Senaste kommentarerna i forumet

Åh, tack för din input admin! Och att du till och med bad en läkare kika på beskrivningen. Det är fantastiskt att här finns så hjälpsamma och stöttande människor! Tänker på det läkaren sa att det kan vara många andra saker än levercancer.,...känns bra. Jag målar ju f-n på väggen och tänker så dystra tankar ibland om att det så solklart ÄR levercancer så en läkare inte ens behöver undersöka mig knappt för att veta....bisarrt men så snurrar tankarna ibland. Nu känns det bättre, både pga responsen här men också för att det är en lite bättre dag fysiskt också...hittills.

Jag har bestämt mig för att vänta en vecka till innan jag ringer läkare. Då kommer jag ringa oavsett om jag har ont eller ej. Tänker säga att jag är (nykter) alkoholist och behöver en hälsoundersökning (det är väl så man ska göra?). Sen behöver jag berätta för min sambo att jag är alkoholist och har smygsupit under flera år...

Jag såg dig härinne i andras trådar igår. Hur går det Fenix? Är du på g igen? Kramar

Skönt att du snart får lite vila. Det är du värd. Kramar

Du säger att du tidigare begärde administratörshjälp som nekades dig, du fick svaret att du fick bekosta den tjänsten själv. Du har alltså UTTRYCKT BEHOV OM AVLASTNING I UPPGIFTEN! Ser du? Det här är något som är till din FÖRDEL! Ingen som tänker sno åt sig pengar (eller vad nu allting handlar om) vill ha någon i bakhasorna. Har du den begäran på mejl? Eller, vem pratade du med? En undran generellt: brukar en enskild fackrepresentant inom facket bekosta tjänster själv?? Är det ett rimligt svar som man kan vänta sig vid fackligt arbete? Och sen, vad menar de på regionfacket med 'detta kunde de lokala revisorna inte förutse'? Vad, exakt? Vad menar dom att revisorer SKA göra om de inte ska kontrollera räkenskaper?
Du får nog ihop material till en motanmälan.
Jag önskar dig en god natt trots oroligheter.

Förbannad blir jag för att de utsätter dig för det här. Slå inte på dig själv Mange. Utifrån det du skrivit så har det varit ett misstag, en ensam situation ovh stressigt. Skyll på omständigheterna, särskilt om de nu anställt en administratör. Sov gott och a är ju sämsta tänkbara lösning.

Idag kände jag mig sugen att supa ner mig hårt men det kan jag inte och vill inte. Jag är nu fast besluten om att hålla min nykterhet. Psykisk misshandel? Detta är vad jag anser mig blivit utsatt för. Möten utan fast agenda och vägran att lämna ut vad det handlar om. Jag ska behålla min nykterhet.

Det är det enda som biter på såna här människor.

Jag säger tvärtom, tagga inte ner! Se till att hålla din egen rygg. Som du skriver, vill de inte lösa det här smidigt så slå tillbaka. Hårt.

Taggar nu ned lite. Följer de råd jag får. Just nu är det jobbet som håller mig uppe.

Jag håller helt med aeromagnus om att du behöver ta kontakt med sjukvården så att de får kolla vad som gör att du har ont. En av våra läkare kollade snabbt på din beskrivning och menade att det finns många andra saker än levercancer som det kan vara. Det är bra att du inte dricker eftersom det kan förvärra många olika hälsoproblem. Ibland kan det kännas lättare att ringa till en mottagning eller till sjukvårdsupplysningen först för att höra vad de tänker.

/magnuse
alkoholhjälpen

Tagga ner. Du har en depression (vilket jag också haft) men du lever på och är uppe i varv som om du var 20 och är odödlig. Du MÅSTE lugna ner dig. Sjukskriv dig och ge dig en chans att gå ner i varv!

