Senaste kommentarerna i forumet

ni är allihop som peppar mig, det känns viktigt just nu. I morgon ska jag gå till AA, och på måndag till länkarna och så vidare. Jag har förmånen att det finns möten alla dagar i veckan och varför välja när man kan gå på båda ställena? Jag får traska dit tills dess alkoholdjävulen ger upp och försvinner för gott. Det är min plan. Trevlig helg på er alla!

Bägge dina trådar och det är så inspirerande och positivt för mig. Vi delar en del åsikter och erfarenheter. Grattis, jag tänker inte heller bli absolutist men nykterist!

Jag tänkte faktiskt en del på dig och din Lucas, då jag skrev det där inlägget. Hur du brukar beskriva honom som lugn och trygg. Ibland skulle det bara vara så väldigt skönt att ha en sådan nära.

Tycker PP uttrycker det så bra. "Det enda vi behöver göra är att välja en nykter dag. Igen och igen." Oavsett om man "tror på" AA, Länkarna, en bok i ämnet, antabus eller nåt annat så är det just det som måste till. Det egna beslutet, igen och igen, om att i dag är en nykter dag.

Jag tycker att du ska ställa dig i vägen för alkoholen och inte låta den stå i vägen för dig.

Jättekram!

... kan det inte bli? För nån vecka sen kom jag fram till slutsatsen att jag var oälskad av Lucas. Låg i sängen en hel lördag, åt ingenting, sa ingenting, var ett lik bara.

Och sen helt plötsligt ordnade allt upp sig.

Det är rätt enkelt för Lucas och mig att ställa saker tillrätta när det strular till sig. Jag tror att det beror på att vi är varandras motpoler. Jag är känslomänniska och Lucas är lugnmänniska. Mitt ex och jag hade skitsvårt att få nåt riktigt avslut på kontroverser, kanske för att vi var mer lika varandra, jag vet inte. Och så tänker jag på den kväll jag kom hem med två plastkassar. En innehöll bestick, den andra två flaskor Periquita. Vilken påse var Lucas snabb att kika i, tror du? ;)

Kram på dig, Stingo. Fin-Stingo.

"Att sitta och dryfta på ett forum, är inte det ett tecken på att jag är på väg att bli knäpp på riktigt....?"

Jo, det är skitknäppt.
Välkommen till Gökboet. ;)

Återigen vill jag säga dig att jag uppskattar dig, PP. Precis som du är.

Hmm, har du tröttnat på oss, eller något annat som drar? Om så är, och det inte är hunden, målning, G, bakverk eller annat bra, vore det kanske en idé att skriva några rader?

Hälsningar från mig

/PP

Instämmer med övriga. MT har helt rätt i att du borde få medalj för din kamp, men frågan är hur du ska vinna den, eller hur?
Jag har tyvärr inga råd att ge dig som du inte redan fått genom åren. Vi skulle alla bli så otroligt glada om du lyckas få till en varaktig förändring.
Vägen dit är möjlig för oss alla. Den är svår och det har inget att göra med om vi är bra eller dåliga om vi lyckas. Vi vet alla att vi har drabbats av en sjukdom. Men glöm inte att det finns bot. Det enda vi behöver göra är att välja en nykter dag. Igen och igen.

/PP

Nej, jag saknar inte partyprissen som försvann. Det jag kan sakna ibland är den sorglöshet, uppsluppenhet, och orubbat tilltro till framtiden som jag alltid kände i min "ungdom". Jag tror jag lyckades hålla kvar den "med hjälp" av alkoholen, fast alkoholen i det stilla bara gröpte ur en. Detta var troligen vad som skedde under åren med tilltagande drickande. Så snart obehaget dök upp, stände jag av det effektivt (trodde jag) med flykt via alkohol. I och för sig inte så speciellt för mig, många gör ju samma sak...
Så vad gör jag åt det? Nej, jag är tyvärr inte så öppen för att gå i terapi. Just därför att det är terapi kanske. Kanske har en fördom att det är till för knäppgökar ? Men jag märker såklart att jag har ett behöv av att bearbeta, annars skulle jag ju säkert inte sitta här med en platta och skriva här till dig nu, eller hur? Att sitta och dryfta på ett forum, är inte det ett tecken på att jag är på väg att bli knäpp på riktigt....?
Oavsett är det så mycket bättre att leva med sina ärr, än att leva med öppna sår som ju missbruket faktiskt är.

Ha en riktigt fin helg du med!

/PP

Du har återvänt! Du är här med en vilja. Kanske behöver du lite hjälp på vägen. Men det är verkligen inte hopplöst även om det känns så just nu. Kramar till dig!

Här är allt lugnt, eller åtminstone nästan. Skitnervös över ett stort projekt på jobbet som jag lovat leda. Tittar in här ibland, men kommenterar sällan. Lyxigt med somrigt väder...

