Senaste kommentarerna i forumet

Hahaha! ? Förstår att det känns som snökaos ;) Önskar jag kunde visa en bild.. Vi har väl ca 40cm snö just nu..I morse var det -17 när jag skulle gå till jobbet så jag blev lat och tig buss..? Tar 15 minuter att gå till jobbet men det var det värt idag..?

Förstår allt eller inget-sättet..är lite likadan i vissa fall jag med..Då får du helt enkelt balansera upp med mycket av allt ett tag ;) Appropå granatäpple har jag ätit det en enda gång.. för typ 10 år sedan.. Förstod inte hur jag skulle få loss nåt och orkade aldrig försöka igen ?

Jag är väldigt bra på att förklara ? Håller mig nu bildligt talat om munnen ibland för att det inte ska hoppa grodor ur den. När jag gör det kan hon dra lite på munnen - om humöret är gott. Jobbar på....

Bra tips! Jag äter ff granatäpple på kvällen då det håller mig sysselsatt ett tag. Men säsongen är över så de kan bli svåra att få tag i nu.

Jag har så svårt att unna mig lite godis eller nått annat gott. Allt är svart eller vitt i mitt liv. Tränar jag så tränar jag jättemycket. Tranar jag inte så rör jag på mig så lite som möjligt. Ska jag gå ner i vikt så äter jag jättelite och annars äter jag för mycket. Likadant är det med alkohol.
Allt eller inget genom heeeela livet. Jag har adhd vilket gör att jag är väldigt impulsiv och även att det inte finns något som heter mellanting för mig?

Åh vad sugen jag blev på bubbelvatten nu. Patronen är dock tom (varför glömmer man alltid att fylla på den?) och jag har absolut ingen lust att gå ut! Såg att du bor i uppåt i Sverige.
Här i Mellansverige har vi sk snökaos vilket innebär att vi fått 10 cm snö?

Åh! Lät ju hur gott som helst!! ? Jag brukar inte dricka så mkt läsk i vanliga fall men nu har jag hemma så att jag kan ta ngt litet glas och få lite snabbsocker om jag är sugen..alt apelsinjuice.. Och så småäter jag riskakor, eller knäckebröd med avokado salt och peppar. ? Kvällstid dricker jag bubbelvatten när jag ser på tv..:)

Tack för tipset? Lyckades avstyra suget med raw-chokladbollar rullade i lakritspulver som jag har sparat i frysen?

Känner igen! Jag försöker äta superregelbundet..eller rättare sagt..småäta :p Försöka undvika hungerkänslir och varvar salt, sött med vatten. Kanske inte nyttigt men gör det för att hålla balansen.. För mycket socker kan dock öka suget så det är bra att inte trycka för mycket sånt :)

I samma veva som jag slutade dricka så la jag även om kosten. Nu börjar jag bli sugen på A men tror att det beror på att jag bara vill ha snabba kolhydrater.

Vill inte dra i mig A utan skulle nöja mig med godis eller nått annat sött... Varför ska det vara så svårt?

Hoppas du får tjänsten då! Ja nya rutiner är nog ett måste. Tiden som har gått till A måste fyllas med något annat dopaminhöjande.

Jag har väl inte själv lyckats hitta roliga saker att göra än. Försöker bara landa i nuet...

Hej igen
Kan det vara så att ni behöver tid med varandra? När jag hade problem med min dotter, hon var då 13, reste bara hon och jag med tåg till Marocko och levde litet halvluffarliv. Vi kom då närmare varandra vilket har hållit i sig.
Jag kan också förstå att din dotter tycker du är jobbig som vet och kan allt. Hon vill ju skapa sin egen identitet och sitt eget liv. Det kan kanske vara klokt att ställa frågor till henne i stället för att komma med förklaringar men det har du säkert tänkt på.
Håller med om att det viktigaste är att hon känner att du bryr dig och älskar henne.
Ja, det var litet respons i all ödmjukhet.
Jag tycker du är en ovanligt klok och inkännande människa.
vänligen
Ikaros

