skrev anonyMu i Tänkte gå vidare
skrev anonyMu i Tänkte gå vidare
Hej kära du,
hur har du det? Känner du dig fortfarande lite nere? Eller hur mår du?
Du skriver om bipolaritet i min tråd. Ja, kanske är det så. Glada och kreativa toppar, men med introverta och mörkare stunder? Jag har under en ganska lång tid funderat på om jag själv inte är bipolär typ 2 (inte mani, men hypomani varvat med depression). Antingen det eller cyklotymt temperament. Vad är det som du funderar på och som du tycker stämmer in på dig själv? Om du vill skriva om det alltså... du behöver inte om du inte vill...
Vi börjar få in något som kan ses som höst här idag. Träden börjar gulna, kanske mest på grund av att det är så torrt. Luften kändes så där krispig när jag var ute tidigt imorse. Tänkte på dig då. Tänkte på din daggfyllda spindelväv och dina mörka blanka kastanjer. Du brukar väl uppskatta hösten, om jag inte minns fel? Hoppas att du tar dig tid att promenera bland enarna bredvid havet. Naturen läker oss, eller hur?
Skickar värme och kärlek till dig min fina vän
skrev Vida i Vida
skrev Vida i Vida
Mår jättebra i min nykterhet. Är så tacksam, för mitt liv, just nu. Sommaren har varit strålande. Jag har inte mer, att önska mig. Nykter en dag i taget.
skrev Pi31415 i Botten
skrev Pi31415 i Botten
att du fixade det så bra. Jag gläds över dina framgångar, och du är verkligen väl värd dem.
Det märks att du blir både starkare och tryggare i nykterheten.
Ha en bra vecka nu Jullan65!
skrev Levande i Botten
skrev Levande i Botten
Vilken styrks du visar, grattis till den segern.
skrev Jullan65 i Botten
skrev Jullan65 i Botten
Dag 42 är på väg hem efter en representationsresa med gubben min. Det gick galant och jag blev inte sugen på a en ända gång. Fick förfrågning om jag ville ha så klart, men jag sa rent ut, att jag dricker inte alkohol längre. Ingen ifrågasatte det de minsta. Såååå skönt. Och det bästa är ju idag, då alla är lite bakfulla och ska resa hem, arbete väntar imorgon. Pust o stön. Men i te jag, jag mår bra, både till kropp o knopp, även om desserterna lockade xtra och även små oskyldiga praliner , som jag unnade mig istället.... Är medveten om att suget kan komma retroaktivt och tänker ta min antabus nästa vecka med, för säkerhetsskull. Tänker på om jag skulle druckit a i denna situation och bland dessa människor, vilken katastrof det skulle blivit, för mig och min man. Puh att slippa ångesten är värd allt. Ha en kanonnykter dag. Kram
skrev PP i Den nyktra vägen
skrev PP i Den nyktra vägen
Ibland händer ju saker i livet och för ett ögonblick öppnas ett fönster där vi måste fatta ett beslut. Besluten måste fattas där och då och vad utfallet blir av ett stort beslut har vi ju ingen aning om. Beslutet blev JA, och var det för mig i livet kan jag i nuläget inte bedöma. Men det var ett ganska stort beslut som kommer att ge konsekvenser i någon form, var så säker... Och ja, NZ är ingen omöjlighet, men först finns annat att tänka på. Ä lägg av nu! Känner dig gammal?! Det är så att vi med tilltagande "mognad" känner ansvar, och vill du inte flytta på dig så betyder väl det att du är tillfreds på det stora taget med tillvaron som den är? Jag är inte där än. Men känner livslusten och "hungern" växa till sig så sakta igen. Japp, ska återuppta medicinen ett tag, men skippar nog pratgubben. Känner inte att det tillför något direkt, Tror att arbete - framför allt med saker som ger mig glädje - är den bästa medicinen. Så här sitter jag nu med en knaprig giffel i handen, tittar ut över vattnet och intilliggande flytetyg. Ganska nöjd faktiskt, och glad att du finns därute :-)
Kram
//PP
skrev Levande i Tredje gången gillt
skrev Levande i Tredje gången gillt
Tycker du är oerhört stark som lyckades ta tag i allt igen.
Sen att du får mig att tycka det skulle vara gott att röka pipa, visar att dina ord är starka.
Nu hoppar jag över pipan, behöver inget mer för att vara tokig tant på landet ☺
Önskar dig en fin kväll
skrev Pi31415 i Tredje gången gillt
skrev Pi31415 i Tredje gången gillt
det går bra för dig också Krumeluren. Javisst blir livet värdigare, man slipper många av skamkänslorna som man har när man dricker.
Visst kan det dyka upp frestelser. Men man är ju starkare när man har en lång nykterhet. Man har en större barriär gentemot flaskan.
