Senaste kommentarerna i forumet

Hej vännen,

Tack för din fina hälsning i min tråd och tack det samma! Blir också alltid glad över att se dig här inne! :-) Singelsyster? Mjae... om jag är , så tror jag inte du vågar träffa min syster... ha ha ha... Däremot har jag en singelväninna som faktiskt skulle vara perfekt på alla sätt. ;-)

Hur är det med dig nu? Hur mår du? Hur mår du av medicinen? Funderat något mer på samtal...?

Måste bara kommentera också. Hasse & Tages spik i foten är helt underbar. Jag kan den typ utantill! Sedan bara älskar jag: https://www.youtube.com/watch?v=i067NlfQm0I&feature=youtu.be

Ha en underbar dag! P&K

God morgon kära du,

eller morgon och morgon... är väl snarare förmiddag nu, inser jag ;-)

Visst är rutinerna viktiga! Jag själv är en vanemänniska utan dess like. Ogillar skarpt att inte ha koll. Visserligen har kontrollbehovet minskat under det senaste året. Tror att det beror på två samverkande faktorer. Dels så dricker jag inte längre, vilket faktiskt har gett mig en känsla av att jag inte behöver verka vara "perfekt". Om jag slarvar med något så är det ok. Jag är bara människa. När jag drack kändes det som om jag hela tiden var på minus och var tvungen att bevisa mig själv hela tiden i allt. Dels så har väl naturligtvis terapin hjälpt till att lätta på kontrollbehovet. Men rutiner är bra ;-)

Fint att du har Kia vid din sida. Skulle vara roligt med en hund, men helt omöjligt att få in i mitt redan svårpusslade liv, tyvärr. Däremot ska vi få annan tillökning i familjen i höst. Också på fyra ben. :-) Jag längtar!

Ha en underbar dag!

en ny dag och det känns bättre o bättre. Idag står kloklippning i kalendern och när jag kommer hem ska jag laga lasagne mums. Börjar sakta hitta tillbaka och göra grejer, rutiner är livsviktiga för mig, släpper jag dom då är det illa. Såg en andmamma igår med fem ungar och jag blev lycklig. Säger till mig själv håll dig på mattan konstnären inte irra iväg och ta fel spår igen. Denna sommar ska bli en nykter sommar för mig, jag känner mig bestämd på den saken. Hunden lycklig igen att matte är nykter, fantastisk vän.
Må fin kära kära vänner
Konstnären

Vad skönt för dig, att du kommit/kommer fram till hur missbruket är för dig. Allt blir ju bättre när man blir på det klara med hur man fungerar. Lättare att ta rätt beslut. Go girl ☺

Jag har nu klarat av 2 veckor utan a. Jag har inte orkat skriva något. Gör j..t ont att fläka ur sig. Jag tar en dag i taget med strikta rutiner. Men .. Jag känner en glädje varje morgon jag vaknar å vet att jag klarat ännu en dag!
I morrn börjar min 3-e vecka!
Har inte klurat ut det där med trådar o följa sin text. Egentligen mitt minsta problem men ska ta tag i det när jag blir mer motiverad.

Har läst igenom hela din tråd och det fantastiska halvår som gått. Så fint det verkar gå! Nu är du redo för en alkoholfri sommar.

Ta vara på dig

//PP

Har ofta funderat på vårt a-beroende. Varför vissa dricker tills dom tuppar av, andra har mycket hög promille men står på benen och verkar inte så fulla som dom borde vara. En av mina döttrar sa till mig när jag drack att" gå till en psykolog eller något för att reda ut varför jag mår så dåligt att jag måste berusa mig" Det var ingen ide att säga emot, men jag tänkte att det är inte därför jag dricker. Läste nyligen någonstans att beroendet kan vara psykologiskt eller fysiologiskt och säkert även en kombination av dessa. Aha tänkte jag, mitt beroende är ju fysiologiskt. Alltså jag har druckit mer och mer oftare och oftare och till slut fått ett fysiskt beroende. Jag har aldrig fått en kick som många säger om sina första fyllor. Det förklarar ju saken, att jag inte dricker för att glömma något eller slippa tänka osv. Det känns som om jag går från klarhet till klarhet om mitt missbruk. Vad skönt det känns när jag får svar på saker som jag undrat över i flera år. Jag har mycket att glädjas över, mitt nyktra liv. Min ännu friska kropp. Min familj. Mitt fantastiskt intressanta arbete. Vänner, ja det finns många saker i livet just nu som är bra. Ta hand om er... Kram

