Senaste kommentarerna i forumet

Så skönt att det kändes bättre och är säkert bra att få tala om din konstiga arbetsgivare.
Håller tummarna att du får ett bra möte med företagshälsovården.
Så du nu kan släppa och gå vidare

Denna gång gick psykologsamtalet bättre. Vi kom osökt in på min chefs och arbetsgivares agerande. Hon var inte så imponerad av agerandet. I eftermiddag fredag ska jag till vår företagshälsa. Ska vara där typ 2 timmar. Känns inte så bra just nu. Har fått tillbaka min tandvärk så jag går på maxdos av diverse tabletter.

Vilken dag, vilken dag vilken dag.
klockan ringde redan vi 5 i morse, upp å skriva klart tentan. Den blev klar, jag fick in den i tid.
I morse var jag stolt över mig själv som inte vaknade bakfull, som gick hem i tid i går, som stannade nykter.
Det var lite speciellt att vakna så tidigt och kunna följa soluppgången. Det har jag inte gjort på vad som känns som evigheter.
Det var rogivande att höra fåglarna sjunga utanför fönstret.
Det var lugnande att kunna ta ut vovven på morgonpromenad utan att behöva stressa tillbaka in för att stressa hemifrån igen.
Det var skönt att kunna sova middag efter deadline.
Det var härligt att gå i skolskenet och känna hur vinterjackan börjar bli för varm.
Jag är glad över hur långt jag kommit i min resa, från den dagen jag gick med här.
Den morgonen vaknade jag sent, och bakfull med ångest och ågren. Men den dagen var inte idag.
Jag är glad och stolt över mig själv som vågar mig på detta.
Men framförallt är jag så sjukt glad över att ha slutat banta, för vilken frihet det är.

Ta hand om er.
Kram studenten

Kan det vara så att anledningen till att alla mina strateger och flyktbeteenden och att leva i 120 är beroende på att mitt "jag" blev bortvald som 15åring?
Att det jaget inte var okej. Kan det vara så enkelt? Att jag flytt från henne, för att hon uppenbarligen inte var duglig och tillräcklig till att älska?
Är det därför jag är rädd att möta hela mig själv, för rädslan att upptäcka att hon fortfarande inte är älskvärd?

I övrigt, kalaset/festen gick bra. Drack mina alkoholfria öl, tog i mot en välkomstdrink, drack den inte. Hade kul, hade fruktansvärt jobbigt i några stunder. Skrattade, var tyst. Det var minst sagt en bergodalbana. Folket måste tro att jag är knäpp.
Huvudsaken är nog att jag klarade det, fasten jag i skrivande stund inte känner någon direkt lycka eller stolthet över det. Bagatelliserar mig själv till att vem som helst borde ju klara av att vara nykter. Jobbar på det. Jävla känslor hit och dit och överallt.
Nu blir det plugg. ¨
Kram studenten

Dagens samtal gick bra. Är helt slut i hjärnan, helt slut är jag. Trött och utmattad. Har en tenta som ska in i morgon som jag inte börjat på ännu. Har helt enkelt inte orkat/haft tid. så det blir nog en all nighter här hemma. För in det ska den. finns lixom inget alternativ.

Jag tog upp mina funderingar kring just "ätstörning" , och jo visst är jag lite ätstörd allt. Frågan är ju om inte alla är det på ett eller annat vis, för mig faller det i mitt kompensationstänk. Fokus nu blir varför äter jag?, vad äter jag? när är jag nöjd? när är jag mätt? när är jag hungrig? se maten, smaka maten, Lugna mig, andas. Riktigt Frukost, lunch middag och mellis, inget mer inget mindre. Nu slutar jag banta.
Tror åter igen att just maten är ett av många destruktiva handlingar som på nått sätt grundar sig i att försöka få mig att känna mig värdefull. Är jag smal blir jag validerad. Blir jag validerad av andra finns jag. Finns jag är jag värdefull. Ett av många vägar att "känna" en typ av självkänsla. Inte riktigt den bästa självkänslan, men ändå en typ av självkänsla. Inte den bästa vägen att gå kanske, men men.. Nu har jag ju börjat jobba med även den delen av mitt livpussel.

