skrev aeromagnus i Ratt- och ångerfull

Se det som en väckarklocka. Kan du göra något åt historien? Bara framtiden kan du påverka. Var inte så hård mot dig själv utan glöm detta nu.


skrev aeromagnus i Jag är här nu.

Jobba på ochh tänk på vad bra man mår när man inte dricker.


skrev Jajamänsan i 3 år, check!

Inte direkt, det mest skötte jag själv. Men självklart som med många andra beroende, så spelar ofta vissa psykologiska faktorer in. Så jag gick till psykolog, och jag tog anti-depressiv medicin i början, men nu är det kapitlet över för länge sen.


skrev etanoldrift i Början på mitt nya liv i mitt nya hem

Biten ligger hos mig att ta tag i.. Det är bara jag som kan och måste ändra på saker i mitt "system"..
Något har "triggats" och jag måste rota djupt inom mig själv för att försöka förstå.. Bara då kan jag ju på allvar läka den biten också..
Jag är inte mycket för att stoppa ner saker jag upptäcker i ryggsäcken igen....
En nära väns eventuellt förmodade cancerdiagnos gav mig en liten fingervisning då ett av hennes barn ringde mig och var förtvivlad eftersom ingenting de sa var "rätt".. ( mycket porslin hade kastats också..)
Ja dödsskräck har många ansikten.. Det hela gick bra. Jag frågade inte ens, utan sa att jag följer med dig på undersökningen. (och det visade sig att det inte var det besked som fruktats..)
Men tanken på reaktioner och hur mycket en omgivning (oförstående i detta fall) fick stå ut med, när individen inte orkar säga något fick mig att tänka..
Är det rätt att skada andra psykiskt eller fysiskt, för att man själv i sin ångest inte förstår konsekvenserna?
Ja det och lite annat ska jag ta itu med.. Ha det gott forumvänner


skrev anonyMu i Tänkte gå vidare

hur har du det? Går det bra för dig?

Jag har inte orkat skriva på forumet på ett litet tag. Har behövt sluta mig i mig själv. Det är väl så ibland, antar jag. Jag behöver stänga ner mig själv emellanåt och tanka energi. Sedan har det varit mycket i "verkliga livet" också...

Hur går det med träningen? Lyfts det några vikter i källaren? Hur går det med granntanten? Tråkigt att få just en sådan granne... Hur är det med behandlingen? Känns den bra fortfarande?

Sköt om dig vännen. Stor kram


skrev etanoldrift i Början på mitt nya liv i mitt nya hem

Jag kan förstå reaktionerna hos en del, när de består i ilska mot en "osynlig fiende", sedan må det vara sjukdom eller alkohol..
Men mitt inre har svårt att acceptera att sas "oskyldigt" få stryk för något man inte ens känner sig delaktig i.. Jo, kanske är vi alla delaktiga på sätt och vis..
Det har i alla fall gjort att jag lite tappat gnistan.. Känner att jag på något sätt återtar en del av mitt medberoende-beteende som består i att "huka" och hålla käften.. (Nej, jag är inte här för att medvetet såra någon!)
Ja, det är en tuff bit att ta tag i och att läka.. (vi har ju alla olika saker att ta itu med här i livet)
Jag behöver rikta min energi och uppmärksamhet på andra områden av mitt liv så nu tar jag lite semester från forumet.. Jodå jag kommer nog att gå in och läsa emellanåt.. <3
Fortsätt att kämpa alla tappra!


skrev Studenten i Jag är här nu.

Precis sett en dokumentär om socker, riktigt tankeställare.
Mycket likt alkohol och dess beroendetendenser, och rökning. Rökte 4 onödiga cigg idag, lägger ingen större värdering i det. Helt ärligt. Dagen har varit tuff eftersom sömnen inte riktigt fanns inatt. Nu blir det sängen och i morgon blir det osockrad havregrynsgröt till frulle ?

Kram studenten


skrev Kom igen i Min promenad längs den krokiga vägen.

Jag har följ din resa dom gångerna 2014 och 2015 då jag vara inne här under andra signaturer, och har en djup beundran för din resa samt ditt engagemang för andra , din inneboende styrka kommer att fixa det här , du är ju redan en bra bit på väg.


skrev aeromagnus i Min promenad längs den krokiga vägen.

Jobbat idag på sportluftilter ochh träffat mitt fackliga ombud. Vi pratade om detta och jag fickntips och råd för framtiden. Fri farande seg men det ger sig väl.


skrev LenaNyman i Mitt vidare liv - med eller utan?

... nån slags uppdatering är ... njeä, det är väl inget att tänka på, va?

Nä.

Tomt. Öde. Stilla. Tyst. Nichts. Nada. Väck. Kaputt. This parrot is no more.

O
r

i
s

i
t
?


skrev Studenten i Jag är här nu.

