Senaste kommentarerna i forumet

Tack för kommentaren Miss Lyckad (ändrade lite där?)
Det är nog mest klaustrofobin och att vara så utlämnad som skrämmer mej med flygning.
Tänker ofta på hur mycket man skulle hinna tänka innan planet var nere i krasch om det störtade från 10000 meter.
Det tar rätt lång tid och jag kan bara föreställa mej paniken, och det är just vad jag gör. Om och om och om igen.
Panikångest och depression är mitt grundproblem, alkoholen kom senare.
Jag skall kämpa vilt för att få en bra semester och en nykter!
Tack alla fina som bryr sej.
,??

Läste lite på din tråd. Är du flygrädd? Jag är det emellanåt. Tänkte nu sist när jag flög att jag känner ingen som varit med om någon flygolycka, men känner många som varit med i trafikolyckor även jag själv. Känner flera som dött i trafikolyckor. Summa Betydligt farligare att åka bil, som många av oss gör dagligen. Hoppas din resa blir bra och att den blir a-fri.. Kram

Att läsa om din resa.
Jag har min framför mig och hoppas innerligt att jag klarar det lika bra som du.

Hemma igen. Det gick fantastiskt bra i Grekland utan a. Vi bodde precis ovanför hotellbaren. Där festades det till ca 01.00 varje kväll. Jag tittade på folket som satt där. Ett år sedan hade jag och sambon också suttit där fulla och pratat med okända människor. Kanske blivit fyllekompisar med några. Dvs massor med djupa samtal på natten. Lite besvärande hejande på dagtid och artigt prat. Vi var dom enda svenskarna på hotellet. Såg att många var från Holland och även bland dessa fanns storkonsumenter. Ganska otroligt att titta ner på baren med alla flaskor och glas och inte vilja gå dit och dricka.. Nä jag blev inte ens sugen, kan bero på att jag direkt började tänka på andra resor vi gjort och där våra barn blivit oroliga eller frågande när det gällde vårt a-intag. jag pratade med sambon om dessa gånger, kanske för att även påminna honom vid eventuellt sug. Tänkte på vad jag skulle göra om han skulle ta sig en öl eller så. Men vi hade pratat om det innan så kände mig ganska säker. Vistelsen blev fantastisk, med långa promenader, sol och salta bad, utflykter mm. Det hände 2 ggr att servitörer bjöd på små shottar efter eller före maten. Bägge gångerna tog jag shotten och gav till svärsonen sa till servitören, no alkohol fore me. Sambon gjorde likadant. Det kändes bra. Jag hade redan tänkt att detta kunde hända så hade planen klar. Tack Jullan och Nu väljer jag livet, tänkte på era lyckönskningar om trevlig resa och det kändes fint...

23dagar nykter och med en hutlös träningsvärk. Helgen har jag tillbringat på hästryggen och det var länge sedan. Jag har blivit så ointresserad de senaste åren av de mesta utom a då förstås. Men vad roligt och härligt jag haft, lovar mig på stående fot att fortsätta , lite i taget att ta upp de som jag tidigare haft glädje av. Och alkoholen då??? Ja jag har varit förskonad från sug i hela 3 dagar:-)) det ni , kämpa på alla rara.

Självklart kommer barnet i första hand. Det kan inte vara annorlunda. Skulle vara intressant att höra vad din man menar med att skämma bort...märkligt att han engagerar sig endast lite i sonen (som du har skrivit). Rädsla? Tag hand om sonen som du har gjort hittills. Tycker jag. Din man kanske hänger på till slut. Det dröjer inte länge så är det sonen som söker efter pappan.
Kram kram

Han är missnöjd med vårt leverne ihop! Ironiserar över att jag har mycket att ta hand om, och har tråkigt. Jag städar och tar hand om sonen mm. Och finns inte för honom.

Ska han göra något är det med svordomar. Vet inte om han inte förstår min sits, eller förstår och tycker det är rätt?

Jag säger ju att det är tröttande för mig att alltid vara tillgänglig, men då menar han att jag inte alls behöver vara det, utan har skämt bort 2,5 åringen...

Phu...

Han har krävande, rätt egoistiska förväntningar, tycker jag.

Hur får man rätsida på det här?

Vad jag känner nu är ett tryck, ledsnade och brist på luft.

Härligt att läsa om din nykterhet! Hoppas familjen frisknar till snart. Jag följer dig o dina kloka inlägg-även om jag inte skriver så överdrivet mycket själv just nu.

