Senaste kommentarerna i forumet

Han äter inte antidepressiva men skulle nog behöva det....
Tack för svaret.

Hej.
Jag har läst fass, det var det första jag gjorde. Sexuella störningar står som mindre vanlig men han kan ju vara en av dem. Det kom i samband med att han började med Antabus så även tröttheten och energilösheten.
Tack för hjälpen och svaret.

Håll dig sysselsatt, promenera eller geocacha eller något. Tiden går och man blir av med stressendorfiner.

Har känt ett slags sug som jag inte känt på länge... Lite konstigt men vet att många faller efter långa nyktra perioder. Jag tänker då på hur allt varit. Jag går verkligen in i våra gamla situationer som varit hemska. Måste verkligen försöka att inte glömma vårt supande här hemma. Drömde att jag skulle sjunga kareoke och att jag sa att då måste jag dricka alkohol innan.Ska du dricka frågade ett av mina syskon? Jag svarade tvekande i drömmen. Lite jobbig dröm... Avböjde en större fest som var "vuxenkalas" dvs mycket alkohol idag. Gratulerade födelsedagsbarnet lite tidigare på dagen i stället. Senare hittade jag en liten flaska jägermaister i min dotters rum (hon har flyttat hemifrån). Jag hällde ut den i vasken. Sa till sambon att jag tar det säkra före det osäkra. Han muttrade något. Då sa jag till honom att om det stod en 7,2 öl i skåpet, hade han inte kunnat låta bli den. Då höll han med. Annars har vi umgåtts med gamla vänner som inte har druckit i vårt sällskap. Dom har inte frågat eller sagt något. Dom vet att inte vi dricker längre och tycker väl det är bekvämast att inte dricka själva heller. Min vän har flera nära vänner som dricker alldeles för mycket. Dom tycker nog att det är bra att vi slutat. Tänkte idag att det var kanske synd om hennes sambo att han inte fick dricka denna Lördag när dom valde att umgås med oss. Vilken idiotisk "medberoende" tanke. Hans lever och själ mår nog bra av lite a-uppehåll då och då. En jättefin kväll med vännen som masserade både mig och sambon (hon är massör), god mat och glada skratt...Vaknar som vanligt nuförtiden, nykter och alla minnen från gårdagen intakta. Inga barn som hotar med socialen eller kallar oss för fyllon.... Så skönt... Kram

Bra jobbat! Arbetet sker inom oss. Men när tanken kommer så är detsom om klorna griper tag i hjärtat och sliter it det. Just u hpller jag på att gå i bitar! Har antabus i kroppen så tack och lov. Lovat mig 50 dagar. Börjar närma sif så det är kanske därför ambivalensen kommer

Igår var det dags igen vi öppnade en baginbox ( inte bra att ha hemma) på 3 liter idag är det bara lite kvar min man tog bort den
Och han fick hämta mig sovandes i soffan
Och jag har minnesluckor paniken kommer ringde jag nån?, sms:ade Jag? Gick jag ut till nån granne! Är så trött på att ens behöva oroa mig för nåt sånt... min man håller sig alltid i schack
F.. n känner mig så j...kla misslyckad

Studenten bra gjort :) det där med hotellfrukosten var så träffande
Bara för att man vill ha "kul" på kvällen
Så sitter man illamående vid hotellfrukosten med ruggig blick och bankande huvudvärk:)
Måste vara toppen att njuta av hotellfrukosten utan baksmälla <3

Dricker en gång i veckan och det blir oftast för mycket
Vill bara dela max två flaskor vin men min man
Men när jag börjar kan eller vill jag inte sluta för "mår ju så bra" jag vill inte ha det så här tycker det är synd att behöva sluta helt men det kanske är bäst...
Cider och öl brukar jag klara hyfsat men vin.... blir alltid att jag vill ha mer :(
Har någon nåt tips till mig känner mig livrädd att sluta dricka men kanske det är bäst??

