Senaste kommentarerna i forumet

Fint att höra ifrån dig Stingo. Kloka inlägg lämnar du efter dig också, som vanligt.

Stor kram

Bra uttryckt. Bara jobba med dig och för dig. En del människor ger så mycket att det inte blir något kvar. Stoppa lite av flödet utåt och ta hand om dig själv och de dina.

<3<3<3

Vilar i din tråd ibland, den ger så mycket hopp och klokhet.
Så säger tack för du delar med dig

finaste du? / mt

Jag hoppas, för din skull, att du orkar leva dig igenom eländet utan att bli bitter. Som jag nämnt (tror jag) så vet jag av erfarenhet något om det du upplever. Att ha mycket ansvar, stort förtroende, ständiga risker att göra nåt misstag.... Och hur utmanande situationer sållar agnarna från vetet och visar vilka som står kvar när det blåser. Ge det den tid det behöver och ta hand om dig.
Önskar dig en fin dag ? / mt

Så sant som det är sagt.

När jag läste din kommentar kom jag direkt ihåg hur jag brukade säga till mullegubben, då för länge sen: Livet har lärt mig att i sista änden är det endast mig själv jag kan lita på.... Och faktiskt bevisade han det många år senare i sitt missbruk. Ändå är det ju faktiskt missbruket som var inkörsporten till det som blev den vändning som fördjupat vår relation. Och ändå var den 'bra' och grundad i kärlek från början. Nu är min man den 'sanna' S som jag mötte och blev förälskad i.
Och, ifall du tycker jag är sen.... så har jag redan gjort ett motionspass??? Vi kör i skift både här hemma och på forum?
Ha en fin dag! / mt

Tror du att det har med förtroende att göra, att behöva och kanske vara tvungen att klara sig själv i unga år?
Att med sig själv kan man i alla fall vara trygg?
Lite otippat faktiskt. Men ytterligare ett fint exempel på hur vi här kan dela med oss av våra tankar
om vi bara vågar. Ja, nu vaknar du väl snart? Själv ska jag sova ?

//PP

Nä jag ska jobba bara för mig, med mig bara mig.

stort fel med dig! De är väl som folk är mest, drar sig tillbaka lite försiktigt när det blåser. Trist men ack så vanligt. Så jäkla starkt av dig att hålla nykterheten nu i den här pressens och besvikelsens tid. Ge tusan i facken just nu och ägna tiden åt att ta hand om dig och dina nära istället. Det är du verkligen värd! / mt

Vad gör jag för fel? Det är något allvarligt fel på mig. Jag har berättat för mina kollegor om vad som hänt mellan mig och mitt fack. Var men ingen att jag skulle ta över i det andra lärarfacket men nu vill man avvakta tills det lagt sig. Inte ens mina kollegor verkar tro mig. Blev så sårad idag men ensam är stark. Så mycket hjälp jag gett. Nu vill jag a stöd tillbaka då blir det tufft. Tänk att får supa ned sig nu, bara dra vad skönt. Det löser ju dock inget och jag kommer ej ta till flaskan så löser jag inte bekymmer längre.

Verkligen tack.

Kram till dig

blev inte alls vad jag tänkt mig. En sista kväll med A till melodifestivalen. Det blev det, men slutet kommer jag knappt ihåg och sedan försvann 3 timmar. Ingen aning om vad jag gjorde då. Söndagen blev en tystnadens dag, men min frus sorgsna min och tystnaden i huset var förfärlig. Läste Berras tråd i dag och vad är det alls att fundera på, en fortsatt dödsdans med A är bara att lägga ned och i stället leva livet utan kemikalier. Vaknade nykter i dag och känner mig hoppfull, nu ska A bort ur mitt liv. Jag gör som ni säger, i dag är en nykter dag och det beslutet ska jag ta varje morgon igen och igen. Jag har ju mitt eget facit hur bra jag mår utan.
Mulltant: Jag kommer ihåg vår betalda från förr, men idag finns förstås inte ens ekot kvar. Som du säger, man måste ju lära sig för att gå vidare på ett bättre sätt, och det är vad det handlar om nu.

för respektfullt och klokt inlägg tidigare. Beträffande S´s insikt kan jag berätta att jag har lärt mig mycket om egna beroendefällor och triggers via mannens nykterhet. Insikter som är mig till stor nytta. Önskar dig Lycka till med projektet och skön sommar! / mt

ska jag klistra in en del av det jag skrev till Ullabulla nu på morgonen. Den tidiga morgonen som är min bästa tid.

