Senaste kommentarerna i forumet

Det låter som en fantastisk plan. Jag skall göra allt för att få ner kroppen i lite varv. Hela kroppen behöver sova nu. Jag har sovit så illa den senaste veckan. Ett under att jag står upp. Jag skall försöka avsluta drickandet nu så att jag har lite tid om jag somnar. För det handlar bara om tiden nu.
Den känslan som kommer när det börjar lätta och man äntligen kan andas ut. Obetalbar. Och den finns bara ca 72 timmar framför. Bara.

När det känns som man inte får luft plötsligt. När täcket känns som kedjor. När huvudet är så fullt med tankar så det känns som en bisvärm som ilsket surrar runt därinne. Alla om, kanske, men, borde, kunde, skulle ha, ifall inte, men om ändå inte som åker karusell i resonemanget. Den plötsliga ivern att bestämma sig för att vara positiv som lika snabbt byts ut mot en dödsångest.

Tänk att vi på var sin sida av problemet med alkohol ändå mår ganska likadant? Det har jag aldrig riktigt tänkt på, man ramlar liksom in i sin egen sida av det hela bara.

Det enda som brukar få mig att somna såna kvällar, som jag även haft otaliga av på sistone, så är det att tvinga mig själv att tänka nåt bra som ska hända i framtiden. Hur oansenligt det än må vara, att se bilden framför sig hur man äter en glass med sitt barn på en solig parkbänk på en varm solig sommardag tex. Att tvinga sig att bara fokusera på den glada bilden, försöka leva sig in i hur det känns både fysiskt och mentalt just där man föreställer sig vara. Efter en stund lättar värsta tungsinnet då tycker jag och när man då kan slappna av lite brukar sömnen smyga på. Vet inte om det alls kunde funka för dig men kanske värt att testa?

Jag skall ta mig ur detta. Det är en sak som är säker.
Min hustru sa till mig att ställ dig och skaka på rumpa och armar. Skaka hela kroppen. Ja sa det gör jag redan.
Och försök sedan ha panikångest. Hahaha...det går inte. Vi skrattade gott åt detta.

Visst är det så. Det är lite svårt att hantera panikångesten som satt in. Den gör att det blir svårt att sova.

Försök få lite sömn inatt, utvilad funkar allt så mycket bättre ?

Tack snälla för ditt mail. Verkligen eftertänksamt.

Hejsan Jonnie!
Stort tack för ditt mail.
Jag har några personer som kommer hjälpa mig i de närmsta så det känns bra.
Jag har inte hållit mig vit idag. Jag har druckit folköl för att trappa ner. Känns dumt att skriva trappa ner. Låter som jag hållit på hur länge som helst. Jag började dricka i lördags och har druckit sen dess av varierande mängd. Dagens folköl är ju bara jobbiga att få ner sig. Planen är att försöka få lite sömn inatt och sedan bryta helt. Jag sov inte en blund inatt.
Risken är väl att det blir en likadan natt.
Thomas

Jag hoppas du inte misstycker att jag från "andra sidan", anhörigforumet, sänder dig en hälsning. Jag har själv en make som inte vill kännas vid att hans drickande är ett jätteproblem och jag tror hans fylla ikväll blev sista spiken i kistan och jag kommer flytta ifrån honom nu.

Jag blir så berörd av det du skrivit och det hörs hur du kämpar. Vi som lever med er som dricker har ett eget mående att kämpa med och även om din fru kanske skulle vilja hjälpa dig, för det gör vi nog alla innerst inne, men ibland tar orken slut för oss också och vi måste välja att lämna för att rädda oss själva.

Du har varit nykter länge förut och du verkar må ohyggligt dåligt över det som nu hänt. Jag hoppas verkligen du orkar kämpa ifall du vill behålla din familj och ditt företag, du har så oändligt mycket mer att se fram emot om du kan låta bli alkoholen!

Om du orkar med lite extra självplågeri tycker jag du ska läsa lite trådar på anhörigforumet, för att ge det lite perspektiv - din frus perspektiv- för att du förhoppningsvis ska finna en styrka och motivation i att hålla dig nykter med tanke på vad ditt drickande utsätter din familj för. Jag vill inte göra dig mer knäckt, men jag hör nånstans i det du skriver att du vill hitta dendär sista starka motivatorn att hjälpa dig själv vilket även skulle hjälpa hela din familj. Att förfalla i självömkan över det som hände hjälper ingen, se istället till att göra morgondagen bättre! Du kan, för att du vill!

Jag önskar dig all lycka till på vägen och kommer säkert att titta in igen för att se hur din förhoppningsvis positiva väg framåt ser ut!

Kul med jobbet! Hoppas du kan hitta lite ro i livet med nytt jobb. Ibland är det skönt när man vet vad som ska hända. Studier är en osäker tid.

Du e grym.
Kämpa på och tänk och hitta denna känsla inom dig när det är motigt och suget smyger sig på.
Du är en kämpe..