Gick in spm en tok, men det gick inte. Men nu är vi här igen! Vad härligt att läsa studenten, LUGN är en bra känsla.

Här är allt väl. Ja, eller nästan allt, har en liten enveten bihåleinflammation som jag försöker skrämma bort med lite god aromatisk piptobaksrök, men hittills står det oavgjort.
När det gäller A är jag helt lugn och trygg efter så lång nykterhet.

Hoppas datastrulet här på forumet nu är över för gott.

och slänger iväg en lördagshälsning! Allt det bästa / mt

Stort grattis! 10 månader här och det är det överlägset bästa beslut jag någonsin tagit. Även om det satt sjukt långt inne.

Inte heller jag har fått några biverkningar av antabus. Möjligen att det blivit lite mer fart på magen i början av behandlingen men det har gått över på 1-2 veckor. Din kille äter inte några antidepressiva? De brukar kunna ge de sexuella biverkningar du beskriver.

Tack för ditt inlägg. Du har redan fått några svar av andra användare här på forumet. Men jag tänker att det ändå kan vara bra med lite kompletterande info. från FASS. Där står det såhär om eventuell biverkningar av antabus:

"Det kan många gånger, framför allt i början av behandlingen, vara svårt att skilja symtom som är orsakade av Antabus från symtom på uteblivet alkoholintag eller skada från tidigare alkoholkonsumtion.

Vanliga (förekommer hos fler än 1 av 100 användare):

Trötthet, sömnighet, magbesvär, diarré, dålig andedräkt och metallsmak. Huvudvärk. Mani. Nedstämdhet.

Mindre vanliga (förekommer hos mellan 1 av 100 och 1 av 1000 användare):

Acneliknande utslag eller allergiska utslag med klåda och/eller rodnad. Störd sexualfunktion.

Sällsynta (förekommer hos färre än 1 av 1000 användare):

Stickningar, domningar och muskelsvaghet i framför allt armar och ben. Nedsatt syn och värk i och kring ögat. Förändrad blodbild. Leverfunktionsstörningar, ibland med gulsot. Psykiska störningar i form av personlighetsförändring."

På fass.se kan du själv gå in och söka efter information om läkemedel du har funderingar kring!

Varma hälsningar,
Miriam Alkoholhjälpen

Hej! Tack för det, jag berättade lite av vad som hänt och hur det är. Inga problem alls. Men det är ju inte allt heller vad de tycker. Många ser nog ner på en om man berättar hela sanningen. Återigen lögner lite här och där, men mitt problem äger jag hur som helst och jag ska inte Inte falla tillbaks nu. Jag har ju ingen relation till dem på jobbet i den bemärkelsen och det viktiga nu är att inte återupprepa det inträffade. Klarar jag det är jag stolt. Ja vi är starkare tillsammans och en dag hoppas jag att jag kan titta i backspegeln och säga, hur kunde jag sjunka så lågt. Ta hand om dig och tack

Det är helt sjukt... och det gör en så jäkla förbannad då man börjar tänka till. Varför har man satt sig i denna sits? Minns att familjen kommenterade att jag drack mycket i 15årsåldern-19. Jag tänkte att jag dricker väl inte mer än vad någon annan av mina vänner gör..? Var helt omöjligt att kunna tänka mig att jag en dag skulle ha problem. Men nu är det där man är och man kan inte ångra sig eller beskylla sig massa, utan nu är det här och nu och det är bara super bra att man faktiskt insett och vill ta sig ur!
Känner igen mig i ensamheten. Fast i regel kunde jag förut önska att jag blev själv, att föräldrarna la sig, att sambon lägger sig så man kan få sätta sig och dricka domdär vinglasen ifred någon gång... så himla sjukt.
Vi alla har varit där, med minnesluckor mm. Så beskyll dig inte för mycket!

