiral av flykt, skam och självförnekelse.

Hej så länge från Dion.