Senaste kommentarerna i forumet

Precis så som du beskriver. Jag har bara inte tid att vara så'n, men det är kanske just de tankarna som är problemet.
Har alla fall träffat "skrynklaren" två gånger nu. Han säger att det inte är något farligt, förutom att det är en utmattnings-
Depreson. Ja, jävla lätt för honom att säga. Hej å hå, och sedan ses vi om en månad. Men det är klart, han sa att jag kommer lösa det,
men som sagt när? Förbaskat skönt att inte ha alkoholen att dras med i alla fall. Berättade även om det....
Kram Muränan

//PP

Hej på dig,

Du skriver väldigt insiktsfullt och jag har funderat några dagar på det du skrev om rädslan för suget. Måste verkligen hålla med dig i detta. När man inser att beroendet fungerar på ett visst sätt och att det som händer faktiskt följer ett visst mönster, så blir till en styrka när suget vill ta över. Jag slutade med godis m.m. i februari och känner igen varje steg i processen från alkoholen. På något sätt kan jag därför enklare "vila i" att det går, det löser sig, och acceptera att det går upp och ner.

Kram på dig

Hej finaste du,

så härligt att läsa att det går så bra för dig. Det är skönt att läsa att du kan vända det hela och komma igen. <3

Puss i pannan och ha en härlig kväll

Hallo där vännen,

Inte så konstigt att du känner dig tom på energi. Det är ju liksom en del av depressionen. Jag har ju varit nere i depression flera gånger och brukar också känna så. Dessutom blir jag alldeles tom inuti. Som om det ekar där inne. Men det vänder nog snart ska du se. Du har sökt hjälp och du håller på och skaffar dig insikt i det hela, så det går åt rätt håll i alla fall.

Famnen full med kramar till dig

Tack för frågan. Kan kanske beskriva det som att jag håller mig flytande...
varken mer eller mindre. Men det ska nog bättra på sig. Är bara så tom på energi
vilket är otroligt frustrerande. Hur går det själv?

//PP

för kommentarerna och frågorna i min tråd.

Kaffe och snus konsumerar jag i stora mängder. Visst är koffein och nikotin beroendeframkallande på liknande sätt som alkohol, men den stora skillnaden är att de inte är sinnesförändrande. Sällan man ser ångestfyllda snusvrak. Så dessa två "kompisarna" tänker jag inte sluta med. Men starkt gjort av dig att sluta på ett såpass enkelt sätt.

Nästan så lätt var det första gången jag slutade med alkoholen. Jag hade druckit alldeles för mycket, och tänkte ungefär "Nej, nu får det f-n i mig vara slut på detta!", och så slutade jag.

Betydligt svårare var det andra gången. Då var jag ju också mer skadad. Som jag försöker beskriva det i inlägg #17 "Den mentala kampen ...", var jag rädd för att drabbas av suget i början på nykterheten, och var därför tvungen att försöka förstå mina inre processer. När jag kom till rätta med det, samt med en del stöd från bl.a. AA, började nykterheten fungera bra.

Nu är jag ännu mer skadad, och det kommer att krävas ännu mer styrka och mental säkerhet för att lyckas. Det är därför jag skriver så mycket om hur jag jobbar med den mentala biten (en del tycker säkert jag är tjatig).
Men jag har en fördel av att ha gått igenom "att skaffa mig ett nyktert liv" tidigare, jag har erfarenhet och vet vad som krävs. Dessutom håller jag på att ordna med fler livlinor (yttre verktyg) nu, så jag har ytterligare stöd.

Så om inledningen på första nykterheten var som att gå upp för en kulle, var den andra som att klättra upp för ett berg. Nu är jag på väg mot Mount Everest topp.

Du har ju varit nykter länge nu Vilja, hur fungerar det för dig?
Tvekar du ibland, eller är du trygg i din nykterhet?

Styrka, värme och kramar sänder jag över via nätet. Sköt om dig

Hoppas allt är bra nu!
?????