Jag är också här.... Ända sen jag läste ditt inlägg har jag - än en gång - funderat varför. Jag tror att det till en del beror på att jag tycker om att skriva och att det jag skriver har en riktning, att någon ute i världsrymden läser. Av eget val.

När jag läste Ebba, LenaNyman, PP, Stingo och Buzzz 'återvändaren' till morgonkaffet kände jag värmen -forumvärmen- så starkt och tänkte 'därför är jag här'. Människorna, forumfolket, är faktiskt en viktig orsak till varför jag finns kvar här. Muränan och Sisyfos hör också till långvariga värmespridare. Jag nämner er, som jag många gånger nämnt tidigare forumvänner, som jag känt stark gemenskap med. Jag tänker på Izzy som kämpar sin frihetskamp, mest med dig själv, och flygcert som jag ser att fortfarande tittar in nu och då. För att inte glömma Berra som fortfarande ofta, om än inte längre varje vecka bidrar med sin söndagskrönika. Riktiga människor som ger av sin tid för att dela äkta liv med varandra.

Jag har lärt mig oändligt mycket om ödmjukhet, respekt och självrespekt här. Inte minst av dig Ullabulla.

Nu skrev jag inte alls det jag tänkte.... Så blir det ofta för mig. Jag tänkte skriva att i vår relation är det jag som stått för att 'man klarar sig alltid', för behovet av frihet och utrymme. Trots det levde jag fem år i medberoendecirkusen ( som jag bukar kalla -träsket). De dryga fem år som gått sen allt vände har också vänt balansen i vår relation. Mannen har för länge sen konstaterat att han skulle kunna leva ett eget liv och jag... jag är, vågar vara? - närmare än någonsin förr under våra snart 40 år tillsammans.

Tack människor för att ni finns här och delar liv! / mt

Out of My character too, men om man dricker när alla sover så funkar även whisky. Har inte hänt särskilt ofta, men nån gång.

Nej, jag skulle inte ha trott att hon hade druckit den i smyg, det skulle vara totalt "out of character".

Blev förresten förvånad då du talade om att dricka whisky i smyg. Den som har så väldigt stark doft. Då man inte dricker själv, så känner man ju doften hos andra på många meters avstånd.

Du skriver så igenkännande!
Vi delar just detta helvete att inte kunna hantera måttlighet, fast vi så gärna vill.

Styrka till dig!!

Klart man ska ventilera här på forumet, Stingo. Och intressant att S berättade om sina känslor inför whiskyn. Om den försvunnit, skulle du ha trott att hon gjort sig av med den, inte att hon druckit upp den. Ytterligare ett bevis på att det är knepigt med alkohol och att man måste ta ansvar för sin egen konsumtion. Läste förresten dina båda trådar och du verkar ha ett gott förhållande till a idag. Men då är det också väldigt sällan som du dricker. Det är där jag tror man bör vara om man ska dricka. Ett väldigt begränsat intag.
Och LN tur att du hittat din Mark.

Jag har läst hela din tråd och det glädjer mig verkligen att det går i rätt riktning för dig :) Du är väldigt bra på att skriva! Jag är ny här och har också kämpat med ätstörningar i 10 år. Gick i terapi ett tag, men det hjälpte inte med ätstörningen. Men gissa vad som hjälpte? Graviditet!

Jag gick upp i vikt (det blev inget barn, lång historia) och har inte gått ned i vikt sedan dess. Jag hatade min kropp och var livrädd för att gå upp i vikt, men under graviditeten var jag tvungen att gå upp i vikt för barnets hälsa (och min), och häpnadsväckande nog kändes det som om min kropp blev "som den skulle vara". Kvinnlig, kurvig. Dessutom slutade jag se min kropp som något dekorativt och började tänka på min kropps hälsa och funktion istället. Vilka fantastiska saker kvinnokroppen kan åstadkomma. Ett nytt liv, mjölk! Efter att ha kämpat i så många år med ätstörning så försvann den nästan av sig själv på några månader. Go figure... :)

Men nu har jag gått upp i vikt av för mycket drickande+drunk binge eating+ingen motion, och bantar (försiktigt) nu. Jag är lite rädd att det ska gå överstyr och leda till ätstörning igen. Ätstörningen var en form av beroende, ett beroende av att vara smal och känslan av svält. Desto "bättre" jag lyckades, desto mer beroende blev jag. Drickandet uppstod ur ett behov av att dämpa min horribla utseende-ångest och att faktiskt kunna somna med en skrikande mage. Rödvin rådde bot på det, men självfallet spårade drickandet så småningom ur.

