Senaste kommentarerna i forumet

Och stopp och belägg och alla andra stopp ord. Du har varit nykter över ett år, släng nu inte bort detta. För när du sansat dig så kommer du se att alkohol skulle bli en katastrof för dig.
Vet hur det känns när allt blir för mycket, skulle så gärna säga något som hjälpte dig men kan bara skicka kram och styrka.
Och försök att inte göra något förhastat,
Kram

Vet inte riktigt vad som hjälpt mig hålla mig nykter. Min envishet och min stolthet. Mina barn. Mina hästar. Känslan av att jag äntligen tagit tillbaks mitt liv. Att slippa ångesten. Mitt jobb.
Nu har jag ingen kontroll längre. Känner mig ensam. Flyttat tio mil. Bor i "hans" hus som han hade innan. Får panik, om jag inte fixar det här - vart ska jag då ta vägen? Med 300000 hos kronofogden får man ingen lägenhet. Och stallplatsen - som jag stortrivs med.
Och tankarna, om jag börjar dricka så kommer det fungera, då klarar jag det! Då fixar jag allt! Men vet ju att det är fel och ett återfall skulle vara nåt slags indirekt självmord på något vis.
Och min jävla stolthet, så många som sa innan jag flyttade att jag inte borde göra det, just pga hans drickande. Min sjuka stolthet som gör att jag blir helt ensam, kan inte prata med någon. För då kommer det bli panik och elände, då ska räddningsinsatserna sättas in. Typ. Och det fixar jag inte.
Vill bara försvinna och sluta tänka. Har tagit två atarax nu, i vanliga fall är jag jättekänslig för dom, brukar ta en halv. Känner knappt av nån effekt. Säger en del om min ångest nivå. Brukar förövrigt inte äta dom särskilt ofta, bara när det är riktig kris.
Försöker prata med honom, han tar inte in något. Är helt oförstående på något vis. Känns som att han medvetet försöker spela dum för att det bara ska blåsa över. Och jag staplar allt på hög.
Och det roliga i kråksången är att han skyller en hel del på sin farmor, han har tagit över hennes hus och hennes saker är kvar. Så idag röt jag åt honom att inbilla dig inte att du kan slå i mig att din 150 cm höga 90-åriga farmor klättrat på en stege för att gömma tomma ölburkar längst in i ett överskåp. Ja man får väl skratta åt skiten antar jag.
Tack för att du läste.

Idag har det varit en dag full av motstånd. Ett bultande munsår, PMS, hunger och oro, stress på jobbet. Innan jobbet träffade jag min rådgivare och fyllde på med antabus. Känns ändå bra trots motståndet - i och runtomkring mig.
Levande, du har helt rätt - det är verkligen skönt att få sova numera! Efter en tuff dag kan man se fram emot belöningen i form av få sova gott.
En dag i taget - inte tänka längre än så. Längtar till helgen - att få ta det lite lugnare - utan knökfulla arbetsdagar. Längtar efter lugn och ledighet - ser fram emot att få sova gott inatt.
kram och kraft till kämparna och alla som försöker!

Va klokt att du tar steget och skriver här, sätter ord på hur du har det just nu. Det är ett stort steg att ta och krävs mod att berätta öppet såhär som du gör. Dels jobbar du själv med din nykterhet så gav du honom en chans och det visar sig att han har problem med alkoholen. Även om man misstänker vill man ofta hoppas och tro på att vuxna människor kan ändras, för de kan dem samtidigt är det inte alla som gör och ibland kan det också ta tid. För din del oavsett hur det blir för honom, vad har hjälpt dig hitintills att hålla dig nykter? Vad behöver du för att fortsätta på din bana?

