skrev anonyMu i Min promenad längs den krokiga vägen.

1. Vem har hittat?
2. Har inte revisorerna godkänt??? Alltså revisorernas ansvar!
3. Man får göra fel!!
4. Ta utomstående hjälp för att hjälpa till med detta!!!!

Det är självklart att det känns för jävligt nu. Men du kommer att klara av det här också.

Tänker på dig!!!!!


skrev aeromagnus i Min promenad längs den krokiga vägen.

Jag bröt ihop. De har hittat felaktigheter i bokföringen resor som jag inte är berättigade till och sedan har jag bokfört löneavdrag dubbelt upp tydligen. Så bokföringen är överlämnad till Stockholm för granskning och ev polisanmälan. De sa att de skulle framföra att detta inte var uppsåtligt och till stor del berodde på stress arbetsbelastning och min sjukdom. De skulle också framföra att jag är villig att återbetala varenda krona. Så jag mår skitdåligt nu men jag jobbar iaf. De avgör i Stockholm om det blir polisanmälan eller inte.


skrev PP i Den nyktra vägen

Tack för frågan ;-)

Jo men visst, när det gäller Forumets huvudsyfte dvs. alkoholen är allt bra. Har det lite kämpigt med annat men det hör ju liksom inte hit. Trots att jag är ganska öppen, är jag kanske inte en person som tar upp livets alla frågor i sociala medier och i synnerhet inte i ett forum som detta, men tack igen för frågan. I dina inlägg här på forumet känner jag att du faktiskt har ett genuint intresse i hur folk har det, och det är just en av anledningarna till att jag är så glad att du finns kvar här. Men kanske är det något eller några saker som fattas hos mig för att livet ska bli helt och fullt ut som rubriken på din tråd?! Jag söker nog fortsatt efter det som ska fylla ut efter den livsbejakande, njutningsorienterade festprissen som njöt av livet i alla dess former, dock tyvärr allt mer med alkoholens hjälp. Med tiden tog den ju som du vet allt mer grepp och slutligen överhand. Frågan är så fortsatt hur fyller man på med tillräckligt med "lycka" för att fylla på? Ventiler till motiga saker i livet? Känner starkt igen mig i ditt inlägg häromdagen.

Och med dig då? Det verkar i alla fall som det för tillfället rullar på ganska bra? Jag har ju läst vad du skrivit.

Vi får njuta av allt det fina runt omkring i sommaren, och inte glömma det viktigaste av allt: Att värdesätta den nya situationen utan alkoholens elaka grepp som åtminstone jag satt ordentligt fast i.

Ta vara på dig, stor kram

//PP


skrev Ursula i Min promenad längs den krokiga vägen.

Jag håller med Sisyfos ovan: när det här är över...
Det är lustigt hur människorna är funtade, en del glider omkring belåtna och glada även om de inte gör så värst mycket bra, andra kan aldrig få ro oavsett om de t o m gör storverk.
Andas djupt.


skrev Sisyfos i Min promenad längs den krokiga vägen.

Håller tummarna för dig idag. Du grejar det här. Och när detta är över måste du jobba lite på din självbild. Jag läser och läser mellan raderna om hur mycket bra du gör, vilket ansvar du tar och hur mycket positiv feedback du faktiskt får, men det är som att det andra sätter sig djupare. Sträck på dig Mange, du är värd ett bättre bemötande än detta och det är de som inte kan bete sig.


skrev aeromagnus i Min promenad längs den krokiga vägen.

Jag sitter nu och vaktar nationella prov i matte men blir avlöst snart av en kollega. Jag har huvudvärk, en klump i magen, tryck över bröstet. Jag har intalat mig att jag fixar detta. Klockan är nu 8.36


skrev Levande i Min promenad längs den krokiga vägen.

Lycka till idag och jag hoppas så att det är något bra/kram på dig


skrev Ursula i Min promenad längs den krokiga vägen.

Aeromagnus, det är inte bra för dig och din hälsa med obekanta situationer men var snäll mot dig själv. Plåga dig inte med outhärdliga tankar. Var snäll mot dig själv.
Låtsas att du ska hjälpa en 5- eller 15-årig aeromagnus, hur skulle du göra då?
Imorgon tänker vi på dig allihopa. Sov lugnt i natt. Det finns godhet i livet.


skrev aeromagnus i Min promenad längs den krokiga vägen.

