Senaste kommentarerna i forumet

Läste just lite i Muränans tråd, och fick en ledtråd till min man, av Lena Nyman.

...så sorgligt att som liten faktiskt bli övergiven!

Det kan man bli på olika sätt...

Min man blev det också, rent fysiskt övergiven. Han är idag självständig och dominant, men vill dock inte gärna ge mig utrymme för något eget. Han vill göra saker tillsammans, om så det gäller att döda tiden. Jag vill dock inte döda tiden!

Så här långt fram på livets stig som vi är, vet jag inte om man bör kalla det personlighet eller skada i själslivet?

Själv har jag haft en skada i själslivet? som yttrat sig motsatt, som ett behov av att dra mig undan, vara självständig och må bra "på egna premisser" liksom. Det är satt ur spel nu.

Det knepiga kan vara att en av oss är så social/ utåtriktad/ vill vara så väldigt samman, och den andra (jag) tycker det är för intensivt och längtar efter helt ensamma stunder.

Han är visserligen ett stöd att ta sig ut och iväg, men kan samtidigt vara krävande i det.

Och jag hatar hans sätt att platta till mig ibland. Just då är jag redo att gå min egen väg igen!

Kanske är jag för känslig, för stolt, vet inte... Å andra sidan är vi ännu kvar tillsammans, så mer snarstucken har jag inte varit!

Ärligt talat är jag rädd att jag själv är den av oss som bär omkring på mest oläkta sår inombords. Jag är/blev en ensamvarg.

Jo men visst Santorini. Det var en kamp, nu i efterhand känns det liksom lite avlägset, nästan som det inte va jag...
Och Vilja lämnar spår, så trevligt. Vadå häller ut vin? Karlar i plural ☺ ojsan, Du menar att du hittat din sängvärmare inför vintern om jag fattar rätt? I dagarna beger jag mig av mot varmare breddgrader. Kunde inte motstå frestelsen utan blir helt enkelt tvungen att titta på ett krypin. Ett flyttbart sådant, ja vissa lär sig aldrig ? Så det blir en tid i rödvinsträsket, men det rör mig inte direkt. Sen ska jag hem och lägga på ett superryck med byket.

Ta vara på, och nykterheten!

//PP

Jag har följt dig en del. Nu blir jag glad när det går bra för dig. Vi har också katter och hund. Jag förstår om det känns jobbigt när hunden blev sjuk. Hoppas han/hon har blivit bättre. Vad bra att du har kommit på en del knep för att hålla dig nykter . Känslor och svallande hormoner kan vara nog så jobbigt. Livet är ju tufft ibland. Det är skönt när det börjar ordna upp sig. Ha det riktigt bra och kram på dig...

Jag har varit nykter mer än 10 månader. Det känns mycket bra. Jag har inga funderingar på att dricka alkohol. Visst har tanken slagit mig, men för mig är det bara att fortsätta tankarna på "festandet" som har orsakat så mycket skit. Tänker på mina barn som har fått stå ut med alldeles för mycket fylla här hemma. Och om dom tagit psykisk skada av det? Förhoppningsvis läker allt med tiden. Tänker att jag ska prata med dom då och då. Som tur är har jag inte lovat en massa saker jag inte hållt. Visste att det inte är någon bra grej att göra. För då tappar dom förtroendet för mig helt. Livet känns bra. Jag vaknar fortfarande på morgonen och är glad att jag är nykter. Tänker på all skam och rädsla jag kände tidigare. Det är nog bra att jag känt dom känslorna för det vill jag aldrig ha tillbaka. Denna känsla av att skämmas för mig själv, mitt utseende som förändrades på grund av alkohol och mitt dåliga mående över detta. Jag tittar ibland på människor som ser ut att ha problem med a. Vissa har säkert slutat, men utseendet har tagit skada av a. Dom är nyktra men ser alkoholiserade ut. Tur att jag lyckades sluta i tid. Hoppas jag kan vara nykter resten av mitt liv. Varför förstöra för mig själv och familjen? Alkoholen har förstört tillräckligt. Jag önskar er en fin och nykter kväll.. Kram...