Så de eventuella frestelserna ska vi klara av, och fortsätta nykterheten.
Trevlig helg på dig också Krumeluren!
skrev Krumeluren i Tredje gången gillt
skrev Krumeluren i Tredje gången gillt
Grattis kära Pi!
Du har så rätt när du skriver "värdigare" liv. Det är precis så jag också känner. Jag känner mig inte smutsig som jag upplevde att jag var när jag drack för mycket. Nu känner jag mig mer rakryggad, stolt och har ett (just) värdigare liv. Imorgon blir det 19 veckor.
Det har gått förvånansvärt bra men jag märker att ibland smyger sig tanken på ett lömskt sätt. En liten frestelse.. Jag behöver vara på min vakt...
Trevlig helg!
skrev Pi31415 i Tredje gången gillt
skrev Pi31415 i Tredje gången gillt
eller 124 dagar, uppnådd. Nykterheten känns stabil, säker och trygg ut. Den mentala förberedelsen, den stora längtan efter ett nyktert liv, och bra verktyg, ger denna trygga känsla.
Tankar på och sug efter alkohol är en naturlig del av mig, då jag varit beroende och missbrukare av alkohol, så de accepterar jag och kan leva med.
En lugn stund på morgonen, med pipan och kaffekoppen, med förnuftiga tankar och val, ger en bra förberedelse inför dagen. En viktig ställtid. Gärna en lugn stund på kvällen också, med lite eftertankar och resumé av dagen.
Vinsterna med ett nyktert liv är enormt stora. Man är mycket piggare då all energi kan användas till att leva av, istället för att användas till att kämpa mot bakfyllor och alkoholångest.
Varje nykter dag är värdefull, och ger ett värdigare och lyckligare liv. Som jag trivs bra med.
Så det tänker jag fortsätta med.
Ha en bra helg alla forumnyttjare
skrev Li-Lo i Tredje gången gillt
skrev Li-Lo i Tredje gången gillt
Tar till oss, tar till oss!
Li-Lo
Alkoholhjälpen
skrev Pi31415 i Tredje gången gillt
skrev Pi31415 i Tredje gången gillt
När man är helt ny här och vill starta en ny egen tråd, samt börja kommentera, är det svårt att veta hur man kommer i gång.
Det blir lite "trial-and-error" med en hel del osäkerhet och frustration.
Ofta är man i ett sådant dåligt allmäntillstånd när man börjar söka hjälp här, att man inte har det vanliga tålamodet och orken.
Det som saknas är någon enkel handledning, "så kommer du igång"-hjälp. Vad betyder olika knappar/fält som man ska klicka på, t.ex. vad
är skillnaden mellan "besvara" och "Lägg till kommentar.
De frågor som jag skrev till support den 2:a juni, är ännu inte besvarade.
Håller med om att det är ett meningsfullt och fantastiskt forum. Det har hjälpt många, inklusive mig.
Vänliga hälsningar
Pi31415
skrev Rosa Pantern i Lära om och sedan hitta tillbaka
skrev Rosa Pantern i Lära om och sedan hitta tillbaka
Tack snälla Muräna! Känner att det ligger saker i det du skriver!
Jag är nog inne i en skör period nu. Vet inte varför det händer nu, men plötsligt tappar jag fokus på det jag gör, utan vidare, eller har gråten i halsen utan vidare.
Kanske ålderskris eller så dyker anledningen upp..
Tack och kram
skrev Li-Lo i Tredje gången gillt
skrev Li-Lo i Tredje gången gillt
Hej på er alla som gör detta till ett meningsfullt och fantastiskt forum. Vi tar till oss kritiken och arbetar för att lösa det! Vad hade ni behövt för att det skulle varit lättare för just er?
Tack för återkoppling!
Li-Lo
Alkoholhjälpen
skrev Teddy i Nu ska det gå!
skrev Teddy i Nu ska det gå!
Efter mycket meck så fick jag äntligen Antabus på recept, snart en vecka har gått.
Känns så skönt att inte kunna dricka, jämför det lite med mina födomämnesallergier, äter jag blir jag jättesjuk, dricker jag blir jag jättesjuk. Har även fått en bra kontakt på en beroendemottagning i närheten.