Solig dag till dig ljuset kommer även om det är långt borta, Tänker på dig
Kram Konstnären

Bra att du ser att det är en period. Snart får du vila och njuta av dina framgångar. Känna dig riktigt stolt över allt du klarat på flera plan!

Kramar ❤️

Och trevligt med ny vänskap. Njut av den soliga nyktra dagen

//PP

Låter som en härlig utflykt. Du kämpar så mot monstret och jag är glad att du inte ger upp. Jag tror du lyckas. Tänker på dig och hoppas du hittar din styrka som du har inom dig.

Kramar ☀️❤️

För jag fyller år idag! :)

Igår var ett konstigt dygn men fick in en till tenta, idag blir det massor av plugg och tvättstuga. I morgon opponering och på fredag är det tenta.
Trött är jag, trött som tusan. Fick ingen sömn alls förra dygnet, noll nada. Länge sedan min kropp inte tilllät mig att sova. Men men, nästa vecka blir lättare. Nu är jag mitt i stormens öga. Det går över snart igen. Hipp hipp hurra! För jag fyller år idag ;)

Kram på er!

För jag fyller år idag! :)

Igår var ett konstigt dygn men fick in en till tenta, idag blir det massor av plugg och tvättstuga. I morgon opponering och på fredag är det tenta.
Trött är jag, trött som tusan. Fick ingen sömn alls förra dygnet, noll nada. Länge sedan min kropp inte tilllät mig att sova. Men men, nästa vecka blir lättare. Nu är jag mitt i stormens öga. Det går över snart igen. Hipp hipp hurra! För jag fyller år idag ;)

Kram på er!

Fint att se dig igen idag. Låter som en härlig plan för dagen. Tänk vad många mysiga saker som man kan göra när man inte sitter fast i alkoholens klor. En utflykt till havet med hundar och fikakorg är en betydligt mysigare aktivitet än vad alkoholen hade erbjudit.

Önskar dig världens finaste dag vännen!

Puss & kram

en natt utan mardrömmar och god sömn. Tittade mig i spegeln nu och förstår att det behövs en totalrenovering, smal hålögd, påsar under ögonen. Det är min fiende som gjort mig så vacker, men nu har renoveringen påbörjats. Sol idag och jag och en nyfunnen vän ska gå till havet med kaffe och kanelbullar, och våra hundar förstås. Denna nyfunna vän tar kanske ett glas vin i månaden och det gillar jag, inget tjat om varför jag inte dricker. Tappat bort mina glasögon i fyllan dom kanske ligger på systemet vet inte. I alla fall har jag beställt tid för synundersökning så det får bli nya. En bagatell egentligen, det enda som är viktigt är att hålla sig från alkohol. Idag är idag och jag ska inte dricka alkohol vad som än händer. Känner mig så glad att ni finns.
Morgonkramar från konstnären

Tack kära vänner för allt stöd jag fått från er idag, Muränan, PP, Ebba. Det värmer hjärtat. Läst artikeln i DN Muränan, tror jag läste den tre gånger. Nu känner jag mig inte lika svag igen. Jag ska nu satsa på ett helnyktert liv, känns bara lite långt till 10 juni, men nu vet jag att det går. Är fortfarande trött och sliten men jag vet att tiden ska läka denna trötthet. Det blir en kamp varje dag, jag vet det ju så väl. Men vad är den lilla kampen jämfört med att återvända till gropen. Det får bli antabus eller campral, men jag läste någonstans att det inte var bra om man är över 65 år och det är jag ju. Jag får prata med husläkaren om det. Varit vid minneslunden och havet och tagit riktigt djupa andetag ända ner i magen. Rädd och osäker är jag men det vet jag ju oxså att det hör till efter återfallen det försvinner lite för varje dag. Jag är juså glad i livet när jag varit nykter ett tag och har tänkt aldrig mera. Den där stressen professorn skriver om stämmer in på mig. Jag vet inte själv varför jag stressar jag är ju för sjutton pensionär. Om jag t.ex gör en sak är jag samtidigt inne på det jag ska göra senare. Tror att det är sviter efter allt missbrukande. Det hade man inte aning om att man skulle få en sådan mäktig fiende när man var ung och blev full på ett glas vino tinto. Jag gråter över era fina rader till mig och muränan visst hör jag hemma här.
Kramar konstnären, återkommer förresten

