Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du börjat skriva här, så du kan gå tillbaka och läsa senare.
Mycket bra att du insett att man inte kan bli måttlighetsdrickare om man tidigare haft problem med alkohol. Det ligger ju i själva sakens natur att det inte går.

Nej man behöver inte förklara varför man inte dricker, det räcker att bara säga nej tack. När du blir säkrare, och om du känner för det, kan du säga lite mer till de du känner väl. Men det behövs egentligen inte. Själv säger jag bara nej tack, sedan får folk tänka/tycka/tro vad de vill. Att man inte vill ha alkohol borde ju inte vara märkvärdigare än om man inte vill ha t.ex. jordnötter eller godis.

Grattis till 4 månader i frihet

Bråttom, bråttom... jajamän det har jag också. Noterar lite liknande saker. Jämför vår effektiva storstad där alla står på rätt sida i rulltrappan så att bråttommänniskorna lätt kan slinka förbi, med den lite slumrande pendlarorten i närheten. Där står människor still. I VÄGEN. Där kan man passa på att träna på att slappna av. Vila i att det går långsamt. Jobba med att inte ha så jäkla bråttom till... ja, till vadå? Det undrar jag själv ibland.

supande för sambons del.. Han dricker var och varannan kväll. Det goda det för med sig är känslan av att jag gör rätt med separationen. Sambons kompis satte ut en bild på honom på FB där han såg bra och välmående ut. Många kommentarer som "snygging" och liknande. Han var inte lika snygg efteråt när han hade ramlat ihop på hallgolvet och låg avdäckad. Undrar hur det blir framöver? Jag vill verkligen inte flytta till något förhastat. Måtte det bli ett fint hus till salu snart.. Berättade för en väninna om flyttplanerna. Hon förstod läget. Hon tycker jag är stark, men undrar om det inte är mycket jag missar pga nykterheten. Vaddå sa jag? Vi har haft så mycket fylla, och fulla personer här hemma så jag är verkligen less på det. Jag är inte intresserad av människor som inte är sig själva och många som dessutom också har a-problem. Jo, då tyckte hon nog att jag hade en poäng. Hoppas allt löser sig snart, med boendet och pengar från snart ex-sambon. Sonen kommer förmodligen bo hos mig på heltid sen. Hans pappa verkar inte göra så mycket åt sitt drickande, och det är ju hans val. Ledsamt för sonen men så känns det nu... Kram..

Jag sitter inte inne med sanningen, har inte heller sett några tidigare inlägg från dig, kanske har du skrivit i förändra ditt drickande? Ok, spelar ingen roll. Vet inte heller om du är här för första gången, eller om du gjort förra försök. Oavsett, livet kan vara tufft, och är det alkoholproblem inblandat är det garanterat tufft! Ett vanligt beteende är att fly, fly från problemet genom att fortsätta dricka. Att även ta på dig den tjockaste djävla offerkoftan som finns, är en garanterad metod som fungerar,v kan ge en känsla av att det är ok att inte ta ansvar, och att det är "världen" det är fel på.....
Ofta är depressioner och annat inblandat, och gudarna ska veta att alkoholen bara gör saken värre. Själv kom jag till insikt att jag egentligen ville bli nykter, men jag gled tillbaka i självömkan och drickande i ytterligare tre år. Idag är det inte kul att se tillbaka, jag önskar jag tagit bättre hand om min första chans. Allt blir bara svårare, livet blir bara värre, och vägen upp igen blir bara längre. Sen finns det väl de som helt enkelt förblir offer, och slutligen super ihjäl dig. Historien är full av alkisar som söp dig till döds. Efter sig lämnar de nog bara sorg och lidande. Tragiska öden som anhöriga bara minns med lidande. Ok, långt inlägg om lite... hoppas du tar hjälp om det behövs, stannar här och skriver. Men var klart över att missbruket är ingen annans fel. Beslutet att bryta och skapa ett annat liv ligger i våra egna händer. Och det är inte mer synd om dig än någon annan, även om det är just de känslor som alkoholen skapar ib oss!
Stort lycka till!
//PP

Jag har läst dina inlägg och det låter som att du har det tufft just nu. Du beskriver hur många i din närhet har tagit avstånd från dig då alkohol gör dig till en person du inte vill vara. Att du påbörjat behandling och att du skriver här är stora steg. Du står inför att val nu som bara du kan göra samtidigt vill jag gärna be dig stanna hos oss.

