Senaste kommentarerna i forumet

Förstår din oro. Min 18-åring började festa när han var ca 16 år men skaffade ganska snart en flickvän som inte gillar alkohol särskilt mycket. De har varit tillsammans i snart 2 år och festtillfällena går att räkna på ena handen.

Jag flyttade ifrån 18-åringens pappa för 16 år sen med anledning av pappans alkoholism. 18- åringen (och 20-åringen) har alltså alkoholgenen väldigt nära på bägge sidor.

Hoppas att de reagerar med att aldrig bli som sina föräldrar i stället för att ta efter. Tragiskt egentligen när man vill vara en förebild. Tragiskt också att jag "räddade" dem från sin alkoholiserade pappa och så blev jag likadan själv. Ända
Skillnaden är att jag försöker göra något åt det.

Min 18-åring ville ha skjuts till grannorten i eftermiddags. Förfest, tydligen, sedan vidare till annan ort. Ok, han ska dricka, förstod jag ju.
Bra att han är noga med att aldrig köra onykter. Så var det även när han körde moppe. Bra att han varit nykter alla tidigare helger sedan han fick körkort eftersom det är första gången han ber om skjuts.
Redan 21.30 ringde en sluddrande son och ville bli hämtad. En kompis fick förklara vägen för mig. Sa att han mådde dåligt och hade spytt. Jag fällde sätena i bilen och la ut en filt. Sist jag hämtade honom i det skicket var han femton och förmodligen första fyllan. Då,fick jag bära honom.
Jag har en stor rädsla att barnen ska ärva mina alkogener. När sonen vid några få tillfällen druckit sig stupfull har jag sett likheter med mig själv, blivit orolig och varnat honom för taskiga gener tillsammans med sprit. Men jag är inte lika orolig längre.
För det första har han nästan aldrig varit berusad utan bara haft en lätt öldoft runt sig när jag hämtat, vilken brakfest han än varit på och även det sker sällan. Dricker han sprit blir han riktigt dålig. Därför blir jag lättad när han stönande i bilen hem ikväll beklagar sig över att vara så liten och inte tåla någonting. Tråkigt för honom att festen blev kort. Bra för framtiden att han inte tål sprit och mår så dåligt av det.
Då vet du att sprit är som rysk roulett. Håll dig till öl om du vill festa länge, kommenterade jag, och fick ett stönande hmmmm till svar.
Han har kanske sluppit alkogenen. Jag var redan långt inne i alkoholberoende vid hans ålder, spydde sällan av sprit och om jag gjorde det, eller däckade en stund, fortsatte jag dricka så fort jag kvicknat till lite. Han ringde hem. Sover nu.
Imorgon mår han illa hela dagen. Ligge nog i soffan och stönar. Försöker äta utan att klara av det. Ångrar att han drack för starkt, mycket eller fort. Det kommer dröja ett bra tag innan han gör om det.
I bilen hem sa jag till honom att det inte behöver vara negativt att tåla lite om man bara tar hänsyn till det. Billigt blir det också.
Jag tänkte, men sa inte högt, att hög tolerans dricker man sig till, eller så sitter den i generna. Inget av de alternativen önskar jag honom.

Det har du rätt i?

hur orkar man egentligen sköta arbete, fritid och ett hem när man är alkis? Vilken bedrift :-)

sen finns det ju avokado, att ha på mackan istället för margarin, i salladen, ja, överallt! Innehåller massor av bra saker, gärna tillsammans med ägg om man gillar det. Smakar aldrig illa.

Vila är viktigt. Min energi har kommit tillbaka men den räcker inte hela dagen så jag måste tänka på att spara på den så det räcker hela dagen.

Ja jag är ju i en relation och har jättebra stöd där.
Äter också honungspolemo eller granatäpple varje kväll vilket håller mig sysselsatt ett tag. Jäkla pillande det där, främst med granatäpplen. Synd bara att säsongen för dessa vitaminbomber börjar gå över.

Ha en trevlig kväll Pärlan?

Jo, det är skönt..:) Tänker att det kanske inte hade känts lika akut om jag hade varit i en relation, då får kan väl (kanske) ett visst stöd där..
Skönt att höra att du är så stark i dig sjäv! Jag tror detta kommer gå bra för dig! ?