Välkommen hem igen kära vännen. Det är här du hör hemma, eller hur?

Älskade du. Det handlar inte om att andra är duktiga eller att det är fel på dig. Vi är alkoholister. Glöm inte det. Det är en sjukdom. Ett beroende som ligger och slumrar i hjärnan i väntan på att få vakna till liv. Det handlar inte om att bli frisk - för beroendet finns där hela tiden. Däremot handlar det om att orka bemästra alkoholdjävulen. Inte låta fanskapet få grepp om oss igen. Inte bjuda in alkoholen i livet igen.

Vi har dryftat det här förut, men jag tror verkligen att merparten av alla alkoholister kan glömma det där med att kunna dricka igen på ett "normalt" sätt. För egen del har jag inte prövat under den här tiden, så jag VET inte om jag tillhör minoriteten som skulle klara det. MEN jag behöver inte ta reda på det. Jag har ju mina aningar om vad svaret är. Jag vill inte riskera allt... alltså tvingar jag mig varje dag att låta bli. Ibland går det lekande lätt, ibland är det dödens jobbigt. Men det måste göras varje jäkla dag. Och älskade du. Nu har du väl ändå prövat nog? Det går inte. Nu har du valt livet och jag är innerligt glad för det. Har för övrigt lite svårt att ta in det du skriver... att det var så mörkt... att du inte ville vara med längre... Det river i hjärtat och tårarna rinner... men jag är glad att du är här nu.

Jag tror att du skulle behöva samtalsstöd och antabus/campral. Du har väl absolut inget att förlora på det? Ta emot all hjälp som går att få.

Tänker på dig jättemycket. Skickar värme, kärlek och styrka till dig...

Muränan skrev något riktigt bra och fint härom dagen, här i min tråd. Att skalet måste knäckas innan vi kan veckla ut vingarna. Har funderat en massa på det, och jag tror så sakta att det ligger mycket i det. Lever vi med alkoholen kan det leda till att skalet knäcks, men det är inte säkert. Kanske knäcks skalet först lång efter det vi har lagt alkoholen åt sidan? Men en sak är säker och det vet både du och jag att det inte går att leva i ett missbruk över tid. Det finns i sluttampen bara två möjligheter. Antingen tillfrisknande eller vi går under. Jag har gjort mitt val Konstnären! Jag tänker inte gå under av alkoholen. Jag tänker inte gå under av sorg eller depression heller för den delen, men jag kommer att prova olika vägar tills jag hittar rätt och blir frisk. Inte bara frisk utan en hel stabil person som faktiskt är glad i mig själv igen. Ja det låter kanske förbaskat ambitiöst, men jag tycker faktiskt att jag är värd det nu....

Tycker nu att du nu ska strunta i vad som skett den sista tiden. Du vet på allvar att det inte går, och du vet på allvar att vägen till bättring går via ett helnyktert liv. Och grejen är att du även redan vet hur du ska ta dig dit, eller hur? Och när vi väl är där handlar det bara om att hitta verktygen för att inte förledas till att tro att vi någonsin. NÅGONSIN - kan återvända till myselimys med alkohol. Det är inte för mig och det är inte för dig!
Ingen av oss har tid till detta längre. Det känner du ju själv med, eller hur? Du är ju inte purung längre, och dagarna vi har kvar är ju värdefulla egentligen. Du kommer ju tillbaka till att känna det, om du avstår från att hälla i dig giftet.