Allt är utav en mening. Så enkelt är det, både med återfall och andra nederlag. En mening med glädjen att våga. Det finns en mening med att gå höger i stället för vänster. Så länge man reflekterar.
Denna veckan har sugit ?, fy vad kass den var. Fy vad jag har mått och fy vad mycket malande i huvudet av elaka tankar.
Vad tar jag med mig? (Eviga frågan)... Jo, jag bjöd in min väninna till min värld, min riktiga värld. Inte bara ytan eller mellan lagerna. Jag tar med mig att min man finns där för mig när jag behöver honom, även på arbetstid. Jag tar med mig att det är okej att gråta ibland, även när folk ser. Jag tar med fler tillfällen få jag åter igen påvisat att jag inte kan ta ett glas. Jag lär mig.
Ibland måste man ta ett steg tillbaka för att få bättre fotfäste när man klättrar upp för ett berg.
sist men inte minst tar jag med mig att jag har en minime och henne ska jag börja försöka förstå mig på. Lyssna inåt.
Vad fasiken vill hon?

Nu tar jag mina pusselbitar leverjag, och försöker lägga detta pusselt snällt. I morgon är en ny dag med nya möjligheter ;)
Kram studenten


skrev Leverjag i Vill inte - kan inte

Vad härligt att du varit rökfri så länge och satt av de pengarna. Tänkte att man kan göra det med alkoholpengarna också. Även om jag har råd att dricka alldeles för mycket så försvinner de sparade pengarna lätt i tomma intet så jag har satt upp en del delbelöningar på vägen. Tex kan en resa med familjen få ett extra tillskott tex. Det är ju självklart alla de andra vinsterna som är viktigast men på vägen att leva nyktert ingår för mig att må bättre och då kan jag tänka att nu kan jag unna mig mer välmående som stärker mig ytterligare. Något jag borde gjort istället för att dricka bort dagar och hälsan.

Hur går det för dig? Jag vädrar vår och ljus. Det är så skönt att den ljusa tiden är framför mig nu.
Kram


skrev Leverjag i Jag är här nu.

Tänkte på dig igår och idag och undrade om jag skulle skriva att jag hoppades att du fortfarande läste här.

Fina, fina du. Du är som vanligt så klok och modig. Du tar hjälp och letar. Du har många pusselbitar nu. Jag är helt säker på att om du fokuserar på det du verkligen behöver så kommer resten att ordna sig. Ja, den unga tjejen måste få plats och bli lyssnad på och tillsammans kommer ni att finna ett jag som fungerar för er båda efter lite omplåstring och pepp. ;-)

Du är här nu! ✨ ?

Kram ?


skrev Studenten i Jag är här nu.

Läst igenom din tråd, hua. Självklart är det en vit vecka framför oss. Klart vi ska!
Vad sägs om 2? 3? långsiktighet nu ;)

kram


skrev aeromagnus i Jag är här nu.

Haft återfall efter 2 års nykterhet så jag vet hur du känner det. Det kommer ta några dagar så kommer det kännas bättre. Återfall är en vanlig bieffekt men det gäller att skaka av sig. Kommer du ihåg hur det var när återfallet kom. Kan vara viktigt att känna igen signalerna så du kan bromsa. Nu tar vi en vit vecka tycker jag.


skrev Studenten i Jag är här nu.

Hej kära ni!
Tack för era kommentarer åter igen, Jag är här nu ;)
Jag har läst, men inte vetat vad jag skulle skriva.
Torsdagen framlades in i ett till återfall, fick panik och ringde en väninna. Gick hem till henne och bara bröt ihop.Berättade allt. Allt som jag tänker på, allt jag tänkt på, allt som jag gått igenom. Livrädd att hon ska döma mig, men det är min självkänsla som talar. "varför skulle hon vilja vara min vän nu?".
Hon är kvar, jag berättade även om min tråd här. Vet inte riktigt hur jag känner för det. Det är skönt att hon vet, men jag har backat i några dagar att skriva just för att hon kanske läser. Ingen annan än min samtalsmänniska vet om att jag skriver här (och ni såklart). Det blir lite av en osäkerhet, att min anonymitet röjts. Känner mig naken och blottad.

Frågade min man om han kunde följa med till min samtalsmänniska i fredags. För där har jag oxå varit och pratat. Nu kör jag, nu ska jag må bättre.
Det visade sig att mycket av min problematik är grundat i barndom/tonår. Inte konstigt egentligen om man vet min historia. Det som jag fann överraskande var att jag fortfarande omedvetet lever efter de krav och ideer som jag eftersträvade/påtvingades då. Trotts att jag är vuxen nu.
Min självkänsla är körd i botten och även det påvisades genom en enkel övning. Tänka sig va, det hade vi aldrig kunnat räkna ut (ironisk ;) )
samtalsmänniskan samlade ihop 3 ord som jag använde gång på gång utan egentligen tänka på det, dessa var egoistisk, otillräcklig och manipulativ. Alla tre ord falsifierades ganska omgående av henne med flera olika exempel. Men det är tydligen så jag går omkring och tror att jag är som människa, att jag är detta. En dålig människa. Hur kul är det egentligen. Inte konstigt att jag tar flykt in i dimman där jag slipper självmobbning och att känna, egentligen. flertalet beteendemönster kopplade till en svunnen tid, hen kallade det som att jag hade en destruktiv minime inom mig som jag ibland låter ta över. En tonårs minime, som egentligen bara vill bli uppskattad och älskad, men inte blev det. Vilket fortfarande påverkar mig och mina val idag.
Min första tanke var att denna minime ska dö. Bort bort bort, ska sparka ut henne. Överge henne. Sluta finnas i mitt liv lixom.
Men, hur tror ni att denna minime kom till i första början?... jo, genom ovanstående mening. såklart.
Genom att "krama" och trösta minime så kan jag förhoppningsvis bli hel. Börja må bra igen, börja må bra på riktigt kanske till och med?