Mest fundersam nu är jag över vad jag läst mig till är försenad abstinens, är så trött och ofta huvudvärk, vill mest sova hela dagen.
skrev anonyMu i Lära om och sedan hitta tillbaka
skrev anonyMu i Lära om och sedan hitta tillbaka
Hej Rosa Pantern,
Har läst i din tråd och det märks ganska väl att du känner att du inte får eget utrymme och andrum. Att du kvävs och trycks ner. I alla fall, tycker jag att det känns så när jag läser. Jag tänkte leka hobbypsykolog som vanligt... Läs om du vill. ;-)
Tänker så här. Din man förefaller ha svåra upplevelser bakom sig. För att hantera dessa, så har han blivit dominant, hård, kontrollerande och ibland även elak och med ett behov av att trycka ner någon annan. Det kan vara ett sätt för honom att känna att han har kontroll - både över sig själv och andra. Det kan vara ett sätt/en strategi som han (omedvetet) utvecklat för att "hålla ihop sig". Om han inte har kontroll över dig, så tappar han kanske kontrollen över sig själv och då "faller allt".
En sådan personlighetstyp, vad jag förstår, söker sig ofta till partners som är hans motsats. Någon som är undfallande, mjukare, "snällare" i sitt sätt. En person som gärna utplånar sig själv och sina egna behov. En person som vill vara till lags, ställer upp osv. En person som kanske känner igen sig sedan tidigare i att bli kontrollerad, förminskad, tillplattad. En sådan person som kanske pga av sina tidigare erfarenheter och upplevelser känner hans beteende som det normala. Kanske är du en sådan person?
Om två av dessa motsatser träffas, så kan de sugas mot varandra som magneter. Lika mycket som de egentligen stöter ifrån varandra som motsatta magneter. Dragkamp. Maktkamp. Vad jag förstår så förstärker dessa personligheter med tiden varandra och tyvärr gärna varandras "sämre" sidor. Mannen blir alltmer kontrollerande, dominerande, elakare. Den andra partnern än mer servande, undfallande och allt mer och mer till lags för att blidka mannens kontroll och dominans. En ond spiral helt enkelt.
Vet inte alls om det här är vad som händer hos er. Och förlåt att jag sitter och reflekterar fritt på det här sättet i din tråd. Men det kanske, kanske kan vara något att fundera på. Eller inte. Hur eller hur, så kanske det är läge för dig att prata med någon utomstående. Det känns som att du behöver stöd i att orka stärka dig själv. Du kan inte förändra hur din man är, men du kan förändra dig själv.
Jag funderar också på om hans aviga inställning till sonen också kan hänga ihop med detta. Sonen tar din uppmärksamhet från honom. Han känner säkerligen att han tappar i kontrollen över dig, genom att du ägnar dig åt sonen. Då blir sonen till slut ett hot mot honom. Jag gillar inte riktigt det här...
Jag har själv levt med en extremt kontrollerande, svartsjuk och dominerande man. Hur mycket jag än försökte göra bra, så var det ändå aldrig tillräckligt. Det gick helt enkelt inte att göra något tillräckligt bra för honom. Allt kunde vändas till något dåligt. Vi drogs till varandra från början som genom en urkraft. Men den kom också att förgöra oss i en ond nedåtgående spiral. Men nu behöver det, som sagt inte vara så för er. Tycker bara att jag känner igen tendenserna...
Tänker också att ditt behov av ensamhet och utrymme sannolikt förstärks av hans dominans. Jag kände i mitt tidigare förhållande att jag KVÄVS om jag inte får space. Jag flydde tvåsamheten och då blev han än mer kontrollerande. Ju mer jag försökte andas, desto mer försökte han kväva mig och det blev bara värre och värre.
Ta hand om dig. Fortsätt gärna skriv här. Låt honom inte stänga in dig och stå på dig i att du har rätt till minst lika mycket utrymme som han. Varför skulle du vara värd mindre?
Kram till dig
skrev Jullan65 i Botten
skrev Jullan65 i Botten
Tack miss lyckad för kramen, den behövdes. Pantani piraten, härligt o jag ska göra allt för att vara dig i hälarna:-)) . Dag 38 känns ok, mellan sådär. Ska iväg till a terapeuten i regnet. Allt gott
skrev anonyMu i Tänkte gå vidare
skrev anonyMu i Tänkte gå vidare
Hej min vän,
Hur har du det och hur mår du?
Puss och kram i stora lass
skrev anonyMu i Åtta år sen jag slutade dricka alkohol
skrev anonyMu i Åtta år sen jag slutade dricka alkohol
Men hej Santorini! Vad roligt att du har skrivit lite! Och vad roligt att du verkar må fint. Ja, förutom smutskastningen som pågår förstås... Du, samla allt. Och då menar jag ALLT. Bokför tider, situationer, omständigheter och händelser. Man vet aldrig vart sådant här kan ta vägen. Inte för att skrämmas. Inte så. Men för att vara beredd. Bokför alltså och var noga med datum och tider. En "loggbok" är ett högt värderat bevismaterial. Jag hoppas att det inte kommer behövas och att allt lägger sig. Men för att vara på säkra sidan.
