Senaste kommentarerna i forumet

Alkohol gör ont. Återfall ger dubbel ångest. Försök avbryta om du kan.
Sänder här ett förstående stöd från en med egna erfarenheter.

/Pi31415

Nej jag tror inte att någon klarar att sluta på första försöket. Vi har väl alla gjort en massa försök att stävja drickandet på en hiskligt massa sätt när vi märkt att det är på väg att barka åt pipan. Sedan är ju frågan hur en alkoholist definieras. Själv tänker jag om mig själv att jag är det. Ingen titel jag gillar, men det blir på sätt och vis enklare om man accepterar att så är fallet. Var en gång på ett enda AA möte, och det kändes då helt overkligt att presentera sig för de övriga med de orden. Tänkte nog så att jag säger det då alla andra gör det, fast i tanken trodde jag att jag skulle kunna lyckas leva med alkoholen någon gång i framtiden. Nej, det är enklare att skippa mixtrandet, kommer ju bara surt efteråt.
Förövrigt tror jag att de flesta med beroende alla måste relativt djupt ner i träsket innan en uppriktiga önskan till nykterhet kan uppstå. Själv hade jag kunnat komma betydligt djupare. Men jag lärde mig mycket av att se vad det gjort med andra, läsa böcker och inte minst här.

Stress är säkerligen inte bra. Var sig på jobbet eller socialt. Det värsta är ju att har vi ett problematiskt drickande så saknas det inte anledningar att dricka. Hoppas dag 8 var till belåtenhet?

//PP

Det är ett trevligt återseende. Nja, inte för dig naturligtvis och anledningen som för dig hit är ju inte så kul.
Men ändå fint att se att du i stora drag har hälsan och finns någon stans därute! Ja å så det där med drickat.
Finns väl inte så mycket mer slugt att komma med än att du kanske behöver checka in ett tag på Forumet igen?
Du är så välkommen att göra det, finns inget att skämmas för, det vet du. Jag var som du vet längre i drickandet än du var,
så för mig är det ganska klart att det inte ska experimenteras. Och ska jag vara ärlig så låter det ganska jobbigt.

Är ju övertygad att du ändrar detta nu, du vet ju hur det går till ;-)

//PP

Orka, orka, orka. Det är vad jag tänker just nu. Orka i olika perspektiv. Orka komma upp, komma igen,
orka tro, orka veta vad jag vill. Orka tänka klart. När jag skrev sist handlade det om att jag tänkte att
jag var ute på hal is. Det är jag fortfarande. Tokdricker inte, men dricker för mycket och för ofta.
Fyller på vinglaset på to-lö kväll i för hög takt, och lurar mig med att köpa flaskor istället för box, men
det hjälper inte när jag köper fler flaskor istället.
I helgen som gick blev det vindrickande torsdag till söndag. Med bakfyllekänsla på jobbet i fredags.
Och total ångest i måndags. Igår. Hade gäster i söndags och jag blev för onykter. Det är som att
kroppen säger ifrån före hjärnan. Framstod nog inte som så onykter som jag var, men helt klart var
det alldeles för mycket. Vill inte gå in på några detaljer, men fick mig en rejäl tankeställare. Och nu
har jag ångest och känner mig helt nere i skosulorna. Vill inte skriva här, känns som ett nederlag, att
behöva erkänna att jag tappat kontrollen. Jag som vill (fortfarande) vara duktig, vet inte var jag har
mig själv längre.
Sitter nu på jobbet och skriver och tänker på hur usel jag känner mig, istället för att ta itu med saker
som jag borde… Bläääk.
/m

Tror du gjort våra val lättare i framtiden genom att dela detta.
Jag tycker du är så otroligt stark som kan se det så klart.
Önskar dig en bra dag med kloka val för dig själv

Allt lugnt. En dag i taget. Mår bra. I dag är det ingen risk att jag sträcker ut handen ...

I slutet på veckan har de personalfest på mitt jobb. Jag väljer att avstå det. Klarar inte av att höra och se en massa pratiga, högljudda och fnittriga amatörer (när det gäller alkohol) göra sig till. Bättre att sitta hemma med en bra bok i stället, och samla kraft.

/Pi31415

Konstnären för ditt välkomnande. Fint att vi kan stötta och pusha varandra här på forumet. Hoppas du kämpar och klarar att hålla dig långt från träsket framöver. Ha en bra dag.

Lite förlägen blir jag ibland av vänliga ord. Smicker var nog lite fel... Kanske väl-Vilja var det jag menade. Märker ändå hur min lite tilltufsade självkänsla och ett störigt ego säger - jaså minsann, det finns två som är bättre än jag?! Hör hur galet, fastän jag har två av tre kriterier verkar jag inte vara nöjd med det ?. Finns ett och annat kvar att lära.
Hur är livet mot dig? Hoppas sorgen har lagt sig något, och att du kan glädjas en smula åt allt runtomkring...Själv är jag inget vidare på det för tillfället, är en ny erfarenhet för mig. Kanske var tiden kommen för mig att få min beskärda del? Eller det är ett nytt tankesätt som ska formas? Hoppas du snart är tillbaka i full kraft Vilja!