Haha, leverjag. Du är helt spot on, långsiktighet. något jag inte vågat mig på tidigare. Tack för tipsen, jag ska kolla upp compessationsteorin och självmedkänsla. Det kan nog faktiskt vara så att lösningen till alla mina problem, både vikt,alkohol,självkänsla,prestationsångesten etc etc ligger just i att börja tycka om mig själv, hela mig själv. Kanske är det den borttappade pusselbiten till min nykterhet?
Vem vet. Nu ska jag fira mannens och min årsdag. Tack igen för ert stöd. Jag är här nu.

Kram studenten.


skrev aeromagnus i Min promenad längs den krokiga vägen.

Sovit hyfsat igen. De värsta skuldkänslorna håller på att ge vika. Kämpar dock på med mig själv.


skrev Mattias i Återfall - igen

Hur går det för dig och nykterheten?

Kashmir o Aeromagnus, inte lätt med förhållanden, vi tappade varandra för längesedan.
Kommunikationen var katastrof,
inte lätt att förstå sig på en alkoholist.
Och ja den stora orsaken var att jag drack,
Men i slutet nu har det minskat enormt i mina egna ögon.

Mycket man ångrar som man sagt i onyktert tillstånd
och ibland räcker inte förlåt.

Känner bara att nu räcker det med elände.

Vita, dagar, veckor, år väntar på mig/oss..


skrev etanoldrift i Min promenad längs den krokiga vägen.

Nu börjar den härlige aeromagnus skymta fram igen..
Önskar dig en rofylld helg efter en turbulent vecka!
Ja, jag är säker på att du klarar detta också!
Kanske är det inte så dumt med saker som tar ut en ordentligt.. Hoppas att det gör att du sover bättre inatt!
fredagskram /e


skrev aeromagnus i Min promenad längs den krokiga vägen.

Detta med lazergame var ju lite smått jobbigt men himla kul. Nu blir det lite cola sedan bär det av hem.


skrev Leverjag i Jag är här nu.

Hur mås det?

Vet du, jag känner igen de där självkritiska tankarna, svart eller vitt tänket och höga krav. Du vet själv att man kan känna sig fin en vecka och sedan ful och anskrämlig nästa. Det sitter i huvudet och i hur vi ser på oss själva. Du kanske vill få till en förändring och då får du sätta en långsiktig plan. Men att klara allt på en gång (sluta dricka och röka, klara studier, bli smal och få bättre självbild) kanske blir lite mycket på en gån m det ska gå fort också? Risken är att du känner att allt går åt skogen för att du ställer för höga krav på dig. Du har lite bråttom kanske? Fokusera på de viktigaste långsiktigt. Jag gick ner i vikt fick bättre hy mm märkte jag som en bonus. Efter ca 2-3 månader med fokus på att sluta dricka, öva mindfulness och dagliga promenader så förändrades både kroppen och måendet. Jag fokuserade på (hyfsat) nyttig mat och äta ofta och små portioner också men tillät mig en del onyttigheter till helgen.

Du är bra och du är fin. Det är inte så stora förändringar man måste göra, utan hålla i dem över tid. Det vi behöver jobba med är hur vi ser på oss själva och varför vi dömer oss så hårt. Jag övar på att inte vara så hård mot mig själv och att låta dåliga dagar gå över. Vi kan öva oss att se oss själva på ett annat sätt, tycka om oss och då är det ckså det vi utstrålar och det andra ser. :-) Läs gärna om compassionterapi och självmedkänsla.

Fortsätt där du var innan du ramlade. Du kan! Borsta av knäna och släpp det. Gå bara vidare och du, glöm inte att le. ;-)

Kramar ch pussar


skrev Ebba i Min promenad längs den krokiga vägen.

Att ni ska köra lasergame & käka pizza!!!

Elever behöver sånt och jag tänker ofta på att lärare är världens viktigaste jobb och det är inte de lärare som lärde mig ämnen jag minns utan de som lärde mig om livet och berättade om sig själva.


skrev aeromagnus i Min promenad längs den krokiga vägen.

Tack för alla fina och värmande ord. Inatt har jag sovit bättre. Blir lasergame med min klass i eftermiddag/kväll ska bli kul som fan