Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era fina kommentarer. Jag blev väldigt rörd!

Jag har känt mig stark i min nykterhet och haft små tankar på att dricka, i sociala situationer. Men häromdagen hade jag ett storbråk med sambon och när ångesten går in i benmärgen så skriker hjärnan desperat "dämpa ångesten med alkohol".
Så det har blivit ganska tydligt vilka situationer som är mina akilleshälar och jag kommer få passa mig riktigt noga, kanske söka stöd utifrån, om jag står inför någon kris i livet.
Hur hanterar ni ångest? Och vad för alkoholfria drycker är era favoriter?

Jag har inte varit inne här på ganska lång tid. Har nog inte haft behov. Har varit helt nykter i drygt 2 år och 10 månader nu. Och att sluta dricka är ett av mitt livs bästa beslut, jag har absolut inga planer på att börja igen och jag har det definitivt bättre nu än jag hade innan jag slutade.
Min kamp mot alkoholen handlade mycket om att inse att mitt drickande var ett hinder från att nå mina mål. När jag väl började tänka tanken att det jag ska sluta - det var inte möjligt att göra, man gör liksom inte det – och fattade beslutet så började också annat falla på plats. Sammantaget så har det givit mig bättre möjligheter att utvecklas som människa och bättre förmåga att hantera motgångar.
Till det yttre är min tillvaro sig lik, ingen större skillnad. Men inombords jublar jag när jag går till jobbet en grå höstdag, när jag klipper gräs i regn eller jobbar över och längtar till familjen. Alla glas är halvfulla, inga är halvtomma.
Vad är det då som har hänt, egentligen? Min livscocktail består av nykterhet, daglig meditation och att utmana mig själv i vardagen. För mig, just nu, ett fungerande recept.
Är då allt bara bra? Nej, det är klart att jag har mina inre och yttre strider. Min hustru dricker fortfarande, några av mina barn har det jobbigt, jag har äldre släktingar jag inte mäktar med att ta hand om som jag borde. Men ingen av striderna blir enklare eller bättre om återtar några av mina sämre vanor som att börja dricka eller att gå upp på mornarna utan att meditera.
Ju tuffare inre kamp, desto bättre känns vinsten. Min jobbiga och långvariga kamp var definitivt värt priset.
Ta hand om er
Akvariet

Varit inne här och läst en del här för första gången på länge. Gamla bekantas trådar, och fastnar i det du skriver. Du verkar verkligen bottna i dig själv och dina ord andas harmoni och välmående. Själv kämpar jag samma grottekvarn som tidigare, inga storslagna planer, inget som sticker ut. Mycket arbete och lite fritid. Men det är mitt val, min grottekvarn med guldkant, en tillvaro som ställer krav som jag trivs med att försöka leva upp till. En tillvaro som periodvis är utmanande, men också givande och rolig. Annorlunda mot mot din, men jag trivs verkligen (också) och har inga tankar på att dricka igen. Tack!
/Akvariet

Den här helgen har varit stärkande för mig. För flera gånger har jag behövt möta människor både mitt på dagen i solen, sent på eftermiddagen, på kvällen och till och med mitt i natten. Och jag har kunnat göra det utan att oroa mig för om det märks att jag druckit tre öl eller en flaska vin. Till och med när det hände en sak mitt i natten och jag fick rycka in kunde jag vara där helt utan oro för mig själv och vad de andra närvarande skulle tro.

Och jag har märkt att fler än jag trott faktiskt är nyktra i min närhet. När jag förut trott att alla dricker vin i sommarkvällen så har jag insett att det inte är så. För plötsligt tar någon bilen nånstans eller kommer ut på trappen med en cola etc. Det uppmuntrar mig och får mig att känna mig lika mkt norm som de som dricker vin.

De som dricker har jag också sett och de ser läskiga ut på ögonen. Och de ser lite svettiga och ofräscha ut i den fuktiga värmen. Blä.

Jag kan däremot tänka mig att köpa hem en flaska alkoholfritt bubbel inför semestern. Det är synd att det godaste av dem finns på systemet för dit tänker jag inte gå. Jag vill inte stödja en sådan verksamhet utan då köper jag hellre på Ica.