Kämpa på Thomas.
Har själv varit ren i 2 år och 3 månader, inga återfall men utan att ha tagit det kan jag förstå din ångest och att självkänslan tar fruktansvärt med stryk. Men kära broder i denna djävulska sjukdom, det är just det, en sjukdom. Det har inget med din karaktär eller dig som person att göra, det är en sjukdom eller sjukdomstillstånd. Oavsett så är det något DU kan kämpa emot, du behöver dock finna det sätt som passar bäst för dig, vi är ju alla olika och behöver olika hjälp vid olika situationer.
En dag i taget är det enda som gäller och du måste vilja det för din skull och inte för frugan eller barnen för då kommer du aldrig bli fri från det helvetiska begäret (även om det aldrig försvinner helt går det nog att ta kontroll över det).
Har du lyckats att hålla dig vit i dag? Tar du stöd från någon helt utanför din närhet, sponsor eller liknande?
Jag själv är ingen AA person, trivdes inte där. Däremot kände jag mig betydligt mer bekväm på NA möten även om det är längesedan jag var på ett sådant. Jag har en kurator jag kan prata med och det är bra för mig i alla fall.
Finns här om du behöver något.
Jonnie

Satt och somnade till lite eftersom jag inte sovit en blund på hela natten och när jag vaknade till var kroppen i full panik.

Ja jag har väldigt god hjälp runtomkring mig.
Men nu är det extremt jobbigt. Dödsångesten finns där och jag är så orolig nu.

Vad fint att du har tagit kontakt med personer som kan hjälpa dig! Det verkar som att du har en plan för hur du ska lägga upp det hela för att bli nykter, är det så?

Ja mycket tårar har det varit idag men jag har tillbringat en del tid framför spegeln idag. Inte för att jag är stolt över vad jag ser men däremot en beslutsamhet.

då är de första stegen tagna och du jobbar för att börja leva nykter igen.
Ja vilken sörja man hamnar i när man börjar med A igen, vad mycket skit det ställer till, och vilken nattsvart ångest det medför.
Men du kan fixa det här. Styrka, vilja och beslutsamhet kan födas när man är som djupast nere.

Kämpa på nu!

Men jag hoppas att det skall komma något gott ur detta och jag har inte gett upp. Jag skall göra allt som står i min makt att rädda både familj och företag.
Men framförallt rädda mig själv. Det är det viktigaste.

Nej jag har inte klarat av att vara helt nykter idag. Trappar ner med 3.5 och hoppas avsluta det helt imorgon. Det är planen.
Har tagit den inledande smällen idag. Jag har varit i kontakt med ett antal personer och det finns en plan för en varaktig nykterhet.
Iaf är det det som driver mig nu i all misär.
Har många som jag pratat med idag men jag är oerhört ledsen för att jag och min hustru skall skiljas.
Tack för omtanken. Det värmer. Kram

Ja jag har tagit kontakt med ett flertal personer som hjälper mig både fysiskt och psykiskt.
Jag mår inte så bra. Har inte avslutat helt än. Trappar ner och tanken är att släppa det helt imorgon.
Ledsen för att svikit min hustru såklart. Jag försöker tänka positivt och framförallt avsluta A helt och börja bygga upp mig själv igen.

Jag håller med Pi! Försök återanvända dig av de som hjälpte dig förra gången och utöka de verktygen med det här forumet. Det kan vara väldigt skönt att komma in här och bara skriva av sig, att läsa om hur det går för andra, hur de hanterat olika situationer och finnas styrka för att vara nykter.

Hur mår du idag?

Läser och får en klump i magen. Hur mår du idag? Har du klarat av att vara nykter? Finns det vänner du kan prata med. Låter som du inte ska vara ensam med din ångest just nu.
Jag känner igen mig i mönstret du beskriver om att du haft en lång nykter period och sedan flera (mindre?) återfall. Lurigt det där med hur det kan smyga sig på och sedan bildligt talat explodera.
Vad var det som hände? Även om man lätt kan se ett samband mellan stress och återfall så hade du många års nykterhet bakom dig. Livet är ju inte helt utan stress, har du strategier sedan din nyktra period som går att ta upp igen?
Hoppas du klarar de här första jobbiga abstinensdagarna och fortsätter skriva här. Kram

I inlägget du skrev i din andra tråd framgår det att du haft ett långt uppehåll på flera år, sedan haft återfall, och nu ramlat dit ordentligt på A igen.
Jag har också haft långa uppehåll och börjat dricka igen. Det är ingen höjdare. Man upptäcker att sjukdomen/beroendet finns kvar, vilande i en slags dvala, och bara väntar på att alkohol ska tillföras. Dessutom förvärras beroendet. Sjukdomen är progressiv.

Men det positiva är, att har man tidigare lyckats bryta och leva nykter, så har man erfarenhet och tidigare fungerande verktyg. Då kan man med en ansträngning lyckas igen. Kampen blir hårdare och svårare, men det går, med mycket vilja (och det har vi beroendepersoner mycket av) och djävlaranamma.

Mitt råd till dig är att du så snart som möjligt dammar av dina tidigare använda verktyg och tar upp kampen för att bryta med A. Du har ju tagit ett viktigt steg genom att skriva här. Läs bland trådarna här inne, här finns många bra råd och tips.

Styrka och pepp!

Dit vill jag också komma - något att sträva efter...

Jag kommer att välja en helt vit helg och det känns som att välja livet.

Tack för att du delar med dig av din historia. Ger mig hopp. Känner igen mig i mångt och mycket.
Tack