Hej!
Kul att du hittat hit. Ring nu boka tid. Om levern är skadad nu så lär den vara det även om du inte ringer. Jag vet hur det är att leva i ovisshet, men ovissheten är värre. Om du har leverskador går det att fixa. Oftast räcker det med att man slutar dricka..... Ja just det, kanske inte är så lätt att bara sluta men om livet hänger på det vilken motivationsfaktor är bättre? Så vänta inte utan ta hjälp.

De anser från regionkontoret på facket att detta har inte revisorerna kunnat förutse. Revisorerna är mina närmsta kollegor och en är mitt stöd detta. Så jag vill inte hänga ut dom på något sätt. En av fackrepresentanterna hade ringt min fru (jag hade ok detta). Hon sa att om jag bara hade lugnat ned mig (och varit kvar i facket hade detta kunnat lösas). Hmmm varför kan det inte lösas nu på samma sätt. Hämnd? Ja naturligtvis! Om de inte vill lösa detta så kommer jag också börja spela fulspel. Visst jag har gjort fel, inte medvetet som de anser och ja eftersom detta skett sedan 2014 så ja då är det system i det.

Kan bara hålla med Buffeln ovan, det blir inget mer av saken. Även rådet att göra en slags motanmälan. Känner du någon revisor själv, eller kan DU begära en insats av revisor e dy. från fackets riks- eller regionsnivå som kan utvärdera hur PROCESSEN gått till när de lokala revisorerna godkänt dina ekonomiska utlägg? Som en kvalitetssäkring.
Min personliga åsikt är att du OCH de lokala revisorerna SKA beömas lika. Det går inte att separera er.
Du är under press så att du sviktar är fysiologiskt. Alla dina reaktioner är naturliga.
En annan sak, jag tycker att du ska upplysa att du brukar täppa till underskotten i kaffekassan. För att visa.

Ingen orsak Magnus, kan lova dig att det varken blir böter eller någon dom. Skulle det mot förmodan hamna på polisens bord så läggs det ner direkt. De slösar inte tid och skattepengar på trams och vendettor.
Starkt av dig att gå igenom det här Magnus! Kom ihåg att det inte är dig det är fel på, depressionen och obehagskänslorna är en naturlig reaktion bara och ett tecken på att du fungerar som en helt normal person.

Om man i Stockholm inte går med på förlikning så kommer jag bli mycket besvärlig. Nu har min fd avdelning fått stöd administrativt. När jag bad om det sa dom bara köp in tjänsten. De har lovat att lägga fram det bra för mig så jag litar på dom tycker dock man kunde löst detta lokalt. I värsta fall blir det väl villkorlig dom och dagsböter

Jag blir förbannad när jag läser det här. På riktigt. Det här är inget annat än vuxenmobbning och trakasserier. Felaktiga avdrag för några fjuttresor och något avdrag hit och dit som är felaktigt, vad i helvete?
Jag vet precis vad du går igenom, varit med om liknande för några år sedan och vet hur dåligt man mår. För din egen skull så gör någon form av motanmälan (även om du själv inte är polisanmäld än), ring även upp och skriv brev till ansvariga "över" de du pratade med på mötet. Förklara att du upplever dig djupt kränkt och peka på felaktigheter i deras yrkesutövning och attityder. Insuinera även att du funderar på att prata med media. Gå till attack mot revisorerna, prata med Skatteverket, kräv även att ditt fackförbund öppnar ett diciplinärende mot dessa figurer.
Detta menar jag inte att du ska göra för att hämnas utan för att det bevisligen behövs en granskning av de här figurerna. Man kan inte behandla folk hur som helst, som de här personerna gjort med dig. Allt sånt här elände behöver bli synliggjort och komma upp till ytan, både för din efterträdares skull och för dina kollegors skull.
Jag håller på dig Magnus!!!

Ni är verkligen fantastiska. Tack för allt stöd. Nu ska jag försöka sova

Tack Levande för din fina hälsning! Jag blir jätteglad! :) :) Tack, tack tack! Desamma till dig!