Nej det är inte avtackning. Jag har ju meddelat medlemmar och dom som kommer att vi har en förtroendeklyfta eftersom de inte litar på mig.


skrev Sisyfos i Min promenad längs den krokiga vägen.

Du måste rapportera hur det gått imorgon. Egentligen tror jag inte att du behöver vara orolig. Tänk om det bara är en avtackning för allt gott arbete du gjort. Du måste nästan ha med det i beräkningen och tänka efter hur du reagerar då. Jag har så oerhört svårt att tro att det är något annat, nåt som du gjort fel, och att människor skulle bete sig så illa och försöka sätta dit dig.


skrev aeromagnus i Min promenad längs den krokiga vägen.

Jag kommer inte säga så mycket för hag har inte så mycket att säga. Om man nu anser jag felat så få de precisera detta. Handlar det pengar kommer jag nog bara säga att om ni anser något felaktigt så kommer jag återbetala varenda krona. Jag kommer dock säga hur jag mår, att jag fått diagnosen måttlig depression och att jag nog haft denna ganska så länge MEN att allt på sista tiden utlöst det sista. Jag kommer också att säga att bara vill gå vidare med mitt liv, tillfriskna och klara av min framtid. Jag frågade min kollega i valberedningen om vad de sa om mig förra veckan när de haft möte. Bara positiva saker sa Ben. Att jag verkligen engagerat mig och lagt ned massor med tid. Jag kommer nog bryta ihop imorgon är jag rädd. Börja gråta för jag orkar verkligen inte fler motgångar. Då kommer jag nog att braka in i den berömda väggen.


skrev miss lyckad i Äntligen på rätt väg!!

Tänker på det när jag träffar folk på promenaden, i affären, på jobbet, att det kan vara någon av er? Förmodligen inte med tanke på att vi är över 9 miljoner i Sverige, men ändå.. Jag läser olika trådar, och saknar vissa på forumet. Jag fantiserar om vad dom kan tänkas göra om dom inte skriver här på länge. Vissa klarar väl av sina problem och försvinner från forumet. Andra orkar inte skriva när det är som jobbigast. Vi använder forumet på olika sätt. Jag samlade information hela tiden fast mitt missbruk av a ökade. Jag funderade mycket och pratade med människor som hade erfarenhet av missbruk på något sätt. Någonstans så visste jag att jag skulle kunna sluta, med hjälp, men oftast kändes det hopplöst. Det blev värre och värre. Dom vuxna barnen pratade om problemet varje gång vi sågs. Hemma började missbruket visa sig i form av ofärdiga projekt, säckvis med tomburkar att panta allt som oftast, besvikna barn när jag var full, mm mm. Ändå en fasad som kanske såg ok ut. Umgänget bestod oftast av andra vänner som dricker mycket. Och dessa bastukvällar (förtäckta fyllefester) som allt som oftast slutade i gräl eller sambo som slocknade i soffan. Jag har trott en massa saker om a-missbruk och beroende som inte stämmer, eller som jag missuppfattat. Tex att man kan sluta med a utan att det har gått helt åt skogen. Tidigare så skulle man nå botten, men jag förstod inte att det var väldigt olika som botten såg ut. I mitt fall så var det nog mycket nära a missbruket gett bestående konsekvenser för jobbet, kroppen, psyket, utseendet, ekonomin, hälsan, mm. Det hade redan gett konsekvenser i relationer inom familjen. Mycket gräl, besvikelse, skam. Jag hoppas vi alla som har problem med a kan klara av det, förr eller senare. I början kanske vi tar små steg... men sen behöver vi vidga vyerna och tänka på vad vi vill få ut av livet så att vi lever det liv, vi själva vill och önskar....Kram <3


skrev anonyMu i Den nyktra vägen

Hej på dig!

Hur har du det i sommarvärmen?

Kram


skrev anonyMu i Mitt vidare liv - med eller utan?

Tänkte just det samma. Hoppas allt är bra med dig. Lite nyfiken på hur det går.
Kram


skrev anonyMu i Min promenad längs den krokiga vägen.

Kära Mange,

förstår verkligen att du mår dåligt... De behandlar dig utomordentligt dåligt och du förtjänar faktiskt inte det. Enda anledningen att hemlighålla anledningen till ett möte är typ suprisefest/avtackning... Allt annat blir psykisk terror.

