Senaste kommentarerna i forumet

Fint att se dig igen, Vad menar du med lössläppt?☺
Kanske att jag de sista veckorna inte skrivit så mycket
om alkoholproblem? Det beror ju en smula på att alkoholen inte
är ett problem längre. Inget intag, inget problem. Så enkelt, men så
länge så svårt. Bättre med dig? Önskar dig verkligen det!
Kram

Toppen att du förklarar lite närmre vad du menade! Förstår liksom inte fullt ut ändå när jag försöker fundera kring mig, är väl lite småkorkad kanske ☺. Men liiite trillar ner. Vad var det för typ av saker du hade svårt att känna in? När det gäller känslor har jag säkert alltid haft en benägenhet att söka rationella "lösningar" direkt. Vet inte om det låter luddigt, men åtgärda ett känslomässigt tillstånd med ett "praktiskt" motdrag. Är säkert väldigt typiskt för män, i synnerhet ur min genaration, att agera så??
Ha en fin dag, semester snart?
//PP

Flera faktorer samverkar nu och gör att jag sover mer och längre. Jag är ledig och kan koppla av, jag har lugn och ro. Det är drygt 4 veckor sedan jag hade nervgiftet alkohol i min kropp. Det är mer än 2 veckor sedan ångesten släppte. Och ledigheten gör att jag kan sova när jag känner för det, någon/några timmar på dagen, och flera timmar på natten. De flesta drömmarna är snälla och behagliga, ungefär som barntillåtna filmer.
Så, ja jag mår helt enkelt väldigt bra nu.

Hoppas att ni har det bra, eller jobbar på att framdeles få må bra och kunna sova behagligt

för hälsningen. Nja, enda ytterst lilla kopplingen till Alf Henriksson jag kan finna, är att han hade ett intresse för historia och kulturhistoria, och att jag är intresserad människans historia och utveckling. Samt att jag älskar historiska romaner. Just nu håller jag på att läsa bokserien "Släkten" utgiven av Historiska media. Kan varmt rekommenderas, om man är intresserad av den typen av skönlitteratur.
I övrigt är jag väldigt långt ifrån att vara någon skribent eller författare, både privat och i min profession.

Jag har läst en del i din första tråd. Många av dina tankar och funderingar där känner jag igen. Och du tänkte rätt och gjorde de rätta valen. Du har nu gjort en lång och positiv resa i ditt nyktra liv. Beundransvärt och föredömligt.
Nog känner du dig väl både stolt och trygg nu, med så lång nykterhet?

Ett råd i all välmening. Börja inte laborera med tankar om att du kanske någon gång skulle kunna prova att dricka lite grann. Behåll den mentala stop-skylten mellan dig och alkoholen. Det nyktra livet är så oerhört mycket bättre.

Ha en fin dag. Du är bra Muränan

Vad härligt att läsa om din midsommar med tösabiten och allt! Jo, och så tycker jag om att "se" den här lite mer lössläppte, personlige PP. Gott! Kram på dig!

Hoppas du har häcken mindre full nu när det är sommarlov. Man måste få vila sånt som blivit utarbetat. Kram på dig!

Någon gång ska jag också bli så där riktigt farmorklok som du är. Varm, stadig och farmorklok.

Nu är även jag här :)
Nu blir det helnyktert ett tag igen för mig, vila levern och sinnet.
Midsommar var skitroligt med goda vänner och familj.
Hoppas ni hade en fin midsommar oxå.

Kram!

...eh... nu var det ju inte så att jag ville avskräcka dig från terapi... Borde bara ha skrivit sista stycket inser jag. Men ville ge en förklaring och bakgrund till vad jag menade med kämpande. Återigen, beskrivningen rör mina problem och svårigheter och min väg. Du behöver INTE alls ha en liknande väg. :-)

Anteckningar ur journal för 197X-XX-XX--XXXX

Ja, barnen har en förmåga att ge oss både liv och energi. En oförtruten livsglädje och en aldrig sinande energi till bus och upptåg. Alltid redo med värme och mottagliga för kramar i stora lass. I alla fall ett tag till ;-)