Sitter med en kopp te och har det bra i soffan efter en lång arbetsdag. Dagarna rullar på och blir fler och fler :) Annars har det inte hänt något speciellt. Jo vi har haft hantverkare i hemmet och då slog det mig också hur skönt det är att "slippa gömma undan alla flaskor och burkar" som brukade finnas i stora högar. Även vid "oväntade" besök är det skönt att vara nykter, tex om någon granne skulle plinga på för att låna ngt etc. Slippa känna att man "döljer något". Eller om chefen ringer på kvällstid efter att arbetsdagen var slut. Tidigare när jag var full varje kväll brukade jag strunta i att svara i telefon när chefen ringde efter arbetstid.
Pratade med rådgivaren om min syn på "frihet" - Om nykterheten kan kännas som ett påtvingat tvång. Ja, men om man jämför med mig tidigare dryckesmönster - hur "fri" var jag då egentligen? Jag levde ju väldigt runtinmässigt och drickandet styrde varje dag. Om något kom emellan mig och drickandet var det katastroftankar. Jag ville inget annat än att dricka efter jobbet - hemma i ensamhet - utan någons dömmande blick. Koppla av - som jag såg det. Känna mig fri. Frågan är "hur fri" jag var. Jag blev bara mitt missbruk.
Nu gör jag betydligt fler saker än att bara bege mig mellan jobbet, systemet och hemmet. Kan säkert bli ännu bättre på att hitta nya intressen.
Tycker Bikramyoga verkar lite spännande...

Ska till psykologen på torsdag nästa vecka så jag vet jag ska ta hjälp.

Fel kan väl alla göra och de skall ju intyga att du har haft för hög belastning. Du kommer bli riktigt sjuk om du håller på så här med dig själv.
Sök hjälp så det inte går alldeles i botten, hoppas du inte tar illa upp för råden

Min arbetsgivare har gett mig bra stöd idag faktiskt. Jag hatar mig själv just nu.

Tiden flyger när man har roligt, eller i mitt fall pluggar sönder. Inte hunnit skriva här riktigt, men det är lungt med mig. Inget att oroa sig över, försöker sluta röka (igen) lite bitter på det.
Studerar nästan varje vaken timme just nu, men jag ser ljuset! Snart sommar och jobb, snart vila ❤️

Men nu kommer min klasskompis strax hem och ska köra ett till pluggrace. Have to goooo.
Allt bra med dig? Er?
Kram!

Mitt första råd är sjukskriv dig, är ju inte klokt det här.
Man kan inte ha det som du har det på en arbetsplats, du behöver vila och ro.
Är inte konstigt att du känner dig deprimerad är ju rena mobbningen.
Hoppas du kan släppa detta nu och börja bygga upp dig själv igen.
Kram och styrka till dig

Nej knappast Muränan ;-) Det är väl bara så att om någon är lite nere så försöker vi motverka med lite sund positivism? Det är bara bra tycker jag. Skulle gärna göra det för andra och ditt svar värmer.
Gällande din fråga och det du uppfattat den sista tiden kan jag tyvärr bara bekräfta. Men inget som jag ska belasta "invigda och icke invigda" med.
I och för sig är jag inte så orolig för vad som skulle hända om någon fick reda på mina bekymmer kring drickandet idag. Vad skulle kunna hända? Det var då och nu är nu tänker jag. Får väl göra som du och söka någon att tala med om livet i allmänhet. Den typen av frågor löser vi nog tyvärr inte i cyberrymden.

Klok farmor där. tålamodet var kanske aldrig min styrka? Kanske en av anledningarna till att jag gärna försökt maxa livet med kryddor?
Jag delar fullt din tro på att vi kan läka oss, bara vi försöker hjälpa processen på traven. Det första är ju att inte dricka mer, men det verkar inte räcka till, eller jag är som sagt fortsatt för otålig. Nåväl jag har ju tiden för mig så tiden får utvisa. Får ta dig som ett exempel och försöka arbeta hårdare på andra saker/roller jag har i livet.

Puss & Kram och ta vara på dig vännen!

//PP