Senaste kommentarerna i forumet

Har varit ledig och firat födelsedag med min man. Min önskan var en dag som var min dag. Vi började fm med ett löppass tillsammans i skogen med våra hundar. Sedan åkte vi till ett spa och åt en supergod lunch, varsin massage och sedan bubbelpool, ångbastu och poolbad. Vi vilade emellanåt och drack gott kaffe. Hem och lassa ved då leveransen precis kom och sedan ett träningspass med boxning. Hem och duscha, alkoholfritt bubbel och en ostbricka med massor av goda ostar och annat. Såg på en spännande serie och sedan i säng. Precis en dag som jag önskat mig, min dag.

Det kändes så otroligt fräscht att dricka alkoholfritt och kaffe på spat. Att fullständigt njuta, koppla av och ta in lugnet. Senaste spat jag minns var jag lika bubblig i huvudet som i bubbelpoolen och tänkte bara på att få fylla på. Sinnena som nykter i poolen var en så härlig upplevelse. Och att fortsättningen på em och kvällen gick i samma känsla. Fräsch, nykter och en aktiv dag. En av mina bästa dagar i livet! Funderar på om detta inte ska bli ett årligt inslag när vi firar våra födelsedagar😁

Ha en fin lördag! Ska njuta i sängen med en kopp kaffe till, ta en löptur med hundarna och sedan ska jag förbereda och laga mat inför stora familjen som kommer imorgon. Det ska bli trevligt och jag har även fått en dag som jag själv önskade ha det med bara min man och hundarna ❤️

@vår2022 @Amanda L Tack för att ni tittar in och delar med er🙏🏻❤️

Har legat vaken ett tag och tänkt på jobbet…på min chef. Hon är så stressad så hon hör inte vad jag säger, och säger jag ngt som inte passar henne så går hon i försvar. Det är verkligen så jobbigt😩

Handläggaren på Försäkringskassan ringde mig igår. Han hade fått läkarintyget att ingen förbättring skett därför ville han höra av sig. Om jag som lekman läser mitt intyg så skulle jag säga den personen behöver vara sjukskriven 150%. Fast det är väl ok men det måste vara tydligare…nu är jag som en öde ö. Denna gången blev jag även diagnostiserad med ”recidiverande depression, lindrig episod”. Handläggaren sa att hans erfarenhet är att stressade chefer påverkar läkandet hos den anställde. Jag tänker att stressade chefer påverkar hela personalstyrkan.

Jag har tid h läkare på företagshälsovården fast inte förrän 12/4. Tänker att det blir bra. De kan nog hjälpa mig lite m strukturen på jobbet. Handläggaren på FK sa att hans upplevelse är att företagshälsovården och vuxenpsykiatrin är bäst på utmattning.

När det gäller träning/promenader är det ju ngt som har funnits i mitt liv men inte lika frekvent under de senaste åren. Nu när jag är så trött så är det ju tröttheten som är orsaken att jag inte kommer ut det beror ju inte på att jag är bekväm. Jag tror faktiskt inte läkaren förstod det. Han pratade om 1-1,5 timma varje dag är jag är glad om jag kommer ut varje dag och då kanske 20 minuter. Behöver tänka om även när det gäller tolvstegsprogrammet och möten. Jag satte upp en plan men den är för en frisk Varafrisk. Jag behöver tänka om och jag behöver hålla det levande men på ett sätt som inte blir stressande.

Min man och jag ska åka iväg över helgen för att titta på ngt han tycker om. Jag är egentligen för trött men får se till att få många pauser. Tycker att det är lite jobbigt att åka iväg när vår dotter är då dålig. Tänker inte att hon är suicidal men undrar hur länge hon ska orka må så här. Det påverkar mig starkt😔

