Senaste kommentarerna i forumet

Underbart att vakna tidigt och slippa vara bakfull.

Lite ironisk filosofering på morgonkvisten:
"Tänk, under hela mitt liv har det aldrig hänt att någon illvillig varelse kommit och hållit fast mig och tvingat i mig alkohol. Sannolikheten är försvinnande liten att någon godhjärtad varelse kommer och hindrar mig från att dricka alkohol nu när jag vill vara nykter.
Så, har jag fixat det ena själv så måste jag fixa det andra själv. "

I dag väljer jag att fortsätta självläkningsprocessen, jag är inte orolig eller rädd för tankar och processer i mitt inre, och oavsett vad som sker under dagen, kommer jag inte att sträcka ut handen efter det första glaset.

Tillönskar alla forumnyttjare en bra dag. Var starka.

6 tentor på 2 veckor. Jag fick in dem, varenda en. Jag skrev salstentan. Jag gjorde precis allt som krävdes av mig. Herre jävla Gud.

Kram på er!

Analyserande leder inte till så mycket. Av dig har jag mer en visuell bild av hur du står utanför stugan och just har satt eld på din hållare till vinboxen som du var lycklig ägare till. Vilken dxxxxa uppfinning egentligen...

Ta vara på dig!
//PP

Roligt med dina antaganden om forumvänner, som inte stämmer... Det är inte helt enkelt, vi gör oss bilder av varandra, skulle vara intressant att rada upp oss på en scen och gissa oss fram vem som är vem. Förmodligen inte många rätt.
Tror att det är bra med lite lagom av analyserandet - kommer från mig som ofta grottar ner mig i mina känslor och analyserar in i minsta detalj. Ibland är det nog bra att inte fundera på exakt allt. Men som alltid så är väl ytterligheter åt båda håll inget att sträva efter?
Hoppas att dina anti-depp börjar göra nytta, utan allt för mkt biverkningar. För många (inkl mig) har det varit ett sätt att komma på fötter igen, och kunna få lite perspektiv på livet.
/m

Läst om dina upp- och nergångar, och nu är du på banan igen, skönt att läsa. Hoppas du finner ron i dig själv, Kia och naturen igen. Skönt att maken också är på banan.
För min egen del är det rätt så ok trots allt, inte varit så långt ner på någon botten, men kan gå åt skogen om jag inte passar mig, det vet jag ju.
Ät en extra kaka för mig också ?
/m

Har läst och läst och tänkt. Det är lätt att fastna i tankarna och inte komma vidare. Jag försöker sortera ut vad som är vad, vad är problemet, vilka redskap har jag hur kommer jag vidare - var är jag nu? Jag vet att jag inte står på samma plats som jag gjorde på hösten 2013 när jag började skriva, och startade mitt långa uppehåll. Jag dricker inte på samma sätt nu, och har inte gjort sedan dess, jag är mer medveten och kan oftast hålla mig på en bra nivå. Men - ändå så tappar jag bort mig emellanåt. Jag märker att kroppen och hjärnan reagerar annorlunda nu, behövs inte lika mycket för att känna mig berusad, eller få minnesluckor. Och det som är märkligt är att egentligen gillar jag inte berusningskänslan längre. Jag gillar att dela en flaska vin med mannen, sitta och prata, känna smaken och sedan är det oftast bra. Men vid juletid blev det lite för mycket, och nu har det blivit för mycket. För fint väder och för mörkt och eländigt - det kanske inte är min grej....

Det är också lätt att falla i allt-eller-intet-fällan; kan jag inte låta bli helt så kan jag lika väl dricka för mycket... Typ - har jag tagit en godisbit kan jag likaväl äta upp hela påsen. Mannen tycker att jag skuldbelägger mig själv för mycket. Och det gör jag kanske. Tänker att jag är svag och att jag slösat bort mitt arbete med mig själv som jag gjort, men vet ju egentligen att det inte är så. Resan jag har gjort med mig själv är guld värd och jag har lärt mig oerhört mycket om mig själv. Och jag är inte där jag var innan. Många beskriver att de, när man börjar dricka efter att ha haft ett långt uppehåll dricker mer än tidigare, för att komma ikapp på något vis. Där är jag inte. Tack för det i alla fall.
Jaja, nya tag... Läst i många trådar som jag inte läst i innan, många som kämpar på olika sätt härinne på forumet, en del har precis börjat och andra kommit längre. Jag är imponerad av er och önskar er lycka till! Ha en bra torsdagskväll.
/m

Där hade du ungefär lika många rätt som jag :-) Låter trevligt tycker jag ert nya boende. Även om åldrarna skiljer sig åt så finns det säkert möjlighet med utbyte sinsemellan. Ungefär som här kanske? Tilltagande ålder är sju något som vi har svårt att acceptera även det. Märkligt egentligen. Måste hänga ihop med att vi tror att det som kommer efteråt skulle vara så avsevärt mycket sämre än det som är nu. Hur vet vi det?
Fint att det rullar på i nygamla banor för dig. Låter som han har det ganska bra den där Gagarin ;-)

//PP

Ja detta var ju inget roligt. Hoppas att allt löser sig på bästa sätt och att ni inte får vänta så länge på att det ska fixas.

