Senaste kommentarerna i forumet

Vilken relation har hon med sin pappa? Det kan bli räddningen.
Du behövs, du är viktig och du älskar henne och kommer att göra allt för henne.
Men du kommer aldrig att lära henne att reglera känslor, du kan inte det själv :)
Min tips är att inte lägga för stor vikt på genetiken. För att i framtiden kan det användas som en förklaring för det att hon är beroende ("det var inte mitt fel, det var gener"). Man ärver anlagen. Resten kan man påverka.

Ja det funkar inte detta. Att sitta själv hjälper inte i detta läget. Det kommer bli värre för varje dag nu.

Bra du är förståndig nog att söka hjälp! Du vill bryta men behöver yttre stöd för det, bra att du kräver hjälp där det finns att få! Du fixar dethär ännu!

Ja bilden är en fungerande pappa som mår bra och har 2 fantastiska barn som bara längtar efter att få umgås. Ett företag som går som tåget och som jag brinner för. Jag har allt att vinna. Det är därför jag kommer åka till piva. Oundvikligt i mitt läge just nu. Min mentor har varit i kontakt med piva så de vet vad som gäller.
Tack AlkoD.

Åk nu, bryt själv, eller gå under!
Vad kan du använda för att motivera dig själv?
Barnen. Kan du måla upp en bild av dem för dig själv och hitta vilja där?
Fortsätter du har du också gjort ett val. Vad vill du?
När jag själv var i slutet av förra perioden var jag faktiskt osäker på om jag ville eller inte. Trots ett bra liv, trots allt som fanns att förlora. För alkoholen hade tagit över och tankarna spårade ur totalt. Inte fan ville jag dö, men tvekade ändå. Supa ihjäl mig eller bryta. För jag såg framför mig att det inte skulle ta slut. Att jag skulle bli nykter, ha en period igen, bli nykter, en period till, ända tills någonting hände, hjärtinfarkt eller bilolycka. Lika bra göra slut på det direkt. Helt sinnessjukt!
Jag trappade ner. Såg till att ha precis så mycket hemma så det räckte för en dag. Drack 1/2 dl sprit i timmen fram till sextiden på kvällen. Höll mig sysselsatt. Grejade hemma, promenerade, spelade spel med barnen (konstigt nog kände jag mig nykter) Det krävdes viljekraft men jag klarade det.
Du måste göra något nu. Tror du att du inte klarar det själv måste du åka in till sjukhuset. De kan inte avvisa dig (hoppas jag)
Har du någon vän du kan gå till eller som kan komma hem till dig annars?

Som ni vet så kom jag hem från hotellet i tisdags och min hustru och barnen är inte hemma utan bor på annan plats vilket är bra. De skall inte se pappa må dåligt. Men såhär facit i hand så är det inte så smart att sitta här själv. Jag kommer inte bort från drickandet. Det är ju bara precis som jag var på hotellet. Fast billigare. Det var skönt att få komma hem. Det var underbart. Men jag inser det nu. Jag måste bort från mitt drickande och det omedelbart så jag har varit i kontakt med piva nu och jag kommer åka in dit förhoppningsvis ikväll eller tidigt imorgon. Så det blir ett slut på detta. Jag har försökt att hitta alternativ men gör det inte just nu. Skit samma om jag hamnar i register. Det handlar om mitt liv nu. Det är viktigast.

Och jag tror att de har rätt. Abstinensen borde inte vara så svår. Du har inte druckit så länge. Däremot sitter kanske det kroppsliga minnet i av hur det var. Det kan säkert vara nog så skrämmande, men du kommer att överleva. Och mitt i det här kan jag inte låta bli att fundera lite över det absurda i att man utan att fundera närmare på hur farligt DET kan vara att hälla isig 75 cl sprit + annat inom loppet av ett dygn. Efter en rätt lång tids nykterhet. Sannolikheten att du blir mycket sjuk av de mängderna borde nog eg vara större än sannolikheten att abstinensbesvären blir väldigt svåra.

Jag skall fixa det här och det skall komma en stark människa ur detta. Jag har gjort det tidigare och jag skall göra det igen. Nu. Och idag.

Du kommer fixa dethär! Det är asjobbigt och gör ont men säg till dig själv du ska fixa det. Säg det en gång till. Jag ska fixa dethär. Säg det istället för att klandra dig själv och vrida dig i smärtan av orsakerna du hamnat där. Säg istället: jag ska fixa dethär! Våra tankar är kraftiga verktyg och det hörs du har styrkan inom dig i allt du skriver. Även när du ältar, tror du ska dö och tycker lite synd om dig själv. Tänk istället på vad du gjort bra, lyft dig själv genom tankens kraft istället för att sänka dig med tankar om skuld och ångest.

Hoppas det vänder snart för dig, lider med dig och vill sända dig en styrkekram!

