Senaste kommentarerna i forumet

God morgon vännen,

Det är så härligt att läsa dina rader nu. Du sprudlar av glädje och det verkar till och med som om kärlek spirar där hemma! Bruce?? Mmmm... ja, tack! På hemmafronten här så tjafsas det mest och vi orkar knappt titta på varandra, så trötta vi är. Vi somnar i vart fall i värmen av varandra, men vi behöver semester och ledigt - från allt.

Under delar av juli kommer vi befinna oss utomlands. Mitt favoritland, min favoritmat, mitt favoritXXX. Men det sistnämnda blir det inget med. Inte ska jag tro att jag kan åka iväg och dricka lite på semestern och sedan komma hem igen och tro att allt är som det är! Nixpix. Det blir det inte med. Skönt att du känner det någorlunda trygg igen. Himla bra med medicin som motverkar sug m.m.

Ha en fantastisk dag kära du! Pussar & kramar

Godmorgon, inte lika bekymrad idag. Tagit antabus o litar på den över gotlandsresan. Ska ju bara ta en dag i taget, glömde visst bort det:-))). Har en liten plan dock. Gubben och jag ska göra några egna utflykter med hojen , och jag ska besöka en trädgård i Visby. På kvällen kan jag dra mig undan tidigt med god bok. Behöver ju inte sitta och se på drickandet. Bad, sol o god mat ser jag fram emot . Dag 11 känns ok, beslut taget 24 h till. God solig dag på er alla.

dina hälsningar värmer!

Njut av din styrka och lugn, ha en fin dag

I dag blir det lite städning, en promenad, fika på mitt favoritcafé, lite läsning, lite sömn och avkoppling.
En neutral och lugn sommardag, en dag att må bra i.

De eventuella sug efter alkohol som dyker upp nu är små och knappt märkbara.
Mitt nyktra liv fortsätter, en dag i taget.

En bra dag önskas alla medmänniskor på forumet

då ha vi samma insikt. Ingen alkohol och hög livskvalité.

Ha en bra dag och styrkekramar till dig Krumeluren

Börjar oroa mig för torsdagen. Ska till Gotland med vänner....mycket dricka väntas. Inga sparsmakare alls. Vad ska jag göra???får ta antabus i några dagar så jag inte kan dricka. Men sen då, triggas suget igång igen?? Fan vet.

Det där kunde varit jag Pi! Precis så! Mina vänner brukar säga att "måttlighet är inget för mig". Tyvärr. Därför tror jag att för mig så gäller ingen alkohol.
Kram!

och självklart får du fråga om saker och ting. När man ska tänka fram ett svar så kommer man ibland på saker som man har nytta av.
Om man har lätt för att utveckla ett beroende för alkohol, så är man nog ofta en ytterlighetsmänniska på många andra områden också. Och är man det inte innan, så utvecklas det ofta hand i hand med att beroendet för alkoholen växer fram och tilltar. Ofta bottnar detta i psykologiska orsaker.
Vi har ofta mindre tålamod, vill ha snabbare belöningar, vi vill ha häftigare upplevelser, vi har ofta snabbare humörsvängningar, vi hittar mer fel och är ofta negativare, etc. etc.
Och vad göder eller skapar detta, jo, ett sargat (övergött) belöningssystem och en oerhört stark vilja. De två motpolerna hos oss människor med ett alkoholberoende.

Låt mig ta två exempel med mat och mig själv:

När jag var ung, en bit över 20 år, var jag överviktig. Jag åt mycket (frossade i bland), och ofta då skräpmat, samt drack mycket öl. Så länge jag tyckte det var ok så åt jag mycket. Viljan sa ok. När jag väl bestämde mig för att gå ner i vikt, viljan sa banta, så fanns det ingen hejd åt det hållet. Jag gick ner 15 kg på några månader.

Nu i vinter pratade jag och två kollegor till mig om att försöka gå ner lite i vikt. Vi bestämde oss då för att prova LCHF-metoden. Ja, låt mig inflika att nu är jag inte alls överviktig som i min ungdom, men några kg för mycket finns ibland kring ekvatorn, samt, att mina kollegor inte har några alkoholproblem.
Vem av oss tre tror du höll på längst och gick ner mest i vikt? Jo just det, jag. Jag använde min starka (alkoholist-)vilja.

