Senaste kommentarerna i forumet

Att komma till insikt, övertyga sig och slutligen ta beslutet att sluta med alkoholen, är en stor befrielseprocess från alkoholens förslavande inverkan och fjättrande bojor.
Man befriar sig från fylleångest, skam, oro för skador på organ, rädsla och dåligt självförtroende.
Man får som belöning en stor och positiv frihet. Frihet att leva utan allt negativt som alkoholen för med sig.

Jag är fri nu och tänker fortsätta leva med frihet.

den hälsningen LenaNyman.

fortsätter på den nyktra stigen Jullan65. Ja visst, ibland är känslor och måendet ganska neutrala, ibland uppåt, ibland neråt. De naturliga svängningarna utan alkoholens inverkan, då det varierar mer, och då oftast neråt.
Risk för återfall finns, men man kan jobba på att det bara stannar vid besvärande sug. När sugen och tankarna kommer, fullfölj då tankebanorna hela vägen ut. I stället för frestande tankar på några glas, tänker man vidare på vad det skulle leda till, att hela processen för en alkoholberoende/alkoholist skulle dra igång. Med kraftiga fyllor, svart ångest, kvävande skam, abstinens, mer skador på inre organ, m.m. Då brukar sugen klinga av och A-djävulen kryper ner i sin håla och håller käften ett tag.

Ju fler gånger man bekämpar sug, och ju längre man varit nykter, desto säkrare och tryggare känner man sig. Jag hoppas att det är så för dig Jullan65. Du har kommit en bra bit på väg nu. Och jag både hoppas och tror att du klarar det här. Det är du verkligen värd Jullan65.

Hoppas du får en bra söndag. Kramar!

Går in på dag 76 nykter. Känns inget speciellt. Varken eller, skulle jag vilja säga. Är lite nedstämd o trött. Tankar på a kommer o går, faktiskt i lite mildare form. Skönt. Att jag inte kan dricka lagom eller kontrollerat är absolut befäst hos mig. Därmed inte sagt att jag inte kan få ett återfall... nåväl, lägger den här småtråkiga lördagen till handlingarna och ser fram emot nya nyktra dagar, en dag i taget naturligtvis. Kämpa på alla

Om det är alkoholtriggad ångest som plågar dig, så är trösten att den minskar och till slut går över.
Jättebra att du tagit viktiga steg som detta forum och AA-möten.
Mycket bra att du bestämt dig för att sluta dricka. När man kommer till denna insikt, efter all tragik och negativa upplevelser som
alkoholen gett, så har man också fått en slags mental språngbräda som man kan ta avstamp från och börja kämpa för ett
nyktert liv. Så använd denna språngbräda, och all din vilja, för att börja leva nykter.

Du kan om du vill. Läs och skriv här på forumet, det hjälper mycket. Lycka till och kram!

Du har inte bara viljan låter det som, du tar också flertalet steg mot ditt mål. AA och forumet!

Här finns sällskap på din väg.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Nu kommer jag in här till dig med ett stort grattis till dina dagar, veckor och månader. Det är fint att se hur du tar dig an denna uppgift. Eller ska vi kanske säga denna livsnödvändighet? Önskar dig en fin kväll. Stor kram.

Tänker inte mycket på alkohol längre. Dricker vatten och kaffe. Fördriver tiden ganska ofta med TV-serier. Också en sorts flykt. Men utan baksmälla. Jobbar med mig själv i AA:s program. Olika känslor, som poppar upp. Ja, lever livet en dag i taget.

Bra berättat, intressant och inspirerande Ikaros.
Känner väl igen den irritation mm som bygger upp mer och mer tills det brister.
Samma för mig, fast jag säger oftast inget, blir mer inåtvänd bygger upp ett j-a vakuum och alkoholen är den perfekta ventilen. För tillfället.

Kokt och bränd grädde...? Crème brûlée?

Snart 3 år du PP. Det är inte illa. Helt grymt faktiskt! Vilket datum är det? Då får du ge dig på en uppsummering. Hur mår du för övrigt?

Kram kram

Hej på dig - hur har du det? Saknar dig. Du vet var jag finns.
Puss och kram

till alkoholist
Och visst,har jag farit illa.
Visst är det tråkigt att känna att man inte är nummer ett och att en oro för den som borde vara vuxen inte är kapabel.
Visst har jag sår idag av det jag varit med om och det har skadat mig i grunden.
Men det var inte så mycket alkoholen i sig,det var människan bakom. Egoisten,hon som valde bort mig.