Ha det fint alla🌺Kram❤️

@Varafrisk Oj, så mycket som hänt dig senaste tiden. Och så mycket att ta ställning till. Jag tror att allt kring din dotter sugit mycket kraft. Då var du tvungen att vara till hands under så lång tid och nu behöver du kanske lika lång återhämtning. Minst.
Tyvärr är det ju så svårt att få och även när man får det så finns där alltid någon stress eller press att man snabbt ska tillbaka. och då funkar det ännu sämre.
Jag tycker bara att du ska tänka på dig själv, vad du orkar och vad som är återhämtning för dig. Det är ingen idé om du tar slut på dig helt och hållet. Ingen, varken man eller dotter kommer ju att må bättre av det.
Ibland måste man vara lite egoist, tror jag. Just för att man är den där stolpen som alla möjliga lutar sig emot... och då måste den ju vara väl jordad och stadig.
Det där med att sticka iväg på spa lät skönt. Brukar vara väldigt avkopplande, tycker jag.
För mig har träningen varit till stor hjälp. Utan träning känner jag mig missnöjd och trött.
Jag går på gym under vinterhalvåret iaf, och har två olika program som jag följer och skriver upp iplus min träningsklocka. Det är lite nördigt, men jag tycker det är roligt att se framsteg. Kolla statistik. Vet inte om sånt passar dig, men om det gör det, så kanske det kan ge lite extra puff och draghjälp att komma igång.
Fast promenader är ju också jättebra om det känns lättare.
Huvudsaken att du avsätter tid till dig själv och kanske något med din man?
Jag förstår att du är så innerligt trött, men jag tror vila är flera saker. Det är vila, men också att ha saker att se fram emot, att göra... Du har varit så stark, så länge.
Nu är tiden då du måste återhämta dig.
(Förlåt om jag säger självklarheter, men jag vet hur svårt det kan vara att ta ett steg tillbaka, på riktigt.) Det är bara välment!!!
Jag hoppas att du får den hjälp du behöver också så du slipper kämpa för det också...
Många kramar.

@Andrahalvlek
En vecka kvar till ett år :-D Skriver mer nästa helg!

Ha en trevlig helg!

@Vjlo Grattis till ditt första nyktra år! 🥳🥳🥳 År två är magiskt, då har man gjort det mesta nykter minst en gång. Man kan helt sluta tänka på det - och lägga all sin tankekraft på livet 😍

Hur kommer det sig att det gick vägen sista gången? Tänker att flera här på forumet tar upprepade återfall, de kan behöva dina goda råd 🤩

Trevlighelgkram 🐘

Kram 🐘

357 dagar / 51 veckor

@Andrahalvlek Ja, det låter som en person som körde över, oerhört självcentrerad och oempatisk. På det sättet var det bra att din mamma inte gav sig, att hon stod på sig och satte sin gräns. Självbevarelsedrift som säkert kostat mycket. Har också en i min släkt som liknar din moster, som kunde vara riktigt elak och som nu har gått bort i förtid. Ibland tänker jag att det är karma, att den negativa, svarta ”själen” påverkade kroppen och den svåra sjukdomen.

Jag tror att det kan finnas en stor tröst och försoning på något sätt hos dig och dina kusiner❤️

@vår2022 Du har helt rätt. Att medvetet köra över någons vilja är hänsynslöst. Besserwisser-fasoner. Och incidenten var bara ett exempel på alla gånger min moster tyckte att hon minsann hade rätt. Och min mamma var van att backa, trots att hon var storasyster, men den här gången ville hon verkligen inte. Min mamma var själv då rätt svag psykiskt. Hade väldigt svårt att förlika sig med åldrandet, och kroppens förfall, och hade nyligen flyttat till en ny stad och helt nya sammanhang.

Jag minns själv telefonsamtal från Gunilla, evighetslånga och det hördes att hon hade druckit, då hon mässade för mig hur jag skulle göra och tänka om min yngsta dotter, som föddes svårt sjuk och funktionsnedsatt. Trots att min moster hade noll egen funkiserfarenhet, och verkligen inte var utbildad kristerapeut. Hon var revisor.