Så visst är det lätt att gå "all in" i många sammanhang. Hoppas jag inte tröttade ut dig med ett så långt svar.

Slutligen, den här kampen som du och jag, och många fler här på forumet, håller på med, är i grund och botten kampen mellan viljan och belöningssystemet (suget) i våra hjärnor. Och då behöver viljan så mycket hjälp på traven som den kan få. Både yttre och inre hjälp.

Hoppas det fortsätter att gå bra för dig Jullan65. Fortsätt med en dag i taget. Du kommer att se att det går lättare efter ett tag.

jag har det bra. Nu när jag har semester och är ledig så är suget litet och lätt att bemästra. Och sömnen har rättat till sig. Om knappt två veckor ska jag på en semesterresa, som jag ser fram mot. Så tidsmässigt har jag hamnat helt rätt med början på nykterheten. Nej, det var inte planerat så, det råkade bli så.
Jag håller också på att städa en del. Men det är både planerat och fördelat på flera dagar så det inte blir för stressigt. Blev t.ex. klar med fönsterputsningen i går. Tog några fönster per dag, med lämpliga kaffepauser mellan och efter. Ingen stress.
Någon enstaka gång har jag råkat ut för städmani efter en fylleperiod. Nu på senare år har jag inte varit i den konditionen att jag kunnat städa direkt efter en period.
Men här finns det ju ytterligare en fördel med att leva nykter. Då kan man planera in städningen, och göra den i normalare tempo.

Trevligt att höra att det är bra med dig, och att du finner dig till rätta i nuet. En dag i taget, med lugn, ro och harmoni, det är vad vi behöver.

Ha en bra dag Konstnären

10 dagar är super bra!! Fortsätt på det spåret, en dag i taget. Efter en tid blir dagar till veckor som rullar på! Det blir även mycket lättare! Unna dig vila, äta gott och styrkan kommer komma smygande!

Tankarna måste få finnas och med tiden klarnar de!
Kram

Beundransvärd resa du gjort. Ska lägga på minnet eller försöka iallafall. En gång beroende , alltid beroende. Får jag vara näsvis och fråga om du har något annat du gör all in SAS. Själv märker jag att jag har tendenser att äta för mkt, shoppa för mkt, träna för mkt osv. Allt tenderar att bli som ett andra beroende. Kram och fortsatt lycka till.

Dag 10 nykter. Känns lite svajigt, mest för tankarna irrar hit o dit. Får inte fokus på nåt egentligen. Svårt med koncentrationen. Jaja 24 h löftet är taget. Nu blir det hunden o trädgård. PS sover något bättre iallafall :-))

Ja, nu har jag nog landat. Har fummlat runt i 2 veckor efter skolavslutningen. Kan inte förklara det beteendet, vet inte riktigt varför jag drack så mycket igen eller lixom sket i mitt välmående. Behövde nog fucka ur lite. Finns säkert 1000 andra sätt att fucka ur på mer hälsosamt. Men nu blev det så, misstänker att det är ett inbetingad beteende, lätt att trilla tillbaka i. Lätt att vara ansvarslös.
Idag känns annorlunda, nu när jag bestämt mig igen. Ligger fortfarande i sängen under mjuka filtar och dricker kaffe medans Nyhetsmorgon är på i bakgrunden. Idag har jag inga måsten. Inget planerat. Det är så annorlunda mot vad jag är van vid. Det är skönt ❤️

Tänkte våga gå till gymmet idag, och sen en vända på stan. Behöver köpa en ny ögonskuggeborste. Glömde min på landet. Så nu vet ni det ;)

Kram på er!