Angående frågan om jobbet.. det är en svår fråga. Vad jobbar du med? Finns risken att du kommer att förlora jobbet?
Annars tycker jag väl egentligen att ärlighet varar längst. Folk är mer förstående än vad man tror. Berättar du så vet dom ju orsaken till att du är hemma, ist för att du ska "sjukanmäla" dig varje gång. Då börjar dom nog undra. Men då ska du nog vara noga med att säga att du håller på att kämpa dig ur det också. Så dom ser att du är ärlig och vill förbättra ditt beteende. :) story lycka till! Hör av dig om hur du gjorde och hur det gick! Fin kväll på dig!

Efter ca 14 dagars nykterhet brukade min energi komma tillbaka. Det tar ganska så lång tid innan kroppen rensat ut det cancerogena giftet man hällt i sig.

Enl mig är jag ett levande bevis på att gurkmeja gynnar levern. Har druckit tungt i mnga år o alla tre levervärdena var skyhöga. Fick en månad på mig att minska dom om jag ville ha hjälp. Drack lika tungt under den månaden och intog gurkmeja m en liten skvätt svartpeppar dagligen. Vid återbesöket månaden senare var mina levervärden strax över det normala.
Gurkmeja är alltså inget kvacksalveri som hjälpmedel för din lever enl mig!

jag har många gånger klarat mig kanske någon vecka/månad och kan hålla mig utan men på något sätt så hamnar man tillbaka, kanske denna viljan att kunna kontrollera alkoholen.men jag (tror) utan nu att veta så mycket att, har man haft ett problem under längre tid vet man att alla hemska händelser kommer tillslut. Jag känner också att ett totalt stopp är enda lösningen. Inte för alla kanske har det så men, jag kan inte låta ett misstag till hända pågrund av alkohol. Måste sluta med drickandet.

Tack för svaret.
Han är säkert låg pga frånvaron av alkohol också men det är nog annat också. Det är frustrerande att vara med någon som är som en zoombie och inte har ork till vår relation. Det är väl bara att gilla läget.....

Hej på er!

Jag känner igen mig så mycket i det ni skriver. Har egentligen inget fysiskt beroende, drack kanske 1-4 gånger i månaden... Ibland fungerade det ganska bra, ibland gick det åt helvete... Det hände en grej som fick mig att se klart, som en käftsmäll.

Idag är jag 38 dagar nykter och har ett annat liv. Jag sover som en stock och vaknar tidigt. Jag är uppfylld av liv och glädje inför allt som står framför mig. Mitt självförtroende stärks mer och mer. Men tanken på att aldrig mer få ta ett glas vin skrämmer mig.
Jag vill aldrig förlora denna kontrollen som jag har nu. Jag mår så bra!

Jag har börjat gå till en ungdomsklinik (är 23 år) med inriktning på alkohol- och drogproblem. Mitt första möte var fantastiskt och jag fick ett underbart bemötande av en ung kvinna. På torsdag har jag mitt första möte med psykologen där. Jag kan inte uttala mig än, men jag tror att det är superbra att finna professionellt stöd någonstans. Man kan börja med att prata med någon på vårdcentralen!
Kanske kan man hitta underliggande problem till varför man släpper kontrollen så fullkomligt med alkohol? Eller bara få tips och verktyg till att klara av situationer när alkohol introduceras? Inte vet jag!

Lycka till allihopa <3 Varje dag räknas och läggs till i erfarenhet. Glöm inte det!

Hej, och tack!
Du har helt rätt Miss self-destr..!! Jag försöker att ha samma inställning och det är ju verkligen så jag känner innerst inne. Jag tål inte alkohol och för mig är alkohol onekligen en drog. Och jag vet att jag inte vill ha den. Samtidigt hamnar jag i tankebanor där jag känner att "åh varför kan du inte bara vara normal och ta en öl som alla andra". Jag märker att jag hela tiden börjar ifrågasätta mitt val, "har jag verkligen problem?" "Överdriver du inte lite nu?"

Min omgivning ifrågasätter mig inte, vilket är skönt. Men jag ifrågasätter mig själv hela hela tiden.