OM du har lyckats få dina barn att känna sig älskade trots din sjukdom så har du gjort mer än halva jobbet.
En cancersjuk människa rår ju inte heller för sin sjukdom.
Visst hade du kunnat ta tag i dina problem och förändrat ditt liv för dig och dina barn.
Men du gjorde det inte.

Det är fakta och de rår du inte på.
Men här och nu kan du fortfarande se vad du kan göra åt relationen i dagsläget och bekräfta dina barn utifrån vad du känner.

Mina föräldrar klarade aldrig det.
De var kvar i sina cirklar av offerkoftor och spritdimma och lyfte egentligen aldrig blicken.
Bad aldrig om ursäkt och försökte aldrig kompensera upp drickandet på något sätt.

Ensam fick jag stå under tidigt vuxenliv med småbarn.

Frågan är vad gjorde det med mig?

Jo jag blev en ansvarstagande vuxen som själv tagit mig fram i livet då jag bara har haft mig själv att förlita mig på.

Jag har haft ett rikt liv där jag själv haft kontrollen och skapat mitt eget innehåll.
Det har ibland varit onödigt tufft och jag har haft svårt att lägga tillit hos andra.

Men utan min tuffa uppväxt tror jag att jag varit betydligt fegare och inte tagit kontrollen och besluten på samma sätt.
Det har min uppväxt gett mig.
Också vissheten att när något känns bra så är det bra och ska bejakas.

Så precis som rosa pantern så fint beskriver,sluta slå på dig själv.
Gjort är gjort men nuet är här nu och det kan du minsann kontrollera,åtminstone idag.

Ja varför ska man veta orsakerna till sin självförnedring? Kan det bli lättare att göra sig av med det självförnedrande beteendet, om man ser det sammanhang där känslorna bakom det skapades? Om man kan se sig själv där, från ett annat perspektiv/med andra ögon - varma, välmenande, förstående och respektfulla! Se motståndet som faktiskt fanns en gång, och de omöjliga barriärerna.

Då tror jag man kan börja återupprätta sin självrespekt. Men det är inte alltid lätt att att få den självdistansen att man kan se det orättfärdiga i sitt liv. När man är barn tar man ju det som händer en som normalt och det sitter liksom kvar..

Det är inte heller alltid ens nära är intresserade av de rollförändringar, som personliga "uppvaknanden" kan innebära.

Just som barn blir ju allt så starkt och sätter djupa spår.

Tur det ofta finns andra människor för de barn med föräldrar som inte helt axlar sitt föräldraskap!

Jag skriver det här bara för att bl a dessa tankar väcktes hos mig, av din text.

Jag är också ett sårat barn, men kan inte säga "därför" eller "därför". Det var så mycket, föränderligt och komplicerat.

Jag har ingen etikett att sätta på det jag var med om, som kan göra att vem som helst lätt kan förstå.

Släpp bara skammen, den är till ingen nytta oavsett vad som varit! Den bryter bara ned människan!

Lyssna till de goda rösterna inom dig, de som bara vill dig väl och ingenting annat!!!

Om det är självförnedring jag önskar lyckas jag inte sällan utomordentligt väl.
Minst fyra gånger har jag vaknat på grund av alkoholen vaknat på sjukhus och där blivit betraktad som en mänsklig
spillra. Jag har legat medvetslös av sprit på trottoarer och blivit omhändertagen. Jag har blivit tagen för fylleri. Jag har
kört bil onykter. Jag har varit otrogen och upplevt den beska smak som detta för med sig. Jag har svikit mina barn. När jag fortfarande orkade var jag inte sällan inblandad i fylleslagsmål. Listan kan göras längre.