Allt är under kontroll ☺ Gubben har börjat med antabus, korten ligger på bordet vilket är skönt. Jag har också petat i mig antabus, brukar göra det när livet svajjar, det är en trygghetsgrej för mig.
Stolt som fan att jag faktiskt fixar det här. Hoppas allt löser sig med gubben, känns som att nu är bollen i rullning och vi får se vart vi hamnar. Älskar honom, han är duktig och jag är så jävla stolt över honom också!
Ha det gott där ute!

Dag 8 bjöd på en överraskning. När jag började jobba igen på min stressiga arbetsplats, började suget efter alkohol att ge sig till känna. Så snabbt efter en kraftig och destruktiv fylla brukar det inte börja för mig som är periodare.
Men då jag både är väldigt säker på att jag vill leva nykter nu, och dessutom förberett mig mentalt, så blev jag inte orolig.
Därför var det extra skönt att vakna upp till dag 9 utan bakfylla, och känna att det fungerar att leva nykter. Ja, det var till och med så att jag kände lite glädje. Jag tror att jag så sakta börjar på att självläka lite. Den av alkoholmissbruk triggade ångesten är borta (utan piller).

Dag 9 avlöpte väl.

Jag uppskattar också mer och mer detta forum. Tänkt vad mycket gott det gör för många alkoholtrötta människor, inte minst mig. Ja, detta forum börjar fungera som AA för mig.
(Jag har provat AA för en herrans massa år sedan, men avbröt det av vissa orsaker, som jag kan skriva om en annan gång)

Nu har jag dag 10 framför mig. Jag mår bra nu här på morgonen. Jag känner mig lugn inför dagen som kommer, och är säker på att jag inte heller idag kommer att sträcka fram handen efter det första glaset.

Önskar alla brukare av detta forum en bra dag. Kram, och kämpa på!

Har inte haft orken att skriva i min tråd. Lämnar blod varje månad allt ok. Besöker min psykolog regelbundet. Min fd jävla fackförbund har inte hört av sig angående mina resor och ev polisanmälan. Gått 4 veckor nu, de skulle höra av sig inom två veckor. Detta ligger och gnager i mig. Satt 234 betyg nu så mitt huvud är inte med mig riktigt. Är så himla trött på dagarna men sover bättre på nätterna.

Ligger något i det, personlighet får vi dras med ;-) Personlighet är svårt att känna av i det skrivna. Brukar däremot roa mig med att ger er en "röst", fast det är ju mest hittepå. Konstnären till exempel, pratar ungefär som Emils mamma i Katthult, haha det viste du inte Konstnären....
(Fast hon bor egetligen i Kalmar). Du Vilja är från Värmland. Fast dialekten är inte extremt kraftig då du säkert pluggat på annan plats. Vart du bor har jag ännu inte beslutat. Ja, sådär har jag mina små historier om flera av er. Som tidigare sagt, Gökboet....

Ja, vad tyckte ni om den unge doctor Phil? Lite långt, men faktiskt ganska intressant tyckte jag. Du Vilja skulle ha kollat på avsnittet om ensamhet, kanske vore något? Jag menar högst temporärt, tills vi fått till första dejten ☺

Over and out

//PP

Hallo där!
Ja den här typen av situationer betyder ju en enormt förhöjd risk för en nykter alkoholist.
trötthet rädsla och stress. Verkar inte som någon blev skadad, det var ju en väldans tur!
Om du nu övervinner dina tankar på att fly in i alkoholen, kommer du enormt stärkt ur detta.
Jag önskar dig styrka och lycka till med allt

//PP

Försöker se det som så att oavsett om jag haft eller inte haft (har är väl mer korrekt) alkoholproblem hade jag kraschat just nu. Allt släppte nog när skaderegleraren och sanerinsfirman varit ute. Men jag är trött nu. Gör jämt såhär vid kriser, håller ihop och kraschar sen totalt. Och eftersom jag är alkis rent ut sagt blir min flyktväg spriten. Så nu får jag väl acceptera det, hålla ut och hålla emot. Har ingen jag kan prata med på ett ärligt sätt. Och rent allmänt känns det som att nu spelar det fan ingen roll, vill helst bara dö och om jag gör det genom att supa ihjäl mig så... Ja det kvittar liksom. Men jag kommer inte göra det, måste lita på mig själv här och min styrka, som jag tror finns där. Håll ut, andas. Ta två atarax och sova är väl planen. Har sovit fyra timmar totalt inatt och bara några timmar natten innan. Trötthet spelar stor roll och är farligt för mig.
Tack för svar.