Jag hoppas att du får bukt med din utseende-ångest, Studenten. Det är så enormt energikrävande att ständigt tänka i de banorna, och så totalt onödigt. Du har ju en man som tycker att du är fin (antar jag?). Känner du att du behöver "tävla" mot andra kvinnor för att behålla honom? Det verkar inte så på det du skriver.

Mvh,

Patsy

Och jag tänker faktiskt en hel del på vilken tur att det är Lucas jag är tillsammans med och inte mig själv, för det skulle jag aldrig gå iland med. Japp, det är sant. Jag skulle stressas ihjäl av att vara tillsammans med en sån som jag. Såg herr Gardell i nåt teveprogram för länge sen. Det var i en av dom icke reklamfinansierade kanalerna och han skulle låtsasbjuda in fyra gäster på låtsasmiddag. Undra om det inte var Pekka Heino som ledde programmet.

I alla fall så var han omständlig, Gardell alltså, och ... ja, krånglig och omständlig. Och jag blev vansinnig av det lilla jag såg. När det händer, att nån retar livet ur en på det där viset, så sägs det ju att man bär på liknande egenskaper själv. Alltså torde väl jag och Lucas vara som Gardell och Levengood. ;)

Trevligt att läsa om Sophies insiktsfullhet i fråga om whiskyn. Vi har inget alkoholhaltigt hemma. Ja, några 3.5:or kan ju stå i kylen utan problem och ibland står där också nån liten tetra med vitt vin till matlagning. Inget vidlyftigare.

Tack!

Och du, liksom alla andra, är väldigt välkommen med egna funderingar här. Så där är det ju dessutom. Inget är svartvitt, varken mellan mänskor eller ens inom oss. Allt är kluvet och gråzon. Och visst har jag en hel del förståelse, men ibland behöver man vädra litet och då är det här forumet bra att ha.

Det kom förresten en ny ton med idag, då Sophie sade att en orsak till att whiskyn måste bort är att den nu lockar henne att dricka sig till sömns (hon har mycket ont just nu). En liten, men ändå en nick mot att erkänna att hon också haft en egen del i alkoholproblemen. För det mesta har hon vidhållit att problemet var mitt och hon drack bara för att jag gjorde det (vi drack båda mycket, men jag klart mera).

Vad klokt och fint du skrev i en annan tråd idag.
Svårt det där med whiskyn tycker jag. Min sambo är ju lite mer naiv. Jag har ju inte varit nykter lika lönge som du heller, men återföll där i februari -april när det hände mycket tråkigt i mitt liv. Innan det hände kändes allt väldigt stabilt. Sen förlorades respekten för oöppnat, mängd, sambons öl och jag hamnade i mitt gamla beteende. Jag skulle bli sjukt sur på sambon om han ifrågasatte om jag kunde ha flaskor hemma när jag visste att det skulle gå bra. Nu är jag mer osäker igen. Tror att det kommer en tid igen när jag kan ha oöppnade flaskor hemma igen, men skulle känna mig väldigt tveksam till whiskey. Särskilt som jag skulle kunna dricka upp den obemärkt. Oj, nu lånade jag din tråd här till funderingar som främst handlar om mig själv. Blev dessutom lite sugen på att dricka bara av att skriva här. Jag är långt borta från att kunna ha sprit hemma just nu känner jag. Vad jag menar är att du bör ha lite förståelse för sambons reaktion. Min är ju lite väl naiv i detta tycker jag. Fast jag förstår dig också om du blir lite besviken på bristen på tillit. Och som sagt, jag skulle nog bli arg. Herregud vilken kluven människa jag är. Du är nog lite klokare än jag.

Några dagar till har gått. Med A går det sisådär, inte helt nykter.
Men inte överdrivna mängder och aldrig själv. I sommar tror jag det kommer bli torrare än vad det är nu, utan tvekan.
Förutom plugg har jag mycket att tänka på på det privata planet, lite därför texterna blivit mindre här. Tänkte mest bara komma in och checka av läget. Jag läser er allas trådar fortfarande. Kram på er <3