Fick nyss en flaska god whisky i present och var inte riktigt i situation att tacka nej. Sophie blev skitnervös över den, hon gillar inte alls att det finns alkohol hemma, även om det är i försluten flaska. Det där kom dessutom som en avslutning på en helt annan fnurra, så det tog flera dagar att reda upp alltihopa. Så ibland känns det som att nästan två i praktiken nyktra år inte verkar väga alls i Sophies bok.

Men till slut tror jag att det hela förde oss närmare varandra. Men vad som skall hända med whiskyflaskan är ännu oklart. Förutsatt att den är kvar i skåpet, det har jag inte kollat.

Om du minns? :)
Det var som ett skämt att komma till henne tyckte jag, men hon sa något som fastnade och som jag brukar använda mig av ibland.

När du ska sova, tänk dig att du har en låda under sängen, fös sen ner alla bekymmer, all oro och allt grubbel i lådan och sätt på locket. Liksom befria dig själv från allt sånt och låt det ligga i lådan.

Det är faktiskt skönt ibland när jag gör så.

Ta hand om dig!

Kram

Blir glad över att du verkar må bra.

Var rädd om dig :)
Var snäll mot dig själv :)

Skönt att katten kom hem.

KRAM

Fredag igen och jag är nykter. Känns bra, rent och skönt. Det känns som om jag inte har så mycket mer att uppdatera - så jag kanske inte kommer göra det lika ofta - om nu ingenting specifikt händer. Jag är fortfarande förvånad att det gått så bra hittills som det har gjort. Nu har det gått en del helger sedan jag började och det känns inte lika"laddat" som tidigare. Det är som om det blir avdramatiserat. Skönt så.
Har varit ute och lufsat - när jag kollade efter på klockan upptäckte jag till min glädje att jag hade förbättrat min tid - alltid något att glädjas åt - ett framsteg för hälsan och syreupptagningsförmågan. :)
Kram och kraft till kämparna!

Det värsta ska väl vara över nu när du vet vad det handlar om och att det är överkomliga och helt förståeliga missar. Jag har haft jobb som på det sättet är lika att jag helt säkert missat en och annan regel. Gör man inga misstag, aldrig fel, gör man inte just nånting. Hoppas du kan lyfta av dig skuld och andra obehagskänslor och njuta av frugan, grabben, husvagnen, bion och helgen. När det värsta sjunker undan vet du nog vilken strategi som är den rätta för dig. Du är en klok man med hjärtat på rätta stället. Det vet vi som följt dig här. Allt det bästa / mt

välbehövlig vila och avkoppling i helgen!
Kram

Det är mitt dåliga samvete och den skuld man har. Jag måste vara snäll mot mig och vara stark för min familj. Jag kommer ta mig igenom detta på något sätt. Ha en bra helg alla, jag ska till husvagnen sedan imorgon lördag blir det bio med grabben och frugan.

Men du... Även om det känns pissigt, så kanske det vore en god idé att söka upp den där läkarkontakten igen? Du skulle kunna pröva antabus eller liknande? Du skulle kunna söka en samtalskontakt? Du skulle kunna uppsöka AA? Det finns möjligheter Fenix. Ge inte upp, för det är möjligt att ha ett annat liv.

Skickar styrka i stora lass

för att du orkar fortsätta kämpa! Du är ju en av dem som fanns här när jag skrev mina första trevande inlägg och startade min första tråd. Så många som passerat här under åren som gått. Jag fick för mig att kolla ditt första inlägg där du nämner Adde och Berra, som ännu syns till här, och Pia. Så många förhoppningar, så mycket lidande och liv vi delat här. Jag har också ett specifikt minne av hur jag gjorde bort mig i din tråd en gång i början av min forumkarriär... sånt som händer och hettar till här nu och då. Jag fick mig några skrapor och lärde mig nånting:) Många gånger har jag ju konstaterat att mest, eller det viktigaste jag lärt mig här, har jag lärt mig av er som kämpar. Kämpar emot! Jag skulle önska att jag kunde ge dig kraft till det avgörande du längtat efter och kämpat för så länge ... men jag vet att det måste du hitta inom dig själv. Jag önskar dig en vilsam och god helg med sinnesro! / mt

att ny bryr er! Usch, det går inte bra. Börjar kännas hopplöst. Var hos länkarna för en tid sedan, och klarade mig drygt en vecka sedan blev det bara ett infall och nu är det mest varje dag, eller snarare natt som jag dricker. Smyger förstås så det märks inte så mkt utåt, utom att jag aldrig går ner i vikt som jag vill. Skulle kunna ha ett bra liv, har alla förutsättningar. Men den djävla alkoholen står hela tiden i vägen, vad faan ska jag göra?

Jag läste dig också, som Sisyfos. Hur går det för dig och hur mår du? Får du något stöd och hjälp i din kamp?
Kram

Ska inte ge dig fler råd... du har fått så många goda här ovan. Jag hoppas att du känner att du har vårt stöd och att vi tänker på dig. Fel kan alla göra och om jag förstått omständigheterna och omfattningen rätt, så är det inget som är tillräckligt för att väcka åtal.