När jag käkade min medicin, så mådde jag inte bättre förrän jag kom upp i "normal dos". Tänker att det kan vara därför som läkaren vill öka på för din del. En del mediciner funkar faktiskt inte om det inte tas i rätt mängd. Det handlar inte alltid om att öka på dosen bara för att man ska äta mer, utan för att medicinen ska kunna ge rätt effekt. Det är dock sällan som läkarkåren mer uttryckligt förklarar det. Hade jag fortsatt äta min initiala dos, så hade det inte fått någon effekt alls. När jag kom upp i rätt dos, så var det som om någon tryckte på en knapp i hjärnan. Pang! Så började jag direkt känna förändring. Inte konstigare än att det ibland behövs en hel ipren och inte räcker med en halv...

Din kommentar om kämpande påminner mig om att du frågade för ett tag sedan vad jag menade när jag skrev det. Ska försöka förklara - utan att skriva ut hela personnumret... Jo, psykologen och jag körde liksom fast efter ett tag. För min del handlade det om att jag inte längre hade förmågan att känna ilska och bli arg. Istället för att känna tryckte jag effektivt undan det, vilken i sin tur skapade en outhärdlig ångest. För att komma i kontakt med de undanträngda känslorna, så måste jag våga och orka försöka lära mig att känna igen. Varje gång jag försökte tillsammans med psykologen, så slog alla försvarmekanismer på. Jag fick yrsel, domningar i hela kroppen, synbortfall osv osv. När jag pressade mig som mest, så slog hjärnan av och jag blev helt nollad. Var nära att svimma flera gånger. Så mycket kämpade hela mitt jag emot - allt för att slippa känna. Det här var mekanismer som jag aldrig själv förstått att jag hade. Det skedde helt automatiskt. Men för att kunna bryta detta, så måste man utsätta sig för det om och om och om igen. Den enkla vägen är ju att stoppa och säga att jag känner inget, det går inte, jag orkar inte, det är omöjligt, det är tomt... Den jävligt svåra vägen är att försöka stanna i det obehagliga och övervinna det. Att till slut äntligen våga känna, att våga ta ansvar för sina aggressioner och därigenom inse att det inte är farligt, att jag klarar av det här, att det går bra... att ångesten försvinner om jag klarar det här. Det var här någonstans som psykologen sa att om jag inte kämpar mer, så kan han inte hjälpa mig att komma längre. Det räcker liksom inte att gå till någon och "höra" vad som är fel och hur man ska rätta till det. Ska det bli någon verklig förändring måste man jobba med sig själv, utmana sig själv och själv inse vad jag måste göra och sedan inse att jag klarar att göra det. Kämpa alltså.

Nu vet jag ju inte vad som tynger just ditt hjärta och det kanske du inte gör själv heller. Det som som jag skriver ovan gäller alltså för mig och är en beskrivning av min väg till bättre mående. Men den generella slutsatsen är i alla fall att ingen terapi gör sig själv. Ingen blir särskilt bättre av att "gå och lyssna på en terapeut". Utan det handlar om att våga och orka lyssna inåt och försöka ändra sig själv. Jag förstod nog aldrig tidigare vad det innebar att jobba med sig själv. Men nu vet jag... ;-)

Så nu har jag vältrat mig nog i din tråd...

P&K till dig

Hej på dig! Jodå, det är lite ljusare, kan ha med energin som solstrålen i mitt liv ger, som jag tillbringat helgen med :-)
Kring stugan fullkomligt kryllar det av sommarbarn en tid framöver. Härligt att se deras obekymrade sommarlek.
Hur är det själv? Lite bättre hos dig med? Min läkare tyckte jag skulle öka på med tabletter. Nopp säger jag, nu räcker det för min del.
Tror själv att det är annat som ska till, eget kämpande som du skrev..

En underbar dag till dig med, blev så glad att du skrev!

P&K

//PP

God morgon Pi,

Tack för att du delar med dig av dina tankar och funderingar. Det ger mig väldigt mycket att läsa det du skriver. Tänker som Vilja, att du verkligen bär med dig och förvaltar både erfarenheter och insikter av alla dina år som nykter. Det känns så stabilt och tryggt. På något sätt är det lite Alf Henriksson över dina rader - en varsamhet med orden, men ändå med skärpa.