Önskar er alla en hälsosam söndag ❤

har blivit min nya drog. Jag har alltid druckit för bedövningens skull, jag har aldrig varit intresserad av själva fyllan. Målet har varit att snarast möjligt komma förbi "the buzz" som jänkarna uttrycker det och in i det där stadiet strax före medvetslösheten då jag bara är nätt och jämnt medveten om mig själv och min omgivning. Jag tror det beror på att jag vill ha en stunds lugn i min ständigt snurrande hjärna, alltid på högvarv. Nu när jag har plockat bort alkoholen ur ekvationen blir det lite komplicerat. Ofta fungerar det bra att bara sitta en stund ute i trädgården men ibland behövs det starkare doningar.

Romantiska komedier finns det hundratals av, Hollywood spottar dom ur sig som en oändlig rad av andungar efter sin mamma, alla är dom likadana, samma intrig, samma början, samma slut. Miljöerna skiftar liksom rollistan, men mönstret är detsamma och jag har kommit underfund med att just detta har en bedövande effekt på mig. Jag sitter nedsjunken i min fåtölj med halvöppen mun och halvt slutna ögon, fånstirrande på tv-skärmen med hjärnan på tomgång. Just nu är det precis vad jag är ute efter. Min hund får spel ibland, han rusar runt, runt i trädgården i full fart utan något uppenbart mål eller syfte. Så känns det i mitt huvud ibland, har jag för mycket på gång så kommer jag in i en slags loop och tankarna bara rusar från ett ämne till nästa utan att få något nyttigt gjort; allt som händer är att jag blir trött och besviken på mig själv. Då hjälper en stunds bedövning.

Fast igår blev det lite fel, jag tittade på vad som beskrevs som precis rätt sorts film, men det visade sig vara en indiefilm av tämligen hög kvalité. Så det tog lite tid att somna igår; framförallt en replik fastnade; den kvinnliga huvudpersonen ställde denna fråga till en man som levt ensam hela sitt liv: "Lever du ensam? Vem berättar du då dina historier för?" För mig var det huvudet på spiken, det är vad jag upplever som det största problemet med att leva ensam. Jag har vänner, visst, men i den sortens umgänge är det ingen som har tid eller intresse av att lyssna på en lång historia, bor man ihop med någon så har man mer tid och förhoppningsvis också större intresse av att lyssna på varandra. Tur att jag kan skriva av mig lite här inne.

Ha en bra dag allihop!

Utanförskap kan orsakas av olika saker. Särbegåvade barn kan ha lika svår skoltid som barn som inte hänger med/klarar målen. Att hela tiden försöka bromsa, vänta in, tvingas lyssna på instruktioner som redan lästes in medan läraren presenterade sig (typ)...inte lättare heller i kombination med ADHD.
Anledningen till att jag flydde med alkohol och annat var dock inte detta utan själslig tomhet till följd av förvrängda känslomässiga speglingar. Att inte uppleva sig förstådd spädde säkert på tomhetskänslan. Och att vara intelligent kan försvåra vägen till nykterhet lika väl som att många egenskaper som förknippas med s k intelligens - nyfikenhet, målmedvetenhet, mm - kan vara en förutsättning för förändring. Man blir ju lika bra på att lura sig själv med alla möjliga trix och överanalyserande.

Mensa, antar jag! Antagligen ni andra också,... sk intelligens kan bil bli som ett handikapp? Förorsaka missbruk av ol slag för att sudda ut skillnaderna?

intelligent är nästan lika illa som att vara alkoholist. Man får inte sticka ut och skilja sig från mängden. Varken intelligenskvot eller alkoholism är någon fördel att ha med i sitt CV.

Men man kan inte rå för att man är intelligent, lika lite som man kan rå för sin kroppslängd eller utseende. Man kan heller inte träna upp eller påverka sin intellektuella kapacitet, lika lite som man kan träna sig till att bli längre eller få större fötter.

De vanligaste intelligenstesterna är så utformade att de ska vara oberoende av språk och kultur, samt inte bygga på tidigare kunskaper. De "matris"-tester som bl.a. Mensa använder kan man träna på så till vida att man snabbare upptäcker mönster och symmetrier, men då är det inte intelligensen man tränar upp, utan man blir mer van vid, och snabbare på, att lösa uppgifterna.