Både att vara nykter så länge och att du har tagit tag i allt som behövdes att göras när ert hus har brunnit :(
Klart att livet nu är betydligt tuffare! Det ni varit med om är ju hemskt!
Har ni vänner, familj att fråga om hjälp?
Helt klart är att du ska klappa dig på axeln och vara så stolt över dig själv! Inte att göra dig illa med att dricka!
Håll ut! Fråga om hjälp! Och en varm kram från mig!

Hej vännen. Jag har det bra och tack för hälsning. Såg oxså att mm var inne, jag skrev några rader. Jo i målarstugan går det bra porträttet av min hund blev inte så tokigt, kruxet är att hon är helsvart funderar på bakgrundsfärgen. Vad härligt det låter att ligga och guppa i båten hade gärna legat bredvid och filosoferat lite med dig. Inga tankar på alkohol just nu, p1 har skrämt livet ur mig, fast på ett positivt sätt. Jag ser optimistiskt framåt nu. Ska till min lilla husläkare på fredag han vill kolla läget med mig. Redan gått upp 4 kilo nu, och det skadade inte var nästan för smal till längd innan. Kör med djupandningar varje morgon plus tacksamhetstankar. Det är så här jag ska leva, måtte ingenting locka mig. Vi har tackat nej till en midsommarfest är för tidigt för mig att beblanda mig med fulla människor gör mig ingenting. I morgon bjuder stiftelsen där jag bor nu på sommarlunch får se om jag går dit. Här finns många stapppliga människor som jag inte har något gemensamt med ännu, den tiden kommer för mig oxså men inte ännu. Hur mår du nu pp känns det bättre. Nu ska jag läsa ditt inlägg om den där psykologen.
Fin dag önskar dig
Kram konstnären

Tittar in och kollar hur du har det. Hoppas allt är fint!
Du kanske inte varit inne, annars hade du sett att mm
tittat in igen ☺. Skrev just till henne att nu att cirkeln
är liksom sluten. Det är liksom lite coolt

//PP

Minns mycket väl den svarta hunden. Mitt problem just då var nog att jag var allt för upptagen med att hantera både det som skedde i mitt liv och den nya nykterheten, så jag "lyssnade" inte riktigt på det budskapet. Fångad i egna tankar, tankar som bara malt mer mer.
Men nu är jag där. Det ska "fixas" och jag ska vidare i ett vidare livet, mer nöjd än någonsin innan ?

Ja, du ser, målet är högt ställt....

Ja, utveckla gärna ett tag framöver här på forumet. Sist gjorde det ju bara nytta och ingen skada. Ja, nu är vi tillbaka "på banan" alla tre. De tre musketörerna som hösten 2013 gemensamt tog fighten. Vi var ganska ensamma här just då. Sån otrolig tur att ni fanns där just när jag var redo att göra en förändring. Har redan gett er medalj för det, men gör det så gärna igen!

Stor kram M

//PP

Så rätt du har, jag finns på riktigt ?. Såg igår något som jag faktiskt förstod och kunde härleda ett och annat ur. Vi är i ett nu som för inte så länge sedan var en framtid som vi hade svårt att kunna föreställa oss. Igår kväll övernattade jag på havet och låg på kvällen och kollade Youtube. Där hittade jag en psykolog- snubbe från New York. En "mjukis" som tog sig tiden att ge mig sitt recept och verktyg hur vi kan tänka kring våra tankar. Är fascinerande vad som är möjligt med teknik idag. Där låg jag och guppade och får mig lite goda råd till livs av någon jag inte känner. Förövrigt är det gott att sova när det guppar ☺

https://youtu.be/kYX87kkyubk

Och flera i andra...

Tänker på det du skriver, du beskriver ett tankemönster eller är det en egenskap? En egenskap kan vi kanske inte ändra, men kanske finns det saker som kan hjälpa? Ja, lite konstigt är det att dryfta den typen av frågor på ett Forum, men det verkar du ju kunna göra med dina nära vänner i förtroliga samtal IRL?

Storkramen

//PP

PP, Vilja och Pi31415.
PP - ja, det är jobbigt som f-n att laborera. Ska utveckla detta mer senare, men jag vill gärna att det ska fungera med något glas någon gång ibland... Hör hur jag låter... ? Men just nu får det vara forumet som gäller. Har läst mkt på senaste tiden men inte skrivit. Läst dina inlägg och hoppas att du hittar tillbaka till energin och glädjen - jag har också varit där... The black dog - du vet ?

