Senaste kommentarerna i forumet

jag skriver här nu. Det beror inte på att jag vacklar och är på väg ner i något dike eller träsk. Nej, det beror på min arbetssituation, med långa och stressiga arbetsdagar. Ork och energi tryter, och tiden räcker inte till. Ja, jag har t.o.m. mått dåligt av arbetet, och haft en liten depression. Tråkigt att det ska behöva vara så illa på en del arbetsplatser. Men så är det ofta inom offentlig verksamhet, där även jag jobbar. Det omnämns ofta i media, nästan dagligen, om missförhållanden inom vård, omsorg och skola.
Undrar hur många inom dessa verksamheter, och i ett samhälle som håller på att degradera välfärden, som får alkoholproblem. Det är lätt gjort att ta till alkoholen för att försöka varva ner och koppla av när man har en slitsam vardag.

Men, jag för min del kommer inte att gå i fällan att ta till alkoholen. För mig skulle det bara förvärra situationen, och leda till en fördärvad livskvalité. Jag har ju provat tidigare, så jag vet.

Nej, jag är faktiskt väldigt trygg i nykterheten. Lite småsug drabbar mig ibland, men de viftar jag lätt bort. Och jag har bra verktyg, och mycket erfarenhet, ifall riktigt svåra sug skulle sätta in.

Jag kommer inte att skriva så ofta. Men av och till dyker jag nog upp med några rader här på forumet.
Förresten, så uppnår jag 16 veckor, eller 112 dagar, när den här dagen skrivs in i historieböckerna.

Ta väl vara på er och lev nyktert

Det låter kanon tassen. Själv är jag inne på dag 29 nykter o kör 24 h till.

Måste bara säga det igen. När du skriver som du gör i din #411 - ja, då känns det som det ska här inne. Det känns så skönt och bra på alla vis. Och äppelpaj, ah, nam-nam! :D

Det ger stort hopp att läsa om dina nyktra år och hur du upplever tillvaron i dag. Tråkigt med dom nuvarande svårigheterna du ställts inför, men som du säger; sån välsignelse att du kan möta dom utan alkoholen.

Stor kram!

Så roligt att se att det går bra för dej! När man ser i backspegeln känns det enkelt och självklart att vara nykter men jag vet hur du kämpat också. Glad att se att du lyckats. Nu släpper vi inte det. Jag minns hur jag tänkte hur tråkigt det skulle vara att aldrig få dricka vin igen. Ja det gick mycket tid åt till det men nu fyller vi den med annat. Härligt med nyfångad fisk. Baka är inte svårt,så testa det du!

Går det för oss alla tror jag nog Konstnären. Just nu mer upp en ner för oss båda, det är ju skönt.
Upp... med båten? Är du tokig ? Jorå, träbåt en ska upp men andra klarar sig gott i sjön. Konstigt det där
att så många envisas att ta upp när det är som finast på sjön. Stekt färsk egenfiskad firre ikväll. Hade gärna
haft en bit äppelpaj till dessert ;-) tror jag ska exprimentera lite med bak någon dag
Kram
//PP

Hej där Santorini
Trevligt att läsa dina rader även om smutskastnings-temat låter jobbigt.
Själv traskar jag efter dig och tar trappsteg efter trappsteg uppåt.
saknaden efter att få lite kort snurr i huvudet är numera nästan obefintlig.
Tacksamheten att slippa allt det jobbiga desto större!
Kram
//PP

Berätta för mamma om detta. Du är så pass gammal att du kan välja vart du vill bo.