Dag 36 nykter, känns lite jobbigt. Igår började det dåliga humöret och ångesten krypa fram. Kunde först inte förstå varför, gick hela dagen o mådde dåligt. Till slut kom jag på att det är pms, vilket jag knappt visste att jag hade, förut har jag säkert druckit bort känslorna direkt dom uppkommit, men nu får jag snällt följa med på allt vad min kropp o knopp känner och tycker. Idag fick jag dessutom nobben på ett jobb jag sökt, och blev rätt ledsen och besviken på det såklart . Men att dricka bort besvikelsen funkar inte denna gång, utan nu ska jag ta det som de är. Och vem vet, kanske det lurar nåt bättre om hörnan. Detta veckoslut ska jag åka med min man på resa, det blir representation och annat. rätt in i ormboet sas. Med med tanke på veckans känslosvall vet jag inte om jag klarar att stå emot a. Så jag tar till plan b, vilken är antabus. Då behöver jag inte tänka på nått annat alternativ än nykterheten. Ja jobbar vidare med mitt mående o min nykterhet, en dag i taget. Kram alla som behöver

Tack för ditt pepp

Bra att du startat en egen tråd, att du börjat läsa här, och att du kom på hur man använder forumet (för att fråga support ger inga svar som du också konstaterat i min tråd).

Ja, se till att katten får vara katt, och jobba själv på att bli en nykter och lyckligare människa.
Här på sidorna kan man både få och ge stöd, råd, tips och värmande medmänsklighet.
Vilket vi med alkoholproblem kan behöva.

Så kämpa på nu och börja trampa på den nyktra stigen, ett steg i taget.

Ja, jag har samma fråga som du - hur man bäst använder forumet rent tekniskt. Tog ett par dagar innan jag kom på hur man gör nytt inlägg. Något svar från support har inte heller jag fått. Synd, för det är ju ett bra ställe i övrigt.

Hälsar Dion.

Att vara nykter är att vara frisk. Hoppas att du kan hålla i. Känn dig stolt för varje dag du fixar.

118 dgr, bugar och inspireras som vanligt av dina texter.

Det kommer gå fint du har redan övervunnit flera prövningar.

Känner ingen det där med arbetssituationen. För mycket och för stressigt. Tänker max 8 timmar per dag sen checka ut fysiskt och psykiskt oavsett vad. Svårt att göra så. Hoppas du med nykterheten löser det. På ett bra jobb ska man vara i bättre skick när man går hem än man kom, tänker jag.

att bevara nykterheten. Jag var inställd på att behöva kämpa med näbbar och klor nu under hösten för att undvika att frestas av alkohol och verklighetsflykt. I synnerhet när jag nu har en gräslig arbetssituation, med stress och en på tok för hög arbetsbelastning, och alldeles för lite sömn, då brukar sugen bli hemska. Men jag drabbas bara av något enstaka mindre sug efter alkohol.
Förmodligen är det för att jag förberett mig så väl mentalt, samt att jag så innerligt mycket önskar att leva nykter.
Men jag släpper inte på vaksamheten. Skulle de svåra sugen sätta in, ja då är jag beredd.

Så jag stämplar in den 118 nyktra dagen sedan min sista hemska och destruktiva fylla.

Grattis till 34 dagar och vilken bra läsning. Jag instämmer att utdelning kommer förr eller senare. Kämpa på.

Dag 34 nykter, måste säga att utdelningen utan a börjar visa sig. Frid o ro i förhållandet både till gubben och mina barn. Hemma dricks det ingenting längre då gubben bestämt sig för att avstå oxå. Han tar nog nåt med vänner o på fester men det är upp till han. Det är så skönt att vakna upp utan bakrus och det verkar som gubben oxå tycker det. Morgonstund har guld i mun , har fått en ny betydelse nu. Kaffe på verandan, katterna o hunden mornar sig, solen tittar fram, vi planerar dagen ihop, det är TRIVSAMT att vara nykter. Inte jämt och inte alla dagar, men just idag är det verkligen toppen. Hoppas på fler såna hör mornar och dagar, jag är tacksam. Kämpa på ni me, utdelning gen kommer, var så säkra.

Tack pi, det värmer dina rader. Hoppas ju att allt e bra med dig oxå. Idag går jag in på dag 33 nykter. Tycker att suget har minskat något, även om tankarna på a finns där varje dag. Kör 24 h regeln, den känns bäst. Annars försöker jag ta det lugnt, stress är min värsta fiende , men oxå glada fester och mkt folk triggar a suget. Så jag fortsätter min resa försiktigt och varsamt. Jag går på aamöte 1 g/v och ska träffa aterapeuten nästa vecka. Hunden blir inte avlivad än heller, har fått medicin till gamgubben som förhoppningsvis hjälper ett tag till. Försöker vara ute så mkt som möjligt i trädgården , det skänker verkligen ro. Nåt som jag märkt är att min ångest, som för många år sedan diagnostiserades som generellt ångestsyndrom , är mycket bättre. Beror ju så klart på att jag inte späder på med a. Jag ska verkligen inte klaga idag, är tacksam för nykterheten och kämpar på med fler. Gör de ni me, kram

Du är precis som andra användare svarat en klok person som tydligt beskriver vad du är med om. Utöver att tala med din mamma så kan du ringa Alkohollinjen 020- 844448 de har stor erfarenhet av och är utbildade för att tala med anhöriga till någon som dricker. Du kan vara anonym och där får du råd om vad du kan göra inom ramen för vad som är och bör vara ditt ansvar just nu.