hon och jag. Sårar varandra med vår rädsla och våra försök till närhet. Hon genom ilska och vassa taggar, jag genom att vara för mycket i allt. För mycket kontroll, uppmaningar, frågor, påminnelser ena stunden för att i nästa stund i upplevelse av kontakt och närhet bli som en glad men irriterande hundvalp. Skulden ligger ständigt där. Hon har rätt i sin rädsla och brist på tillit. Jag har varit en mamma med extra allt. Oförutsägbarhet, raseriutbrott, humörsvängningar, otålighet, glädje, påhittighet, närhet, kärlek. Och ord. Många, långa, komplicerade ord. Enkla frågor ger en föreläsning. Allt är intressant. Läxor? Jaaaa, mamma läser in sig på hela solsystemet när läxan handlar om månen och måste bara berätta, föreläsa, vara den som kan allt. Matte? Jaaaa. Måste förklara avancerade ekvationer när ungen ska lära sig "tioskutt". Typ.
Och så visar det sig att hennes största funktionshinder ligger inom ordförståelse och instruktioner i flera led. Dessutom svårigheter med att hitta det viktiga i en helhet (komma till kärnan i en berättelse) vilket har resulterat i att ADHD-mamman aldrig klarat av att hålla fokus tills hon berättat färdigt. Snacka om att få en djup känsla av att inte förstå och inte bli förstådd.
Sedan, på högstadiet, när självkänslan malts ner i botten av en läroplan som lägger ansvar, inlärning, planerande och struktur på eleven ploppar mammas nästa bidrag upp, beroendegenerna. Så lätt att välja sällskap där man känner sig bekräftad, mindre udda, stilla kaoset i hjärnan, dämpa känslostormarna. Förstår hennes dragning till den världen så väl. Att jag känner skuld för de egenskaper hos mig som sårat henne är nödvändigt, men skulden dränker mig inte. Det var inte skulden som ledde till mitt återfall. Kanske snarare hjälpte mig att hålla undan det så länge som jag gjorde.
Och skulden behöver lyftas, synas och berättas för att plockas ner och göras om till ansvar.
Jag är 100% på hennes sida och det vet hon. Jag vet också att om min egen mamma orkat se och ta ansvar för sina egna misstag, gett en bråkdel av den ärlighet och kontakt jag ger min dotter, skulle mitt liv sett helt annorlunda ut.
Just nu vill hon inte ha den kontakten. Det är mig hon slår mot när livet blir ohanterligt, mig hon öser sina känslor över, i en förklädnad av nonchalans, ilska och avstånd. Det enda jag kan göra är att fortsätta älska henne. Hindra och störa så mycket jag kan utan rädsla för reaktionerna. Jag vet ju att drogen, flaskan, beroendet, är starkare än förnuftet. Det är inte mig hon slåss mot utan sig själv.
Och visst, frustrerande minst sagt, att vilja och kunna hjälpa men inte få.
Tack, Ikaros, för ditt deltagande

En dryg vecka tillryggalagd. Det känns som flera veckor och ändå som ingenting.. Det hände så otroligt mycket förra veckan så det är svårt att tänka att det bara handlar om en så kort tid..

Men det spelar egentligen ingen roll.. Försöker att inte titta bakåt..

Igår sökte jag en ny tjänst/uppgift inom jobbet. Den har legat ute förr och jag har varit sugen på att söka men då har inte läget känts rätt.. Igår när jag kom tillbaka till jobbet och såg att det var sista dagen kände jag bara att "vad fan, nu provar vi!" ?

Har nog att göra med min nyfunna känsla av att jag skapar ett nytt liv..och inget häner ju iaf om man inte gör något! ?

Hej
Jag tvekade att svara på ditt inlägg dels därför att jag inte kan tillföra något och dels därför att jag frestades att försöka släta över. Göra livet litet bättre. Ändå svarar jag att det beror helt enkelt på att jag vill uttrycka min sympati.
Jag har en son som är mycket lika mig, högpresterande och känslig, som har alkoholproblem. Han är nu 43 år och har inte druckit på två år. Men oron finns där. Dock dricker han inte som jag. Han slutade innan det verkliga vansinnesdrickandet tog fart.

Ja, vad vill jag ha sagt? Lycka till för er båda låter litet taffligt men det är det jag önskar er.