Stärkande att få följa dig och dina kloka tankar.
Kram och hoppas du får en fin dag

Den här dagen möter jag utan oro för eventuella tankar på alkohol, för tankar och drömmar blir jag inte berusad av. Är inte heller rädd för inre processer som leder till sug efter alkohol, eftersom jag inser att detta bara är en naturlig följd av att jag druckit mig till ett beroende med diverse tidsmässigt efteråt långvariga undermedvetna behov av alkohol. Nej, processer i det inre kan jag inte bli berusad av. För att jag ska kunna bli berusad krävs att alkohol förflyttas i ett glas till mina läppar, dricks och sväljs. Men eftersom jag inte kommer att sträcka någon hand mot det första glaset idag, kommer jag heller inte att kunna påverkas av alkohol.
Alltså kan jag fortsätta på min självläkningsprocess och ta ytterligare ett steg, en dag, i min nykterhet.

Värme och kraft till alla som använder detta forum för att dela med sig av sina erfarenheter och kloka tankar.
Tack för att ni finns.

Härligt att läsa att du mår bra och funnit ett sätt.
Önskar dig en fin dag med kloka val

På forumet. Blir faktiskt a-sugen ibland av vissas trådar!! Det är ju inte meningen men har läst att någon annan också uttryckt det. Då bläddrar jag till annan tråd. Det handlar nog om gånger som folk skriver om roliga fester, vinglas osv. Suget försvinner oftast när jag tänker på avsomnad sambo i soffan titt som tätt. Fyllelukten från oss båda. Barnens frågande eller arga blickar. 2 fulla föräldrar som vaknar bakis och eventuellt ska till jobbet, beroende på om det är arbetsdag eller ej. Skammen som syns både i mina och sambons ögon. Nä jag radar upp minnen för mig själv och tänker att jag vet att jag aldrig någonsin kan bli måttlighetsdrickare, och jag är nöjd med det. Mina tankar handlar också om för tidig död. Hör om unga människor som dött eller fått sjukdomar och är lättad över att det inte är i min familj, i alla fall inte denna gång. Vi vet inte hur länge vi får leva och den tid i alla fall jag har kvar ska jag försöka använda på ett bra sätt så att jag känner mig nöjd, och i förlängningen av det även mina nära <3

jag har tagit ett antal återfall nu under våren, efter två års nykterhet, en del svåra, del del mer beskedliga. Jag har märkt något likartat som det du talar om. Det verkar inte spela någon roll om jag dricker mycket eller lite, bakfyllan blir lika svår i alla fall. Jag vet inte om kroppen blir känsligare med åren eller om det är psykiskt, hursomhelst känns det orättvist när man inte ens druckit en flaska vin en kväll och ändå får en tredagars bakfylla. I mitt fall valde jag att försöka sluta helt, något fel måste det ju vara. Jag tror att min kropp försöker tala om för mig att alkohol är inte bra för mig, ens i små mängder.

Jag har som sagt druckit endast på helger den senaste månaden. Innan dess var jag nästan helt nykter i ca 6 månader. I helgen som var drack jag totalt ca 15 öl (33cl) och nästan en flaska vin. Igår och idag känner jag en kraftig ångest och blir nervös i vissa situationer på mitt arbete. Blir helt skakig i kroppen men framförallt i händerna. Hur får man ordning på detta och hur länge sitter detta i? Bestämt mig för att inte dricka till helgen som kommer för så här vill jag inte må!

Välkommen ska du vara. Oj vad jag känner igen mig i dig. Bra att du inte dricker i veckorna nu. Jag har varit här titt som tätt under ca 3 år. Haft återfall nu senast för några veckor sedan. Nu är jag nykter och det är underbart. Jag kände inte heller några fysiska eller psykiska men, det slog till för ungefär3 till 4 år sedan. Jag får enorm ångest, oro, stress vid abstinens och även under tiden jag drack, fyllde på för att slippa ångesten, men den kom tillbaka starkare efter varje återfall. Så för mig gäller nu total avhållsamhet. Jag är en person vill ha allt eller inget och det gäller inte bara alkohol.
Lycka till och skriv gärna här, för här finns ingen som dömer.
Konstnären

Vilken förändring du gjort! Jag är osäker på hur länge du drack de mängder du beskriver och kanske spelar det inte någon roll. Det som är av vikt är det du gör nu. Du tar verkligen dig själv på allvar och är uppmärksam! Fint. Alkoholen påverkar dig inte på samma sätt som tidigare och du oroar dig över att de negativa konsekvenserna tar allt mer utrymme. Det krävs mod för att våga se och formulera det du gör just nu!