//PP

Glad och lycklig just nu, tacksamhet. Hoppas du finner din ro, men tycker jag kanläsa det mellan raderna. Jag har gjort rulltårtebakelser idag, blir smaskens i kväll. Kycklinggryta till middag med mycket grädde o fransk senap Jag börjar känna igen mig i spegeln nu, tycker jag ser riktigt snygg ut. Gagarin lugn och trygg i sig nu. Men jag tänker mest på mig själv tycker jag har rätt att göra det. Tänk att gå till sängs i kväll med en god bok, just nu läser jag Billingham, deckare. Hoppas din dag varit bra.
Kram Konstnären

Har läst dina inlägg 2 ggr nu. Vid mina återfall är det nog så att jag undermedvetet har förberett mig på en dryckesperiod. Blir lite skakig av dina ord att du varit nykter i 16 år och att det inte tog lång tid att falla. Jag har nu återvänt till livet efter en runda nere i träsket. Det är ju så här jag ska leva. Ska tänka på dina ord, ÖVERVÄG ALDRIG OM DU KAN UMGÅS MED ALKHOL IGEN. Jag kommer att bära med mig dessa enkla ord nu. Förresten välkommen hit, själv är jag ett gammalt inventarie här.
Fin kväll till dig
Konstnären

det var intressanta frågor. Som väcker flera funderingar.
Alkoholen är ju mångsidig, och kan i små mängder ge behaglig avkoppling och njutning. Kanske var det någon längtan efter dessa känslotillstånd. Jag beskriver i #5 hur jag funderade, som jag minns det idag. Det som slår mig är; om man väl börjar tänka tanken på eller överväga aldrig så lite att försöka börja dricka, och då i måttliga mängder, redan där triggar igång något som gör att man är "tvungen" att börja. Alltså att man hamnar i ett mentalt underläge till ett undermedvetet sug. Man tycker att man har kontroll och gör avväganden, men ett frö är redan sått.
Jag kan inte resa tillbaka i tiden och testa. Men om det skulle vara så, överväg aldrig om du kan börja umgås med herr A igen PP. Var bestämd och säker på att du vill fortsätta nykterheten.

En tanke som slår mig. Finns det överhuvudtaget någon som varit alkoholberoende (alkoholist) och som klarat vara nykter hela livet ut, på första försöket?
Eller har det krävts flera försök?

Intressant, och skrämmande, DN-artikel du länkar till på din tråd PP. Att stress utlöser återfall. Jag har ett stressigt arbete.

/Pi31415

Du är på väg igen, det märks tydligt nu. Ha en fin dag och klappa om jycken från mig ?

//PP

Med den insikt du levde i under alla dessa år, hur och på vilket sätt gick det till när tankarna kom tillbaka att det trots allt skulle fungera?Varför blev det plötsligt "viktigt" igen att kunna dricka med måttligt? Ja, kanske omöjligt att svara på men det är en tankar som snurrar när jag läser och som jag har svårt att släppa i mina egna fundringar. Det har säkert bara med min oro för att själv råka ut för samma sak, men som jag just skrev i min tråd måste jag ju hantera detta själv. Men utbytet är värdefullt. Fint att du har hittat hit.

Fortsatt styrka på den nyktra vägen!

//PP

Har de senaste veckorna varit mer på Forumet än på länge. Läste nu ett inlägg från Pi som beskrev skillnaden mellan den inre och ytter verktyg för att klara en fortsatt nykterhet. I den situation jag den sista tiden upplever är det som att gå på randen till ett "det spelar ändå ingen roll" tankesätt. Men det är ju egentligen just då som det spelar en oerhörd roll! Skulle jag falla för det och korka upp så skulle jag faktiskt få börja om på något sätt. Visst, det går ju alltid och vi kan välja att se på en nykter period som ingen kan ta ifrån oss, men ändå, med den inre processen när den första jobbiga tiden är över så har vi nog tvingat oss att börja om. Eller kanske göra det igen är ett bättre sätt att beskriva det. Delar Pi's tankar om Forumet som ett fantastiskt yttre verktyg, men det är inte det som håller mig från att inte sträcka mig efter flaskan. Även jag läste artikeln Muränan länkade till flera gånger

http://www.dn.se/insidan/aterfall-i-drickande-beror-inte-pa-bristande-v…

Funderar mycket kring tankemönster och hur jag ska hitta mitt eget tankesätt som ger mig bästa möjliga förutsättningar för att nykterhetnen blir bestående. Verktygen som garanterar att det fungerar idag och även om 5, 10 eller 15 år. Men det är kanske just det som är min tankevurpa?