Vänligen
Ikaros

Idag när jag gick hem från jobbet kände jag ett diffust sug. Inte psykiskt men fysiskt. Eller, jag hade ju inte lust att dricka öht men min kropp reagerade på att jag i sinnet tänkte att jag var på väg hem och det är barnfri vecka. För det första jag brukade göra då var att öppna en folköl..typ sekunden jag kom hem.. Man är ju vanemänniska :)
Därför försöker jag ju nu också förändra så många rytmer och rutiner i vardagen som möjligt, bara sånt som att gå en annan väg hem t.ex., inte starta datorn det första jag gör m.m.. Måste liksom få kroppen också stt förstå att nu händer här nya saker! Suget försvann rätt snabbt, det var någon minut bara och sen inte mer med det men jag kommer säkert råka ut för liknande känslor i andra situationer.. Känns skönt att kunna upptäcka och identifiera dessa för då kan jag mentalt ersätta med en annan, ny bild :)

Härligt?

I hear you!! ? Fantastiskt bra jobbat! ?

utåt.... mot livet. Jag rör mig fortfarande på den vägen. Under ca fem år var mitt livsfokus riktat mot mannens alkoholmissbruk och några år in i hans nykterhet upptog den (hans nykterhet) mycket av mina tankar. Flera år nu har vi nu båda gått både våra egna vägar och tillsammans. Jag har genom utbildningar och yrken haft möjlighet till fortbildning och handledning som gett självinsikt - och medvetenhet om vad jag vet inte har mod? kraft? vilja? att närma mig.
Nu har livet fört mig till sammanhang, självhjälpsgrupper, med fokus på andlighet (som i AA och Alanon. Det har igen satt igång rörelse i djupare skikt inom mig. Det finns händelser i mitt liv som jag aldrig haft modet? att vidröra eller låta vidröras. Jag har också medvetenheten om att jag aldrig blivit mött i detta.

För ett par veckor sedan köpte jag boken Skamfilad av Göran Larsson. En bok jag länge känt till att den finns men inte läst trots att jag annars läser mycket inom genren. Jag tror jag skyddat mig. Nu läser jag, skriver (i andra sammanhang än detta) och börjar formulera mig i ord. Nu kommer tårarna, inte nu när jag skriver utan när jag berörs, de varma tårarna djupt inifrån. Jag närmar mig ett ordlöst landskap inom mig. För första gången erfar jag en öppen beredskap att ta emot. Jag vet inte om mina mest smärtsamma erfarenheter nånsin kommer att kläs i ord. Det viktigaste är känslan av att bli mottagen. Ett utrymme som är mitt där jag blir mött utan att någon varken visar ett ordlöst stopp eller tar över. Igår kunde jag "se" - i ord gestalta - en yta av mitt inre landskap som en snötäckt is med svarta vakar. De har jag gått runt länge - det låter ju klokt - i rädsla att falla.... och drunkna? Nu utforskar jag det här fältet...

Jag tänkte bland annat på dig Ullabulla, om du läser, hur mycket som kan finnas där i medberoendet djupaste djup. Idag känns det som om detta mitt tidigaste är själva gyttjan på bottnen där trasslets finaste rottrådar hämtar sin näring. Jag önskar alla oss som är intrasslade i medberoendebeteenden ett utrymme där vi får utforska våra sammanhang i trygghet.

Och jag vet att det är möjlighet att ta makten över mitt eget liv! / mt

Men åh vad mysigt det lät med utflykt!

Ja, dåligt samvete tror jag för min del kom direkt under förlossningen med första barnet?

Klart du ska bada, sova och ta hand om dig i stället! Ha det så mysigt?

Sedan allt brakade samman.. Det var en vAcker dag det med, ändå känns det som att jag minns den som mörk..

Idag fick jag ut barnen tidigt på dagen, vi gick ut på en utflykt i skogen som här uppe är som hämtad ur en vintersaga. Massor av snö och vintern blir liksom inte vackrare än dessa soliga dagar under vårvintern. Vi hade med oss matsäck och eldade lite.. Sådan kontrast! Dessutom var det MITT initiativ..jag som brukar vara helt slutkörd på barnhelgerna känner nu en helt annan sorts energi och det känns så skönt!