Du har fått goda råd ovan och jag måste också hålla med om att du INTE får säga något imorgon eller svara på något. Du tar in informationen och ber att få återkomma. Oavsett hur litet eller hur stort det än är. Vad det nu kan vara. I det här läget är du både utsatt och oförberedd, så rådet att ta med sig någon är inte fel. Sedan så tänker jag att du bör spela in samtalet. Det är inte tillåtet, om man inte informerar om det först. Men det kanske ändå är bra att göra i alla fall.

Sedan tänker jag att du måste försöka hålla dig lugn och neutral under mötet. Om de lägger fram fakta eller information - kommentera endast med "jaha - det här får jag ju ta och titta på och återkomma med". Var lugn, i alla fall på utsidan.

Slutligen så önskar jag att allt ska gå jättebra för dig imorgon. Att vad det nu än är - inte är något. Tänker på dig jättemycket och skickar styrka!


skrev Ursula i Min promenad längs den krokiga vägen.

Hej aeromagnus,
kom ihåg att du går på mötet imorgon för att bli informerad. Du ska inte prata särskilt. Du skall lyssna och sen be att få återkomma.
F.ö. har jag svårt att tro att det blir polisanmälan. Det är mänskligt att fela. De har själva gett dig beröm, berättade du, de har sagt att du lagt ner stort engagemang. Jag tror att du kommer att bli saknad som fackrepresentant. Jag tycker att det är synd att du slutar. Engagerade fackrepresentanter är guld värda.
Vad kan få dig att känna dig mindre eländig? Vi här tänker på dig.


skrev aeromagnus i Min promenad längs den krokiga vägen.

Sömnen är upp och ned. Ibland bra och ibland noll. Ska ta upp detta med min psykolog 19e maj. Se om man kan få mildare insomningstabletter. Jag går mest och grunnar på mötet imorgon. Målar upp det värsta. Polisanmälan fängelse arbetslös familjen blir lidande.
Jag känner mig allmänt som en misslyckad alkis som ligger alla till last.


skrev Ebba i Jag är här nu.

känner jag mig lite orolig här.
Ungefär som när min gulliga katt inte kom hem på kvällen när jag var liten.

Hur är det?

KRAM


skrev Ebba i Min promenad längs den krokiga vägen.

Jag följer ju dig (såklart) och det har jag ju gjort länge och jag känner att jag vill säga att igen att det här med sömn är så viktigt.

Länge nu har du haft det kämpigt i tillvaron, jag tänker på situationen på jobbet med rektorn och så nu detta möte som du oroar dig över.

Om du inte får vila tankarna och hjärnan med hjälp av sömn så tror jag att allt blir svårare än vad det egentligen är. Utan sömn kan man bli nästan paranoid. I alla fall jag. Jag kan ha ett bekymmer på kvällen som jag "går i taket" över. Sen sover jag och på morgonen när jag har fått vila, har jag ny kraft och kan se på det hela med ny och pigg kraft.

Du har uttryckt ganska länge nu att du är utmattad och har svårt att sova.

Stingo brukade peka på vikten av att inte vara hungrig eller trött och för mig själv är dessa punkter extremt viktiga. Nästan som en bebis känns det, de gråter när de är trötta eller hungriga :) Får de mjölk och sömn så flyter deras tillvaro.

Hur går det nu med sömnen?
Det känns verkligen som att du behöver få vila Aeromagnus.

KRAM


skrev Levande i Nu reser jag

Att fånga dagen och aktivt finna glädje, låter som en av de bästa planerna jag hört.
Så glad för din skull att du mår så bra, kram och styrka till dig


skrev Res i Nu reser jag

Skönt med ny vecka. Det händer inte så mycket från dag till dag. Det är mycket rutiner - men jag mår bra av dom. I morgon ska jag träffa rådgivaren för att ta Antabus igen. Jobbat och joggat. Nu när det är fint väder ser man betydligt fler som dricker ute på krogar, restauranger, parker etc. Även på vardagar. Jag övar mig på att fånga dagen utan alkohol. Att aktivt hitta saker att glädjas över. Träningen är verkligen ett jättebra hjälpmedel att ta bort sug efter alkohol och oro. Skönt att det är så ljust på kvällarna! Kram och kraft!