Jag minns hur jag satt som på nålar, sjukt irriterad, men jag svarade och hummade på rätt ställen. Stod ut. Att ha dessa tråkiga minnen av min moster gör inte saken bättre. Men allt är som det är. Och jag tänker att även mina kusiner måste ha en mycket kluven inställning till sin mamma. Även på det området kan jag förstå, på ett sätt som kanske inte en utomstående kan göra. Bara vetskapen att någon annan förstår kan upplevas tröstande. Kanske.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja, förmodligen kan det finnas något underliggande i denna syskonrelation som kanske bara de vet om. Din mamma säger bestämt att hon inte vill ha blommor, systern kör över det och beställer blommor ändå och tvingas sedan backa och betala ändå. De säger upp kontakten, ingen ger sig och håller stenhårt på sin sak. Kan ändå tycka att man inte ska gå emot någons vilja, när man vet det. Kan känna igen det med en svärmor som kan köpa saker för att hon tycker man behöver det, fast man tydligt sagt att man inte gör det och kan bli sårad för det. Det blir lite offerkofta i det. Även om man kan tycka att skicka blommor är en fin handling sett utifrån, så kan det ligga mer i det som skapar ilska eller annat som blossar upp.

Det är verkligen viktigt att man lyssnar på varandra och respekterar varandras viljor. Även om man inte kan förstå det. Vi är olika och tänker olika, det som är rätt för mig kanske inte alls är rätt för någon annan. Om man tycker att man har rätt oavsett vad, blir det svårt att reda ut då man inte kan inta ett annat perspektiv.

Fint att ni ändå ska resa dit, tror att de är jätteviktigt och att kommande generationer bryter mönstret. Kram❤️

@Himmelellerhelvette Ja, det är otroligt sorgligt. Men allt blir som det blir och går som det går. Vi behöver inte traska i våra mammors fotspår mer.

Det känns ändå bra att både jag och min kusin tyckte att konflikten var våra mammors issue. Vi har båda två försökt prata förnuft med våra mammor, utan framgång. Vi ville inte gå förbi dem. Det känns bra att vi båda hade samma inställning, så att inte hon i alla år har tänkt ”min kusin borde höra av sig”.

Vi har bidat vår tid, tills det var för sent. Nu kan vi ha direktkontakt. Vi kommer knappast att springa ner dörrarna hos varandra, men ett mess, ett samtal och en träff då och då blir precis lagom.

Relationer kan man inte få för många av ❤️

Kram 🐘

Kom på en sak. Och det är nästan ironiskt. Upprinnelsen till den konflikt som gjorde min mamma och hennes syster ovänner för sju år sedan var att min moster ville skicka blomsterbud till min mamma då hon fyllde 70 år.

Det ville inte min mamma, hon vill helst bara glömma att hon ens fyller år. Hon vill inte uppvaktas, som mest vill hon ha ett grattis. Min moster stod på sig, förstås. Hon ringde en blomsteraffär här i stan som skulle komma till min mamma och fixa blommor på balkongen. Den 1 mars. Vi hade snö då.

Min mamma stod på sig: Inga blommor! Så min moster fick avboka leveransen, men ändå betala. Dyrt. Då blev hon så arg på min mamma att hon skrek ”jag är fan fed upp på dig”. Efter det har de inte pratat.

När min mamma får veta att min moster är så dålig som hon är så tänker hon allra först: ”Jag måste skicka blomsterbud.” Vilket hon gjorde igår. Och det är fan ironiskt, även om min mamma sannolikt inte ens tänker på sambandet.

Och ni som läser detta - ring era anhöriga som ni har bråkat med. Säg ”förlåt för allt jag gjort och inte gjort”. Se till att ni blir sams igen, innan det är för sent.

Kram 🐘

Även om de flesta eleverna är bra så suger de som inte är så bra ut musten ur en.

@Vinäger Tillfreds är ett utmärkt ord!

Jag känner igen det dåliga samvetet eller vad jag ska kalla det med att inte hänga här lika mycket och att jag vill svara i så många trådar och hänga med i mångas nykterresor.
Men nu försöker jag känna att jag är okej, jag hoppar in när jag kan utan stress. Ibland läser jag endast ett inlägg och ibland flera. Det är så mycket med alla nya intressen i livet nu när jag inte dricker längre som tar min tid och det är rätt tänker jag. Det är så det ska vara för just mig. Jag engagerar mig i en gemenskap just nu med människor jag hjälper att finna styrka och det lyfter mig och dom oerhört mycket. Det tar tid men det ger mig energi istället för att ta för jag märker att jag gör skillnad i dessa människors liv och de gör skillnad i mitt liv. Jag växer i mig själv genom att få möjligheten att hjälpa dom och det är en helt fantastisk känsla❤️

