Senaste kommentarerna i forumet

Varför går du inte till läkaren och får medicin emot din ångest? Varför plåga sig själv?
Varför självmedicinera med alkohol?
Själv insåg jag att livet är inte till för att plåga sig själv!
Går och regelbundet till en AA grupp. //

Tack Skytt och PP för uppmuntrande stöd.

I dag är det en vacker och härlig sommardag. En promenad i solen gjorde att ångesten lättade lite, och man känner att man vill ha tillbaka ett liv med ro och harmoni, utan alkohol. Det borde gå om man kämpar, och tar en dag i taget.

Sommarhälsning till alla som läser det här.

/Pi31415

När jag satt och iakttog folket igår så kommer det in en motorsnipa med ett gäng medelålders män ombord. Samtliga var kräftröda i skinnet efter en solig dag på sjön. Inte så konstigt när vinterhuden exponeras undrar en heldag i badbrallor. Överförfriskade är bara förnamnet. Sång skrål, och för den nyktre helt omotiverade högljudda skrik för att få uppmärksamhet från övriga ombord. Alla ansåg för tillfället förmodligen att de var de ballaste på jorden. De var nu påväg att ge sig ut, vidare i kvällslivet och skulle vidare på någon pub eller bar. Så på med kläder och iland. Nu bar det sig inte bättre att när en av killarna som skulle gå iland, stod på det smala däcket i höjd med överbyggnaden, så klev näste gubbe upp efter honom. En stadig ölmage på säkert 120 kilo. Av krängningen som plötsligt uppstod dratta killen framför i sjön. Ni kan tänka er synen? Svårt att inte brista ut i skratt. Men saken är den att killen var en hårsmån från att slå huvudet i båten som låg intill....
I vilket fall kom killen upp till ytan och han var oerhört upprörd. Hur i helsike skulle han nu kunna gå ut med de andra när han var genomblöt?!
Resultatet kunde ju blivit ett helt annat och mycket värre. Nu blev det istället en rolig grej och kanske något att sitta och garva åt nästa gång han super med polarna? Resultatet blev i alla fall att han fick sätta sig i en taxi för att åka hem och byta om, och nästa vecka förmodligen en ny mobil.

Det är skönt att tänka på allt knas jag slipper när jag väljer att hålla mig ifrån alkoholen. Är det det här som gör att den som inte dricker ibland anses vara en tråkmåns?

En fin dag i solen!

//PP

Idag AA-kvinnomöte. Jag öppnar. Att gå på AA, håller mig nykter en dag i taget. Och är jag nykter, så kan jag göra allt, som jag vill göra. Härligt.

Helt klart, där jag sitter vid vattnet har nu det skrålande fyllet i shorts och kortärmat intagit strandpromenaden. Folk som är berusade beter sig ju som de inte vore kloka. Gökbo på flaska?! Dricker en alkoholfri veteöl och käkar lite chilinötter. Om 10 timmar kan jag ta en morgon promenad om jag vill. Jag kan även ligga kvar och dra mig. Oavsett är jag en vinnare då. Det är viktigt att focusera på det positiva...

//PP

Känner igen det där du beskriver att det blir svårare efter återfall. Mitt första riktiga försök att bli nykter gjorde jag hösten 2010. Det var svårt i början men ganska snart kom tankarna på att det egentligen varit hyfsat och att ingenting kunde bevisa för mig att det inte skulle kunna fungerat att socialdricka. TROTS att jag läst mycket här på Forumet. Någon månad kanske det fungerade (med en väldans massa regler och självdiciplin, sen var jag tillbaka i det som varit innan.,Det tog mig tre år att komma tillbaka till punkten för ett nytt försök. Så onödigt, så,otroligt onödigt. Känner även igen att det nu går ganska enkelt och att det är väldigt lite tankar på att jag verkligen skulle vilja dricka. Men allt som oftast uppstår situationer då jag får vara på min vakt.

Hoppas att dagarna framöver är drägliga för dig. Du grejar det säkert den här gången med. Tereligion nykter lördagskväll!

//PP

Tack för att du delar viktig kunskap!

Jag hade en person som var mig mycket kär, som idag inte finns ibland oss. Han firade din AA-födelsedag stort varje år. Blev över 40 stycken!

Varje födelsedag bjöd han in vänner och hade världens baluns, självklart utan alkohol. Jag frågade inte tillräckligt om hans liv och val medan jag hade tid. Jag förundras dock alltid över "vad är så märkvärdigt med nykterhet att det måste firas så".