Kändes märkligt att komma hem. Ingen var hemma. Nystädat och fint. Men saknade mina barn runtomkring mig. Känns inte bra. Jag hade den tanken när jag åkte iväg till behandlingshemmet att jag skulle inte störa min hustru med mess och mail utan jag skulle fokusera helt på mig själv. Har inte pratat med henne eller sett henne sen hon körde upp mig till Dalarna. Otroligt tråkigt att vi har blivit distansierade. Hon och barnen har det tufft också och jag måste ta mig ur detta själv. Hade inte varit så bra om barnen hade varit hemma. De skall inte se hur dåligt jag mår. Hur faan kunde det bli såhär.

Ja du har så rätt AlkoD. Ta skiten utan medicin. För annars blir det bara en lindring och så börjar man förhandla med sig själv efter ett tag.
Det har ju inte gått så långt än så.

Ta den bara! Låt den finnas. Du vet att den klingar av så småningom. Mitt i den är det överjävligt, men...samtidigt skriver du en viktig sak här ovanför. Tänk om du kunnat gå ur en period och slippa ångesten, abstinensen och allt helvete du upplever nu. Hur ofta hade du då valt att ha en period?
Vet du vad, mitt utdragna återfall i januari var möjligt att ta trots att jag har en medicin som är farlig att kombinera med alkohol och som ger en antabusliknande effekt i baksmällan. Det var inte bara möjligt utan perioden blev dessutom lång på grund av att jag hittade ett sätt att dämpa abstinensen och obehaget när alkoholen gick ur kroppen på kvällarna, som hjälpte mig att sova hyfsat och gå på skiten igen nästa eftermiddag. Det allra värsta med detta är att en vetskap inte kan suddas bort utan ligger där och hjälper mr Hyde i sina försök att få mig tro att ett återfall inte "skulle vara så farligt".
Ju värre du mår nu, desto mer övertygad kommer du bli om att helnykterhet gäller och att alkohol inte hjälper dig hur svårt livet än är.
Jag borde själv lyssna på mina kloka ord, och gör kanske det för det blir tydligare nör jag ser min egen text.
Jag skriver detta i all välmening och inte för att förminska din upplevelse. Vi sitter i samma båt och vem är jag att döma, gör heller inte det, kan mekanismerna allt för väl.
Stå ut. Skriv ner hur du känner dig och hur illa den falska tröstaren gör dig.
Kram

2006 när jag försökte sluta mitt periodiska drickande så var jag i kontakt med företagshälsovården som egentligen är rena skämtet här. En klapp på axeln och kom igen nu Thomas. Skruva på korken så skall du se att det löser sig. Grät när jag gick därifrån. Men jag fick benzo då. 20 tabletter i en burk. Jag tog en av dessa tabletter dagen efter när jag hade druckit i några dagar. Fick varningen att kör inte på dessa tabletter då de framkallar dåsighet. Det gick 10-15 minuter sen var all abstinens borta. Ångest borta och jag kände mig "normal" igen. Fantastiskt. Jag tog 2 eller 3 tabletter till de närmsta dagarna och alla problem var borta. Jag insåg ganska snabbt att dessa tabletter är ju livsfarliga. Kan bara dricka utan problem så jag slängde resten av dem då. Och hade en längre tid av nykterhet efter det. Men jag skulle verkligen behöva dessa nu. Så jag kan ta mig ur mitt drickande så fort som möjligt.

Jag har nu lämnat hotellet och tog tåget hem. Befinner mig nu hemma. Hustru och barn bor på annan plats i 1 vecka nu.
Ringde piva i Halmstad nu och har haft ett långt samtal med de nu. Jag uttryckte min rädsla över vad som komma skall. Och den jag pratade med lugnade mig att utveckla alla biverkningar som jag är rädd för krävs betydligt längre alkoholintag än dessa 4 dagar som jag hållt igång. Sen vet jag ändå att det kommer komma en tuff tid med dålig sömn, svettningar, hjärtklappning...mm. Jag har sovit dåligt i 2 månader minst och nu med denna episod så har jag sovit sporadiskt några timmar varje natt. Jag skulle ringa piva senare idag och sköterskan konstaterade att jag låter ju nykter och att jag inte är klassad som de som verkligen behöver hjälp. Men hon förringade inte mitt mående alls på något sätt. Men att jag inte skulle vara så orolig. Jag har ju en hypokondrinsk ådra och jag är verkligen rädd för att jag får alla dessa biverkningar. Känner mig lite lugnare nu. Skulle behöva som Ikaros skriver benzo för att lugna ner stressen och ångesten och för att kunna sova ordentligt. Det är kanske sömnen som tar knäcken på mig just nu. Jag blir orolig så fort jag lägger mig ner. Satt och kollade på film inatt för att distrahera tankarna. Vaknade till en helt annan film så lite sömn har jag nog fått. Men jag har varit uppe sen kl halvsex imorse och jag skall inte säga att det är panik men det beror ju på att jag spär på med lite öl hela tiden så det värsta har inte kommit. Jag skulle nog behöva en trygg säng med kunnigt folk runtomkring mig som tog hand om mig och gav mig lugnande.