Ha inte känslan av att det finns ett vist sätt man borde agera på forumet, vi är alla olika och det är meningen, finns inga rätt eller fel bara att göra det som behövs för just en själv för att behålla nykterheten och utvecklas framåt🙏

@Andrahalvlek Så fruktansvärt!
Men det kanske går att tänka just så ”att det finns inget ont som inte har något gott med sig” Att få till fler relationer och gemenskaper i livet är underbart och nu är det er tid för att bryta trenden i dysfunktionella relationer i släkten🙏😘

@Torn Såklart vi är intresserade❣️Gott när du kikar in så vi vet att du har det bra! Ja nu vill vi ha vår och den är nära nu. Trevlig helg❤️

Hej!
Skammen är jobbig för man vet att man gjort fel. Du är allergisk mot alkohol. Det är en sjukdom. Skrev ned en lista vad som är bra med alkohol och dåligt med alkohol. Jag har under min behandling fått skriva ett avskedbrev till alkoholen samt en lista med minst 10 argument.
Jag vet att jag har problem med alkohol (problem med kan bytas ut till alkoholist) därför att....

Kanske känns jobbigt men man får perspektiv.
Du är stark för du har gjort det värsta. Jag tycker du ska gå på ett AA-möte.
Lyssna gärna på podden två fyllon och en sanning. Grymt bra.
Lycka till med ditt tillfrisknande. Och du du är en bra människa och det måste du intala dig själv. Sedan kan du bara gottgöra de du sårat och förstår dom dig så ska dom förlåta dig och ge dig en chans. Ha en fin kväll och försök att tycka om dig. Det är en av nycklarna.

@Geggan Ja, det är oerhört ledsamt att det nästan känns för sent. Den person vi kommer träffa den 12/5 är inte den person vi kände. Men hennes barn behöver vår omtanke och hjälp, om vi kan hjälpa till på något sätt.

Min moster var den mest kapabla människa jag träffat. Hon var en sådan person som fyllde ett helt rum. Det strålade om henne, hon kunde prata med allt och alla. Reste jorden runt, ofta på egen hand. Renoverade olika bostäder på löpande band, bodde aldrig länge på samma ställe. Egen företagare i alla år, jobbade som revisor.

Nu bedömer läkarna att hon inte får bo hemma, hon behöver hjälp med allt. Hon minns inte ens sin älskade hund. Hon har fått en god man som ska sköta hennes räkenskaper. 72 år gammal.

Livets vändningar kan fan vara helt otroliga. Som min äldsta dotter sa i telefon ikväll: ”När man hör sånt kan man fan inte gnälla över småsaker. Allt är bra med oss.”

En enda god sak hoppas jag att detta leder till. Att jag får lära känna mina kusiner på nytt. Jag var 15 år när tjejkusinen föddes, 17 år när hennes lillebror kom. Minns dem som småbarn. Nu är hon 38 år och har själv precis blivit mamma.

Kram 🐘

@Geggan Barnbarnsmys ❤️ Det ser jag verkligen fram emot att få uppleva om några år.

Kram 🐘

@mimmi32
Hej Mimmi,

Det långa svaret:
Det låter som du har ett uppvaknande i hur mycket alkoholen skadar dig och din omgivning. Ett gift som tränger in i allt som är vackert i livet och bryter ner.
Jag kommer från anhörigsidan och vill ge dig ett råd. Det är att jobba med din egna nykterhet. Det finns inget du kan "bevisa" för honom så länge du inte börjat jobba med dig själv. Två veckor är en början på en chans för dig att vända ditt liv här istället för att fortsätta med det destruktiva förfall man hamnar i.
Jag tror medberoende och beroende kan ha stora liknande drag och jag fick mitt uppvaknande för två år sedan. Försök möta dig själv och ge dig själv en chans att vända skutan istället för att "bevisa" något för honom.
Man landar bara på samma plats om man inte ger sig själv tid och energi på att jobba med sig själv.

Det korta svaret: du kan inte få honom att lita på dig för du behöver kunna lita på dig själv först.