Du undrar om det kan vara abstinens. Den postakuta abstinensen kan sitta i under många månader samtidigt beskriver du symtom som du gör rätt i att ta på allvar. Alkohol kan förändra strukturer i hjärnan på mycket lång sikt och en känslighet kan utvecklas som påverkar hur kroppen kan hantera alkohol. Jag hoppas att andra här inne kan ge dig exempel och jag skulle vilja ge dig rådet att tala med en läkare.

Fortsätt gärna att skriva här om hur det går för dig, många har redan läst! Ibland tar det ett tag innan en ny tråd kommer igång. Sannolikheten brukar öka om man är aktiv i andras trådar.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

alla forumvänner. Mulet idag och lite blåst, men jag har sol i sinnet finns inte plats för grubblerier just nu. Tänker inte sträcka ut handen till min fiende idag heller. Nu ser jag allt, naturen, fåglarna. Förresten har jag en fågleholk utanför köksfönstret som mannen satte upp förra sommaren. Och nu har det tittat ut små blåmesungar, mamman jagar mat och matar dom hela tiden. Så fint att titta på, tänker att jag ska ge dom frö i vinter mina små vänner. När jag är onykter ser jag ingenting mer än flaskan hur mycket det finns kvar. Denna jakt och bolagsbesök, ett tag var jag inne på att göra eget vin så att jag alltid skulle ha hemma, så urbota dumt, det skulle ju försvinna ganska fort även om det skulle bli 20 liter. Tänker aldrig så när jag är stabil. Bakar, lagar mat, går långa promenader med Kia. Hon får simma och bada varje dag och jag slänger ut bollen med en slunga, underbart att se på henne. Om jag säger till henne att vi ska gå och bada blir hon tokig av glädje. Har henne alltid lös så hon går före mig till sin lilla vik och inväntar mej. Små små grejer som gör mig lycklig. Får inte kasta bort det här nu igen, jag vill ha en rak motorväg att köra på, men så fungerar det ju inte. Det är kringelikrokar, avtagsvägar och gud vet allt som ska forceras. Viljan finns nu till ett fortsatt nyktert liv och det är gott det.
Önskar er alla en fin tisdag och att inte sträcka ut handen
Morgonkram Konstnären

I går på jobbet var vi hemma hos en kollega och gjorde lite arbete på distans. Fram på dagen kom det fram en grill, några vinflaskor samt öl. För mig var det helt ointressant med alkoholen då jag just nu är trygg i min nykterhet. Jag njöt i stället av det vackra sommarvädret.

I dag är jag också ointresserad av alkohol i alla former och smaker, och har för avsikt att fortsätta på mitt tillfrisknande och min nykterhet. Händerna kommer jag att ha kontroll på.

Värme och kraft till alla som läser detta, gör förnuftiga val och sträva efter nykterheten.

Tack för att du delar med dig. Jag läser vad du skriver och tänkertill, en extra gång. Jag har ännu inte kommit iväg på något Al-anon möte. Kände att jag inte ville ge mig in i det eftersom jag inte längre var i en pågående relation.

Men det du skriver är klokt... Jag ska ju gå för min skull, så att jag utvecklas och inte går i samma fotspår igen.

Jag väljer att kopiera en länk till detta inlägg i min tråd så jag kan påminna mig själv.

Tack för dina kloka ord Mulletant!

det sitter fint! Tack admins för att ni bidrar till trivsel och trevnad?

Länge sen jag skrev nåt här och även läsandet har varit sporadiskt. Jag har fått, eller trampat in, ett bra fotfäste i den Alanongrupp där jag går regelbundet och jobbar aktivt med stegen. Det gör jag för min egen skull, det är ett aktivt val och ett så spännande sätt att upptäcka sidor av mig själv. Jag läser här och jag hör i min Alanongrupp att mänskor uppfattar att man går på Alanon 'för alkoholisten skull'. Då tänker jag att en helt har tappat bort att det handlar om självhjälpsgrupper. Jag går där för min skull, för att få ta del av andras erfarenheter och sätta ord på mina egna. Bådadera ökar min insikt och förståelse för mig, mina tankespår, mina handlingsmönster. Iofs har det betydelse för relationen men det är faktiskt sekundärt. Jag, liksom många andra, ser mänskor som går från den ena relationen till den andra och upprepar samma mönster och samma besvikelser. Likaså möter jag dem som sitter så fast i tänkandet på missbrukaren att det inte finns utrymme för att möta sig själv. Att jobba i stegen kan kännas som en lång väg (eller till och med omväg:) och som självklarheter - för mig är det ett strukturerat och metodiskt sätt att hålla fokus på mig, den enda jag verkligen kan förändra. Nånstans har jag hört uttrycket att 'Ibland kan en omväg visa sig vara en genväg' och den här eventuella omvägen är så utmanande och spännande så varje steg är värt sin insats.