Idag med de erfarenheter jag har och det jag läst här och på andra ställen förstår jag varför varje år (och dag) behövde firas stort. Mot slutet av hans långa liv, var hans hem fyllt av AA-vänner som stöttade in i det sista. Möten hölls i hans vardagsrum och på slutet i hans sovrum Han gick på möten en till två gånger i veckan i alla år. I början oftare.

Hans motto var "I could have missed it all!"

Önskar dig all styrka för att finna ditt välmående igen.

Jag tänker tillbaka på när jag varit utan alkohol i 1,5-2 år, under mitt 16 års långa uppehåll. Då fick jag uppleva en rofull trygghet gentemot alkohol. Oavsett situation, humör, trötthet eller miljö, så kände jag aldrig några behov av att börja dricka igen. Och kände jag någon gång ett litet sug, så såg jag till att aldrig ”sträcka ut handen efter det första glaset”. Det var underbart. Och detta ”tillstånd” varade år efter år.
Jag känner intensivt att jag väldigt gärna skulle vilja få uppleva detta igen.

Men varför i all världen började jag dricka efter 16 års uppehåll?
Ja, jag drabbades inte helt plötsligt av ett våldsamt sug efter alkohol och sprang till bolaget 10 minuter före stängning och köpte en flaska och drog i mig!
Nej, istället funderade och tänkte jag länge och väl över om jag eventuellt skulle kunna (våga) prova att dricka. Jag vägde för- och nackdelar samt risker mycket noga. Jag hade ju en gång tidigare haft ett längre uppehåll, provat att börja lite försiktigt, men det hade gått åt fanders efter 1-1½ års måttligt drickande. Så, skulle inte den erfarenheten kunna avskräcka mig från att prova samma sak igen?
Jo, fast jag ansåg att jag hade bättre förutsättningar att avbryta alkoholanvändningen om det inte fungerade. Jag ansåg mig vara mentalt bättre rustad, ha betydligt mer erfarenheter, vara mer ”utvilad” från alkoholen (16 år är så otroligt mycket mer än 3 år). Att jag ansåg mig mentalt bättre rustad beror på att det hade krävts en betydligt större mental vilja att kunna släppa alkoholen den andra gången än den första. Självklart eftersom jag var mer skadad av alkoholen, och ”hjärnan var mer kidnappad”. Så, jag borde kunna uppbringa en tillräckligt stor mental vilja en gång till om jag misslyckades.

Där är jag nu! Jag ska kämpa för att det blir TREDJE GÅNGEN GILLT!

Med mina erfarenheter är jag 99% säker på att en människa som en gång varit alkoholberoende och lyckats sluta använda denna hemska drog, aldrig kan börja igen och tro att det går att måttlighetsdricka. Det kommer bara att fungera ett tag i början, men förr eller senare vinner alkoholen över viljan och förnuftet. Och då blir den nedåtgående spiralen brantare, man faller djupare. Gyttjan och dyn som man fastnar i kommer att vara segare att komma loss från. Om man kommer loss.

/Pi31415

Precis pelle så var det för mig, det där glidande över, jag kan inte säga när, för det gick obemärkt förbi mig oxså som du skriver. Ganska otäckt egentligen. Ja, nu har jag vaknat till en ny nykter dag och det är lördag. Lugnet finns inom mig återigen, kan vara förrädiskt men denna gången ska det bara gå. Förresten jag hoppas du mår lite bättre nu och att du kan se ljuset, jag ser det tydligt nu. Har du varit ute med båten någonting ännu. Idag ska jag göra hemmagjorda hamburgare så jag måste åka och köpa fin nötfärs. Aptiten har kommit tillbaka och jag har redan gått upp 3 kilo mycket bra. Jag önskar dig en fin lördag. Kramar Konstnären

Det slår mig hur hur många likheter det finns i alkohol problematik, men samtidigt hur oerhört olika dryckesmönster ter sig. Det sätt PI beskriver var under mina egna år i missbruk bilden av vad en äkta alkoholist var. Att inte kunna styra sitt agerande och totalt tappa kontrollen. Okontrollerat drickande, parkbänksalkisar och totala dropouts. Jag levde som några av er vet, i en högmodsliknande känsla av att mitt eget tilltagande missbruk var något helt annat. Jag var i och för sig en storkonsument av alkohol, men det konstiga var att jag på något märkligt sätt nästan var stolt över det. Jag "levde livet fullt ut". En livs njutare som såg dagligt alkohol intag som en normal del av livet. Mängden ökade i samband med en kris och sedan rullade det på. Aldrig att jag drack på dagarna, aldrig återställare på morgonen. Mycket exklusiva drycker och gärna i samband med god och vällagad mat. Det här känner jag igen nu från så många andra som målar upp en självbild av att inte ha alkoholproblem för att just slippa insikten och självkritiken. Att glida över från att ha en kontinental dryckesstil med en eller två eller tre glas om dagen till att det blir betydligt mer är något som går ganska obemärkt förbi. För mig blev jag först på det klara med vad som hade hänt när jag började svepa en öl eller ett glas vin så fort jag kom innanför dörren. Jag hade naturligtvis fått signaler från omgivningen innan, men bara avfärdat det som nonsens.
Det fina med att drabbas av kriser, beroende och sjukdom är kanske just att de ger möjlighet till att växa som människa. Att inte se på omvärlden och andras problem på ett nedlåtande sätt. Jag hoppas i alla fall att det är så, och skulle vara tacksam om det är det som blir resultatet av de erfarenheter jag samlat och resan som fortsätter.