Här finns andra som varit och är i liknande situation som du. Kanske kan ensamheten lindras lite av att dela med dig här och ta emot?

Hur går tankarna idag?

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

eller är sommaren sen i år? När man bor i staden är man inte medveten om årstiderna på samma sätt. Det mesta man gör sker inomhus, hemma eller i köpcenter och däremellan transporterar man sig inne i en varm bil eller buss. Är det trist väder ute så stannar man bara inomhus. När man någon gång tar sig ut i naturen är det till en park eller en skog med bra parkering och man väljer att ge sig iväg baserat på hur vädret är på morgonen, det blir lite som att besöka en utställning eller ett museum. Nere i Tyskland tar dom till och med inträde på sina ställen för att komma ut i naturen och se ett vattenfall. Åtminstone om vill gå dit på en upptrampad stig.

Nu när jag bor på landet upptäcker jag att här är det på riktigt, här är jag medveten om, och beroende av, vädret på ett helt annat sätt. Vad jag än ska göra så måste jag ut; jag har insett att man måste anpassa sig till årstiderna på så sätt att allt som ska göras utomhus får man ta hand om på sommarhalvåret, det som ska fixas inomhus får vänta till vintern. Så nu när jag går ute i trädgården och huttrar undrar jag om inte sommaren ska drabba oss snart, det skulle vara trevligt att få gnälla på värmen som omväxling.

Ha en fin dag!

Hej
Känner igen mig i din beskrivning av lusten till att supatill. Jag planerar mina fyller. Inte så att jag ringar in ett datum i almanackan, utan mer spontant. Idag är jag inne på min 7:de månad som nykter. Inte förens nu förstår jag att jag är en planerande alkoholist. Nu stundar snart semestern. Typiskt tillfälle för en planerare att supa till.

?

Dödsdansen såg vi ju. Djävulsdansen kom med Sanna Lundell och Ann Söderlund och är av långt senare datum är Strindbergs verk. Men dansen är densamma.
Tack MM för goda ord. Nånstans möts vi skrivandet? Kanske det har med spikmattan att göra? Min är grön. Kram med doft av bondsyren, gräs och blommor / mt

Du skriver alltid på det där underbara sättet...
Man kan känna doften av det du skriver och man kan nästan ta på det.

Kramar till dig...

Minnen... dom är krävande men intressanta. Minns ofta när jag var ny i stan, kände ingen, men gick på Dramaten...! Såg en pjäs av Claes Andersson som handlade om en alkoholistfamilj. Jag satt längst fram och fick en lust att hoppa upp på scenen... blanda mig i. Ändå hade jag inte vuxit upp i en alkoholistfamilj. Men motsvarande.

kom jag ihåg när vi var i Stockholm, bodde på hotell och såg Djävulsdansen på Dramaten. Igenkänningsfaktorn var hög men ingen av oss talade om det. På kvällen gick mannen ner till uteserveringen 'och tog en öl'. Var inte berusad när han kom tillbaka men ändå.... och jag valde att ligga på rummet och läsa. Så var det då. Kanske 10 år sen. Varför kom jag ihåg det idag? Kanske för att jag varit mer aktiv här ett tag och minnen ligger närmare. Den utlösande faktorn var att jag använde engångsförpackningar från nåt annat hotell. I första hand tänkte jag på plastföroreningarna och -slöseriet men sen kom detta. Kanske för att vi den gången bodde på Hilton och de hade ett så bra engångsförpackat schampo. Hjärnan har sina minnesspår som lever sitt eget liv.
Efter nattregn är världen utanför nyduschad alldeles utan schampo:) Solen lyser och vi har varit uppe länge redan. Tacksam är jag över att jag fick kraft att ta makten i mitt liv. Aldrig hade jag trott att livet kan vara så bra som idag!
Ta hand om er och ha det bra ni alla som läser / mt

Jag skrattar så jag hickar när jag läser ditt inlägg. Att få vakna upp med dig varje dag...