Fortsätt gärna skriva här, ibland tar det tid innan man får svar och läs gärna runt. Hoppas du hittar något som blir hjälpsamt för dig!
Vänliga hälsningar
Rosette/Alkoholhjälpen

För era kommentarer. Fina starka människor ni.
Idag har jag haft en medioker dag, känts som om att jag haft tummen i röven hela dagen, men inser när jag tänker efter att jag faktiskt gjort precis allt som jag skulle göra idag.
Så det gör mig glad, jag har verkligen skitmycket att göra till och med söndag denna vecka. Tänker inte ens vajna om det här, ni vet att jag har mycket, jag vet att jag har mycket. Hela väääärlden vet att jag har mycket. MEN! Gårdagen var riktigt riktigt bra och jag fick då mycket energi från den så jag tänker rida ut den vågen. Jag var inte bara på
AA möte, jag höll även min första egna intervju med en chef och det gick riktigt bra. Sjukt nöjd.

I kväll har jag haft lite malande ångest i bröstet och svårt att somna. Det är okej, i morgon blir bättre :)

Kram på er där ute i cybervärlden ❤️

Visst är det härligt när man börjar må bättre och det börjar synas.
Så i morgon tar vi ett steg till på vägen. Kram och styrka nu drar vi till drömmarnas rike, för man sover ju som ett barn utan vin

Ja, tack för dina ord Levande: jag måste hålla ut. Det är mycket lära om och lära nytt för mig. Stressen har blivit munsår. Idag har det varit så stressigt att jag positivt nog inte hunnit tänka på alkohol - eller så har jag blivit skonad från abstinensen just idag - kanske bara för en dag - men ändå!

I morgon träffa rådgivaren igen och fylla på antabus. Träffade syrran idag - som vet om min påbörjade kamp mot alkoholberoendet - hon sade spontant att jag såg piggare ut - hur då frågade jag, nyfiken som jag är... Hon svarade att huden ser friskare ut och fått en annan lyster.
Tänk ändå att det kanske redan syns - jag känner mig mycket piggare. Jag börjar till om med tänka lite på hur jag skulle vilja ha framtiden. Känns annorlunda att få sådana tankar. Mitt fokus har ju enbart varit att "klara dagen" så att jag kan få börja dricka igen.
Kramar och kraft till alla som kämpar och försöker!

Ett snabbt inhopp i forumet för jag blev så glad och impad över att du gick dit! Jag vill ocksåmen vet inte vart jag ska börja och hur det ska få plats i schemat liksom. Blir helt klart ännu mer inspirerad av ditt och andras positiva ord och upplevelser av AA.

Kram ???

Det var både läskigare än vad jag trodde och enklare än vad jag trodde.
Innan jag gick in var nog min puls i 180, men vilket välkomnande jag fick. Första 20 minuterna pendlade jag mellan att känna mig tårögd, varm och glad. Och väldigt torr i munnen. Men när hela "ångesten" över att jag satt i rummet och tankarna samlat sig var det faktiskt riktigt trevligt.
Snälla människor. Vanliga människor. När mötet var klart kom det fram några och sa hej, en tant log och kramade mig, några ville skaka hand. Jag kännde mig verkligen välkommen, och icke dömd.
Jag tänker och kommer gå på fler möten. För det var inte så farligt.
Jag berättade även för mannen (efter mötet) att jag hade gått dit, han supportar och sa att det inte förändrar något. Han är glad att jag är glad, och trygg med att jag jobbar på mig själv.

Kram på er alla ?

Måste lägga mig och har inte hunnit läsa ikapp, men kan inte låta bli att säga att jag är imponerad!
Kramar!

Stress är en riktig tigger men kan säga att ju fler dagar det går ju lättare blir det att hantera den. Avslappning i olika former verkar hjälpa, sen andningsteknik skall man tydligen kunna lura hjärnan med. Men svårt när hela kroppen skriker och man bara vill stänga av. Men håll ut för det blir bättre för varje dag.
Kram och styrka till dig

