Senaste kommentarerna i forumet

Det var bra! det är inget val det är att man äntligen kommit till insikt med att man faktiskt inte kan dricka A!
Jag har alltid trott att jag kan dricka lite men äntligen så vet jag att det går faktiskt inte så det är bara till att kämpa för man mår så mycket bättre utan A!
Jag önskar att min sambo tror mig denna gång!
Då jag äter antabus och campral under kontrollerade och bevakade former

...slav under alkoholen är vad jag är. Trillar dit hela tiden och mår sämre för varje gång. Tänker söka läkarhjälp och be om medicin. Fixar inte detts på egen hand...

Tacksam för att detta forum finns!

...slav under alkoholen är vad jag är. Trillar dit hela tiden och mår sämre för varje gång. Tänker söka läkarhjälp och be om medicin. Fixar inte detts på egen hand...

Jag förstod för ett antal årsedan att jag har problem och måste göra något åt det, precis som du säger så är det en lång process och en snårig väg att gå, det är jag fått erfara, många gånger har jag fått börja om från början igen.
Jag har märkt att det kan vara dom mest minsta och märkliga saker som utlöser suget, det kan vara en fin solig dag, det kan vara en viss plats eller veckodag, stress och liknande.

Det är svårt att ensam kämpa mot sjukdomen, så det känns bra att samtala med andra här med liknande erfarenheter, man känner sig lite starkare i kampen och inte så ensam.
Vi får kämpa tillsammans och jobba på att inte under några omständigheter få i oss någon alkohol, vi tar inte första glaset, dag för dag, även timme för timme om det så behövs, alkoholen har ställt till tillräckligt med bekymmer nu.
Jag följer dig här på forumet varje dag.

Mick//

Tack för kommentarerna

Ja nu är det ju jul snart och då blir det väl extra svårt. Jag kanske trillar dit igen och dricker igen. Men jag kan nog hålla det på en normal konsumtion iaf och det får väl vara bra bara det.

Min huvudplan är iaf att efter det så behöver jag hålla mig nykter längre. Jag hoppas kunna hålla mig till sommaren iaf. Kanske undantag när jag fyller år, men just som jag skrev det så är det ju då jag behöver hålla mig nykter :)
Att inte använda alkohol som en belöning.

3 månader är inte lång tid. Men ett bra första steg! Jag har visat för mig själv att det går. Jag är dock orolig för hur det blir nu när min sambo flyttar ut...
Känns riskabelt att vara själv, behöver hitta nått att göra.

Känns inte bra med dessa två parallella processerna....

Hej Ny
Jag har mångårig erfarenhet av antabus och campral. Har hållit mig nykter under långa perioder, mer än ett år, med hjälp av medicinen. Jag medicinerar själv och har lurat mig själv genom att inte ta dem. Klokt alltså av dig att ta hjälp med medicineringen. När det gäller alkoholen är jag ibland verkligen min egen fiende. Bra att du druckit på antabus en gång. Då gör man inte om det. Eller hur?

Tar leverprover regelbundet (viktigt). Jag har inte haft några biverkningar av medicinerna fastän jag stått på dem i mer än 5 år.

Lycka till med nykterheten och skriv och läs här på forumet. Här hjälper vi varandra och utbyter tankar.
Ser fram emot att läsa om hur du går vidare i din nykterhet.

vänligen
Ikaros

mot målet att bli fri från alkoholen Mick. För de flesta är det en lång process från att man börjar förstå att alkoholen ställer till problem och att man mår dåligt av den, tills man når full insikt och lyckas att med en kraftansträngning lösgöra sig.
Detta gäller även mig. Jag hade problem med alkoholen redan i övre tonåren, men bestämde mig för att sluta först när jag närmade mig 30-årsåldern.
Och som du kan läsa i min tråd, så är detta mitt tredje försök att bli fri. Lyckas jag, vilket är mitt bestämda mål, så blir det för gott.

Alkoholism är en progressiv sjukdom i dubbel bemärkelse. Dels mår man sämre av drickandet ju längre sjukdomen pågått, och dels, vilket kanske är värre, så blir beroendet svårare. Alkoholen både dämpar och triggar ångest. Men till slut kan ångesten bli ett hjälpmedel. Man når en punkt då nykterheten är det enda som gör att man kan bli fri från den svarta ångesten.
Ja, självklart skriver jag utifrån egna erfarenheter. Det varierar nog en del mellan olika människor som utvecklar alkoholism. Men ingen mår nog bra av att vara slav under alkoholen.

Så fortsätt att kämpa Mick.

Jag fick Campral utskrivet och jag har tagit dom i ca 2 månader.
Jag var tveksam att dom funkade tills jag missade att
ta dom, trodde att det enbart var min egen styrka.
Hej vad jag bedrog mig.