Du finns alltid här när jag tittar in. Som en skyddsängel seglar du omkring med vänliga ord och uppmuntran. Tryggt och skönt. Tack för det. Att du orkar hänga kvar och engagera dej.
Jag känner att jag, med min erfarenhet av egna alkoholproblem, skulle vilja svara dom som har det svårt. Men min energi räcker just nu inte till det. Det är skönt att vara fri helt enkelt och slippa tänka på att dricka eller inte. Under många år fylldes ju ständigt tanken på att dricka; när, var, hur mycket, har jag tillräckligt. Lång tid efter att jag slutat tänkte jag också hela tiden på att jag inte skulle dricka. Det har jag länge varit fri från.
Roligt att du minns min "göra en Holknektare"! Han var verkligen min förebild för hur man inte ska tro att man kan dricka "normalt" igen då man varit fast i missbruk. Det tragiska är att jag nyligen hörde att han åkt fast för roderfylleri. Han hade tagit"en flytande lunch" på två starköl som han sa. Det betyder ju att han halkat dit igen...
Den förföljelse jag utsätts för är väldig tung, tack för din medkänsla. Sonen utsätts också förstås men han har blivit bra på att hantera. Man ska aldrig gå i svaromål men det är svårt då man har barn ihop och jag lider både med honom och de stackars barnen, 9 och 10 år. Mamman blir alltmer ostabil. Jag har i alla fall tid hos en psykolog som är specialist på sånt här. Jag måste lära mej hantera all ilska och hat jag bär på annars blir jag sjuk av det. Det är grov ärekränkning då man sprider förtal på facebok, jag har talat med polisen, och jag har mer än nog. Jag dokumenterar och sparar för kommande tider.
Ha det gott!

Så bra att du skriver och berättar hur du har det! Många, alltför många, barn har det som du och din lillebror. Så får det inte vara! Det är absolut inte ditt ansvar att se till att din pappa hålls nykter. Det ansvaret måste han ta själv. Tyvärr är det så att den som är beroende har svårt att sluta då beroendet liksom tar överhand över den egna viljan.
Du ska berätta för din mamma att pappa inte håller sig nykter. Hon har alldeles rätt i att ni inte ska vara där om han dricker. Det är både för att det är obehagligt men också ifall att nånting händer som en vuxen behöver kunna ta ansvar för. När din pappa är nykter och klar i tanken vet han också det!
Lova att prata med din mamma idag. Du kan gärna visa vad du skrivit här! Och skriv och berätta hur det går är du snäll.
Du får säkert fler svar under dagen! Stor kram från en tant som också varit ett barn med en full pappa / mt

och att livet känns kul. Det är du sannerligen värd för att ta till ett slitet uttryck. Önskar dig en riktigt härlig helg! / mt

Så roligt att se dig här! Du är en av dem jag minns av alla som passerat. Jag beklagar sorg och bekymmer du mött och gläds med dig i nykterheten och friheten! Jag nämnde dig nyligen här efter att ha sett Holknekt i ett Debattprogram där han var upprörd över information att en missbrukare kan lära sig dricka måttligt. Visst var det du som myntade uttrycket 'göra en Holknektare'? Jag var hur som helst imponerad över att han rest sig, igen, och träder fram och berättar om sin kamp.
Fy tusan med den förföljelse du är utsatt för, minns att du skrev om den tidigare. Helt skamlöst. Så starkt av dig att tänka på barnbarnen och stå stabil i din självaktning! Du har min djupa respekt! / mt

Der kanske låter knasigt och bakvänt.
Men nu har jag ordnat upp min ekonomi. Återupptagit många viktiga vänskapsband.
Gjort slut med människor som mest gör mig lessen,
Har inte tippat över till redlöst berusad.
Men nu.
Nu vill jag välja nykterhet,
Och jag tänker antabus. Viljans kamp,

Sommaren har passerat. Ännu en nykter sommar för mej, alldeles självklart. Aldig nåt sug, alla i min omgivning vet att jag inte dricker. Så självklart men ändå fortfarande som ett under. En medvetenhet bär jag alltid med mej att jag inte får bli för självsäker. Min missbrukspersonlighet lever ändå kvar genom att jag tröstätit glass och även annat och ökat i vikt. Så jag kan inte skryta men är tacksam att det inte är alkohol jag tar till. Tillvaron har varit ganska kaotisk med en exsvärdotter som är narcissist och utsett mej till syndabock för allting. Lögner, kränkmimgar, förtal sprids via öppen facebook och jag vill inte polisanmäla eller gå i svaromål eftersom det finns barnbarn som gisslan. Flera dödsfall, bla min pappa dog plötsligt i början av sommaren och svärmor har obotlig cancer. Så inte konstigt att jag släppt kontrollen lite. Nå nu har jag tagit tag i det också. Men väldigt ofta tänker jag att hade jag inte varit övertygat nykter så hade jag säkert supit ner mej totalt.
Detta låter dystert men inte värre än att sånt är livet. Jag har en fin familj och sammanhållning blir starkare av prövning. Så jag menar detta som ett positivt inlägg i alla fall. Jag vill förmedla att när man verkligen fått nog av alkoholen och vill vara nykter så är lite prövningar ingen fara. Några glassar för mycket gör ändå inte så mycket. Lättare att komma ur glassträsket?. Jag hoppas alla haft en bra sommar, jag ska försöka läsa ikapp lite.