Hej!

En gång robot, aldrig mer en robot!
Det händer aldrig mer! Nu har jag skärpt uppmärksamheten och argumenten är slipade bromsklossar.
Var rädd om er!
☀

har jag gott om:

Gamla damer i kassakön står och plockar upp varorna ur vagnen en och en och gör sig stort besvär med att ställa streckkoden åt rätt håll. Det här gör dom med en hand eftersom den andra är fullt upptagen med att hålla ett stadigt tag om handväskan. Kassörskan, som skulle kunna ta sig igenom den här processen på halva tiden även om varorna låg i en stor hög på bandet, sitter lugnt och väntar allteftersom prylarna kommer lunkande på bandet med en halvmeters mellanrum, hon uppskattar pausen i arbetet. Så, när det hela är färdigt och kassörskan nämner summan; då, och först då, börjar den gamla damen rota igenom handväskan efter plånboken. Sedan drar hon sitt kreditkort åt fel håll tre gånger innan hon slutligen lyckas, varefter hon inleder en trevlig liten konversation med kassörskan, fullständigt omedveten om högröda ansikten och spända muskler i kön bakom henne. Så när jag ser en gammal dam på väg mot kassan förvandlas jag till en racerförare; jag är beredd att gå över lik för att komma före henne i kön.

Gamla gubbar i bil kör nittiofem på motorvägen, gärna i vänsterfilen. När dom kommer ifatt en långtradare kör dom upp bredvid den, sedan ligger dom kvar där och funderar på livets förgänglighet en stund. När dom sent omsider kommit om ser dom ingen anledning att flytta på sig; vägen framför dom är ju tom så det måste ju vara så även bakom dom eller hur? Backspeglar är ett modernt påfund som dom inte har brytt sig om att lära sig bemästra. Och så undrar Trafikverket varför folk har börjat köra om till höger på våra motorvägar!

Unga tjejer står gärna kvar vid grönt ljus i våra korsningar. Dom måste ju twittra färdigt innan dom kan lägga i en växel och få tjuvstopp gubevars. Det har dom läst på nätet; att skriva på telefonen när man kör är farligt så då väljer dom att stå kvar, varhelst dom råkar vara när andan faller på.

Unga män i dyra bilar har aldrig fått lära sig vad blinkersspaken är bra för, och även om dom har en vag aning om dess funktion, vad ska allt det här blinkandet vara bra för egentligen? Alla andra ska ju ändå flytta på sig när dom kommer. När dom sedan ska parkera använder dom gärna två parkeringsplatser, på så vis finns det gott om plats för pöbeln att beundra deras fina bil.

Alkoholister är skitiga människor som sitter på parkbänkar och skriker på varandra, eller sjunger. Lite farliga är dom också, man ser det på hur vanligt folk går omvägar när dom får syn på ett sådant gäng. Ok, just den här fördomen har jag väl fått revidera en aning, själv har jag aldrig suttit på en parkbänk men jag har träffat ett par av de här människorna när dom är nyktra och då är dom hur trevliga som helst, men min fördom finns kvar och jag måste säga att det gör det svårt för mig att sortera in mig själv i den kategorin. Jag kallar mig alkis en gång emellanåt, men alltid med glimten i ögat. Jag skäms för det, men jag känner mig nog lite förmer än de där som tillbringar sitt liv i städernas parker; ändå är det nog där jag hade hamnat till slut om jag inte hade lyckats bryta mitt beroende. Salongsalkis och parkbänksalkis är ju trots allt bara olika stadier av samma sjukdom.

Ha en härlig söndag!

Mulliga tant.

för att du är en bra förebild, och går före och visar vägen.

Grattis till fem år i frihet!

för det mulletant!