Jag är snart uppe i två månader. För några år sedan var jag nykter i över ett halvår och jag bestämde mig när jag började dricka igen att om jag någonsin tappar det helt igen är det över med alkohol. Jag tangerade gränsen väldigt många gånger, men eftersom jag inte fick en full blackout kunde jag alltid intala mig själv att "Nej, det går bra, du är inte där än"

Nu är jag där. Jag nådde botten igen. Och jag vet att det här valet är för alltid för mig. Jag vet att minsta lilla vinken från min sida att jag kanske kan ta ett glas nån gång då och då innebär att jag kommer nå botten igen. Och jag orkar inte med botten längre. Jag orkar inte! Så för mig är för alltid ett måste. Men jag inser också att vägen till för alltid går genom "en dag i taget". Allt jag har är idag och idag ska jag vara nykter.

Något annat jag tycker känns så himla svårt är, vem måste jag förklara mig för? Jag känner att jag behöver förklara mig varje gång jag väljer att inte dricka. Jag är så trött på det! Hur ser ni på att behöva förklara sig för andra? Jag har ju berättat om mitt problem för mina närmaste vänner, men känner ofta att ångesten hittar mig i de situationer där jag inte vet om jag borde eller inte borde förklara mig.

är jag nu på grund av jobbsituationen... Det är jobbigt att vänta på besked om vad jag ska arbeta med framöver..Vore lättare om jag visste.Nu skriver jag vad jag önskar mig.... Jag önskar mig ett arbete med enbart positiva människor som arbetskamrater, inga gnällspikar.. Ett arbete som utvecklar mig själv och människorna runt omkring. Jag hoppas få lika bra arbetstider som nu, dvs helg och dygnspass så jag får mycket ledigt emellan. Är ingen 7-16 person. Jag hoppas mina utbildningar och min erfarenhet kommer till nytta i det nya jobbet. Jag önskar att jag får utöva friskvård på jobbet.. Detta har inte mycket med beroende att göra, men hoppas också jag kan hjälpa andra med a-missbruk i framtiden. Det är ju ändå fantastiskt att två med beroende-problem, jag och sambon faktiskt efter många års supande är nyktra och friska. Det är nog inte många som förstått att vi hade så stora problem med alkohol förutom dom närmaste förstås. Det är så det ser ut för många. Ordnade liv med familj, jobb, vänner, fint hem osv... Bakom fasaden lurar beroende, fylla, oroliga och ledsna barn, bilkörning och arbete i bakrus, dåligt samvete, skuld och skam....Tur att livet kan få en annan riktning.... Kram..

från dig Jullan65.
Jo visst kan sug och tankar finnas kvar länge, men de klingar av mer och mer. Precis som du skriver så ökar också allt i den positiva vågskålen, så den väger tyngre och tyngre. Och inte vill man rasera allt detta.

Hoppas det fortsätter att gå bra för dig Jullan! Nu siktar vi på en nykter och solig vår!

Ja visst är saker konstiga med livet, man får sina problem och helt plötsligt vill man söka hjälp för något man har förbrukat i massor varje dag. Men man får vara stark och tålmodig med sig själv. Ja kvällarna är jobbiga och för mig är normalt om jag är hemma med familjen inget problem, men så fort jag ska resa emellan jobbet och hemmet blir det jobbigt. Även när jag är själv kommer den där krypande känslan att bara ett glas....men slutar ju som regel med mycket mer och tokigheter. Missade flighter, trasiga kläder, vaknar på ställen man inte vet hur man kom dit. Ja så mycket som ska förlåtas och hur kan man leva sen. Ja tragedin är för alla inblandade, skam och sorg. Men en dag i taget så kanske det kan bli bra.senast i helgen var jag så full och kommer inte ihåg vad jag gjort eller vem jag pratat med, jag sjukskrev mig 2 dagar från jobbet och ska dit imorgon. Men ska man berätta att man varit hemma för att man druckit på tok för mycket. ?