Några av er har ju spridit Eckart Tolles budskap här på forumet. Är ju sedan typ alltid skeptisk till den typen av "new age" spiritualitet, men visst finns det en del tankvärt. Till exempel att framtiden (när och om den nu kommer) inte då kommer som framtid utan ett nytt nu. Det är något jag gillar, för det gör ju att det egentligen är helt lönlöst att plåga sig med tankarna om framtiden. Det räcker i så fall så bra med att hantera vad som är just nu. Samma sak med det förgångna som enligt det tankesättet inte behöver belasta, då det var ett nu, som inte längre finns just nu. Chansen att påverka det som var då hade vi enligt den tankemodellen just då -inte nu. Ja, ni fattar....

Om man väljer att tänka på det viset behöver jag ju inte oroa mig för hur jag ska hantera en långvarig nykterhet. Det räcker ju i så fall att hantera den just nu. Och på inget sätt kan jag ju göra mitt förgångna ogjort, så varför egentligen plåga mig med det?

En fin nationaldag till er alla som lever i, eller på ett annat sätt har en relation till Sverige!

//PP

När man försöker att leva ett nyktert liv får man utkämpa en mental kamp för att hålla sig nykter om man är alkoholberoende. För att stärka sin mentala kraft, delar jag upp den hjälp man behöver i en inre och en yttre hjälp. Med yttre avser jag då allt tänkbart som är positivt och som finns utanför den egna kroppen såsom AA, nära anhöriga, vänner, samtalsterapeuter, detta forum (som är fantastiskt), etc. etc.
Jag kommer främst att skriva om den inre hjälpen, och helt utifrån hur jag ser på det, och med mina egna upplevda erfarenheter.

Utgångspunkten är att man i början på en nykter period kanske tror att:
”Jag bör undvika att tänka på alkohol” och ännu värre
”Jag är rädd för att drabbas av suget efter alkohol”.

Vi människor är komplexa levande varelser, med tankar, minnen, behov, drifter, etc. Allt detta finns inom oss, i det egna jaget. Om man försöker undvika att tänka på en viss sak eller företeelse, medför det bara att man påminns mer om det, och dessutom komplicerar sina tankebanor och tröttar ut sig. Alltså, skulle det dyka upp en tanke eller minnesbild av alkohol, så låt det göra det. Jag kan inte bli berusad av att råka tänka på alkohol.
Men om jag drabbas av suget då? Går jag inte under då? Jo, kanske om jag innan gått och varit rädd för att det ska komma, och är mentalt oförberedd eller försvagad. Men om jag istället inser att det är en naturlig process som sker inom mig för att jag tidigare har använt alkohol, och att jag inte kan undvika detta sug. Det är inte det som sker inom mig som jag ska motarbeta. Jag ska inte föra ett mentalt inbördeskrig mot mig själv, utan jag ska till varje pris se till att det inte kommer in alkohol i mig. Och det finns en enkel lösning på det: Jag sträcker inte ut handen efter det första glaset.

Man ska alltså inte slösa energi genom att bråka med sig själv, utan spara och använda den till att hindra handen från att nå glaset.

Dessa tankeprocesser, och liknande, för att stärka sig mentalt i kampen mot alkoholen, kallar jag för den inre hjälpen.

I slutändan är det alltid jag som måste se till att jag inte börjar dricka igen.

Ungefär som jag beskriver tankeprocesserna här ovanför tänkte jag i början på mitt långa uppehåll på 16 år. Och när jag drabbades av det första suget efter alkohol så tänkte jag ungefär ”ja, men detta är ju något naturligt som sker inom mig, och jag är beredd, jag ska inte sträcka ut handen efter glaset”.
Det kändes bra. Jag hade ett mentalt vapen. Men man måste självklart hela tiden vara på sin vakt. Ibland är det svårt. Men samtidigt blir man lite starkare för varje gång man vinner över suget.

När jag får suget efter alkohol, ska jag vara mentalt förberedd och säker på min sak: Jag sträcker INTE ut handen efter det FÖRSTA GLASET!

Jag skriver detta både för att jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa och komma ihåg, för att stärka mig själv, men också ifall någon annan kan ha nytta av mina tankar och erfarenheter.