Tårtan blev smaskig med vaniljkräm mellan lagren. Allt lugnt här och jag försöker och lyckas bra nu med att fånga ögonblicket, vara här nu i detta inte framåt inte bakåt och det känns befriande. Inte i fången i ångesten och stressen helt jäkla kolugn. När jag går ute med min hundflicka försöker jag fånga ta in allt i naturen, stanna till och vara tacksam för allt jag redan har även om jag bara har lite pengar så känner jag mig rik just nu. Mulet här idag och jag funderar på att att göra rent kaklet i badrummet, det blir ett drygt arbete, då badrummet är stort och helt inkaklat. Får se kanske idag eller i morgon. Satt och tänkte i morse att jag efter återfallen eller jag menar när jag skulle ta mig upp igen, så hade jag tvångsstädning allt skulle var rent, lakan golv ugnen, helt jävla sjukt. Hur har du det själv. du verkar verkligen leva här och nu.
Kram till dig och idag sträcker vi inte ut handen
Konstnären

Fint att se dig igen, Vad menar du med lössläppt?☺
Kanske att jag de sista veckorna inte skrivit så mycket
om alkoholproblem? Det beror ju en smula på att alkoholen inte
är ett problem längre. Inget intag, inget problem. Så enkelt, men så
länge så svårt. Bättre med dig? Önskar dig verkligen det!
Kram

Toppen att du förklarar lite närmre vad du menade! Förstår liksom inte fullt ut ändå när jag försöker fundera kring mig, är väl lite småkorkad kanske ☺. Men liiite trillar ner. Vad var det för typ av saker du hade svårt att känna in? När det gäller känslor har jag säkert alltid haft en benägenhet att söka rationella "lösningar" direkt. Vet inte om det låter luddigt, men åtgärda ett känslomässigt tillstånd med ett "praktiskt" motdrag. Är säkert väldigt typiskt för män, i synnerhet ur min genaration, att agera så??
Ha en fin dag, semester snart?
//PP

Flera faktorer samverkar nu och gör att jag sover mer och längre. Jag är ledig och kan koppla av, jag har lugn och ro. Det är drygt 4 veckor sedan jag hade nervgiftet alkohol i min kropp. Det är mer än 2 veckor sedan ångesten släppte. Och ledigheten gör att jag kan sova när jag känner för det, någon/några timmar på dagen, och flera timmar på natten. De flesta drömmarna är snälla och behagliga, ungefär som barntillåtna filmer.
Så, ja jag mår helt enkelt väldigt bra nu.

Hoppas att ni har det bra, eller jobbar på att framdeles få må bra och kunna sova behagligt

för hälsningen. Nja, enda ytterst lilla kopplingen till Alf Henriksson jag kan finna, är att han hade ett intresse för historia och kulturhistoria, och att jag är intresserad människans historia och utveckling. Samt att jag älskar historiska romaner. Just nu håller jag på att läsa bokserien "Släkten" utgiven av Historiska media. Kan varmt rekommenderas, om man är intresserad av den typen av skönlitteratur.
I övrigt är jag väldigt långt ifrån att vara någon skribent eller författare, både privat och i min profession.

Jag har läst en del i din första tråd. Många av dina tankar och funderingar där känner jag igen. Och du tänkte rätt och gjorde de rätta valen. Du har nu gjort en lång och positiv resa i ditt nyktra liv. Beundransvärt och föredömligt.
Nog känner du dig väl både stolt och trygg nu, med så lång nykterhet?

Ett råd i all välmening. Börja inte laborera med tankar om att du kanske någon gång skulle kunna prova att dricka lite grann. Behåll den mentala stop-skylten mellan dig och alkoholen. Det nyktra livet är så oerhört mycket bättre.

Ha en fin dag. Du är bra Muränan

Vad härligt att läsa om din midsommar med tösabiten och allt! Jo, och så tycker jag om att "se" den här lite mer lössläppte, personlige PP. Gott! Kram på dig!

Hoppas du har häcken mindre full nu när det är sommarlov. Man måste få vila sånt som blivit utarbetat. Kram på dig!

Någon gång ska jag också bli så där riktigt farmorklok som du är. Varm, stadig och farmorklok.

