Senaste kommentarerna i forumet

Tillbringade morgonen med att läsa din tråd. Wow! Såg att du skrivit flera inlägg på sista tiden utan respons. Jag har läst dem och tycker att det är mycket viktigt och tänkvärt, men den har det liksom inte blivit av att skriva.

Hoppas att det ordnar sig med jobbet för dig. Att du får som du vill ha det och behöver. Annars tror jag att det är bra och nyttigt med förändringar. Bra och nyttigt tror jag också att det är att reflektera här i forumet trots att det går bra. Reflektera kring hur det såg ut, valen och dess konsekvenser och det är verkligen inte roligt alla gånger, men när man som du och sambon din har lämnat så är det nog himla nyttigt.

Min sambo växte upp med en missbrukande pappa och bestämde sig för att hans (våra) barn aldrig skulle vara med om det han upplevt. Han har därför alltid varit mycket, mycket måttlig när barnen varit med (och även annars). Så även jag som istället smygdruckit när de sov. Funderar på hur det sett ut om jag valt att leva med någon annan. Om det varit ok att bli full... för i min värld så har det inte riktigt varit det. Så det har varit tvunget att det skulle ske i smyg. Hade jag sagt ifrån eller hade jag velat bli berusad? Det är frågor som nig aldrig får nåt svar. Känner att jag idag skulle välja barnen i första hand, men det valet är så mycket lättare när man har lite distans till alkoholen.

Och igen Miss Lyckad, tack för en fantastisk tråd där vi fått vara med från absoluta första början!

Kommer ihåg första fyllan, 12 år. Någon kompis som kommit över jättestark sjukhussprit. Jag drack några klunkar, blev jättefull. Raglade omkring. Spydde flera gånger. Efter det dröjde det ett tag, innan nästa fylla. Åren gick, jag jobbade på färjor. Drack inte speciellt ofta med tanke på tillgång. Hade mängder med alkohol i hytten. Fick familj. Fester ibland på helgerna... I 40-årsåldern började alkoholen betyda mer. Efter sista barnet så drack jag var och varannan helg. Jobbade även helg, dom helgerna var jag nykter. Köpte husvagn och hade den uppställd. Där och då eskalerade supandet, sakta men säkert. Där gick jag över gränsen att dricka 2 dagar i rad. Efter det blev det flera kvällar i rad. Fy vad mycket pengar och tid jag lagt på skiten. Åkt på "shoppingresor " till Danmark och Tyskland. Enbart för att köpa en massa alkohol. Förmodligen finns det överkonsumtion och missbruk hos de flesta som handlar så. Den som dricker måttligt borde nog kunna handla sin alkohol på bolaget. Jag handlade alkohol för flera tusen varje gång. Usch vad tragiskt. Kan tänka mig vad barnen tänkte när vi lastade in all alkohol i vårt hem... Pratade med ett vuxet syskonbarn vars mamma också är storkonsument. Han tyckte jag och sambon är väldigt starka som lyckats sluta helt. Känner att vi måste vara förebilder för våra men även närståendes barn. Vi har alla alkoholgener att tampas med. Det går att vända missbruket till ett sunt liv. Bra för vår yngre generationen att ha med sig i livet...

MM. Hur lång nykterhet har du?

Precis, och detta forum kan man använda som ett akut AA möte i mobilen.
Simply wonderful! Finns så mycket medmänsklighet härinne.

Så skriv så fort du känner att du inte orkar hantera din sits så hjälps vi åt!
Så gott vi kan.........

Ha en underbar MåndagMorgon!
:D

Grattis!
Låter toppen!

Snart 7. Nykter! Känner mig TOPPEN! Då jävla skönt att veta att jag kan ha kul på fester utan vin-fokus! K Ä M P A!

Det värmer att det finns så mycket medmänsklighet här.
Jag var på ett AA-möte i Ludvika och där var det en som sa att om alla hade gått på AA-möte så hade det inte funnits några krig.
Och jag är beredd på att skriva under på det.

Ja det är kanske det som hade behövts. Att någon rycker ifrån mig just nu.
Tack för all värmande omtanke. Det uppskattas.

Tuff situation Thomas67 men du fixar det! Fela och falla är mänskligt, att resa sig igen starkare än förut gudomligt! Hoppas du får en lugn natt!

Skriv ditt brev, absolut. Ett långt ärligt brev till dig själv. Visualisera det du vill ha.
Som du tänker - så blir det!
Jag ska följa din resa.

Hade jag vetat var du var, hade jag åkt och hämtat dig.
På riktigt!

Kram tillbaks och hoppas du får sova, vakna imorgon med lugna fina tankar!