Jag läste din tråd när jag fortfarande var aktivt beroende. Du har hjälpt mig mycket.. Att det faktiskt går att sluta dricka alkohol. Att det inte är så svårt att leva utan alkohol. Att det finns ett friskt fint liv efter alla år i alkoholdimman! Fortsatt gott liv till dig.. Kram <3

och nykterheten består. Självklar men kan inte ta den för given. Ja du minns kanske gjorde ett hyfsat bra försök 2010, men gled tillbaka och det tog mig tre hela år att återvända. Gläds då åt dig, och är tacksam att jag då småningom hittade min väg som nu hållit fint i över 3,5 år. Önskar dig en fantastisk sommar!
//PP

-

Lycka till med att göra dig fri från sockerslaveriet?
Glad sommar / mt

tog jag ett beslut att nu måste det vara nog. Ett beslut jag visseligen tagit många gånger förut men den här gången kändes det verkligen att jag nått botten. Jag minns alltför väl känslan efter en bedrövlig helg med blackout och känslan av att vara oerhört misslyckad. Det var ett vägskäl, sluta eller gå under. Och jag har lyckats hålla alkoholen borta. Jag har just läst om några som haft återfall, hur de kan kännas som att man styrs av autopilot. Ja så är det, det är en listig drog. Man bygger upp motståndskraft med tiden men jag har inga generella råd för hur man står emot. Bara att jag verkligen hade nått botten hjälpte mej. Minnet av den hemska känslan av det som hände. Jag klarade mej lyckligtvis ur det utan större skada men minnet kvarstår.
Under mina år med alkoholen har jag slagit upp ögonbryntvå gånger och tvingats uppsöka akuten. Krossat leden i ena tummen och brutit lillfingret. Slagit sönder glasögonen. Tappat glasögonen och fått leta i timmar efter dom, inte lätt då man är närmast blind som en fladdermus utan. Allt detta vid olika tillfällen dessutom. Den som känner mej skulle aldrig föreställa sej detta hämda mej. Jag är en respekterad yrkeskvinna och farmor. NU stämmer jag helt med den bild jag vill att man ska ha av mej.
Fortsättningen, ja, den är given. Fortsatt nykterhet, finns inget alternativ. Jag tog den 10 juni 2012 beslutet att fr.o m imorron (naturligtvis imorron, jag hade lite vin att dricka upp först!) så är det slut för gott. Samma sommar som Per Holknekt åkte dit för att han börjat dricka igen och bedrog LenaPh. Han och jag, hmm, jag undrar hur det riktigt går för honom. Men jag ska hålla mej på den nyktra vägen. Korta glimtar har jag nog av att det vore trevligt med lite vin. Det kommer vid speciella tillfällen; sommar, semester, resor. Lite saknad och lite harmfullt att jag vet att jag inte kan dricka som normala människor. Inte dela en flaska vin med mannen till middan. Men det är saker som det går väldigt lätt att leva med och den frihet jag fått nu är värd så mycket mer.
Idag tar jag beslutet att ta itu med mitt sockerberoende på allvar. Där har jag också tagit beslut många gånger förut och det är samma sak, lika svårt men har inte samma konsekvenser ändå som alkoholberoendet. Men jag vet att jag kan vad jag vill bara jag verkligen bestämmer mej. Ska äta upp sista glassen nu;)

Jag tog ett återfall för ett par månader sen och det var precis som du beskriver det. Kändes som jag blev en robot, benen gick in på bolaget, det var som att jag själv inte hade någon kontroll. Allt konsekvens tänkade var som bort blåst. När jag betalade i kassan var det som jag såg mig själv utifrån ett ögonblick och jag tänkte "herregud vad är det som händer". Hemsk känsla. Kunde inte stoppa. Men det var väl så att jag hade redan bestämt mig för att dricka. I ett svagt ögonblick sänkte jag garden och sen var det kört.
Men man ska inte låta sig nedslås av det. Det är svårt att bryta missbruk och det är fullt normalt att man faller på vägen.
När jag blir sugen brukar jag tänka bortom den där härliga känslan av berusning och gå igenom hela förloppet. För det slutar ju alltid på samma sätt, paniken när alkoholen tar slut och helvetisk ångest som sitter i flera dagar. Det brukar funka, har bara tagit ett återfall på snart ett år.

Det ska du vara stolt över!! Upp på banan igen, det grejar du!