Vad skönt! Det här med att jobba utan att vara bakfull ser jag fram emot! Har inte alltid varit det, men även av 3-4 folköl blir man ju trött i kroppen..och barnveckor har jag ju gått bakfull de första 3-4 dagarna av veckan pga att jag druckit så hårt på helgen.. Också en anledning till att jag inte druckit lika ofta med barnen hemma, skönt nog..

Jag är trött idag..inte hunnit vila något idag och det känns..

Tack! :) Och tack för att du påminner mig om att inte stressa.. Jag speedar lätt iväg när något händer som känns bra och roligt.. Och allt som oftast slutar det med att allt kommer av sig.. Nu hoppas jag ju verkligen inte att det skulle leda till drickande för det har jag insett hur förödande det blev, men kanske skulle jag bli nedstämd och hamna in i någon annan typ av destruktivitet..

Jag flög verkligen in i en harmonisk lyckokänsla igår som håller i sig än idag..men nu känner jag mig TRÖTT. Dags att varva ner dagen nu..kanske tänka på något helt annat resten av kvällen. Nöja mig just nu med att det ser ljust ut som du säger och låta förändringen ta tid. Jag kan ju inte snabbspola till det nya livet (hur gärna jag än kanske skulle vilja det). Nej förresten, det vill jag faktiskt inte..jag vet knappt vem jag är och att lära känna mig själv igen ser jag fram emot..:)

En dag i taget i alla avseenden ?

Blir berörd av ditt brev och hur du gradvis ser ett mönster i ditt drickande. Tror att du är på väg mot något bra! Ta en dag i sänder och stressa inte. Det tar tid att ändra ett beteende men du har alla chanser i världen att klara det!!

Alla strategier som funkar är bra?

Vad kul att höra om AA för dig. Att det känns så bra menar jag. Jag har inte haft någon tanke på att söka mig till något sådant sällskap. Inte pga skam eller något sådana då jag är väldigt öppen med mina problem utan mer för att jag inte känner något behov just nu.

Själv har jag jobbhelg vilket innebär heldagspass. Är bara hemma för att sova typ? Slog mig när jag kom till jobbet att det är första gången på flera år som jag jobbar helg utan alkohol i kroppen! Förut så har jag druckit under helgen fast jag ska jobba. Även druckit på lediga dagen innan jobbhelg eftersom jag ska jobba helg. Drack också på lediga dagen efter jobbhelg eftersom jag hade jobbat helg?! Fick således 3 helger, läs:tillfällen att dricka?

Ja, ibland är den andre ju "bara" en projektionsskärm för allt man har inom sig

De senaste åren när jag velat skriva så började jag i hopp om att lära känna mig själv..det brukar ju sägas att man kan lära sig mycket om sig själv och vem man är när man skriver. Visst gjorde jag det, jag lärde mig att jag var i förnekelse och inte ville se sanningen om många saker. ;D Och sedan fortsatte jag livet som om inget hänt medan klumpen i magen växte och ångesten ökade.. Väldigt sunt! Eller så inte..;)

Enda gången jag lyckats hålla en längre skrivperiod var för lite mer än 2 år sedan när jag försökte komma över en person jag blivit blixtkär i. I stället för att bombardera människan startade jag ett dokument på datorn jag kallade "Letters to...". Och där skrev jag allt möjligt, vardagliga saker jag hade velat berätta, känslor och diverse filosoferande. Det var skönt att få ur sig. Som att prata med personen utan att behöva blanda in honom. :)

... m.fl! Så intressant med ditt skrivande! Visst kan det vara så att man lurar sig själv när man försöker skriva uppriktigt, så upplever jag det. Å andra sidan – vem är jag? Vem är jag nu, eller i morgon? Konstruktion och rekonstruktion. Spännande!

