Senaste kommentarerna i forumet

Exakt! Det där är ju inte att stötta dig, vilket hon borde göra nu när du försöker komma på fötter.
För din och barnen skull.

Hur ska du göra nu?
När tänkte hon "släppa" in dig i ditt eget hem?

Det är DITT hem och det är DINA barn.
Glöm inte det.

Hon var rädd för att det skulle bli för mycket självömkan från mig och att jag skulle bli ledsen. Och jag förklarade för henne att jag tar hand om barnen så kan hon ta det lugnt och koppla av. Jag sa att jag kan inte garantera att jag inte blir ledsen över vad som skett och det får hon ta. Men tydligen så var det inget bra svar.

Ja jag tycker det också. Det är mina handlingar och det är mina beslut såklart. Men det tog knäcken på mig att min dotter for illa av detta. Visst bor jag där och äger huset. Och dagen innan visste hon att jag var på väg hem och då var det ok. Men sedan ändrade hon sig. Och det är klart att ett sånt beslut för en nynykter blir inte bra. Speciellt när jag var på väg.

Förlåt men det låter väldigt omänskligt av din fru.
Hur kan man göra så?
Du bor väl också där, hon kan ju inte bara stänga dörren i ditt ansikte?

Vad arg jag blir.

Ett glas är ett för mycket och tusen glas är inte tillräckligt.

Hejsan InteMera! Tack för dina tankar och medmänsklighet.
2 veckor på behandlingshem var fantastiskt. Jag försökte lägga alla problem åt sidan och fokusera på mig själv. Kände mig starkare och starkare. Och när jag skulle åka hem i fredags så var det lycka att få träffa barnen. Jag hade pratat med mina nyblivna vänner där jag var och alla visste hur mycket jag längtade hem till barnen. När jag väl satt på tåget hem så berättade min hustru att hon kände sig inte redo för att jag kom hem. Hon och barnen behövde några dagar till. Lite problematiskt när jag väl var på väg hem. Och min dotter som längtat så efter att få träffas igen sa nu att det är kanske bäst att jag inte kommer hem. Jag förstår min hustrus beslut men när jag sen fick reda på att min lilla dotter brutit ihop i skolan för att jag inte skulle komma hem tog så fruktansvärt hårt på mig. Jag var helt plötsligt hemlös. Så jag stannade på vägen och tog in på hotell några dagar och så började jag att dricka igen. Så fruktansvärt meningslöst. BP tog kontroll över mig igen. Så här sitter jag och dricker igen och mår inte så bra. Kommer åka hem på tisdag och ser egentligen ingen plan hur jag skall kunna sluta dricka själv just nu. Det har inte gått så långt ännu. Har druckit sen fredags kväll. Vet att jag måste sluta omgående. Men så kommer rädslan av alla biverkningar. Inte bra att sitta själv just nu. Har kontakt med min mentor och mina nyblivna vänner från rehab. Nertrappningen av drickandet har börjat iaf. Som det kan bli. Är ledsen för detta men jag har lärt mig att inte slå för mycket på mig själv. Så det är lite annorlunda i tankesättet än förra återfallet för några veckor sen. Förskönar inget just nu.

Hyr mycket tog du per dag? Behöver få ner mina värden och vill prova.

Det är en bra idé! Det är det jag brukar göra..fast förr har det såklart inte varit helt nyktert så då har jag ju inte bearbetat något på riktigt ändå..:/

Jag håller helt med om det du säger.. Jag översvämmas av känslor och insikter mer och mer i takt med att jag är nykter längre.. Jag blir lite överrumplad.. Liksom haha..jag tycker alltså OM dig..Fan..? Jag är urusel på att stänga av när jag har känslor för någon..jag kan liksom inte INTE ha känslor, men i det här fallet kommer de inte leda till något så jag måste försöka lära mig nu att låta bli att släppa fram dem..annars kommer saker sluta i kaos och det orkar jag inte just nu..

Läste det du skrev om att du hade kommit på att du nog hade känslor för någon... undrar hur mycket vi egentligen dövar när vi dricker. Och att sorgen kanske egentligen inte är en sorg över att inte kunna dricka a utan de känslor som faktiskt finns inom oss och som nu får utlopp. Vi måste kanske helt enkelt ge utlopp för de känslorna. Titta på en riktig snyftarfilm, läs en bok om elände och frossa lite i sorg ikväll kanske?

Vad roligt att höra av dig! Och tack för påminnelsen om övermod..det är en stor fiende för mig!

Idag vaknade jag glad men nu under dagen har en ledsenhet sköljt över mig.. Jag vet inte riktigt vad den beror på, jag är bara ledsen.. Jag tror jag sörjer alkoholen idag. Sörjer det faktum att jag faktiskt inte kan längre, inte ens lite.. Jag känner mig stressad idag, rastlös..vet inte riktigt vad jag ska hitta på.. Det är första nyktra lördagen utan barn på länge..

Sen en svag känsla av att jag kanske har lite mer känslor än jag förstått för en person jag inte riktigt vill ha känslor för..

Lite smårörigt emotionellt idag m.a.o..

Kram!

Jag har inte heller berättat för någon förutom min fru om mina problem. Jag brukar ofta använda bilen som orsak varför jag inte dricker. Har dessutom tonårsbarn så jag kan alltid säga att jag ska köra och hämta dem senare på kvällen.

