Senaste kommentarerna i forumet

Tack för hälsningen. Är här och läser om det vidare livet. Jag är nyfiken på hur det ska gestalta sig. I sin linda är min nyfunna nykterhet nyfiken på allt jag har missat under de senaste åren. Jag har ju inte missat allt men nog har jag varit i dimman lite väl långa stunder, nog har jag sovit (utan drömmar) lite väl många timmar och nu ser jag plötsligt hur mycket vackert det finns i livet. Det påminner lite om när jag fick glasögon för min närsynthet och första gången jag gick ut med kontaktlinser. Plötsligt såg jag kontraster och detaljer som gått mig förbi innan jag insåg att jag hade ett synfel.
Så spännande att vara här!
Kram

Funderar mycket på vad som händer sedan - när jag väl är nykter en längre tid. Hoppas du hör av dig och delar en smula av hur det går.

Hej Jajamänsan,
Berätta gärna hur livet förändrats för en nynykter människa som behöver något att hänga upp framtiden på.
Kram

Ja det har du rätt i pi, envishet kommer man långt med , åt båda hållen...idag tänker jag på bortträngning, intressant fenomen som vi alkoholister borde vara experter i. Åtminstone jag, jag liksom"glömmer bort" att ta antabusen , jag glömmer bort hur illa jag mår av alkohol, ångesten , föresatserna att inte dricka osv. Annars är jag inte fullt så glömsk...:-))) nåväl inne på dag 13, svept glaset med antabus. 24 h till är utlovade. Idag är ingen glömmadag inte. Stor kram

och en kram till er båda❤️ / mt

Godmorgon aeromagnus!
Jag glömde skriva att jag förväntar mig inte något svar direkt. Det var mina frågor och funderingar men, som sagt, känn dig inte tvungen att redogöra.
Tänkvärda ord, mulletant. Det var inte 'halleluja' över dom alls. Inte alls.
/Ursula

Jag har, efter drygt fyra års liv i total nykterhet, med förundran sett på mig själv när jag konstaterat att jag 'på riktigt' blivit fri från känslorna av vrede, besvikelse (avgrundsdjup besvikelse), irritation, oro osv. Jag tror att det hör ihop med att jag insett och förstått hur alkoholismen påverkar människan, hur det fungerar, och att jag hade mer rätt än jag själv förstod när jag otaliga gånger sa: jag kan inte leva med dig om du fortsätter dricka, jag vill ha tillbaka den sanna x, den man jag valde att gifta mig med.
Efter flera månaders nästan-nykterhet, med s.k vita knogar, började 'den sanna' människan visa sig vilket jag tolkar som hjärnans tillfrisknande. När han efter ett återfall hittade till AA började den genuina förändringen. Vi har många gånger talat om gottgörelse, ett av de tolv stegen. Jag ser den viljan, jag känner den och jag tar emot. Det handlar inte om blommor och presenter, det har jag alltid fått. Det handlar om respekt för mina känslor och önskningar, om vilja att förstå.
Jag har också saker att gottgöra, olika varianter av fula knep, manipulation osv som jag ägnat mig åt. Jag är så tacksam att ha blivit fri från att älta gammalt groll. Jag kan förundras över lögner han sagt och saker han gjort men idag tänker jag att det var sjukdomen som gjorde honom sådan. Jag har också lärt mig att hantera mig sjäv på andra och bättre sätt, att släppa taget och kontrollen. Ta ansvar för mig och mina val och lämna hans liv och val åt honom. Inte så lätt att förklara men härligt befriande!
He he.... jag ursäktar om ni tycker jag låter 'halleluja' - det är inte så lätt att beskriva den här resan utan att det infaller en sån ton. Det har verkligen inte varit enkelt alla dagar - men så värt! / mt

som också blir en nykter dag. En dag i taget.

Nykter kram till alla

och det både glädjer och värmer att det går bra för dig.

Sommarkramar tillbaka

Tack för raderna. Förstår vad du syftar på, och tänkte på det just när jag läste om andra som haft återfall och även egna prövningar. Att acceptera och se sig som stolt nykter alkoholist.. att det faktiskt är något ganska fint ;-)

Så trevligt att höra av dig igen, och framför allt att du haft en fri och fin sommar! Har funderat väldigt lite på alkohol, det har varit skönt. Hade besök ombord och kunde bjuda mina gäster på en flaska rosévin. Om den var inköpt förra eller förrförra sommaren minns jag faktiskt inte. Ja, du fattar nog, den typen av tanke kan få mig att småle...vin som vågrullats i en halv evighet :-)
Livet är annars ganska ok, ska väl vara att det blåser som satan och regnar just nu, måste väl gnälla på något!?
Ha det så fint