Det kluriga med alkoholens alla negativa sidor är att den har något som är så starkt positivt i sig. Men så är det väl med alla droger. Jag vet inte hur vi löser det långsiktigt, men idag tänker jag ungefär som så att jag har fått mer av det än vad som tillstår någon under en livstid. Jag vet vart det skulle föra mig, och dit vill jag till varje pris inte tillbaka. Jag vill inte älta, men heller inte att det får falla i glömska. Det är en mycket svår uppgift som jag nog kommer att dras med framöver.

På djupet tror jag att bara de som upplevt detta kan förstå vad det egentligen handlar om. Hur kan man göra något sådant mot sig själv? Ja, mysko är det, men det är ju en sjukdom. Då är det ju verkligen inte så konstigt att det är ett mysterium för de som lever nära någon som agerar på det viset.

För min egen del hjälper det att ta andra som referens till min egen situation. Det fungerar bra både med negativa och positiva referenser. Både de som håller sig nyktra och de som fallit. Positiva förebilder och avskräckande exempel. En av dessa som jag ibland nämt är Per Holknekt. En person som jag känner igen mig i, på både gott och ont. En helt underbar person på vissa sätt, som samtidigt ibland betett sig som en idiot.

//PP

Tack för att du hälsade mig välkommen PP.
Nu är jag inne på 4:e dagen utan A. Abstinensen med skakningar och kramper är över. Ångesten kvar, samt ett stresstillstånd som gör sömnen nästan omöjlig.
En hemsida som förklarar hur hjärnans funktioner förvrängs vid alkoholberoende:
https://www.drink-less.com/se/vill-du-hjalpa-nagon/alkoholberoende-vad-…

Nu har jag också lärt mig hur man kommenterar på forumet.
Men vad innebär knappen "Besvara" i varje kommentarsruta?

/Pi31415

Det är lite svårt att förstå hur/var man ska klicka/skriva för att använda forumet. Därför skrev jag till hemsidans support och ställde några frågor om detta. Men tydligen är det ingen bemanning på support, för det kommer inget svar. Så man får väl mixtra och testa själv.

/Pi31415

Jag är kvar och är alldeles nykter! Skönt! Med gubben går det bra, har pratat en hel del. Han har så vitt jag vet inte druckit något. Jag är iallafall 100 på att han inte druckit när jag varit hemma. Ibland sover jag borta, pga jobbet. Hur det varit då vet jag inte och jag försöker koppla bort det, kan ändå inte göra något åt det just då. Jag har is i magen.
Försöker att inte oroa mig, är så sjukt orolig jämt. Har väl nåt slags sjukligt kontrollbehov också. Inte för att kontrollera andra tror jag, utan för att kontrollera mig själv. Så fruktansvärt rädd att hamna i situationer som gör mig svag och sårbar. Ibland vet jag inte vad som är sant eller osant, ser faror och risker runt varje hörn. Tankar som snurrar... Dricker han nu? Är han ensam? Är han otrogen? Tänk om han har nån mörk hemlighet? Tänk om han är nån slags sexbrottsling? Pedofil? Tänk om han är kvinnomisshandlare? Kan få ihop de sjukaste misstankarna, trots att jag inte har någon anledning alls. Och nej, det här är inte magkänsla, jag är sjukligt orolig och misstänksam. Snudd på paranoid. Fan! Det låter nog löjligt men det är så extremt otroligt jobbigt för jag vet att jag har fel men kan inte hindra tankarna att spinna loss. Dessa tankar finns om andra människor också, inte bara gubben. Men värst med gubben, det är väl för att det är han som står mig närmast, som jag är räddast att bli sviken av.
Har insett hur svårt jag har att lita på folk, gäller verkligen alla människor. Jag har taggarna utåt konstant, utan att visa det får någon. Håller på att trassla in mig totalt i oro och ångest. Väldigt snurrigt, knappt jag begriper själv... Fast egentligen mår jag bra just nu, dom stunderna jag kan lägga ångesten och oron åt sidan för en stund. Funderar seriöst på att kontakta psyk om det där för det är jävligt jävligt jobbigt. Har även så mycket gamla otäcka erfarenheter, antar att det bottnar i det. Och egentligen har jag väl haft denna ångest hela mitt liv i princip, antar att jag dövat och självmedicinerat. Usch, nu blev det jobbigt.
Men som sagt, jag är samtidigt glad och mår bra, väldigt dubbelt. Hästarna har jag ju alltid, mina fina hästar ? Tagit upp det där med att fiska, fiskade mycket förr, tycker det är skoj. Köpt mig det där tältet jag drömt om länge så nu planerar vi (hm, läs jag... ?) semester.
Jodå, livet känns gott, iallafall stundtals och jag är inte törstig.
Nu ska jag ta mig en glass i solen ? Och kaffe och en cigg. Nån last får jag acceptera att jag har.
Kram