Det är ganska fantastiskt hur saker och ting blir klarare och klarare. Att en gemensam faktor börjar nalkas och att jag känner att jag växer.
Det är inte alkoholen som är mitt fokus längre, även den är ju ett sätt att slippa känna. Men slippa känna vad? Mig? att inte behöva umgås med något tidigare trasigt? som sagt, jag är inte helt säker på nått. Det enda jag är säker på är att jag är i en förändringsprocess på väldigt väldigt många plan samtidigt och det är otroligt enerverande.

Fick även den tuffa frågan att "vad vill du säga till minimi?", det första i min tanke var Dö. Dö så jag slipper dig. Jag vet ju att det inte är svaret hon önskade, men det är den känslan jag känner i dagsläget. Jag vill att det onda ska gå bort. Jag vill att det onda ska dö.
Istället så försökte jag vända det och sa " tack för att jag inte dog". Udda. Tacksamhet. Det är väl det som är den långsiktiga planen antar jag, att sluta fred med det onda. Jag är inte redo ännu, men en dag så...

Nu ska jag göra i ordning mig, dra på ett piggt leende och packa ner mina alkoholfria öl för ett födelsekalas/utgång. Kommer inte bli långvarig, men jag tycker verkligen om denna vännen och jag tror hon kanske har tårta ;)
Kommer bli udda att vara nykter bland ett 20tal onyktra. Off i go!
Kram studenten

Ja, bra! Fokusera på det positiva i ditt liv. Det oerhört gott betyg tycker jag, av elever och det är ju de viktigaste personerna i ditt jobb. Nåt att vara stolt över.
Och om du undrar och börjar fundera över vad som ligger bakom, se det som positivt att du kan visa att du inte har nåt att dölja. Dessutom får du ju en hälsokontroll på kuppen, kan också vara positivt.

Jag fördöker allt jag kan. Lämnade ju prover för tre veckor sedan, 6 rör. De skulle höra av sig om det var knas så de är väl ok. Jo jag borde nog inte oroa mig. Igår kom några tjejer fram i en klass. Du Magnus vi måste prata med dig. Ok sa jag. Du ger ju så bra råd till oss så vi måste prata. Det kändes så himla skönt att mina elever litar på mig. Jag ger järnet

Vad är du orolig för, dina prover måste ju vara kanon. Sen att du redan gör allt de kan föreslå är ju bevis på att du har kontroll på ditt liv.
Så tror inte du behöver oroa dig
Så håll huvudet högt, tycker du sköter detta på bästa sätt

Idag ringde de från företagshälsan igen och flyttade tillbaka min tid. Nu ska jag prata med en sjuksköterska också. Detta känns inte 100% bra. Sedan läkare. Misstänker att jag ska lämna blodprover mm. Litar inte riktigt på min arbetsgivare. Fast företagshälsan är ju till för att hjälpa och inte stjälpa. Jag är lite skraj faktiskt.
1. Går på antabus
2. Går hos psykolog
3. Besöker AA

Mitt recept på framgång.

Lön istället lån, det hade varit något det! :) känns jäkligt orättvist att jag skulle få mer lön en någon jämlik mig i samma arbetsposition. Lite det jag vill jobba med, rätt person på rätt plats vid rätt tillfälle.