//PP

Hej aeromagnus,
jag läser ditt inlägg #377 angående din fru. Att hon tar upp ditt drickande 'på ett sårande sätt'. Min man är alkoholberoende. Jag kan inte påminna mig att han någonsin har frågat mig hur jag mår i allt detta hemska. När jag fick sammanbrott i vintras och inte klev upp den dagen utan bara låg och grät i sängen och fattade på riktigt att min man var en kronisk alkoholist, så stod min man - som är stor o stark o atletisk- apatisk och bara tittade olyckligt på mig. Som en ångerfull, liten pojke som gjort något han inte fick. Och det gör så himla ont nu också. Jag börjar darra nu och vill gråta. Varför skriver jag nu detta? Jo, därför att jag också är full av raseri. Full av VREDE.
Är du kapabel att 'hålla' känslor?
T ex när jag skrev här ovan att jag vill gråta och att jag är rasande, vilken respons fick de känslorna inom DIG? Skulle du klara att 'hålla' din frus vrede t ex eller vilka känslor hon nu har inombords?
Du är jämt så generös här på forumet, det jag har läst av dig. Egentligen behövs det så lite från din sida för din fru, skulle jag tro. Att du, ärligt interesserad, frågade henne hur hon mådde då när du drack. Vad hon tänkte och sådana saker. Hon skulle bli så glad. Det skulle jag vilja att min man frågade mig. Men det måste vara på riktigt.
/Ursula

Tack för dina inlägg. Det låter verkligen som om du befinner dig i en situation med mycket frustration och andra starka känslor. Du vill ändra på något men det är svårt att veta exakt vad du behöver göra. Det är ett jobbigt läge. Men jag tror att du är något viktigt på spåren när du skriver att du sannolikt behöver börja med dig själv, och kanske då inte genom att förändra dig, men genom att fundera på vad du faktiskt vill och hur du vill ha det. Kanske börja med att skriva ner viktiga behov för dig.

Mycket av vårt beteende är inlärt sedan tidigare och har man erfarenhet att ha behövt anpassa sig mycket till omgivingen som barn är det lätt hänt att det blir svårt att göra även som vuxen. Men det går ändå, med lite träning och acceptans till att man på vägen kommer att behöva stå ut i en del obehag. Det kan också vara klokt att fundera på om du skulle behöva något slags samtalsstöd på vägen, det finns i så fall många bra alternativ.

Det är ledsamt att läsa om du ifrågasätter ditt värde att finnas till, kanske att de funderingarna kan minska lite om det blir tydligare för dig hur du skulle vilja ha det och sen hittar till en tillvaro som bättre möter dessa.

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

Nu tar du 1 år till. Snyggt gjort.

Skulle kanske behöva förändra någonting. Känner mig inte säker på min relation. Kan föra fram en del anledningar, men vad tjänar det till? Om jag verkligen vill ha det bättre, skulle jag kanske börja med mig själv. Brukar vara det som gäller...

Men! Det kommer att involvera min man det här, och jag vet inte om jag är beredd att ta steget.. Det handlar om att involvera honom i ansvaret för vår son, så att jag kan få någon tid för mig själv - vilket jag känner lite behov av.

Kräva lite grand för min egen del.. Svårt för mig. En svårighet som gjort att jag levt ensam större delen av mitt liv - då behöver jag inte ge avkall, eller stå upp för att jag behöver något!

Kämpa för egna behov i en relation, det känns trist. Borde inte kärleken unna varandra? Jag har unnat honom tennis och båtköp och hans frånvaro med båt-mekande och annat är självklarheter.

Själv får jag inte support ens att fylla min "egentid" med fönsterputsning.

Somliga har så lätt för att ta för sig, att andra anpassar sig är naturligt. De seglar fram med sådan självklarhet.

...medan jag någonstans undrar om det verkligen är riktigt rätt att jag finns till.

Går hos psykolog och Jag har sagt till min fru att hon behöver någon att prata med också. 15 börjar jobbet. Inget man ser fram emot direkt men med lärarbrist som råder kan man ju alltid hoppas på annat. Vem vill ha en alkis, fd alkis som anställd? Får genomlida det på något sätt.

Hej Mange.

Det blir lätt svårt det där med att tala om "hur illa det varit". Helt förståeligt finns det ett behov att reda ut de gamla fnurrorna och en del måste man nog kunna ta emot, men det kan tyvärr lätt också gå över från att vara helande till att helt enkelt ge igen för gammalt groll. Och den som har druckit är alltid ett lätt mål att kasta moralkakor på. Jag har sett den där ekvationen från litet olika håll under mitt liv och vet att det kan bli verkligt fult om man inte tar ordentligt tag i saken i tid.