När jag kvicknar till ur alkoholen med de förnedrande känslor som följer av de händelser som jag beskrivit, då
kämpar jag för att återta min roll. Jag arbetar mig återigen in i en socialt accepterad roll och får till och med erkännanden
för vad jag gör. I denna kamp för social och mänsklig upprättelse arbetar jag hårt. Så hårt att trötthet och stress följer. Stressen är mycket farlig. Den nöter ned min motståndskraft och mitt självförakt konserveras. Detta självförakt som är en grundförutsättning för viljan till självförnedring
Motsatsen till självförnedring är självrespekt som i vardagligt tal kan betecknas som aktning eller vördnad för sig själv och den egna personen. Konkret innebär det att man värdesätter sina personliga egenskaper. Och här brister jag.Jag ser snarare ned på mig själv. Eftersom jag inte kan känna denna aktning.

Vad betyder självförnedring? Om jag förstår det hela rätt innebär det att aktivt och på frivillig väg söka skammen. Det
är detta jag gör när jag dricker. Särskilt när jag väljer att ta till den kemiska spriten.

Spriten själv, kan det vara den? Till viss del tror jag det, men den förklaringen räcker inte. Något i uppväxten är ett
annat alternativ. Ja, kanske. Spekulationer, men ett faktum är att jag är vilsen, utanför.

att man mår dåligt och får ångest och mardrömmar när man slutar med alkoholen. Så mycket skit som alkoholen ställer till för en, så mycket stryk som psyket tar av alla fyllor och bakfyllor. Men slå inte på dig själv för att du har druckit, det kan du inte rå för om du utvecklat ett beroende. Titta i stället framåt, sträck på dig för att du kommit till insikt och bestämt dig för ett nyktert liv. Det blir bättre, du kommer att må bättre. Du kan om du vill. Ta en dag i taget, och sträck inte ut handen efter det första glaset.

Läs och skriv här på forumet, det hjälper mycket.

Kämpa på du också!

Tänkte bara säga att väldigt inspirerande läsning!

Ny vecka, nya möjligheter. Oftast tidigare har jag söndags ångest för jobb mm, men kände inget igår, skönt. Alla dagar kan ha en liten ljus punkt. Försöker tänka positivt iallafall :)
Min förra vecka var väldigt känslomässigt stormigt, upp o ner. Tidigare när jag varit längre nykter så har jag alltid kört hårt med träning, är väldigt sugen på att komma igång med träningen och förvandla kroppen, men den här gången bestämde jag mig för att vänta lite, varit ganska mycket trött så jag har lyssnat på kroppen och inte försökt pressa mig för hårt i onödan nu i början. Bara tagit en dag i taget o försökt hantera de vågorna som sköljt över emellertid. Har inte haft nått alkohol sug destomer men av gamla vanor så dyker tankarna upp givetvis, försökt styra bort de med alla negativa sidor av alkohol då jag tar alla trix i huvudet på största allvar.
Har haft jobbiga mardrömmar och tänkt väldigt mycket, speciellt på kvällarna. Blir väldigt låg och ledsen. På dagarna har jag hållit mig aktiv och varit mycket i naturen då jag varit ledig från jobbet några dagar. Det kändes väldigt bra, försöker bemästra de jobbiga tankarna med alla fördelar att vara nykter. Positivt tänkande tips mottages! Dagen blir som du gör den!? Ja, försöker tänka så. Som tex, bilen gick sönder förra veckan, kostsamt jobbigt fel, annars hade jag tänkt, -jaha givetvis, jävla skit, alltid nått som.. saker o ting går sönder ibland, men det är materiella ting. Det ordnar sig. Att hälla i sig gift är jävligt korkat, förstöra organen för ett väldigt kort tids rus och känna bördan släppa från axlarna. Visst kan sakna den känslan men när verkligen kommer ikapp och bördan blir ännu mer tyngre, nä fy fan. Mitt mellan alla vågor så satt jag och drack kaffe och lyssnade på ring så spelar vi, fick ett tokigt lycko rus, kändes fruktansvärt skönt och blev glad. Man ska försöka vara tacksam, saker och ting kunde vara så mycket bättre. Även om jag stundtals mår skit så har jag kommit en bit på vägen. Säkert lite rörigt allt jag skriver men det är lite så i huvudet just nu:) börjar känna mig redo för nästa steg i träning, mitt mål denna vecka.

Det är svårt att uttala sig om eller för andra, men genomgående verkar det ju på alla oss här inne som kämpar mot alkoholen, att det är just sugen/tankarna på alkohol som är svåra att stå emot. Så om någon varit beroende av alkohol, varit slav under alkoholen, så verkar det mindre troligt att man redan efter drygt ett halvår kan vara fri från sug. Men, det kan vara individuellt.