Väckning 05.40 idag XD. Trött som attan för jag är tröttare än vanligt just nu, en del av processen i början av nykterhet..men det gjorde inget. Jag känner att jag har en del att ta igen med barnen i fråga om att vara närvarande. Inte en trött mamma som bara vill slå på barnkanalen och sova vidare ett tag. De har saknat en pigg och glad mamma och jag ska göra mitt bästa för att börja vara en sån nu. En sån som orkar lyssna, orkar leka, orkar vara där på riktigt..inte bara fysiskt utan också i sinnet. :)

Igår var jag på AA igen och jag älskar det så! Får ett sådant lugn och känner mig så hemma bland alla. En sådan brokig skara men ändå känns det som att komma hem..! Reflekterade på hemvägen och egentligen är det väldigt logiskt..förutom det självklara som att bli accepterad precis som man är så vet jag ju att jag, när jag druckit, alltid trivts med de som visat upp samma lust att dricka mycket..och nu är jag ju med samma typ av människor igen fast nu är vi alla nyktra! :D För mig som suttit ensam hemma och isolerat mig i nästan 8 månader är det också skönt att komma ut, få träffa människor, få vara social..jag är ju egentligen en väldigt social människa! :)

Bara lite reflektioner såhär på morgonen..men nu dags för kaffe! :)

Grattis till den långa perioden du klarat! ? Och det verkar också som sambon gett dig en ny chans som jag tolkar det? Ta vara på den! ? Om suget blir stort och du någongång tvekar, tänk på ångesten du skrev om i början och där du önskade få tillbaka tilliten.. Om du fått familjen tillbaka är det inte värt att riskera! Även om det stundtals kan vara svårt..

Jag har barn varannan vecka. Mitt destruktiva drickande har skett på mina barnfria veckor. Men även om jag inte druckit annat än några folköl när de somnat, nån enstaka gång vin på helgen (oavsett fel förstås) och alltså fungerat som förälder och tagit hand om dem på ett bra sätt så ställde exet ultimatum på mig. Dricker jag igen kommer han att vilja ha enskild vårdnad. Nu har jag fått förklarat för mig att det inte bara är så enkelt som att han bara kan kräva det, men det är ändå min motivation och jag vill inte dra in oss alla i en sådan situation så jag är tacksam för att han är hård. Att sluta för gott är ju lika viktigt för min egen skull för att inte förstöra mitt liv så ett alkoholfritt liv är det bästa för såväl barnen som för mig. :)

det stämmer att det är 278:e dagen,
och läget är helt under kontroll.

Oro och ångest måste man lära sig hantera på ett bra sätt.
Det hör också till livet ;)

Håller med.
Det är SÅ värt det.
Varenda minut!

Kram o kämpa på.

Gör en "Hur är läget" koll hos dig .....
Hoppas du är på 278 (?) dagen ;)

Kram

MM

Idag kännst det faktiskt tufft utan A!! Men jag är stark med antabusen och hoppar över att gör ett försök det är det inte värt! Lite oro och ångest klarar man!! Ut och gå o träna så hjälper det!!