Bra fråga det där om varför man (kvinna!) måste dricka.
Jag älskar alkohol! Jag älskar hur det smakar, jag älskar alla sätt att blanda olika drinkar, jag älskar att bli berusad.. Jag tycker det är underbart med öl, vin, gin, vodka. Älskar det.
Men jag är rädd för konsekvenserna och det är ju därför jag låter bli nu.
Har fortfarande inte druckit nåt. Och var utomlands med vänner i helgen, det gick jättebra. Alkoholfri öl är toppen.
Festival åker jag på för att lyssna på musik, hänga med vänner, släppa vardagens alla måsten. Och, iaf tidigare, för att dricka. Eftersom jag mår bra, just då, när jag gör det.
Jag kommer antagligen aldrig att klara att dricka bara lite. Men jag önskar att jag kunde. För det är så himla gott.

Låter som en bra plan. Då kommer du komma tillbaka till jobbet pigg & fräch ?

Jo jag vet Muränan. Kanske ägnar mig åt samtal med mig själv....
Gökboet 2.0 liksom

//PP

MEN PELLE!?!?! Mitt inlägg formligen DRYPER av ironi!!!!! Jag skrev detta om fördomar just baserat på vad du uttryckt!!! Hallå eller?!

Konstnären : Jag känner inte Jidhe och kan alltså inte veta om jag är lik honom. Har faktisk ingen aning, men den "roll" han spelade som ex. Programledare i Idol känner jag igen mig i. Jag har inga negativa tankar om honom, så att du associerar mig med honom gör inget ?

Skojade som du förstår Muränan. Det enda du har gemensamt med en sköldpadda skulle vara att det är ett vattenlevande djur. Förutsatt att det är en vattensköldpadda, och förutsatt att du är en riktig Muränan förstås...

Att jag skulle vara en person som förutsättningslöst och utan fördomar omfamnar tanken på samtal? Nu tror jag faktiskt jag smäller av!
Jag är/har nog varit den mest fördomsfulla du kan tänka dig. Min syn på alkoholproblem, depression, svaghet etc. Men var det ett vinnande koncept? Nej, skulle inte vilja påstå det! Så det handlar mer om att "change a NOT winning concept". Det är den trista sanningen, så att jag skulle vara en man utan fördomar.... ja, kanske jag är på väg åt det hållet. Vem vet, det kanske går att lära gamla hundar att sitta ändå?

Ska jag vara ärlig så tror jag inte direkt på samtal. Ungefär som du beskriver det. 200 timmar för att komma fram till..... vadå?

Nu en kort runda i den fantastiska naturen, sen tvinga mig till att starta jobbdatorn...

//PP

Önskar dig världens finaste dag Konstnären. Klart att det är tufft att komma igen. Ett fall sliter ju hårt på både kropp och själ. Men är det något som jag verkligen vet att du har vännen, så är det jävlaranamma! Städa ut ångesten och resterna av alkoholdjävulen ur ditt hem. Släng/ge bort alla vinglas - bara en sådan sak! Baka bakelser i kvadrat och njut av livet. Stärk dig med allt stöd du kan få - både från vården och forumet. Du är här, du är nykter och du lever - det är allt som räknas just nu! Sträck på dig!

Skickar kärlek och styrka till dig <3<3<3

PP: Så länge det inte är nyklippta klor i lasagnen så är jag nöjd... örkeliörk! Sköldpadda - hmpf!? Vad tror du om mig egentligen??