Nu är även jag här :)
Nu blir det helnyktert ett tag igen för mig, vila levern och sinnet.
Midsommar var skitroligt med goda vänner och familj.
Hoppas ni hade en fin midsommar oxå.

Kram!

...eh... nu var det ju inte så att jag ville avskräcka dig från terapi... Borde bara ha skrivit sista stycket inser jag. Men ville ge en förklaring och bakgrund till vad jag menade med kämpande. Återigen, beskrivningen rör mina problem och svårigheter och min väg. Du behöver INTE alls ha en liknande väg. :-)

Anteckningar ur journal för 197X-XX-XX--XXXX

Ja, barnen har en förmåga att ge oss både liv och energi. En oförtruten livsglädje och en aldrig sinande energi till bus och upptåg. Alltid redo med värme och mottagliga för kramar i stora lass. I alla fall ett tag till ;-)

När jag käkade min medicin, så mådde jag inte bättre förrän jag kom upp i "normal dos". Tänker att det kan vara därför som läkaren vill öka på för din del. En del mediciner funkar faktiskt inte om det inte tas i rätt mängd. Det handlar inte alltid om att öka på dosen bara för att man ska äta mer, utan för att medicinen ska kunna ge rätt effekt. Det är dock sällan som läkarkåren mer uttryckligt förklarar det. Hade jag fortsatt äta min initiala dos, så hade det inte fått någon effekt alls. När jag kom upp i rätt dos, så var det som om någon tryckte på en knapp i hjärnan. Pang! Så började jag direkt känna förändring. Inte konstigare än att det ibland behövs en hel ipren och inte räcker med en halv...

Din kommentar om kämpande påminner mig om att du frågade för ett tag sedan vad jag menade när jag skrev det. Ska försöka förklara - utan att skriva ut hela personnumret... Jo, psykologen och jag körde liksom fast efter ett tag. För min del handlade det om att jag inte längre hade förmågan att känna ilska och bli arg. Istället för att känna tryckte jag effektivt undan det, vilken i sin tur skapade en outhärdlig ångest. För att komma i kontakt med de undanträngda känslorna, så måste jag våga och orka försöka lära mig att känna igen. Varje gång jag försökte tillsammans med psykologen, så slog alla försvarmekanismer på. Jag fick yrsel, domningar i hela kroppen, synbortfall osv osv. När jag pressade mig som mest, så slog hjärnan av och jag blev helt nollad. Var nära att svimma flera gånger. Så mycket kämpade hela mitt jag emot - allt för att slippa känna. Det här var mekanismer som jag aldrig själv förstått att jag hade. Det skedde helt automatiskt. Men för att kunna bryta detta, så måste man utsätta sig för det om och om och om igen. Den enkla vägen är ju att stoppa och säga att jag känner inget, det går inte, jag orkar inte, det är omöjligt, det är tomt... Den jävligt svåra vägen är att försöka stanna i det obehagliga och övervinna det. Att till slut äntligen våga känna, att våga ta ansvar för sina aggressioner och därigenom inse att det inte är farligt, att jag klarar av det här, att det går bra... att ångesten försvinner om jag klarar det här. Det var här någonstans som psykologen sa att om jag inte kämpar mer, så kan han inte hjälpa mig att komma längre. Det räcker liksom inte att gå till någon och "höra" vad som är fel och hur man ska rätta till det. Ska det bli någon verklig förändring måste man jobba med sig själv, utmana sig själv och själv inse vad jag måste göra och sedan inse att jag klarar att göra det. Kämpa alltså.

Nu vet jag ju inte vad som tynger just ditt hjärta och det kanske du inte gör själv heller. Det som som jag skriver ovan gäller alltså för mig och är en beskrivning av min väg till bättre mående. Men den generella slutsatsen är i alla fall att ingen terapi gör sig själv. Ingen blir särskilt bättre av att "gå och lyssna på en terapeut". Utan det handlar om att våga och orka lyssna inåt och försöka ändra sig själv. Jag förstod nog aldrig tidigare vad det innebar att jobba med sig själv. Men nu vet jag... ;-)

Så nu har jag vältrat mig nog i din tråd...

P&K till dig