Det konstiga läget fortsätter. Igår fick jag äntligen en kväll med minsta barnbarnet, som jag inte sett på många veckor, pga sjukt o annat. Så läkande det är att umgås med en femåring! Allt får bättre proportioner. En liten bakelsebuffe med hennes urval blev kvällens höjdpunkt!

@Andrahalvlek otroligt hur saker kan vändas på ända mitt i allt. Helt nya landskap. Ganska tragiskt att det är liksom ”för sent”. Men hon lever ännu. Ett möte kan bli viktigt. Jag har en nära väninna som inte träffar två syskon sedan många år. Svårt som utomstående att fatta. Och åren går.

@mimmi32 Hej och välkommen hit! Det låter verkligen som en tuff och tung situation du befinner dig i. Det viktigaste är att din vilja att sluta dricka kommer helt från dig själv för ingen annan kan få någon att sluta dricka. Det verkar också finnas tillitsproblem från bådas håll, hans otrohet skadar din tillit till honom och att du lovar sluta dricka skadar hans tillit till dig. Hans hot att lämna, eller hur det ligger till med det, blir också knepigt att hantera för dig mitt i allt. Ett enda stort kaos. Kanske skulle familjeterapi vara bra? Att genom tredje part reda ut var ni har varandra, vilka förväntningar ni har på varandra, hur ni tänker och känner för varandra? Hur ni vill ha det tillsammans? Fråga om han vill göra det med dig? En otrohet sätter också djupa spår på många olika sätt. Kanske att du själv skulle ta hjälp av en psykolog och reda ut hur du mår själv och vad som skaver inom dig själv? När man dricker alkohol på ett självdestruktivt sätt brukar det finnas många bakomliggande faktorer som spelar in. Det kan vara svårt att själv se och få syn på detta och genom samtalsterapi kan man bättre komma i kontakt med det och ta upp det på ytan.

Kämpa på och att vara nykter är en förutsättning för att kunna hantera ett liv i kaos. Alkohol förvärrar allt och skymmer sikten totalt. Sköt om dig!❤️

Haha Vinäger! Fattar precis vad du menar med pliktfylld. T.ex när du skriver vill jag ju skriva nåt svar, men hittar inte alltid tid och ord. Och så finns det ju så många härinne som är så trevliga och intressanta på alla sätt och vis, men det är en sån enorm produktion av inlägg så det är svårt att hänga med som jag kanske skulle vilja. Tycker att det är svårt att kommentera bara ett inlägg. Vill ha helheten, åtminstone de senaste inläggen. Men glad att det finns kloka, aktiva, trevliga Forumhjältar som välkomnar nya och tar ansvar.
Hur som helst, vad skönt att du är tillfreds. Ha det så bra!

@aeromagnus Jag hoppas så innerligt att du hamnar på en skola där eleverna vill lära sig, där det präglar skolvardagen. De skolorna finns, och det har krävt aktiva besluta av både elever och föräldrar. Skolan i vår samtid bekymrar mig verkligen. Jag önskar så att trenden svänger och att det blir coolt att vara duktig i skolan.

Kram 🐘

Hej,
Helt ny här och hoppas att det här kan fungera som ett stöd om/när saker och ting känns jobbigt.

Jag är 32 år gammal och har alltid varit en livsglad partytjej som njutit av livets goda. Ofta bubbel och drinkar med vänner och dans till morgontimmarna. Vintern/våren 2023 var jag sjukskriven för utbrändhet /utmattning under 3 månader och jag tappade i stort hela min livsglädje och drog mig istället undan och hade inget sig att egentligen umgås med någon annan än min sambo. Vart som en liten fågelunge som bara ville ligga i hans famn. Jag jobbade de sista veckorna innan jag gick på sommarledighet och det kändes ändå okej, tänkte att nu blir det bättre. Mina vänner och anhöriga började märka under sommaren 2023 att min alkoholpåverkan förändrades, har de sagt i efterhand. Inte att jag drack mer men att jag tålde betydligt mindre och att mitt humör påverkades. Ofta/alltid gentemot min sambo. Jag kunde bli arg på småsaker bland andra om vi tex hade gäster och jag tyckte han ”fixade fel”. Började jobba i augusti och det kändes okej, september var också okej - i ca 3 veckor. Organisationen skulle göras om och just mitt uppdrag påverkades och resurserna runt omkring mig drogs ner. Jag hamnade direkt tillbaka i vårens känsla men jag försökte och körde på till mitten på oktober men sen brakade jag igen. Vart sjukskriven igen till jul och fick sedan möjlighet att ta tjänstledigt och pröva på ett annat yrke. Det blev väldigt bra och som en nystart och jag jobbar nu 75% och det funkar bra.