Gå till en beroendemottagning / vuxenenhet som första steg, sedan känns allt mycket enklare, så var det iallafall för mig. Jag är inne på dag 341 nu och det är det bästa beslut jag någonsin tagit, för mig är känslan att jag slipper dricka så ofantligt mycket starkare än att jag inte får. Möten är nog inte för alla och så var det för mig utan för mig räcker det att återvända till hur jag mådde för 342 dagar sedan och åkte in till st görans och jämföra med idag som morot. Kämpa på, för det är så jävla värt!

341 dagar idag för mig och det är så ofantligt skönt. Att jag slippa dricka snarare än att jag inte får/kan. Dom positiva sakerna jag upplevt genom att äntligen ta tag i detta är så överlägset det faktum att jag aldrig mer kommer kunna ta ett glas vin. Håll ut för det är det bästa som kan hända.

Att leva nyktert kan verkligen ge oss insikter om det fina i livet. Härligt att du har familjen med dig i detta. Tuffa dagar är mest i början tyckte jag, men det är säkert olika. Välkommen.. :)

:)

När jag började läsa trådar här på Forumet som nynykter, så valde jag endast trådar där personen inte drack alls. För att jag själv inte skulle bli sugen. Jag scrollade bara bort trådar på forumet så fort jag såg att någon ville fortsätta att dricka. Tror faktiskt att det var en bra strategi. Innan så läste jag massor, även av dom som minskade, men tyckte då att "min konsumtion var ju inte så farlig ändå i jämförelse". Jag har sett att du har peppat och stöttat många i trådarna, även mig. <3 Tack för det. Har ju många par i min närhet där bägge dricker, tror det kan vara mycket svårt att sluta då, om inte omgivningen tvingar en eller båda att inse faktum. Vi, jag och sambon har ju druckit från och till i många år, på olika sätt. Det har varit mycket gräl och elände periodvis. Fast vi oftast har tyckt att det har fungerat. Oräkneliga gånger har sambon somnat på soffan eller i bastun. jag har blivit grälsjuk eller velat ha hit folk på "fest" (supar-kamrater). Jag har nu med tiden fått en inre styrka som gör att jag aldrig kommer att förhandla med min nykterhet. Mitt liv är större än alkoholen. En sådan J-A dryck har förstört så många människors kärlek, tillit, äktenskap, barndom, ekonomi, och inte minst hälsa. Var du glad och nöjd Sisyfos att din sambo förstod hur man ska hantera alkoholen trots hans egna upplevelser av den. Många med hans bakgrund gör tvärtom, för det är den familjeförebilden man har... Kram...

Det känns som att du nu intar A för att hålla ångesten i schack.
Du hade ju kraftig ångest när du åkte till hemmet för ett par veckor
sedan. Kommer ihåg dina inlägg om rädslan att bryta.
Sen en fet snyting när du var på benen och på väg hem.

Jag förstår att du har svårt att inte inta A för tillfället. Väldigt svårt.
Som AlkoDHyperD skriver, man värmer sig bara för tillfället genom
att fortsätta. Du måste bryta. Åk till akuten.

Du vet ju att du har dina barn som väntar på sin pappa, dom finns
kvar fast du inte har dom i närheten för tillfället.

Hade du varit i Stockholm hade jag öppnat min dörr och
hjälpt dig första dagarna. Från en medmänniska till en annan.

Fortsätt skriv så vi vet var du tar vägen och inte trillar igenom helt.
Du kan detta med nykterhet. Du har gjort det förr och du fixar det igen.

Hej Thomas67
Finns det ingen psykiatrisk akutklinik där du är? Om det finns en sådan ta dig dit. Får du någon Benzodiazepin och B-vitamin är de första dygnen räddade. Sedan skulle jag ta Antabus så fort som möjlighet. Men det är jag det.
Finns ingen psykakut kanske det finns en vanlig akut.
Försök att göra allt utom att fortsätta dricka. Svårt, ja mycket svårt. Hör av dig hit till forumet.
med sympati
Ikaros

Härligt med tid. Stort grattis och fortsätt på samma bana.❤
Min man åkte iväg på anhörigvecka och jag tror att det har varit avgörande för oss som familj. Han var jäkligt arg, misstänksam och besviken innan. Med all rätt på sätt och vis. Även mina barn får sin del och sina verktyg. Hela familjen blir ju sjuk när en person fastnar i beroende. Skuldbiten får jag arbeta med på egen hand och det behöver inte någon lägga på oss.
Ännu en gång STORT grattis till tid.?

Tycker det var konstigt att psyk "i princip skrattade åt dig" 2006 när du ville lägga in dig för avgiftning - för att du inte var tillräckligt onykter. Man FÅR ju inte ha kvar nån alkohol i blodet om de ska kunna sätta in medicinering/benzo för att minska abstinensen. Benzo, antabus, B-vitaminspruta, sömn, mat och varma människor som tar hand om dig är vad du behöver nu. Håller tummarna för dig.

Har varit i kontakt med PIVA i Varberg där jag är och det är ju inte lätt att göra sig hörd.

Nej det hela blev så tokigt. Ja det hade varit bättre att jag stannat en vecka till. Nej jag måste bort från hotellet nu.
Jag håller på att packar nu så att jag kommer iväg. Jag måste det.