Även om detta är en bra väg för mig vill jag på intet sätt säga att det skulle vara den enda rätta vägen. Det var bland det första jag förstod här, att det finns olika vägar till tillfrisknande, både vad gäller nykterhet och frihet ur en beroenderelation. Det gäller att hitta den väg som är rätt för mig - eller dig som läser - och hålla taget. För min del har vägen så här långt gjort mig långt starkare i mig själv och min rätt, mitt ansvar mot mig själv, att stå för mina val. Det är jag som bestämmer hur jag väljer att leva mitt liv.

Än en gång vill jag tacka för att forum finns... Forum med alla härliga människor jag mött här. Människor som svarat. Människor som stöttat mig, tröstat mig och utmanat mig. Människor som delat med sig, naket och ärligt, så att jag känt igen mig på avstånd. Att läsa om 'sig själv' i en annans berättelse ger perspektiv och möjlighet till insikter som gäller mig. När jag tänkt 'Varför ...' och känt igen något har jag lärt mig att vända det till ' Varför...' om mig själv. Det har hjälpt mig till många steg i nya riktningar.

Till dig som läser vill jag önska en härlig sommar! Allt gott (som vanligt) och minns att det är möjligt att ta makten över sitt liv! / mt

Starkt (!) gjort att du tagit dig igenom våren och upprätthållit din nykterhet! Jag önskar dig ett alldeles underbart sommarlov! Lycka till med nya bilen också! / mt

I helgen var vi och kollade på en annan bil då vår gamla V70 D5 med 58000 mil på mätaren strular. Blev en V70 D5 AWD 07 fin bil till bra peng så nu måste man börja att putsa på den. Vi blev stoppade av polisen på vägen hem. Blåskontroll, det är så skönt att kunna blåsa utan att vara orolig för sitt körkort. Saknar alkoholen mindre och mindre faktiskt. Man har inte hört av sig från mitt fack än, suck.

I dag håller jag ömt och varligt i min nykterhet med båda händerna. Därmed finns ingen hand ledig för att sträcka mot det första glaset.

Önskar alla forumanvändare styrka och harmoni, samt en varm och nykter sommardag.

... huvudet på spiken Vilja. Jag är envis, och jag håller envist fast vid min nykterhet. Jag försöker också att vara stark.

Hoppas du får en bra och positiv dag, lika somrig som tapeterna här inne i forumet.

Självklart ska man ta medicin om man har psykiska besvär. Och om någon inte klarar hålla sig nykter utan antabus eller sug-dämpande medicin (som t.ex. Naltrexon), så är det ändå bättre än att börja dricka igen. Så jag är inte helt anti mot "piller".

För min egen del vill jag inte ta någon ångestdämpande medicin, om ångesten beror på alkohol. Jag vill ha mitt straff i form av ångest när jag varit så dum och druckit.
Många mediciner påverkar också levern. Min lever har jag varit mycket grym mot med allt drickande, så jag är rädd om den när jag är nykter.
Jag vill också (och jag pratar bara för egen del) ta den mentala kampen mot suget efter alkohol helt utan andra kemiska preparat. Jag tror det ger bäst resultat.

I c:a 5 år drack jag mellan mina två långa uppehåll. Som svar på din fråga.
Och nu är det c:a 5 år sedan jag började försöka måttlighetsdricka för andra gången. Vilket inte fungerade mer än 1-1½ år.

Du verkar väldigt uppåt när du skriver, och det är positivt. Beror det på koffein, livsglädje eller något annat? Nej, du behöver inte svara på det om du inte vill.

Sol, värme och styrka till dig. Sköt om dig.

Hur gick det i fredags? Hoppas du haft en fin helg?

//PP