Idag har jag åter igen utmanats i skolan, haft teater i liten grupp. Inte visste jag att jag hade talang att leva mig in (och agera) i en roll. Sjukt läskigt, men väldigt väldigt kul. Övaraskande!
I morgon kommer jag utsättas för ytterligare 3 utmaningar. Först ska jag till studievägledaren för att sedan hå till min samtalsmänniska för att sedan befinna mig på ett födelsedagsfirande med utgång. Jupp det kommer finnas alkohol, nepp jag är inte hundra på vad jag verkligen vill. Just nu vill jag helst bara hoppa allt och sitta hemma i soffan, men det går inte riktigt. Funderar på att vara med på själva kalaset men inte gå med på utgången. Jag vet inte hur jag kommer agera.
Speciellt inte efter mötet med min samtalsmänniska :/
Jag kommer inte köpa med mig någon alkoholhaltig dryck, det är ju en bra start iaf.

I övrigt har jag mått bra idag, kännt mig stolt och faktiskt snygg i mina nya jeans. Den som sa att man inte kunde köpa lycka har obvious fel. Kram! ?

... sen kommer ut i arbetslivet med ditt examensbevis i handen - vet du vad som händer då? Jo, då får du en fetare lön än dina kortare kollegor. Japp och jajamen. Undersökningar visar att långa människor får bättre betalt än korta människor. Don't ask me why men så är det tydligen.

:)

Idag har livet varit enkelt. Känt mig värdefull, stolt och till och med nöjd med mig själv. I spegeln fanns det en människa som tittade tillbaka, med midja och en helt normal kropp. Ingen blobb, inget fasansfullt, inget titta ner ledsamt ner i marken.
Träning ger färdighet, idag var en enkel dag. Tacka gudarna!

Sov sött, kram!

Fint att se att du mår bra i din nykterhet och du använder verktygen du har för att behålla den, fantastiskt! Barn och barnbarn har du också god kontakt med nu, vilken vinst! Ja snart kommer våren det är min favoritårstid allt vaknar till liv och det blir ljusare ute.

Önskar dig fortsatt styrka, Kram

Nykter en dag i taget. Mår bra i min nykterhet. Inget sug. God kontakt med barn och barnbarn. Ser fram emot våren. Och lite ljusare tider.

Även gymmet har fått sin skära del av " folk kommer titta på mig" "jag passar inte in där" etc etc så nu tänker jag göra helt tvärt i mot min känsla och åter igen säga Fuck you. Vill jag gå till gymmet går jag till gymmet.

Kram

Som av en slump innan jag somnade igår så kom jag plötsligt ihåg att det var ett bra tag sedan jag jobbade bakfull. Det var ett bra tag sedan jag i min dagliga morgonsminkrutin tänkte på att sminka mig piggare och nyktrare.
Det var ett bra tag sedan jag hade bakisångest på jobbet.

Ursäkta mig men fy fan vad skönt! Kram!

Tack lever jag, det gör mig glad att läsa. Att träna hjärnan på positivitet istället för det eviga malandet tror jag oxå är viktigt, för oss alla ❤️ Snygga underarmar? *busvisslar*
Igår hade jag en riktigt trevlig dag, kände mig snygg och bekväm i min nya outfit, självmedveten men ändå snygg. Jäkligt snygg röv om inget annat ?

Sen kom jag å tänka på hur långt min minime ändå fått mig dit jag är. Tidigare i livet har nog hon fått kämpa på mest, men vi har ändå levt i symbios ett tag. Det är svårt att försöka embrace (hittar inte det svenska ordet) hela minime och inte försöka trycka undan de jobbiga känslorna som kommer. Det går ju imot hela mitt livsmönster, så ibland känns det som om att jag bara famlar runt. Som att jag är nybliven mamma och aldrig träffat på ett barn tidigare, hur gör man?
Det är också väldigt spännande för jag ser att framtiden är ljus, det måste den vara. Det vet jag att den är.
Ni kanske minns den där kompisen som jag var hos på nyår? Det är samma väninna som jag bröt ihop för för någon vecka sedan. Vi snackade mer i veckan som var, och hon sa något så smart. Studenten, du måste se det som ett sår, du måste ta bort varet så att det kan läka och bli fint.

Jag har mest sett det som träningsvärk i själen. Det gör ont, men det blir fint ändå.