Berätta gärna hur det går för dig.

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för era svar, Ursula och mulletant!

Det, att sonen en dag kommer att vakna för sin pappa och söka sig till honom tar tyvärr den här pappan helt för givet.

Han är medveten om det, och bryr sig därmed inte om att odla deras relation något vidare.

Bekvämlighet.....eller rädsla?! Det innebär ju lite ansträngning och känslomässiga utmaningar att närma sig barn.

Tålamod kan också behövas, att stilla sig, sätta undan sitt eget behov av att döva.....känslorna....med ständiga aktiviteter och ljud.

Att inte låta sig drabbas av obehärskade känsloutbrott också.

Det där är mina associationer till den här far - son relationen. Vet inte om jag träffar rätt heller.

Som det är nu söker sig pojken mest bara till mig, vi har så mycket - fantasilekar, delade upplevelser, jag såg och var med...

Lite synd om pappa.. Han betyder inte såå mycket som pappa idag. Han har valt fel, tror jag, då han passar på att vara bekväm tills allt kommer till honom ändå.

...men kanske är det hans sätt att hantera ett djupt sår!

Och jag fortsätter att leva i det till synes trygga, det vi har nu. Men överraskas emellan åt av reaktioner och beteenden från mannen, som inte känns riktigt och okej i min värld.

Fast det är ändå en "varm" man, och han som är pappan till vår fantastiska;-) son.
Ja mulletant, jag fortsätter att tänka och känna efter...

Möte med Previa och lämna blod och leverprov. Man vill från min arbetsgivare envisas med att jag ska lämna blodprov en gång/månad samt under övervakning äta antabus. Visst jag har mig själv att skylla men känns lite onödigt med hängslen och livrem men men bara att härda ut. De verkade bli sura att jag inte går på aa varje vecka men jag hinner inte, jag går typ 2 ggr/månad. Nåväl nu har jag fått spy av mig lite. Dagen avslutades med att jag backade in i en annan bil som var på väg ut från parkeringen. Gick i typ 1km/h och mitt drag tog smällen men jag var ju vållande. Jävligt pinsamt.

När man varit nykter ett tag börjar man känna av variationerna på de normala känslorna och sinnesstämningarna. Dessa märker man inte av så mycket när man dricker, då har man istället de betydligt större variationerna i mående, med ångest, skam, etc. uppblandat med korta stunder av ångestdämpning och upprymdhet när promillen stiger.

Man måste vänja sig vid dessa normala och naturliga svängningarna, när de är odämpade och obedövade av alkohol. Som t.ex. att känna sig håglös, lite nere ibland. Å andra sidan, precis som du skriver, kan man gå runt och vara glad och nöjd för att man är nykter.

Tråkigt med hunden. Du får skaffa en ny. Någon liten valp att gosa med.

Ha en bra dag Jullan!

31 dagar nykter. Är trött o lite håglös, svårt att göra saker. Känner mig lite koko liksom. Är glad för nykterheten dock och tror att denna håglöshet ger sig så småningom. Har en riktigt svår uppgift framför mig, min hund ska avlivas , han har varit med mig i 15 år , i vått o torrt. det känns verkligen inte bra, även om jag vet att det skulle bli såhär en dag, man kan väl aldrig bli förberedd på livets sorgligheter, kan tänka....nå, denna gång ska jag inte fly in i adimman för att hantera mina känslor, utan möta detta nykter, det blir första gången som jag inte flyr tråkigheter med a. Till hjälp tar jag antabus, vet ju hur skör nykterheten är än så länge. Kämpa på alla och lev nyktert idag.

Du alltså <3

Hej, jag förstår att det här är jobbigt. Det är många som har föräldrar som dricker för mycket, trots det kan man känna sig väldigt väldigt ensam och som att man går runt och bär på en tung hemlighet.