Att de som gjort båda inträdesproven till Mensa (som är maxantalet) i regel förbättrar sig på andra provet, beror till största delen på att man vant sig vid provmiljö och provsituation. Och att man då är mindre nervös.

Självklart kan inte sådana här tester mäta alla typer av intelligenser. Men resultaten brukar korrelera bra med hur samma personer klarar sig i andra sammanhang där det krävs att kunna upptäcka mönster, tänka logiskt och ha bra spatial förmåga.

Intressant fundering du har AlkoDHyperD. Om alkoholberoende med högre intelligens har större möjligheter att kunna sluta med alkoholen. I slutändan handlar det ju om att det sunda förnuftet ska besegra beroendehjärnan. I det avseendet kanske det inverkar. Men det är ju många andra bitar som spelar in också. Insikt, vilja och beslutsamhet m.m.
Sedan inverkar dryckesmönster och miljö också. De som i huvudsak druckit i "glada vänners" lag i krogmiljö, måste kanske säga upp bekantskapen med dessa "vänner" först. Medan en periodare som jag som mest tagit mina fyllerace i enskildhet, bara behöver säga upp bekantskapen med alkoholen.

Ni har rätt i att det handlar om att välja väg. Jag har av olika skäl valt att slå in på en annan väg sedan en vecka tillbaka. En väg där jag nu upplever livet utan stödhjul. Det är vingligt som tusan då jag är ny på det men än så länge har jag inte kört omkull. Och jag både älskar det och hatar det samtidigt men jag tvekar inte för en sekund över att det är rätt för det är rätt. Fick igår en underbar belöning av min dotter i form av ett "bra pappa" och ett leende när jag drack vatten till maten.

Snabbt bilda synapser, plasticitet, förmåga att ta in ny information och forma nya kunskaper. Förmåga att utvecklas m a o. Precis så beskrivs intelligens i en av de böcker om hjärnan jag läste och fastnade för. Att kunna repetera något är inte samma sak. När jag möter någon som är nyfiken och har förmågan att spinna vidare, utforska och ifrågasätta tänker jag genast - en intelligent person. Inte samma som faktakunnig.
Så, om du odlade äpplen, eller på något sätt löste matfrågan för en afrikansk urstam skulle det förmodligen bero på att du kunde tänka flexibelt. Stereotypa tankemönster och enkelspårighet skulle inte klara uppgiften.
Intressanta inlägg, förresten.
Vad gäller förmågan att se sina problem och försöka göra någonting åt dem tror jag att det krävs den typen av "intelligens" - förmåga att se verkligheten, anpassa sitt tänkande och välja annorlunda. Enkelspåriga människor skulle antagligen fortsätta stoppa huvudet i sanden och fortsätta dricka - för att tillämpa resonemanget i ämnet för forumet
Tester i all ära. Vem som helst skulle med tillräckligt många bakom sig kunna memorera och upprepa rätt svar. Ställd inför helt okända problem löser den som tänker utanför boxen och har förmåga att lära in nytt allt eftersom dessa mycket bättre. Tror jag.
Att vara tvivlande på sina egna kunskaper är en bra egenskap. Tror jag....

AlkoDHyperD. Intelligens är subjektiv tycker jag nog. Jag har gjort ett Mensa-test en gång och det gick ju bra, men inte känner jag mig klokare för det. Resultatet av ett sådant test speglar nog mer vad de som utformat testet tycker är intelligens snarare än något slags absolut värde på hjärnans kapacitet. Ville man få ett sådant mått fick man nog titta på hur snabbt man bildar synapser eller hur snabba de interna kommunikationerna är eller något i den stilen. Jag tvivlar på att ett urfolk i Afrika skulle vara särskilt imponerade av att jag vet vad ett primtal är; däremot skulle dom nog hylla mig som en hjälte om jag lyckades odla äpplen i öknen. Jag tror nog ändå att vi alla föds med en V12'a under huven, det är mer en fråga om vad vi gör med den sedan som avgör. Richard G. Rosner, med ett IQ på 192 och en av världens smartaste människor, har jobbat som strippa, dörrvakt och kypare innan han blev manusförfattare i Hollywood. Se där; jag har motsagt mig själv kan man tycka.