Har ni funderat på parterapi?

har haft en fin sommar, sol, hav och vindar, inte badat är en badkruka bara så ni vet. Min hund däremot är en annan historia, långa simturer varje dag. Vi har ju en egen vik hon och jag och hon vet precis var den ligger. Hon ruskar badvatten över hela mig och jag har skrattat mycket denna sommar. Ingen alkohol har funnits med i bilden, inte lätt vid vissa tillfällen, har inte gått förbi så många uteserveringar i år, löjlig är jag med det. Jag har målat mycket, ätit en massa god mat, bakat och stått i. Gjort jordgubbstårtor så det står härliga till. Ser fram mot september det är en fin månad med hög klar luft. I höst ska jag unna mig ett par exklusiva jod push i kalvskinn med remmar, å jag bara älskar sådana.
Sommarkramar till alla fina vänner
Konstnären

1001 dagar, jag blir impad kunde ju själv varit där, men jag ser inte tillbaka. Jag är fortfarande nykter pp och det känns fint. Hoppas du haft en fin sommar i båten. Kul att se dig här, kunde inte hålla mig att titta in här.
Världens finaste dag till pp
Kram Konstnären

En liten hälsning till dig, jag följer dig, men har inte haft någon inspiration. Du är stark, och vet du jag har inte sträckt ut handen efter första glaset.
Sommarkramar Konstnären

och rätt planerat Jullan65. Envisa är vi, och starka viljor har vi, vi som druckit för mycket och för länge. Då ska vi väl kunna använda dessa förmågor "åt rätt håll", precis som du resonerar och gör.

Kram tillbaka

Dag 11 nykter. Känns veligt idag. Blir ensam i helgen o har redan planerat in smygdrickandet i hjärnan. Vill lova att ademonen glorifierat det. Meeeen envis som jag är och vis av tidigare erfarenheter, sätter jag punkt för fortsatt grubblande o velande genom att ta antabus veckan igenom. Ta lite av min kämparanda idag, den som vill o behöver kram

Efter en del funderingar och överväganden har jag bestämt mig för att återuppta en gammal hobby/sysselsättning. Nämligen att röka pipa. Jag rökte under flera år i början och mitten på (det glada?) nittiotalet. Främst cigaretter, rullade och färdiga, men också en del pipa.
Att röka pipa kan vara en rogivande och trevlig sysselsättning. Att stoppa pipan lagom hårt med någon god och aromatisk piptobak, att tända den och kanske tända om några gånger, att stillsamt puffa på den omgiven av den goda och speciella pipröken, att göra ren och vårda pipan. Flera rogivande steg och procedurer.
Så ju mer jag tänkt på det, ju mer sugen har jag blivit, och nu har jag skickat iväg en beställning på pipa och tobak, med lite kringutrustning.

Dessutom kanske piprökning passar en äldre man som mig, med lite grått skägg och lång livserfarenhet. En väldoftande pipa i mungipan kanske inte ödelägger imagen.

Men kan inte rökning trigga sug efter alkohol? Jo, men allt jag gör kan trigga sug. Som alkoholist med fullt utvecklat alkoholberoende, och över 45 år efter min första berusning, har jag haft alkohol runt mig och varit berusad i alla upptänkliga miljöer, situationer och sammanhang. Så skulle jag undvika alla saker som skulle kunna trigga sug, så finge jag nog låsa in mig i ett vadderat rum. Och inte ens då skulle jag kunna stänga av tankar och inre drifter/behov.
Nej, som jag tidigare skrivit några gånger, det är inte tankar och sug efter alkohol som jag ska gå runt och vara rädd för. Jag kommer alltid att drabbas av detta, det vet jag och accepterar jag. Det viktiga är att aldrig sträcka ut handen efter det första glaset.
Så min nykterhet kommer att fortsätta en dag i taget, oavsett om jag puffar på en pipa eller inte.
När det gäller nikotin och eventuella kopplingar till alkoholbegär, så har jag redan en extremt hög nikotinhalt med nära 2 dosors snuskonsumtion per dygn. Så nikotintillskottet av ett par pipstopp per dygn kommer inte att påverka det mer än marginellt.

Många sommarhälsningar från en nykter, kaffedrickande, snusande och snart piprökande välmående människa

Skriva lite här nu tänkte jag. Det är nu 6 månader av nykterhet. Mår bra och Polen var underbart och kul. Vakna upp pigg och go varje dag utan att behöva köpa några återställare . Kunna köra bil utan risk att bli tagen för rattfylleri eftersom dagen-efter bakfyllan inte finns. Just nu är jag hos syrran och sista semedterveckan inanför vi lärare börjar. Inget har jag heller hört av mitt fack angående pengar. Frugan och jag bråkar dock en del. Hon ska alltid sin vilja igenom och det är jobbigt. Hon tar också upp mitt fd drickande på ett sårande sätt. När jag frågar rör och hur hon tänker så säger hon bara att hon måste kunna prata ed mig om detta. Ha en fin helg därute.

... en klok kvinna.