Idag har jag avslutat min psykologkontakt. Suttit i fackliga förhandlingar hela eftermiddagen och sedan nyss klar med inkörning av en pall pellets, vart tre pall igår så nu är man lite mör. Gått ned 10 kg på tre veckor nu. Går på lågkolhydratkost. Måndag Ullared och i helgen riva förtältet mm.

Just nu mår jag bra och livet känns kul igen.

Kul att höra av dig gamle kompis. Du verkar må gott nu och glädjer mig. Lite orolig för Muränan men ibland har man inget speciellt att komma med. Har du lagt båten på torra land ännu. Ja, du pp man får ta vara på när livet är fint, tre år sedan, har ju gått upp och ner för mig, men är just nu stabil. Kommer ihåg när man var nere i svarta hålet, den skräcken sitter i och det är bra på samma gång som det är läskigt att tänka tillbaka.
Många varma kramar
Konstnären

Du har det fint verkar det som nu vännen. Kom just att tänka på att det nu är mer än tre år sedan kraschen. Att det skulle kunna bli såhär bra hade vi nog svårt för att våga tro på då. Har förresten inte sett till M på ett tag. Har du?

Hej tassen, det låter bra. Du får stärka dig med annat. Det var ett tag sen man hörde av dig. Styrkekram

Läsning Jullan!
Har själv insett så mycket tokigt. Ordnat upp massor.
Men saknar en yttepytt stärkelse.
Grattis på dig!

Åh nu väljer jag livet, det kommer gå jättebra. Kom igen o fundera inte på snedsteget, utan hur du kan tackla suget nästa gång. Eller som pi 3,14 säger ...psykoaktiva giftet, vilket genialt ord, finns det ens:-))) kramar o stöd till dig

till er alla här inne. Livet tuffar på i en lugn och behaglig lunk just nu. Är inne i en äppelpajperiod just nu och mannen börjar lessna men inte jag. Underbart väder här på solsidan och livet känns hur bra som helst. Långa promenader med vovven känna havsluften titta och känna naturen. Tar vara på min nykterhet nu och sköter om mig. Målat mycket sista veckorna men inget särskilt bra om jag får säga det själv, men det är roligt som är huvudsaken.
Kramar Konstnären

Ja kära vänner, visst är det så? Ena stunden stark, nöjd och lycklig-nästa ångestfylld och ledsen. Hur som helst är jag övertygad om att det på sikt blir bättre och bättre. Just nu ledsen över ett övertramp efter många vita dagar, men jag kommer igen?

Vilka siffror! Är ju jättebra! Heja dig! Tror också mycket på att plocka upp och skapa nya vanor.

Rädsla för höjder för min del började efter jag fått barn. Förr åkte jag allt på Liseberg utan rädsla eller skräck. Efter barnen har jag blivit fegare. Men det jag har märkt med A är att är man påverkad så skiter man i det mesta, men i bakrus kommer höjdskräck och rädsla för höga farter etter värre. Då blir dödsångesten fruktansvärd. Att köra på höga broar blev också ångestfullt. Nu känns det helt ok. Kanske har något med det att göra som du skrev om Adde?

kanske men jag är inte flygrädd, har aldrig varit, och det beror på att jag mer eller mindre är uppväxt i flygplan......MEN.....under min aktiva tid var jag sanslöst höjdrädd !!!

Döm om min förvåning när jag klev upp i en skylift för första gången en bit in i nykterheten och inte kände av den minsta lilla höjdrädsla ! Uppe på högsta nivån gungade det och svängde och jag bara njöt över min befrielse ! Förvånad ? Jajamen !

"Di Gamle" förklarade för mig att mitt kontrollbehov jag hade som aktiv var borta och jag kunde överlämna mig själv till det som hände och att jag hade tillit till att allt skulle fungera utan att jag lade mig i. Och så enkelt har det varit för mig, lita på att det ordnar sig. En klyscha ? Nej, jag tror inte det. En av AA's deviser lyder "Lev och låt leva" och jag tycker det mesta kan sammanföras i det uttrycket. För mig blir tillvaron i alla fall enklare.