Väldigt bra att du skrev här!
Att våga prata med någon om det är viktigt.

Det känns kanske som att du är dum mot din pappa och som att du skvallrar och sätter igång något om du pratar med din mamma?

Du kan kanske försöka tänka att det inte är din pappa du gör detta mot utan du gör det mot alkoholen. Det är alkoholen som är problemet. Det är kärleksfullt och modigt av dig!

Jag vill råda dig att prata med någon.
Kanske kan någon som jobbar här på alkoholhjälpen lägga in några olika nummer dit du kan ringa?

Du ska få må bra och leva ditt liv utan oro! Det finns hjälp och stöd att få. Kan kännas läskigt men ändå skönt efteråt att våga prata och få stöd.

Kram

Och tack för att du sprider så mycket värme, och så många kloka budskap här på forumet.

Jo, jag kommer att prioritera, och slå vakt om mig och min nykterhet. Situationen på arbetet kan jag inte göra så mycket åt.

Ja, jag fortsätter hålla mig uppdaterad här med olika intensitet under olika perioder. Ha ha... jag är periodare på forum och det kan en väl ägna sig åt utan risk för större skadeverkningar. Jag berörs av de återkommande berättelserna av mänskor som fastnat i alkoholens (och andra drogers) grepp och fascineras på ett sorgligt sätt av den sekundsnabba hårfina gränsen mellan fb's och Instagrams glittrande glas i solnedgången och den förtvivlan som möter härinne. Ett klick mellan himmel och helvete. Två verkligheter med ett gemensamt tema. Det temat upphör inte att finnas när en går in i ett nyktert liv. Alkoholen har en oerhört stark roll i det sociala livet. Men, det finns gemenskaper där alkoholen inte står i centrum, till och med gemenskaper där alkoholen är en icke-fråga. På såna platser är det gott att vara!
Mitt behov av att bearbeta - älta- i samband med helger, årsdagar och andra 'minnesmärken' är borta. Under flera år kom minnena ofrånkomligt, de svåra, smärtsamma minnena - nu när jag skriver vet jag vilka speciella dagar som präglades av de svåraste erfarenheterna, de hemska, ja verkligen hemska situationerna.... Jag vet hur det var men faktisk, känslorna har avklingat. Däremot kan jag ännu känna i kroppen hur det var att upptäcka en gömma... helt oförberett eller efter ivrigt sökande - den känslan blev jag påmind om, och skrev om igår när jag läste här.
Kanske befrielsen från de hemskaste upplevelserna, de var inte så många, har att göra med att jag ältade så grundligt här... När årstiden förde mig till minnena så skrev jag och lät känslorna flöda fritt. Så oändligt tacksam för att jag hittade detta forum och att Adde och Berra var så aktiva här då. De båda, två vuxna män som valt nykterhet, gav mig den första lilla grodden av hopp.
När jag tänker tillbaka så inser jag hur .... Jag tänkte skriva 'hur naiv jag var' men det blir fel... Jag inser hur lite jag visste, både om missbruk och medberoende. Hur djupgående och starka krafter det handlar om. Idag har jag en helt annan respekt för mänskor som fastnat i nån av de fällorna. Oberoende vilken.
Varför hänger jag kvar här? Som forumperiodare. Ibland är jag väldigt sporadisk men så fångas jag av nån berättelse eller känner igen nån återvändare och sugs in för en tid. Kanske, tänker jag just nu, att det hör ihop med tolvstegsprogrammens sista steg, att föra vidare. I den alkolförhärligande värld som vi lever och umgås i behövs motvikter som kan vittna om att det går att leva lyckligt och ha roligt utan alkohol. Jag kan också vara en livslevande bekräftelse på att det är möjligt att ta makten över sitt liv. Så är det / mt

är värdefulla. Så sorgligt och så trist att läsa att även du är en av dem som berörs av den offentliga nedrustningen som drabbar så många, från båda håll. Både de som jobbar och försöker upprätthålla kvalitet i verksamheten och de som inte får vad de behöver och skulle ha rätt till. Inte sällan står människor med ena foten i vardera diket - eller hur en ska formulera det. Det är många här som uttrycker det.
Hoppas du tar dig tid och utrymme i tidsschemat till en reflektion här nu och då. De långvariga med goda erfarenheter av nykterhet har ett speciellt värde här. Du är en av dem som ger hopp och visar på möjligheter. Och.... med lite tvekan skriver jag en liten påminnelse till dej om att prioritera.... Det viktigaste först! Kram på dej i morgontimmen / mt