Senaste kommentarerna i forumet

och jag själv ser att jag förändras, vilket i sin tur påverkar mina relationer OCH att mannen min fortfarande förändras vilket givetvis också påverkar hela alltihopa så klistrar jag in ett svar jag skrev till Blåklocka tidigare idag. Jag fick en djupare insikt om mig själv (vad annars?) i söndags när jag var på Malmgårdens konvent. Blev medveten om vilken kraft jag använt under största delen av mitt för att hålla kontroll över tillvaron.... inkluderande nära och kära då. Allt i bästa välmening och övertygelse om att jag vet vad som är "det bästa". Härligt, egentligen, att känna att jag inte stannat....

Här är morgonens inlägg: Så innerligt väl jag förstår att det känns hårt att läsa det Muränan skrev.... från 'den andra' sidan. Jag, som hör hemma här, instämmer i varje ord. Jag har varit där du är och de senaste åren - när jag tänker tillbaka - gjort en nästan ofattbar resa där jag lärt mig så mycket om missbruk och om medberoende. Idag är min man nykter sen flera år, vi lever fortfarande tillsammans och har ett bra liv. Vändningen för oss kom efter att jag faktiskt gick i avsikt att lämna, först då insåg han 'verkligheten'. Så länge jag bara hotade betydde hoten ingenting. Den genuina förändringen - för hans del - kom mer än ett år senare då han tog ett återfall och därefter sökte sig till AA.
Mitt verkliga förändringsarbete kom ännu senare då jag sökte mig till Alanon och på riktigt började få insikt i (nu måste jag tänka och söka orden) ... i mina medberoendemönster och -beteenden. Iofs var jag på god väg efter att ha läst och skrivit här och fått 'brutalt sann' men kärleksfull respons av samma slag som du fick av Muränan igår. Kanske jag skrev det redan, men i så fall tål det att upprepas; mest har jag lärt mig genom att läsa på missbrukarsidorna här. Ovärderligt.
Jag kan så väl känna mig in i din önskan om att bara ha ett lugnt liv. Så väl. Så många gånger jag själv gick igenom den där turbulensen-beslutsamheten-våndan-tvekan-och till slut uppgivenheten. Varje gång, tänker jag nu när jag ser tillbaka, förlorade jag en bit av mig själv. Men.... det är möjligt att ta - eller återta - makten över sitt liv. Det är sant. Jag och många andra har gjort det. Kram, kram / mt

För 3 månader sedan genomled jag en mycket hemsk dag. Hade så svåra skakningar så att jag knappt kunde dricka ur en mugg med båda händerna, svåra och smärtsamma kramper i benen, tung och ojämn hjärtrytm. En natt utan sömn, några nätter med bara lite ytlig slummer i någon timme. Men värst av allt, en tjock och kvävande ångest. Den av alkohol skapade nattsvarta ångesten.
Skakningarna och kramperna gav med sig på något dygn, ångesten avtog betydligt långsammare och klingade inte av förrän flera veckor senare.

Jag är verkligen glad idag för att jag tog beslutet att påbörja ett nyktert liv. Och som jag skrev i söndags, så känner jag mig säkrare och tryggare nu i nykterheten. Däremot borde stressen, arbetsbördan och den dåliga psykosociala miljön på mitt arbete få mig att svaja och komma ur balans. Men så är det inte, åtminstone inte nu. Kan det möjligen ha att göra med att jag genom arbetet med mig själv och min alkoholism, fått mig att kunna hålla lite distans till allt negativt på jobbet. På ett liknande sätt som att jag har en klar distans till alkoholen, den finns bara utanför mig, i världen utanför mig, på minst en armlängds avstånd. Det negativa på jobbet som jag kan undvika, dras jag inte med i. Jag sköter mitt och håller en viss distans.
Ja, man får väl se. Hösten och vintern är lång, mycket stress och sömnbrist ska man igenom. Men just nu känns det bra ut. Och påminnelser om tidigare dåligt mående p.g.a. alkoholen kan vara nyttiga.

Hoppas att ni påminner er ibland, och att ni klarar av att ha en hälsosam distans till alkoholen (minst en armlängd)

Tack Miriam!

Håller på att samla kraft för att återta något av det som tidigare var en viktig del av mitt liv, och som jag längtat efter, men inte "fått rum med" i mitt liv, p g a litet barn:-).

Och p g a att pappan inte ställt upp på mig. Och jag blir stolt-sur, och ber honom aldrig om hjälp nästan...jo, när vi/jag skulle tvätta fönster ställde han upp och tog hand om pojken. Det var mitt förslag...faktiskt.