Önskar dig en härlig dag! :-)

God morgon vännen,

Vilken söt Vilja du träffade på. Urtypen av en liten sommartös. :-)

Hur mår du nu? Lite gladare och piggare eller ungefär detsamma? Hur mår du av tabletterna?

Önskar dig en underbar dag - nu när regndropparna verkar dra bort! P&K

Finaste vännen,

Hoppas att du hade det hur härligt som helst med både slapparläsning & jordgubbar ;-) Jag har under midsommarhelgen umgåtts med ett ganska stort antal husdjur av olika sort och karaktär. Lite extra med en av hundarna. Tänkte så mycket på dig och din hundflicka då. Hoppades att du hade det gott där hemma. <3

Härligt att både du och mannen haft det nyktert. Hurra för vita midsomrar! Äter du campral nu (eller vilken medicin du nu fick)? Mår du bra av dem?

Tänker samma som Vilja. Klart det var en bild av dig - en söt liten gumma (fast ingen gumma än på många år). :-)

Ha en underbar dag vännen!

Var inte den oerhört hårda träningen helgen absorberades av, men jag känner av ironin ☺. Hoppas dagen går bra för dig trots litet obehag, låter som sånt som är ganska enkelt för mig, men du grejar det säkert galant utan min hjälp! Stort lycka till idag och driv och berätta om framgången så snart du hinner ?

En daglig och trevlig sysselsättning nu i början på semestern, innan jag åker på en planerad semesterresa om ett par veckor, är en promenad tidigt på förmiddagarna till ett café.
Där köper jag mig kaffe med något gott till, oftast en tårtbit (ja jag släpper lite på LCHF under sommaren). Nu under midsommar har det blivit en bit jordgubbstårta till kaffet.

Jag har läst i många trådar här på forumet nu under midsommarhelgen. Många gripande, tänkvärda, igenkännande och givande berättelser finns att ta del av. Man ser att sker en likartad process för många som börjar använda Alkoholhjälpens forum. De flesta lyckas minska eller helt sluta med sitt missbruk, ibland efter något/några återfall, ibland på första försöket. Detta leder till ett betydligt bättre mående och högre livskvalité. Det finns alltså, som jag tidigare insett, mycket stora fördelar med detta forum.

Jag har också googlat runt på nätet och läst en hel del om alkoholmissbruk och beroende. En stor fördel med vårt moderna samhälle, information och kunskap är lättillgänglig. En pdf som jag hittade, och som ger en lite sammanfattande bild över hur hjärnan fungerar vid beroende är:

http://inom.com/shared/2013/04/beroendelara_mi_och_ap_bjorkviksgruppen_…

Där, och på andra hemsidor, ser man att det med det medvetna tänkandet i pannloberna går att motstå undermedvetna behov eller sug efter alkohol. Och att det går att träna upp.
Det är ju också precis vad många medmänniskor gör och beskriver i olika trådar här på forumet, med lite olika benämningar, namn eller beskrivningar. Att man gör kloka val, med mental träning, med vilja, att man biter ihop etc. Men det viktiga är att det visar att det går att kämpa mot sugen, att det går att undvika att återfalla i drickandet. Det går att leva nykter om man kämpar. Och man vinner så mycket positivt på det. Ett helt annat liv med så oerhört mycket mer kvalité.

Ha en bra sommardag oavsett väder alla forumbrukare

Hur är det? Blev jordgubbstårtan god?
Själv har jag ätit jordgubbstårta på ett café ett par gånger under midsommar.
Har du tagit fler promenader till viken med hunden och haft med kanelbullar?
Jag försöker att alltid få mig en daglig promenad på några kilometer. Det är nyttigt.
Hoppas det är bra med dig.

