Senaste kommentarerna i forumet

Sitter på bussen mot jobb och försöker träna på självkänslan. Morgonen har kantrats av elakheter, igår gick relativt bra hela dagen. Så fuck you mobbare, mina naglar är fina. Jag har en snygg hållning och jag orkar stå upp en hel dag. ? Good enough!

Kram

Låt det problemet stanna hos dem, tycker jag. Har de inte förmågan att se människors kvalitéer och kamp, så är det egentligen de som i slutändan förlorar på det. Lägg inte det på dig. Jobba på att se det som du har att vara stolt över istället. En nykter månad, innan dess två!!! Nyktra år. Sträck på dig! Du kan förändra dina tankar och det är dags för det.

Jag försöker men det är inte lätt när tonen från mina chefer är att aldrig lita på en alkis

Lämnat In tenta, varit på föreläsning, tackat nej till hemmafest hos bästa väninnan. Litar inte på att jag kan hålla mig nykter och jag ska jobba i morgon = dålig kombo.

Hoppas ni alla går en trevlig helg!
Kram studenten

Du måste släppa det och se det bra du gjort.
För alla av oss är nog imponerade av hur du hanterade det., du sökte hjälp och stod upp för ditt misstag många hade flytt i den situationen.
Så tycker du skall vara jäkligt stolt över dig själv.
Kram och lycka till

Idag ringde företagshälsovården och nästa vecka blir det rehabsamtal med läkare. En nykter månad nu. Jobbar på med mig själv. Har fortfarande ångest över det som hänt. Klandrar mig själv.

Haha! Ja a du, det är ju en charm med att inte vara helt symmetrisk också :D
Mina tår ser förjävliga ut, hade gärna bytt mot dina.

Kram

Då måste jag vara det fulaste dom finns.
Inget är lika långt eller lika stort på mej.
Fast mina tår är rätt fina:))

Du kan vara grym Vilja.
Ni kan vara grym grymma ^^

Fina öronsnibbar, eller öronsnibb... Alltså, öronsnibb. Lyssna på ordet hahahahaha! Snibb.
Jag tvivlar inte en sekund att du har en fin öronsnibb leverjag.
Mina öronsnibbar är inte helt fel heller, lagom runda och pryds av mina bröllopsörhängen.
En annan sak jag granskat idag är att jag är symmetrisk. Min kropp är symmetriskt.
Så nu har jag 3 positiva saker, Symmetri, navel och öronsnibbar. Gör mig lite glad i magen.

Nu blir det tillbaks till tentaplugg igen.
Kram!

Min örsnibb är väldigt snygg tycker jag. :-)
✨

Lever jag, tack Snälla du. Du är så fin ❤️

Och tack alla ni andra, Ebba, viljan, lenanyman och fler namn som jag inte kommer ihåg just precis nu (namnminne som en guldfisk) läste igenom lite från min tråd igen. Och ni är så sinnesjukt fina och kloka och fina och snälla och uppmuntrandes och kloka och sa jag att jag tycker att ni är fina? Ni är som kolasåsen på glassen ❤️

Jag vet inte alltid vad jag ska svara tillbaka när ni skriver men jag hoppas verkligen att ni förstår hur mycket det betyder att få ett hejarop från er. Ni kära kloka anonyma och ickedömmandes internetkompisar. Allihopa ni.
Tack för att ni delar med er av era tankar och liv.
Bamsekram

Bra att du tagit dig ur återfallet. Så förrädiskt det är med alkohol och att vi luras att tro att det funkar att dricka.

Vi hade möte måndag 8 Feb, inget protokoll. Möte 11 Feb, varning men inget protokoll och ingen varning har jag jag fått skriva på. Inget kontrakt upprättat och ingen tid bokad med företagshälsovården. Så jag har inte sett något dokumenterat än. Nu har det snart gått en månad. Men menar behandlar ju mig själv genom medicin aa mm

Tycker du är världens modigaste! Du förklarar såväl det som pågår i dig och som många av oss kan känna igen oss i. Känner att jag skulle vilja ge dig en kram och pussa på dina kinder och din vackra panna och låta dig se dig själv utifrån "mina" ögon. Klappa på din Minime, möt hennes elakheter med kärlek och nyfikenhet. Hon har nog blivit sådan för att det gjorde för ont och blev för våldsamt någon gång tillbaka i tiden. Hon ville skydda dig och nu får du kärleksfullt förklara för henne att du förstår hennes välvilja och att hennes försvar nu blir fel och nu skadar dig. Kanske kan du trösta henne och förklara att allt är bra nu. Hon kan äntligen få vila...