Men min personliga önskan om någon egen tid, törs jag inte besvära med - ännu.

Men tanken att jag ska skapa mig lite egen tid på något sätt, är väckt, och att jag inte ska ge upp sådant som känns viktigt för mig i mitt liv.

Jag förtröstar på den tanken tills vidare.

Där fick ett gammalt bibliskt ord betydelse för mig också!

Hej kära du,

tack för fina hälsningen och stödet i min tråd. Jag har lugnat ner mig lite nu. Lite. Känner mig fånig som tar plats som en primadonna. Om jag hade kunnat kasta porslin i texten, så hade jag gjort det... Ja, ja... jag är väl en vildhjärna. Kan nog dra igång igen om det behövs... Startsträckan är mycket kort för närvarande. ;-)

Är det ändå inte ganska skönt att vara hemma själv med Kia när mannen jobbar? Lite i alla fall? Eller vad hade ni gjort om ni hade varit lediga tillsammans tror du? Är det något som du saknar att göra? Min man är äldre än mig, visserligen bara fem år, och jag har nog aldrig varit tillsammans med någon som varit yngre. Den övervägande parten har liksom alltid varit betydligt mycket äldre av någon anledning. Det kan jag ju fundera över någon gång... ha ha ha!

Jag har också Tolle bredvid sängen. Har läst en bit och allt är förnuftigt och riktigt och sunt och sant. Sedan blir jag bångstyrig och kan inte ta in mer och så blir boken liggande där. Sedan inser jag att jag MÅSTE (vill!) återuppta meditationen. Jobba på att vara här och nu. Men det är nu, när jag behöver det som allra mest, som det är allra svårast. Känns som om skallen ska sprängas i småbitar varje gång jag försöker gå ner i varv... ooooooooiiiiiiiiiiiiiiganganganganganagaaaaaaaaaaaaaaah liksom.

Ha en fin kväll min kära vän. Vad skulle jag göra utan dig? Puss

Dag 10 nykter, jag känner mig lugn idag. Jobbar och har en begravning av anhörig nära förestående. Känns skönt att se nyktert på tillvaron och inte smeta ner i nån självömkanstät adimma. Ledsen är jag såklart, livet självt går upp o ner. Tänker på de positiva i mitt liv. Det bär mig nykter i 24 h till.

Önskar och hoppas att det vänder snart! ? Du har kämpat dig igenom så mycket.
Tröstekram / mt

Frugan inlagd på sjukhus för sin lunginflammation. Nu vill jag ha lite medgång

Eftersom dina kamrater inte helt verkar förstå dina bekymmer skulle jag dra en nödlögn om att du tar medicin typ pencilin som gör att du inte kan dricka. När bröllopet är över, dvs nån vecka efter kanske man mer ingående förklara läget. Folk har väldigt svårt att förstå att när man fått bekymmer att dricka är det svårt att dricka socialt och fixa detta. Taskigt råd kanske men å har jag gjort många gånger för jag orkar inte förklara och försvara mig. Sjukt egentligen.

Fina vännen,

förstod nästan att du skulle pröva, efter vad du skrev. Jag hade säkerligen haft svårt själv i det fallet. Men du. Fundera lite på vad jag skriver i #404 ovan här. Vad tänker du om det?

Sedan vet du ju att det inte finns något skrivkrav. Jag blev bara lite orolig.

Puss & kram

Kära du,

var håller du hus? Nu blir jag lite orolig för dig. Det skrev att tankarna gick igång om att det kanske går "att dricka 2 glas" av medicinen. Blev det så? Eller har du det bara ovanligt bra och inte behöver skriva? Jag hoppas så klart på det sist nämnda. Men om du prövat igen - skriv gärna ändå. Du vet var jag finns.

Önskar dig lugn och ro och världens bästa dag

1. Se till att inte ha a hemma.
2. Håll dig ifrån festligheter första tiden
3. Kontakta sjukvården för hjälp, man kan få mycket stöd där.
4. Aa är bra stöd.

fullt med styrkekramar till dig Jullan!

hit till forumet. Bra att du bestämt dig för att sluta med alkoholen.
Om du startar en egen tråd, kan du använda den som en slags "tillfrisknings-dagbok",
som du kan gå tillbaka i och läsa hur din nykterhet utvecklas.
Det ger också väldigt mycket positivt att läsa i andras trådar.