I situationen är det så skönt att få höra det du skriver MM. För visst finns det sorg och ensamhet i mina tankar just nu.
Och känslorna varierar från timma till timma. Nej jag vet vad som krävs och vet vad jag får av nykterheten.
När jag nyktrade till 2007 så skrev jag ett brev till mig själv om hur jag ville att mitt liv skulle se ut om några år. 3.5 år efter att jag avslutade min behandling damp det ner ett brev i brevlådan och jag undrade vad detta var för något. Öppnade och läste med sån stor glädje att alla min önskemål var uppfyllda. Relation, hus, barn. Och dessa önskemål beror på min nykterhet och fokusering. Kanske dags att skriva ett brev till......
Kram
Thomas

På det sättet du skriver så känns det som att du är väldigt ödmjuk inför situationen.
Det är en mycket vacker egenskap.
Fortsätt så.

Du har alla redskapen, använd dessa på rätt sätt. Du på rätt väg.
Kör den vägen spikrakt så fixar du detta!

Du har 10 års nykterhet, det är inte illa!
Det är väldigt bra!

Visst är det så. Jag ser klart ett mönster i de återfallen som jag tagit den sista tiden. Precis de känslor som du beskriver. Ja det gäller att bearbeta sin nykterhet hela tiden. För mig är inte alkoholen ett alternativ längre. Det måste få ett slut för gott. Konsekvenserna ökar lavinartat nu när jag inte fungerar.
Ja det känns skönt att få dela med sig och få skriva av sig. Vet att det är oerhört viktigt för mig. Att hålla inne saker har jag gjort tillräckligt och det är det som gjort att jag tagit mina återfall. Det har tyvärr alltid varit fel tillfällen att diskutera. Nej nu är det dags att sova, nu är det morgon, nu skall vi göra det. Det har tärt väldigt mycket på mig att inte få göra mig hörd.

Att ha försökt så gott man kan och ändå bli "straffad", utestängd. Maktlösheten och upplevelsen av att vara oönskad, oälskad, missförstådd? De är sådant som triggat mina återfall. Och tron om att det "bara" är till skada för en själv. Spelar ju ingen roll om man skadar sig själv när känslan ändå är att man inte är värdefull för andra eller till och med sårar andra även om det inte varit ens mening...
Res dig och försök förstå vad som hände nu. Finns det ett mönster? Vilken känsla var det som triggade?
Jag har tvivlat själv de senaste dagarna, på om det är så farligt att vara periodsupare. Läste dina inlägg igen idag, och ser samma mönster. Lång tid i nykterhet, stress, känslomässig ensamhet, återfall som sedan leder till flera under en förhållandevis kort tid.
Du sökte behandlingshem, tog det på allvar, anade faran och vidtog åtgärder. Vad gjorde jag? Efter endast sex veckors nykterhet, med värsta återfallet sedan missbrukstiden i färskt minne börjar jag förminska allvaret och fundera på om det inte skulle kunna vara rätt ok med några sådana perioder om året ?
Tack för att du delar, du hjälper andra!
Kram

Visst är det så lizzbet. Jag lyfte frågan för 1½ år att jag ville skiljas och vi gick hos familjerådgivningen ett antal gånger. Min hustru tyckte att det blev bättre och enligt henne så var det verkligen så. I hennes självskattningar så blev det bättre och bättre medans mina självskattningar var jag kvar på samma nivå. Och det var då jag tog återfallen. Och som jag sa tidigare att det är nog det bästa att vi går skilda vägar. Att alkoholen var en utlösande faktor. Självklart är det det. Jag vill inte försköna något alls. Jag bara skriver av vad jag känner just nu.

Mår du bra nu Studenten?
?

...och påpeka att allt blir så extra stigmatiserat när A finns med i bilden. I ett "vanligt" förhållande tycks det mycket mer ok att ställa krav, vara egoistisk osv, nästan så det uppmuntras ibland. Kanske Thomas fru har tröttnat pga andra saker också... A kanske var "droppen"? Men då är hon extra elak som inte "ställer upp" för honom just nu? Har man fått nog så har man, så känner jag.

Ullabulla. Jag förstår dig i din situation som medberoende. Och har full respekt för att situationen är än värre för en medberoende. Att inte veta och att inte kunna hjälpa till. Maktlösheten är fruktansvärd. Jag visste att jag får all hjälp runtomkring mig och jag kan prata med en massa människor. Jag bad en terapeut ringa upp min hustru så att hon får prata av sig . Hon sitter inne med en massa olösta frågor och jag blev väldigt glad att hon ville ha den kontakten. Som jag beskrev tidigare så har mina återfall kommit när jag varit iväg på affärsresa. Resor utomlands eller när jag varit själv. I den tron att jag skadar ingen annan än mig själv. Men jag skadar alla runtomkring mig genom svek och bristande tillit. Jag har alltid redovisat för min hustru när jag tagit återfallen så situationen ser lite annorlunda ut. Hon har som sagt aldrig sett mig dricka. Och jag har aldrig druckit hemma. Så hon blev väldigt frågsam när terapeuten började fråga om olika mönster om mitt drickande. För hon visste inte vad hon skulle lägga märke till i mitt beteende. Såklart kommer inte ett återfall bara sådär utan det byggs upp av olika orsaker. Och i mitt fall har det varit stress under lång tid. Sovit dåligt och sedan bristande närhet från min hustru då hon själv har varit stressad under lång tid. Vi har dessutom ett företag ihop som har accelererat i rekordfart. Så våra förutsättningar har inte varit gynnsamma.