Självklart har jag en klar bild. Den är dock ganska långt från Konstnärens! Långt! ;-)

Sköldpadda??? Vad är nu detta? Är det kanske vad jag behöver eller? Sitta och stirra på en lugn, sävlig krabat som tar sig sakta fram genom livet. Gah! Skulle inte tro det. Behöver något med mera klös i! ;-)

Hmmm... vi kanske skulle döpa om forumet. Ett forum som löser alla livets problem. Vi börjar med alkohol, sedan går vi på de tyngre grejorna som socker och snus. Därefter kör vi helt enkelt en match-making av dem som fortfarande hänger kvar inkluderat deras respektive gökbon. Kan ju inte bli annat än en given succé! :-D

Kära PP. Det är ju väldigt bra att du så öppet och förutsättningslöst omfamnar möjligheten till samtal. Härligt med män utan fördomar. Tänker på någon filmreplik ur någon film jag har glömt: It took me 200 hours of therapy to be able to say that I'm angry with my mother. I AM ANGRY WITH MY MOTHER. I think... or not... I don't know...

Ha en härlig dag hörru! P&K

Knapra på du snart kommer vändningen. Jag anmäler mig härmed frivilligt och med glädje till er kära vänner. Nykter och glad, jag ska till optikern idag för jag slarvade bort mina glas i fyllan i villan, han är så snäll den där jävulen. Stabilitet börjar infinna sig i livet igen och det är skönt. Förresten har jag en singelsyster nykter alkoholist betydligt yngre än mig kan det vara något, kurvig blondin. HaHa. Ja, det kanske blir en sköldpadda för muris, hoppas inte det dom är så tråkiga. Nu är klockan halv 7 och jag ska ut och andas ljuvlig morgonluft. Jag har en bild av dig som är Peter jidö på TV4, vet inte varför. Har jag fel.
Jättefin dag till dig och släpp inte taget om mig
Kram Konstnären

För att ni finns. PP Poppe Jas och ni andra. Alla på forumet medverkar ju till varandras friskare liv. Poppe häng kvar och läs, du behöver inte skriva om det inte känns bra. Jag läste i flera år innan jag skrev, men det är ju olika hur man vill göra. Jag har pratat med några vänner om eventuell camping i sommar. Även sagt att om dom vill åka med oss blir det a-fritt. Jag vet inte hur stark jag är när flaskor kommer fram. Min sambo verkar också tycka det är riskabelt att ev ta med vänner som dricker när vi är med. Vi vill inte falla i sommar någon av oss. Tidigare har alkoholen varit en stor del av semestern. I år ska sommaren bli "den bästa i mitt liv" Jag ska verkligen njuta av alla blommor som doftar, av att vara tillsammans med min familj och av min ledighet. Kram och sov gott, det ska jag göra <3

Och varmt välkommen hit Pi! Känner som du förstår inte att jag har några råd till dig direkt. Din historia är säkert inte så ovanlig, men här inne har jag nog bara mött någon tidigare som tagit återfall efter så lång tid. Du är så välkommen och jag hoppas Forumet kan vara till hjälp för dig. Personligen tycker jag det ska bli väldigt spännande eftersom jag själv nu har ett par års nykterhet i bagaget. Ser fram mot det du kan berätta om vad som sker allt eftersom vi håller oss från drickat. Förmodar att du har någon form av stöd nu i början? All kraft för det första tiden!

//PP

Nyklippta klor och Lasagne i magen. Låter som du är på rätt spår! Allt väl eller krisar det nu? Minns ju så väl att jag inte var så katig den första tiden. Såg du att Muränan ska skaffa husdjur? Bergis en sköldpadda! Kommer bli ett fasligt liv där i akvariet ?

Kämpa på vännen, vi släpper dig inte ur sikte på ett tag nu

//PP

Det verkar som du redan har bildat dig en exakt bild av Pellepennan ?
Åtminstone så precis så du kan fundera i match-making banor.
Du får göra din bedömning när du tror att jag är beredd att flyga ur Gökboet, haha

Tackar som frågar. Jag knaprar på och ännu håller sig biverkningar på mattan. Trycker inte i mig en massa. Ja, jag ska ju träffa någon att prata med. Problemet är bara att jag inte har supertilltro till samtal. Tar säkert en förbaskad tid, sen ska det väl rotas och bökas till den milda grad att jag blir ännu mer knäpp?!

Men jag får försöka vara öppen. Är beredd på att göra vad som krävs. Oavsett om det är psykolog, andlighet eller vad vet jag.

Men en singelväninna som är perfekt på alla sätt låter betydligt mera latjo...

Stor kram, ha en fin kväll!

//PP