Vilja - ja, för tillfället är det nog så att utåt sett så är det nog inte så farligt med drickandet, och det finns nog de som inte skulle förstå min ångest - samtidigt som jag vet att några skulle tycka att det är alldeles för mycket. Jag har vännner i båda lägren, dock är numera de flesta i det där man är mycket måttlig med drickandet, och inte alls dricker vin fem kvällar i rad bara för att det är sol och trots att man ska upp och jobba. Och i alla fall inte så mycket som jag druckit.

Pi - ja, både mer och mindre ångest. Mer eftersom jag tänker att det är onödigt, mindre eftersom jag ändå har kunnat klara både att vara måttlig och helt utan och egentligen har verktygen för att göra det igen. Jag ska bara orka....

/m

Alkohol gör ont. Återfall ger dubbel ångest. Försök avbryta om du kan.
Sänder här ett förstående stöd från en med egna erfarenheter.

/Pi31415

Nej jag tror inte att någon klarar att sluta på första försöket. Vi har väl alla gjort en massa försök att stävja drickandet på en hiskligt massa sätt när vi märkt att det är på väg att barka åt pipan. Sedan är ju frågan hur en alkoholist definieras. Själv tänker jag om mig själv att jag är det. Ingen titel jag gillar, men det blir på sätt och vis enklare om man accepterar att så är fallet. Var en gång på ett enda AA möte, och det kändes då helt overkligt att presentera sig för de övriga med de orden. Tänkte nog så att jag säger det då alla andra gör det, fast i tanken trodde jag att jag skulle kunna lyckas leva med alkoholen någon gång i framtiden. Nej, det är enklare att skippa mixtrandet, kommer ju bara surt efteråt.
Förövrigt tror jag att de flesta med beroende alla måste relativt djupt ner i träsket innan en uppriktiga önskan till nykterhet kan uppstå. Själv hade jag kunnat komma betydligt djupare. Men jag lärde mig mycket av att se vad det gjort med andra, läsa böcker och inte minst här.

Stress är säkerligen inte bra. Var sig på jobbet eller socialt. Det värsta är ju att har vi ett problematiskt drickande så saknas det inte anledningar att dricka. Hoppas dag 8 var till belåtenhet?

//PP

Det är ett trevligt återseende. Nja, inte för dig naturligtvis och anledningen som för dig hit är ju inte så kul.
Men ändå fint att se att du i stora drag har hälsan och finns någon stans därute! Ja å så det där med drickat.
Finns väl inte så mycket mer slugt att komma med än att du kanske behöver checka in ett tag på Forumet igen?
Du är så välkommen att göra det, finns inget att skämmas för, det vet du. Jag var som du vet längre i drickandet än du var,
så för mig är det ganska klart att det inte ska experimenteras. Och ska jag vara ärlig så låter det ganska jobbigt.

Är ju övertygad att du ändrar detta nu, du vet ju hur det går till ;-)

//PP

Orka, orka, orka. Det är vad jag tänker just nu. Orka i olika perspektiv. Orka komma upp, komma igen,
orka tro, orka veta vad jag vill. Orka tänka klart. När jag skrev sist handlade det om att jag tänkte att
jag var ute på hal is. Det är jag fortfarande. Tokdricker inte, men dricker för mycket och för ofta.
Fyller på vinglaset på to-lö kväll i för hög takt, och lurar mig med att köpa flaskor istället för box, men
det hjälper inte när jag köper fler flaskor istället.
I helgen som gick blev det vindrickande torsdag till söndag. Med bakfyllekänsla på jobbet i fredags.
Och total ångest i måndags. Igår. Hade gäster i söndags och jag blev för onykter. Det är som att
kroppen säger ifrån före hjärnan. Framstod nog inte som så onykter som jag var, men helt klart var
det alldeles för mycket. Vill inte gå in på några detaljer, men fick mig en rejäl tankeställare. Och nu
har jag ångest och känner mig helt nere i skosulorna. Vill inte skriva här, känns som ett nederlag, att
behöva erkänna att jag tappat kontrollen. Jag som vill (fortfarande) vara duktig, vet inte var jag har
mig själv längre.
Sitter nu på jobbet och skriver och tänker på hur usel jag känner mig, istället för att ta itu med saker
som jag borde… Bläääk.
/m

Tror du gjort våra val lättare i framtiden genom att dela detta.
Jag tycker du är så otroligt stark som kan se det så klart.
Önskar dig en bra dag med kloka val för dig själv