skrev Pi31415 i Botten

från dig Jullan65.
Jo visst kan sug och tankar finnas kvar länge, men de klingar av mer och mer. Precis som du skriver så ökar också allt i den positiva vågskålen, så den väger tyngre och tyngre. Och inte vill man rasera allt detta.

Hoppas det fortsätter att gå bra för dig Jullan! Nu siktar vi på en nykter och solig vår!


skrev Triump i Alkoholproblem

Ja visst är saker konstiga med livet, man får sina problem och helt plötsligt vill man söka hjälp för något man har förbrukat i massor varje dag. Men man får vara stark och tålmodig med sig själv. Ja kvällarna är jobbiga och för mig är normalt om jag är hemma med familjen inget problem, men så fort jag ska resa emellan jobbet och hemmet blir det jobbigt. Även när jag är själv kommer den där krypande känslan att bara ett glas....men slutar ju som regel med mycket mer och tokigheter. Missade flighter, trasiga kläder, vaknar på ställen man inte vet hur man kom dit. Ja så mycket som ska förlåtas och hur kan man leva sen. Ja tragedin är för alla inblandade, skam och sorg. Men en dag i taget så kanske det kan bli bra.senast i helgen var jag så full och kommer inte ihåg vad jag gjort eller vem jag pratat med, jag sjukskrev mig 2 dagar från jobbet och ska dit imorgon. Men ska man berätta att man varit hemma för att man druckit på tok för mycket. ?


skrev Norrlandsbrud i Alkoholproblem

Jag känner igen mig i så mycket. Drack också minst 1-2 vinflaskor varje kväll, ibland startsprit då jag tyckte ruset kom för sagta.
Känner igen mig i att "bedöva" känslorna!
Jag har bara varit nykter 2 dagar nu! Det är som jobbigast på kvällarna. Jag brukar lägga mig i badkaret och ligga där tills jag blir trött och vill sova.. vi är starka tillsammans! Jag blir jätte motiverad att läsa och skriva här! Så fortsätt med det! ??


skrev Triump i Alkoholproblem

Har vetat om dessa problem under många år men är ju alltid så att försöker försköna sin egen bild ut gentemot andra. Jag har ett hästjobb att utföra och ska försöka. Men jag har skapat drickandet av många händelser i livet och använder det som medicine för att dämpa känslor och ensamhet som ett led utav drickandet .jag är uppvuxen med en far som alkoholist (nykter nu) men alla minnen och saker som skett under alla år är jobbigt att hantera själv, så det ligger i bagaget för mig. Men man kan inte anklaga andra för vad man själv gör nu.. bara försöka ta sig i kragen och hitta lösningar.


skrev Maran i Alkoholproblem

Hej, välkommen hit!

Ett steg på vägen mot ett mer ordnat liv är att inse att du har problem, och det verkar du ju kommit underfund med. Nästa steg skulle jag säga är att ta hjälp, kontakta någon rådgivning eller vårdcentral (eller liknande) för att få stöd i att sluta dricka, om det är det du vill? Efter det gäller det "bara" att låta bli att dricka, det kan bli kämpigt, men väl värt det!
Läs mycket i forumet, det kan kännas motiverande! Lycka till i din strävan! /M


skrev aeromagnus i Antabus

Inga biverkningar. Nu kanske jag låter taskig men det är skrivet av mina egna erfarenheter. Jag klagade också på energilöshet men det berodde på att jag inte ville äta antabus så jag kunde dricka.


skrev Ullabulla i Mitt nya år

Så innerligt sant i varje rad.
Och så otroligt svårt att bära med sig i vardagen som hela tiden ruckar på ovanstående sanning.
Man vill så gärna hitta andra vägar in i den man vill hjälpa än just detta.
Att avstå.
Tack för dina rader,de gjorde gott.


skrev Vive i Antabus

Tack för svaret. Tänkte att det finns många med erfarenhet här som kunde svara på det.


skrev Studenten i Antabus

1177 eller gå till doktorn :)
Eller ring till beroendekliniken (om han går till den).

Lycka till!


skrev miss lyckad i 4 år, CHECK

Bra jobbat och bra tankar du har kring alkoholmissbruket. Ha de gott...


skrev miss lyckad i Livet utan alkohol - positiva effekter

Bra att läsa din lista... Ibland glömmer jag bort hur det har varit och vad jag fått i stället. Kram..


skrev anonym14981 i Tredje gången gillt

Hej pi, vill bara titta in och se hur du har det. Skönt att du hänger med än. Kram


skrev anonym14981 i Botten

Nu har jag om 4 dgr uppnått 6 månaders nykterhet. Jag är verkligen glad och tacksam över det. Kan inte påstå att suget o tankarna på a försvunnit, det är tom elaka adjävulen som planerar när jag skulle kunna dricka. Men hitintills har jag hållit emot, med nån slags vetskap om att faller jag nu, är det jävligt kört. Dessutom sitter inte tankarna i så länge att jag hunnit agera på dom än. Det positiva i mitt liv fortsätter att öka oxå, kontakten med mina barn, barnbarn, mitt nya jobb, flytt till landet, relationen med gubben. Allt bara växer och ibland får jag nästan nypa mig i armen för att fatta att det är verklighet. Det som är skillnad känslomässigt, skulle jag kunna skriva en bok om, jag har inte landat i stabilitet ännu, men faktum att jag känner olika känslor o vågar känna dom, utan dämpning eller påspädning av a, räcker gott än så länge. Ja på det stora hela önskar jag alla medresenärer en nykter dag och det är värt varenda minut av jobb, för att få leva nyktert, en dag i taget. Stor kram o tack för all hjälp jag fått genom detta forum


skrev AlkoDHyperD i Postakut abstinens?