Ändå tror jag inte att ens val av karriär har så mycket med det hela att göra. Jag tror det mer handlar om en slags nyfikenhet, en vilja, nästan ett tvång, att lära sig nya saker. Det där blir självförstärkande; ju mer man lär sig, ju mer inser man att det finns kvar att lära. Även om jag själv är rätt bra på det jag gör står jag handfallen inför uppgiften att förstå mig på människor. Måhända har det gjort mig till en cyniker med åren; jag har i mitt jobb sett så mycken potential bara rinna ut i sanden, så många människor som inte fått, eller tagit, chansen att utvecklas. Kanske är det ett resultat av att föräldrar vars liv inte blivit som dom hoppades nu överför sin besvikelse och frustration till sina barn, kanske föds vi med en själ som lägger hinder i vägen, vad vet jag? På något sätt får jag ändå för mig att det finns en koppling mellan öppenhet, tolerans, medmänsklighet och intelligens, kanske är det lättare att utvecklas om man inte lägger så mycket energi på att vara misstänksam. Eller så är jag bara dum i huvvet, det fick jag i alla fall ofta höra som barn.
Kanske är det bästa måttet på intelligens hur medveten man är om hur mycket man inte vet.

Ha en skön lördag!

Som du skrev så har du upplevt saker genom ett filter,
och det kommer en annan glädje när man möter livet utan det där filtret. Ett tips är att inte tänka för långt fram,
utan sätta mindre mål. Tex "fram till midsommar och på midsommar ska jag vara nykter" Och belöna dig på andra sätt vid dessa tillfällen, någon god läsk, något lyxigare att äta eller liknande. Belöna även sig själv om man klarar sina mål!
Men som föregående person sa så handlar det också om ett tydligt beslut som man behöver backa upp.

Jag har aldrig varit någon öldrickare men dricker ginger beer alkoholfri och alkoholfri cider,
det triggar inte mig, men man får absolut vara försiktig!
Hur har det gått för dig?

Just nu har Du inget sug men jag tror att alkoholen tar och tär om man dricker mycket år ut och år in. Man lägger till beteenden efterhand: dåligt spritsinne, fysiska skador mm! Vill du stå där en dag och upptäcka att Du är fast i eländet :har sug som du inte har makt och kontroll över, blir otrevlig och aggressiv? För det är nog oundvikligt så småningom. Du verkar fortfarande vara i en fas när Du kan ta kontroll!! Så ta kontroll och sluta medan Du kan!

Min särbo är alkoholist och har svikit och gjort mig ledsen, arg och upprörd många gånger! Det är handling över tid som behövs och absolut INGA återfall för då hamnar du/ni på ruta ett igen. Men absolut att Du kan vinna tillbaka förtroende och tillit men det tar tid, kräver handling och engagemang. Du måste ha tålamod med dina anhöriga precis som de säkert har haft med dig! Bra att du verkar bry dig så mycket om hur DE känner! Det visar att du är på rätt väg. Alkoholister upplever jag som väldigt ego när de är i sitt missbruk, verkar mest tycka synd om sig själva! Varmt lycka till! Kram

Det verkar viktigt för dig att etikettera, gradera. Allkoholist eller alkoholproblem, vad är skillnaden och spelar det någon roll? Du vill se dig själv som unik, jag lovar, det är du inte... Bra att du hittat hit, lycka till!

ALLTSÅ... du sk ADHD är så klok! En gåva... precis som jag och Heueh, m.fl! Låt oss alla blomma!

Vissa människor har svårt för det sociala smörjmedlet - kallprat om du så vill - för att det finns så mycket annat som pågår i huvudet. Viktigare saker. Jag tillhör själv den kategorin. Svarar rakt på en fråga, men missar att linda in svaret och fråga tillbaka så som man tydligen bör göra...Tycker att allt tjafs som folk lindar in sina budskap i är onödiga. Konverserar inte för sakens skull - varför ska man göra det?!?
Jag har ju kombinationen ADHD och hög IQ och fick förmodligen redan i skolåldern en känsla av att ingen förstod vad jag pratade om.
Kanske är det så även för dig, heueh, att ditt sätt att tänka kan gör över en del människors förmåga och att du då väljer att inte säga så mycket av erfarenheter av att inte bli förstådd? Dina texter vittnar om att du tänker och reflekterar en hel del, men att du ibland ställer dig utanför sociala sammanhang - eller väljer att vara tyst. Inget fel i det. Och man behöver inte vara en sämre medmänniska eller ha sämre empatisk förmåga för att man väljer sina ord, sällskap eller sammanhang. Tvärtom kanske just reflektionsförmågan gör dig observant och inkännande.