Skickar en bamsekram till dig och önskar dig allt gott!
skrev anonyMu i Den nyktra vägen
skrev anonyMu i Den nyktra vägen
Hej på dig,
Tack för ditt inlägg igår! Blev glad. :-)
Vad bra om du känner att du mår lite bättre. Det är väl jättebra. Men slarva inte med medicinen! Det blir bara konstigt om man inte håller en jämn nivå på tabletterna och börjar/slutar då som nu. Inte bra.
Fly landet? Men å så sköööönt! Nya Z är ju inte fel, säger de som vet. Du kan inte hitta något läge lite längre bort? ;-) Vem vet, det kanske är dags att röra på sig. Nytt fordon har du på gång ser jag också. Med båt till Nya Z kanske...? Jag har alltid tänkt att det skulle vara härligt med Australien. Varit där och trivdes kanon, men fördelen med grannön är ju att det inte finns fullt lika många giftiga kryp där...! Men nu har en börjat känna sig gammal och vill egentligen inte alls flytta på sig längre. Barnen, åldrande föräldrar osv. Fast drömma kan man alltid göra. :-) Fast då kan man lika gärna drömma ordentligt - typ Fiji eller så!
Nä, nu babblar jag på bara. Önskar dig en fin dag!
Kram
skrev Pantani piraten i Botten
skrev Pantani piraten i Botten
Bra val med Antabus, när man inte litar på sig själv till hundra så finns det hjälpmedel.
Kämpa vidare, jag ligger någon dag före, hoppas att du håller dig nån dag bakom mig väldigt länge?
skrev Rosa Pantern i Lära om och sedan hitta tillbaka
skrev Rosa Pantern i Lära om och sedan hitta tillbaka
Läste just lite i Muränans tråd, och fick en ledtråd till min man, av Lena Nyman.
...så sorgligt att som liten faktiskt bli övergiven!
Det kan man bli på olika sätt...
Min man blev det också, rent fysiskt övergiven. Han är idag självständig och dominant, men vill dock inte gärna ge mig utrymme för något eget. Han vill göra saker tillsammans, om så det gäller att döda tiden. Jag vill dock inte döda tiden!
Så här långt fram på livets stig som vi är, vet jag inte om man bör kalla det personlighet eller skada i själslivet?
Själv har jag haft en skada i själslivet? som yttrat sig motsatt, som ett behov av att dra mig undan, vara självständig och må bra "på egna premisser" liksom. Det är satt ur spel nu.
Det knepiga kan vara att en av oss är så social/ utåtriktad/ vill vara så väldigt samman, och den andra (jag) tycker det är för intensivt och längtar efter helt ensamma stunder.
Han är visserligen ett stöd att ta sig ut och iväg, men kan samtidigt vara krävande i det.
Och jag hatar hans sätt att platta till mig ibland. Just då är jag redo att gå min egen väg igen!
Kanske är jag för känslig, för stolt, vet inte... Å andra sidan är vi ännu kvar tillsammans, så mer snarstucken har jag inte varit!
Ärligt talat är jag rädd att jag själv är den av oss som bär omkring på mest oläkta sår inombords. Jag är/blev en ensamvarg.
skrev PP i Den nyktra vägen
skrev PP i Den nyktra vägen
Jo men visst Santorini. Det var en kamp, nu i efterhand känns det liksom lite avlägset, nästan som det inte va jag...
Och Vilja lämnar spår, så trevligt. Vadå häller ut vin? Karlar i plural ☺ ojsan, Du menar att du hittat din sängvärmare inför vintern om jag fattar rätt? I dagarna beger jag mig av mot varmare breddgrader. Kunde inte motstå frestelsen utan blir helt enkelt tvungen att titta på ett krypin. Ett flyttbart sådant, ja vissa lär sig aldrig ? Så det blir en tid i rödvinsträsket, men det rör mig inte direkt. Sen ska jag hem och lägga på ett superryck med byket.
Ta vara på, och nykterheten!
//PP
skrev miss lyckad i Botten
skrev miss lyckad i Botten
Jag har följt dig en del. Nu blir jag glad när det går bra för dig. Vi har också katter och hund. Jag förstår om det känns jobbigt när hunden blev sjuk. Hoppas han/hon har blivit bättre. Vad bra att du har kommit på en del knep för att hålla dig nykter . Känslor och svallande hormoner kan vara nog så jobbigt. Livet är ju tufft ibland. Det är skönt när det börjar ordna upp sig. Ha det riktigt bra och kram på dig...
Gratulerar till den nya kvinnan i ditt liv! Slit henne med hälsan! ;-)
Skippa inte pratgubben. Byt hellre och pröva en annan. Det handlar väldigt mycket om personkemi. Antingen funkar man ihop eller så gör man inte det.
Kram på dig