Om du läst min tråd från början, så ser du att jag lyckades vara fri från alkohol i 16 år (och en gång tidigare 3 år). Då infann sig ett slags ro gentemot alkoholen vad gäller längtan och tankar, men först efter 1½-2 år. Jag upplevde en slags befrielse, utan behov av alkohol eller berusning. Kanske något ytterst litet sug drabbade mig, t.ex. genom drömmar eller intryck utifrån, men dessa microsug vara lätta att bemästra.
En del människor kanske kan uppnå detta tidigare. Kanske har din sambo gjort det, vad vet jag.
Samtidigt verkar det konstigt att han då är irriterad på personer i omgivningen. Jag tyckte jag upplevde en slags sinnesro, och hade större lugn och tålamod med vardagliga saker och med andra människor, när jag slapp kampen mot alkoholen.

Mitt mål är att uppnå en trygg nykterhet, för tredje gången. Därav namnet på min tråd. Och det är mot detta mål jag strävar, och nu kommit en bit på väg.

Hoppas det går bra för dig och din sambo, både med relationen och i kanmpen mot alkoholen

Hej,
På tal om sug..
Min sambo har varit helgalkoholism och även "periodat", men är nu nykter sedan början av april.
Han säger sig inte känna ngt sug alls, och tänker inte ens på alkohol, säger han.
Tror du det kan stämma?
Undrar, för jag undrar lite om hans irritation på mig beror på att jag irriterar honom ?eller att det också kan finnas något sug, han jobbar på att tränga bort.
Svårt för dig att säga förstås..!
Men tror DU man kan klara sig ifrån att känna sug, när man varit aktiv helgalkoholism och periodat också, några gånger per år?

är verkligen en okostruktiv känsla. Väldigt lätt att glömma sitt egna ansvar när man ser sig själv som offer. Har problem med det också ibland. Och bitterhet som gärna går hand i hand.
Grattis till 70 dagar! Bra jobbat!

är längden på min nykterhet. Den känns trygg och bra ut. Ganska ofta småsug, några lite svårare ibland. Men jag har min strategi och mina vapen alerta. Inte vara orolig eller rädd för tankar och sug, det är helt naturligt att de kommer för en nykter alkoholist. Och att aldrig sträcka ut handen efter det första glaset är mitt viktigaste skydd mot att ramla dit.
En lugn stund på morgonen, en ställtid, inför de hektiska dagarna, ger en bra grund för att kunna fortsätta att ta en dag i taget.

Så jag fortsätter att bygga på mitt nyktra liv.

Gör så ni också! Kämpa på alla här inne.

och grattis till 70 dagar. Kloka tankar och insikter har du.

Fortsätt så här!

Och blir inspirerad! Tack och grattis till ett stort steg!

Har faktiskt längtar att få skriva 70 nyktra dgr, vilket inte var självklart. Nykterheten är inte självklar, utan ett ständigt pågående arbete....med mig själv. Glömmer jag bort eller rider iväg på triggers är jag hjälplöst förlorad igen. Men än så länge fungerar det tackolov. Har hjälp på vägen denna gång och försöker ha ett öppet sinne, för mina egna brister, som tidigare gjort att jag ramlat tillbaka i a. Denna vecka har självömkan gjort sig hörd hos mig, och den är ingen trevlig bekantskap . Jag menar, om det är synd om mig för att det är jobbigt på min arbetsplats, för att vänner beter sig konstigt o fel, för att de gör SI el så, för att....ja listan kan göras jättelång. Om jag då dricker så mildras ju denna känsla och framför allt, jag har ju fått flera ANLEDNINGAR till att dricka. Jag vill påstå att självömkan är lika farlig som ademonen själv, och måste obönhörligen förpassas till en mörk vrå, och sedan sopas ut. I vrån sitter den, men sopat ut den har jag inte. Därför vet jag att den kommer hälsa på igen den där självömkan. Men nu är jag beredd och hoppas på att snabbare kunna sopa in den i vrån igen. Ja sådär går tankarna hos mig sådär om söndagen 70dgr in i nykterheten och med löfte om 24 h till. Håll nykterheten och ni som inte kommit dit, kämpa på det är värt varenda svettdroppe.