Under tiden tycker jag som sagt att du helt enkelt ska strunta i att fundera på snedstegen du på senare tid haft. Det kommer inte att hjälpa ett smack om du gör det. Ja, egentligen kan man garva åt det. Hur enkelt låter det inte när vi skriver detta till någon annan? Hur oerhört svårt är det inte att tillämpa på sig själv? Du som jag har valet varje dag Konstnären. Det gäller för övrigt Gagarin med!

För egen del funderar jag på om jag ägnar för mycket tid kring att fundera på de problem med drickat jag haft? Förmodar att min tid här på Forumet egentligen är ett sätt att hantera min egen rädsla för att trilla dit? Ett bra exempel på att inte tro att bara för att någon inte dricker längre, eller lyckas hålla sig nykter så är vi helt botade. Det finns kanske ingen bot? Du skrev för övrigt hos Muränan att du känner att alla andra är så duktiga - Hallå där! Det har ingenting med duktighet att göra och framför allt så påverkar det ju inte dig vad andra gör eller inte gör? Jag för min egen del kommer försöka att inte tänka så mer, och inte ha synpunkter på vad andra gör. Det är förbaskat svårt, så sent som igår fick ja en känsla av att jag skulle ge goda råd ;-) Dig känner jag ganska väl nu Konstnären, därför känns det inte som jag klampar in när jag nu hoppas att du nu väljer rätt väg.

Styrka och kramar

//PP

Hoppas du snart blir bättre tänker på dig mycket. Kanske tar det tid när jag var nere i en depression vände efter 2 veckor faktiskt så ge inte upp. Har inte skrivit på ganska länge, men tack kära vän att du tänker på mig. Jag lägger korten på bordet inför dig, varit i dödens dal igen, varit nykter i en vecka. Vet inte vad det är med mig, vad faan tror jag att jag ska bli en förstagångsdrickare igen. Ångesten gjorde att jag var tvungen ringa min läkare och fick utskrivet sobril att ta över helgen för att undvika inläggning. Mardrömmar har jag haft som varit för jävliga, mord, alkohol, galna drömmar helt enkelt. Vaknat genomsvettig i vargtimmen och ångesten har tickat som en mina i mig. Nu äntligen har den släppt och jag kan fungera, otroligt vad min gamla kropp har fått gå igenom. Är långt ifrån klar med mig själv men en strimma ljus har infunnit sig. Ska tillbaka till läkaren tionde juni då en planering ska göras. Jag måste jobba aktivt med att åtminstone försöka bli helnykter. Vad är detta för jävla drog som tar mig helt och hållet i besittning. Just nu blir jag äcklad av alkohol. Gagarin har börjat inta campral och kan nu bara ta ett glas. Vet inte om det är något för mig får diskutera med min läkare. Det får bara inte bli en svart sommar igen, Orkar inte. Har målat i raseri när ångesten var som värst. Tittar på det nu och fattar ingenting bara svart. Vi klarar det pelle min kära trogna vän
Tusen kramar konstnären

Nu har jag läst recensioner av boken och tänkte på en gammal chef som sa att lust och våldscentrum sitter nära varandra i hjärnan!

Ska läsa 50 shades of grey, jag börjar äntligen tycka om mig själv och tro på mig själv! Bra jobbat säger jag till mig och dig!

Det är 50 shades of grey, äntligen köpt den på DVD, så nu fick jag se den förlängda versionen. Jag förstår att den filmen inte riktigt är en oscarsnominerad film. Men jag läste böckerna och blev vansinnigt förälskad i allt. Även filmen. Den bokserien ändrade mitt liv, till det bättre, och har gjort i flera år nu ;)

Jag har funderat på en sak de senaste dagarna. Kroppsnöjdhet. Ni som läst min tråd ett tag eller följt med på just min resa, ni vet ju att jag ibland inte alltid är så snäll mot mig själv. Att jag (ibland) mobbar mig själv och att minime ibland gör sig påmind.
Lång historia kort, de senaste dagarna har jag lixom känt mig hemma. I min egna hydda. I min kropp.
Jag trivs. Visst har jag celluliter, skavanker, väck som inte borde finnas enligt dagens rådande sjänhetsideal.
Men jag har även muskler, styrka och är hel. Min kropp tar mig dit jag vill. Den orkar med.
Trotts att jag misshandlat mig själv, så är den där. Utvecklas, förändras.
Och så gör även jag.