Många sommarhälsningar

Tack för kommentarerna, känns skönt med respons. Har haft ett längre uppehåll på 2 år för ca 10 år sedan. Då upplevde jag det inte som svårt eller ens att jag hade nåt sug efter a egentligen. Jag gick i terapi och terapeuten bad mig att inte dricka a under tiden, för som hon sa , komma åt sina riktiga känslor, utan inblandning av stimulantia. Försöker minnas hur jag bestämde för att börja dricka igen. Kanske jag tyckte att jag skulle prova, dricka lite osv . Men jag minns inte. Gick inte i terapi för mina alkoholproblem heller, utan för att jag inte mådde bra efter en relation med en missbrukare. Och för att göra upp med min barndom som kantats av alkoholmissbruk . Det är som att mitt egna missbruk ligger i ett dunkel, fast jag ändå vet att jag i hela mitt liv har druckit för mkt när jag drack, och mitt förhållande till a alltid varit komplicerat. Men när det riktiga begäret satte in, vet jag inte riktigt. Det har smugit sig på och sakta tagit över. Sista 4-5 åren har det bara gått några dagar mellan rusen. Ibland nån vecka och vid xtra hemska rus med blackouts och när jag trampat ner i skammen ordentligt, kanske två veckor. Sedan har jag varit på den igen. Eftersom jag hela tiden har trott ( och möjligen ff gör) att jag ensam kan besegra alkodjävulen, har jag alltid , varje gång fallit tillbaka o det snabbt. Gick oxå på en övbehandling i grupp, då var jag nykter i 2 månader. Men så fort den var slut , började jag dricka igen. ... Ja mkt funderingar såhär på kvällskvisten. Tänker att mitt egensinne och självtillräcklighet har ställt till det för mig. Ska verkligen försöka att ta hjälp och att vara ärlig denna gång. Ensam är inte stark. Och högmod går före fall , var det väl:-)) natti alla kämpar

När man klarar av de första sugen börjar man känna sig tryggare, man får ett kvitto på att man faktiskt kan stå emot, man blir starkare.
Mycket positivt att det går bra för dig. Fortsätt nu att ta en dag i taget, eller timmar i taget om det behövs. Du kan fixa det här!

Styrka och värme till dig

Puh, det gick över . Sov hyfsat oxå. Det blir 24 h till for sure.

Får se hur det blir med släktingen, känns ändå hoppfullt att hon får den fina vård vi har i detta land. Känslan ena stunden sorg. Sen känns det som vanligt emellanåt. Att livet pågår fast hon ligger i respirator. Tittade på dokumentären Medberoendets makt UR play. Tips från en nykter bror. Mycket bra. Visar även missbrukarens liv och vardag. Handlar om ett medelålders par i Finland där kvinnan varit alkoholberoende men har slutat och mannen bara fortsatte supa och vad som händer med förhållandet. Absolut sevärd.

Du ger styrka med din vilja ❤

Här, mellan morgondag och gårdag, har den här dagen som nu så sakta håller på att gry hamnat.
Inklämd. Som i ett skruvstäd. Mitt i nuet.

Här väljer jag att stanna upp ett tag, ta några djupa andetag, och fråga mig vad jag vill.
Svaret jag får från mig själv är att jag vill vara nykter även detta dygn.

Värme och styrka till er som läser detta

Så kom det då.... Nån på forumet skrev "senast vid sista abstinensekänningen, kommer det första suget". Pratade med min syster på telefonen, hon var sådär lagom lullig o satt ledig i solen o pimplade vin( rödvin). Jag har jobbat, är hungrig, törstig och trött. PANG i magen bara. Kan fanimej känna förnimelsen av a i munnen på riktigt. Ska springa in och äta nåt snabbt, dricka mig otörstig och gå ut i trädgården . Förresten blev jag på ett uselt humör oxå. Grälsjuk e bara förnamnet. .... MEN JAG STÅR UT, ptminstone till imorgon bitti då mina 24 timmar går ut. Hoppas det släpper. Kram

Vad fint att vi hade en nykter midsommar. För egen del var det väldigt längesedan det hände, om jag inte har jobbat. Sömnen är lite jobbig i början, men det är för att vi bedövat kroppen med alkohol och somnat av det. Sen har sömnen varit dålig med avbrott och mardrömmar i alla fall för mig. Det blir bättre. Fortsätt ta hand om dig, på det viset så tar du även hand om dina nära...