Stressmåndag - galet mkt på jobbet. Samma stress som så många år fått mig att ta omvägen förbi Systembolaget och köpa 2-3 flaskor rödvin och 6 öl. Ringde till sambon och sade att vi kunde ha "myskväll" med rödvin, öl och god mat. Egentligen struntade jag i maten. Så fort jag kom innanför ytterdörren började jag dricka - eller snarare hälla i mig. In snabbt med ölen och det vita/rosé vinet i frysen - för att det skulle kallna snabbt. Annars var ett knep att ha i isbitar i vinet. När jag fått den första "återställaren" och var lugn nog kunde jag börja med matlagningen - lite halvhjärtat. Ibland blev maten väldigt salt eller väldigt kryddig - det blev lite sisodär med måtten till recepten.
Nu när jag tagit bort alkoholen finns ju samma måndagsstress - eller vardagsstress kvar - hur ska jag hantera den nu?
En viss frustration infinner sig. Jag vill ju gärna minnas alkoholrusets fördelar - jag blir avslappnad och lugn - för en stund. Idag saknade jag att bara kunna få domna bort för en stund eller några timmar - ca 6 h. Men jag saknar inte att ha mardrömmar, abstinens, ångest, ligga vaken och vrida mig och räkna timmarna tills det är dags att åter gå upp - se de röda ögonen i spegeln - och bara undra - HUR ska jag orka med att jobba idag. Känna den sura smaken i munnen. Det saknar jag verkligen inte.
Konstigt - att när att den värsta fysiska abstinensen äntligen lagt sig något - så börjar jag direkt minnas alkoholens fördelar. Det är väl det som är det lömska med hela beroendeproblematiken... Logiskt måste man tjata sönder sin tysta argumentation i huvudet.

Ibland blir jag bara så trött på hur mycket återupprepningar livet består av. Vakna, duscha, äta, ta sig till jobb, jobba, lunch, jobba, aktiviteter (?) ta sig hem från jobb, middag, vila , sova - sen om och om igen. Man måste varje dag bevisa det rätta och sanna - genom att göra de kloka och väl avvägda valen.
Välja rätt, lagom och tänka långsiktigt. Då har man ett bra liv... (?) Trots det utmanar stressen, oron och massa andra saker oss att inte orka välja avvägt, lagom eller långsiktigt.

På vägen hem såg jag vackra, unga människor sitta på krogen och dricka öl/vin med vänner. Allt såg så trevligt och enkelt ut. Tänkte att där kommer jag aldrig att kunna vara igen. Mitt drickande är inte ungdomligt, oskyldigt eller enkelt. Mitt drickande vill jag gömma - den besten vill jag inte släppa loss offentligt.

Kram och kraft till kämparna!

Jag gick på ett AA möte. Det var verkligen inte alls så farligt som jag hade kunnat tänka mig.
Tack Ebba för att du skriver, jag höll dig mentalt i handen idag.
Kram

om feedbacken kan bidra till ytterligare förbättringar av en redan bra plattform. Vi får avvakta till er vetenskapliga studie är klar.

Hälsningar

//PP

På dina råd överhuvudtaget ?
Blir så glad så!
Jo visst är det ett jäkla jobbande, idag har jag fått tillbaka lite krafter. Tacka gudarna, haft en riktigt bra dag än så länge. Varit glad och hittat energi. Jag tar verkligen till mig dina råd, det blir mindfullness som läxa varje dag. Jag skiter i diet, igen. Det är inte bra för mig, det är minime.

Jag ska till och med utmana mig rejält i kväll. Skriver mer om det sen. En positiv utmaning! ;)

Hela grejen med en flarra vin kanske var en bra påminnelse?
Det är inte värt det, inte i långa loppet. Och verkligen inte dagen efter. Men kanske fanns det en positiv aspekt i det ändå? Och det är okej att falla ibland, bara man hoppar upp på hästen igen.
Hur var resan? Hade ni det bra?
Kram!