Missade att ta dom i en vecka, då jag inte hann till Apoteket
(bullshit - jag hade visst hunnit, ljuger för mig själv nu)
och då kom suget som en fet julklapp på posten.

När jag tar dom så bryr jag mig inte om alkohol alls.
När jag inte tar dom ser jag alkohol överallt.

Detta är dock väldigt individuellt.

Kram och kämpa på :D

Det är härligt att se att det går så bra för dig, verkligen bra jobbat, jag är full av beundran, men det går inte lika bra för mig just nu.
Jag mår verkligen dåligt av alkohol ändå så blir det fel så många gånger.
När helgen kommer så kommer ett starkt sug, ibland lyckas jag hålla emot, ibland inte, det är som om jag går på autopilot och har första glaset tagits så är det kört, det slutar med rejäl bakfylla och ångest, det var precis vad som hände igår. ( igen)

Jag vet att jag ska jobba på att se till att inte ta det där första glaset men jag vet inte vad det är som går fel, det är så fruktansvärt svårt, ibland tvivlar jag på att jag kommer att klara av det här, men på nåt sätt måste jag, för detta är inget sätt att leva på.

Jag läser din tråd och försöker ta till mig så mycket som möjligt.
Ha en fin söndag..

Mick //

Jag har bara tagit antabus tidigare men tålde inte dem utan fick utslag. Skulle vlja testa Campral el annan medicin som tar bort suget - någon som har erfarenhet av vad som är bra?

Annars är mitt tips att vara inne här - läs, skriv - det finns mycket värme och stöd här - alla förstår ju!!

Kram❤️

Hej! Starkt av dig att skriva! Klokt att inte dricka nu eller nån annan gång heller! Jag tänker att det är bra för din skull att inte dricka alls och få tillbaka respekten för dig själv! Ta emot den hjälp du kan få! Har varit där själv och vet att det går och det svåra är att vidmakthålla sitt nyktra liv. Men här kan vi alla hjälpa varandra med det!

Hej där. Tråkigt att din situation ser ut som den gör! Jag känner verkligen med dig. Jag tycker att det låter som att du är beroende av alkohol. Du nämner att du inte ska eller vill dricka med och sen dricker du lite ändå. Då tar alkoholen alldeles för stor plats i ditt liv. Alkoholen bör vara oviktig om man inte är beroende. Mitt tips är att du söker hjälp! Det ger dig hjälpmedel att hålla dig borta från alkohol och även en större förståelse för hur alkoholen fungerar. Jag har varit nyker i snart 1,5 år och tro mig: det är värt! Hoppas du lyckas med dina mål att inte dricka mer och att du börjar må bättre.

Drack igår....

Nu är det bara några dagar kvar innan hon flyttar ut sina grejer. Så snart är det verklighet av allt. Jävla skit.

Iaf så drack jag igår igen efter 3 månaders nykterhet. Det slutade bra. Var hemma halv tolv. De var inte hemma någon av dem i helgen.
Jag tvättade och städade under dagen, hittade en gammal whiskyflaska som det var typ 5 droppar i. Det kunde jag inte hålla mig ifrån ens.

Så jag gick senare ner till affären o köpte ett sexpack och senare blev det två öl ute med en kompis.

På det hela var det ingen fylla av något slag. En högst normal konsumtion sett till procenten iaf.

Jag vet inte om jag känner skuld över att druckit igen. Jag vet inte om det på nått sett är ett mentalt klartecken att fortsätta. Jag vet inte om jag är orolig över att jag inte kunde hålla mig. Jag vet inte om jag kommer dricka sen när hon väl har flyttat.

Jag vet inte så jävla mycket alls nu i denna soppan.

Jo jag vet att jag inte gillar situationen! Att bli lämnad efter så lång tid och med två små barn. Att fortfarande älska någon men inte "få" göra det.

Och vart kommer det nu leda när jag har druckit igen? Kan jag fortsätta att inte göra det i 3 månader igen? När jag väl blir själv här hemma?

Jag följer din kamp också. Valet du står inför, bör ju vara att du väljer det nyktra livet.
Har man haft en längre nykter period och ramlar dit på drickandet igen, blir man mer skadad av alkoholen. Man blir mer söndertrasad i psyket.
Men det går att starta om och ta omtag, att jobba för nykterheten igen. Det måste gå, för alternativet är inte tänkbart när vi mår så fruktansvärt dåligt av alkoholen.
Så valet är inget val, utan en insikt. Den har både du och jag. Och vi kommer att lyckas.

Du har ett vackert nickname. Ge dig själv ett lika skimrande liv.

Ha en bra 4:e advent. Varma kramar

Jag blir så inspirerad av att läsa om din kamp och hur långt du har kommit?

Jag hade över 6 månaders nykterhet när jag fick för mig att jsg var frisk.... och nu måste jag bara bestämma mig för stt välja nykterheten för att må bra igen och leva det liv jag vill leva.