Håller helt Mimmla om det här med skuld. Det var precis det jag menade med mitt inlägg ovan om "grundskuld" som gärna vi alkisar går omkring och bär på. Jag märker också att den här grundskulden gärna växer hos personer som har det största och renaste samvetet...

Önskar nu att du kan få koppla av lite under helgen. Ta hand om dig och de dina.

Vilken bra idé att kontakta någon att tala med. Varför inte? Har du något att förlora på det? Om det inte funkar, känns gräsligt eller onödigt eller eller så har du ju i alla fall prövat. Det måste ju inte handla om psykoterapi i flera år, utan det kan helt enkelt vara lite enklare samtal. Men jag ska ju inte sticka under stol med att min terapi verkligen hjälpt mig att förändrat mitt liv och min självbild. Heja dig! :-) Men sedan har terapin naturligtvis sina begränsningar också förstås... Min psykolog nämnde att vi kanske skulle börja avrunda fram emot sommaren. Då undrade jag om jag var "färdig" - är jag perfekt, harmonisk och fulländad då? (Menat som ett skämt). Han förklarade då att man når en nivå och sedan får man lära sig att leva med de fel och brister man har och den SKADADE person som jag är... Skratta eller gråta?! Ha ha ha... men visst har han rätt...

Har gått och funderat lite på det där med partyprissen som försvann. Saknar du verkligen det? Egentligen? Är du inte i själva verket en mycket "bättre" människa idag, om du förstår hur jag menar? Eller är det så att det saknas glädje i livet? Det är en annan sak förstås.

Önskar dig en riktigt fin helg!

Jag menar inte att Magnus ska tagga ner i den mening att han ska "lugna ner sig" när det gäller konflikten, utan att han måste sluta ta på sig så mycket ansvar.
Hela situationen är absurd! Som sagt "möte utan fast agenda", detta kan sätta den starkaste människa ur spel. Jag kan få fjärilar i magen bara min chef kommer och säger (helt vänligt), "har du tid att prata med mig ett par minuter?". Jag VET att jag inte gjort något - men ändå går jag i gång.
Jag tror att vi som dricker/har druckit för mycket bär på en känsla av skuld som är svår att få bukt med. Vi känner oss tvungna att vara extra duktiga och extra ansvarsfulla för att kompensera för våra brister fastän vi egentligen redan gör ett jättejobb bara genom att hålla oss nyktra. Vi är dessutom rädda för att bli upptäckta och avslöjade trots att det inte längre finns något att avslöja (inga vingömmor eller tomburkar på konstiga ställen). Jag får fortfarande fjärilar i magen när någon i familjen rör sig kring de ställen där jag hade mina "gömmor".
Jag tror att det är viktigt att göra sig av med dessa känslor, för annars får vi svårt att stå upp för oss själva i situationer som denna.
Magnus du är ju egentligen "den bättre människan" i allt detta - och det VET DU! Du har inte gjort någonting med ont uppsåt och det du blivit anklagad för är sådant som kan hända vem som helst. Du har inte åkt på semester, druckit och ätit gott eller gått på strippklubbar för medlemmarnas pengar - och de människor som gör det - DE har ta mig tusan ingen ångest eller dåligt samvete!
De sätter dit dig därför att de KAN, inget annat!
Var snäll mot dig själv - gjort är gjort och det blir ju sällan så jävligt som vi föreställer oss!
Ta hand om dig själv och ta dig en allvarlig funderare på en tids sjukskrivning. Kör terminen ut om det känns bäst för samvetet, men sen MÅSTE du få ro och vila om du ska inte ska krascha totalt! Jag känner så väl igen alla symtom jag hade när jag gick in i min första utmattningsdepression och tro mig - det är INTE värt det. Hjärnan ÄR lite skör när vi misshandlat den med alkohol (och stress) i några år och den kan behöva lite extra omsorg och en hel del vila. :-)
Kram!

Du skriver fint om hur svårt det kan vara att tvivla och samtidigt ta ett svårt beslut. Ibland handlar det om att bara bestämma sig och följa det man har bestämt. Vid andra tillfällen kan det vara bra att mer se det mer som ett test, att pröva en period för att sedan utvärdera. Jag kan inte säga hur du ska göra. Det kan vara bra att ha fokus på vad man själv behöver för att må bra. Oavsett om det handlar om att välja att inte vara närvarande när drickandet pågår (men träffas nyktert) eller om det handlar om att vara ifrån varandra längre tid eller inte alls mer. Du har stöttat honom till behandling och det är bra. Han har en chans att ta hand om sig själv och du kan uppmuntra det samtidigt som du väljer att ta hand om dig själv.

/magnus
alkoholhjälpen