Hej Pärlan.
Vad stark du är och vilken målmedvetenhet du har. Har följt dig sedan ditt första inlägg. Lidit med dig och glädjs med dig i din nykterhet.
Känner mångalikheter. Nu har jag varit nykter i över en månad och vågar se ljust på framtiden. Så länge man inte drabbas av övermod utan påminner sig om att a inte är något för oss. Varför sörja, det finns så mycket annat som är underbart i livet ,, att avstå a är igentligen ingen större förlust, utan en stor vinst, tänk så många fördelar:))
Lycka till Pärlan, du fixar, vi fixar detta.
Stor kram

Hoppas det fortsatt gå framåt för dig Thomas67! Kämpa på, vi här på forumet stöttar dig! Vill önska dig en trevlig helg!

Det har gått en bra tid sedan du började här och du läser regelbundet. Du mår nu bra av att inte gräva i tankarna om alkohol som du skriver och vill dela med dig av att det går bra och ett hopp om att det är fler som känner som du. tack va fint! Det är garanterat många som känner och tänker som du. Det blir nog lätt så att det skrivs mer när man har det lite jobbigare, sånt här kan ju också vara hjälpsamt för många att läsa!

Fortsätt gärna berätta hur det går och hur det känns för dig!

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Det har gått en månad och tio dagar sedan jag registrerade mig här. Läser här fortfarande ett par gånger i veckan men vet inte vad jag ska skriva. Känner just nu inte för att gräva så mkt i tankarna kring alkohol utan vill mest vila i att jag har slutat. Får korta och få stunder av sug men de går snabbt över. För nu har jag verkligen börjat känna av effekterna av att vara alkoholfri. Jag känner mig lugnare och mindre stressad och orolig helt allmänt. Inte ens nu fast det är fredag är jag sugen på någon alkohol.

Hade jag druckit nu och fredagsstädat hade jag snart mått lite illa och börjat få skuldkänslor. Hade jag väntat till ikväll med att dricka något så hade sömnen varit förstörd till natten. Just nu är det bara sådana bilder och känslor som dyker upp när jag tänker på någon alkohol.

Det är så skönt att vara utan.

Hoppas fler upplever att det är enkelt just nu och inte bara en kamp. Alla är värda att må bra.

Tack för peppen!

Därför jag också tänker att jag gör bäst i att INTE börja grubbla över det här just nu.. Som du säger, vem vet hur allt blir nu när jag kommer börja ha massa energi igen ?

Idag var första gången jag träffade min närmsta chef sen allt hände..Jag var ju borta förra veckan och hon har varit sjuk den här.. Det var underbart! Hon är så fantastisk, stöttande, öppen och jag känner mig väldigt trygg med att vara öppen mot henne också..:) Nu har jag också pratat med lite kollegor..man har kommit in på ämnet av nån naturlig anledning och då har det känts naturligt att berätta..väldigt skönt också! :)

Men nu när du är nykter kanske du kommer börja visa framfötterna som bara den!

en dag i taget med hjälp av AA och min högre kraft. Har ett bra liv. God kontakt med min familj, tack vare min nykterhet. Ja, det är skönt att leva.

Och energin har kommit tillbaka och håller i sig hela dagen! Både idag och igår har jag haft en massa energi kvar när jag har kommit hem från jobbet! Tidigare har jag varit som en zombi hela dagarna.

Underbar känsla? Ta hand om er?

Tack för tipset! Must lät jättegott? Glass är en last för mig? men jag försöker samtidigt hålla igen på kalorierna så jag får ta till det när det kniper på riktigt?

Jag är 67 dagar in och känner mig otroligt stark. Just nu älskar jag att vara nykter. Jag älskar energin jag får av det och att jag tycker om mig själv och mina val. Jag är så glad att jag har landat i detta. Jag hoppas att det fortsätter så här. Om inte är det hit jag ska se tillbaka när det är svårt.

Jag brukar bellöna mig själv med en glass sent på kvällen. För mig blir det ha något att se framemot, en belöning.
Ett annat tips är att köpa hem must. Jag föredrar kullamust hallon-äpple men det finns andra smaker Sen häller jag den i ett whiskeyglas och fyller på med mycket is. Hur gott som helst!

To be honest tror jag inte att jag får den..för mycket frånvaro och sjukskrivningar under hösten tror jag ställer till det.. Börjar känna allt mer att jag är en av de där som glömts bort alt. inte är önskvärd..mängder av personer som börjat efter mig som avancerat vidate och blivit anställda direkt av företaget medan jag fortfarande är anställd av bemanningsföretaget.. Vet inte hur länge jag ska kämpa på innan jag måste leta mig vidare.. Vill inte deppa ihop men det finns ett gäng som är otroligt duktiga men som också glömts bort på samma sätt, som jobbat där i uppemot 5 år utan att bli anställda direkt av företaget.. Jag ville inte bli en av dem men tror att många redan satt en stämpel på mig..:/

Nåja. En dag i taget på det planet också.. Fel tidpunkt totalt att börja deppa över det. Bäst att bara fokusera på mig nu och låta jobbet vara som det är.. Finns en plan för mig också vill jag tro..

Kram på er alla!

Tack så mycket? Ja det går faktiskt jättebra. För 2 år sen var jag nykter i 8 månader så jag ropar tyvärr inte hej än?

Grattis till (mer än) två veckor nykter! Det låter som att du landar i det nyktra livet på ett fint sätt :)