Ha en fin lördagskväll!

Kram
Pärlemor

ja det är märkligt, nästan lite fascinerande, på hur många olika sätt sugen kan slita, riva, gnaga och irritera. Man vet inte när de kommer, men däremot att de kommer.
Ja, och starkare och tryggare blir man för varje gång man tålmodigt låter dem passera och klinga av.

Sedan är det en värdefull extra hjälp man kan få av allt stöd här inne. Nästan så att man får hängslen, livrem, paraply, fallskärm och rullator, ja alla former av stöd på en o samma gång.

De människor som inte är så funtade att de kan drabbas av alkoholism, kan aldrig förstå, eller sätta sig in i, vilken kamp vi får utkämpa mot a-begäret.

Fantastiskt också med detta forum, så många som använder det och oftast kraftigt förbättrar sin livssituation.

Nu tar vi ett steg till, en dag till, och avnjuter 4:e advent oförgiftade och fria i sinnena.

Morgondagen råkar också vara första dagen på resten av framtiden. I övermorgon är den redan historia. Men nykterheten har inget "bäst före datum", den är lika bra hela tiden.

Ja jäklar vad vindarna kan vända fort, riktiga virvelvindar blir det när suget sätter in. Ganska jobbigt , även om man vet att det klingar av så småningom. Andra dagar är ju inom räckhåll, och lite starkare går man ur ronden mot a djävulen. Listig o stark är den , men det känns som du är snäppet starkare, så jag det som att du fått nya utmaningar och att du går starkare och friare ur detta. Kram

Bra att du är ärlig mot dig själv! Det är grunden för att kunna förändrat nåt! Det som är bra är att du haft långa uppehåll utan alkohol. Då kan du göra det igen! Önskar dig lycka till!!

// tombor

Jag är kvar på den rätta (nyktra) stigen och tänker så förbli.

Samma här.
Klåda, irritation, sug och tankar på A
Således jäkligt många svarta pjäser på mitt schackbräde att slå ut idag ...

Tror att du har helt rätt inställning. Minns att du ofta pratat om att inte låta sug generera rädsla utan istället acceptera, känna och vänta ut det hela.

Dessa råd har varit ovärderliga för mig, nu fick du ju använda verktygen i riktigt skarpt läge!

Hoppas du får en fin fredagskväll!

för att du är ärlig om ditt återfall och välkommen tillbaka !
En dag i taget och ta inte första glaset !
Kram♥

där jag drabbats av alla sorters sug som tänkas kan. Ja stundtals har jag t.o.m. tyckt mig känna smaken av olika typer av alkohol, allt från öl till sprit.

Därför har jag fått vara extra vaksam, och gång på gång fått påminna mig om att jag oavsett vad som händer, oavsett hur mycket mitt beroendejag längtar efter fel sorts belöning, oavsett hur svåra sugen och tankarna är, så ska jag bevara nykterheten.
Dessutom är det för min del bra att jag kommer in i sådana här svackor där sugen härjar och sliter. För om jag måste kämpa riktigt hårt och målmedvetet stundtals, så kan jag inte längre fram i nykterheten börja tänka att det var en baggis att vara nykter. Att jag lätt skulle kunna göra om det, att starta om vid ett eventuellt återfall. Nej, så tusan heller.

Jag vill ha en hård kamp, med riktiga dagsverken mot sugen ibland. Tidigare under hösten har det stundtals nästan varit för lätt att vara nykter. Nästan så att jag varit besviken. Men det behöver jag inte vara nu längre.

Jag vet att ju längre jag kommer tidsmässigt i nykterheten, så kommer sugen och tankarna på alkohol att minska mer och mer, för att till slut kanske klinga av helt. När, och om, det kommer vet jag inte. Men just nu får jag jobba hårt för att vara en nykter alkoholist. Och det kommer jag att fortsätta att vara. En dag i taget.

Hej!

"I dag skall jag inte förgifta mitt sinne" är definitivt ett mantra att förvara i min verktgslåda. Följer din kamp Ikaros, du lämnar många klokheter utifrån dina erfarenheter och din kamp här på forumet.

I dag är det nästan exakt ett år sedan jag för första gången på riktigt insåg vidden av min alkoholproblem. Efter att ha blivit avslöjad eller om man så vill påkommen med mitt smygdrickande "rymde" jag från min familj och gjorde mig otillgänglig under över ett dygn. Givetvis med skam och skuld för mig och med ilska och sorg för min omgivning. När jag tänker på det känns det så långt borta men ändå så nära....

Trevlig fredag till er alla på forumet!

Tack för din hälsning jag blev så glad. Tre veckor tjalle inte illa alls, och visst blir det bättre för varje dag som går. Inte tillbaka till h-vetet vill vi inte.
Kramar konstnären