Nykter 7 månader nu. Känns bra. Gått ned 8kg på tre veckor så fettot är mindre fet. Frugan hemma och frisk men trött. Hon hade fått mykoplasma som satt sig på lungorna. Nu har grabben det men inte på lungorna spyr slem på mornarna men ingen feber nu. 20e ska jag till Precis för träff med läkare mm. 28e åker vi till Polen för att kolla speedway Gp.

längesen jag var in här och hejade på dig.

Såg att du skrivit i en annan tråd att du provat små mängder vin ett par gånger. Det skulle jag ALDRIG våga/vilja pröva.
Hoppas verkligen att det inte startar något negativt för dig.

Nu, när sommaren sjunger på sista refrängen, har vi snart den färgmässigt vackraste årstiden framför oss.
Kontrasterna mellan mörka nätter och ljusa dagar med hög blå himmel, och alla färgsprakande löv.
Hoppas att det är bra med dig, och att du känner ljusa, varma och rogivande färger inombords.

Hoppas du får en bra helg

för den hälsningen och uppskattningen.
Det är positivt om andra har nytta och behållning av det man skrivit.
Ja, jag är målmedveten och det känns hållbart ut, att bevara nykterheten.
Tidigare erfarenheter och detta forum har varit en bra kombination för mig.

Bra att du tar tag i ditt problem med a. Se till att inte ha hemma så slipper du falla för frestelsen. Ja antabus är en bra hjälp då slipper man deala med sig själv. Dina kompisar som dricker kanske du bör undvika ett tag tills du är lite mer stabil. Provat aa? Kan och är ett stort stöd för många. Ta nu en dag i taget.

Hej Pi,

Vill bara tacka dig för din tråd, och berömma din målmedvetenhet och klokskap!

Mycket som jag anat, eller tyckt mig veta om alkoholberoende har jag fått bekräftat genom att läsa ditt.

Det gör mig säkrare i min förståelse, och det är bra för min sambo har problemet, men valde bort alkoholen för fem månader sedan.

Han riskerade då sitt körkort, vilket var en omöjlig sits för honom. Plus att han visste med sig må bättre nyktert, av tidigare erfarenhet. Plus illamåendet/ångesten vid varje tillnyktringstillfälle.

Du ger intryck av att du klarar detta, att hålla dig nykter igen, och vet vad du håller på med. Och jag vill önska dig lycka på vägen!

Och ibland får man inga svar ändå.....

Du var nykter i två år, sen testade du att dricka måttligt som av olika orsaker eskalerade och en längre tid senare kände du att du fått nog. Du åkte in till en beroende akut, fick inledningsvis god hjälp och stöd från din sambo sen har du fått kämpa med att få den hjälp du känner att du behöver nu en tid, antabus. Du klarade trots det med din målmedvetenhet och beslutsamhet helgen.
Va bra att du började skriva och läsa här.
Hur går det för dig nu och vad tänker du att du behöver denna helg?

Fortsätt skriv och läs, ibland tar det tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

Idag känner jag mig bara ledsen.

Har vabbat en vecka, men jobbade idag. Lite instängt.

Vill springa i skogen och ta hand om mig själv igen, saknar det jättemycket! Det var vad jag gjorde innan min älskade son kom till världen.

Idag behöver jag en tro känner jag, om någonting om meningsfullhet...

Konstigt, det är nu jag verkligen har en uppgift med mitt liv. Mitt barn.

Kanske är jag på något sätt uttröttad, batterier oladdade.

Mitt inre brukar vara muntert, trots allt, men inte idag.

Liksom utan orsak.

Fasen vad bra jobbat - 20 dagar! Kämpa på!

Det där med känslor, i alla möjliga former, känner jag igen. Och det man kände för att göra för en timme sedan har man plötsligt inte alls lust med. Hjärnan verkar jobba på högvarv. Tycker det är skitsvårt att planera för saker också. Man orkar inte riktigt liksom och sen vet man ju inte hur man känner riktigt när det planerade väl ska ske. En får hoppas att det går över så småningom.

Låter härligt med dagar i skogen och med dotter. Njut!