Hej kloka ni, admi här... Just nu pågår en vetenskaplig studie här på alkoholhjälpen vilket begränsar möjligheterna till att göra vissa förändringar då det förändrar förutsättningarna. Jag lovar att vi tar upp era önskemål i projektgruppen för att se om vi kan utöka faktadelen.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vaknade ren och utsövd efter 10 h sömn. Härlig känsla! Drömde om alkohol att jag var berusad.
Varit utomhus och promenerat 3 h i vårsolen. Inte lika mkt tankar på alkohol som första dagarna. Igår kväll (lördag) gick jag igenom stunder då jag längtade till att bara få vara berusad och slappna av i sinnet - bara flyta bort. Men senare på kvällen vid ca 21.30 tiden kände jag en lättnad att inte behöva vara berusad. Framförallt känslan att gå och lägga sig nykter är härlig. Ja vilket tjat!
Hursomhelst - har inte någon fasansfull söndagsångest som andra söndagar. I morgon påbörjar jag 3:e veckas nykterhet - spännande... :D

PP ! Om jag hänvisar till ditt inlägg ovanför här så anmäler du mitt inlägg så är det nån av admin som läser så går budskapet fram :-))

Ser nu att jag kan anmäla mig själv också :-))

De sista dagarna har jag följt flera intressanta diskussioner och det har skrivits många bra inlägg. Bla. I Christofer tråd. Tycker det vore värdefullt om Administration kunde göra ett projekt av faktafliken och sammanställa mer info där. Allt för ofta är medlemmarna bra saker på spåret, men det kommer i enskilda trådar och är svårt att hitta. Både för oss som varit här länge, och de som kommer nya. Inget gnäll från mitt håll när det kommer till ett fantastiskt forum, mer en feedback för att få ut ännu mer för alla som kämpar, och deltagarnas enorma erfarenhet och kunskap genom alla faser av tillfrisknandet.

Så läser ni detta vore det trevligt att få lite feddback om det kan bli aktuellt?

/PP

Då är jag helt säker på att jag tillhör mellankategorien! Har ju som så många tagit beslutetmen ändå tagit återfall. Till skillnad mot ett återfall som varat en kväll eller två, var det alltid perioder av nykterhet, och sen perioder av drickande. Periodare kanske? Men de sista 15 innan sista beslutet var det tyvärr med alkoholen. Från kontinentaldrickande utan långa uppehåll, problemdrickande till alkohol beroende. Så såg det ut. Är på inget sätt ensam om den resan neråt.

Tack för din feedback!

//PP

Höga krav, kan förstå det mesta logiskt, påläst och kunnig. Jag själv min värsta fiende.

Jag förstår din dal och efter allt med influensor också. Jag vill ändå varna dig för att skjuta upp vilan. Det har jag gjort många gånger. Ibland är det bra att ha den förmågan att klara hur mycket som helst under vissa perioder, men det sliter. För varje gång tär man lite på pluskontot. Till slut orkar man inte fram. Man kraschar. Det finns verktyg för att vila. Du jobbade och glömde bort att tänka. Så är det med hobbies, träning och meditation. Tror yogan är min bästa medicin nu. Meditation och mindfulness hjälper verkligen. Ge dig 10-20 min och ju mer du tränar desto bättre och lättare går det att komma in i vilan. Det hinner vi ;-)

Maten är viktigare än jag fattat tror jag. Se till att få i dig mellanmålen. Håll blodsockret jämt. Behöver inte vara hälsofreak men att hoppa över måltider är rena självplågeriet både för psyket och vikten. Jag har levt så i många många år. :-(

Och jag? Jag reste och drack lite öl och det var ok. Förra helgen drack jag rödvin för första gången sedan nyår. Knäckte en flaska själv och mådde fördjävligt sedan. Riktigt, riktigt förgiftad kände jag mig. Varför? Någon slags längtan att lätta på trycket. Kom lite ur balans och blev påmind om hur skört det är. Nu är jag på banan igen, tror jag. Känner mig stark i viljan att vara nykter och sköta om mig och använda verktygen som ger mig balans och välmående igen. Stressreducering måste jag aktivt jobba med resten av mitt liv tror jag och självacceptans och kärlek till mig själv. Ett jävla jobbande hela tiden, eller hur? ;-) Det jobbet ger utdelning som är värt mödan nu, upplever jag. Allt annat löser sig bättre också.