Idag mår jag inte bra. Känner mig låg, har lite molande ångest.... För vad? Just det, reflektera över vad det kan vara. Acceptera måendet och inte fly in i adimman. Gårdagen var desto bättre och hur morgondagen blir står skrivet i stjärnorna. Nyktert blur det iallafall 24 h till.

Hej alla kämpar!
Det är första gången jag hittat hit. Jag har kämpat med alkoholen i många år det eskalerade när jag gjorde en magsäck operation,, ersatte ett missbruk med ett annat!! Jag har slutat många gånger , gått i terapi ätit medicin men tyvärr har jag trillat dit igen ... Men nu har jag bestämt mig och det har känts bra att läsa alla inlägg och veta att man inte ensam.
Jag ska kontakta AA jag tror jag behöver prata men någon som är i samma situation. Jag beundrar er alla som kämpar??

Pi31415, grattis till 90d och god fortsättning. I början på året när jag nådde 90d drack jag en flaska vin för att jag trodde att jag då kunde hantera det. 90d är väldigt bra gjort och en bra milstolpe.

sådant att jag börjar känna en större trygghet och säkerhet i nykterheten. Jag har varit nykter såpass länge nu, 90 dagar i dag, att jag inte på något vis vill rasera och börja om. Jag har också förberett mig så väl mentalt, att de sug som kommer att drabba mig under hösten p.g.a. stress och trötthet orsakat av mitt jobb, varken kommer som en överraskning eller kommer att rubba min nykterhet. Dessutom har jag ju tidigare erfarenheter av att bryta med alkoholen. Jag vet att man blir säkrare allt eftersom tiden går.
Den här ökade tryggheten gör att jag kan slappna av lite mer mentalt, vilket gör att den inre stressen minskar. Förhoppningsvis kommer jag därmed att få mer ork över till att tåla den yttre stressen bättre. Den stressen som jag inte kan påverka själv.
Nej, jag är inte så korttänkt och oerfaren att jag släpper garden helt och ramlar dit. Det är inget hafsverk att bygga upp en hållbar nykterhet. När det varit ett hårt drickande i många år för att utveckla ett beroende, blir man inte fri på några veckor eller månader. Så jag tar fortfarande små steg framåt, men de är säkrare.
Tryggheten jag upplever baseras på känsla. Men ännu viktigare, de verktyg jag använder vet jag sedan tidigare att de fungerar. Och nu är de mer finslipade. Och de har fungerat felfritt i 90 dagar nu. Det ger ökad trygghet.
Så jag fortsätter framåt på den nyktra stigen, och nu med lite säkrare steg. Stigen är jämnare. Jag kan sträcka på mig lite, och vågar rikta blicken längre fram. Nästan ända till horisonten. Mot framtiden och befrielsen. Utan alkohol.

Hoppas ni också strävar efter att försöka gå säkrare på den alkoholfria stigen

Att börja läsa här på detta forum ger många bra tips. Att starta en egen tråd, som du gjort, och skriva av sig brukar hjälpa.
Ta en dag i taget, där varje dag innehåller det viktiga valet: I dag ska jag inte sträcka ut handen efter det första glaset.

Välkommen hit!

ett par pipstopp, en promenad, ett cafébesök, lite städning och klädtvätt, lite god mat och lite avkoppling.
Lite lagom med aktiviteter för en som värnar sin nykterhet.

Ha en bra och stillsam lördag ni också

Bara kliva upp, pigg. Det känns som dagen blir kanon. Har mkt att välja på idag. Ska försöka sålla. Det är utställning, kräftskiva, besök hos vän, se en ny stad. Gissa vilket som går bort? ?? ha en kanondag alla bästa

Ja, det är väl jättebra siffror!
Jag tror verkligen att se nyktra dagarna har otroligt stor betydelse. Det är inte ruta 1 man börjar om på. 92 % nyktra dagar låter nästan ännu bättre.

Idag behövs lite peptalk till mig själv. Sedan den 21 juni har jag druckit 5 ggr så det blir alltså ca 5/65. Ganska bra siffror ändå kan jag tycka. Kör 24 vita till och mkt utevistelse. Kraaaam

Hello darling!

Var är du? Hoppas att du mår finfint och får en härlig dag!

Love /

inte stressa iväg i någon aktivitetsflykt, det brukar inte hålla.
Låt det inre komma till ro, och landa i nykterheten först. Med en dag i taget.
Bra att det fungerade med AA-mötet. Det kan ge extra stöd och nya tankar.

Styrkekramar till dig Jullan65

Låter skönt pi, nykter en dag i taget här me. Tillsammans är vi ett uns starkare. Nästan som Mohammed o berget:-)) ha en fin dag.