❤️???

Allt är bra. En månad nykter nu. Känns bra

Igår var jag hos psykologen. Var sådär ingen jättebra kontakt. Får se hur det blir. Tre bedömingssamta sedan en bedömning. Så vi får se.

https://www.youtube.com/watch?v=kEvm-OBreiQ

"Du måste dö och återuppstå
Aj, det gör ont, men det är fint ändå
Jag måste gräva dig en grav nu
Fylla den med kärleksbrev och rosenblad nu
Fyll upp mitt glas nu
Allt som lever måste kunna dö
Jag är så glad nu"

En låt som jag kan relatera så mycket till just nu. En låt till min Minime.
En inre kämpaglöd, ett letande efter förlåtelse och acceptans.
Idag är jag nykter, det gör ont, men det är fint ändå.

Kram Studenten

Dagen samtal var tufft, riktigt tufft. De andra samtalen när vi pratat om föräldrar eller tidigare erfarenheter eller alkoholen har ju varit tuffa dem med. Men idag attackerade vi denna jävla känslan av min upplevda fulhet. Att jag inte riktigt gör det jag vill för att jag känner mig så obekväm i min kropp. Det påverkar mig så mycket i mitt vardagsliv så ni förstår inte, knappt så att jag förstår och jag vet inte varför det är såhär. När blev det såhär? Varför går jag omkring och lever med dessa elaka tjockis tankar? (Bara för att förtydliga, jag skiter i hur andra människors kroppshyddor är uppbyggda, du kan vara fet, smal, atletisk, kort, lång whatever.. Jag dömer inte dig alls för hur du ser ut, över huvudtaget)
Men jag får inte vara så som jag är, jag får inte se ut såhär. Hon frågade vad mitt ideal var och hur jag ville se ut, och jag vet inte riktigt. Smalare? Fastare?
Grejen är ju denna att oavsett hur jag sett ut eller vägt så tar ju tankarna aldrig slut, självföraktet har ju alltid varit där. Jag har vägt 20kg mindre än nu och inte då var jag tillräckligt fin heller. Så vad kan jag göra egentligen? Varför är jag så fixerad?
Min samtalsmänniska la in en kommentar om att det sitter i min självkänsla. Ja visst har hon rätt, antagligen. Hur fan skaffar jag mig självkänsla? Snälla söta rara ge mig bara ett jäkla mirakelpiller så att jag kan älska hela mig själv, ovillkorligt. För det är nog där skon klämmer,det ovillkorliga.
Vad vet jag...

Jag hatar att gråta inför folk, men idag darrade både hakan och jag lät i andetagen när tårarna kom. Var det farligt? Nej. Inte direkt. Men det är fruktansvärt obekvämt det med. Idag har jag blottat min elaka mobbare, nu är det ute på bordet. Nu vet hon vad jag går omkring och tänker på. Min yta är spräckt rakt igenom och det är oerhört blottande. Orden är ute. Och jag känner mig riktigt sårbar. Det är så hemskt att inte ärligt kunna hitta något bra eller fint med sig själv när man får frågan, det unnar jag inte ens min värsta fiende.
Fruktansvärt är det.

i fortsättningen ska jag försöka skriva något positivt varje dag om mig själv. Här kommer en sak,
Min navel är inte ful. ?

Kram studenten

Sömnen infann sig...
Jag må ha låtit molande, elaka och mobbandes tankar pågå i huvudet idag. MEN!
Jag har inte känt mig värdelös idag, och där kan jag somna med ett riktigt leende på läpparna.
Tack och adjö metspö ?

Tack för din kommentar och berömmet jackofhearts ?, jo det är något som jag aktivt försöker mig på. Skitsvårt är det, landar mer än gärna omedvetet i rent utav elaka kommentarer mot mig själv. En jäkla jargong är det.