/Pi31415

och ja, jag kommer att skriva mer. Men inte dagligen. Bra att vi har en del likartade problem med alkoholen, då kan vi stötta varandra.
Ta vara på dig.

för att du önskar mig lycka till. Det är ju en av fördelarna med detta forum, att vi kan stötta varandra.

idag och här är tyst som i graven. Tänk Norrmännen vad dom firar. Vaknade upp till ännu en nykter morgon och det börjar kännas stabilt. Jag vet så väl att det är då jag måste se upp. Just nu flyter jag omkring utan stress och ångest, och det är guld värt. Denna sommar ska jag inte lockas av uteserveringar och kallat rosevin. Förresten hann vinet aldrig bli kallt här hos mig. Går på min behandling igen och jag börjar känna mig hemma bland systrar och bröder. Vi får prata mycket inför dom andra, i början var det svårt men nu går det ganska bra. Ölmage shorts och kortärmat pelle, det är bilden jag har av många svenska män i medelåldern och ett par foppatofflor, aj så sexigt. Har bott på nya stället ett år snart och det är som i sagornas land. Bara en grusväg utanför där människor spatserar eller cyklar. Lite skyddad verkstad mot där jag bodde innan. Fast ändå mitt i Gamla staden, tacksam ska jag vara. Grunnat mycket vad det är som får mig att ta återfall, stress kanske, för jag är sällan sugen egentligen. Snart börjar semestrarna och då är det slut på lugnet i denna stad när alla turister dyker upp. Det ska inte påverka mig ett dugg att andra människor dricker det har jag inte med att göra. Tagit upp målandet igen och nu är det min hund som är modell och hon finner sig i det.
Fin dag till alla
Konstnären

Tack för att du skriver. Och tack för din kommentar i min tråd. Jag håller med dig, vi har en hel del gemensamt. Jag har också tagit långa uppehåll och precis som du har återfallen inte varit stundens infall utan föregåtts av noggrant planerande och resonerande. Jag har varit väl medveten om vad jag gav mig in på, så även denna sista (?) gång.
Jag håller också med dig om att en alkoholist knappast kan gå tillbaka till måttfullt drickande, förutom min egen erfarenhet finns det tusentals andra alkoholister som kan intyga samma sak. Det får mig att känna stor sorg eftersom jag faktiskt tycker det där första glaset är så gott.
Snälla, fortsätt skriva, jag läser med intresse och eftersom jag är på min andra dag så följer jag dina framsteg och känner att det kanske finns hopp för mig också!

Tänk att få ta del av din visdom och detta skall jag komma ihåg i framtiden. Jag är så full av beundran av din styrka och att du kan se det så klart.
Önskar dig all lycka och kloka val i framtiden

God morgon!
Gällande svaret på mitt sätt att lösa min oro och ångest!
Vill jag säga lycka till med ångesten, rastlösheten med mera.
Själv har sovit gott i natt inga nattmaror! Mitt liv är förkort för att bestå utav en massa obalans i mitt sinnes. Men var och en gör som de vill. //

Jag undrar hur många allvarliga konflikter som numera uppstår pga. Autokorrektur när vi skriver på plattor och telefoner. Det kan verkligen bli hur dumt som helst. Såg just att jag kallat Jidhe för homosexuell, när allt jag ville skriva var "honom". Tänk om han har alkoholproblem och skriver här, och nu känner han sig kränkt av mig. Sorry, ska inte upprepas

Och att läsa det du skriver är så lärorikt för mig som tror att jag kan dricka socialt speciellt efter denna kväll!

Jag tror att problemet med alkoholberoende är betydligt mer komplext än att det går att lösa med några piller, Curt.
I så fall skulle väl inte det här forumet behövas. Ta ett piller, så är alla problem borta.

Ha en bra söndag Curt. Hoppas din kamp går bra.

/Pi31415

Fast det lät verkligen härligt. Till råga på allt är du ju ett så'n begåvat, spännande och smart väsen, som verkar ha bra värderingar. Men allvar, du skulle inte gilla mig på riktigt tror jag. Jag äter exempelvis döda djur (levande med för den delen, tänker på ostron). Men inte nog med det eländet. Levande med päls tål jag tyvärr inte. Vi får väl ta råd av den visa Muränan. Jag har just gett henne fullt mandat som min agent i matchmakingfrågor ?.

Har under ett antal år levt själv och nu med facit i hand var det förmodligen ett ganska smart beslut. Har i och för sig inte tagit det aktivt, jag har bara inte haft någon önskan att ge mig in i någon relation. Fattar nu att det kanske var ganska bra. Tror det är svårt nog att hitta rätt, och om man som i mitt fall varit så upptagen med egna bekymmer och ältande så tror jag inte att jag hade varit någon bra partner. Är man tom själv kan man ju inte ge. Härom veckan läste jag något som jag tyckte var ganska vettigt. Att hitta en partner som man verkligen älskar, och samtidigt vara försiktig med att inte förväxla det med att personen ska kunna fylla en funktion som är kopplat till det egna egot. Kan vara nog så klurigt att faktiskt fundera kring när förälskelse slår till. Men en sak är säkert, den som gillar tvåsamhet mår inget vidare av att vara ensam.

Puss o kram till dig

//PP