ett par dagar till någon vecka efter sista precis som du skrev, men även beroende på hur länge man ätit dem regelbundet och hur hög dosen varit. Den psykologiska biten är bästa preventionen, för i och med att man tagit den har man sagt till hjärnan att tanken på alkohol är en stort nej. Kan fungera med annat också, såsom inbokade aktiviteter som kräver nykterhet mm
Olika hur man tål att dricka på antabus också, men finns det en ärlig vilja att sluta kanske man inte ska kolla sin egen gräns där. Eller byta medicin.
Mia: hoppas du fortfarande klarar att stå emot. Har du fått hjälp med ångesten?


skrev AlkoDHyperD i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är

Panik
Helgmorgonångesten har kommit tillbaka. Vill bara vara för mig själv. Orkar inte planera aktiviteter, orkar inte engagera mig i barnen, kan inte organisera mig. Vill ut, andas, träna, cykla i skogen.
Ser allt som behöver göras hemma. Får panik av oordningen. Vet att jag behöver börja någonstans men blir låst i min obeslutsamhet.
Rastlösheten beror på ensamhet och är nog egentligen sorg. Men inte ens den kan jag hitta. Kvar blir bara känslan av att jag befinner mig i kaos och tomrum. Drivet att agera ligger under men jag är handlingsförlamad. Märker att jag blir irriterad så fort någonting eller någon kräver min uppmärksamhet.
Jag klarar inte ens av att organisera min egen dag idag. När jag dessutom får frågor av barnen om vad vi ska göra tappar jag greppet. Vill inte, orkar inte. Självklart vill de ha uppmärksamhet, men jag kan inte ge den. Vill bara vara ensam med mina egna tankar. Vill helst av allt fly från vardagen, inte nödvändigtvis genom att dricka mig berusad, utan fly rent fysiskt. Klaustrofobi. Andras behov är för mycket. En enda fråga från S om jag kan göra någonting tillsammans med henne känns som ett berg faller över mig. Vill slippa tänka och planera samtidigt som bristen på en agenda för dagen gör mig vilsen. Men jag kan spela kort med henne en liten stund innan jag sticker iväg.
En cykeltur på 1 1/2 timme räddar mig från det inre kaoset.
Därefter hårt arbete utomhus, röjer bland skräp, gamla utslängda möbler, sorterar grovsopor som jag knör in i bilen, tar fram motorsågen och kapar upp allt som går att elda, kryper under V's bil och hjälper honom meka lite, bär in de kapade träbitarna...fysisk aktivitet och frisk luft tar bort paniken.
Jag är lugn inuti när jag är i full aktivitet, glömmer tiden, är effektiv och outtröttlig som en maskin. Så fort jag stannar upp är den tillbaka, tillsammans med känslan av utmattning som aldrig märks när jag är igång.
Jag är medveten om att jag flyr. Att jag skulle stannat upp och utforskat känslan. Men det blir för mycket. Räcker bra med att inte förvärra.
Jag fick aldrig en tanke på att dricka och nu är systemet stängt och jag är glad för det var trots allt viktigast just nu.


skrev Jajamänsan i 1 månad nykter idag!

2 månader till, och sedan har du i teorin brutit en ovana.


skrev Vaniljsmak i Jag är här nu.

Jag har inte heller kommit in under helgen. Det var rätt jobbigt då det var min första nyktra helg på ... ja jag vet ärligt talat inte hur länge! Turligt nog överlevde jag och alkoholen fick stå. Åt en del godis och ostbågar och fick lite ångest för de så jag tränade ett par pass över helgen och nu har jag sådan sjuk träningsvärk så jag tror mina ben ska ramla av! haha

Jag längtar efter att få känna att jag vart nykter en längre tid!


skrev Studenten i Jag är här nu.

Har inte kunnat komma in på denna webbsidan under helgen? Kanske varit driftstörning? Har det varit så för er andra?

Nej men helgen har går bra :)
Varit på resa i Skåne och haft fullt ös. Det var skönt att äta hotellfrukost och inte vara bakfull.
Det var förbaskat jävla skönt att slippa gå ut genom hotellentrén för att frysa och röka.

Så det rullar på i lagom takt.
Har känt mig glad i kroppen och knoppen de sista dagarna.
Såklart tänker jag på alkohol ibland, men jag får någon bild i mitt huvud över trasiga synapser i min hjärna och en trött lever. Jag vill verkligen ge min kropp och knopp chansen att läka ordentlig nu. Det är spännande och roligt att vara nykter en längre period.
Man få en typ av självkänsla som jag inte riktigt känner igen sedan tidigare. Ja och ett LUGN i kroppen, ingen ångest ingen stress. Bara ett inte lugn.

Kram på er!


skrev Vaniljsmak i Jag är här nu.

Så, helg igen. Min första men inte din. Hur har de gått? Tänker att de kanske vart lite extra kämpigt när du skrev om suget i senaste inlägget.


skrev Ursula i Min promenad längs den krokiga vägen.

Grattis!
Så roligt! Så härligt!! Jag glädjer mig med dig.
Kram från Ursula


skrev Levande i Min promenad längs den krokiga vägen.

Lycka till på resten av resan, så starkt jobbat


skrev Pi31415 i Min promenad längs den krokiga vägen.

Ja nykterheten ger ofta flera sidovinster. Positivt att du fick löneförhöjning också.

Lycka till framöver!


skrev Morgondag i Min promenad längs den krokiga vägen.

Stort grattis aeromagnus, vilken härlig resa! Lycka till framöver med träningen och ta det lite lugnt i början och försök hitta något som är kul. För mig är träningen (i mitt fall löpning) livsviktig.