Det låter som att du är beredd att prova olika vägar för att nå ditt mål. Bra! Hoppas att andra användares erfarenheter kan bli hjälpsamma för dig nu.

Jag gissar att din uppmärksamhet, trots glömt kort...på hur du mår är hjälpsam. Att vara alert på skillnader är ofta avgörande, alkoholproblem kan smyga sig på och man kan missta nya konsekvenser för undantag. Fint att du sätter ord på hur det är för dig, tydliggör.

Fortsätt gärna skriv här, det kan ta lite tid innan en ny tråd får fart. Häng kvar!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Håller med de ovan att man kan behålla festkänslan men slipper bli full.
Mitt största problem är att jag har svårt att säga nej och rycks med när andra är på festhumör, men med alkoholfri öl kommer jag undan fler såna situationer både på privata tillställningar och ute på krogen.
Ha det fint!

Du verkar vara både en hetlevrad och cool person, Intelligent och begåvad och det kan ställa till det. Om du vill kan vi spegla dig här så du får en skymt, kanske.

det där. Jag tror att få människor kan besvara den frågan med någon större säkerhet. Hur man är som medmänniska är ju upp till dem att bedöma som har en som medmänniska. Om man inte har drabbats av en vänkrets som är hundraprocentigt, brutalt ärlig så tror jag inte man någonsin får ett betryggande svar på den frågan. Jag har fått en del mindre smickrande omdömen om mig själv genom åren, men det har varit i stridens hetta, som till exempel under ett gräl i en relation och då har man ju en tendens att linda in sina uttalanden i malört på samma sätt som man har en tendens att linda in dem i viol och honung under lugnare omständigheter. Jag undrar jag, vill jag verkligen veta?

Jag vill tro att jag inger ett slags förtroende, ofta får jag höra väldigt privata saker när jag sitter och pratar enskilt med någon. Det kan bero på att jag inte säger mycket själv, jag framstår nog som en god lyssnare skulle jag tro. I själva verket har jag sällan så mycket att säga, jag är som jag har sagt tidigare en enstöring, en åskådare i livet. Jag tycker om att iaktta människor och deras beteenden utan att själv delta, jag tror det kan vara det som gör att folk öppnar upp sig inför mig. Däremot är jag mycket sparsam med att ge råd och kommentarer, det kommer väl knappast som någon överraskning för er som läser här; jag skriver nästan aldrig i andras trådar. Måhända har jag en förhoppning att jag en dag kommer att förstå hur människor fungerar, men för vart år som går känns den dagen alltmer avlägsen. Faktum är att jag börjar misströsta om huruvida jag någonsin kommer att komma underfund med hur jag själv fungerar.

Ha en härlig dag allihop!

känns otroligt bra att ha ert stöd här på forumet. Både Pi, MM, och Lim mfl. Kollade på forumet och såg kommentarerna, och kände mig genast stolt och glad!! Lim, tror vår kärlek har dött och kvar finns bara tomhet. Jag känner mig inte bortvald. För jag väljer ju att gå. Ser klarare på vårt liv. Min sambo och jag har vuxit ifrån varann. Han vill supa och festa. Jag tycker bara det är tragiskt och löjligt. Men det är klart att en separation känns på alla möjliga sätt. Jag tänker på att om jag träffat sambon nu, så hade jag aldrig valt honom med den alkoholkonsumtionen. Oavsett om jag själv var beroende eller ej. Jag kommer att klara mig själv. Ska jag ha en ny man i mitt liv, så visar det sig..Ingen person med aktivt beroende i alla fall.. Kram på er <3

.

Fint att du har ett par drömresor kvar! Vad gör man när det inte finns drömmar kvar. Sättet vi reser på, och vad föredrar är ju individuellt. Jag är nog med Konstnärstypen, gillar att bo i mitt eget, och hotell har jag kanske sett mer av i livet, än vad som är sunt. Får kolla din FB söker på "AlkisAdde" och kollar vad som dyker upp ☺
Ha en fin sommar broder!