Ikväll är det möte förstås och jag hade tänkt gå men två tidigamorgnar och ingen möjlighet till att vila på dagen gör att den här sluta dricka-tröttheten är extrem just nu. Och vad händer, jo jag får dåligt samvete för att jag inte går på möte! ? Finns det NÅT jag inte får dåligt samvete över.. Är bäst på "jag borde".. Nej, jag borde inget annat än göra det jag för stunden mår bäst av, förutom att dricka..:) Så nej, inget möte idag, i stället ska jag ta ett bad, lägga en ansiktsmask, ladda batterierna inför arbersveckan och få lägga mig tidigt..?

Tack Pi.

att du mår bättre och är på väg åt rätt håll. I från alkoholen.
Fortsätt nu att jobba på tillfrisknandet, och för ett liv i frihet.

Önskar dig all styrka och framgång.

Tack IM. Ja jag mår bättre rent fysiskt och det är en bra start. Nu är den psykiska biten som gäller och den kommer ta tid. Jag åkte iväg med avsikten att nu skall allt upp på arenan. Inget som spökar i det okända vill jag ha kvar och det har kommit några smärtsamma uppenbarelser under veckan som gjort ont men som samtidigt varit bra. Idag kom en ny uppenbarelse till som jag måste jobba vidare på som kan ha varit en anledning till att jag tagit återfall det senaste året. Jag är iaf tacksam att jag är där jag är och ser varje dag som en gåva till mitt liv.

Vad långt du verkar kommit i din process, roligt att höra att du mår bättre! Säkert ett klokt val att stanna en vecka till, tänka färdigt innan du ska hem igen i ditt vanliga liv.

Önskar dig en bra kommande vecka också!

Hejsan! Nu har det gått en vecka som jag varit på behandlingshemmet. Det var välbehövligt. Jag skulle egentligen åka hem idag. Men efter noga eftertanke så valde jag i torsdags att stanna här 1 vecka till. Jag är inte mogen att åka hem än. Jag har alldeles för mycket att bearbeta. Dagarna går med en viss uppgivenhet. Jag saknar familjen och jag saknar min livskamrat. Jag har inte varit kontakt med min hustru under den här tiden för att jag inte velat. JAg har bara varit i kontakt med min dotter varje dag. Jag är väldigt tacksam att jag tog det sista återfallet och att jag mådde så dåligt över det från första till sista klunken. Annars så hade jag förmodligen inte suttit här utan då hade jag förhandlat med mig själv om när jag skulle dricka nästa gång. Nu är det över. Det kommer bli stora förändringar i mitt liv och det känns skönt att än en gång förpassat alkoholen iväg från mitt liv. Jag gjorde besluten själv och jag tog kontakt med människor som hjälpte mig omgående. Jag har haft en väldigt lärorik vecka och även om jag varit nykter sen 2007 så har jag spätt på med ytterligare kunskap om min sjukdom. Kunskap som jag inte hade när jag nyktrade till 2007. Mycket mer personkännedom. Nu vet jag. Det går inte att dricka någon alkohol längre och jag känner mig lugn i kroppen av det. Att slippa all planering, smygande och oärlighet mot mina medmänniskor. Nu vill jag bara gå vidare i mitt liv mot att bli en bättre människa mot mina medmänniskor. Och jag hoppas innerligt att min hustru, som vill skiljas, vill uppleva min gränslösa kärlek till henne i framtiden.
MVH
Thomas
Nykter Alkoholist

Jo det är skönt. Han är också väldigt mån om mig och att jag inte dricker. När han kom hem i fredagskväll så kollade han direkt på vardagsrumsbordet. Jag förstod att han kollade om det stod nått vinglas där. När jag inte var i rummet så frågade han min man hur det går med min medicin (campral) och om den verkar fungera.

Hoppas och tror att denna måna sida från honom är ett tecken på att han förstår vilket farligt gift A kan vara?

Det krävs ju även alkohol för att bli alkoholberoende. Låter som även han klarat sig än så länge. Skönt!