Samtidigt som allt det här skedde ökade min alkoholkonsumtion successivt och jag började dricka i smyg för att min partner inte skulle se, jag skämdes. Jag drack på helgerna och kunde dricka på vardagarna typ 1-2 dagar i veckan. Dock aldrig så mycket att det kändes av något dagen efter så höll på så sätt ”band” på det. Efter nyår konfronterade min sambos familj mig och honom om mina alkoholvanor och han blev chockad och jag kanske inte blev så chockad egentligen, men jag hade såklart alla ursäkter i boken. Men jag lovade att sluta. De sa också att om hon inte slutar så måste du (han) lämna henne för man kan absolut INTE leva med en missbrukare, det går bara inte.
Jag höll upp i ca 2-3 veckor sen blev det återfall. När jag drack så eskalerade mina känslor och jag förstorade varenda möjlig grej och blev skogstokig på min sambo, blev ledsen, bråkade, ja you name it. Det fanns inget stopp i mig. Dagen efter hade jag brutal ångest över hur jag betett mig och skämdes ihjäl! Löste det såklart med ett par glas vin efter jobbet och sen började det om. Sedan efter någon veckas drickande kom min sambo på mig och ställde kravet att du skulle sluta - gör du inte det måste jag lämna dig. Och jag slutade igen men efter ca 2 veckor fick jag reda på att min sambo varit otrogen vid 2 tillfällen för ca 1.5 år sen, vi har nu varit ihop i lite mer än 2 år så det var ju väldigt mycket i början. Jag blev helt knäckt och fick återfall och det blev värre än tidigare, jag gömde flaskor runtom i hemmet, drack 5-6 dagar i veckan och bedövade varenda känsla jag hade i kroppen. Tjafsen eskalerade och vi hade kanske ett par/några dagar när vi var sams. Jag fick ett sista ultimatum - gör du inte det måste jag lämna dig, efter att jag bönat och bett att snälla ge mig en sista chans! Jag höll ihop nån vecka till och sen kunde jag inte hålla ihop längre för jag (vad jag iaf intalar mig?!) kunde inte komma över otroheten. Jag tänkte att jag behöver få mer än förlåt, ångrar mig etc. Han kom på mig och vänner hade lagt märke till att jag luktat alkohol vid ett par tillfällen och sagt det till honom. Han pratade med sina föräldrar som sa att du måste lämna henne och det är nu. Och nu är det där vi står… och jag har fullständig panik för jag fattar inte vad jag har gjort och hur jag kunnat vara så naiv och inte insett och erkänt det här för mig själv och för andra. Nu har jag det och jag har tagit hjälp, berättat för alla i min/vår närhet men jag är fortfarande osäker på om han kommer ge mig en chans till. Jag kommer inte kunna förlåta mig själv någonsin för det jag utsatt honom för, alla lögner, alla svek, alla utbrott av ilska och hur mycket han har fått sopa igen för mig när jag druckit och han bara har varit snäll. Jag är nu inne på min andra vecka som nykter så jag vet att jag har en lång väg kvar, men det gör så ont i mig att jag inte kommer få bevisa för honom att jag kan! Jag har misslyckats men jag är inte ett misslyckande och jag kan inte se mig själv dricka en droppe nånsin igen, men säger det såklart med ödmjukhet. Förstår att det inte kommer bli lätt. Men det värsta är ändå vad jag gjort mot honom, och hur jag sabbat hans tillit gentemot mig.

Ett halvår i ryggen som pajade hela livet. Vet att det inte går att tvinga någon, men finns det några tankar/tips till hur man kan få sin partner att börja lita på en igen? När man verkligen har bestämt sig.