Hoppas du inte kräks på mina råd. Vet att du vet men bland går något in på nytt sätt. Man vet aldrig. ;-) Vill så gärna dela med mig av ett ganska långt liv med onödigt mycket lidande som jag kunde ha undvikit om jag tagit mina behov på större allvar och lyssnat på mitt jag med respekt och kärlek.

Hoppas krafter och lust snart återvänder i dig. För det vet vi att de gör, förr eller senare.
Storkram, fina du!

Det var inte igår, hur mår du? Vad gör du nu för tiden, det var alldeles för längesen vi sågs ;)

Jag vet inte leverjag. Jag har mått ganska piss ett tag. Känts som om att jag levt i ett dunkel, om du frågar vad jag gjorde igår så har jag ingen aning riktigt. Mitt minne har blivit mycket sämre.
Men idag på jobbet fick jag äntligen lite ro, tänka på annat. För jag tror att jag är min värsta fiende i bland. Kanske är det minime som tagit över totalt ett tag, kanske har jag gett henne möjligheten. Är fortfarande inte frisk från influensorna ännu, tror de påverkar en hel del.
Ibland ger jag mig en klapp på axeln. Som igår när jag fick reda på att jag fick ett vg på förra tentan. Då blev jag mindre ledsen, glad nästan.
Det var länge sedan jag gick till min samtalsperson nu, kanske är det därför jag är låg... Vem vet.
Hur som, jag förstår att tankar blir känslor -> mående -> beteende.
Men jag har inte orkat fajtats imot. Jag har inte orkat. Jag orkar inte. Jag är trött. Det finns inte tid till vila.
Jag vet att man ska ta sig tid till vila, men när? Var? Hur?
Jag tänker mig att om circus 7 månader, då kan jag vila. På riktigt. Just nu, not so much.

Jo, min mamma hade cancer tidigare och hon svällde upp som en ballong. Så stress förstår jag är en faktor till viktuppgång. Just nu går jag tillbaka till gamla mönster, att äta normalt funkar inte för mig. Jag är hellre hungrig än att gå upp.
Tror min samtalsmänniska hade skakat på huvudet och sagt mitt namn, men vadtusan ska jag göra? Känns som om att jag är fast i nått hamsterhjul.
Försöker bryta tankar, jag verkligen verkligen försöker.
Jag kommer lyckas, men just nu är jag i en dal. En djup jävlig dal.

Tack för din kommentar leverjag, jag har tänkt på dig ❤️
Kram

Vet du vad jag ibland blir hjälpt av när jag får negativa tankar? Det är inte sant, det är bara mina tankar just nu. Tankar skapar känslor och så har vi hormoner och trötthet som kommer och går. Det är ingen sanning. Just nu känns det så här men vad ska jag göra för att må bättre just nu? Jag kan ju inte ändra på vikten tex just nu eller sjukdomar eller vad det nu är. Ofta när jag tänker efter så hänger humöret så väl ihop med hormonsvängningar, dålig sömn och kost.

Du kör ju rätt hårt hela tiden, verkar det som. Ger du dig klappar på axeln ibland och känner att du är bra också? Vet du, att jag de senaste 10 åren lärt mig att stress är största faktorn till viktuppgång. En person inom vården berättade att det är för vårt cortisol ökar. Har du sett hur människor på cortisonbehandling blåser upp som ballonger? Jag vet att det inte är lätt när man har så många krav på sig men försök att ge dig så mycket vila som det bara går. Riktig vila där tankarna stängs av och sömnen är läkande.

Tänker på dig S. Var rädd om dig!
Kram ❤️

?

Vi är flera här som diskuterat det tidigare. Det påverkar helt klart och bra att tänka på. Lena Nyman har länkar i sin tråd. Finns mediciner som många blir hjälpta av. Ganska tröttsamt efter alla dessa år, tycker jag. Märker att regelbunden träning minskar det jobbiga ofta.

Keep up the good work! ?