Tack snälla MM för dina värmande ord. Mitt återfall som jag tog för några veckor sen var för beslutet av att vi skulle skiljas. Såklart jättetråkigt och det känns som ett misslyckande. Men med dessa 2 veckor i lugn och ro med att sortera mina tankar och känslor så känner jag att det är rätt beslut att vi nu skall skiljas. Jag älskar min hustru för att vi fått en fantastisk son ihop. Men nu är det än en gång fokus på min nykterhet. Nu har jag människor runtomkring mig som hjälper och stöttar. Mina 2 veckor iväg har varit väldigt lärorika. Jag hade för avsikt att allt skall upp till ytan nu och inte dölja något. Det har varit väldigt jobbigt stundtals att möta sitt innersta men väldigt lärorikt också. Jag skall ta mig ur detta nu och avsluta mitt drickande för gott. Och jag ser fram emot att hitta lugnet igen.

Jag hade inte läst hela tråden.Fortsätt hålla fast vid nollan om du klarar det så har du i alla fall gjort vad du kan. Resten är ju upp till din fru.
Visst vore det bra om man kunde få den man älskar att se hela bilden,även den man själv lever i.
Men fast man lever i samma relation så finns ju ofta två helt olika sidor av saken.

Sitter själv nu som lämnad pga att mitt medberoende ställt till det på många plan och att jag inte velat fatta.
Men jobbar nu aktivt med mig själv.
Hoppas din resa fortsätter väl Thomas oavsett vad som händer mellan dig och din fru.

Jag tycker verkligen att du tar ansvar.
Och igen så ligger det i din hustrus intresse att se till att
du mår så bra som du bara kan just nu.
För barnen skull. Även om det är en kommande
skilsmässa så kommer du ju ända att vara ihop med
dina barn. Ni har ett liv ihop, då måste man hjälpas åt
så det blir så bra det bara kan bli. För alla parters skull.

Jag hade förstått om hon stängde dörren om du
var onykter men nu kom du ifrån ett behandlingshem.
Nykter, med vilja och med glädje....
Som jag kommer ihåg så åkte du iväg för att du hade
en otrolig ångest. Du mådde dåligt.

Vi är alla människor och att bli behandlad som ett djur när
man helhjärtat försöker är inte humant. Det är min åsikt.

Stå på dig Thomas67, jag tror på dig!!

<3

Jag har en rak nykterhet sen 2007 men har tagit några återfall de senaste året. När jag varit iväg på resa och när jag varit själv. Min hustru har aldrig sett mig dricka någon gång. Och jag valde själv att åka iväg på behandlingshem eftersom det har blivit 5 återfall de senaste året. Och vill verkligen stoppa i tid. De gånger som jag tagit mina återfall har varit 3-4 dagar. Vill inte försköna något alls. Det hade varit bättre utan några återfall såklart. Men av respekt till mig själv och till mina barn så åkte jag iväg i 2 veckor.

Jag kommer åka hem på tisdag. Det är det som är planerat. Så får jag se. En dag i taget är det som gäller.

Jag förstår fullt vad du skriver Ullabulla. Och det är jag som fattar besluten. Mitt återfall för ett par veckor sen tog jag efter att vi beslutat att skiljas.
Så det är vad som kommer ske.

Jag från andra sidan förstår ju också din fru.
Jag förstår att du Thomas var laddad,glad och full av hopp nu inför detta nya som kanske skulle grejja sig.
Din fru sätter fram kalla handen och det drabbar både dig och din dotter.

Visst kan det tyckas hårt.
Men i min värld så åker man inte på behandlingshem om man inte har druckit sig till ett rätt stort problem.
Din fru har säkert också hunnit tänka under tiden du varit borta.
Kanske hon inte på långa vägar tänkt klart.

Visst har ni ett gemensamt hem och gemensamma barn.
Men samtidigt så är kanske förtroendet för dig inte så högt just nu trots dina goda ambitioner.

Så jag vill bara säga att jag förstår din frus val även om konsekvenserna blev ödesdigra.
Sen var det väl kanske inte hon som var där och hällde upp åt dig.

Vill man som den drickande övertyga sin käresta om att man ändrat inställning och verkligen vill förändra sitt liv så finns det bara en sak som gäller.
Avstå alkohol och söka hjälp.

Inga andra åtgärder behövs om man som partner fortfarande vill leva med den som dricker.
Då är man oftast beredd på att själv också lägga ned mycket jobb på att få till relationen.
Jag önskar dig lycka till och att du och din fru når varann igen efter detta återfall.