Dag 20 känns ok, funderar mkt. Bla över maktlöshet, aas första steg... Jag är maktlös inför alkoholen, mitt liv har blivit ohanterligt. Kan bara svara att så är det. Så fort jag tar det första glaset är jag direkt körd och konsekvenserna kommer som ett brev på posten, det blir ohanterligt. Dessutom behöver jag hjälp med att hålla mig nykter, jag behöver påminnas igen o igen om detta . Hjärnan är en komplicerad maskin, som behöver överlistas med kloka val, för att efter tid förhoppningsvis mildra suget efter a. Tror jag livet ut behöver påminnas om hur det en gång var, hur det gick och vad som händer om jag tar det första glaset....att livet blir ohanterligt med alko i mina händer iallafall. Annars är känslorna bubblande , igår kväll började jag lipa när jag tittade på tv , känslorna verkar hoppiga , ena stunden glad, ledsen, irriterad, vemodig, pratar jättemycket, är helt tyst, osv. Upp o ner över dagen, vet inte vilket humör jag är på om en timme?? Ja skitsamma, det får vara precis hur det vill, jag accepterar mig själv som jag är just nu, jag är nykter i 24h till och åker till skogs ned min dotter för att leva nära djur o natur några dagar. Kämpa på ni alla med era svårigheter, och tänk på att långsamt kommer man längst. Stödkramar

Vad kul att läsa att du har fixat 100d. Grattis.

är det nog som krälar runt i vårt inre och vill förmå oss att dricka alkohol:

http://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/136690

A-demonen personifierad!

Blir lättare att bekämpa detta monster om man har en bild av den.

Jullan65. Ja, kaffesörplande och lite piprökning är inte fel.

LenaNyman. Ja, jag är åtskilligt mycket mer tålmodig som nykter. Tänker tillbaka på när man hade så bråttom till glasbanken efter återställare, att man var andfådd och stirrig. Och sedan inte orkade vänta tills man var hemma, utan stannade bakom någon husknut eller i någon gångtunnel, och tog de första slurkarna. Usch, vilket liv! Skönt att slippa det nu.

Kaptain of my soul. Hej! Du är väl ny på forumet? Grattis till 11 dagar. Du får vara uppmärksam och på din vakt nu en tid. Det brukar vara lurigt efter några veckor med a-suget. Men du fixar det om du tar ett steg i taget, och är beslutsam. Vinsterna är så otroligt stora utan alkoholen. Inte minst livskvalitén.

Krumeluren. Jo, jag tänker fortsätta på den inslagna vägen. Som jag skrivit några gånger på sistone, så ökar tryggheten med nykterheten nu. Det är skönt. Samtidigt är det lite si och så p.g.a. min situation på jobbet. Vilket gör att jag varken hinner eller orkar skriva dagligen.
Du har själv kommit långt på den nyktra vägen. Det är bra.
Jag hoppas också att de positiva vinsterna du får med det nyktra livet, gör att du kan bearbeta det som är namnet på din tråd, skammen.

Det är något med rollfördelningen hemma. Pojken vaknar på natten och gnäller efter mig, samtidigt som mannen klagar och ropar på mig.

Han behöver sova när han ska jobba, och sova när han har ledigt.

Hallå!

Jag går upp och tar hand om nedkissningar, mardrömmar, kräkningar vare sig jag jobbar, vabbar eller är "ledig".

Men jag ser det som ett ansvar och en plikt, och gör det med kärlek till barnet.

Ännu finns ingen frustration som hindrat den omsorgen.

Vi är väl ( läs min man) av den gamla sorten, kring 50 strecket och från Norrland. Och arbetet är det som ger störst bekräftelse i livet, tror jag. (Ja, kanske inte för mig...)

.....

Läget är under kontroll här. Det tyngre anläggningsjobbet har tillfälligt ersatts med snickeri på kvällarna ;-) Hoppas allt är fint med Konstnären?! Tackar Lena ? Dagarna tickar och går. Nu kan dom börja ticka lite långsammare, tiden rusar iväg...
Men märkligt vad tankar kring alkoholen fortfarande ploppar upp. Nästan dagligen fladdrar en liten tanke förbi som har med alkohol att göra. Men inga tankar av saknad. Rafsade runt i dricka förrådet ombord ikväll och fick en av döttrarnas cider i näven. Förmodligen inhandlad av mig, för den var alkoholfri, så den satt fint! De flaskor av rom som jag tidigare tog mig ett glas eller flera av fortsätter åldras och sjörullas. Kanska kan säljas på en auktion någon gång i framtiden, haha.
Ta vara på er och njut av sensommaren!
//PP

Stort stort grattis Pi! Så bra jobbat! Dag 100! Wow.
Du är så klok och sprider ett lugn och trygghet runt omkring dig. Tack för ditt stöd. Du ska veta att det betyder massor.
Fortsätt i samma anda.
Stor kram!

100 dagar! Det var bra.
Jag är på dag 11 själv, det är en bit på vägen. :-)