Jag ska för första gången skriva här och faktiskt mena varenda ord, jag trivs med mig. Jag trivs med min kropp.
Jag har ingen aning om hur många kilon jag väger, jag är verkligen inte deffinerad, men jag är jag.
Lång, mjuk, hård och stolt. Så tack kroppen min, att du orkat med mig. Och tack för att du är frisk.
Tack för precis allt som du ger mig.

Kram på er!

Du vet att vi är ett par stycken som till och från undrar hur du har det, eller hur?
Läser du ibland så kan du väl skriva ett par rader...

//PP

Ja, det är underbart att vara vaken, särskilt när man tittar på film. Blir lite nyfiken på vilken film det var. Kramar

Har under de gångna åren ställt mig frågan en miljon gånger om alkoholen är hönan eller ägget som du skrev Muränan. På något sätt kanske det är så att det faktiskt är båda och för alla oss som använt alkoholen som flykt? Och vem av oss som skriver här inne har inte det? Varenda en skulle jag vilja påstå. Sen finns det naturligtvis personer som blir deprimerande som inte dricker, men de är sällsynta just på det här forumet. Men egentligen spelar det mig ingen roll idag. Jag gör nog bäst i att strunta i den typen av fundringar, för mig leder de ingen vart.
Skulle för egen del önska att jag kunde förmå andra att slippa begå samma misstag som jag själv gjort. Men det är oerhört svårt. Viljan hos oss att med alla till buds stående medel försöka mixtra med vårt drickande är så oerhört stark. För min egen del tog det evigheter innan jag var beredd att ge upp, frågan är kanske till och med OM jag idag verkligen helt och fullt har gett upp? Det finns ju så många exempel på personer som helt plötsligt efter mycket lång nykterhet trillat dit igen. Det är helt obegripligt svårt att förstå, och det är något som idag kan oroa mig. Samtidigt vill man ju inte gå omkring och vara orolig för framtiden när det kommer till återfall.

Sen har vi våra vänner härinne som fortfarande inte är framme vid ett slutgiltigt beslut. De krånglar sig till döds med att försöka stävja sitt sug, reducera, få sin konsumtion undrar kontroll. Precis som jag själv, försöker de kämpa med detta till vi blir blå. Under den resan förstörs relationer, familjer, vänskap och framtid. Det tär även på självkänslan och äter vårt självförtroende. Tacka fxxn för att vi någon dag senare i livet blir deppiga och ifrågasätter vad vi ställde till med. Det kommer som ett brev på posten. Jag vill inte klampa in och kraxa ett tråkigt budskap, samtidigt kliar det ibland. Vad är det ni inte fattar? Jo, jag vet ju, det är exakt samma sak jag själv inte fattade. Så jag låter det oftast bero. Vill verkligen inte framstå som någon som lägger sig i, någon som ger andra pekpinnar, en kaxig besserwisser och nykter alkoholist. Men nu gör jag det ändå ?: Lägg ner! Varför då? Jo för att det är så förbannat jobbigt, och till råga på allt är det så löjligt liten chans att lyckas. Jag är väl medveten om att vi är alla olika här inne. Visst finns det en och annan som kanske skriver här som fortfarande är på "rätt" sida om gränsen. Vem som är vem måste vi komma fram till var och en, men har du krånglat mer än ett år så blir min rekommendation att försöka ta en helvit period. En mycket lång helvit period..
Vi är trots allt ganska många som skriver här sedan en tid tillbaka. Är det för att fortsätta bearbeta oss själva? Eller att försöka hjälpa någon annan? Kanske en kombination skulle jag tro. Håller det mig på banan är jag nöjd. Gör det att någon annan fattar ett bra livsbeslut blir jag lycklig!

//PP