Nu blir det en stor kopp kaffe och tillbaka till studierna igen.
Kram studenten

Alla borde träna på det där. Jag har själv svårt att direkt komma på vad som är positivt med mig nu. Ska börja träna på tre bra saker jag gjort också varje dag. Det är nyttigt.
Jag har fina underarmar
Jag är bra på att åka skidor
Jag kan verkligen känna kärlek till och glädjas med andra

Spännande att höra hur ditt samtal gått sedan. Tror det är väldigt vanligt med dessa tankar utan att vi tänker på det. De förminskar oss och gör oss olyckliga. Vi kan lära oss att njuta av oss själva och livet. Det är jag säker på.

Tycker du är inspirerande, livstark, modig, rolig och uppmuntrande. :-)
Ses! ?

Tack rara du. Jo längden har varit både och, är 177. Så när jag var yngre var det jobbigt att sticka ut. Idag gillar jag min längd, kan till och med ha skor med klack på ;p
Blir sjukt lång, men jag gillar klackskor.

Jag tackar för ditt citat, trotts attjag kommer på ex antal undanflykter till att tro att det ska stämma. "Det är ju bara för att jag skriver så ofta." "Dem tycker säkert att jag är jobbig och självcentrerad" ja ni hör ju...

Men! Jag ska försöka ta mig åt det, så tack ❤️
Nu är lunchen slut här och jobbet kallar igen. Kram!

I så fall kan du adda den egenskapen till din pluslista. Fullständigt ofarligt, dessutom. En annan positiv sak du kan skriva upp är:

"Jag, Studenten, har inte varit så länge på detta forum men ändå har människor sett mig och redan observerat ett antal fina egenskaper jag har."

Utan humorn hade jag antagligen varit död för länge sen ?
Ver du hur häpen jag blev när ditt alias dök upp i en av böckerna jag läste här om dagen ? Hälsans mysterium med Aaron antonovsky, tänkte på dig då. Hur kom det sig att du valde Sisyfos som alias? Berätta ?
Kram

Jag kan komma på nåt bra:
Du är väldigt duktig på att skriva, och ger intryck av att du verkar ha humor. Du verkar också ha kommit en bit på väg i ditt jobb med dig själv. Och köpt kläder där du inte kan gömma dig. You Go girl!!!

Jobbat och stått i, svårt att förklara hur malandet i huvudet aldrig riktigt tar slut. Börjar fundera lite på vart gränsen till normalt går och var gränsen till ätstörd är. Det har varit mycket värre med mat och allt sådant där, den historien tänker jag inte ens ta upp nu, men jag funderar över tankarna... Jag misstänker att detta blir veckans samtalsämne med samtalsmänniskan. Kanske är det gör att jag är så medveten om mitt tankemönster nu så att jag triggar fler tankar än vanligt? Kanske har jag alltid levt under dessa destruktiva och elaka, nedbrytandes tankar?
Det är mycket svårt i skrivandes stund att komma på något bra med mig idag, men här kommer det framtvingat ändå.
Jag har varit rolig på jobbet idag.
Jag var modig som köpte nya jeans trotts att jag har ett förbud mot att köpa nya kläder nu.
Min näsa är söt.
Jag är duktig på mitt jobb.

Kram studenten

Köpte nya tighta jeans och en ny tröja som jag inte kan gömma mig i. Nu ni!

Kram ?

Satt för ett par dagar sen på en flygplats i Tyskland. På en restaurang, vid samma bord, där jag för ett par år sedan under oktoberfesten satt och på pimplade öl. Även nu öl i glaset men av alkoholfri sort. Den typen av tankar kan fortfarande ge mig en riktig kick. Jag blir så himla tacksam när jag tänker på mitt beslut att återigen göra ett allvarligt försök med nykterheten. Med glädje räknar jag mig idag till de som jag då såg som långtråkiga tomatjuicedrickare på flyget ?
Ta väl vara på er!
//PP