Huset är tyst. Maken sitter och läser i rummet intill (eftersom jag tar upp hela soffan med alla filtar, kuddar, fötter och ben. Endast vuxne sonen är hemma, vilar nog han också, eller sitter på rummet och spelar. De tre andra ute på olika ställen.
Tvätten väntar på att tas ner från strecket, disken står kvar på bordet. Det är inte bråttom.
Sedan halv sju i morse har hjärnan varit inställd på hyperfokus. Arbetsdagen fullspäckad. Jag har handlett en grupp upprörda och terapiresistenta sjuksköterskor, haft ett familjebesök och två långa terapisamtal, ringt ett par patienter och tagit hand om eftersläpande administration i en hastighet som fick mig att jämföra den moderna teknikens långsamhet med den berömda scenen i barnfilmen "zootropia". Däremellan sprungit ett intervallpass medförande att lunchen intogs samtidigt som jag skrev ett brev. Jag har känt mig i högform. Först när jag satt i bilen hem upptäckte jag hur trött jag var. Som tur var hade maken lagat middag och väl sittande vid bordet höll jag på att somna över tallriken...
Tröttheten är för mig en gåva. På ren automatik hade jag planerat ett simpass innan jag åkte hem. Tröttheten är en gåva för den talar om för mig att jag behöver stanna upp och varva ner innan jag kraschlandar. Tröttheten håller mig faktiskt nykter.
Förr kunde jag inte varva ner efter en dag som denna. Speciellt inte om kvällen innan ägnats åt att i 2 1/2 timmar leda ett årsmöte.
Då skulle tvätten på strecket och disken på bordet väckt tankar som "varför kan ingen annan göra detta" med resultatet stress och ilska. Jag skulle ha farit runt som en furie i huset, plockat in och tagit ner. Gärna dammsugit lite också när jag ändå höll på. Kanske toppat med en promenad efteråt för att ta ner det värsta påslaget. Det hade förmodligen hjälpt. Det brukar funka ett tag. Men växer ilskan, stressen, upplevelsen av att jag aldrig "får" vila, eller kroppen säger ifrån så jag hindras att träna som jag vill, då vet jag att återfallet kan vara nära.
Jag som fnyst åt ordet balans. Äh, vad ska det vara bra för, lagom är löjligt. Allt eller inget. Glömde lägga in "inget" bara. Så det blev allt hela tiden.
Målet är inte att sakta ner eller att bli "lagom". Jag vill känna elden och hyperaktiviteten för den gör mig levande. Men jag vill kunna vila innan jag bränner mig. Gör det nu.
Imorgon bitti blir det löpning och därefter kanske det där simpasset som jag hoppade över ikväll.
Att vara nykter är inte någon kamp, tvärtom. Det är när jag släpper kampen som jag kan vara nykter.

Mm, lite grann iaf.. Jag är ju inte van att prata med henne heller så jag känner mig rätt obekväm..än så länge.. Men det blir nog bra :)

Åh, hoppas besöket går bra! Du får gärna berätta mera sen! Läste lite om det igår, verkade handla om samtalsterapi typ?

Jag verkar gå på ngt lyckorus idag! Är bara extremt peppad! Jag måste lugna mig lite så jag inte får en dipp sen..brukar bli så när jag varit för övertaggad och livsglad att det slår tillbaka med deppigt nån dag senare.. Men lite vill jag njuta av att jag är hoppfull och glad! :)

Tack detsamma! ?

Ja det kan vara bra att du pratar med din mamma om allt som har hänt. Vad kul att barnen kommer?

Jag har varit med min yngsta dotter på bup. Hon har adhd (som jag) och vi var där på medicinuppföljning. Nu sitter jag och väntar på att få komma in på första mötet på 15 metoden. Blir provtagning också och jag ska be om att få blodvärde kollat igen. Efter 11 nyktra dagar så borde det väl ha gått upp?

Hoppas du får en trevlig kväll?

Hahaha, det hade varit nåt.."Åh så skönt, här ska firas!" ? Håller med, jeans var roligare..och faktiskt mer belönande..man får känna sig lite fin..?

Hur är din dag? :)

Snart kommer mamma hem med barnen, de har ju fått vara hos mormor och morfar några dagar så att jag skulle få utrymme att ta hjälp.. Mamma stannar över helgen.. Kommer nog kännas lite obekvämt i början..vi är ju så ovana att behöva prata om jobbigheter..Men vem vet, det kanske kan bli en trevande början till en annan typ av relation :)

Sen möte ikväll. Ftedagsmötena sägs vara roliga och drar rätt mycket folk så det ser jag fram emot! :)

Det finns större förståelse än vi ibland tror! Trodde du skulle skriva att du köpte vin? Jeans är bättre?

Jag känner igen mig i din historia. Nu stöter jag inte på folk när jag är full. Men blir ofta för packad, och får minnesluckor. Jag har bestämt mig för att aldrig mer dricka på det viset. Och heller aldrig dricka ensam hemma. Jag sa till mig att nu är det slut. Jag lade drickandet på hyllan och har varit helt nykter nu sedan i januari. Innan dess var jag nykter en hel månad. En vecka i Egypten drack jag måttligt.

Jag tror att du helt enkelt måste säga till dig själv att inte ta det där första glaset. Man måste inte dricka.

Hur ser ditt drickande ut? Dricker du varje vecka? Varje helg? Blir du alltid dunderfull?