I lördags fick jag nog och gav elakheterna en riktig match, total motade bort det elaka jobbiga "du är ful, du är fet, du är jaddajaddajaaa" fick nog iallafall halva dagen ledigt i huvudet och det var skönt. Underlättade att jag var på jobbet och kunde lägga all fokus på något utanför mig, såklart.

Idag har jag inte riktigt orkat mota bort elakheterna och lägger mig utmattad och lite ledsen i sängen. Hade lätt druckit idag om jag inte varit medveten om min förändringsprocess.
Är inte jätte motiverad på att vara nykter, men inte heller motiverad över att dricka. Kännde mig väldigt stressad idag och kommit på mig själv med andan i halsen flertalet gånger.

Dagens 4a positiva!
Var väl förberedd på dagens munta, och tror jag klarade den.
Bjöd in mig själv på fika hos en vän, hon blev glad. Det gjorde mig glad.
Lyckats starta upp och skrivit 1/3 på tentan som ska in på fredag.
Bjöd en annan väninna på kaffe och lyssnade på henne, tror hon behövde prata ut lite. Gör mig glad att hon värderar vår vänskap så pass högt att jag får av hennes tankar och funderingar.
(Bonus positivt idag, låg 10 min själv i soffan och vilade i tysthet)

I morgon blir det samtal med min samtalsmänniska igen. Blir spännande och utmanande, känner mig lite hoppfull trots att jag vet att det antagligen kommer vara skitjobbigt och att jag antagligen kommer börja böla igen. Men det är det värt.

Kram studenten.

Hej finaste du,

Tråkigt att du känner dig lite nere. Eller, det kanske har vänt sedan du skrev det? Frågan om det verkligen var "nere" eller om det kanske är ett mer "normalt" läge, med hänsyn till att du varit så jätteuppåt?

Själv mår jag helt ok. Det är otroligt mycket på jobbet och hemma, men jag har inte haft några köra-in-i-väggen-känslor. Försöker ta en sak i taget helt enkelt. Det jag hinner, det hinner jag. Däremot märker jag att jag sluter mig, men jag tror att jag behöver det. Inte stänger av, men sluter mig inom mig. Det pågår så mycket i och med terapin också. Vi lyfter på stenar (berg), drar fram troll i ljuset, tömmer oceaner av sorg, blixtrar och dundrar av undertryckt ilska... Det är alltså fortfarande omtumlande, men det känns så bra. Jag blir lugnare, tryggare och lite gladare för varje gång.

Tyvärr har jag fortfarande inte kommit igång med den där träningen som jag verkligen behöver. Jag kommer ut på promenader, så det är väl alltid något, men jag behöver mer... Men allt har väl sin tid... Jag är i alla fall godisfri - heller ingen pasta eller vitt bröd eller cola osv. Sockerberoendet följer samma mönster och faser som alkoholberoendet och ibland blir jag nästan full i skratt åt tankarna och suget. Så har alkoholdjävulen då fått sällskap där uppe på axeln - av sockerdjävulen. Ha ha ha... Alla möjliga sug dyker upp. Blev okontrollerat röksugen igår eftermiddag och jag har inte rökt på typ mer än 10 år. Hjärnan gör allt för att få NÅGOT att döva sig mig. Men se den gubben går inte...

Hoppas i vart fall att du känner dig lite gladare igen. Försök att hålla i med träningen. Endorfiner kan vi knarka på bäst vi vill, eller hur?!

Puss o kram

Glider in i din tråd för att de dig lite beröm. Jag och Leverjag pratade lite om att "vända tankar" i min tråd i helgen. Att försöka avstyra negativa tankar innan de slår en hårt och styra in på mer positivt tänkande. Kom att tänka på det nu när jag läser din tråd att du har verkligen "jobbat så" på ett föredömligt sätt sen din "dipp" för ett tag sen tycker jag. Imponerande! Gillar verkligen det enkla i att bara skriva upp några grejer som varit bra med dagen och få det på print. Inte bara tänka det utan skriva ner det. Så enkelt men ändå så kraftfullt, tror jag. Hoppas du har haft en fin dag:)

Styrkekramar!

Fáss

Trrbpytådj

Hur går det för dig Magnus, två veckor av tystnad.
Lycka till hos psykologen imorgon.

Hoppas allt blir bra.:-)